Aldär meir !

Det har varit en tung tid med hetta och torka. Jag kan inte göra nånting utom tidigt på morgonen och sent på kvällen för jag lider alldeles förskräckligt av hettan. Inte ens i verkstaden eller den gamla tegelladugården har det varit dräglig temperatur. Så jag har inte fått mycket gjort och inte heller orkat skriva nånting. Men nu gick temperaturen ned och är 16 grader och ännu svalare blir det i morgon bitti. Helst skulle jag säja “aldär meir” (aldrig mer) om vädret men det bryr sej inte ett dugg om vad jag tycker.

Vi for iväg till Sverige i början på juli och där var det betydligt svalare även om det inte kom mycket regn där heller. Men det kom omkring 30 mm sedan början på juni och det är mer än här i Hindersby. Eftermiddagarna var nog heta – jag mätte +42 grader vid husväggen där jag höll på att reparera trappan. Den var så rutten att allt blev bastuved. Nu är i alla fall den nya trappan färdig och till och med målad (golvet tjärat).

Den gamla trappan reparerad

Orsaken till att vi alls for till Sverige var att jag fick en Birka-resa till födelsedagen. Och Birka-resorna ordnas bara i juli. Vi var på 90-talet i Birka då utgrävningarna ännu höll på. Birka är alltså Sveriges “första stad” som åren omkring 750 till 970 var ett viktigt handelscentrum med goda långväga handelskontakter. Speciellt mot slutet var huvudvägen för hela Europas öst-västhandel via Birka och längs Finska viken till Aldeigjuborg (Staraja Ladoga) och längs de ryska floderna till Bagdad och Kaspiska havet. Det var stora mängder arabiska silvermynt som kom till Birka den vägen. Men det viktigaste var ändå vägen till Holmgård (Novgorod), Konugård (Kiev) och Miklagård (Konstantinopel).

Troligen var våra förfäder sådana som inte iddes åka hela vägen till Miklagård utan i stället slog sej ned i den nyländska skärgården eller åkte inåt landet längs åarna. Trafiken längs Finska vikens kust till Ladoga var så livlig att det säkert fanns många provianteringspunkter (bondgårdar) längs kusten.

En del av gravfältet med över 5000 gravar – över 1000 år gamla

Visst var det intressant. Jag har alltid varit intresserad av historia. Men det var nog sista gången jag åker iväg mitt i sommaren. Det blev ett elände för halva släkten som måste vattna i hettan och torkan. Och då man kommer hem så är allt lika ogjort som då man for. En bonde har inte råd att åka bort på sommaren. Aldär meir !

Åkrarna ser bedrövliga ut. Först regnade det på våren så brodden drunknade och sedan tog torkan det som var kvar. Lustigt nog så är det som såddes till sist jämnast men det är förstås sent utvecklat. Det vi sådde till först är också hyfsat även om där finns fläckar där brodden drunknat. Höstsäden är bäst men lider nog också av torkan. Första vallskörden var ganska bra men återväxten har varit usel i torkan.

Direktsådd bevarar fukten ganska bra men det var inte till fördel den här våren då brodden drunknade. Det som blev kvar är ganska kort så liggsäd behöver man inte vara rädd för. På bilden nedan blev åkern till höger sådd till först före regnen medan åkern till vänster såddes till sist efter regnen – delvis i vatten. Jag vet inte vad man skulle ha gjort även om man kunnat se in i framtiden och förutspå vädret.

Till höger sådd före regnen, till vänster sådd efter regnen

Flyghavren verkar också tycka illa om vädret för det finns ganska litet. Men så har jag sprutat med Broadway som torde bita på flyghavre också. Åkern till vänster var gröngödselvall som skördats varje sommar.

Just nu njuter jag av det kalla vädret. Det är skönt att få huttra litet och vara tvungen att klä på sej. Det räcker inte länge för på söndag skall det bli varmt igen men fram till dess orkar jag göra nånting nyttigt.

Till sist en bild av en av våra katter Lill-Skuttan. Den har liksom Grålle fått för sej att följa med byggandet och klättrar upp och ned på stegarna. I fjol klättrade de upp med stegen till balkongen men den här stegen stod bara lutad mot väggen. Ibland så springer de i fötterna så man måste föra in dem för att få arbeta i fred. Och så är jag rädd att tappa nånting då de svassar omkring under stegen.

Stegkatt

Te stoor ledun (soolsiidån)

För tre år sedan så slog vi cementbalkar under moofas te stoor ledun (pappas morfars stora lada) och nu fortsätter vi arbetet med att rusta upp den. Det blev två år emellan för vi måste laga taket på boningshuset och det tog två somrar.

Solen har gått hårt åt ena sidan och brädväggen är så dålig att vi måste sätta ett lager brädfodring utanpå med takfilt emellan. Det yr in snö på vintern så att det ibland är 30-40 cm snö inne i ladan. På norra sidan är väggen riktigt fin ännu så det är solens fel.

Solfrätt brädfodring

Ännu bättre syns hur mycket springor väggen har på en bild från 2018.

Före ombyggnaden

Men annars är ladan från 1930 i perfekt skick. Jag satte ett betongjärn genom ladan i ändan eftersom den stora dörren för tröskan tog bort alla stockar som hållit ihop ändan. Då jag kröp under golvet så såg jag att virket var som nytt.

Under ladan

Katten Grålle är alltid med då man bygger utomhus. I röret till höger går vår fiberkabel för datanätet.

Intressant var att väggbräderna var i prima skick under takkanten där solen inte kommit åt dem. Där var de lika fina som på nordsidan.

Prima bräder där takutskottet skuggat mot solen

Tyvärr hade ena hörnet invid den stora dörren ruttnat och det var en besvärlig sak för där finns inte rum för förstärkningar eftersom tröskans bord bara har några centimeter rum på sidorna.

Knuten invid dörren

Lägg märke till hur man på 1930-talet låste konstruktionen med tappar. De var ännu ganska starka trots att en del av virket ruttnat. Jag var i alla fall tvungen att sätta en stolpe på utsidan för att stöda konstruktionen eftersom det inte fanns rum på insidan.

Ny stolpe på utsidan

Knuten borde nog hålla ihop med tre gängstänger genom stolpen och de nedre och övre stockarna och genom hela ladan.

Sedan var det bara att sätta upp takfilt och spika nya bräder utanpå.

Nya brädfodringens början

Problemet har varit solen. Det är obarmhärtigt hett i den här södervinkeln och det går bara att arbeta tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Eller om solen går i moln. Men i stort sett hela juni har gått förlorat. Jag har mest bara suttit inomhus och druckit kall surmjölk. Inte ens huvudet har fungerat.

I morse steg jag upp halv sex för då var det +13 grader och började såga mera bräder. Tre stockar hann jag såga men sedan tog solen mej och jag måste gå in och dricka surmjölk.

På tal om sågat virke så börjar priserna i byggaffärerna vara skyhöga. Jag har inte märkt det eftersom vi bara har eget sågat virke men jag såg att det var kring 900 euro per kubik – och vi får 70 euro för stockarna. Jag blir alltmer nöjd med Logosol sågverket som jag köpte för ganska länge sedan. Mest sågar jag klena stockar eller sådana som har litet rötfel. Det är så gott som gratis virke. Det bästa är i alla fall att man får precis de mått man vill ha och precis då man vill ha virket.

Det blir nog en helvetisk sommar det här. Inget regn och solen steker vid +30 graders hetta. Och inget lättnad utlovas i juli.

Jag har allvarligt börjat fundera på solenergisystem. Det är ju mest lönsamt för oss som har fliseldning på vintern och kallufttorkar. Fläktarna går ju bara då det är mest sol. Vi har aurinkovirta.fi här i närheten (Villmanstrand) så efter semestrarna skall jag ta kontakt.

Och så har jag sysslat med att motarbeta de vindkraftverk som en schweizisk fond vill sätta upp i vår Tallmosa. Trettio eländiga torn på 300 meters höjd skulle förstöra hela landskapet på 30 km omkrets. Det är ingen “miljövänlig el” utan en miljöförstöring som närmast motsvarar brunkolsbrytning.

Krångelvårsådden 2021

Här går man omkring som en osalig ande. Det har just börjat torka upp litet men nästa stora regn har redan börjat (prognos 25 mm). Och nu är vi i slutet på maj redan. Det är svårt att börja med andra arbeten så länge vårsådden är på hälft. Inte är man riktigt inspirerad att skriva i Bondbloggen heller men visst har jag tid nu.

Den kalla början på maj hindrade oss här att börja med vårsådden fastän det var varmt i slutet på april. En gång hade jag då tid att byta olja i vårsåddstraktorn (Zetor 14245) i lugn och ro. Samtidigt skruvade jag bort luftkonditioneringens kompressor och kondensor eftersom den aldrig hade fungerat. Litet undrade jag hur man skulle tömma systemet men det var helt onödigt – där fanns inte en droppe vätska kvar. Och då jag skruvade loss slangarna blev det helt klart varför för kopplingarna läckte överallt. Det var dessutom fel sorts kopplingar så det var ingen skada att ta bort eländet.

Före detta luftkonditionering på Zetor 14245

Visst vore det bra med luftkonditionering i vårsådden. I glashytten blir man först stekt om det är sol och sedan förkyld då man genomsvettig stiger ut ur hytten för att se på såmaskinen. Men det blir nog en annan sort i så fall med bättre kopplingar och slangar. Kompressorn var också fastskruvad i ett heimlaga fäste som var amatörmässigt och snett. I år var det inte nödvändigt med något kylmaskineri precis för det var ganska mulet och kallt.

Att byta olja i den sexcylindriga motorn har sina sidor. Oljemängden är nämligen lite över 20 liter så den ryms inte i en 20 liters bytta. Och att byta bytta mitt i urtappningen är som farsan brukade säja så där “andligt roligt”. Det skvätter över en massa olja över hela golvet och det går åt stora mängder Hufvudstadsblad för att suga upp oljan. Landsbygdens Folk har alldeles för litet format. Egentligen är det bara Maaseudun tulevaisuus som numera duger till oljebyte – men jag får bara skogsnumren (4 per år).

Oljebyte för Zetor 14245

Jag borde skaffa en större bytta för urtappning av motoroljan men 200 liters tunna är för stor och alla oljebyttor jag har är bara på 20 liter. Man kunde annars suga upp en del olja först men oljestickans hål är så litet att man inte kommer åt. Motorn är alldeles tydligt konstruerad att oljan skall tappas ur genom bottenkorken som har en mycket stor öppning.

Och så har man problemet med att byta oljefilter. Zetorns motor är konstruerad för en cyklon som renar oljan och det fungerar fint på lilla Zetorn (8011) men så tänkte de “modernisera” 14245 och satte in två utbytbara filter. Förstås blev det mycket krångligare. Inte bara för att filtren sitter bakom fästjärnet till frontlastaren så man har svårt att komma åt utan också för att filtren är felvända. Då man skruvat loss ett filter och lyfter upp det så rinner massor med olja ut så det gäller att vända det kvickt. I alla fall behövs det mängder av tidningar under traktorn. Förstås har jag en bytta under också men olja flyger ganska långt då man bara kommer åt med en hand bakom fästjärnet.

Oljefilterhållarna (täckta med papper) bakom fästjärnet till frontlastaren

Då jag hade oljan urtappad så passade det att byta slangarna till oljekylaren. Det var strängt taget inte nödvändigt för läckaget var ganska litet men då jag fick nya slangar för någon euro i samband med att jag köpte reservdelar så bytte jag i alla fall. Det var inte så lätt för kopplingarna satt fast som berg. Jag måste sätta dem i skruvstädet förrän jag fick loss dem.

Det syns vilka slangar som är nya …

I fjol gick nedre kylarslangen sönder men den nya verkar hålla tätt. Värre är det med bromsvätskan för den nya kopplingscylindern läcker så man måste fylla på allt emellanåt. Zetorn har ju urusla bromsar (både gamla och nya) men jag vet inte om det lönar sej att byta bromsband. Problemet är konstruktionen för ställer man dem tätare så tar de nog – man kommer inte ur fläcken …

I år testade jag också vår nya GPS RTK antenn som skall ge centimeternoggrannhet. Traktorns antenn satte jag på en träbit med magneter under för jag måste ta bort den då jag kör in i tröskhuset för att fylla på såmaskinen. Och visst blev noggrannheten betydligt bättre än förut även om jag mera tror på 10 cm noggrannhet än 1 cm. Det kan också bero på programmet som visar körningen. I alla fall så märker man att skog hindrar signalerna från satelliterna som ju är väldigt lågt här uppe i norr. Då jag körde norr om en skogsdunge så började spåret vingla ordentligt vilket man kan se på nedanstående bild.

GPS på skärmen i traktorn
GPS RTK antenn på taket till traktorn

Antennen skall nog flyttas bakåt-nedåt så att den kommer under takhöjden för man bör inte lita på att man kommer ihåg att ta ned den då man kommer för att fylla på såmaskinen. Det bästa kanske skulle vara att sätta den på själva såmaskinen men då måste jag bygga något torn på den så att antennen kommer högt och fritt upp. Försöken fortsätter …

Då jag en gång var i farten att plocka bort utrustning så tog jag bort skummarkören från sprutan. Den har aldrig fungerat så bra och är nu onödig då jag har GPS. Men jag slutar inte med att lämna sprutspår för elektronik är inte att lita på. Det är också problem med Blåtandsanslutningen mellan GPS-antennen och plattan i traktorn. Kanske jag måste byta till kabelanslutning. Trådlöst är ingen fördel för jag måste i alla fall ha strömkabel till antennen. Trådlöst är mest ett krånglande elände.

Före detta skummarkör för sprutan

Just nu är största problemet att få den tidigare gröngödslingsvallen sådd. Det jag hann köra med hacken blev ganska bra så jag tror nog att jag kan så direkt men problemet är blötan. Jag körde i går sju varv runt åkern och det gick ganska bra tills jag kom till den blöta delen. Zetorn orkade nog men remmarna som drar hackorna klarade inte av belastningen. Jag körde alltså så lågt som möjligt så hackorna tog i den sega leran. Det stod också vatten på åkern ännu.

Perugini hack med fyra kilremmar som driver hackornas cylinder

Det var förstås för tidigt att ge sej ut på åkern som inte torkat upp men jag ville ha bort gräset från gröngödslingsvallen och hacka höet som jag slog i höstas. Det blev ganska bra där det var litet torrare så jag tror nog jag kan så direkt efter det att jag hackat.

Problemet är vädret. Prognoserna ser inte bra ut. Frågan är om det hinner torka upp till onsdagen ? Man borde hinna så innan nästa regn kommer. Det är en riktig krångelvår i år.

Väderprognos den 26 maj 2021

Till sist en bild för att illustrera diskussionen om dubbelhjul. Zetorn är ganska bred med dubbelhjulen på. Man kommer med nöd och näppe in i tröskhuset. Men dubbelhjulen behövs för det är en tung traktor – över 6000 kg.

Zetor 14245 med dubbelhjul

Kort vårsåddsväder

Nu blev det paus i vårsådden för det började regna i går kväll. Före det var det segt med upptorkningen och egentligen var det lämpligt väder bara i två-tre dagar. Vi hann i alla fall så det mesta. Vi har kvar fjolårets gröngödslingsvall men den måste först hackas förrän den kan sås. Och till det behövs torrt väder vilket inte alls är i sikte. Tvärtom hotar prognoserna med 25 mm regn på torsdag.

Det har varit varmt väder med upp till +26 grader men åkrarna vill inte torka upp. Det var ingen tjäle i vintras och inte heller året före så ytan är tät och seg. I svackorna stod det länge vatten som bara kan försvinna uppåt. Bottnen på svackorna är så igenslammad att det nästan är som om det fanns plast i botten. Värst är det i skogsåkern Aaltjäärri där det ännu står vatten.

Svansjön i Aaltjärri

Vi försökte så där för ett par dagar sedan men det gick dåligt att ens komma ett varv runt så jag måste bryta upp den sega ytan med den gamla S-pinnharven. Den är för lätt och för mjuk för att harva plogtiltor i vår hårda lera men det gick bra att bryta den igenslammade ytan med den. I går morse så harvade jag åkern och på eftermiddagen gick den att så (utom svackan med vatten). Det fanns också en del mulljord i den lägre delen av åkern.

Igenslammad yta

Sönderbruten yta

Utanför skogen gick det bra att så då värmen och blåsten hade torkat upp. Bara i ett par hörn nära skogen fanns det vattenpölar som jag måste lämna osådda. På sina ställen började ytan redan bli hård men Rapiden har så mycket tyngd på tallrikarna att de nog skär igenom den. Det blir tunna djupa skåror där tallriksbillarna har gått. Men det har visat sej att utsädet gror bra i bottnen på skårorna där det finns en hel del fukt. Att skårorna inte kläms fast är bara bra för då får rötterna också luft.

Direktsådd

Ibland har det varit problem med att halm fastnat framför billarna men i år var det inget problem att så. Möjligen kan det bero på att halmen inte var så torr och lätt att den började samlas framför billarna. Nu skar tallrikarna genom halmen.

Vårsådden kom inte igång så tidigt här hos oss men det berodde närmast på kölden i början på maj. Ganska länge var det frost på morgnarna. Sedan slog vädret plötsligt om och det blev riktigt varmt. Vi har en björk framför ladugården som visar när man skall börja så: Sååanbjärtjin. Den är litet senare än andra men då den börjar få löv så är det dags.

Sååanbjärtjin (i förgrunden) den 13 maj 2021

Förr började man harva i god tid och om det var spitjitt (vått) så måste man låta det sjtjinas (torka) förrän man sådde. Det var hårda bud att köra första gången över plogtiltorna. Tänderna klapprade och man flög ofta upp till taket i traktorn. Vi har också ett halvt dussin framhjulsspindlar som inte klarat av hackandet mot tiltorna. Senare bytte jag hela framaxeln på MF-165 till en HD-axel från MF-185 som var betydligt kraftigare. Den har hållit – men så har vi också slutat plöja.

Nu har vi bara gröngödslingsåkern kvar. Den skall först hackas för annars fastnar såmaskinen fast i det omkullslagna vallhöet. Tyvärr gick det inte att spruta den i höstas så jag körde glyfosat på den för nån vecka sedan. Det borde ha varit lämplig tidpunkt för kvickroten som just fått 3-4 blad. Vallen var så kraftig på den här åkern att vetet skulle ha haft stora problem att konkurrera med den utan sprutning.

Det var tre bråda dagar men nu är det mesta i jorden och vi måste vänta på bättre väder för att kunna så gröngödslingsvallen. Men prognoserna ser inte bra ut.

Träd över traktorn

Det gick för bra med skogsarbetet. Inga större sönderkörningar och vägarna var fina. Tills i går. Det var varmt och regnade så vi körde inte ut nånting men jag fällde en del torra träd och det var ett ganska besvärligt arbete. Det visade sej att en del var ruttna och i regnet hade jag bråttom hem så jag blev oförsiktig. Vanligen svänger jag traktorn så att trädet faller bakåt men nu tyckte jag att det fanns gott om utrymme på sidan. Problemet var bara det att trädet var så ruttet i roten att det brast nästan genast och föll åt sidan – rakt över traktorns motorhuv.

Träd över motorhuven

Jag kunde lyfta bort trädet och köra hem men märkte att oljetrycket blev dåligt. Det visade sej att en slangstump till oljekylaren som finns framför kylaren hade brustit och oljan pumpats ut. Det var inte stor sak att byta ut den korta slangstumpen men man undrar hur lagren i motorn klarat sej då oljetrycket försvann.

Slangstumpen utbytt

Övre delen på kylaren blev också litet intryckt men det gör inget. På Belarus är kylaren ihopskruvad av tre delar med gummipackningar emellan. Jag har redan funderat på att byta packningarna (79 cent per styck) och det blir väl gjort i sommar. Nu gäller det bara att få igång traktorn så vi kan köra ut det sista virket från skogen. Det mesta går med lilla lastaren på Zetorn men vi har ännu ett par stora svarvstockar som skall köras ut.

Skogsarbete tar hårt på maskinerna och inte blev det utan problem i år heller. Men jag kommer nog att vara försiktigare med de torra träden i framtiden. Granbarkborrar är tyvärr ett bekymmer i de här trakterna.

Annars är det varmt och idag regnar det inte heller. Åkrarna är fulla av fåglar (två tranor, en bunt gäss och en massa tofsvipor). I skogen gnager älgarna barken av alla aspbitar som vi har fällt. De är hungriga nu. Enligt statistiken finns det 3,5 älgar per 1000 hektar i södra Finland och eftersom vi har fyra här i vår skog så har vi samlat ihop alla i den här trakten.

Flyttfåglarna har kommit

Det finns ännu mycket snö i skogsgläntorna men ute på åkrarna börjar snötäcket försvinna. Och i trädgården blommar snödropparna för fullt.

Snödroppar i slutet på mars

Skogsspurten

Det var prima skogsväder ännu i förrgår men i går började det bli för varmt. Visst håller vägarna ännu men prognosen hotar med mera värme. Nu går det inte att hugga mer än man får ut genast. Förstås kan det bli ordentligt kallt ännu i april men det är obönhörligen slutspurt i skogen nu.

Vi har de flesta stockarna utkörda till allmän väg redan så det ser bra ut. Men i skogen finns det ännu en hel del stora granar som borde tas ut så fort som möjligt. Ännu i går hittade jag ett bålaträä och det finns troligen ännu fler. Man upptäcker dem inte utan vidare eftersom hela biten är full av riktigt stora granar. Det senaste var ungefär 75 gånger 94 centimeter i roten men det var en rot som stack ut extra mycket. Till all tur så var det litet avlångt så med litet trixande så kunde jag såga av det med ett 15″ svärd (38 cm) men det var på gränsen. Jag har ett 20 tums svärd (50 cm) men det passar inte på de små sågarna – det var till den stora Jonsered 2095 på 90 kubik. Den är sönderplockad men jag måste tydligen sätta ihop den igen.

Det var en tid sedan vi senast högg där vi nu är. Då tog vi bort en hel del av de stora granarna men de som blev kvar har växt till sej ordentligt. Jag mätte årsringarna på en och det gick fem ringar på en centimeter så tillväxten av diametern var två centimeter på fem år och det är ganska mycket. Om de växer för mycket så blir det problem att sälja stockarna för det finns en maximalt tillåten diameter som för svarvstockarna är 75 cm.

Ännu ett bålaträä (75×94 cm)

Det var inte så lätt att fälla trädet. Det stod alldeles invid en rå och man vill ju inte att det faller på grannens sida för det kan förorsaka en ordentlig lucka med sina grova och långa kvistar. Det blev att vänta tills det blåste från rätt håll för med så stora träd så är också den stora lastaren ganska hjälplös. Helst borde det ha varit sydostlig vind men det gick också med sydvästlig som det var i går. Man kan fälla fastän blåsten kommer från sidan men inte emot blåsten. I går blåste det en hel del men det kom i pustar och det var litet lugnare då jag sågade av trädet. Och ibland har man tur – det föll precis på vägen så inga småträd skadades. Men det var ett drygt arbete att kvista det för det hade stått ensamt och var verkligen ludet.

Kvistdjungeln på bålaträä

Lika god tur hade jag inte i förrgår då jag fällde ett litet mindre träd. Det visade sej vara ruttet på ena sidan så gångjärnet höll inte och det föll mitt i småskogen och tog omkull två mindre granar. Det var harm för vi försöker spara de små och mellanstora träden som har god tillväxt. Det visade sej att det inte var rotröta utan troligen en skada från en körväg. Man ser att rötan inte är mitt i trädet utan på ena sidan. Då jag kapade bort en tre meters bit så var trädet helt friskt. Det visar att körskador inte är bra och kan förstöra ett träd. Detta gäller speciellt gran för tallen klarar sej ganska bra att lappa ihop skador med sin kåda.

Körskada – inte rotröta

Förra veckan så högg vi också i en annan skogsbit som tyvärr har en hel del torra träd. Det blir bra flisved men visst blir det förlust eftersom träden inte duger till stock. Det är troligen barkborren som tagit livet av träden och det var delvis riktigt stora granar.

Mindre trevlig bild

De torra träd som inte hunnit ruttna tänker jag såga till eget virke. Kvaliteten blir inte så bra men det duger bra i många sammanhang. Man kan få litet mera sprickor och stickor då man sågar torrt virke och det sliter mera på sågkedjan men det går om man filar litet oftare. Hållfastheten blir sämre så man skall inte använda det virket till viktigare konstruktioner och inte är det något möbelvirke. Torra träd är utmärkta som ved om de inte stått så länge att de börjat ruttna. Man kan klyva kubbarna till ved och bränna direkt. Men då skall man hugga dem medan de står. Om de fått ligga så samlar de snö och is och måste torka på nytt förrän man eldar med dem.

I fjol eldade vi inte alls i spisen men i år var det ett par veckor så kallt att man gärna satte eld på morgonen. Det gick fint att tända med de torra klabbarna men man måste hugga dem i riktigt små späntor då man tänder. Då går det bra att tända med litet tidningspapper och jag använder alltid en enda tändsticka. Men det går inte att sätta en tändsticka direkt mot en stor vedklabb. Poängen är att späntorna inte skall var mycket större än tändstickan för att det skall börja brinna. Sedan matar man på med allt större späntor och vedträn och då man fått ordentlig eld så kan man bränna de grova klabbarna.

Största delen av de torra träden flisar vi och det blir ju mycket och bra flis av stora torra träd. I februari började jag undra om vi har tillräckligt med flis för i år. Det gick åt en hel del då det var -20 eller -25 grader ute. Men det går bra hela mars och troligen också hela april. Sedan går det inte åt flis just alls i maj och på sommaren är värmen vanligen avstängd hela tiden.

Förutom torra träd så har vi en intressant gran på ovan nämnda skogsbit. Det är en gran som stjälpt mot en tall men fortsatt att växa.

Gran som klängväxt

De torra kvistarna kan vara mycket styva och de tog bort verktygslådan från traktorn som hamnade under bakhjulet. Den lönar det sej knappast att försöka reparera så det blir att fundera ut ett nytt sätt att förvara den skogsutrustning som inte ryms i hytten. Plåt kommer jag knappast att använda mera så det blir nånting med trä och gummiskivor men det måste vara starkt för de torra kvistarna i skogen kan riva bort både ett och annat.

En före detta verktygslåda

Till sist en hälsning från vår Hälge. I förrgår stod en älg och skalade barken av de aspar som vi fällt. Den såg upp en stund då jag körde hem men fortsatte sedan att äta. I går såg brorsan fyra älgar som låg och vilade sej och visst fanns de i skogsbacken då vi körde hem. Se på aspbiten till höger i bilden nedan – den är ganska välbarkad …

Hälge hälsar