Etikett: Växtodling

I ett inlägg tidigare idag påstod jag att plogen är det ädlaste redskapet i jordbearbetningen och utlovade också en motivering. I ärlighetens namn måste jag nog medge att mitt upphöjande av plogen är rent subjektivt och känslomässigt.

Plogen är något av en symbol för själva jordbruket. Den är det redskap som gör den mest omfattande luckringen av jorden och det är antagligen därför som arbetet känns på nåt sätt kraftfullt och genomgripande. Plogen skär loss och vänder hela matjordlagret, i grund och botten på samma sätt som när man i hemträdgården vänder jorden med spade. Man plöjer vanligen c. 20-25 cm djupt (allt mellan 15 och 30 cm förekommer), vilket känns rejält jämfört med t.ex. en S-pinnharv som man ofta inte går lägre än 5-6 cm med.

Plöjningen markerar att man slutgiltligen vänder blad i odlingen, lämnar förra säsongen bakom sig och går in i nästa. Plogen renar jorden genom att mylla in ogräsrötter och gamla växtrester och förebygger därigenom faktiskt i viss mån både ogräs, växtsjukdomar och t.o.m. vissa skadeinsekter.

Fast i ärlighetens namn finns det nackdelar med plöjningen också. Det är ett av de långsammaste arbetsmoment vi gör och kräver mycket tid och bränsle. Trots att plogen i princip luckrar jorden bra finns det också risk att man packar till den etter värre om man plöjer när marken är för blöt.

En väl utförd plöjningen är lite av en hederssak för många jordbrukare eftersom det kräver en del kunnande och erfarenhet för att bli riktigt bra. Man skall plöja rakt, ha plogen rakt inställd både i längd- och sidled, plöjningen skall göras till lagom djup o.s.v. Plöjningen är faktiskt det enda arbetsmoment som blivit en tävlingsform och man kan tävla i plöjning t.o.m. upp till VM-nivå. Distriktsmästerskap ordnas runt om i landet på höstkanten, jag gissar att vi får anledning att återkomma till dem när det drar ihop sig.

Faktum är att jag arrenderar en del av de åkrar jag odlar av en flerfaldig österbottnisk mästare i plöjning och på just de åkrarna känns det extra viktigt att få till ett någorlunda anständigt resultat. Ibland går det bättre, ibland sämre. Hur gick det idag då? Låt oss säga att det inte gör nåt om han skulle ha inlett villasäsongen.  

(Andra ryggen blev riktigt, riktigt dålig.)

Idag gick startskottet för vårbruket för min del, jag körde igång med tallriksharvningen. Syftet med den är att bekämpa ogräs, för de egentliga odlingsväxternas del behövs den inte. När ogräset grott kommer jag att plöja den här åkern och sen följer helt vanlig harvning innan sådden. Egentligen är våren en ypperlig tid för sådan här  s.k. mekanisk bekämpning men det brukar inte alltid finnas tid för den.

Jag är ärligen förvånad över hur våt marken var. Visserligen hade jag inte tänkt mej att jorden skulle vara redo för sådd ännu, men lite torrare hade jag allt väntat mej. Det visar än en gång att man inte skall låta sig luras av lufttemperaturen när det gäller vårbruk, det är jorden som avgör och inget annat.

När det ändå inte är nån brådska passade jag på att testa en redskapskombination jag inte använt förr, nämligen harv och vält. Välten är ett gammalt hembygge som tidigare användes i odlingen men på senare år mest fått packa skidspår på vintern. Jag skulle gärna ha nån sorts packning efter harven och blickarna har fallit på välten ett tag. Resultatet blev förvånansvärt bra, jag tror faktiskt den kommer att få komma med nån gång även i framtiden. Ekipaget blir långt och inte direkt nåt för små skogsåkrar, men på större skiften kan den säkert bli bra. Draget på välten skall byggas om lite, sen är det bara att åka.