Generatorn i standby-läge

Då har vintern kommit, även till Heisala. Snö och -12 grader ute, brrrr, men ändå rätt så skönt i jämförelse med sommarens +30 grader. 😛
Med hösten och vintern kommer det också hårda stormar och de senaste dagarna har minsann varit ganska blåsiga.Stormar det, så stormar det inte kan man göra något åt den saken, men man kan ju gardera sig för de olägenheter en storm för med sig. Därför har vi en traktordriven generator.

Som tur är har vi inte behövt använda den under den senaste tiden men den är nog så placerad att det är “bara” att koppla fast de i traktorn. I praktiken fungerar den så att den kopplas i ena “ändan” fast i traktorns kraftuttag, producerar därigenom elektricitet och i andra “ändan” kopplas den till vårt elskåp. På så sätt får vi elektricitet till ladugården och huset.

Riktigt med det samma som elen bryts behöver man nu inte springa ut och koppla fast generatorn, utan man kan nog vänta en liten stund och se ifall elen kommer tillbaka. Allt för längen kan man dock inte vänta, för utan elektricitet fungerar inte t.ex. vattenkopparna eller kraftfoderkioskerna. Inte heller mjölken kyls ner i tanken. Är det nu sen ännu under mjölkningen som elen bryts, så står även mjölkningen stilla och det tycker inte korna om. Då de är vana att bli mjölkade en viss tid, så blir det ytterst obekvämt för dem att vänta med fyllda juver.
Hemma hade vi inte någon generator, för i värsta fall (alltså om elen blivit bort över säg sådär 10 timmar) hade man kunnat mjölka korna för hand. Hur många gårdar som i dagens läge har en generator, kan jag inte uttala mig om. Med tanke på vårt läge, alltså var vi bor och hurudan djurmängd vi har, så skulle det vara ganska ansvarslöst av oss att inte ha en sådan och försäkra elförsörjningen också under elavbrott. Men i mindre besättningar kan jag nog förstå att man inte har en. Den är bra att ha, men förhoppningsvis kommer den inte i användning, i alla fall så hemskt många gånger denna vinter.

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!