Flismotorns axel brast

Till all tur är det ganska varmt för i förrgår brast axeln till flismotorn. Allt annat kan jag lappa ihop men det är ett svårare fall eftersom den brast inne i växeln.

Före detta axel

Reservdelar är ett ständigt problem och speciellt då tillverkaren köpts upp av ett annat bolag. I princip skall man ännu få reservdelar men det fick jag alltså inte förra veckan. Få se om den nya motorn kommer på måndag – annars blir det verkliga problem.

Vi har plusgrader fram till tisdagen men sedan blir det kallt. Just nu har vi bara ett elmotstånd i pannan som hindrar att hela värmesystemet fryser. Med +2 grader ute håller det värmen inne så att vi klarar oss ifall vi kläder på oss ordentligt och eldar i spis och kakelugnar.

Jag vet inte om de alls skickat nånting från leverantören eller om transporten varit slö – måste reda ut det på måndag. Men rent allmänt har transporterna blivit dåliga. Förr fick man med buss nästan på en dag om det skickades på morgonen men nu är de otroligt slöa och det är helt åt skogen om det går över lördag-söndag.

Återigen får man konstatera att det var bättre förr …

Att bygga om en traktor

Zetorn är reparerad men då den en gång är inne i verkstaden och varm och torr så passar jag på att bygga om den litet. Den är redan ombyggd flera gånger – i all synnerhet för att anpassas till skogsarbete – så jag behövde ta bort en del ändringar som jag tidigare gjort.

Det är mycket mera arbete att bygga om än att bara reparera. Man måste borra och skära till nya delar vilket tar mycket mera tid än att bara byta en del. Nå, det kan ta en massa tid att få bort rostiga skruvar utan att dra sönder dem men det gäller mest hytten för motorn är så inoljad att där inte finns rost alls.

Då jag hade bort bränsletanken så passade jag på att montera in en bränslemätare. Den mätare som kom med traktorn 1975 bestod av en mätsticka som man skulle doppa i tanken. Den är förstås driftsäker men ibland vill man hålla koll på hur mycket bränsle man har kvar inifrån hytten.

Problemet är att det inte fanns plats för en mätare i tanken så jag var tvungen att ta upp ett stort hål för givaren. Dessutom måste jag skära upp motorplåten för den låg alldels tätt intill tanken.

Det var ganska roande att se på nätet vad olika människor gav för råd. En del tyckte att det var livsfarligt och föreslog att tanken skulle fyllas med vatten eller en lämplig gas medan andra tyckte att brännolja inte brinner så bra (i motsats till bensin) så det var bara att borra. Bland annat så lär en brandskyddsinspektör ha droppat en brinnande tändsticka i en dunk med brännolja för att visa att den helt enkelt slocknade. Och påpekat att det hade blivit en grym explosion ifall det hade varit bensin.

På nätet finns det alltid de hjärtängsliga som tar till helt overdrivna åtgärder och ofta bara ger rådet att låta en “fackman” sköta allt. Nå, som bonde sköter jag allting själv – efter att grundligt ha tagit reda på hur man skall göra. Då jag märker att det är en ängslig typ så slutar jag vanligen läsa. Det är samma typer som tror att man får bra kvalitet om man betalar dyrt. Tyvärr har försäljarna också märkt att det finns sådana människor så de sätter en sjuhelsikes pris på skräpprodukter varvid de kan sälja dem med god vinst åt de godtrogna.

Hålet i bränsletanken gjorde jag med en skruvbar hålstans som var avsedd att ta upp hål för blandare i diskbord. Man borrar ett litet hål för skruven och sedan dra man ihop stansen som skär upp ett snyggt hål med 35 mm diameter i plåten. Den ger heller inga gnistor som en vinkelslip eller liknande verktyg gör.


Bränslegivaren monterad

Det har sina fördelar att ha en bränslemätare eftersom det är ganska besvärligt att lufta en diesel ifall bränslet tar slut. Speciellt i skogen om vintern är det inte så trevligt att först åka hem efter mera bränsle och sedan börja skruva och lufta motorn.

Lastaren behövde också byggas om. Det fanns inte möjlighet att fästa svängningsdämparen direkt i bommen. I stället för att svetsa fast ny ända på bommen så satte jag två 15x150mm järnskivor på sidan om bommen och fäste dem med 25mm tappar. Fördelen är att man kan ta bort förlängningen och bygga om den om det behövs. Det är mycket besvärligare att plocka bort hela bommen om man vill bygga om nånting.

Ena skivan på plats
Svängningsdämparen monterad

Sedan har bakljusen börjat sjunga på sista versen. Dessutom stör de sikten snett bakåt. Jag har redan en gång byggt om bakljusen. Zetorn har alldeles för breda träckskydd för skogsbruk även om de kan vara bra då man kör på landsväg. Den bakersta delen skruvade jag bort för många år sedan och måste då flytta upp bakljusen. Nu flyttade jag upp dem ännu högre och fäste dem vid hytten.

Gamla och nya bakljusen

Arbetsljusen har också varit för lågt placerade. Speciellt då man har ett högt lass så är de till tvivelaktig nytta. Nu flyttade jag upp dem ovanför bakljusen som är placerade inne i 80x80mm vinkeljärn. Det kan behövas för torra grova kvistar är starka och kan riva loss en lykta i skogen.

De nya lyktorna

Bakre delen av stänkskärmen borde ännu skäras bort men det får vänta för jag måste ut i skogen snabbt nu. Och det finns en hel del att göra ännu. Trots att det elektriska systemet på en 44 år gammal Zetor är ganska enkelt så tar det tid att klura ut hur ledningarna är kopplade. Dessutom måste jag bygga nya ledningsbanor som är mekaniskt skyddade.

Ett ständigt problem har varit att få rum för skogsstövlarna. Zetorn har en ganska stor hytt – den första som hade platt golv år 1975 – men den svängbara stolen som jag satt in har i alla fall problem att svänga runt – åtminstone stövlarna vill bli kvar i framändan på hytten. Det fina med den stora hytten är att ventilbordet ryms inne i hytten så jag kan ha bakrutan fast hela tiden. Då jag dessutom installerat ett extra värmebatteri med fläktar så kan man arbeta ganska bekvämt även om det är dåligt väder.

Saker som borde fixas tar aldrig slut men jag har nu fått en hel del gjort som varit på listan i många år. Nu gäller det bara att komma ut i skogen och få nånting gjort också …

Ovanlig jul

För mej var det en ovanlig jul eftersom jag inte hade någon katastrof som borde skötas. Ladans golv var färdigt och Zetorn (som ju var en katastrof) kunde jag inte göra nånting åt eftersom jag inte fått reservdelar. Inte ens flismataren var sönder …

Det saknades inte sysselsättning för jag tog itu med att uppdatera alla datamaskiner och där fanns det minsann arbete. Ju längre man lämnar dem desto mer problem blir det vid uppdateringen. Och så började en del hårdskivor säja upp kontraktet och det blev att kvicka tag ta säkerhetskopior. Jag har länge tänkt starta upp telefoni och meddelanden som INTE är beroende av Google, Facebook och andra spionfirmor vilket är helt möjligt. Man kan ringa över nätet med IP-telefoni utan att blanda in någon operatör alls. Men det krävs litet installation av fri programvara först.

Det finns en hel del program såsom Serval Mesh som inte behöver någon infrastruktur alls – ingen operatör, inga basstationer och inget nät heller för den delen. Det är utvecklat för krissituationer då man kan räkna med att all infrastruktur är förstörd. Och den passar bra för en självförsörjande bonde också. Förstås måste man få kontakt på något sätt och då måste man använda WiFi, Blåtand eller liknande. Och jag har en massa gamla basstationer liggande från den tiden vi inte hade fiber. Tanken är att åtminstone få igång larm från pannrummet till min mobiltelefon. Det är mycket trevligare att få ett meddelande att flisen är slut på kvällen än att vakna upp till en iskall panna på morgonen.

Förutom dataunderhåll så har jag läst böcker på julen. Mest är det fackböcker om historia, språk och byggnadsvård. Det här året köpte jag en massa böcker som jag ännu inte hunnit läsa. Det är inga romaner utan de tar en massa tid att läsa – eller egentligen studera. Jag kom igenom John Krafts böcker om det tidiga Sveariket (ca. år 100-1000) som var riktigt intressanta. Nu lärde jag mej en hel del nytt igen. En grundlig bok om runor börjar jag också ha kommit igenom. Visste ni att man i Dalarna använde runor långt in på 1800-talet ?

Zetorn har stått stilla hela julen men under mellandagarna delade jag den i två delar och tog bort vevaxeln. Nu är det inte mycket kvar av den traktorn.

Tudelad Zetor

Jag måste ställa framdelen på två stadiga vinkeljärn. Vi har en vagn som kan användas då man delar på en traktor men den måste jag ta bort för att kunna skruva loss vevaxeln. De pallbockar jag använder för bilarna är alldeles för låga för en traktor.

Tom motor

Av motorn är det nästan bara skalet kvar. Vevaxeln var annars en tung baddare – jag börjar förstå varför verkstäderna lyfter ur hela motorn och placerar den i en vagga som kan svängas hur som helst. Då man ligger under motorn och skruvar så får man lätt en massa olja i skägget – alltid finns det litet kvar i något rör. Det var också sina problem för gubben att krypa omkring under motorn. Man börjar bli styv och stel på alla de sätt. Det värsta är att jag redan spräckt två byxbakar så nu blir det att plocka fram symaskinen och börja lappa …

Efter jul fick jag den nya vevaxeln men inte ser den ut som den gamla ! Frågan är om den passar. Remskivan i framändan är inte något större problem för den kan jag byta men de övriga måtten får inte vara annorlunda. Den gamla remskivan var fäst med räfflor medan den nya har koniskt fäste. Jag kollade på nätet och det finns inte att få en vevaxel med samma kod som den gamla. Inte så ovanligt men frågan är vilka förändringar som gjorts i de nyare.

Ny (uppe) och gammal (nere) vevaxel

Det är alltid samma problem med reservdelar. Vanligen måste man byta tre gånger. Det blir inte bättre av att Zetorn är 43 år gammal. Det goda med Zetorn är att de ändras ganska sällan så det finns en möjlighet att de nyare delarna passar.

Få nu se om Zetorn står kvar sönderskruvad i verkstaden ännu nästa sommar … Den skulle behövas nu så att vi får ut virke ur skogen. Vädret har ju varit fint för skogsarbete så det harmar nog. I värsta fall får jag köpa en ny begagnad Zetor från 1980. Priserna är inte så höga på dem numera. Eller beställa ny vevaxel ända från Slovakien …

Nå det kommer snart ett nytt år så

Gott Nytt År till er alla !

Zetorn i delar

Nu är lilla Zetorn sönderskruvad och orsaken klar. Det tog en hel del tid men var inte egentligen svårt. En hel dag gick åt att putsa bort de tjocka lagren med oljebemängd smuts. Och så var det en hel del andra jobb som måste skötas om också – bland annat pannan och flismataren.

Oturligt nog var bränsletanken nästan full så det tog sin lilla tid att tömma den. Sedan skulle kylarvätskan bort och till sist oljan. Då började det klarna. Kylarvätska fanns det mycket av medan oljan var nästan slut. Men innan man kunde säja vad som skurit ihop så måste hela motorn tas i bitar.

Då man fått bort kylaren, topplocket och oljetråget så är det en ganska ynkligt klimp som finns kvar … Efter att ha skruvat loss vevstakarnas lager var det klart att tvåans vevstake hade skurit fast i vevaxeln och ettans lager var dåligt. Sedan tog jag bort kannorna men de var i gott skick. Jag hade tänkt att kannringarna möjligen gått sönder men där fanns inga problem. Så det var bara tvåans lager som var dåligt.

Det är ingen dyr reservdel. Hela serien med 8 lagerhalvor kostade bara 28:50 euro. Man byter förstås alla då motorn en gång är i bitar även om fyra lagerhalvor inte hade något synligt fel alls. Därefter gällde det att fundera ut vad som var orsaken till felet. Varför hade oljan läckt ut ? Vanligen har jag inte behövt fylla på olja i motorn mellan oljebytena. Man började bli slö och orkade inte kolla oljan hela tiden eftersom motorn verkade vara i bra skick. Jag funderade på kannringarna. Om de var dåliga så kunde de släppa olja in i förbränningsrummet. Men då jag tog ut kannorna så var de i fint skick. Treans kanna hade lite skråmor på sidan men jag vet inte om det var en gammal skada. Alla löpte fint och lätt i cylindern.

Då gällde det att kolla nästa misstänkta ställe och det var förstås stefan i framändan på vevaxeln. Och då den togs bort så var det alldeles klart vart oljan försvunnit. Man kunde stoppa in ett bladmått mellan axeln och stefan som var alldeles hård och hade tappat den fjäder som skall täta mot axeln. Nå den var 43 år gammal så det var på tiden att byta ut den.

Då var det bara att beställa reservdelar men till det gick det också en hel dag. Zetorn har kommit i många upplagor efter 1975 och fastän den har ändrats ganska litet så gäller det i alla fall att kontrollera att man får rätt delar. Till all tur har jag reservdelsboken från 1975 för numrorna har ändrat i de nyare böckerna. Och så måste man mäta och fundera och se på alla bilder att det ser riktigt ut. Förutom de delar som var sönder så byter jag en mängd andra delar nu då traktorn är i bitar. Egentligen hade jag tidigare köpt reservdelar som aldrig blivit utbytta så nu passar jag på. Alla slangar förnyas till exempel.

Ganska bra har Zetorn gått i 43 år. Inuti ser den ut som ny fastän den såg eländig ut utanpå eftersom avgasröret brast förra vintern och sot har täckt hela motorn. Avgasröret har varit ett ständigt problem. Det håller inte och det är ingen idé att köpa nytt för det brister inom ett år. Så jag svetsar i stället – det håller lika bra som ett nytt. Kylaren hade jag stora problem med förr med sedan jag köpt en ny dyr kylare så har den hållit ihop. Delvis kan det bero på att jag tagit bort ett fäste som var fastlött vid kylaren. Nu ligger den bara i en skål med gummipackning och har hållit i närmare 20 år sen sist.

Men det finns en hel mängd delar på en traktor. Golvet i verkstaden är nu fullt av bortplockade delar som jag radat så att jag vet hur de skall skruvas tillbaka.

Ett problem är ännu att polera vevaxeln där lagret skar ihop. Jag tänkte försöka med natronlut (kaustiksoda) – kemisk  natriumhydroxid. Den är starkt frätande på aluminium och liknade metaller som finns i lagerskålar medan den inte påverkar stål så vevaxeln borde bli ren utan fara. Man kan också använda saltsyra men den är besvärligare att hantera. Natronlut används i avloppsrengöring så man kan helt enkelt hälla det som blir över i avloppet.

Det blir stadsresa för att skaffa kaustiksoda och en hel del verktyg. Vi drog  av det långa skaftet till 1/2″ hylsor för en del skruvar satt fast ordentligt. Men det fina med traktorer är att då man en gång får loss skruven så kan man skruva ur den med fingrarna – i motsats till rostiga bilar. Och vår Zetor har varit mycket väl inoljad … Jag måste också skaffa nya verktyg som gör det möjligt att komma åt en del skruvar på trånga platser. Jag skulle behöva mera väggar i verkstaden för de nuvarande är redan fulla med verktyg.

Nu är det bara att vänta på reservdelarna och sedan börja skruva ihop traktorn. Under tiden kan jag bygga litet och plocka in allt som ligger under bar himmel. Golvet i ladan skall ännu göras färdigt. Och så måste värmesystemet sättas i skick till vintern. Inga fritidsproblem …

 

Dyra reservdelar, höstplöjning och klassträff.

Av de alternativ jag nämnde i förra inlägget så blev det version B eller så att jag lämnade “klånten” (navreduktion) till verkstaden. Det har det varit mötestider och bra åkerväder för höstplöjning, jordtransporter och vi har faktiskt skördat lite morötter också. Med andra ord ingen tid för verkstadsarbete. Å andra sidan behöver jag nödvändigtvis inte Samen förrän vårsolen börjar värma men konstruktionen med de justerbara (spännbara) kullagren som påminner lite om ett cykelnav var lite främmande även om cykelnaven är bekanta från tiden som cykelmekaniker i Dragsvik. Kullagret har skilda bottnar och kulorna sitter i en krans (hållare) av plast, när plasthållaren går sönder kommer kulorna i oordning  och ställer till elände.

Det visade sig sen när “klånten” öppnades att kulorna hade skadat de övriga komponenterna så pass illa att det är bäst att byta ut alltihopa. Tyvärr inga billiga komponenter. Nya originaldelar går lös på 3600 euro plus moms. Vi har sökt alternativa eller bättre begagnade delar men Samen är så pass ovanlig här i landet att andrahandsdelar verkar svåra att få tag på. Kanske finns det nåt utomlands bara man vet var man ska söka?

Höstplöjningen

Det blev ju lite kallare så jag tyckte det var bäst att varva morotsskördandet med plöjning och jordtransporter. Den ljusa tiden av dygnet har vi skördat men det går bra att köra traktor trots att det är mörkt så morgnar och kvällar har jag plöjt eller kört jord.

Det har annars varit ett sant nöje att plöja nu när markfukten jämnat ut sig sen de kalla nätterna i slutet av oktober. Ett av de bättre plöjningsåren, jorden har smulat sönder fint efter den torra sommaren och det har gått lätt att plöja.

En videosnutt från då jag inledde plöjningen den 13 november.

Den lagom fuktiga jorden har varit lätt att vända i höst.

Och mellan plöjningarna har det flyttats lite jord…..

 

Klassträff.

Nu har det ändå frusit till så pass att plöjning inte längre är att tänka på men en jordvall har jag ändå flyttat idag.

Imorgon blir det ändå andra aktiviteter, jag ska nämligen på klassträff. Det har faktiskt tro det eller ej förflutit 40 år sen jag utdimiterades från trädgårdsmästarlinjen på Överbý och nu ska vi träffas för att se om vi känner igen varandra, några har jag inte sett sen skolan slutade. Det ska bli riktigt roligt och de flesta av eleverna plus ett par av lärarna har anmält att de kommer.

Rostiga skruvar och bilar

Så var det dags att försöka få bort rostiga skruvar från paketbilen. Vår Fiat Ducato är nu tolv år gammal och har klarat sej ganska bra utan större reparationer – annat än då jag bytte koppling. Men nu hade frambalken rostat sönder och det är värre för motorn går alltid att reparera med då plåtarna börjar rosta sönder så är det snart dags att ta adjö av bilen. Att lappa plåtarna är nämligen ett hopplöst företag. Visst går det att svetsa och lappa men om ett år är det nya hål alldeles bredvid.

Nu kunde man till all tur skruva bort hela frambalken vilket gjorde det mycket lättare att lappa ihop den. Men först gällde det att få bort de skruvar som rostat i tolv år. Det är bättre med bilar som man måste reparera ofta för då är det lätt att skruva dem i bitar :-). Det värsta med bilar är att skruvarna sitter i tunna plåtar och det finns en massa plast tunt omkring så att det är uteslutet att använda gassvetsen (som nog tar loss hur rostig skruv som helst). Tacka vet jag traktorer där man kan använda stora verktyg, hammare och gassvets.

Men på en bil måste man ta loss skruvarna försiktigt. Det är inte roligt att vrida av dem eller dra sönder muttern som sitter inne i en balk för då har man verkligen  problem. Som farsan brukade säja “Man måst leik uut dåm – he gaar int me djivalt” (man måste leka ut dem – det går inte med våld). Rostlösare i all ära men mest duger de till att spruta på skruvar som man redan tagit loss. Reklamen (=lögnerna) skall man inte tro på.

Men det går att ta loss rostiga skruvar – om man har ett ängla tålamod. Inte riktigt min meny men man har lärt sej med åren vad det kostar att inte sträcka ut tålamodet längre än man kan föreställa sej. Jag har den här hösten också tagit loss skruvar på en gjutjärnsspis som är omkring 80 år gammal. Så det är möjligt.

Man skrapar bort all rost man kommer åt med en vass pryl och sedan sprutar man rostlösare (jag använder Biltemas X4 eller WD40) och knackar på skruven med en liten hammare. Det behövs inte hårda slag för att rosten skall spricka och rostmedlet krypa in. Om möjligt kan man värma litet med en varmluftpistol. Men man måste vara försiktig med närliggande plastdelar. Och så gör man om det två gånger per dag. Efter en eller ett par veckor så kan man troligen skruva bort de rostiga skruvarna.

Men man får aldrig dra ur dem på en gång även om de kommer loss. Då fastnar rosten i gängorna och skruven sitter ännu hårdare fast än förut. Man måste dra skruven fram och tillbaka tillika som man sprutar på rostlösare och sakta drar ur den. Ofta är den mest rostiga delen den som stuckit igenom muttern och ut på andra sidan. Om man kan spruta rostlösare på den (och vänta över natten) så är det inget problem men vissa skruvar stack ut inne i en balk så det var omöjligt. Då sattes tålamodet på prov. Jag drog skruvarna fram och tillbaka och sedan drack jag kaffe och fortsatte att dra dem fram och tillbaka. Magen kom i olag av allt kaffedrickandet men ur kom de allihopa.

Ovan ser man balken efter det att jag bränt bort all rost med gassvetsen. Före det såg den alldeles hel ut om än rostig. Det var en intressant konstruktion med stora hål i övre kanten men inga hål i nedre kanten så allt vattnet blev liggande inne i balken på ett ställe. På alla andra ställen var den nästan som ny.

Det var sedan en enkel sak att bocka en plåt och svetsa fast den i balkens kanter. Man måste använda gassvets för MIG behöver rena ytor och det har man inte på en rostig balk. Gasen bränner först bort rosten (vid omkring 600 grader) och smälter sedan ned metallen så svetsen blir hyfsad.

Att skruva fast balken på nytt var i princip enkelt men den måste ju först rostskyddsbehandlas för att inte rosta sönder på nolltid. För att medlet skulle krypa in i alla skrymslen måste jag använda balkrostskydd som är rinnande. Det hör till de värsta arbetena då man med tryckluft blåser in medlet. Tyvärr sprids det också utanför balken och även om jag satte massor med tidningar under så är halva verkstaden klibbig av medlet. Men det går inte att pensla på medlet inne i en balk.

Att ligga under bilen och försöka få fast balken tillbaka var lindrigt roligt. Fastän jag väntade över natten så droppade det ännu rostskyddsmedel ner i skägget då jag satte i skruvarna. I ett skede måste jag ta till det gamla medlet mot brist på motivation: Att se på priserna för nya(re) bilar. Det hjälper så gott som alltid. En tre år gammal Ducato skulle kosta omkring 15000 euro så motivationen ökade genast. Man skruvar en hel del i stället även om rostskyddet droppar i skägget.  Den nuvarande Ducaton var fem år gammal då vi köpte den 2011 men kostade bara 8000 euro (inklusive moms). Troligen finns det mera finesser och elektronik (som jag inte vill ha) i de nyare modellerna.

En intressant sak såg jag på nätet. En likadan Ducato som vår fanns till salu och den hade riktigt ful lackering. Den var mörkblå liksom vår och det är något fel på den färgen för den ramlar av. På vår bil bara på taket så det syns just inte alls. Underfärgen är alldeles hel så det är bara utseendet som lider men blå bil tänker jag inte skaffa i framtiden.

Nu är bilen ihopskruvad och det blir riktigt skönt att ta itu med traktorerna som har betydligt större skruvar som dessutom är väloljade eftersom våra gamla traktorer läcker en hel del olja. Dessutom har de inga plastdelar vilket är en välsignelse. Ingen elektronik heller för den delen.