12 augusti, 2019 av Charlotta

Sommarens nöjeskonto…

Nå, inte är väl sommaren helt slut ännu, men, skolan börjar imorgon… Det är ett till tydligt tecken på att sommaren, fast man så språtar emot allt man orkar, nog kommer att övergå i höst så småningom…

Tiden går så otroligt fort!!! Jo, jag vet, jag låter precis som en gammal tant, för så sa dom där gamla tanterna när man va liten. ”oj va du har växt” och ”oj vad tiden går fort”.

I skrivande stund sitter jag på Amorella påväg till Mariehamn för att hämta hem Mathias, och gissa om jag kommer att säga ”oj vad du har växt” åt honom, så, jo, jag är en gammal tant. 🙂

Men, om tiden går fort när man har roligt, så måste jag ju haft väldigt roligt i sommar, om tiden nu gått så fort?

Och visst, när jag börjar bläddra bland bilderna jag tagit längs sommaren, så visst har de hänt en hel del… Allt är inte, och ska inte vara jobb. Inte alla dagar, dygnet runt. Tyvärr brukar det bli lite mycket jobb och allt för lite dedär med att tänka på sej själv. Man behöver nog avbrott från vardagslunken också. Små eller stora saker. Göra nånting annat emellanåt och sen är man nästan som ny när man återgår till det där vardagliga. Sommaren är nog väldigt spretig vad gäller jobb, med det jobbet jag har, men för det mesta är man ju på hemmaholmen i nån traktor, eller i fårhuset, eller kör får från någon ända till en annan… Så att komma bort lite är nog riktigt hälsosamt, eller vara hemma och göra nånting helt annat, som att bygga nåt kul, eller pyssla i trädgården… Det är nämligen lite små byggprojekt på gångs, men, mer om dem senare…

Årets semesterresa gick till Sverige, med besök på bla. Älgens hus där man fick gå så nära de stora älgarna man vågade, och så gosa med älgkalvarna. Man tror man kan älgar. Man har ju haft dem boende bakom knuten ända sedan liten. Ni vet, de äter trädplantor och gräs. Man ska inte köra på dem för då blir man mos. Man ska inte mukka gräl med dem när de har kalv. De har horn och simmar bra …. osv… Men… de är nog bara toppen av isberget! På Älgens hus fick man så mycket ny information matad i sej så man blev lite vingelkantig. Väldigt intressanta, och framförallt stora djur är det…


Resan fortsatte, via trappstegsforsar, Fatmomakke och Klimpfjäll mot målet, Stekenjokkplatån.

Medan många andra sökt sej till varmare breddgrader pga den ”kalla sommaren”, så sökte vi oss så långt upp att de fanns snö kvar ännu midsommarveckan 🙂

Någonting som fascinerar är vattenfall, så naturligtvis tog vi en krok via Hällingsåfallet. Ifjol såg vi på Tennforsen och Ristafallet, men, Hällingsåfallet tar nog ändå priset. Stället var nästan som magiskt med sin kanjon och trollskogen runtomkring. Det var nästan så man nog såg lite små rumpnissar tassa omkring här och där…

En vecka på vift blev det, med besök i städer som Vilhelmina, Klimpfjäll, Gäddede, Norråker, Junsele, Örnsköldsvik och Umeå.

Båten till Vasa och sen hem, back ti basic…

Hur kul de än är att vara ut på resa, så nog är de trevligt att komma hem till livet på holmen… Hemma är hemma 🙂

Jag köpte mej en tork i våras, och den har nu fått gå varm i sommar. Jag har snudd fått pippifågel på att torka växter/örter. I vinter ska de kokas te så de står härliga till 🙂


Hittills har jag i mitt skåp glasburkar med rölleka, rödklöverblom, nässlor, hallonblad, rosor, camomill och ännu hinner jag torka lite diverse 🙂

Tvätta mattor är också ett slags ”sommarnöje”. Nytvättade, fräsha mattor på ett nytvättat golv… aaahhh… de är nog fint de… Jag saknar bara dedär nytvättade golvet, sen skulle lyckan på den fronten vara komplett

Lägga nät är kul och spännande. Kommer de fisk, eller kommer de inte? Och vad får man? Ofta får man ”lekkå” och ”skit” i näten. Om man får nånting alls. Sälen arbetar underifrån och skarven ovaifrån, så… Fiskefångsten kan ju variera en hel del, men visst har vi fått abborre i sommar, till och med så pass att vi fick pälsabborre en gång 🙂 Tänk att kokt abborre kan vara så gott!

Så nära, men ändå så långt borta – Jurmo. Man skuttar inte iväg till Jurmo vilken dag som helst med en liten snurra, men varför oroa sej för vädret, det går ju förbindelsebåt! Dessutom finns det såna turer som båten tar iland på Jurmo mitt i dagen, sedan har man hela dagen på sej att utforska ön innan båten på sena eftermiddagen går tillbaka. Men, vad ska man till Jurmo och göra? Och vad är det för ett ställe kanske någon undrar!? Ja, Jurmo ja… Ett ställe man nästan måste besöka för att förstå…. Helt kort sagt är det en ö, långt ute i havsbandet, ganska snettrakt söderut från Ytterholm, med en helt osannolik natur och historia. Ön är en del av salpausselkä åsen och består mest av stenar, stenar, stenar och åter stenar, ett berg, en gästhamn och en by.

Uppe på berget har man otrolig utsikt över ön, gästhamnen längst till höger i bild.

Jag minns att jag varit hit när jag var liten, någon enstaka gång, minnen som etsat sej fast i minnet. Ön är så speciell att man minns de gånger man stigit iland här…

Förutom att flaxa runt, nu och då, så försöker jag koppla av med lite cykling eller nån skogspromenad. Några bär och svampplockningspromenader har de inte blivit pga torkan, men, de är ganska avkopplande och bekymmerslöst att cykla. De är liksom bara att hålla till höger och trampa på.

De va väl liksom det jag hade på nöjeskontot efter sommaren… + några turer till Töjby, lite handel och vandel på loppisar, en auktion, en sommardans, en släktträff och mysiga middagar som gör små avbrott i vardagen… Nå, fast hösten kommer smygande betyder de ju inte att man ska sluta göra små utfärder och hitta på små kuligheter, kanske tvärtom? Man borde kanske göra små utflykter ännu oftare om man bara hinner, orkar och kan? Ifjol vintras gick jag på diverse kurser och de gjorde nog att man hade så mycket att fundera på att man inte hann få lejdon på mörkret. Möten med nya människor, kunskap och kurser lyser nog upp så till och med djupaste, träckiga novembermörkret får sej en skjuts….

11 augusti, 2019 av Charlotta

Det väl omdiskuterade regnet…

Jag har nu tömt 2x5mm ur regnmätaren tidigare i veckan, och idag regnar det lite mera. Himlen är grå och emellanåt regnar det så det dånar på taket. Härligt 🙂

Men, de är nog konstigt det där med regn, hur vi oftast blir utan… Längs sommaren har jag tagit lite skärmdumpar med telefonen, och nog är de underligt hur många regn som går runt oss…

Här snurrade vädret på väster om oss…


Här delade regnområdet på sej så en del tog norra banan, och andra delen lallade iväg söderöver….
Här for det mesta regnet norrme, och söderme oss… Någon droppe trillade ju nog ner, men, de skulle ju gärna fått komma mer…
Hur nära kan regnet vara utan att vi får en endaste droppe? Typiskt…
här gick ett regnområde norr med oss, och ett söder med oss…

Ja, jag har hur många exempel som helst på dedär med hur vädret kan åka runt oss, men, vad hjälper de att sitta här och mårra, vädret gör ju, som bekant, precis som det vill… Men nu idag regnar det, det kunde ju vara en perfekt dag för att städa hemma… Skulle behövas, några veckor i rad med vackert väder betyder att mitt hus sakta men säkert förvandlas till ett litet kaos. Man sätter inte solskensdagar åt till att städa, dessutom är dagarna långa, så inte ens kvälls-mörkret tvingar en att hitta på nåt att göra inomhus, man kan gladeligen pyssla på ute från morgon till sena kvällen. Men, hur kommer det sej att när man som mest skulle kunna, behöva och ha passligt att städa, hittar man på en massa andra saker som man ”absolut nog måste göra” istället för att städa???

26 juli, 2019 av Charlotta

Ett fasligt brak

Det var varmt. Det var mygg. Det var sena kvällen. Det var kanske lite stressigt också… Vi säger så iallafall, så finns det en sak till att skylla på… Nerverna var slut, kroppen trött och så gick det som de gick när man inte orkar stiga ur traktorn en extra gång utan slarvar och tror att de nog ska gå bra ändå… Det gör de ju oftast, men, inte ibland.

Jag skulle köra hem ett lass balar till, och då kom jag lite för långt mot ena fårhusgrinden. Så tog grinden i mittersta balen, rev ett redigt hål i den och så knäckte det grinden med ett fasligt brak. Skulle jag ställt bollen 5-10cm längre in på vagnen skulle balen inte tagit i, och det skulle varit frid och fröjd. Nu blev det raka motsatsen. Suck. Så otroligt onödigt!!!

Skulle jag bemödat mej stiga ur traktorn och ställa upp grinden lite extra, skulle de ju också gått klart, men nix. Nope. Nej. Som det så ofta går när man är lat, så får det X antal extra svettiga arbetstimmar som följd. Dels ska det spikas ihop en ny grind, men balen sku komma att bli förstörd om den lämnats med sitt stora hål på sidan. Skulle det varit höst sku jag ju kört den åt fåren medesamma, men, nu tänker jag då verkligen inte mata i dem ensilage så länge de finns grönt frodigt gott gräs ute. Så, vad göra. Tejpa hålet skulle bara resulterat i en helt genom möglig, rutten boll till hösten, så de fick bli följande lösning, rulla ut balen, låta det torka och ta in det som torrt. Det är ju torrväder! Att bala det pånytt fungerar ju inte eftersom jag ju har strejk på balmaskinen, småbalsmaskinen skulle jag förvisso kunnat krångla fram, men, den står så väl ingömd bakom en gödselspridare, såmaskin, slåtterkross och diverse möbler och jox… Så de fick bli högaffeln, den startar ju iallafall 😉

Jag rullade ut bollen, lät det torka några dagar och lastade det på tuhtin… Lite fuktigt var det ändå på sina ställen, och nån liten mögelfläck såg jag, men, de får duga… Bara jag får det fraktat till fårhuset så kan jag breda ut de under tak.


Ett ganska redigt lass blev det av denna enda boll. Tänk att det är samma mängd gräs på vagnen som inne i en sån boll

5 juli, 2019 av Charlotta

Pumpor, mållor, tistlar och gambel hästharvån

Jag sådde pumpor i våras, alla grodde och jag fräste och planterade ut dem. Så långt, allt frid och fröjd… men sen… suck… Mållor, snärjgräs och tistlar och alltmöjligt otyg.

Jag är ingen vän av ogräs, och åtminstone inte av ogräsrensande i trädgårdsland. Så, hur skulle jag sen bära mej åt i detta myrvel av mållor och diverse. Jag funderade att någon sorts fyrhjulingsgrunkagrej sku ju va behändig eftersom pumpaplantorna ännu är relativt små och man skulle kunna köra mellan dem med …. nånting. Jag googlade och sökte på nätet. ”mönkkisharv” hade jag i tankarna.

Jag hittade lite olika alternativ, men jag sku ju behöva den nu, om man beställer sku de ta nån vecka innan den sku hinna komma… och då har pumporna redan blivit större… men, jag sku ju ha en till nästa år då iallafall….

Men, så kom jag att tala om det med pappa när vi satt och drack kaffe…

-Jamen, ta handär gambel hästharvån som star på berge bakom bastån!

Yess, bingo!

Det står ju en del gamla hästgrejjer här och där som inte använts sedan… sist de användes… Jag vet inte riktigt, men, nog är den antagligen minst 60 år…

Jag hämtade lite rep, slog nån knut på och så vippade jag upp harvpinnarna, för tänk, den funktionen, med fjäder och allt, fungerade ännu! Och så körde jag den till pumpalandet. Den var ju smalare än mönkkisen, men vad gör de, man kör flera varv bara, sagt och gjort…

Den modärna hästen sprang så glatt och mållorna flög all världens väg 🙂

2 juli, 2019 av Charlotta

Gräs, rond 1. 2019 = :)

Säger man grässkörd 2018 kopplar de flesta djurbönder ihop det med oro, sömnlöshet, ont i magen och huvudvärk. Säger man grässkörd 2019 så ler många av lättnad.

De blir gräs i år.

För tillfället är de dock väldigt torrt, så de som är i absolut, och akut behov av en andra och en tredje skörd kanske börjar få tillbaka lite av 2018-års feelisen, men så illa som de va då, ska de väl inte bli ändå…

Ifjol fick jag 20 balar på alla Ytterholms åkrarna, i år fick jag 21st på bara hemåkern, (ca 1ha) och totalt fick jag ihopskrapat 77 balar på Ytterholm, så, nog är de ju en viss skillnad… Tänk vad lite vatten kan åstadkomma, och vad de kan ställa till med när de inte kommer när man behöver de som mest… Att de regnar i november hjälper inte grässkörden i juni…

Första skörden ger så mycket ensilage som jag behöver, men, efter att ha upplevt känslan när man öppnar bal efter bal, ser lagret minska, och inte har någon chans att få hem mer foder mitt i menföre…. Huj… De är en otäck känsla… När jag i våras släppte ut sista fåren hade jag 1 bal kvar… Så, man vill nog gärna ta tillvara allt man kan…

Vatten, de är A och O för existens! På många plan…



29 maj, 2019 av Charlotta

Sakta men säkert kommer blommorna fram på Starrgrund

På vårvintern 2018 fick jag och pappa för oss att vi sku reda upp starrgrund. En liten holme som ligger väster om Ytterholm. Den är så liten att man på 4 minuter går tvärs över den, men innehållsrik var den… På sly, små tallar och krokiga enbuskar. Någon gång for man av ren nyfikenhet iland där, men man kom just inte längre än de första 2 metrarna som består av strandstenar, sen var det stop. Med mycket krypande kunde man slingra sej upp på toppen, men, man stack sej helatiden på enbuskarna. De växte ingenting annat än vass, enbuskar, al, tall och några skraltiga nyponbuskar.

Men nu sku de få vara slut med det!

Med motorsågen i handen röjde och brände vi i flertalet dagar. Svetten rann och man hoppades att allt slit och alla litrar svett inte skulle vara helt bortkastat. Ifjol hade jag getterna att gå och beta holmen i några repriser och nu i år börjar man få lön för mödan…

Se hur de kommer…

Nån här och nån där kikar de fram… Styvmorsvioler 🙂

Små små rara blommor kommer det lite här och lite där, men, nu gäller de att få bukt med de långa, grova, förargliga gräset också! Skulle jag inte ha djur att sätta iland skulle holmen på några år vara likadan igen, men nu kommer getterna, som just nu jobbar flitigt på några andra små holmar, snart att komma till starrgrund och ge gräset en match! Sakta men säkert hoppas jag att starrgrund blir en vackert blommande holme 🙂 Som vanligt när man röjer ett område är det intressant att se hur resultatet blir 🙂

Kombinationen av motorsåg + betande djur är oslagbar vad gäller naturvård 🙂