“Vårbruket” 2023 har börjat

Det betyder inte alls att jag sitter i traktorn. Nä, i dagens “jordbruk” gäller det att sitta klistrad framför datamaskinen och försöka ta reda på vad skrivbordsherrarna menar med alla sina regler. Visserligen har jag bytt olja i traktorn men förrän jag vågar mej ut på åkrarna måste jag se om jag kan fylla i stödansökan på något sätt – och det går bara via nätet från och med i år. Nedanstående bild visar en av de viktigaste nutida vårbruksmaskinerna:

Viktig nutida vårbruksmaskin

Visst har jag arbetat med datamaskiner i 50 år men tycker ändå att det känns fånigt – man borde vara ute på åkrarna och köra traktor … Att sitta framför en skärm och försöka fundera ut hur man fyller i en blankett är nog höjden av improduktivt arbete. Tyvärr måste man göra det i alla fall.

Nu vill jag inte alls kritisera de som gjort upp stödansökningsprogrammen. Tvärtom har de gjort ett fint arbete med att få till stånd ganska lättfattliga blanketter. Men de kan ju inte ändra på reglerna som är dem givna. Så det är ett par hack högre man måste gå för att kritisera det sjufalt förbaskade systemet.

Jag skrev redan tidigare om hur invecklade reglerna är och hur svårförståeligt det byråkratiska språket är (se Ordbruket förnyas) men det värsta är inte reglerna utan det faktum att de slogs fast (så man kan lita på dem) först den 9 maj 2023. De borde ha kommit för ett år sedan eller helst ett och ett halvt år sedan. Då hade man hunnit odla utsäde för alla de underliga reglerna och hunnit förbereda sej på en annorlunda såddplan för 2023.

Nu står vi här ganska så oförberedda långt inne i maj. Förstås kom det utkast till nån sorts regler redan tidigare men de dåliga erfarenheterna av tidigare förändringar har lärt att man inte skall lita på nånting. Det kan komma nya direktiv längre fram. Ho vet om det inte kommer förändringar ännu efter sådden …

På sätt och vis har byråkraterna satt in en mekanism för förändringar ännu på hösten i och med att höstanmälan blivit mycket viktigare. Efter skörden kan de sedan konstatera att en del direktiv gick fullständigt i putten och andra behöver ändras. Jag förstod att det redan råder en ganska stor enighet om att vissa alternativ är nästan omöjliga att förverkliga. De är mest önskedrömmar och har inte mycket med verkligheten att göra.

För oss leder den här situationen till att vi måste lägga en hel del i träda för att uppfylla kraven på växelbruk. Nu har jag inget emot växelbruk men man går inte över till växelbruk med nån veckas varsel … Tvärtom måste man planera och förbereda minst ett år i förväg. Nu har jag faktiskt kört med växelbruk men det gillas inte enligt de nya reglerna. Allting nollas från och med i år. Så tio hektar vall räknas inte alls med utan jag måste träda 33 % av fjolårets veteåkrar. Om reglerna hade kommit förra sommaren så skulle jag ha kunnat så höstvete men det gick alltså inte i det här systemskiftet. (Höstvete går för övrigt mycket dåligt på våra åkrar)

Förra våren borde reglerna ha varit slutgiltiga så att jag hade kunnat så in i vall nya åkrar – men det gick alltså inte. Dessutom borde jag ha kunnat bryta den nuvarande vallen men det gick inte heller enligt det gamla systemet.

ÖVERGÅNGEN till det nya systemet var fullständigt uruselt planerad – om den nu alls var planerad. Om avsikten var att förstöra all tillit till politiker och tjänstemän så har man däremot lyckats över förväntan. De enskilda reglerna kan man ha litet olika åsikter om men det absolut värsta var hur övergången genomfördes.

I år firas makttillträdet för Gustav Vasa 500 år. Han var en riktig skurk och dalabönderna fick ångra sej bittert att de gav honom sitt stöd för han tog in utländska knektar som tog livet av de som vågade protestera. Sedan tog han närmare 20 000 bondgårdar till sin egendom (inte kronans) varav tre i vår by. Trots det så funderar man i mången mörk stund då man kämpar med dagens byråkrater om det ända hade varit bättre med Gustav Vasas brev till fogdarna (=dagens byråkrater) som ofta avslutades med “Härefter rätten och packen I eder”. Men vi har sett vad en enväldig tsar (Putler) kan ställa till med så vi får väl stå ut med våra råddskallar …

Nu har i alla fall vintern börjat tappa sitt grepp (segt har det varit) och i dag sken solen och det var varmt och torrt så jag började torka fjolårets veteskörd. Luften fukthalt var omkring 30 % på eftermiddagen och solpanelerna gav maximal effekt (10kW). Dessutom var elpriset riktigt lågt (2,5 cent/kWh) så det blir en billig torkning. I morgon går elpriset på eftermiddagen ner till 0,15 cent/kWh.

Solpanelerna ger maximal effekt

Lägg märke till att panelerna gav nästan 90 kWh i går (Yesterday 89,24 kWh) då det inte kom några moln alls. Det är första gången som jag kunnat pröva dem på allvar och det verkar fungera som det var avsett.

Hela dagen i går satt jag framför datamaskinen men måste gå ut ibland för att få luft och då hjälper det att se på våra blåsippor som nu spritt sej över hela gården. Jag gillar blommor så jag blir genast på bättre humör.

Blåsippor ute i backarna står …

Men man kan se att sipporna lidit av den kalla vintern som kom tillbaka i slutet på april. Ett par dagar i april var det +20 grader hos oss men sedan blev det svinkallt. Förr om åren har blåsipporna varit mera intensivt blå – nu hukade de sej och vågade inte riktigt slå ut. Som ni ser så ligger alla fjolårslöven kvar och det är därför som vi har så mycket blåsippor. Om man börjar kratta bort löven så förstör man lätt blåsippornas tillväxtpunkter (har jag fått höra av trädgårdsmästaren).

En olycka kommer sällan ensam. Vår lilla bråkstake Ruff vom Fjomp har växt till sej i styrka och snabbhet (men inte förstånd). Nu kommer han upp i närmare 100 km i timmen – ser det ut åtminstone. Det var problem att få en bild av honom för han stod knappt still en sekund. Till all tur så finns det många intressanta dofter och sedan blir han så trött att han slocknar i sin korg.

Ruff von Fjomp

Jag har fortfarande inte någon såddplan men jag har försökt få igenom olika kombinationer på stödblanketten. Mest får jag ett utropstecken i “Vipurådgivaren” och aja-baja, går inte. Växtföljden är det värsta. Visst får jag igenom nånting men då blir det mycket litet veteodling (1/3-del av totalarealen). Resten blir träda fastän proportionerna borde vara tvärtom.

Jag får väl lita på att unga husbonden kan hitta på nånting. Han försökte på skoj använda det mycket omtalade AI (elektronhjärnan) för ansökan men det gick inte. Den kunde nog ge en massa text om vetenskapliga frågor (troligen helt felaktiga) men ifråga om stödansökan gav den upp direkt och meddelade bara att det klarar den inte alls av. Byråkratreglerna var så infernaliskt invecklade.

Så säj inte att att byråkraterna är dumma – de golvade AI direkt !

Vintern rasat – inte än (2022)

Det måste sättas motorvärme på traktorn ännu för det är -4 grader kallt. Inte helt ovanligt men jämfört med 2019 (se Vintern rasat) och 2010 (se Vintern rasat – jag vill ha den tillbaka) då skogsarbetena gick mot sitt slut i mars-april så är det sent.

Nu kan jag inte alls klaga för i år har vi haft en fin skogsvinter. Vi har bara litet rötskadat och ved kvar i skogen. Och det tänker jag ta ut idag på morgonen då kölden åtminstone litet gjort vägarna bättre. Det är speciellt vid virkesupplaget som det börjar bli hjulspår.

Som vanligt har vi varit en vecka på lyxsemester på “Rivieran”. Det betyder Nornbergs gamla hus i Medåker, Arboga. Närmaste strand är Mälaren på omkring 20 km avstånd om man inte räknar med det lilla dike som går på andra sidan åkern. Egentligen är vi mera som i Alperna för bakom huset finns ett högt berg som når upp över takåsen. Inga problem med översvämningar – senast som vattnet steg upp till husets höjd var för 6000 år sedan då berget bakom huset var en ö och Uppsala och Stockholm låg under vatten.

Vi är så illa tvungna att ta vårsemester i slutet på april för annars får jag inget slut på skogsarbetet. Det är alltid något vindfälle eller torrt träd eller lutande träd som borde tas bort. Och jag vågar inte alls gå i skogen efter vintern för då grips man av en rasande lust att gallra …

Det var ren sommar då vi kom fram till huset +20 grader i skuggan och mycket varmare i solen. Men bara en vecka tidigare hade allt varit täckt av snö. Det var en ordentlig snöstorm som knäckte träd och gallrade våra gamla äppelträd med hård hand. Det tog en dag att dra bort alla stora kvistar som brustit i blötsnön. Grannen hade en stor gran som började luta mycket illavarslande över huset men till all tur smälte snön rätt snabbt.

Lars-Erik som köpt Nornbergs åkrar på 60-talet (Kalle Nornberg blev elektriker) hade en skogsbit på 10 hektar som ovädret farit illa fram med. Han brukar jobba själv i skogen men nu blev det så mycket att han måste ta en maskin. Men alla maskiner i Västmanland är upptagna efter stormen.

Höstsäden ser väldigt jämn ut i Sverige även om brodden är kort för det blev en tidig vinter. Svackorna har i alla fall fått isbränna och där har brodden dött. Tyvärr har vi det ännu sämre ställt på grund av turvis värme och köld som lade ett tjockt lager med is över åkrarna.

Höstsäden ser bra ut

Den lilla åkern var i början på 60-talet uppdelad i sex bitar då Lars-Erik började odla den. Kalle var inte riktigt intresserad av bondelivet. Han byggde ett nytt hus 1958 som kan ses på andra sidan vägen men jordbruket fick gå som förut tills han arrenderade ut åkrarna åt Lars-Erik (egentligen åt hans pappa). I december 1950 sålde Kalle Västmanlands sista dragoxe som ännu året förut gått paroxe och dragit plogen.

Kalle var mycket intresserad av hembygdsarbetet och var med och grundade Medåkers hembygdsförening som vi också är medlemmar i. På söndagen var vi på Abramsgården som hembygdsföreningen äger och vårstädade. Vårt hus är likadant som Abramsgårdens hus men spegelvänt. Och det är i ungefär samma skick – bara köket är ombyggt på 40-talet. Trädgården är försiktigt uppiffad men det enda verkligt nya är ett 30-tal äppelträd (syns på bilden ovan) och de kan behövas för nu börjar de gamla brytas sönder.

Vi satt och drack kaffe med grannarna Sivert och Jane som bor i Kalles nya hus samt Lars-Erik ute på gården för det var riktig sommarvärme. Som vanligt så kom jag mej inte för att ta fram kameran då vi satt och pratade (ganska livligt) så jag får nöja mej med en bild av disken efter kaffekalaset :-).

Nornbergs gamla hus (ca. 1856)

Byggarbetena har börjat för i år och det gäller också Nornbergs hus. Taket hade börjat läcka och ena ändan på innertaket i övervåningen hade ruttnat helt innan det nya taket sattes på. I 20 år har jag tänkt lappa innertaket men först nu blev det av.

Före …
och efter lappandet

Det tog tid för taket består av kilsågade spontade 25 mm bräder som är upp till 35 cm breda. Jag måste hitta en lämplig bit och såga lämpliga bräder som sedan fick torka ett par år. De är handhyvlade och falsade med gamla falshyvlar. Jag sprang många gånger mellan taket och snickarboden för att få dem att passa. Allt var förstås snett och olika brett i bägge ändar.

Nu är det värsta undan. Bärarna var också så genomruttna att man kunde plocka bort delar med fingrarna. Skruvändan mitt i taket är från en gängstång som håller upp den enda friska takbrädan och bäraren i takstolen som till all tur var stark. Golvet i rummet är däremot i prima skick och det är bara att rengöra de breda plankorna med linoljesåpa. Snart är nog det här skräprummet också i skick. Väggarna har varit lerklinade men jag tänkte sätta in dubbla insulitskivor (porösa träfiberskivor) som förstås skall vara sammanpressade utan lim. Norska Hunton tillverkar sådana.

De flesta stora kvistar bröts av men äppelträdet är ännu vid liv

Nornbergs gamla hus köpte vi år 2000 för omkring 10 000 euro och det kostar oss just inget för där finns inte vatten indraget och det får stå kallt hela vintern. Allt är gjort med eget arbete och eget virke. Det är också tillräckligt långt borta hemifrån så man kan glömma de vardagliga problemen för en tid. Ändå är det hemvant eftersom det är ett gammalt jordbruk i en jordbrukstrakt. Då den yngre generationens bonde sår gödsel på höstsäden utanför huset så vinkar han glatt åt oss från traktorn.

Även om våren kom av sej och frostnätterna fortsätter ganska långt in i maj så finns det hopp om att vårsådden kan börja om ett par veckor. Längs vägen såg vi en del sådda skiften men det är ganska sent för ofta är Medåker en månad före oss.

Glad Walborg till alla ! Vi skall dricka kaffe och äta äppelmunkar från ICA i Arboga som jag bunkrade då vi for. Jag har inte fått så goda munkar nån annanstans …

Funderingar kring ny säsong.

Trots att snön ligger vit över åker och äng så börjar funderingarna kring nästa säsong göra sig påminda. De höga bränsle- och gödselpriserna och deras inverkan på odlingsplanerna diskuteras flitigt i olika forum en del funderar om det överhuvudtaget lönar sig att odla något medan andra menar att produktpriserna stigit så pass att det kompenserar de höjda priserna. Några har redan köpt sina förnödenheter medan andra tvekar och hoppas på att de börjar sjunka i pris. Industrin och handeln å sin sida hotar med leveransproblem om man inte beställer i tid. Att någon skott sig på prishöjningarna är ändå rätt klart då det under sensommaren och hösten pratades om leveranssvårigheter på grund av att brist på råvaror och dyr gas hade lett till att tillverkningen stoppats har säkert en och annan förstått då de nu fått levererat gödsel tillverkad i april. Förnödenhetshandeln får mer och mer karaktär av aktiehandel, man pantar på varorna för att få upp priserna och levererar först när nivån duger. Så kan man göra då monopoliseringen är tillräckligt stark.

Vore roligt höra vilka funderingar ni bästa bloggföljare har inför kommande säsong. Blir det justeringar eller kör ni på som tidigare?

Själv råkade jag köpa ett och ett halvt års gödselbehov i våras och klarar mig, frånsett några enstaka produkter som jag måste komplettera, till slutet av maj / början av juni innan jag behöver mera gödsel så funderar på att vänta till maj innan jag köper in det som behövs under sommaren. Hoppas att priserna gått ner lite och att leveranserna fungerar då när den värsta vårrusningen är över.

Harven må vara kopplad men i övrigt är det kanske inte läge för vårbruk ännu.

Skogsarbetet klart för 2020

I dag sågade jag de sista asparna och i princip är skogsarbetet för år 2020 slut. Det börjar bli alldeles för varmt – svetten bara rann då jag sågade de stora asparna. Det var ingen idé att sätta dem på processorn för den klarar inte av de grova kvistarna så det blev motorsågsarbete.

Nu skall ännu virkesupplaget litet sorteras och så kan jag anmäla att vårt virke är klart att mätas. Det blev en riktig gallringsvinter (om man nu kan kalla det här skräpet för “vinter”). Mest har vi björk och asp som vi tagit bort. Det har varit lämpligt väder att ta bort de stora asparna för de har inte slagit sönder så mycket ungskog eftersom den är mjuk och seg och viker undan i den här värmen.

Resultatet av årets skogsarbete
Och så asparna (mera finns ännu)

I går lyckades jag också köra sönder ena fotsteget på en stor asp. Hela byn hörde säkert då jag körde hem för kättingen på hjulet tog emot det ihopknycklade fotsteget och förde ett fruktansvärt oljud. Fastän fotsteg har en enkel konstruktion så är de besvärliga att reparera eftersom de ofta kommer snett utåt och det är svårt att spänna dem tillbaka på rätt plats.

Jag har satt in den nya polykarbonatskivan i stället för det krossade fönstret. Men den lyckades vi inte böja så snyggt utan den blev ganska bucklig. Det är otroligt hur mycket värme det behövs för att böja en 5 mm skiva. Jag började med en luftvärmepistol men till slut stod vi tre man med fyra värmeblåsare innan vi fick skivan att böja sej. Det är en känslig sak för temperaturen borde vara 120 grader men inte över 125 grader. Nå, på ett ställe så blev det litet för varmt och där är skivan inte mera så klar och genomskinlig. Man borde ha stora luftvärmeugnar som värmer skivan både ovanför och nedanför men det har man inte på ett vanligt jordbruk.

Tanken var att böja skivan över stocken
Men så blev det …

Nederst på rutan syns ett par överhettade fläckar och litet bucklig blev den. Men större fåglar kommer nog inte in i hytten den vägen. Springorna får jag täta med skumgummi om det blir kall blåst. Just nu är det i alla fall för varmt i hytten.

Vädret har varit ganska kallt ända tills nu men efter ett par dagar blir det kallt igen. Bara nordanblåst hela tiodygnsprognosen. Två frostnätter blir det också på lördag och söndag. Inte blir jorden varm så fort med det här vädret så vårsådden får vänta litet – speciellt som vi kör med direktsådd och svackorna ännu är fulla med vatten.

Men det var torkväder idag: 35 % luftfukthalt. Nu passar det bra att torka ned vetet från i fjol. Då solen ännu skiner på plåttaket så får man en ordentlig tilläggsvärme.

Snart bör vårbruksmaskinerna sättas i skick och det betyder främst underhåll på stora Zetorn som skall dra direktsåmaskinen. Därutöver behövs bara gamla MF65 med frontlastare för att lyfta säckarna.

Enda förändringen i såplanen är att en ny åker skall sås in i timotej-klöverblandning. Den gamla gröngödselåkern skall tas i bruk nu efter tre år men jag tänkte fortsätta med vall på sju hektar igen. Vetepriserna är så låga att man lika bra kan förbättra strukturen på åkrarna.

Värmen har lockat blåsipporna och scillorna att blomma för fullt. Snödropparna har segt blommat länge genom köld och snö men börjar nu ha blommat ut. I skogen hittar vi bara mer tibast litet överallt.

Blåsipporna som väntat länge slog nu ut i värmen
Likaså scillorna

Jag är litet misstänksam mot vädret i alla fall. Plötsligt har vi tio centimeter snö i maj. Men det blir obönhörligen vår nu – dagarna blir åtminstone längre.

I god tid….

Det regnar ute så jag satte mig vid datorn för att se över stödansökan trots att det ännu är 2 dagar kvar till deadline. Men det sägs att man ska lämna in i god tid och det har meddelats att störningar förekommer. Så kanske bäst ta tjuren vid hornen, det kan ju vara så- och planteringsväder imorgon och på måndag. Dessutom har vi en konfirmation att bevista.

Jag kom nu relativt lätt in trots att jag befarade att trafiken skulle vara livlig med tanke på vädret. Men där slutade det roliga, ser att man nu igen varit och pillat på kartgränserna så att arealerna ändrats. Blir spännande att se om “bollarna” hålls där man placerar dem eller som tidigare likt yra höns dansar omkring på skärmen.

Man möts av utropstecken som vanligt.

Nåå, på bilden ovan är det fjolårets karta som visas, men den har tydligen manipulerats av administrationen för så såg den inte ut när jag skickade in i fjol. Man har tydligen velat precisera odlingsarealen för på andra skiften har man nu också dragit av areal för enskilda stenar på åkern. Man borde kanske söka fram dynamiten? För att röja menar jag kanske jag bör tillägga.

I god tid är jag dock inte med allt denna säsong trots att jag kunde inleda vårbruket tidigt. Grönsakerna har jag relativt bra koll på och dom är ju i mitt fall det primära, vi är fem före klara med vårplanteringarna. Spannmålen däremot ligger jag en månad efter med om man jämför med grannarna, havren sådde jag natten mellan onsdag och torsdag och följde upp med kornsådden på torsdag så långt som utsädet räckte och åkern var klar. Hämtade mera utsäde på fredag men regn avbröt vidare sådd. Det såg så lovande ut med kombimaskin jag brukar ha till låns så jag iddes inte arrangera med entrepenör. Men till helgen för 3 veckor sen då jag tänkte så hade den gått sönder och efter det har vädret varit så pass nyckfullt att tiden runnit iväg med grönsakerna. Jag vill ju sköta jobb likt spannmålssådd som jag klarar själv under veckosluten för att bättre och mer avslappnat leda arbetet tillsammans med de anställda i veckorna. Hur som så kändes det lite underligt att under sådden dra in ångorna från MCPA besprutade fält i grannskapet i stället för som brukligt känna doften av svämspridning.

I år har jag ändå tänkt så blott tjugotalet hektar med spannmål då jag har en hel del areal i kummin samt inspirerad av Johnny som kommenterar flitigt här på bloggen tänkt så lite gröngödslingsvall på några åkrar som jag grundförbättrar lite med att med dikesrensningsmassorna fylla ut en del svackor för att minska risken för problem likt Nisses svansjöar.

I god tid har vi i alla fall inlett skörden, sparrisen har vi skördat sen medlet av maj och den avslutar vi till midsommar. Specialsallat och grönkål har vi skördat i närapå två veckor, dom kom snabbt trots att det varit lite svalt emellanåt men lagom med fukt och användning av täckväv har gynnat tillväxten. Man ser tydligt skillnad på det som var täckt och otäckt i år, man borde kanske ha satt mer under väv ett år som detta.

Snabb utveckling av de första planteringarna i år och kvaliteten är ypperlig.


På tal om övervakningen som jag beskrev i senaste inlägg så har jag också nyligen haft en växthusgranskning som vad jag förstod löpte bra och inte leder till några efterföljder. Har också förstått att grönsaksodlingarna prioriteras i årets granskningar så man har kanske fler övervakningar att vänta?

Så många förslag på hur lätt sköta den tidsödande skiftesvisa dokumentationen har jag inte fått men får väl av utsikten för nya granskningar försöka se över anteckningarna lite nu som då även om det nog vore roligare att skriva lite om odlingarna här på bloggen. I ett projekt som jag följer föreslogs att man använder gratisprogrammet SIRPPI för odlingsanteckningarna så jag laddade ner appen men har ännu inte hunnit bekanta mig desto mer annat än att det verkar lätt att med hjälp av GPS lokalisera de olika noteringarna, det lär även ska gå att synkronisera med Peltotuki-programmet vilket jag nu inte har. Nån annan här som provat SIRPPI?

Nää, det har slutat regna och molntäcket börjar lätta så nu får jag väl lov att återgå till vipun. Giv mig styrka.

Åkerbruksstart 2019.

Det soliga torra vädret har torkat upp åkrarna riktigt bra så idag kunde jag inte hålla mig längre utan lämnade skogen därhen för att förbereda och köra igång med lite åkerarbete.

Som vanligt på våren så är inte allt vad man planerat utföra under den långa vintern gjort. Så det blev att börja med att montera navreduktion på Samen för att få den på fyra hjul igen. Den monterade jag egentligen redan igår kväll men den var så blank och fin att jag ansåg mig nödgad att måla den svart innan rosten färgar den röd.

Navreduktion på plats…..

….och traktorn på fyra hjul igen. 🙂

En traktor som stått oanvänd sen november behöver också i övrigt lite omvårdnad så dit for ytterligare några timmar innan det blev dags att söka fram den gamla rotorfräsen som också fick sig en översyn.

Sparris.

Sen på eftermiddagen blev det lite mjukstart på åkern med att fräsa ned resterna av fjolårets sparrisbestånd. Jag brukar oftast bränna av de torra växtresterna men nu har räddningsväsendet uppmanat till att låta uppgörandet av eld vara ogjort då faran för gräsbrand är stor. Här är det ändå ingen risk att elden skulle ha rymt men jag tänkte att det är bäst att vara laglydig för att undvika onödiga utryckningar. Bränner man får man högst antagligen bort en del sjukdomar men huvudorsaken är nog att få marken svart så att den bättre tar åt sig av värmen och försnabbar sparrisens tillväxt.

23.04.2019. Åkerbruket kördes igång med nedfräsning av fjolårsrester av sparrisen.
De är nåt speciellt med den mustiga doften från bearbetad jord.

Vi hade kupat upp lite jord som stöd åt stånden i höstas så det passade bra att fräsa ned och jämna ut den uppkupade jordsträngen. Man kunde ju inte gå så djupt med fräsen för man vill ju inte störa eventuella spirande skott även om sparrisen är djupt planterad.

Nu borde man snabbt komma igång med skörden för handeln och media har ju kört kampanj för sparris i en månad redan så det vore ju bra att ha nåt att sälja. Vet inte varför dom prompt ska tjuvstarta varje år, till och med vår egen tidning Landsbygdens folk delade sparrisrecept före påsk en tid då det enbart finns importvara att tillgå. Den finländska sparrissäsongen sträcker sig ungefär från morsdag till midsommar om nu någon undrar. Och i dessa klimat och miljötider borde man ju gynna inhemskt.

De är ju lagom muntert då folk efter att ha läst tidningarna tror att vi börjat skörda och undrar var dom hittar vår sparris och man som odlare får meddela att det är till att ge sig till tåls några veckor till.