Bäddat för is

De bäddar för is. Så fort temperaturen smyger ner under minus-strecket och vinden avtar börjar de lägga is inne i vikarna. Snön som landar i sjön smälter inte heller på samma vis mera, så nu sku de nog kunna lägg is om de sku vilja. Det lovas kallare väder de närmaste dagarna så man började ju hoppas på isvinter, men vart efter som dagarna går kommer det fram röda, varma, värme-siffror i prognosen, typ en vecka fram i tiden. Suck och nähä. Det gör väl som de också brukar kunna göra, lägger lock på, så det blir menfört och sen blir det varken till eller från. Nå, vi har ju bara början på januari, så visst hinner de ännu, men, de ser inte jätteljust ut för vinteris åt oss just nu i alla fall.

Röjklockor siktades 19 november, så nog börjar de ha vari sina 6 veckor som de ska…

Nedräkningen fortsätter, nu finns bara 2 båtar i sjön mera, Liselott och Paro, Pråmen fick komma upp på land idag. Så nu är det sluttransporterat…

Såhär såg det ut igår, i stranden där pråmen brukar ligga. Öppet vatten. Uppe hos Conny, i Töjby ha isen legat länge redan.

Vi va ut på ispromenad på juldagen. Redigt tjock is, folk la ut nät under isen och fäståt och bra att gå. Länge sedan man upplevt sån is här nere…

En riktig isvinter brukar ju börja med att de lägger några cm is, och lagar de menfört. De håller inte att gå på, men håller några cm snö, som lägger sej som världens bästa isolering ovanpå, så fast temperaturen kryper ner mot -10 då blank is fryser så bra, så händer ingenting… Finns de tärjor, ska dom noteras och kommas ihåg nu… Sen kommer de kanske lite regn och blöter upp snön och när de blir minus igen fryser de ihop – he stöyper åpp e, med andra ord. Å tå he ha stöyft åpp snödeigin, så böri e hald ti ga. Sen kan vattne stig och tå lagar e landspryngjor och landlöst och så snöar e lite och så blir de flöstöip, och snöglåfs och… Ja… En riktig vinter brukar vara innehållsrik, både på händelser, is-situationer och dialektord 🙂

Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick.

5 reaktioner till “Bäddat för is”

  1. Det hann väl knappast lägga sig nån is antar jag? Och nu blir det varmare igen samt ser ut att förbli varmt månaden till slut.

  2. Jonej int ett sket. Lite menfört inomskärs i vikarna, och lite såraband ha de sopat ihop, men vi har nog fritt fram att fara och lägg nät om vi vill… Nu blir de väl nog att vänta på februari och se om de då sku ha tid att lägg lite lock på åt oss. Just idag ha de blåst rätt friskt och vattnet stigit, så, nu rör de väl om vattnet så de tar nån tid innan de kyl ut sej och lugnar sej igen…

  3. Regn och blåst gått hårt åt snötäcket här med, höstvetet ligger under vatten och skidföret far. Inte bra.

  4. Kommer ihåg när jag som tonåring fick följa med morbror och lägga nät under nyis på Hästöfjärden.
    Som rekvisita hade han en yxa med långt skaft att slå upp avlånga hål i isen med och en lång ribba att
    trä under isen. Poängen var att det skulle vara nyis som var genomskinlig så man såg ribban som nätet var fastknutet i. Det blev en del hål innan några nät var under isen. Var inte faktiskt så kallt handarbete som det verkar bara man höll händerna under vattnet . Ganska spännande för en tonåring och när näten väl var där var det bara att vittja senare under vintern. Minns speciellt en höst när vi efter välförättat värv gick hemåt över isen och morbror gick några steg före och slog med klacken på den långskaftade yxan i isen. Det sjöng i isen över halva fjärden men när yxklacken gick igenom så “åhå, nu är e nog ganska tunn”. Nå hemfärden gick mellan några kobbar där det var ganska grunt så vi hade nog nätt och jämnt bottnat om isen brustit. Men som morbror brukade säga så varnar ju höstisen med att knaka och ha sig och kan vara ganska seg. Vårisen däremot kan vara nog så falsk och förrädisk när inte ens 15 cm alltid bär när den börjat ruttna upp.
    En vinter när vi vittjade så kom polisen i en civilbil och kollade fiskekort vilket morbror icke hade. Blev böter 120 gamla finska mark men bytet fick vi behålla. En stund senare halstrade vi abborrarna över glöden vid hans villa och han hade säkert rätt i att “Ät, he är dyyrast abborra du naangang komber att ha i mun”! På vintern när vi vittjade och det var mycket snö tog vi oss fram med Grålle (mod -55) som
    hade ett litet flak på hydraularmarna för passagerare och tillbehör. Med snökedjor och fullfart var det rena snöstormen på flaket!

  5. Helt underbara minnen Micke! Jag kan riktigt känna dendär feelisen man får när den som provar is säger just någonting som “åhå” och att isen är tunn… Då gäller de att minnas hur man ska gå, nätt och fint… 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *