9 augusti, 2017 av Nisse

Nya mobiltelefonen måste skrotas

Förra hösten köpte jag en ny mobiltelefon eftersom gamla Xcover (med KNAPPAR) fick glaset sönder. Nu måste den skrotas. Det är en riktigt fin telefon ifråga om elektroniken och har fungerat utmärkt. Batteriet är stort och håller länge. Litet stor och tung är den (se  Mobiltelefonerna är för stora och för små ). Också annars går den an men så kom den stora katastrofen: Skurkprogram.

Jag fick bort eländet genom att tömma allting och starta från noll men nu har det kommit tillbaka. Då jag surfade på nätet så såg jag att det är ett vanligt problem för kinesiska mobiltelefoner. Det värsta av allt är att man satt in skurkvaran i fabriken !!?? Så den är så gott som omöjlig att bli av med (Doogee smartphones come infected with malware). Det finns en möjlighet att ”roota” tlefonen, dvs. gå in och byta ut fabriksprogrammen helt och hållet men det är en ganska farlig väg för om det misslyckas så får man en dyr tegelsten.

Det går i alla fall inte längre. Då man sysslar med nånting viktigt så slår plötsligt en annons över hela rutan och man får problem att bli av med den och kanske går en banköverföring alldeles fel. Dessutom kan skurkvaran se vilka lösenord man använder så det är ingen liten sak. De som säjer att ”jag har ingenting att dölja” kanske borde tänka om för deras banklösenord borde väl i alla fall hållas privata …

Vad idioterna på Doogee och andra kinesiska tillverkare tänkt på förstår jag inte. De lyckas snart förhindra all försäljning av sina produkter. Troligen för alla kinesiska produkter även om det också finns hederliga tillverkare. Det är väl alldeles klart att folk märker eländet och att nån smart hackare inser att det är skurkvara direkt från fabriken (se ovan).

Skurkprogram håller på att bli ett riktigt stort problem och i något skede kommer import att dylika skurktelefoner att helt enkelt förbjudas – precis som hälsofarlig mat inte får importeras. Politikerna har ännu inte riktigt insett vidden av skurkprogrammens farlighet för hela samhället. Troligen behövs det en ordentlig skandal innan de fattar. Det är som med höghuset i London där 70 personer måste dö innan de förbjöd den eldfarliga isoleringen (den brann ju som olja).

Det är slut med kinesiska mobiltelefoner för min del. Även om nån tillverkare ser till att det inte slår stora annonser över hela rutan så kan man aldrig vara säker på att det inte sitter nån skurkvara gömd som övervakar och registrerar allt man gör inklusive alla lösenord. Att alls använda mobiltelefon gör ju att man är övervakad och Google och Facebook är också skurkar. Men det finns på nätet instruktioner hur man stänger av dessa övervakningar. Skurkprogram inne i kärnan på systemet är en helt annan och mycket värre sak.

Jag skall försöka roota telefonen och sätta in nya program men den är i praktiken skrotad  och blir nu bara en leksak. Man kan använda den för att träna sej i spionblockering. Det finns program som övervakar all trafik från telefonen och alarmerar om den försöker ta kontakt till spionservrar – det finns listor på nätet över kända skurkadresser. Och annonsmarodörer.

Tur att skurkarna inte var här då annonserna slår till mitt i något viktigt – man hade haft svårt att behärska sej.  Och vad tänker annonsörerna på då de använder sådana svinaktiga metoder ? De bara retar upp folk och får dem att bli fly förbannade. Men det är så mycket man inte förstår här i världen …

Telefonförsäljare är också ett gissel och många svarar inte alls om numret är obekant. Så telefonen är nästan oanvändbar numera fastän den har en massa finesser. Om man byter nummer så måste man åka till alla bekanta och meddela dem personligen – annars svarar de inte då man ringer. Förbjud telefonförsäljning och kriminalisera annonser i telefonen ! Då kanske vi så småningom kan börja använda telefonen som förr i världen.

 

22 oktober, 2016 av Nisse

Skogstelefon

Jag har haft min gamla (föråldrade) Xcover vattentäta mobiltelefon med gammaldags knappar och ingen pekskärm alls. Det andra exemplaret redan. Men nu gick glaset sönder och även om den ännu fungerar så är den inte lämplig i skogen mera. Så jag söker ny telefon för utan telefon är det inte bra att arbeta ensam i skogen.

DSCN6252

Trender struntar jag blankt i och allt skräp de stoppat in  i mobilerna vill jag helst slippa – inklusive kameran. Jag har ändå min vattentäta Nikon i fickan hela tiden. Kamerans avtryckare skall nämligen vara på ett bekvämt ställe och inte på nån eländig pekruta ! Jag lyssnar gärna på musik men alla hörlurar och Blåtand har varit rena besvikelsen. De fungerar uruselt om de fungerar alls. Dyra och dåliga. Reklamen för dessa prylar är rena lögnen från början till slut. Jag skrev tidigare om hörlurar och testade olika sorter men de ligger alla på hyllan då jag är i skogen. Speciellt Blåtandens funktion har varit usel. Den får inte kontakt och man skall stå där och starta och stänga eländet hela tiden. Inget för skogen.

I alla fall är jag illa tvungen att köpa nytt och utbudet är stort men deprimerande. Jättestora skärmar som inte behövs alls i verkligheten. Det finns faktiskt riktigt små tuffa mobiler men de har alla det problemet att de fungerar bara med 2G.  Det finns faktiskt riktigt bra 2G-mobiler men det nätet håller på att försvinna. Så är det alltid att då grejerna börjar bli bra så byter de system … Och man har alla barnsjukdomarna på nytt.

Förr var Ericsson bland de bästa men sedan kom Samsung  – som nu har stora tekniska problem med batterierna som börjar brinna. Dessutom är de sydkoreanska mobilerna dåliga och dyra jämfört med de kinesiska som kommit starkt. De säljs ännu inte i butikerna här men på nätet kan man köpa riktigt fina Androidtelefoner från 40 euro uppåt. Designen är kanske inte så fin men det struntar jag blankt i.

Intressant är att de tuffa (”rugged”) mobilerna börja bli allt vanligare. Förr var de stora, klumpiga, dåliga och riktigt dyra men nu får man tuffa telefoner för nästan normalt pris. Och i skogen skall de vara tuffa. Små är de däremot inte ifall man vill ha annat än 2G.

Utanför vår lilla värld är mobiler med dubbla SIM-kort vanliga och det skulle jag behöva. Jag var förra veckan i Medåker (Sverige) för att tömma vattnet inför vintern och då hade jag som vanligt problem med den trådlösa kommunikationen. I princip borde våra SIM-kort fungera också utomlands (kallas roaming) men bägge telefonerna dog. Den ena fick jag igång på nytt efter att ha stängt av och startat om den men i den andra måste jag byta till svenskt SIM-kort. Det är inte alls bra att knycka bort bakstycket hela tiden för att byta SIM-kort. Så småningom blir det glest och dåligt. Så jag vill ha dubbla SIM-kort. Det kan vara bra också hemma ifall man har dålig fältstyrka i skogen. Med dubbla kort kan man få kontakt med åtminstone ett nät.

Just nu tittar jag på en mobiltelefon av märket Doogee T5. Det är en helt obekant tillverkare här men de lär vara stora utomlands. T5 är en både vattentät och stark telefon. I en video kan man se dem knäcka nötter och skiva morötter på telefonerna. Nåja, reklam är reklam men de är ganska starkt byggda – och stora. Trots att skogstelefonen inte behöver vara supertunn så är den ändå besvärlig då man skall jobba om den blir alltför stor. Min gamla Xcover 12×5 cm är vad jag tycker tillräckligt stor men de nya ”smarta” telefonerna är omkring 15×8 cm – mest på grund av den stora skärmen. Då är skärmen 5″ men för mej kunde den gärna vara 4″. Jag ser ändå inte på film i skogen …

Priset är under 200 euro och det är hyfsat för en tuff telefon med Android 6.0, 3GB RAM och 32GB ROM. Dubbla SIM-kort och dessutom SD minneskort finns förstås. Android 6.0 är faktiskt en betydande förbättring av batteritiden. Jag har kört 6.0 på min MotoG (som jag inte tänker ta ut i skogen) och den klarar ledigt 10 dagar utan laddning. Jag använder den förstås mycket litet. T5 har ett stort batteri på hela 4500 mAh och lär klara sej utan laddning i 20 dagar – klart godkänt.

Helst köper jag riktigt billiga telefoner för de går alla sönder i skogen förr eller senare men de måste hålla ihop en tid för det blir också dyrt att köpa nya hela tiden. Så jag satsar litet på en tuff telefon. Det är som med klockor – man vet aldrig hur länge de håller. Mina klockor brukar ge upp andan då jag hackar is med järnstavur för jag glömmer alltid att ta av dem och sätta i fickan då jag börjar hacka. Lustigt nog har en av de allra billigaste klockorna (armbandsur) hållit nu i flera år. Jag köpte en ny förra veckan fastän den nuvarande klockan fungerar ännu. Bäst att ha en i reserv …

Men jag kan inte förstå att nån ids betala 600 euro för en mobiltelefon … Speciellt som man vet att priset halveras ungefär om ett halvår. Egentligen är mobiler urusla. Liten ruta och bökiga att använda. Men allting går att sälja med en mördande reklam som Ulf Peder Olrog sjöng redan på 40-talet. För att citera Wikipedia:

”Konserverad gröt är titeln på en visa av Ulf Peder Olrog. Visan tillkom på 1940-talet, under andra världskriget, då många fabrikörer gjorde pengar på surrogatmat som exempelvis kaffesurrogat tillverkat av rostade bönor. I visan säljer några skrupellösa herrar konserverad gröt framställd av vassla och sågspån.”

 

 

 

20 februari, 2015 av Christer

Ny lur.

Efter att i tre veckors tid närapå försmäktat i etern i brist på smarttelefon blev det idag att återgå till livet online. Efter att enbart hållit kontakt med omvärlden på ”gammalt vis” via telefon och SMS kan jag i alla fall konstatera att det går att leva utan konstant uppkoppling. Men visst känner man sig lite utanför speciellt de dagar man är på rörlig fot. De dagar man jobbar hemma går det att nu som då slinka in på kontoret för att via bordsdatorn kolla vad som är på gång. Men de dagar man hållit till i skogen är det som om man varit borta en väldigt lång tid från bekantskapskretsen och civilisationen. Jag brukar under dricka- och matpauserna i skogen plocka fram luren för att under några minuter kolla e-post och sociala media. På så vis samlas inte all information till kvällen då man oftast är för trött för att hinna gå igenom allt flöde i cybervärlden.

Likaså leder -som ni säkert märkt- frånvaron av tillgång till nätet och ordentlig kamera att också bloggaktiviteten sjunker, tack och lov har kollegorna här på bondbloggen varit desto aktivare 🙂 Förhoppningsvis kan jag nu härefter aktivera mig lite mera då utrustningen uppdaterats.

Ny lur leder tyvärr onekligen till att det krävs lite inskolning i funktionerna och programmering av inställningarna. Tyvärr så har jag också en hel del information i den gamla luren som jag borde ha plockat ut innan den helt dog bort. Det borde gå att återuppliva den om jag lyckas få laddningen via USB-porten fixad eller så att jag kunde få låna ett laddat batteri från en motsvarande telefon under tiden jag kopierar materialet.

Ja, vad blev det då för en apparat kanske ni undrar. Resonerade som så att det kanske är lättare att komma igång igen med en snarlik telefon så valet föll till sist på en Lumia 830. Den är lite större till formatet än min gamla vilket underlättar skrivandet med mina tjocka fingrar och texten är också lättare att läsa då fonten är större, men samtidigt blir telefonen antagligen lite ömtåligare. Det verkar ändå som att det ska gå att få parallella SIM-kort också från Elisa så att man likt Kalle kan hålla igång 2 telefoner samtidigt på samma nummer. Då vore det möjligt att bära den gamla i fickan i skogen som säkerhetstelefon och hålla den nya i traktorn för att under pauserna sköta kontorssysslorna. Att försöka flytta de idag pyttesmå SIM-korten mellan telefonerna i skogen blir nog inte till någonting så det här vore ett bra alternativ. Vi får väl se om valet av telefon var det rätta, åtminstone hoppas jag att den håller minst en 3-4 år.

Efter att telefonerna minskat i storlek för varje ny modell verkar de nu åter bli större. Samsungen till höger är den lur som jag använde då när jag började blogga för snart 4 år sen, 800'an i mitten som höll 3 år och dagens nyförvärv 830'an längst till vänster.

Efter att telefonerna minskat i storlek för varje ny modell verkar de nu åter bli större. Samsungen till höger är den lur som jag använde då när jag började blogga för snart 4 år sen, 800’an i mitten vars USB-port gav upp efter 3 års användning och dagens nyförvärv 830’an längst till vänster.

 

4 februari, 2015 av Christer

”Luren” är död.

Min trogne följeslagare här på bloggen som försett läsarna med stor del av bilderna och videorna har gett upp. Det är främst det som gjort att det inte blivit så flitigt deltagande här på bloggen den sista tiden, inte att jag blev tagen av det stora intresset enligt bloggundersökningen. Men visst är jag precis som de övriga bloggkollegorna överaskad och tacksam över det stora intresset för våra ibland tafatta försök att beskriva vardagen på våra gårdar. Att skriva blogg är väl kanske inte i första hand ett självändamål även om det i mitt fall ibland har en terapeutisk funktion. Att det under vissa perioder varit endast vi bondbloggare som kommenterat varandras inlägg har nu som då fått mig att fundera om detta enbart är en klubb för inbördes beundran. Efter att ha tagit del av kommentarerna i kollegornas senaste inlägg konstaterar jag att så inte är fallet.

Frånvaron av kommentarer orsakades visst också av lite tekniska problem under sensommaren vill jag minnas. Men som sagt roligt att det fortfarande intresserar och för egen del tycker jag att läsarna nog gärna, även om vi skriver när andan faller på och inte per beställning, kan fråga efter saker som Ni undrar över.

Laddningsproblem.

Men åter till luren. Det har varit lite till och från med laddningen av batteriet den sista tiden och jag trodde till först att batteriet var slut. Märkte sen att genom att vicka lite på Micro-USB’n kunde laddningen ibland fås att fungera men ibland så ville det inte alls. Vid närmare undersökning konstaterade jag att det nog är kontakten och inte batteriet som krånglar och efter att ha googlat lite verkar det som om det är en svag punkt på denna telefon som i övrigt fungerat bra trots att den hängt med både i vått och torrt. Hittade i arkivet det inlägg som skrevs då telefon köptes och kunde på så vis verifiera att det är ganska exakt 3 år sen den skaffades. Vad jag förstått så får det numera räknas som en helt OK livslängd för dylika apparater även om denna säkert ännu skulle kunna användas ytterligare en tid blott jag fick den fixad. Största problemet med USB-porten verkar vara att den inte är så lätt att byta ut då den tydligen är fastlödd direkt på moderkortet. Att föra den på service lönar sig antagligen inte även om en ny USB-port kostar endast någon Euro. Det blir antagligen att införskaffa en ny följeslagare.

Vad härnäst?

Jag har kommit bra överens med Lumia 800 och jag har också förvånats över att den varit så pass tålig att den klarat av den stundtals tuffa hanteringen i skog och mark. Utan telefon klarar man sig inte längre så nu är frågan vad skall man välja härnäst? Det får gärna vara någon snarlik modell så att man inte behöver lära sig använda luren från början. Förslag?

Mina tidigare mobila verktyg kan Ni läsa om här