skörd – Sida 6 – Bondbloggen

Kumurin II.

För en halvannan månad sen presenterade jag kummin som är en av de grödor jag odlar och ni kanske minns att jag då oroade mig över hur det blommande fältet skulle klara frostnätterna som då besvärade oss. Vädret slog ju sen om radikalt och vi har fått dras med en värmebölja som i kombination med torkan har pinat både odlingar och odlare. Det i sin tur ledde till att mognaden påskyndades och skördandet kunde inledas ungefär vid normal tidpunkt trots att den kalla försommaren förorsakade en lång och utdragen blomning.

Jag sitter nu med förstadiet till facit i hand eftersom kumminet tröskades i varmt väder i onsdags och några spår av frostskador kunde jag inte notera. De slutliga skördesiffrorna får jag i oktober då det är dags för leverans. Om nu mitt senaste inlägg beskrev en något dyster bild av odlandets vedermödor så går detta inlägg i betydligt positivare anda. Jag hade nämligen redan förberett mig på att måndagens åskoväder skulle ha tröskat ur en hel del av skörden men det visade sig att det hade inte just drösat något alls. Det förvånade mig storligen för mina erfarenheter från tidigare års kumminodling har nog varit att hårda vindar och kraftiga regn orsakat bortfall på upp till 500 kg/ha. Visserligen är nu sortvalet på fältet i kyrkbyn som var mest utsatt för åskovädret ett annat närmare bestämt sorten Prochan som påstås vara drösningssäkrare än sorten Sylvia som jag också tidigare odlat. Den senare sorten odlar jag på kumminfältet här i Långmossen men inte kunde jag nu notera någon nämnvärd drösning här heller, dock var ovädret inte lika kraftigt här och läget är mera skyddat än nere i byn. Som sagt så blev skördeutfallet om ~20m³ Prochan /4,5ha och ~25m³ Sylvia /6ha bättre än vad jag förväntat mig efter åskoväder och långvarig torka. Fukthalten som jag inte riktigt har koll på är inte heller så hög så det borde inte torka ihop nämnvärt. Min förra fukthaltsmätare brann upp och någon ny har jag inte kommit mig för att skaffa då behovet inte varit så stort eftersom det mesta sålts på strå. I veckan får jag nog se mig om efter en ny mätare för att få bättre grepp om läget, kanske är en malande mätare att föredra framom en som mäter hela kärnor?

Kärran så gott som fylld och halva åkern återstår att tröska :) — Kärran så gott som fylld och halva åkern med Prochan-kummin återstår att tröska 🙂

Sylvia-kumminet i Långmossen gav också bra skörd även om torkan fläckvis lett till att växtligheten så gott som helt torkat bort.

Kumminmalen behövde jag inte bekämpa i år men lite löss borde jag ha sprutat bort för det fanns, speciellt i Långmossen, en hel del bladlöss i blomställningarna. Det är ändå svårt att bedöma hur pass mycket de beskattade skörden, en besprutning skulle också lett till at en del av kumminbeståndet trampats ner av traktorn så kanske det tog ut varannat.

Sen då?

Jag hade hoppats på så pass med nya plantor att ytterligare en skörd kunnat bärgas för att på så vis ge en bättre helhetsekonomi. Nu ser det ut som om åtminstone åkern nere i byn skulle ha så få nya plantor att det blir att bryta odlingen efter endast en skörd. Eventuellt kunde en i höst direktsådd gröda vara det bästa alternativet, kanske kunde råg vara något? Åkern i byn lider ställvis av strukturproblem så det vore ur markvårdande perspektiv bäst att lämna åkern oplöjd och låta kumminets pålrot dränera en efterföljande gröda. Minimerad bearbetning skulle också spara en hel del kostnader men eftersom jag inte har utrustning för att ta hand om en rågskörd så hänger det hela på om jag finner en kompanjon för projektet.

Dåligt med nya plantor i botten fick mig att fundera över om inte en höstsådd gröda skulle vara ett alternativ.

Kumminet kalluftstorkas i golvtorken. Den starka aromen rensade nog tårkanalerna även om jag inte räknar mig höra till den mest gråtmilda typen :) — Kumminet kalluftstorkas i golvtorken och här återstår nu att jämna ut de tömda vagnslassen. Den starka aromen rensade nog tårkanalerna även om jag inte räknar mig höra till den mest gråtmilda typen 🙂

Ei mennyy nii kui Rommsos…….

………tyckte jag mig höra den finskspråkiga långtradarchauffören meddela när han beklagade att han var försenad. Med mina finskakunskaper (eller avsaknaden av dem) tog det en stund innan jag förstod vad han menade eller “det gick inte som på Strömsö”. Sällan går det väl som planerat här på gården heller och idag var en sådan dag då det inte alls gick som planerat.

Då jag i går kollade in väderleksprognosen såg jag att de åter lagt in regnet som fanns där för några dagar sen men försvann emellan. Och då jag började känna mig lite sliten efter bland annat nattliga bevattningar så passade det utlovade regnet utmärkt. Jag brukar nämligen utnyttja dagar med ordentligt regn till att samla nya krafter så en dylik dag såg jag fram emot. För att med gott samvete kunna vila lite fordrades det ändå en sista kraftansträngning för att få den aktuella sallats-, broccoli- och blomkålsplanteringen avklarad, lite växtskyddsjobb och skörd av några pallar isbergssallat.

Broccolin och blomkålen planterades snabb för maskin var redan justerad för ändamålet, däremot fordrades det lite skruvande för att få den i skick för sallatsplanteringen. Efter att ha konstraterat att inställningarna var OK lämnade jag över planterandet åt kvällskiftespersonalen för att själv ta itu med bekämpning av bland annat kålmal som nu igen härjar i odlingarna efter att vinden mojnat och temperaturen stigit. Första sprutan gick bra men när jag på hemvägen framåt småtimmarna konstaterade att vägen bara blev smalare och smalare så fick jag nog ajournera det fortsatta växtskyddsarbetet trots ypperliga förhållanden. Safety first!

Jag hade också meddelat skördepersonalen att vi börjar vid 6-tiden för att hinna skörda innan regnet. Trots kort natt gick det bra att komma igång, så långt allt väl. Men efter en 10-15 meters skördande sprack hydrauloljeslangen till hydraulmotorn som driver bandet på skördevagnen. Det var bara att återvända hem sätta personalen i annat arbete och börja skruva. En av de anställda undrade över om det fordras reparatör för att få det åtgärdat men min amerikanska släkting som jobbar här i sommar svarade ” No, he’s a farmer” 🙂

Hur som helst så behövdes det ny slang så en stadsresa fordrades men när jag kom till paketbilen konstaterade jag att bakdäcket var tomt. Blev att ta reservbilen men brådskan var onödig för när jag kom fram hade verkstaden ännu inte öppnat. Jag var inte ensam i kö på parkeringen men ny slang fixades ändå snabbt och vid 9-tiden var vi igång igen, …….. 3 timmar försenad och det hade börjat regna. Vi är väldigt glada åt regnet för här är det torrt, trots att det i radion pratas om att hästhö och dylikt regnar bort, så det gjorde inget att man blev tvungen att skörda i regnrock. Dessutom gick sallaten bra att skörda och vi hann få alla beställningar fixade i tid. Dottern fixade punkteringen så det blev lite vila mot kvällskvisten trots allt. Slutet gott allting gott 🙂

Eller egentligen inte för jag hade planerat för sådd av den sista planteringsomgången under tiden det regnade idag, det hann vi inte med……… men Mañana, Mañana…..

De hänger på håret.

Kanske föranledde rubriken er att tro att detta inlägg skulle handla om min tre år långa frisörsblockad för att få frillan i headbangingskick 🙂 Nää, här är det luggen / blasten på morötterna det är frågan om. Dess skick är inte helt oväsentlig eftersom den maskin jag använder vid skörden lyfter morötterna i blasten liksom för palsternackorna som beskrevs i gårdagens inlägg.

En stadig och frisk blast underlättar skörden väsentligt men den får inte heller vara för lång som i palsternacksfallet. Och det var just vad som hände i år morotsblasten blev lite för lång så att morotsradens blast snärjde in sig i nästa rads blast som då kunde rivas loss och medföra att nästa rads morötter lämnade kvar på åkern. Här spelar ju också radavståndet en viktig roll. Det ligger på 52 cm mellan dubbelraderna och brukar vara tillräckligt i normala fall men i år blev blasten ovanligt frodig och lång trots att jag inte gödslat mera än normalt. Jag antar att den varma försommaren medförde att jordens egna kväveproducerande förmåga mobiliserades så att det lösgjordes mera näring än vanligt.

Nu är det inte enbart blastens skick det hänger på, också ogräsförekomsten spelar in. På den första bilden är åkern relativt ren från ogräs medan det på den andra bilden förekommer en del vitgröe som är ett lågvuxet gräs som obetydligt stör själva moroten men gärna följer med upp tillsammans med morötterna vid upptagningen. Vitgröets rötter drar då med sig en hel del jord som gör att det lätt blir för tungt för remmarna att lyfta massan som då glider ur greppet och drar morötterna med sig.

Lite bilder som beskriver problemet:

Här är blasten i gott skick och morötterna lyfts jämnt och fint upp. — Här är blasten i gott skick, åkern ren och morötterna lyfts jämnt och fint upp.

Här är blasten i sämre skick och morötterna vill inte riktigt följa med upp....... — Här är blasten i sämre skick, ogräsförekomsten större och morötterna vill inte riktigt följa med upp…….

...... vilket leder till att det blir lite morötter kvar på åkern. — …… vilket leder till att det blir lite morötter kvar på åkern.

Bilderna ovan är tagna samma dag men på olika platser på åkern så det kan variera en hel del. Skördeförlusterna uppskattade jag till nåt mellan 5 och 10 % men jag tyckte ändå att det var lite harmt att lämna dem kvar så jag beslöt att vi kompletteringsplockar för hand efter maskin. Det var ju fint väder och torrt i marken så att det tog lite tid borde inte betyda nåt. Men nu råkade det sig så att den kalla måndagen för 2 veckor sen blev lite för kall så att en 2-5 cm av morötternas övre del frös lite grann. Morötterna är ändå användbara om man skär bort lite av övre ändan men lagerhållbarheten har nog farit. Så mitt beslut att plocka 5-10% spillmorötter förbyttes i att 25% blev oskördade. Det är lätt att vara efterklok men det hade faktiskt i detta fall lönat sig att köra ned skördespillet i stället för att handplocka efter maskin.

Men ibland löper det fint också (till skillnad från gårdagens palsternacksvideo), sätter in en videosnutt där det går som det ska. (Ljudet eller oljudet, beroende på hur man ser på saken, är lite högt så det kan löna sig att sänka volymen lite innan ni spelar upp klippet)

Ibland växer det…..

….nästan för bra.

Tänkte så här lite i efterskott beskriva höstens skördearbete. De vill inte riktigt bli tid till aktuella blogginlägg alla gånger, men bättre sent än aldrig sägs det ju 🙂 Nu är det mörkt och regnigt och bättre hälften njuter av värmen söderöver så det är bäst att ta tillfället i akt och blogga lite när man får ha datorn för sig själv 🙂

Helt smärtfritt har inte skördearbetet förlöpt i höst men det är inte vädrets fel i år, vi har ju haft en fin och torr höst fram till nu. En del är fortfarande kvar på åkern men palsternackorna har jag i alla fall skördade så jag kan ju börja med dem så får vi se var vi landar. Som jag nämnde i mitt inlägg om skördeutsikterna så har årets palsternackor sett fina ut hela säsongen. Och visst blev det en god skörd också till sist.

Palsternackorna växte sig nästan lika långa som odlaren själv..... — Palsternackorna växte sig nästan lika långa som odlaren själv…..

….och det visade sig ställa till lite problem vid skörden. Fram till den första nattfrosten i månadskiftet september-oktober var det inga problem då blasten hölls upprätt men efter köldnätterna lade sig blasten och snärjde in sig från rad till rad så att det blev stockning i maskin.

Öppningen där blasten ska igenom är inte särskilt stor.......... — Öppningen där blasten ska igenom är inte särskilt stor……….

..... och det blir lätt lite för trångt när stora blastmassor skall igenom. — ….. och det blir lätt lite för trångt när stora blastmassor skall igenom.

En liten videosnutt kanske beskriver det bättre 🙂

Stockningarna i maskin ledde förstås till att det som jag hade tänkt att vi klarar av på en eftermiddag istället fordrade nästan två dagars arbete. Samt att flickorna fick lite styrketräning 🙂 Med facit i hand borde jag ha försökt konstruera någon form av blastskärare som skulle ha kapat bort lite av den överflödiga blasten innan den gick in till blastningsenheten. Men det fanns det inte tid till då längre och som sagt det fungerade fint så länge blasten stod upprätt och gav ett jämnt flöde av material.

Nåjaa, palsternackorna fick vi in till sist och det är frågan om om inte årets skörd av dem är den bästa jag haft under de närmare 40 år jag odlat dem.

De va de, palsternackshäran teiji :) — De va de, palsternackshäran teiji 🙂

Årstidsrumba.

Efter sommar kommer vinter och sen kommer hösten, eller?

Jag noterade tidigare att detta år verkar bli året utan varken vår eller höst. Nå, kanske inte riktigt men i vart fall så blev våren väldigt kort och sommarn övergick i vinter nästan utan höstväder om nu inte hösten återkommer vill säga. Idag var det hur som helst riktigt höstväder med regn och rusk men temperaturen närmade sig sommarvärden då det var närmare +12°C en tur på eftermiddagen.

Hur det står till med skördandet kanske någon undrar då jag nu inte riktigt funnit inspiration till informerande blogginlägg. Jo tack, det SÅG bra ut ännu i början av oktober, skördeförhållandena och vädret kunde man ju inte klaga på. Raka motsatsen till fjolåret!

SÅG skriver jag för nu ser det inte så bra ut längre eller det är lite ovisst i vart fall. I slutet av förra veckan började vi se ändan på skördesäsongen och vi närde förhoppningar om att kunna avsluta skördandet denna vecka. En osäkerhetsfaktor var den kallare period som utlovades under det gångna veckoskiftet. Meteorologerna pratade om en -1 till -2 grader och även om jag nog räknade med att det kanske skulle kunna bli en -4 till -5 grader under arla morgonstund så oroades jag inte desto mer, det skulle ju bli rejält varmt efteråt och jag tänkte att vi lika bra kan dra efter andan och ladda upp för slutspurten.

Och visst kom värmen idag men köldperioden blev nog en hel del kallare och längre än vad som utlovats, måndag morgon kröp kvicksilvret ner mot -9°C och det höll sig på minussidan så gott som hela dagen. Trots dagens värme har jag inte återupptagit skördandet och det är inte för att det varit regnigt ute utan för att jag är lite tveksam över hur pass illa kölden gått åt det som står kvar på åkern. I morgon blir det till att analysera läget.

Natten till torsdag 17 oktober kom den första snön, med facit i hand borde vi nog skördat vidare men...... — Natten till torsdag 17 oktober kom den första snön, med facit i hand borde vi nog skördat vidare men……

Tom åker.

Nu töms åkrarna på skörden!

Det är inte enbart spannmålsåkrarna som töms i rask takt i det varma och soliga vädret, också grönsakerna utvecklas snabbt och blir skördemogna i förtid på gott och ont. Det goda är ju att få skörda i fina förhållanden men att en del mognar för tidigt har ju sina sidor. Det vill till att ta vara på produkterna innan de övermognar och sen vill det ju bli lite trångt på marknaden också med låga priser som följd. Speciellt svårt är det för produkter med begränsad lagerhållbarhet.

Vi har i dagarna skördat av den sista blomkålsomgången för säsongen, en omgång som planerats att skördas i månadskiftet september-oktober. Det återstår enbart lite ströexemplar.

Hur har det nu gått så här?

Blomkålens odlingsplanering är extra knepig i och med att det fordras en kall period för att den generativa (blombildnings-) fasen ska induceras (påbörjas). För de tidiga planteringarna brukar induceringen ske för tidigt då det oftast infaller någon kall period just efter planteringen. Då har plantorna ännu inte bildat tillräckligt med bladmassa för att blomkålen skall ge en ordentlig skörd och blomkålarna blir små, så kallade “knappar”. Vad gäller de sena planteringarna brukar förhållandet vara omvänt, om vi har långvarig värme, då bildas det mest blad och skörden låter vänta på sig. Skörden kan i och för sig bli riklig om gödslingen varit tillräcklig men ibland har det dragit ut till november innan de blivit skördeklara och det har till och med hänt att vintern hunnit före. Några år har vi med stelfrusna fingrar skördat den sista blomkålen i snöslask kring lillajul men nu i höst ( om man nu ska kalla årets september för höstmånad? ) skördar vi de sista i t-skjorta och 20-gradig värme. Tydligen var det tillräckligt kallt i medlet av juli för att inducering skulle ske, en inducering som normalt brukar inträffa först i augusti.

Endast ströexemplar återstår av den sista omgången blomkål till höger om körspåret. Likadant är det med den nästsista broccolin till vänster.