Ute slask, inne olja

I en månad har jag inte gjort mycket annat än skruvat traktorer isär och ihop. Förstås hade det varit fint att kunna fara till skogs men kanske inte i det här slaskvädret. Det är nu nästan +4 grader och riktigt dåligt väder med regn och halka. Det dämpar litet längtan till skogen …

Till julaftonen hade jag lyckats skruva isär Kubotan och kunde slipa den krånglande axeln till kraftuttagsspaken. Ett jättejobb för att slipa litet men utan kraftuttag var traktorn ganska värdelös. Sedan gällde det att få ihop den igen. Utan att alltför många delar blev över.

Det gick nu inte riktigt “såm fafa trallar” (vår motsvarighet till “som i Strömsö”). Ett lager och en bricka föll ner ur växellådan och det blev att söka och fundera var de skulle vara och hur de skulle vändas. Till sist kom vi med Henrik fram till en lämplig plats med hjälp av Kubotas reservdelskatalog och flera verkstadshandböcker som hade ganska fina bilder på genomskärningen.

Packningar fick vi från Tyskland utom en till locket som Henrik tillverkade av packningsark. Till slut fick vi ihop bakaxelhuset med transmissionshuset (växellådan) och framför den hydrostatiska delen. Men så hittade jag en bricka på golvet som absolut hörde hemma på en axel inne i växellådan. Suck. Det blev att ta isär allt igen och sätta brickan på axeln och skruva ihop. Det gick ju bättre andra gången.

En halv Kubota (bakre delen)

Att få ihop fram- och bakdelen på traktorn var inte enkelt. Problemet var att hytten gjorde arbetet extra krångligt. Nästa gång skall jag allvarligt fundera på att ta bort hytten först även om det är mycket arbete med det också. Till all tur var vi två så det gick att rikta bakdelen mycket bättre. Det var alltid nånting som tog emot i det trånga utrymmet men till slut fick vi i två skruvar och då var det bäst att gå in och äta.

Egentligen är det en svensk Belos fastighetstraktor som är byggd utanpå en japansk Kubota B7100. Den är omkring 42 år gammal men toppen av den tidens teknik. Helt mekanisk med en mängd hydrauliska funktioner. Den svenska hytten är också av toppklass för den tiden med värme och mycket elektriska funktioner. Men hytten är också i vägen då man skall utföra reparationer. Det som är enkelt på en ren Kubota är ganska invecklat på Belos-traktorn. Bland annat måste behållaren för extra hydraulolja under traktorn tas bort.

Hydraulik är väldigt användbar men oljan gör alla arbeten till ett enda torkande med papper. Och varje gång man skall dricka kaffe eller äta så blir det att tvätta händerna flera gånger med linoljesåpa – som ju är bättre än de skumma kemikalier som finns i verkstadsrengöring. Man blir också så slipprig om händerna att delarna är svåra att få på plats utan att man torkar av dem och händerna grundligt.

Fram- och bakdel nästan ihop

Inne i plåtkåpan fanns ännu stag som måste kopplas ihop och två drivaxlar – den andra för framhjulsdriften. Snabbt stod det klart att staget som syns i kåpans hål absolut inte gick att koppla för ändan hamnade i vinkeln på högra sidan. Hå-hå, ja-ja, det var bara att ta isär fram- och bakdelen på nytt och fästa bakre ändan av staget först.

Samtidigt såg jag att en ring låg på golvet och hittade en skruv på bordet som alldeles tydligt måste vara inne i växellådan för den var helt ren medan alla yttre skruvar var oljiga och svarta. Nu var det bäst att dricka kaffe och börja se i handböckerna och reservdelsböckerna. Det tog sin tid men småningom kom jag fram till att skruven borde sättas i från bakaxelhuset för att hålla axeln till HÖG/LÅG- omkopplaren.

Igen måste jag skruva loss locket med hydraularmarna. Till all tur kom packningen loss utan problem. I med skruven och locket tillbaka. Fördelen med en liten traktor är att delarna inte väger så mycket så det var lätt att lyfta locket bort och tillbaka.

Åter gällde det att få ihop fram- och bakdelen. Det tog tid att få alla axlarna mitt emot varandra och bakdelen på exakt rätt höjd och riktning. Det blev både eftermiddagskaffe och mat innan slutligen allt var tillbaka så långt att de första skruvarna kunde sättas i. Jag hade stor hjälp av familjens bättre hälft som snällt nog gav mej mat och dessutom hjälpte till att oja och voja över alla problem :-).

Staget (längst bak i kåpan) äntligen på plats

Under Belos finns en extra oljetank för yttre hydraulolja (inte Kubota). Den måste bort då man vill komma åt drivaxlarna nerifrån. Det var besvärligt och man kunde se att det varit förut för den var bara upphängd med ståltrådar. Att sätta den tillbaka var också besvärligt för jag satte fast den med skruvar som det ursprungligen var meningen. Enda möjligheten var att skruva fast framändan först medan bakändan låg på golvet. Sedan lyfter man upp bakändan och trycker den hårt framåt för att få i de bakre skruvarna. Allt så trångt att man skulle behöva långa tentakler i stället för fingrar.

Extra oljetank på Belos

Hydrauliken är mycket viktig på den här traktorn som har hydrostatisk drift. Därför var det litet bekymmersamt att det fanns skräp på silen till oljeintaget. Efter 42 år kan man vänta sej litet skräp men det värsta var att det fanns metallspån också. Vi hittade inga slitna kuggar så jag undrar om det är pumpen som börjar vara dålig. Fast den har nog fungerat fint. Man vill inte heller öppna en hydraulpump i onödan. Så det är väl bara att tuta och köra …

Silen i oljetråget

Medan jag väntade på packningar så satte jag en par dagar på att gå igenom de elektriska ledningarna som också var besvärliga i de trånga utrymmena. Det finns en hel del elektriska scheman för Kubota men inget som stämmer ihop med verkligheten så det blev att öppna ledningsbuntarna och följa varje kabel skilt. Färgerna var inte heller att lita på för efter 40 år så hade en del bleknat grundligt. Belos hade byggt om en hel del av ledningarna men deras schema var också felaktigt. Nu har jag ett alldeles eget elschema som borde stämma någorlunda.

Nu är Kubotan (egentligen Belosen) ihopsatt igen så när som på bakhjulen och en del plåtar. Det är ingen brådska för vi använder den inte på vintern. Ringarna är nämligen asfaltdäck som behöver kättingar för att alls röra sej i snö. Vi har ett schaktblad till den men det är ganska ynkligt jämfört med stora Ålö Quicke på stora Zetorn. Möjligen kunde man skaffa en liten slunga eller kanske borste för de ställen man inte kommer åt med stora traktorer. Men det får vänta.

Nästan ihopsatt igen

Vi har inte provkört ännu så man vet inte om vi får skruva den i bitar igen … Men nu skall Belarus först sättas i skick så jag kommer ut i skogen. Just nu regnar och blåser det så jag är inte speciellt missnöjd att syssla med verkstadsarbete. Det är varmt ute så det blir nästan för varmt i verkstaden också. I slutet på nästa vecka blir det kallare igen och då behöver jag nog börja med skogsarbetet. Vi har bytt ena bakhjulspackningen på Belarus men där finns ännu en hel del arbete. Men mera om det en annan gång.

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

8 reaktioner till “Ute slask, inne olja”

  1. Smörjoljorna har kommit ned lite i pris i synnerhet på billigbutikerna.
    Stoppa läckaget är förstås ännu bättre.

    Finländarna har lite tur med vädret nu precis som i vinterkriget men tvärtom.
    Nu med dyr energi och varmare väder då med kallt väder och ännu sämre klädda anfallare. Nåja vintern är inte slut ännu.

  2. Belos för osökt tankarna tillbaka till 1979 när det vart lugnt efter nyåret med lantbrukshandeln fick vi in till K-Lantbruk en Belos som staden hade köpt som skulle monteras frontlastare på. Ja j—lar vad vi kämpade!! Inte ett hål passade traktor/lastare! Någon millimeters kast förståss. Skulle vart enklare om det kastat så mycket att det gått att borra nytt men att nöta på med motorsågsrundfilar tog nog mer än på nerverna. 3 veckor tog det att montera eländet. Vet inte vad man skulle med den lastaren till för lyftkraften var ju minimal liksom skoporna.
    Vi hade också en “riktig” Kubota, 245 tror jag modellen var om jag inte minns fel. En otroligt fin maskin! 25 hk:s motor.
    Trots att den hade förkammardiesel sprang den igång utan glödning ner till -15. -27 var kallaste jag startade den i men då fortsatte tryckoljan till frontlastaren rakt när röret krökte… Varmt och gott om fingrarna att skarva hydraulrör i den temperaturen! Den hade vanliga traktorlyftarmar fram och bak samt kraftuttag fram, mittunder och bak. Fyrhjulsdriften saknade knutar för den drev genom spindlarna (som på Belarus) och hade en enorm markfrigång för bakhjulen drevs via portalaxlar (som på mindre Zetormodeller). På firman gick den under namnet “Japans svar på lill-Valmet”!
    Chefen hade tänkt sig att vi skulle sälja sådana åt pälsfarmarna att ta bort gödsel under burarna med.
    I sig en god tanke, men, den saknade styrservo! Med en lastare som lyfte 600 kg och 4wd samt framhjulen ner till halva i dyngan så var tungstyrd bara förnamnet! Blev ingen såld åt farmarna, men nog senare modeller med servo åt fastighetsbolag, kommuner mm. Driftsäkra, bränslesnåla och verkligen precisionsbyggda.

  3. Jag har fyllt på i flera år men i somras blev en oljepöl bara som traktorn stod i ett par timmar. Så det var ganska hopplöst att fylla på. Jag skulle inte ha kommit till skogen och tillbaka ens. Visst var det mycket arbete men det bara inte gick längre. Sedan visade det sej att ramen till lastarfästet behövde svetsas också. Plus en hel del mindre underhåll. Jag har bara kört så länge den rört sej så nu har jag en hel lista på nödvändigt underhåll.

  4. Vår lilla Belos har bara en 14 hk Kubotadiesel som är förvånansvärt pigg. Men den startar inte ens på sommaren utan att glödga … Vi funderade länge på mindre och billigare minitraktorer men den här har ju precis allting och nu då den är plockad isär och ihop ett par gånger så är jag ganska nöjd med kvaliteten. HST-modellen har styrservo och alla möjliga hydraulfunktioner.

    På tal om köld så startade jag Belarus vid -25 grader och visst startade den men så var hydrauloljan så styv att det small en gång då hydraulfiltret flög långa vägar. Belarus är en jäkel att starta men så har den också 24 Volts startmotor och prima glödstift. Zetorn är mycket mera svårstartad vid köld. Man bör köra den på tomgång en ganska lång tid så att oljan hinner varmna. Oljepumpen ger nog tryck men den orkar inte suga in styv olja. Vi har bara vanlig Monitra men jag har en ny tunna med vinter-Monitra som jag skall byta till så småningom.

    Oljan är problematisk i Zetorerna för det är samma som i växellådan och transmissionen. Men Belarus har skild hydrauloljetank så där tänker jag byta till vinterhydraulolja. Det är egentligen bara problem vid hård köld och just nu har vi inte det problemet :-).

  5. Med det sista jag var på K-Lantbruk började vi sälja Zetor. 7245S (den med turbo) var en riktig jäkel att dra. Var uppgiven till 85 hk. Drog Fiskars 4×16 i 14 km/h då på samma demonstrationsfält Maxxum 110 hk orkade 9 km/h med 3×16 Kvernelands vändplog.
    Vår hovmekaniker påstod att han läst i Zetorns instruktionsbok att “droppar det olja under så är det inget att bry sig om, men börjar det rinna, sätt ett ämbar under”! Skämt och sido så var de mindre modellerna verkligt fina, hållbara maskiner. Däremot var det mera problem med Chrystalserien. Främst snabbväxlarna kunde bråka ibland.
    På tal om kallstart så skulle den vackrare av oss med trots ha igång Renault 12:an i -35. (-87) Trots motorvärmare var den inte samarbetsvillig. Försökte nog förklara att kanske en annan dag men…
    Sagt och gjort. Transiten med dubbla batterier ur varmgaraget, en plankbit på gaspedalen, dubbla startkablar och se där! Startade men sprängde oljefiltret i samma stund!! Bidde ingen stadsresa den
    dagen!

  6. Det är två helt skilda saker: 1. att få motorn att starta och 2. att få oljan att varmna. De flesta motorvärmare värmer kylarvätskan men det kan ta lång tid innan oljan blir varm. Utom på Zetorn (Chrystal) som har vattenvärmare/kylare under oljebottnen. Vid riktigt hård köld börjar oljevärmare vara nödvändig.

    Vår Zetor 8010 (Chrystal) har inte haft problem med snabbväxeln (utom spaken som måste oljas nån gång emellanåt) men bromsarna är ett elände med Zetorn. De tar nog men är krångliga att ställa in. Ställer man för tätt så stannar traktorn efter en tid med låsta bromsar och ställer man för glest så tar de dåligt. Jag hade i början problem med kylarens fästbultar som var fastlödda och bröt sönder kylaren men sedan byggde jag om fästena och har inte haft problem mera. Jag gillar hytten som är stor och rymlig. Stolen byggde jag om till svängbar då jag började använda lastare och satte värmefläkt i taket med slangar till bakrutorna (annars ser man inget på grund av kondensen som fryser fast innanför rutorna).

    Men Belarus är bättre som skogstraktor – bättre sikt och enorm höjd under framaxeln.

  7. Fint mekand ni har, Kubota är fina maskiner, men deras hemlighets makeri med nära allt, nära vilka andra tillverkare har sprängbilder gratis på äldre maskiner gratis men ej kubota. Ang olja till dessa, kräsna är dom. Hur med stokker, får dom fram delar för skäliga priser idag? Bra att ni har allt öppnat och putsat, oljan kesko rekomenderade, mobil tresifrigt, had ej miuns egenskaper alls, notera de. Själv skall jag rycka på mej och få nät träd ikull åt hakki 400

  8. Jag hittade nog en hel del reservdelsmanualer och verkstadshandböcker på Internet. Men nästan allting är i USA som tycks ha en massa Kubota. Efter en hel del sökande så fick jag packningar och reservdelar från Tyskland så man slipper tullavgifter och dyra försändelser. Fast jag tror tyskarna importerar från USA också. Jag köper olja i tunnor på 200 liter så jag tänker använda samma som i de andra traktorerna dvs. Monitra och Monitra hydraul 32S som passar bättre för vintern. Det är ett elände att ha mängder av olika oljesorter så jag försöker klara mej med de här två plus 80W-90 för slutväxlarna och liknande. Det är stor prisskillnad om man köper olja i små förpackningar eller i 200 liters tunnor.

    Nu har vi bytt bakhjulspackningarna på Belarus men jag tror inte vi sätter på processorn (Hakki 400) utan vi måste ta omkull de stora granarna som barkborrarna har gett sej på. Det gäller att hinna före barkborrarna … I morgon bär det av till skogs.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *