Virveln

I vintras fick jag lära mej något om korna som jag faktiskt trodde var ett skämt första gången jag hörde det.

På de flesta kor brukar håret bilda en virvel i pannan. Den där virveln avslöjar faktiskt en del om kons lynne! Man tänker sig en linje mellan kons ögon och sitter virveln högre än den linjen har kon antagligen lynnesfel och kan bli aggressiv i trängda lägen.  Det här låter ju onekligen som nån sorts folktro eller vidskepelse men faktum är att den här ”virvelteorin” grundar sig på vetenskapliga studier av en erkänd beteendeforskare, dr Temple Grandin.

Fenomenet är rätt så väl kartlagt och bekräftat, däremot har man inte ännu kunnat säga exakt vad kopplingen mellan hårvivel och lynne beror på. En teori är att det har med fosterutvecklingen att göra. Under fosterutvecklingen utvecklas hjärna och päls ungefär samtidigt och det är inte helt osannolikt att en störning i det skedet skulle synas i både päls och beteende. Så vissa av de där korna vi anser vara ”allmänt nervösa” har kanske egentligen en form av lindrig hjärnskada. I och för sig kan man ju inte göra något för att åtgärda saken, men det är rätt bra att kunna förutsäga vilka djur som kan tänkas bete sig aggressivt eller oförutsägbart i vissa situationer. I bästa fall kan innebär det också att man redan bland kalvarna kan plocka ut djur med högt placerad virvel och inte använda dem som rekryteringsdjur.

Direkt jag kom hem från det kurstillfälle där det här fenomenet nämndes stegade jag ut i ladugården och gick igenom hårvirvelns position för alla kor som fanns inom räckhåll. Och sjutton också om det inte föreföll att stämma. Jag vet inte om jag skulle klassa alla med hög virvel som aggressiva, men åtminstone är de oroligare än medeltalet.

Så en hårvirvel kan fungera som en indikator på lynne. Snurrigt, men sant. 🙂

Inga bromsar

I dag har jag kört ut en dikesvall med skopan. Det är ett ganska tungt arbete så Zetorn fick jobba hårt. Då märkte jag också att bromsarna tar dåligt – nästan inte alls. Det är inte så underligt att jag inte märkt det förut för man använder nästan aldrig bromsarna för att stanna en traktor. Det är sällan jag kör på vägen eftersom åkrarna börjar alldeles utanför verkstaden och på åkern rullar inte traktorn så bra utan den stannar bara man trampar ned kopplingen.

Zetor med schaktblad

Det är helt annorlunda än att köra bil. Speciellt på asfalt kan bilen rulla långt om man inte bromsar. På en traktor används bromsarna mest som styrbromsar. Med tunga redskap är det omöjligt att styra traktorn bara med ratten. Ibland hänger framhjulen uppe i luften så enda styrningen får man med styrbromsarna. På en traktor finns det alltså två bromspedaler – en för varje bakhjul. Om man trampar på den högra bromsen så svänger traktorn ganska ordentligt åt höger – om inte redskapet bakom hindrar det.

Med en skopa (schaktblad kallas det officiellt) bakom svänger en traktorn minsann inte så lätt speciellt om den är full med mull och lera. Då behövs styrbromsarna och sådana hade jag alltså inte. Så det blir att skruva sönder traktorn (bakhjulen bort) och byta bromsbelägg. Jag har redan ställt bromsarna så mycket det går. Det blir verkstadsarbete alltså.

Men visst kan man köra också utan bromsar – det är bara besvärligare eftersom man måste backa och svänga. Till all tur är det nu så torrt att det inte är något problem – nån nytta är det med den torra sommaren. Nu skall jag ännu köra med tallriksharven – sedan blir det verkstaden.

Hemmadag

Att vara jordbrukare har som alla andra arbeten både för- och nackdelar. Sommaren är den intensiva tiden då allt skall sås och skördas, men när tröskningen är avklarad blir schemat mer öppet. Det finns en del jobb som skall skötas, men tidtabellen är inte lika spikad. Tröskning och ensilageskörd skall ske när vädret tillåter det och kan inte skjutas upp eller tidigareläggas bara för att jag vill det, maskinunderhåll och plöjning kan man däremot förskjuta tidsmässigt om det behövs.

Eftersom min fru är lärare är hennes årsrytm nästan exakt den motsatta, sommaren är ledig medan vintern är hårt tidsbunden. Det innebär att det ofta är när saker och ting kör ihop sig sommartid är det hon som flexar, medan jag gör det vintertid. Den här veckan har sonen känt av en höstförkylning och i morse konstaterade vi att han nog är lite för trött för att gå till skolan. Den här tiden på året är det inga problem för mej att skjuta på arbetena så att jag kan vara hemma med honom. Jag tog en snabb runda i ladugården och kollade att allt var ok innan frun åkte till skolan och sen kan jag viga resten av förmiddagen åt att vara inomhus. De jobb jag hade tänkt göra på förmiddagen får vänta till eftermiddagen eller kvällen, vissa kan jag t.o.m. skjuta upp till lördag. De måste göras nångång, men inte nödvändigtvis på fredag förmiddag.

Istället får jag mej en rejäl dos Lego-byggande på förmiddagen och det är ju inte fy skam. 🙂