27 september, 2017 av Christer

Sen sådd.

Här på FinneFarm är det mesta okonventionellt så jag tror ingen höjde på ögonbrynen när jag körde förbi med såmaskin idag. Jag hade ju plöjt och harvat för rågsådd för snart 3 veckor sen men när jag kopplade till såmaskin började det regna och det har varit för vått för sådd ända tills de senaste dagarna. Rågtröskningen och lossandet av löken hade ändå förtur så först idag hann jag så. Så här sent har jag inte sått tidigare och det är väl lite av ett lotteri om det överhuvudtaget blir till något, vi får se.

När jag som hastigast bläddrar igenom kommentarer i olika bondegrupper på sociala media ser jag att många gläds över att skördandet börjar vara över och säsongen närmar sig slutet. Själv tycker jag att det känns lite vemodigt, kanske är jag så mycket odlare att jag önskar att odlingssäsongen skulle vara för evigt. Eller är det bara att arbetsdagarna nu så här efter höstdagjämningen känns för korta när man har varit van att vara igång 15-16 timmar så gott som varje dag. Jag vet inte men lite vemodigt känns det. Nåå, efter att åkrarna plöjts så är det ändå inte lång tid innan man ser fram emot nästa säsong som förutses bli bättre än årets 🙂

27.9.2017 Sen sådd av hybridråg.

Förövrigt så får jag vara glad att rågen skördades i förrgår då det var hyffsat väder, igår och speciellt idag så har det varit så dimmigt och fuktigt att det inte är många tröskor som rört sig i byn. Igår kväll när jag lossade sista löken tänkte jag att det är ju tur att man är radodlare så att man hittar bort från åkern. Hade man varit mitt ute på en stor stubbåker hade det nog krävts kompass för att hitta bort, eller GPS. Kanske det är därför som navigeringsutrustningen är så populär bland storbönderna? 🙂

Om nu sådden är sen så är det nog ett och annat fält som kommer att skördas sent här i grannskapet om de nu överhuvudtaget hinner mogna för skörd. Ett vetefält här granngårds är fortfarande väldigt grönt, hur länge ska det nu ta innan det är moget? Finns också ett och annat vårrapsfält som är sena.

Vetet granngårds är fortfarande grönt trots att vi har slutet av september.

 

10 juli, 2017 av Christer

Kålrot 2.0

Ibland misslyckas det även för trädgårdsmästaren, i det här fallet första gången under en livslång karriär. Men nån gång ska det ju va den första.

Kålrötterna brukar jag så ganska sent framåt midsommar för att klara mig undan lite ogräsbekämpning och för att rötterna ska va i tillväxt ännu vid skördetillfället och inte ha stagnerat med träiga rötter som följd. Men framför allt så brukar problemet med jordlopporna vara betydligt lindrigare då. Men så inte i år. Det har överlag varit lite insekter i farten under den kyliga våren och den har kanske försenat utvecklingen hos lopporna så att de vaknade till liv först under de något varmare dagarna innan midsommar. Och då kålrötterna såddes den 17 juni så var det just till midsommar som dom borde ha kommit upp. Men nu kom inga plantor upp då lopporna angrep dem redan när dom började nå markytan. Att jag missade besprutningarna då får väl tillskrivas lathetskontot eller så var det SLC:s fel då jag råkade delta i deras fullmäktigemöte på Åland just efter midsommar.

Som tur var så hade jag tillräckligt med frön kvar för att så om åkern och hoppas att hösten blir varm så att de hinner växa till sig. Sådde lite glesare för at ge mera utrymme och försnabba utvecklingen för säkerhets skull.

Lyckas det inte med första försöket får man göra om och göra bättre.

Kålrötter och i viss mån rovor har annars varit populära i år och fröförsäljarna pratar om rekordförsäljning av frön till dessa. Det går inte så mycket frön åt till en hektar kålrötter och de är förhållandevis förmånliga så tröskeln till att odla kålrötter är ganska låg för den som vill pröva på lite alternativa grödor. Att bemästra ogräs och som här ohyra är däremot inte så lätt och blir beståndet allt för glest så kanske det inte uppfyller kraven för odling enligt god sed vid en granskning. I mitt fall med någon enstaka planta per kvadratmeter var det nog befogat med omsådd.

12 september, 2016 av Christer

Rågen torkas vidare…

….. men jag har slarvat lite några dagar på grund av sådden av ny råg -joo det blir rågsådd i höst också, man får ju inte låta sig nedslås av mjöldrygaproblemen- och så drabbades jag av en amper höstförkylning i torsdags.

Varmt och fuktigt väder har lett till att kylningen av rågen på golvtorken  inte varit så effektiv och jag fläktade kanske lite för litet några dagar. Så jag lade igår märke till att temperaturen började pendla lite upp och ner. Därför beslöt jag idag då krafterna började återvända efter förkylningen att göra en grundligare genomskyffling enligt Nisses rekommendationer. Kumminet börjar vara torrt så jag kunde frigöra lite golv på andra sidan kanalen och på så vis flytta över några kubikmeter med frontlastaren för att få lite skyfflingsutrymme bland rågen, sen var det bara att sätta igång och skyffla. Det var varmt idag så svetten lackade ordentligt från den efter febern orkeslösa kroppen, men dricker man bara regelbundet (långloppserfarenheten spelar in) så orkar man nog skyffla en stund. Och kanske går lite av det onda ur kroppen med svetten, jag tror faktiskt att man blir fortare frisk om man rör på sig lite. Att ökad blodcirkulation tar med sig av slaggprodukterna i kroppen och snabbare gör sig av med dem än om man är stilla.

Omskyffling av rågen på golvtorken inledd.

Omskyffling av rågen på golvtorken inledd.

Inspirerad av Nisses kommentarer om att hela familjen skyfflade innan Kongskilden skaffades föreslog jag också att vi skyfflar enligt inkomstfördelningen men rågen ingick tydligen inte där. Nåå jag tänker inte bli nån Ernst jag heller så jag hämtade mera dricka och skyfflade vidare, nu i skrivandes stund har jag under kvällen grävt igenom ca 30m³ så det återstår ca 40. Armarna börjar bli lite långa och risken för överträning inför vinterns skidlopp överhängande så jag tror att jag ska låta de 2 asylsökande som tillfälligt jobbar här hjälpa till med skyfflandet i morgon. Kanske också den blivande rekryten får svinga skyffeln lite, kan ju vara bra träning inför tjänstgöringen, konditionen bland rekryterna lär vara på nedåtgående har jag förstått. Blåser in lite sval nattluft i väntan på att skyfflandet blir klart……..

9.9.2016 Full rulle med carriern i den sena kvällen.

9.9.2016 Full rulle med carriern i den sena kvällen. Växtresterna från kumminodlingen myllas in.

Som sagt så lät jag mig inte nedslås av varken mjöldrygaproblem eller bristande jämlikhet i arbetsfördelningen och inte heller flunsan kunde sätta stopp för förberedandet av höstens rågsådd. Så slutet av veckan gick åt att plöja en del vall, förrådsgödsla med biotit och tallriksharva kumminåkern för att kunna så ny råg. Sortvalet föll i år på Magnifico som lär ska vara motståndskraftigare mot mjöldrygan tack vare rikligare pollenproduktion samt lite Allawi som utfyllnad. På grund av att sådden nu blir lite sen ökade jag utsädesmängden med en 10%. En del hann sås på fredag den 9 september men svårigheter att se ristmarkeringen i den svarta jorden avbröt sådden efter mörkrets intåg. Under lördagen satte lite duggregn stopp för sådden och idag söndag var det tänkt att sådden skulle avslutas. Så blev dock inte fallet då punktering på såmaskin satte p för sådden. Nu får vi se hur snabbt Tume får fram ett nytt hjul?

9.9.2016 Sådden av höstråg inledd.

9.9.2016 Sådden av höstråg inledd.

9 augusti, 2016 av Christer

Vårbruket avslutat.

Senaste natt klockan 2:47 förklarade jag årets vårbruk avslutat. Ett vårbruk som inleddes med bäddfräsning för direktsådd lök den 3 maj. Egentligen brukar jag hålla 5 augusti som avslutningsdatum men tidsbrist och regnskurar sköt fram avslutningen några dagar. Får vi en fin höst hinner nog sallatsplanteringarna som gjordes tidigare på dagen och nu nattens sådd av bland annat spenat bli färdiga innan vintern kommer. Det var ändå nära ögat att avslutet skulle ha skjutits fram ytterligare litet för just som jag vid midnattstid stod i beråd att fylla frön i såmaskin kom det en regnskur men friska varma vindar torkade sen upp vätan så att ett par timmar senare gick det att så.

Både jag och personalen började nog bli lite led planterandet som nu försiggått så gott som varje vecka och oftast flera gånger per vecka sen början av maj för jag märkte nog att koncentrationen tröt och tankarna fanns på annat håll. Skönt hur som helst att ha ett arbetsmoment och därtill hörande plantdrivning, som inleddes redan 6 veckor innan vårbruket, bakom sig för säsongen ty det finns alldeles tillräckligt med jobb med att hålla odlingarna i skick och ta hand om skörden. Sen ligger ju inte heller rågsådden med där tillhörande höstbruk alltför långt borta heller.

9.8.2016 Kl.2:47 Årets vårbruk avslutas med sådd av spenat i något för fuktig jord.

9.8.2016 Kl.2:47 Årets vårbruk avslutas med sådd av spenat i något för fuktig jord.

När nu såmaskin och planteringsmaskin kunde stuvas undan var det så dags att ta fram morotsupptagaren i stället för att på allvar inleda morotsskörden. Morötterna har växt betydligt bättre i år än i fjol och nu kunde upptagningen inledas som brukligt till skolstarten.

9.8.2016. Morotsupptagaren togs i bruk för säsongen.

9.8.2016. Morotsupptagaren togs i bruk för säsongen.

30 mars, 2015 av Christer

Säsongsstart.

Så var det åter dags att inleda en ny odlingssäsong, den 28:e i ordningen för vår del här i Långmossen. Det är väl inte längre lika spännande att köra igång odlingen som det var de första åren. Lite mera rutin blir det för varje år men ändå så är inte det ena året det andra likt. Vädermässigt blev det lite halvfuktig inledning i år. Det är ändå ganska varmt och snöfritt så det andas tidig vår för tillfället. Man vet inte vad april för med sig men lika så bra att inleda odlingssäsongen trots det, i år i alla fall någon dag tidigare än normalt. För vår del är det sådd och plantuppdrivning av grönsaksplantorna som står först i tur och av dem brukar vi inleda med purjosådd, så också i år.

Trots att den biologiska klockan inte riktigt är överens med kronografen så här första dagen med sommartid så lyckades vi i alla fall klara dagens sådd. Och det kändes riktigt inspirerande att åter få känna doften av fuktig torv och höra det taktfasta dunket från såmaskin. Dessutom var det riktigt roligt att se barnbarnens entusiasm med att peta ner ett och annat frö ”by hand” 🙂

Delad glädje är dubbel glädje :) (foto Rosmarie Finne)

Delad glädje är dubbel glädje 🙂 (foto Rosmarie Finne)

 

3 januari, 2015 av Christer

Årskrönika 2014.

Ett årsskifte har vi åter upplevt och med det brukar det åtminstone för en tid  bli problem att komma ihåg att teckna ner det rätta årtalet. Eller egentligen brukar det gå någotsånär de första dagarna, det är efter några veckor man brukar hemfalla åt att teckna ner det gamla årets sifferkombination.

Årskrönika.

Vid nyår i fjol fick jag inte till någon egentlig sammanfattning av det föregående året men försöker bättra mig i år med ett försök att kort beskriva det jag minns av det gångna året. Den som vill fördjupa sig i fjolårets händelser får väl bläddra igenom inläggen i ”arkivet”. Sätter med en del länkar till tidigare inlägg för att underlätta sökandet.

Året började varmt precis som i år och marken var ofrusen fram till 10 januari, det fanns till och med de som plöjde kring den 8-9 januari. Sen fick vi 3 veckor vinterväder varav jag tillbringade några dagar på skidresa i Österike. I slutet av januari började det se ut som om det skulle bli en skogsvinter trots allt men i början av februari började det regna så att både skogsföret och deltagande i BotniaVasan for all världens väg.

Tjälen gick ur jorden redan i början av mars eller närmare 2 månader tidigare än normalt och jag inledde vårbruket det tidigaste jag någonsin gjort med plöjning och övergödsling av kummin i påskhelgen andra veckan i april. Då var det redan så fina förhållanden att man gott kunde ha börjat tidigare bara man vågat tro på så fin fortsättning men man gick bara och väntade på bakslaget (eller ”takatalvi”). I och med att vi var så tidigt ute tog jag mig tid att plöja och harva nästan all areal färdigt för sådd. Normalt brukar man få vänta på att en del åkrars tjällossning och upptorkning men i år torkade allt jämnt och fint.

Sådde det första kornet 27 april och kunde gott ha sått allt då om jag hade haft egen såmaskin och fått hem all gödsel i tid. Den tidiga våren hade också överraskat förnödenhetsleverantörerna. Planterade första sallaten 4 maj, det kunde jag också gjort betydligt tidigare om blott plantorna skulle ha varit klara för utplantering. Dagen efter kom så det väntade bakslaget med flera centimeter snö och kalla nätter. Snön gjorde dock mera nytta än skada för den fuktade den torra jorden och skyddade de nyplanterade plantorna från frosten. I medlet av maj hade vi ett par varmare veckor och växtligheten tog fart men sista veckan i maj kom kylan åter och det blåste friskt. Kylan höll i sig till början av juli och vi hade till och med tre frostnätter under midsommarnatten och i veckan efteråt. Historiskt var att midsommarafton var kallare än föregående julafton. Gurk- och pumpväxterna for illa av frosten trots täckväven. Täckningen med väv gav inte den frostskyddseffekt som den brukar ge då det samtidigt var väldigt torrt och jordens värmekapacitet låg. Torkan i sig hämmade också utvecklingen men eftersom det tillika var kallt var växternas vattenbehov inte så stort att det var någon katastrof.

Så från att våren varit 1 till 2 veckor tidigare än normalt hade nu den långvariga perioden med kallt och torrt väder lett till att vi låg 1 till 2 veckor efter normal utveckling av växtbestånden. En och annan hann nog bli orolig över om grödorna skulle hinna bli klara innan hösten.

Men sen kom värmen och dagstemperaturerna steg med närmare 20 grader i en handvändning samtidigt som torkan fortsatte och nu hade växtligheten verkligen behövt vatten. Jag råkade naturligtvis i år ha större delen av grönsaksodlingen förlagd till åkrar där vattentillgången är begränsad men också åkrarna belägna vid Solf älvs nedre lopp blev utan vatten då också havsvattennivån långa perioder låg på minus 50-60 centimeter. Sommarsallatsskörden decimerades med en 20-25% men kvaliteten var efter omständigheterna god. Normalt hade sallaten inte klarat en dylik värme men antagligen hade de lyckats bygga upp större rotmassa än vanligt i och med att de hade torrt redan från planteringen och hade utvecklats långsamt. Det varma vädret gjorde också skördearbetet tyngre än normalt och hade någon semesterfirare råkat applådera ”det underbara sommarvädret” under de tyngsta dagarna hade nog smockan hängt i luften. Även omhändertagandet av skörden och produkternas nedkylning ställdes under hård prövning och man var tacksam att man förutseende nog (eller snarare tursamt) hade investerat i vakuumkylen och fått den installerad inför säsongen.

Värmen fortsatte i augusti och nu kom också det efterlängtade regnet, tyvärr inte i den form man önskat. Den fjärde augusti drabbades vi av regn och hagel i kombination med hårda stormvindar som slog omkull växtligheten, bröt träd och till och med vände bevattningsrampen upp och ned. Under några timmar föll det mellan 50-80 mm regn här i trakten. Några uppehållsdagar gav tid till kummin– och korntröskning men sen följde en 10 dagars regnperiod som förhindrade skördetröskning och havren som fortfarande var oskördad for illa i regnet. Regnet gjorde ändå gott åt grönsakerna, frånsett löken vars avmognad och fälttorkning stördes av regnen. De senare planteringarna och höstgrönsakerna och de flesta produkter för lager gav normala skördemängder.

Vid korntröskningen kunde konstateras att en hel del ax frös under midsommarens nattfroster trots att de då ännu inte gått i ax.

Vid korntröskningen kunde konstateras att en hel del ax frusit under midsommarens nattfroster trots att de då ännu inte gått i ax. Till vänster oskadat ax till höger ett som frostskadats.

Uppskattningsvis decimerades skörden med närmare 1000kg på de åkrar som frusit. Men man får väl vara tacksam för de 5800 kg /ha som denna åker ändå gav.

Uppskattningsvis decimerades skörden med närmare 1000 kg/ha på de åkrar som frusit så man får väl vara tacksam för de 5800 kg/ha som denna åker ändå gav trots frostskadorna.

Skördeförhållandena för lagergrönsakernas del var också inledningsvis bra men några kalla dagar i medlet av oktober skadade en del av det som var oskördat. Bland annat hann inte den sista planteringen av blomkål bli skördeklar då blominduceringen blev sen i den långvariga sommarvärmen. Det hjälpte inte sen att det var förhållandevis varmt i november. Däremot möjliggjorde novembervädret att resterande purjo kunde skördas direkt från åkern och det var inte heller någon större brådska med höstplöjningen. Och tur var väl det för den medförde också en del nya erfarenheter :/

Med ett underbart julväder med minusgrader och lite snö men med en varm, regnig och svart nyårshelg då temperaturen tangerade den under midsommaren avslutades år 2014.

Såleis…..

På nyårsaftonskvällen var det +6°C, som gjort för maskintvätt så jag passade på att tvätta traktorn samtidigt som jag tittade på nyårsraketerna i grannskapet...........

På nyårsaftonskvällen var det +6°C, som gjort för maskintvätt så jag passade på att tvätta traktorn samtidigt som jag tittade på nyårsraketerna i grannskapet……….. för vad är bättre än att få inleda det nya året i en ren traktor? 🙂

 

Sammanfattningsvis…

…. får man konstatera att de här blev nu kanske inte så kort ändå och innehåller mest väder men beskriver bra hur beroende vi bönder är av vädrets makter. Man kan dock med fog konstatera att året varit extremt varierande om man frånser avsaknaden av en ordentlig vinter. Nå, den varma vintern sparade mig närmare 100m³ flis till uppvärmningen och jag röjde snö med traktorn endast 2 gånger varav den ena gången var i onödan då naturen skulle ha skött saken 2 dagar senare. Nu har året gått och det är bara att med gott mod ta sig an det nya året 2015…….. måste öva lite på sifferkombinationen -2-0-1-5-, -2-0-1-5-……………….hmmm det går ju riktigt bra det här 🙂