6 oktober, 2017 av Christer

Efterlyses skördeväder!

De här dagarna brukar skörden till lagret för vinterförvaring vara som intensivast men i år då allt är sent känns det inte som om det vore så bråttom. Det är först när man får syn på almanackan som man inser att vi redan nästan förbrukat en vecka i oktober.

Vi har relativt varmt så det växer fortfarande och jag bladgödslade faktiskt en del grödor så sent som förra veckoslutet. Men visst borde man börja få nåt under tak för så här års behövs bara några dagar nordlig vind så är frosten här. Därför var det också tänkt att vi skulle börja lagerskörden denna vecka. Och det såg lovande ut på måndag med frisk vind och torrare väder vilket gav möjlighet till vändning av den stränglagda samt lossning av den återstående direktsådda löken. Hann också skörda in ett lass lök innan tisdagsnatten då det utlovade regnet kom. Prognosen meddelade ett par dagar regn men sen skulle det bli torrare på nytt. Så blev nu inte fallet utan det har regnat dagligen sen dess. I morgon ska det visst också regna men sen utlovas uppehållsväder men prognoserna har inte varit värst pålitliga så det tror jag på först när jag upplever det.

Blåsten i måndags möjliggjorde också skörd av foderkornet och svinfarmaren som skördar på strå här fick hälften av kornet skördat och alla de åkrar där jag hade liggväxt. Enligt hans utsago så var skörden våt men god. Idag skulle det göras ett försök att återuppta tröskningen av det som står men knappt hann tröskan startas upp innan det började regna igen.

Jag som grönsaksbonde är ju van med utdragen skörd men jag märker nog att humöret börjar ta slut för mina spannmålsodlande kollegor.

Paus i lökskörden i väntan på bättre väder.

Också för morötternas del väntar vi på torrare skördeförhållanden.

De 6 mm som vi fick under morgontimmarna på tisdagen satte inte stopp för morotsskörden så vi fick ett litet hål i åkern under tisdagseftermiddagen. Men sen dess har det kommit närmare 30 mm till och nu är det bäst att invänta uppehåll. Morötterna är fortfarande i tillväxt så de hjälper också till att torka upp marken genom dess upptagning av vatten. Lagermorötterna odlas i år på bytesåker och planerna var att markbytet skulle återgå i medlet av oktober så upptagningen borde fås igång igen.

 

3 oktober, 2017 av Nisse

Bra försök

I en blåsig oktobernatt lyser de kalla LED-lamporna på vetet som vajar i vinden men utanför ljuskäglan är allting becksvart. Det är ändå torrt och tröskan brummar och dunkar. Vetekorn efter vetekorn, lass efter lass körs in i torken. Fukthalten är hög men vetet kommer under tak för att så småningom torkas till mat åt världens folk och fä även om de inte uppskattar det utan bara gnäller över hur onödigt det är att vi tröskar mitt i natten – ja, tröskar över huvud taget.

Hemma ligger plättarna under en handduk tillsammans med varma smörgåsar och kaffet sprider en ljuvlig doft från Moccamastern. Klockan är två på natten och de sista hektarerna skall vara tröskade förrän dagen gryr. Tröskan har gått i ett sedan föregående dags morgon och vi ser fram emot att kunna ropa HASI då allt är klart. Snart skall den här kalla och regniga växtperioden vara slut, vintern komma med snö som täcker åkrar och ängar och köld som spränger den hårda leran och gör den mör för att på våren igen bjuda på nytt hopp och ny förväntan. Det gamla året skall snart vara glömt och kanske det nya året skall bli bättre än de föregående …

DÅ – slutar dunkandet … Föraren som suttit och spänt lyssnat på alla förändringar i brummandet och dunkandet stannar tröskan och hoppar ned från hytten. Tröskans vingar öppnas och avslöjar att skakarbordet  står stilla. På ena sidan ligger en stor remskiva patetiskt på sned och remmen hänger löst vid sidan.

Den avbrutna axeln syns genom remskivan längst uppe.

 

Jaha, sluttröskat för i natt. Axeltappen har brustit vilket alls inte är förvånansvärt då det gäller en Sampo-tröska. Under 27 år har vi svetsat både ett och annat och skakarbordet hör till de värsta. Fram- och återgående rörelse passar inte ihop med dåligt järn – spciellt inte om det är lagrat bara på en sida.

Nu har vi gott om tid att lappa ihop eländet för regnet kommer i dag klockan tolv. Förr skulle man ha kastat sej under tröskan, skruvat isär den och svetsat axeln – och tröskat färdigt före regnet. Men nu gick gubben till sängs. 20 timmars tröskande i ett börjar ta på krafterna. Fast visst hade man orkat än om det hade varit till någon nytta men nu kan de jävlarna importera sin billiga mat bäst de vill.

Livet fortsätter i alla fall. Det hade varit roligt att få in allt före regnet men man känner ju till Sampo så man är inte förvånad. Efter regn kommer uppehåll och om en vecka kanske det går att köra in resten. Kvaliteten blir ju usel efter regnet och om det kommer mycket regn så kan det bli spår efter tröskan. Det är den insådda åkern som vi har kvar (ett par hektar) så spår är inte vad man vill ha. Där finns fin klöverväxt (och en hel del baldersbrå) så man kan hoppas på bra jordförbättringseffekt och gröngödsling ifall klövern övervintrar.  Trots att det stått vatten på ytan vissa ställen har åkrarna ännu varit stadiga och spåren har bara varit ytliga.

Nu skall jag skruva sönder tröskan och lappa ihop den men det blir en vecka med torkskötsel innan vi kommer ut på åkern igen. Från lördagen blir det (kanske) torrare väder.

 

28 september, 2017 av Nisse

Tröskandet började

Nu har vi börjat tröska (vårvete). Det är inte speciellt tidigt men vi har också tröskat senare under de våta åren på 80-talet. I år ville säden aldrig bli färdig men förra veckans väder hjälpte litet i alla fall. Ser man till mognaden så är det ännu inte någon brådska men prognoserna hotar med regn på tisdag så nu måste vi ut på åkern.

Vi körde för första gången med den nya begagnade Sampo Rosenlew 2055. Två varv kom vi innan huvudremmen från motorn gick sönder med buller och brak. Till all tur hade vi ganska ny rem på den gamla tröskan (MF20 från samma fabrik) så vi bytte rem ganska fort. Två knivar i hacken flög också genom plåten och det blev mera att skruva loss från MF20 som nu är reservdelströska. Före det hade jag hittat en reglermotor till cylindern som var så fastrostad att jag aldrig sett på maken. Där passade också en motor från gamla MF20. Dessutom hade jag flyttat axlyftarna från den gamla tröskan till den nyare. Det var inte alls så dumt att köpa en tröska från samma fabrik …

Tills vidare har vi inte behövt ångra köpet. Med undantag för det elektriska verkar 2055:an vara i ganska bra skick. Men jag kan förstå att den förre ägaren sålde bort den för en hel del funktioner är elektriska och just ingenting fungerade. Det tog mej två veckor att gå igenom elektriska systemet och byta åtskilliga tiotals kontakter. Sampo Rosenlew lär förnya det elektriska systemet och det är bra men inte var det just annat fel på 2055:an än kontakterna. Det kostar inte just nånting att förnya dem själv men tid tar det minsann så om man skall ha en verkstad att göra det så blir det dyrt. Varför förstöra en dyr tröska med att spara nån ynka euro på urusla kontakter ?

2055 är bara tio år yngre än vår gamla MF20 (som motsvarar Sampo 680) men den är helt annorlunda konstruerad. Delarna är i alla fall till stor del desamma så vi har nytta av reservdelströskan. Ifråga om utrustning är den inte mycket bättre för vi har haft hydraulisk drift och kylmaskin på den gamla också (visserligen heimlaga men annars bra). Man kommer i alla fall bätre åt allting på den nya tröskan eftersom den inte har så många lager utanpå varandra. Ett problem är i alla fall att den är betydligt högre och man borde ha en stege med sej för att komma åt allting.

Motorn är betydligt starkare eftersom det är en 6-cylindrig Sisu (Valtra) 620DSL. Det märks tydligt då man tröskar för varvtalet sjunker inte som på den gamla med 4-cylindrig Perkins (med turbo). En fördel är också att den kan stängas av snabbare eftersom den inte har turbo. Det behövdes idag då huvudremmen från motorn gick sönder. Däremot kräver den en grymt stor 140Ah ackumulator. Jag testade i alla fall en mindre 100Ah acku och den startade nog med den också. Jag vill inte ha en mammutacku som enbart kan användas i tröskan. Heller köper jag två mindre som också går att använda i de andra maskinerna och kopplar dem parallellt.

Egentligen sökte vi efter en 2045 men då den här 2055:an var lika billig eller billigare så tog vi den. Den har ett bredare tröskverk och sväljer lättare stora mängder halm vilket är viktigt eftersom vi kör med direktsådd och tar kort stubb vid tröskandet. Halmen hackades ganska kort och spreds jämnt och bra. Få se nästa vår om det blir lättare att så.

Så märkte vi också att kylmaskinen fungerade vilket är förvånansvärt. Vi har kyl också på den gamla MF20 men den måste fyllas på varje år eftersom den läcker nånstans och det blir aldrig av med påfyllning. Fast kanske den här också läcker – vi får se nästa höst. Hytten är i alla fall tätare och dammfri efter det vi bytte hyttfiltret som hade stora hål. En liten sak är sits för ”hjälpkarl” och det blir bra för barnbarnen då de vill åka med.

Spaken för driften är i alla fall sämre för den är kopplad till ventilen med vajer som ger litet glapp. På den gamla tröskan var spaken direkt fäst vid ventilen så den hade mycket exakta lägen. En besvärlig sak är att knapparna för att sänka och höja bord och haspel är ”fel” – alltså tvärtemot den gamla. Jag tänker byta kablarna så det fungerar lika som på den gamla. Det går så länge man kör lugnt och utan problem men då det trasslar till sej på bordet så trycker man förstås på fel knapp och sänker bordet i stället för att höja det. Också när man blir trött så blir allt fel för de gamla knapparna sitter redan i ryggmärgen.

Vi har i år ovanligt mycket liggsäd. Vanligen har vi inga problem eftersom vi göder ganska försiktigt men nu stjälpte regnet vetet på många håll. Till all tur blir vete inte lika manglat som korn brukar bli. Med axlyftare får man bort nästan allting i alla fall. Litet har det vete som ligger ruttnat i axen och det finns också gröna kärnor men i det stora hela ser det hyfsat ut. Det första vi tröskade hade 26,7 % och det gick ned till 25,5 % på eftermiddagen så torrt är det inte. Det gick att tröska sent på kvällen och kanske hela natten eftersom det är nästan lika varm på natten som på dagen och alltså blir det ingen dagg. I mörkret var det bra att ha de nya LED-strålkastarna som ger mycket ljus med litet ström.

Efter en dags tröskande är vi ännu nöjda Nu gäller det att köra så mycket vi orkar och hoppas att tröskan och vädret håller. Vi borde hinna få allt tröskat före tisdag då det skall komma regn. Våra två kallufttorkar sväljer lätt allt vi hinner tröska.

Till sist ett par intressanta bilder:

Helt ärgade hushållskontakter (i en tröska !!??)

Genomrostad reglermotor (den fungerade då jag filat bort rosten …)

Huvudremmen (borde vara en enda rem) som höll två varv.

Nu gäller det at tröska utan att det blir djupa spår för nästa vår skall vi så direkt i stubben utan bearbetning. Men den kan hända att jag måste harva de värsta spåren. Tills vidare har det inte blivit djupa spår men vi har en del besvärliga svackor kvar. Halmen vill vi också ha finhackad och jämnt utspridd. Efter tröskandet hoppas vi på varmt väder ett par veckor så vi kan spruta glyfosat men vi får se hur det går …

(Nisse)

27 september, 2017 av Christer

Sen sådd.

Här på FinneFarm är det mesta okonventionellt så jag tror ingen höjde på ögonbrynen när jag körde förbi med såmaskin idag. Jag hade ju plöjt och harvat för rågsådd för snart 3 veckor sen men när jag kopplade till såmaskin började det regna och det har varit för vått för sådd ända tills de senaste dagarna. Rågtröskningen och lossandet av löken hade ändå förtur så först idag hann jag så. Så här sent har jag inte sått tidigare och det är väl lite av ett lotteri om det överhuvudtaget blir till något, vi får se.

När jag som hastigast bläddrar igenom kommentarer i olika bondegrupper på sociala media ser jag att många gläds över att skördandet börjar vara över och säsongen närmar sig slutet. Själv tycker jag att det känns lite vemodigt, kanske är jag så mycket odlare att jag önskar att odlingssäsongen skulle vara för evigt. Eller är det bara att arbetsdagarna nu så här efter höstdagjämningen känns för korta när man har varit van att vara igång 15-16 timmar så gott som varje dag. Jag vet inte men lite vemodigt känns det. Nåå, efter att åkrarna plöjts så är det ändå inte lång tid innan man ser fram emot nästa säsong som förutses bli bättre än årets 🙂

27.9.2017 Sen sådd av hybridråg.

Förövrigt så får jag vara glad att rågen skördades i förrgår då det var hyffsat väder, igår och speciellt idag så har det varit så dimmigt och fuktigt att det inte är många tröskor som rört sig i byn. Igår kväll när jag lossade sista löken tänkte jag att det är ju tur att man är radodlare så att man hittar bort från åkern. Hade man varit mitt ute på en stor stubbåker hade det nog krävts kompass för att hitta bort, eller GPS. Kanske det är därför som navigeringsutrustningen är så populär bland storbönderna? 🙂

Om nu sådden är sen så är det nog ett och annat fält som kommer att skördas sent här i grannskapet om de nu överhuvudtaget hinner mogna för skörd. Ett vetefält här granngårds är fortfarande väldigt grönt, hur länge ska det nu ta innan det är moget? Finns också ett och annat vårrapsfält som är sena.

Vetet granngårds är fortfarande grönt trots att vi har slutet av september.

 

24 september, 2017 av Christer

Gammal är äldst….

…..får man åter konstatera. Nisse håller ställningarna här på bloggen när orken för oss yngre tryter. Jag lyfter på hatten!

Att mitt skrivande lämnat på hälft beror både på humöret, marknadsproblemen avlöstes av dåligt väder, och mycket arbete. Blomkålen som var på tapeten då senast hade jag inte så stora problem med då jag råkade ha små mängder att skörda när det var som besvärligast.

Däremot såg det väldigt illa ut för isbergsallaten. Ett tag såg det ut som om jag skulle bli tvungen att plöja in 7 ton sallat men sen råkade några större producenter ut för problem i odlingen och jag fick möjlighet att bidra med lite sallat för industribruk. Tydligen så passade pris och kvalitet så det blev ytterligare några leveranser. Efter att på några dagar och i ett par repriser ha skördat 9-10 ton sallat vid sidan om de övriga produkterna så blev det sängen istället för tangentbordet när mörkret föll för dagen. Att ”rädda isbergssallaten” fick bli första prioritet. Samtidigt får jag väl revidera mina tidigare uttalanden att industrin mest använder importsallat, nu gick det en hel del och det blev sist och slutligen bara ca 3 ton som lämnade oskördat.

Till månadsskiftet började det lugna ner sig lite på sallatsfronten så vi passade på att inleda morotsskörden ett par veckor senare än normalt och nu har vi också inlett purjoskörden likaså också ett par tre veckor försenat. Båda grödorna ser annars friska och fina ut men någon rekordskörd blir det inte, till det har nog tiden runnit ut.

Tröska spannmål har jag inte gjort ännu men det ser ut som om rågen kan tas imorgon. Kornet behöver nog ytterligare en till två veckor vackert väder innan det är moget.

Rågsådd hade jag planerat in till lördagen för tre veckor sen och hann plöja samt harva åkern men när jag kopplade till såmaskin började det regna och det nybearbetade fältet sög ju i sig all fukt som en svamp så det är först nu som det verkar torka så pass att det går att så. Kommer nog trots den sena tidpunktern att på vinst och förlust så rågen i och med att utsädet är överårigt och det inte är någon idé att spara det till nästa höst eftersom grobarheten redan är på nedåtgående.

Det har väl hänt lite ett och annat ytterligare men det får räcka så här för denna gång. Ska väl försöka bättra mig lite vad gäller bloggandet nu när mörkret lägger sig och utearbetena avslutas allt tidigare för dagen.  Lägger till lite bilder 🙂

31.08.2017 Isbergssallatsskörd i arla morgonstund.

9.9.2017. 3 ton isbergssallat blir till gödsel för höstrågen…….

…..plöjning av sallatsåkern inför sådd av hybridråg. Det var ursprungligen tänkt att den skulle sås efter tidigt korn men eftersom kornskörden blir sen så får det bli plan B. Kan ju vara intressant att se hur rågen tar sig efter sallat också.

Men sen blev det regn innan jag hann så…..

……och åkern höll sig för våt för sådd i flera veckor.

Mellan skurarna skördar vi blomkål….

…..morötter….

….och packar för leverans.

En bra dag köar bilarna vid lastbryggan 🙂

 

 

 

 

20 september, 2017 av Nisse

I väntan på bättre väder

Sent, sent, alltför sent börjar det bli med årets tröskande. Vi har inte tröskat ett enda korn ännu men så har vi också bara vårvete. Man kan inte påstå att vi rullat tummarna under väntan. Det har varit fullt upp med att gå igenom den nya (20 år gamla) tröskan. Speciellt elinstallationerna har varit riktigt dåliga. I går trodde jag att jag fixat det mesta efter att ha bytt säkringsdosorna och alla flatstiftskontakterna men i dag blinkade den gula varningslampan för fullt fastän inga larm var på.

Det har varit mycket jobb med att gå igenom ritningarna för elsystemet och jag måste rita om alla scheman för att få någon ordning på eländet. Nu har jag märkt ut ledningar från batteriet med rött, från tändlåset med streckat rött, med blått för ljuskablarna och grönt för alarmen. Så småningom blev det klart att problemet låg återigen i kontakterna. Om det var dålig kontakt till kontrollamporna så trodde systemet att ett larm var på. Så nu måste jag byta 16 kontakter till.

Jag förundrar mej allt mer över hur usla kontakter Rosenlew har hittat. Metallen i kontakterna går sönder bara som man tar i dem med fingrarna … Helt otroligt. Nu börjar jag misstänka att tröskan såldes enbart för att elsystemet krånglade så in i norden. Det är inte dyrt att byta kontakter om man gör det själv och det är enkelt (utom att vissa ställen är svåråtkomliga). Men det tar en massa tid. Jag har nu bytt åtskilliga tiotals kontakter och börjar misstänka att jag kommer upp till hundra innan det är klart. Kontakterna är verkligen  helt odugliga och måste bytas innan man kan börja köra.

Samtidigt så bytte jag arbetsljusen till lysdiodlampor. De drar hälften av strömmen men ger bättre ljus. På bilden nedan är hälften utbytta (till vänster). De gamla arbetsljusen till höger ger betydligt sämre ljus fastän de drar dubbelt så mycket ström. Färgen på ljuset är också blåare på de nya lamporna vilket kan vara en smaksak. I verkligheten var skillnaden ännu större än på fotografiet.

Det var också problem med oljetryckslampan som inte lyste då man satte på strömmen. Efter att ha mätt ledningarna tvärs genom tröskan så kom jag fram till att ledningen inte alls var kopplad till nånting och jag hittade inte heller någon kontakt att koppla den till. Jag laddade ned Sisumotorns (620DSL) verkstadshandbok och sökte  ännu en gång efter oljetrycksbrytaren över hela motorn men till sist måste jag ringa montören och fråga. Han intygade att oljetrycksgivaren skall sitta mitt på motorn mellan startmotor och generator. Till allra ettans slut tog jag en spegel och såg på motorn nerifrån (jag är redan så styv att jag inte hänger upp och ned i knävecken mera) och då hittade jag givaren bakom en plåt så den inte syntes snett uppifrån. Så där är det med nya maskiner. Då man vet var allt finns så kan man känna med fingrarna men första gången kan vara besvärlig.  Tur att en stor del av tröskan känns bekant från vår gamla tröska.

Nu har jag skickat efter mera reservdelar men det blev inte så mycket sist och slutligen. Bränslepumpen skramlar obehagligt men en ny kostar bara 25 euro (en elektrisk hjälppump). Hyttfiltret var säkert inte bytt de senaste 20 åren för det var ruttet och hade stora hål. Det inverkar inte på tröskans funktion men det är trevligare med frisk luft i hytten.

Knivarna till hacken har vi slipat och de skall nu monteras tillbaka. Det är mycket viktigt då man använder direktsådd att få halmen hackad tillräckligt fin. Det var ett elände i våras med sådden då den lätta halmen släpade framför såmaskinen.

Nu har jag beställt glyfosat för kvickrots- och baldersbråbekämpandet. Samtidigt köpte jag en bytta Ruinex som är trichodermabakterier som skall bryta ned halmen. Det skall sprutas på färsk halm (tillsammans med glyfosat) och bryter hoppeligen ned halmen så den blir skör till våren. Det blir intressant att se hur det lyckas nästa vår.

För första gången på många år har vi nu liggsäd. Jag göder i allmänhet så måttligt att vetet sällan lägger sej men det kom 50 mm förra veckan så nu ser det inte så bra ut. Troligen måste vi flytta axlyftarna från den gamla tröskan till den nya. Jag minns att de fungerade bra i liggsäd.

Det gäller att gå igenom tröskan ordentligt nu då den är rätt så ren så man lär sej var allt finns och hur man öppnar allt. De nya låsen för plåtarna fungerar inte alltid så bra och man måste veta när man bryta ordentligt. Jag har också sysslat med att olja dem ordentligt.

Intressant nog fick vi upp luckan till tanken med nöd och näppe. Om tröskan varit 5 millimeter högre så hade luckan tagit i taket i verkstaden. Där hade vi tur.

Väderleksprognoserna går upp och ned hela tiden. Ett tag hotade de med 15 mm regn på fredagen, sedan gick det ned till under 1 mm och nu har det i dag varit 9 mm och senast 3 mm. Vete fåglarna vad det sist och slutligen blir … Men det syns en massa solar från lördag framåt så vi siktar på att då börja tröska och då måste det gå för att vi skall hinna få in allt det här året. Att börja tröska i slutet på september är sent (även om vi nog tröskat i oktober både ett och annat år). Det har förut varit dåliga år också – ett år var sädeskornen så lätta att de blåste ut med agnarna.

Nu får vi bara hoppas att vår väntan på bättre väder inte går på samma sätt som väntan på Godot. Det är en teaterpjäs av Samuel Beckett (1952) och inget händer egentligen och Godot kommer aldrig  …