9 april, 2018 av Nisse

År 2018 bålaträä

Årets bålaträä (jättestora träd) var en gran som vi fällde i går. Roten var 73 cm och det blev tre svarvstockar på 39, 58 och 58 dm. Därefter blev det två tjocka propsar (mycket krokiga) och en dubbel topp. Men det var inte kvalitetsvirke utan massor med stora kvistar. Man skall inte låta träden bli så här stora. Till all tur var den helt frisk.

Kvistarna var över fyra meter långa och riktigt grova så de blir till tjeppvid (käppved) för vidahelln (vedspisen).

Det blev ett ganska tungt lass bara av den här granen. Lastaren hade all möda i världen att lyfta lommen fastän den bara var 3,9 meter lång. Jag hade ingen lust att fylla på lasset med mera stockar utan var glad att komma ut med granen.

Som synes så börjar det vara barmark i skogen också. Åkrarna är också bara utom i skuggorna och vi har tofsvipor, svanar och tranor.

Vi hade ordentlig sydligt vind så vi kunde fälla träden i laggarna. Tur var det att det blåste för en gran var genomrutten och hade fallit ut över åkern om det inte hade blåst inåt skogen. Man skall inte lämna träd alldeles invid diken för de mår inte bra där. Och är de friska så är de krokiga.

Man såg utanpå att granen ovan inte mådde riktigt bra men att den var så genomrutten insåg vi inte. Jag hann bara såga igenom halva då den började stjälpa så det blev bråttom att såga igenom resten för att den inte skulle spjälkas.

Man skall inte gå nära någon som fäller för trädet kan falla åt fel håll om det är så här ruttet. Bästa att hålla sej minst 50 meter därifrån. Säkraste platsen är faktiskt invid roten för den rör inte mycket på sej då trädet faller. Även om det faller åt fel håll så behöver man bara ta ett steg åt sidan.

Christer kallade redskapen nedan för ”fälljärn” men här kallas de bara vippari. Vår skog är full av borttappade vippari. Då trädet faller så slänger man ofta vipparn och om man inte genast söker upp den och sätter den i traktorn så hittar man den inte. Ett år visste jag precis var vipparn borde vara men hittade den inte ens med metalldetektorn …

Även om det är barmark så håller vägarna ännu bra i skogen men där solen kommer åt så börjar det bli klåssått (lerigt). Men det skall bli minusgrader på nätterna i slutet på veckan så jag hoppas att föret håller i sej ännu en vecka.

 

 

6 april, 2018 av Christer

Allt som inte är stulet……

……det kommer fram till sist.

Ja ibland när man börjat inse att det nog är försvunnet för evigt så hittas det mer eller mindre av misstag. Till och med efter 2 års letande. Den minnesgode kanske minns att jag hade förlagt mina iskedjor åt skogstraktorn. Jag hade en minnesbild av att jag tog av dem innan jag åkte hem från skogen för 2 vårar sen då det hade blivit bart på vägen och jag tyckte att det var onödigt att ytterligare nöta kedjorna. Sommaren gick och till hösten började jag söka efter dem men kunde inte hitta dem nånstans. I somras var min släkting till och med dit med metalldetektorn för att se om dom vuxit in i gräset men inte heller han kunde lokalisera dem. Så jag började faktiskt tro att nån klåfingrig plockat dem med sig.

Nu i veckan skulle jag börja köra ut lite virke från mossen men det fanns så mycket snö på den tilltänkta upplagsplatsen så jag beslöt skotta undan lite med frontlastaren. Mest för att det var jobbigt att ta sig fram i finsockersnön  men också för att minska risken för att högen skulle stjälpa ut på landsvägen ifall snön smalt fortare under högen på den sidan. Jag hann ta några tag med skopan innan det plötsligt stötte till och tog emot nånting. Döm om min förvåning då jag backade tillbaka och upptäckte att där låg dom ju nedväxta i förnan av två års gräsväxt.

Det som inte är stulet det hittas förr eller senare 🙂

Sist och slutligen så var det mindre snö än väntat på platsen för upplaget så det hade nog gått bra utan skottning men kanske var det meningen att jag skulle hitta kedjorna i alla fall. Trots att jag nu hunnit fixa till nya av dem som jag tog tillvara ur brandresterna.

Våren på G.

Precis som Nisse skriver så är nog ett avslut på skogsarbetet nära förestående. De senaste dagarnas värme har inte bara ökat svettandet  för skogshuggaren det har också satt fart på snösmältningen. Kunde konstatera igår att snön var för torr när spåren kördes upp det hade inte blivit stenskarpa isspår utan snön sög i sig av fukten och blev så mjuk att det inte längre bar traktor och vagn. Marken under är ändå bra frusen så problem med bärigheten är det inte men det blev åter knöligare att köra då ”fyllningen” mellan stubb och sten mjuknade upp. Under veckoslutet är det enligt prognosen fortsatt varmt men i kommande vecka lär åtminstone nätterna åter bli kallare. Så jag tror nog att skogsföret håller ännu ett par veckor. Grusvägarna kan dock bli mjuka och risk för att man smutsar ner virket föreligger så kanske sparar man hemtransporten av flisveden tills det torkat upp lite. Nå vi får se kanske blir det nån kallare dag emellanåt så att vägytan fryser till.

Som åtminstone Per och Micke noterat så har mitt återkommande ”missionerande” lett till att skogsarbetet försummats lite så inte tackar jag nej till några veckors skogsväder heller även om vi också borde sköta sådd och plantdrivning för att inte lämna på efterkälken med grönsaksodlingen. På tal om mediaengagemang så förorenade jag åter etern idag med lite diskussion om jordbrukets framtid under dagens fredagsklubb. Om inslaget läggs upp på arenan så kanske vi kan fundera lite vidare på möjligheterna att utveckla näringen efter att ha tagit del av diskussionen. I väntan på det så kan Ni fundera lite över det här med tjälens beteende. Jag försökte hålla uttalandena enkla för att gemene man lättare skulle förstå men kanske blev mina funderingar så pass enkla att det satte fysikens lagar på undantag. Kolla kommentarerna! 🙂

Over and out för idag………

 

5 april, 2018 av Nisse

Högsta växeln i skogen

Nu börjar våren pressa på trots 15 cm snö (som håller på att smälta bort). Vägarna är fina och vi kör ut stock så fort vi hinner. Veden är utkörd och vedhopen full. Nån riktig ”avverkning” eller ”gallring” har vi inte hunnit med än utan vi hugger fortfarande upp vägar och tar bort de värsta träden från laggarna. Det gäller att passa på då det blåser åt rätt håll för 25-30 meters granar far precis dit det blåser. Det finns ingen möjlighet atnnat än att rikta litet snett med vädret. Det går att skuffa en del med lastaren men bara medväders.

Den nordvästra  (och delvis den sydvästra) kanten är ganska klar men det finns ännu ett par hörn som väntar på lämplig vindriktning. Vi har mest sydlig och västlig vind här så det kan ta en tid innan vi får den nordöstra kanten i skick. Där finns dessutom landsvägen så man måste ha mycket folk att vakta då man hugger. Trafiken är ganska liten men man måste vara säker på att ingen kommer just då man fäller.

Vi kör nu på vallarna från skogsdikningen för omkring 50 år sedan. Det går ganska bra om man passar på att ha ena hjulet utanpå vallen och utanpå stubbarna. En vacker kväll förra veckan glömde jag att se efter ordentligt och i mörkret körde jag fast vagnen med stocklass på en dunt. Där satt jag med bakhjulen snurrande fritt och fick gå hem efter jäärnstavur för att hacka bort isen och jorden under dragbommen. Stockarna hade jag förstås radat av vagnen men det hjälpte inte.

Tallstockar är fruktansvärt tunga. Speciellt de tätvuxna tallar som vi nu hugger bort. De har stått alldeles för tätt. Men vilket fint virke ! Det är riktigt harm att sälja det. Träden är långa, raka och kvistfria (utom i laggarna). Man borde spara det till möbelvirke. Eller sälja det till Japan för 1000 euro kubiken. Där förstår de att uppskatta fint virke medan man här malar det till massa eller sågar till formvirke. En del riktigt fina träd sparar vi i alla fall till eget virke – speciellt med toppdiametern 12-16 cm som annars går till massa. Snart måste jag såga upp dem men just nu är det så fint skogsväder att jag inte har tid. Senare på sommaren så är det för varmt att såga eftersom sågen är mot en södervägg.

Maskinerna borde repareras också för nu har de bara blivit nödtorftigt ihoplappade så de fungerar. Brorsan plockar upp de delar som faller bort och hämtar hem dem :-). Då det fina vädret tar slut så blir det verkstadsarbete. Avgasröret på Zetorn är avbrutet men ligger löst kvar (det fick sej en smäll av lastaren). Det är svetsat förut så det skall bara lappas ihop på nytt. Ställningen för gripen är det inte mycket kvar av så den skall lappas ihop också.

Nu tröttnade jag slutgiltigt på gripdinglandet och beställde en dubbelbroms. Jag har ny större grip och den svänger fram och tillbaka som en galning. Besvärligt med precisionslastandet … Och då man hugger upp vägar så blir det allt från ved till stock och man har bekymmer med att sortera allting med gripen. Visst går det fortare att sortera för hand men det tar lång tid för gubben att klättra ned från traktorn för varje vedpinne. Nu börjar det visserligen gå bättre att röra sej bland kvistar och stockar – man är alltid i bästa skick i slutet på skogsvintern. Skogsgymmet är utmärkt för konditionen.

Den här tiden på året är dagarna långa och då man kommer hem på kvällen så orkar man bara äta och sedan kroknar man. På dagen vill jag inte äta utan dricker bara (mängder av) kaffe. Man blir så däst av en stabil måltid att man inte orkar tillbaka till skogen efter den. Så vi äter en sen middag som nu börjar gå mot klockan nio på kvällen. På tal om kaffe så har hälsofjantarna i Kalifornien tvingat kaféerna att sätta upp skyltar att kaffe kan förorska cancer … Guardian hade en bra ironisk artikel om eländet där de skrev att ”Kaffe förorsakar cancer (utom då det inte gör det)” och satte rubriken till ”Latest health scare” (senaste hälsoskrämman). På engelska låter det mycket bättre för hälsovård är ju ”health care” och då sätter man bara in ett s- framför ”care”.

Jag har druckit massor med kaffe och äter massor med smör och fläsk och dricker röd mjölk så jag dör väl. Men hittills har det gått bra som förra gubben sa då han kom till andra våningen (efter att ha fallit från elfte). En löjlighet är också alla beräkningar om hur mycket dödligheten ökar ifall man dricker kaffe, äter fläsk och så vidare. Jag vill påstå att dödligheten är 100 % i alla fall oberoende av vad man äter.

Den här tiden på året så lyser solen och kvällshimlen målas i granna färger då man kör hemåt efter en dag i skogen. Som ivrig serietidningsläsare så känner jag mej som Lucky Luke – den ensamme cowboyen som i slutet på varje berättelse rider mot solnedgången och kören sjunger ”I’m a poor lonesome cowboy a long long way from home …”. Jag har översatt det till ”Jag är en stackars ensam bonde en lång väg hemifrån” fastän det enda som stämmer är bonde. Speciellt nu då vi hugger i hemskogen så är det inte lång väg hemifråm. Men man måste tillåta en viss poetisk frihet …

För övrigt så såg jag i går den första tofsvipan !

 

3 april, 2018 av Christer

Inte som planerat

Det var tänkt att bli jobb i skogen under påsken men ibland blir det inte som planerat. Eller kanske oftast inte? Nå långfredag gick i alla fall planenligt frånsett att jag fick ett samtal från YLE om MTK:s nya ”arbetsförmedling”. Den vet jag inget om sa jag men dom ville i alla fall komma upp för en liten intervju dagen efter om det var möjligt trots påsklördag. Njaa, jag har planerat lite skogsarbete men om Ni kommer tidigt eller sent på dagen så går det väl att ordna utan att hela dagen går till spillo.  Joo, och en sak till ”jag är inge vidare på finska”! ”Det gör inget det blir bara mer äkta på så vis”, var ungefär det svar jag fick. OK? Nå efter 2 timmars filmande på lördag eftermiddag blev det sen som kanske någon redan noterat några minuter i YLE uutiset. En tur runt snö- & tjälmätningsrundan blev det också eftersom det var den sista dagen i månaden.

Påsksöndag

Igår söndag skulle vi bara så lite innan jag for till skogs hade jag tänkt. Men sen fick jag inget bra vacum i såmaskin så jag försökte justera lite på flödesregleringen till injektorn som omvandlar tryckluft till vacuum. Den kärvade fast och gängorna for 🙁  Konstaterade sen att det nog sist och slutligen var bronsfiltret i microfiltreringen som satts igen men det for nån timme till spillo igen till felsökningen. Och delarna hittar man ju inte en påsksöndag heller förstås.

Flödesregleraren som satte stopp för helgens sådder.

Nåå, vädret var ju fint i alla fall med torr luft så jag körde golvtorken för att få bort de sista procenterna i rågen ….. alltid något 🙂

Hyfsat torkningsväder.

Påskannandag

Idag skulle jag bara fylla på flis och reparera en läckande värmefläkt i växthuset innan skogsfarandet. Nå det var lite större läckage än jag befarat så dit for också denna dag. I och för sig så har jag vetat hela vintern att det läcker för den frös i höstas men ibland så gruvar man sig lite för dylika reparationer, till sist får man ändå ta ”tjuren vid hornen”.

Nåå,  jag fick i alla fall fläkten fixad ….. på tredje försöket……

Inte undra på att det läckte lite.

 

Blev kanske int så vackert men i alla fall tätt till sist.

Kanske går det bättre i veckan?

30 mars, 2018 av Christer

Glad Påsk

I år kan man inte annat än vara glad under påsken, för vädret och solen lyser från sin bästa sida. Många har förbarmat sig över att vintern aldrig verkar ta slut men jag tycker det är riktigt bra så här, jag längtar inte efter långa slaskperioder i alla fall. Speciellt lång vinter tycker jag inte att vi har haft heller, den kom ju ganska sent. För 4 veckor sen befarade jag att vintern var över men den kom igen, bra så.

Fint i skogen idag men det börjar bli lite i varmare laget och inte vågar man flika av sig för mycket heller, det är nog bättre att svettas lite än att dra på sig nån vårförkylning för dom brukar vara svåra att bli av med. Noterar att de flesta av mina fb-vänner som deltog i Bondebåtskryssningen tycks ha ådragit sig nån form av influensa, själv behöll jag långkalsongerna på och undvek allt för mycket frotterande i baren och på dansgolvet så hittills har jag klarat mig, peppar….peppar.

När nu föret ser ut att hålla i sig ännu en tid så hugger jag upp ytterligare ett stickspår för att gallra vidare, det behövs som synes.

Dagens solvärme fick isen på vägarna att smälta lite och någon enstaka grusfläck uppenbarade sig men det ser i alla fall ut att hålla sig på minussidan nattetid en tid framöver. Man vill ju inte smutsa ner flisveden med grus under transporten hem då det gör illa åt flisentrepenörens bett så jag brukar försöka få hem den körd innan snön smälter på vägarna.  Jag borde egentligen ta itu med granstocksavverkningen nu men då föret på mossen ser ut att hålla i sig så beslöt jag idag att hugga upp ytterligare en stickväg där så att jag kommer åt att gallra vidare. Jag brukar annars inte vara så förtjust i dessa högtider då de bara råddar bort rutinerna men nu får jag i alla fall jobba ifred i skogen några dagar.

Så GLAD PÅSK på Er alla!

Påskhäxan vid postlådan verkar redo för Blåkulla 🙂

 

20 mars, 2018 av Nisse

Bondbloggens miniträff i snöyra

Bondbloggs-Christer var i Lindkoski (grannby till Hindersby) idag med SLC:s trädgårdsutskott för att bekanta sej med Robbes ”lilla” trädgård. Jag har installerat fibernät där och åkte dit för att fixa en grej. Jag blev litet försenad då jag hade svårt att komma ut ur skogen med traktorn men då jag ringde Christer så hade deras bil stannat i snöyran som gått över i rena ovädret. Vi hann prata en liten stund så det var en verklig miniträff men funderade på att vi borde ha en ordentlig träff på sommaren då det hoppeligen inte är lika dant illväder …

Christer hade frågat mej i går om han borde ta med ludiskoffon men i går var det fint väder så jag skrev att våren började komma till våra trakter. Och ännu i morse såg jag solen – sedan slog vädret om och det blev ett eländigt snöoväder. Stackars Christer som hade bytt ludiskuffon till Bondbloggens skärmmössa …

Det var i alla fall kul att prata en stund med Christer även om vi inte han med så mycket. Visst läser vi vad de andra skriver i bloggen men det är i alla fall en annan sak att träffas och prata. Det blir inte så mycket monolog då vilket lätt är fallet då man skriver bloggen. Men bättre väder skall vi beställa till den riktiga träffen.