Kategori: Ytterholm

För någon vecka sen sades de i nyheterna att björnarna på högholmen gått i ide en vecka tidigare än förra året… hmm.. tänkte jag, vet björnarna nåt som jag inte vet… ? Väntar dom vinter? Sen började jag se på långtidsprognoser, och jodå, ganska friska minusgrader utlovas de nu november och december, till och med på dehär breddgraderna… Så håller dom streck blir de nog vinter…

Djur kan ju veta så mycket mer än människor, om vad som komma skall, men meteorologerna är inte så dåliga dom heller. Blir kombinationen oslagbar?

Minusgraderna har ju även kommit hit till ”söderhavet” och naturligtvis kom dom lite för tidigt. Nog lär de ju tina upp ännu, men för tillfället är marken frusen. På gott och ont. Lite skulle ha behövt gjutas ännu, och trädgårdsjobben blev på hälft. Eller, på hälft och hälft, jag tror listan aldrig tar slut, utan den fyller nog på sej vart efter som man betar av nåt i övre änden. Men, jag hade ju tänkt skala av några cm geggamojja i hönshagen, laga en ny kompost för löv, höuter och jox, plantera lite lökar, gräva lite här och grejja lite där … men, nu blir att konstatera att de som är gjort är gjort, och kommer vintern så kommer den. … eller så hinner jag lite ännu om de tinar upp… Nu blir det att prioritera…

Sådär annars så är de bygga bygga bygga som gäller dagtid, trädgård är hobby som får göras kvällstid med pannlampa. Men de byggs, skruvar jag inte terrass så byggs det på servicehuset. Någon kanske funderar att det är helt fel tid att bygga på, bygga ska man ju när vädret är torrt, varmt och vackert, men nixpix, här byggs det när det finns tid för det, och de finns det helt enkelt inte mellan april – september. Men sakta växer de fram ett hus…

Med en förlängning fastsvetsad på skogskran så räcktes den ända upp med takstolarna. En kettingsstump i änden och en jättekrok gjorde att de gick rätt så enkelt att haka av takstolarna när de kommit på plats.

Vackra dagar har de ändå varit nu, om än lite onödigt blöta emellanåt, men storm och gorm tycks vara på paus för tillfället, och de är absolut inte mej emot… Storm och gorm är ändå värre än några krångliga minusgrader.

Bilden är tagen lite senare på eftermiddagen, så solen skuggar hela hemåkern, men servicehuset har sol. Å då kickar ju min insnöade trädgårdshjärna in och skriker pelargoner!!! Ja, tänk, där kan man kanske övervintra pelargoner sen… Tanken är ju att ha grundvärme på där hela vintern för att hålla de torrt, inte T-pajto grader, men lite sval värme… Problemet blir väl kanske att de samlar värme genom fönstren så de blir för varmt, och kanske för ljust också för pelargoner… Men man får väl ställa dom lite längre in….

Och skrotar de sej med pelargoner så hittar man säkert på nåt annat man kan övervintra där…

Kalle sparkade däck när han va på mässa. Idag va jag på mässa, och drack väl nästan mest kaffe… och samlade broschyrer. Resemässa i Helsingfors. Steg upp kl 06 och steg på bussen, (välorganiserad bussresa,) på kyrkbacken i Nagu city 07.40. Tillbaka hemma, innanför dörren va jag ca 20.30.

Vilken dag… Eller dagar, det började ju redan när jag konstaterade att de sku vara behändigt att ha en handväska… Handväska… Jag är inte direkt berömd för att vara en handväskbärande person… Jag använder handväska typ 5ggr/året, somliga år. Fick gräva djupt i garderoben innan jag hittade en handväska, och, vettni, de va riktigt behändigt! Sen va de val av kläder. Och för att smidigt komma in på mässan, så sku man registrera sej på nätet via en länk, och där fylla i… diverse. Sen skor, och .. Ja, de är ju inte så ofta man är på sånahär resor kunde jag konstatera. Nå, iväg kom jag och jag kände mej lite som elefanten i rummet. I synnerhet i ”flygplans-halvan”. Nä. Ska jag resa, får de gärna fara längs marken. Jag har flugit, och nåjo, nåvisst… Men. Nä. Jag har fullt sjå att hinna se sånt jag vill se i norden, så hela flygplanshalvan fick vara ifred för mej. Men i den andra delen, där fanns det att se. Sakta smög jag mej runt, hit och dit och bekantade mej med allt från norraste lappland till södraste skatan av vårt avlånga land. Och redigt med broschyrer samlade jag på mej…

Men jag va ju inte där för att hitta resor åt mej själv. Inspirationsresa. Jag som håller på och ger mej ut på lite djupare vatten, tyckte de va otroligt intressant och lärorikt med resemässa. Jag har de mesta på de klara hur jag vill ha min glamping, men, de skadar aldrig att söka ideer, tips och inspiration. Och kontakter.

Back to basic.

På vägen hem går jag igenom i huvudet vad jag har att göra när jag kommer hem. Mata fåren, kaninerna.. och hönsen… Jag har haft påhälsning av nåt otyg som snor höns för mej, 2 nu på en vecka, och jag svär och morrar lite för mej själv vad jag ska ta mej till med hönstjuven… Jag har betat och viltkameran är på plats… måtte jag få den rackaren på bild, så sku få veta vilka åtgärder jag ska ta till… Nå, de får bli en senare fråga, nu måste jag bara få ihop denhär dagen…

Mathias som har varit ”heimvarar”, alltså den som varit hemma idag (efter skolan alltså) och hållit koll på hus och hem, har minsann tagit hand om de som behöver göras. När jag kommer hem är alla djuren matade. Från köksspisen strålar en snäll, mjuk, varm värme. På köksbordet finns en lapp ”kan du hänga upp mina kläder i bykmaskinen, jag orkar inte vänta på den, jag går och lägger mej”. Som guld och bomull för en rätt så mör mamma.

De bäddar för is. Så fort temperaturen smyger ner under minus-strecket och vinden avtar börjar de lägga is inne i vikarna. Snön som landar i sjön smälter inte heller på samma vis mera, så nu sku de nog kunna lägg is om de sku vilja. Det lovas kallare väder de närmaste dagarna så man började ju hoppas på isvinter, men vart efter som dagarna går kommer det fram röda, varma, värme-siffror i prognosen, typ en vecka fram i tiden. Suck och nähä. Det gör väl som de också brukar kunna göra, lägger lock på, så det blir menfört och sen blir det varken till eller från. Nå, vi har ju bara början på januari, så visst hinner de ännu, men, de ser inte jätteljust ut för vinteris åt oss just nu i alla fall.

Röjklockor siktades 19 november, så nog börjar de ha vari sina 6 veckor som de ska…

Nedräkningen fortsätter, nu finns bara 2 båtar i sjön mera, Liselott och Paro, Pråmen fick komma upp på land idag. Så nu är det sluttransporterat…

Såhär såg det ut igår, i stranden där pråmen brukar ligga. Öppet vatten. Uppe hos Conny, i Töjby ha isen legat länge redan.

Vi va ut på ispromenad på juldagen. Redigt tjock is, folk la ut nät under isen och fäståt och bra att gå. Länge sedan man upplevt sån is här nere…

En riktig isvinter brukar ju börja med att de lägger några cm is, och lagar de menfört. De håller inte att gå på, men håller några cm snö, som lägger sej som världens bästa isolering ovanpå, så fast temperaturen kryper ner mot -10 då blank is fryser så bra, så händer ingenting… Finns de tärjor, ska dom noteras och kommas ihåg nu… Sen kommer de kanske lite regn och blöter upp snön och när de blir minus igen fryser de ihop – he stöyper åpp e, med andra ord. Å tå he ha stöyft åpp snödeigin, så böri e hald ti ga. Sen kan vattne stig och tå lagar e landspryngjor och landlöst och så snöar e lite och så blir de flöstöip, och snöglåfs och… Ja… En riktig vinter brukar vara innehållsrik, både på händelser, is-situationer och dialektord 🙂

Nej, inte fåren, de är jag som är ute på betena, för nu är det tid för betesvård. Japp, de ska röjas, städas, fällas, eldas och brännas osv. Främst är det enbuskarna jag är ute efter, dedär små låga marktäckarena, men också diverse annat. I lingonbacken bakom huset hade en av de stora björkarna brakat av nere i roten och fallit mot en annan björk i någon storm. Den som hade brakat va som ett Y … Naturligtvis hade den ju fallit så den hängde upp sej precis mitt tvärs över den andra. Så jag fick inte ner den utan pappa med skogslastaren, men de gick ju bra det också, sen hade jag jobb en go stund med att reda upp de hela. Den som Y-björken fallit mot måste också ner, den lutade så betänkligt. Så sen fanns de…

De är ju en sak att dra omkull och kvista, men sen ska kvistarna brännas, de som duger till ved köras till klabbaren och så ska de klabbas i säck. Lite knöligt är de då rotänden inte ryms in i klabbmaskinen. Då klyver vi dem först i en liten hydraulklyv och sen kör man halvorna eller fjärdedelarna genom klabbmaskinen. Och ved blir det. Någonting rysligt. I vedlidret har jag ved för den här vintern och nästa, och i säck utanför vedlidret finns det för någon vinter till. Jag använder inte så mycket ved. Golvvärmen/jordvärmen håller grundvärme i huset och så har jag en luftvärmepump på vinden som hjälper till med lite värme på vintrarna så de inte faller för lågt dom dagar man är mer ute än inne. På sommaren kan man ju också kyla lite och hålla temperaturen i sovrummet på sovbar nivå. Jag eldar i kökspis och kakelugn. Men kakelugnen behöver bara en liten brasa på morgonen och en lite större på kvällen, så är den helvarm hela dygnet. Så, det är inte för vedens skull jag pynjar på i skogen. Och som jag skrev är jag nästan mest ute efter enbuskarna. För några år sedan tog jag bort så gott som alla enbuskar i den backen, men dom växer fort och breder ut sej som paraplyer. Bort bort bort innan dom blir helt omedgörliga. Nu orkar man bra med dom. Först såga omkull och sedan köra ihop och bränna. Smidigast är man med mönkkis och vagn. Mönkkis med kedar på. Utan dem kommer man inte långt när marken är frusen och man ska krella över stubbar och stenar.

Mönkkisen min börjar ha varit med ett tag, snart 10 år. Med årsmodell 2012 så fyller den 10 i år, men jag köpte den som ”fjolårets modell” 2013. Och med har den varit, överallt. Man undrar ju hur man skulle reda av vardagen utan mönkkis. Nå, visst har man fått prova det också när det varit nåt trassel och man fått vänta nån vecka på reservdelarna. Då är det cykel och skottkärra som gäller. Det går det också, men med barn, handelskassar och diverse, så är man nog glad varje dag det startar när man trycker på knappen. Men, även om den för tillfället startar och går, så börjar tanken gro, att man kanske måste börja fundera lite mera på att köpa sej en ny. Eller annan. Av någon luddig orsak är jag inte så begeistrad i tanken att köpa begagnad mönkkis. Inte behöver dom ha någå fel, men, njaah… Så som endel vrålar och bökar på med sina mönkkisar så undrar man ju om man köper sej bekymmer om man köper beganat? Så, jag har lurat lite på nya. Men, vilken djungel…. Emellanåt ger jag bara upp. Sen pausar jag nån månad i funderingarna och sen vaknar tanken till liv igen. Oftast när den jag har krånglar. Men, den ena mönkkissäljaren skryter värre än den andra med ena och andra finessen. Ju mer finesser det finns, ju mer finns det som kan krångla och gå sönder, tänker jag. Och stora är dom ofta, breda som ladugårdsväggar och de vill jag inte ha, de skulle vara prima om den skulle rymmas över bron… Vilket betyder att den får inte väga alldeles för kolossalt heller. Och om dom inte är stora i själva utseendet, men många innehåller ju kubiker så det räcker till och svämmar över. Min lilla mönkkis har 450 att sätta ner i backen. Och det har hittills räckt riktigt gott och väl för att ta mej dit jag ska. Allt det jag har lastat på, har den orkat dra hem. Lite knöligt har det varit genom snö nångång, när den hängt upp sej med snö under magen så hjulen bara snurrar och ingenting händer. Men då har det varit trevligt med en lite mindre mönkkis så orkar man lite rugga om den, och dra lite om de behövts. De är ju de, att lagom stora lass kan jag dra hem med mönkkis, större lass tar man traktorn till. Jag behöver ju inte heller ut på landsvägarna och bränna iväg i 80 knyck med min mönkkis. Här på holmen kommer man nätt och jämnt upp i 40 innan vägen och holmen tar slut.

Men. När jag då summerar ihop min ekvation, lagom stor, lagom stark, nätt och smidig, inga extra krusiduller, och skapliga pakethållare att surra fast ett och annat på… Och jo, inte allt för hiskeligt dyr heller! Vad har man att välja på? Ni som jobbar med era mönkkisar där ute, vilka erfarenheter har ni? Och finns det någonting man absolut ska akta sej för? ”Alla skryter med sin vatuvälling” heter de ju, och måndagsexemplar finns det av alla märken. Men, på nå vis är de nog som att de finnas mer gott om måndagsexemplar bland endel märken än andra…

Balmaskins-haveriet som tog sin början ifjol, när allt gräs blev på utsidan och inmåkaren hängde och slängde under maskinen, börjar vara till sin ände för nu har räkningen på delarna kommit. Jag har väntat på den räkningen, med fasa. Och mycket riktigt… Vad jag kunde konstatera är att delar är dyrt. Redigt dyrt. Nog har jag vetat det förut, att går nåt sönder, då brukar det bli dyrt. Men så hiskeligt dyrt… med facit i hand skulle det antagligen varit fiffigare att köpa en annan balmaskin, av samma märke och modell, så man skulle kunna plocka delar härifrån och därifrån, men det är sent att marra om det nu, bara att betala och försöka sova om nätterna.

Men man kan ju fundera, hur tex. ett kugghjul, som sitter vid keden som gör att inmåkaren måkar in gräset i kammaren kan kosta 700e. De va liksom en del… bland många… Visst är det en special-grej, men, vad är riktigt tillverkningskostnaden på en dylik? Men, de är ju de, utan snurrar det inte heller… Och det är ju just det, det behövs ju inte så många såna delar som man inte klarar sej utan, och som man inte riktigt kan knåpa ihop själv, förrän man är uppe i X antal 1000 e. Närmare bestämt 2,7. Delar som rymdes i en pafflåda som jag galant kunde bära under ena armen, + en axel, och så rasslar de till som om någon borrat hål i spargrisen.

Nå, visserligen har jag inte satt ut så många euro i underhåll och delar på den maskinen, den har varit snäll och troget tassat på, så slår man ut denna summan per boll jag syltat ihop blir de ju inte så vidare farligt, men visst kommer de som en kalldusch likväl…

Jaa-a… Och hujedamej. Var ska dom pengarna tas nu igen… Jaa, men jag skickade/sålde ju får till slakt i söndags, då ska de väl ramla in några slantar för varje får. Jo, slant, för om de räcker till en hel sedal per får är inte helt säkert…

Jag ber att få återkomma om det hela så småningom när jag vet resultatet från slakteriet. Om det blir så att jag får räkning, eller hur det går…