23 april, 2019 av

Åkerbruksstart 2019.

Det soliga torra vädret har torkat upp åkrarna riktigt bra så idag kunde jag inte hålla mig längre utan lämnade skogen därhen för att förbereda och köra igång med lite åkerarbete.

Som vanligt på våren så är inte allt vad man planerat utföra under den långa vintern gjort. Så det blev att börja med att montera navreduktion på Samen för att få den på fyra hjul igen. Den monterade jag egentligen redan igår kväll men den var så blank och fin att jag ansåg mig nödgad att måla den svart innan rosten färgar den röd.

Navreduktion på plats…..

….och traktorn på fyra hjul igen. 🙂

En traktor som stått oanvänd sen november behöver också i övrigt lite omvårdnad så dit for ytterligare några timmar innan det blev dags att söka fram den gamla rotorfräsen som också fick sig en översyn.

Sparris.

Sen på eftermiddagen blev det lite mjukstart på åkern med att fräsa ned resterna av fjolårets sparrisbestånd. Jag brukar oftast bränna av de torra växtresterna men nu har räddningsväsendet uppmanat till att låta uppgörandet av eld vara ogjort då faran för gräsbrand är stor. Här är det ändå ingen risk att elden skulle ha rymt men jag tänkte att det är bäst att vara laglydig för att undvika onödiga utryckningar. Bränner man får man högst antagligen bort en del sjukdomar men huvudorsaken är nog att få marken svart så att den bättre tar åt sig av värmen och försnabbar sparrisens tillväxt.

23.04.2019. Åkerbruket kördes igång med nedfräsning av fjolårsrester av sparrisen.
De är nåt speciellt med den mustiga doften från bearbetad jord.

Vi hade kupat upp lite jord som stöd åt stånden i höstas så det passade bra att fräsa ned och jämna ut den uppkupade jordsträngen. Man kunde ju inte gå så djupt med fräsen för man vill ju inte störa eventuella spirande skott även om sparrisen är djupt planterad.

Nu borde man snabbt komma igång med skörden för handeln och media har ju kört kampanj för sparris i en månad redan så det vore ju bra att ha nåt att sälja. Vet inte varför dom prompt ska tjuvstarta varje år, till och med vår egen tidning Landsbygdens folk delade sparrisrecept före påsk en tid då det enbart finns importvara att tillgå. Den finländska sparrissäsongen sträcker sig ungefär från morsdag till midsommar om nu någon undrar. Och i dessa klimat och miljötider borde man ju gynna inhemskt.

De är ju lagom muntert då folk efter att ha läst tidningarna tror att vi börjat skörda och undrar var dom hittar vår sparris och man som odlare får meddela att det är till att ge sig till tåls några veckor till.

17 april, 2019 av Nisse

Sista dagarna i skogsarbetet

Nu är vintern verkligen slut. Vi var tvungna att såga omkull några tallar ännu idag eftersom vi annars inte kom upp till minimimängden 15 kubikmeter. Det gick ganska bra i en backe i hemskogen som var stabil fastän vi inte kört väg där. Vägarna har också torkat upp ganska bra och det är bara på vissa ställen som de är mjuka. Och i skuggan i skogen finns det ännu tjock is på vägarna.

Problemet är vid virkesupplaget. Det ligger i en sydskogslagg och där blir det djupa spår ganska tidigt på våren. Nu måste jag lasta av stockarna från vägsidan och det är besvärligt med den lilla lastaren som har för kort räckvidd och är för svag. Man måste byta tag om stocken tre-fyra gånger för att få upp den på hopen. Virkesupplaget borde dräneras och fyllas upp med grovt grus så att det håller att köra på också på våren.

Det blev en alldeles för kort skogsvinter så vi fick inte ut så mycket virke. Mest blev det svarvstock.

Årets svarvstockar

En del granstock blev det också och de är verkligen fina – raka och nästan kvistfria. Tallstockarna där hemifrån Ribackan var inte så bra. Tallarna var tjocka men hade en mängd torra kvistar och det godkänns inte. De tallar som vi sågade ned idag inne från skogen var betydligt bättre. De hade mycket litet kvistar och var raka så det blev oftast fyra stockar från ett träd. 19 meter stock från en tall är inte illa.

Granstockarna
Tallstockarna

Jag brukar ta bilder av de färdiga hoparna så man har litet koll på mätningen. Den sker ju i fabriken och det är frågan hur mycket man kan lita på den … Frestelsen att dra hemåt kan vara ganska stor.

I morgon måste jag ringa reviret och meddela att stockarna är klara att köras bort. Priserna ändras nämligen från första maj och jag såg i Skogsbruket att de knappast går upp.

Nu börjar också sågandet av virke för det nya taket och verandan. Det går ganska bra med Logosolen då stockarna är korta och små men långa stockar är ett problem. Det är bara två meter mellan hållarna och ändan vill hänga ned då stockarna blir över 4 meter. Man kan använda stockhållare under ändarna men de är besvärliga eftersom de skall ställas in på nytt för varje gång man sågar bort en bräda.

Sågning av takvirke

Nu har vi mest små stockar för vi behöver stora mängder battingar 5×10 cm ungefär. Man får bra två battingar ur en 12 cm stock (som ju inte duger till salustock där minsta diametern är 16 cm). Som takunderlag behöver de inte heller vara kantade.

Mitt på dagen vill man inte stå där och såga för det är söderläge och solen är redan riktigt het. Men på morgonen och kvällen är där skugga. Det börjar igen vara dags att hålla siesta mitt på dagen eller åtminstone syssla med inomhusarbete. I traktorhytten blir det över +30 grader om traktorn står i solen.

Det var mulet nästan hela tiden i mars men nu har det varit en hel del solsken. Bäst är det i alla fall på morgonen då jag går ut och sätter värme på traktorn så man inte behöver pina igång den. Aftnarna har också varit fina men en aprilmorgon är nog det bästa.

Morgon i april

21 mars, 2019 av Nisse

Skogsvägarna smälter

Det är igen en skräpvinter. Det var kallt en månad och då kom det en massa snö som nu smälter. Ingen tjäle finns det heller under snön. Trots en sen start på skogsarbetet (på grund av byte av vevaxel på Zetorn) så har vi lyckats fälla en hel del granar i Tallmosan där de är alldeles för gamla och stora.

Men nu blir det bråttom att köra ut stockarna för vägarna börjar smälta. Det är mest bara tillpackad snö på skogsvägarna och värmen gör att de inte håller mer. I morse var det en minusgrad och det hjälpte så mycket att jag fick ut två lass tidigt på förmiddagen men jag vågar inte köra fulla lass så det tar tid.

Inte blev det bättre av att snön gör det svårt att se var dikena finns vilket jag nog märkte då jag körde ned Zetorn. Dikena är så stora och djupa efter senaste rensningen att jag inte vågade försöka ta mej upp på egen hand utan måste ringa efter brorsan som kom med stora Zetorn. Det värsta var att lilla Zetorn är tvåhjulsdriven och om man kopplar på differentialspärren så kommer man nog framåt men kan inte styra. Den stora Zetorn är så tung att det bara behövdes en liten knyck så var den mindre Zetorn upp på vägen.

Smal väg och djupa diken

Där vi hugger nu hade granarna börjat torka och en del var angripna av granbarkborre. De var också så stora att de borde ha tagits bort redan för många år sedan. Vi hade sparat en del som skydd mot gräs för att ungskogen skulle hinna upp ur gräset. Skugga stör inte granplantorna men hindrar gräset från att bli alltför frodigt. Men nu måste de stora träden bort.

Storleken visas av att man från ett träd kan få två 58 dm svarvstockar som måste vara minst 24 cm i toppen. Och det är många granar som ger två svarvstockar och därtill två 55 dm vanliga stockar … Så det är nästan 23 meter stock från ett träd. De är dessutom så raka och kvistfria att man inte skulle vilja sälja dem alls men jag kan inte såga allihop för eget bruk. Det fanns en del med avbrutna toppar och en del ruttna men inte så värst många.

Långa raka och kvistfria stockar

I motsats till granarna var de tallar som vi fällde hemma ganska krokiga och med stora kvistar. Men de var också överstora och jag får se om vi kan sälja dem då stockarna nuförtiden inte får vara grövre än 55 cm. Men jag ger inte bort en 65 cm tallstock som är kvistfri om den går till vrak. Det går mycket långsamt att själv såga en så stor tall men jag får väl gnida på den i en dag då. Tallarna var också långa så man tyckte första inte att de var så grova.

Den yngsta generationen skogshuggare är redan i farten

En traktor fungerar men det är redan en annan i verkstaden. Belarusen hade vatten i oljan så jag tog bort topplocket och kolvarna för att försöka hitta läckan, Topplockspackningen bröts sönder en aning så man ser inte om där har funnits något fel men där fanns knappast något större fel. Kolvarna var hela men en kannring hade brustit. Cylinderfodren verkar också vara hela så nu gäller det att kolla packningarna i nedre delen av fodren. Det har inte varit någon större läcka men man vill inte köra med vatten i oljan.

Topplock på Belarus (ej renlagat)

Lagerskålarna för vevstakarna var litet nötta men inte så farligt. Jag hade också bytt olja ganska ofta efter det jag märkte att det fanns vatten i den. Nu byter jag förstås en hel del delar då motorn en gång är isärtagen. Delarna är ganska billiga.

Det har inte blivit så mycket tid för verkstadsarbete för mars är mötenas månad. Det är styrelsemöten inför årsmötena som vi gärna håller inom april före vårbruket. Och så förbereder vi premiären för den video som spelades in år 1994 ”Tjörkveein” (Kyrkvägen). En halv kilometer från oss fanns nämligen Tjörktalln där folk samlades för att sedan vandra till Pyttis kyrka genom skogarna. Stigen syns ännu mycket bra på vissa ställen och vi har märkt ut den och vandrat den flera gånger. Den användes senast för 400 år sedan då Lappträsk blev en egen kyrkosocken år 1575.

Nu gäller det att beställa kallare väder. Redan den minusgrad vi hade i morse gjorde att vägarna på förmiddagen var bättre än i går på eftermiddagen. Väderprognoserna lovar en del kalla morgnar nästa vecka men det stämmer inte alltid. Jag borde ännu få ut åtta lass stockar och ungefär lika mycket propsar och ved.

10 mars, 2019 av

Skogsdikesunderhåll.

Den minnesgode kanske minns att jag hade ett smärre skogsdikesrensningsprojekt på gång för ett par år sen, om inte så läs här.

Det stötte lite på patrull då det var svårt att hitta intresserad entreprenör men skam den som ger sig så nu är dikena rensade. Och jag tycker att det blev riktigt bra förutom att vi inte fick bort allt vatten då en bergsrygg på ett par meter ledde till att vi inte fick fullt djup på hela sträckan. Vi kommer inte att lämna jobbet halvgjort utan lite dynamit får nog fixa djupet men det arbetet återstår ännu. Sätter lite bildmaterial från projektet.

Före …….
…………och efter dikesrensningen. Här har jag låtit jämna ut dikesjorden för att anlägga permanent körstråk.

När jag hade maskin på plats passade jag också på att rensa backdiket och ta bort en gammal ladugrund. Det var torrt i backdiket så jag harmar mig lite över att jag inte hade dumperflaken och traktorn med för det hade gått bra att lasta och transportera bort jorden direkt.

Backdiket putsas upp.
Stenarna efter en gammal ladugrund tas bort.

Det var lagom varmt att gräva och det är fortfarande torrt på sina ställen efter den torra sommaren så arbetet löpte bra även om det på sina ställen fanns en del snö att ösa också. Att sköta vattenföringen är nog viktigt för att hålla skogen växande och på så vis hålla kolbindningen igång, kom just på att jag skrivit om ett mer omfattande inlägg om skogsdikning tidigare också. Har hållit på så länge med det här bloggandet nu att man börjar glömma bort vad man berättat. Men det skadar kanske inte att ta upp saken ändå, här kan ni läsa om det första skogsdikningsinlägget.

28 februari, 2019 av

Månadsskifte igen.

Jag tycker att vi just bytte från januari till februari och nu är det dags att vända blad i almanackan igen, tiden går verkligen fort när man har roligt och även annars också verkar det som.

Det blåste rejält idag så jag lämnade skogsarbetet därhen för att liksom Nisse ta itu med sammanfattningen av skattebokföringen. Själva deklaration ska jag ha inlämnad till den andra april så varför göra den nu när man sin vana trogen kan göra den den sista dagen 🙂

Sonens dödsbo som enbart idkar skogsbruk skulle ändå lämna in deklaration idag men det var inte många verifikat eller händelser så det gick ganska fort då jag lämnade in på gammalt hederligt vis, pappersvägen. Moms och accisåterbäring skulle också vara inne idag så därför var det av nöd tvunget att få bokföringen och rättelseposterna fixade. Även det gick bra i bokföringsprogrammet och jag lät också dottern ta pappersblanketterna till skattekontoret samtidigt som hon förde dödsboets deklaration. Jag sände nog också elektroniskt men bäst att helgardera 🙂

Så långt allt väl, när jag sen skulle betala skatterna så ville det sig inte riktigt, ”Min skatt” har jag inte använt sen jag till nyår redovisade en förenings arvoden och nu gick det inte längre att byta till min egna ”Min skatt” och jag ville ju inte betala min moms i föreningens namn. Chatthjälpen stängde dom redan 16:15 så den var inte till nån hjälp heller. Nå skam den som ger sig jag kopierade fjolårets girering och sände betalningen den vägen, kan ju va att dom får söka lite där på kontoret men dom har ju betalt för arbetet. Banken var inte heller samarbetsvillig för tydligen har dom gjort lite förändringar där också så nu kunde jag inte betala från dödsboets konto som jag också administrerar utan jag blev tvungen att betala allt från mitt egna. Som tur var så fanns det tillräckligt med medel för att betala momsen. Men man blir så förgrymmad då ingenting får vara som förut och fungera som det ska.

Snö- och tjälmätning.

Riktigt hela dagen har jag inte suttit inne för i och med att det är den sista så skulle också snölinjen gås igenom. Riktigt muntert var det inte i stormen och snöyran och det var riktigt besvärligt att gå nu då skaren varken bar eller brast, man var liksom tvungen att stampa sig fram för varje steg längs den 2 kilometer långa rutten. Så här snabbt får man ändå konstatera att våren gjort stora framsteg. Det var rejält med flödvatten i diken och utfall och tack vare den lösa pudersnön vi hade i början av månaden så har tjälen snarare minskat än ökat sen föregående mätning. På åkern var läget ändå oförändrat men i skogen hade tjälen helt försvunnit på många punkter. Nu utlovas åter lite kallare väder och den vattenmättade snön isolerar inte så bra så kanske växer tjälen på nytt. Det är ändå allt för tidigt med vår ännu och de skridskobanor som nu bildats på höstsådda fält hotar förstöra grödorna.

Det är sällan som vädret är riktigt passligt.

24.2.2019. Isbränna hotar övervintrande och höstsådda grödor när snön smälter så här tidigt.
25 februari, 2019 av

Åter till skogen.

Det blev lite ändrade planer vad gäller vinterns skogsarbete. Ursprungligen var det tänkt att jag i vinter i huvudsak skulle ta mig an högaktuella gallringar i skog som planterats på 70-talet och där tillväxten nu är mycket stark. Men sen kom stormen och ställde till med en del stormfällningar, frugan hamnade på hospitalet och operation som dessbättre gick så pass bra att jag som planerat kunde resa bort på mitt mer eller mindre årliga långloppsäventyr.

Jag hann börja reda upp en del stormfällningar innan det av ovannämnda orsaker blev paus med skogsarbetet men under dom veckorna kom det rejält med lös pudersnö och i månadsskiftet när jag återupptog skogsarbetet var det inget vidare skogsföre. Det var svårt att hitta träden och släppte man taget om sågen som inte heller gillade läget så försvann den i den lösa snön. De senaste veckorna har dock regn och töväder fått snön att smälta och det är lättare att hitta både det som finns kvar att reda upp samt också det som reddes upp just efter årsskiftet men som jag inte hann köra ut innan snöfallet. Tyvärr så fick också snön och nu det milda vädret tjälen att ge sig så får vi inte å de snaraste kallare väder så hotar skogssäsongen att bli kort.

Någon tycker säkert att det är vackert?
Vart satte jag sågen nu igen?

Alternativt skogsbruk.

Nisse brukar ju nu och då tangera lite alternativa skogsbruksåtgärder och ikväll när det spöregnar ute råkade jag på Youtube snubbla över ett par videon som ger lite att fundera på. Dom här tvillingbröderna hade en hel del intressanta funderingar och visst finns det kubiker i deras granskog däremot verkade det vara lite si och så med blåbär och annan markvegetation.

Lite olika alternativ till hyggesfritt som det nu pratas mycket om med tanke på diskussionerna kring klimat och kolfällor kan man ta del av i följande video.

På tal om stormfällningar…..

….så kom åtminstone mina egna på skam då jag som jämförelse under skidresan till Italien fick ta del av de stormskador som uppstod i Dolomiterna i slutet av oktober. Det var åtskilliga kilometrar längs bergsvägarna som sluttningarna såg ut som om en gigantisk vält hade rullat över skogen. Det såg ut som i ett spannmålsfält där regn och blåst fått säden att lägga sig. Visst mötte vi en hel del timmertransporter längs vägarna men merparten av virket låg kvar i skogen och det finns nog ingen chans att dom ska få det tillvarataget innan sommaren. Under vår bilfärd såg vi endast ett par avverkningsmaskiner i arbete

Hade lite svårigheter med uppladdningen av Italienvideon så dagen rinner ut med regnet utanför. Hoppas att Ni får den att rulla ändå. Mycket på agendan imorgon så jag får lov att dra sträck här, återkommer nog till mera skogsrelaterat innehåll så småningom. Gonatt!