Vintern 2024: tredje försöket

Det kom snö i början på november och man trodde att det skulle bli en tidig vinter liksom i fjol men det blev varmt på nytt. Sedan kom hos oss massor med snö i mitten på november – en halv meter – och det trodde man inte skulle smälta mer. Men det smalt bort medan vi var i Sverige (där det inte fanns snö alls). Och nu i december blev det vinter för tredje gången. Få se om vintern verkligen kommit för att stanna …

Den 22 november 2024 kom det en hel del snö (andra försöket)

Det har varit besvärligt med arbetena. Man kunde bygga vid +8 grader men sedan blev det -10 och det gällde att byta till inomhusarbete. Brorsan började köra upp spår i skogen men så regnade allt bort igen. I slutet på oktober fick vi i alla fall den nya väggen till tröskhuset färdig med dörrar och allt. Jag var tvungen att dela på skjutdörren i två delar med dubbla skenor så att den inte skulle täcka utblåsningen från sorteraren.

Delad skjutdörr går in i dubbelväggen
Äntligen är väggen klar

Det var viktigt att få en tät vägg före vintern för annars hade det blåst in stora drivor med snö. Nackdelen med den täta väggen är att ljuset från de många och breda springorna försvann så nu måste jag sätta upp mera LED-lampor.

Snön i början på november var eländig för skogen. Det var blötsnö med blåst som fastnade på grenarna och en massa grantoppar knäcktes. Det var lika eländigt andra gången i mitten på november.

Blötsnö fastnade på kvistarna och blåsten knäckte dem

Omkasten i vädret var grymma. Den 4 november var det full vinter och den 11 november började vi dika i ganska varmt höstväder.

Den 4 november var det vinter …
… och den 11 november grävde vi täckdiken vid upplagsplatsen

De lösa tak som jag använt för att täcka över maskiner visade sej vara för dåliga – de blåste helt enkelt bort om man inte band fast dem ordentligt. Dessutom var de trots allt för tunga att lyfta för hand så vi började bygga enkla maskinlider. Erfarenheten av virkeshuset visade att man också bör ha väggar för annars blåser det in massor med snö.

Det är en mycket enkel konstruktion med fyra stolpar fästa med järnpinnar i stenar och korrugerade filttakskivor eftersom de är lätta. Vi skruvade ihop lidret så det är lätt att skruva isär och flytta ifall det behövs.

Enkelt lider för maskiner

Det gick att slå upp på en dag även om jag måste hämta skivor följande dag. Inget dyrt bygge – väggskivorna kostade 12 euro/styck och takskivorna litet på 20 euro/styck. Virket sågade vi av torra granbarkborrsgranar.

Snabbskjulet färdigt

Senare funderade jag att det blev onödigt högt – man måste inte få in traktorn. De flesta maskiner är mycket låga så man kunde halvera höjden. Vi får se hur det fungerar över vintern.

Den 20 november kunde man ännu bygga men sedan kom det mycket snö den 20-21:a. I år spelade TV in Lucia i Lappträsk och de önskade sej snö men det kom sådana mängder att de knappt kom fram till hembygdsgården Kycklings. Jag hörde att det inte alls kommit så mycket snö i Kotka och inte heller i Sibbo så det var bara vi som fick “snökanon”. Förstås brast det träd och elströmmen bröts så jag fick vänta på att den kom tillbaka mitt i natten den 21:a. Det är nämligen mycket illa om flispannan slocknar och sedan börjar mata in flis. Skruven har så stor utväxling att den spränger sönder någonting då pannan är full av hårt packad flis. Mycket riktigt hann den slockna så jag var glad att jag väntade till klockan halv tre på natten. Visst har jag tänkt installera en eldvakt men det har nu inte blivit av …

Vi for iväg till Sverige förvissade om att den här snömängden hinner inte smälta i år. Det var eländigt snöföre i Borgå men lugnade ned sej västerut och i Sverige var det både varmt och torrt. Det hade varit grymma oväder både söder och norr om Arboga men inte där. Kallt var det däremot -12 grader så jag var rädd att allt hade frusit sönder. Till all tur klarade sej vattenrenaren under diskbordet och bara en plasttunna i ena hörnet hade spruckit. Sedan blev det över +10 grader varmt. Vi har förut inte haft så kallt där före jul.

I Sverige hade höstsådden lyckats bra så vi såg gröna och jämna åkrar överallt. Det är inget speciellt i Sverige men Hindersby har i år ovanligt mycket höstsäd. Troligen på grund av den katastrofala torkan i våras då en stor del av utsädet inte alls grodde förrän i juli hos oss. Det var helt annorlunda väder i väster.

Fina gröna fält i Sverige

Vårt höstvete såg också bra ut men det blev problem med anmälan. Appen som man gjort så mycket reklam för fungerade inte alls. Den blev hängande och väntade på platsens koordinater. Jag har tagit foton men en riktig kamera så jag måste väl skicka in dem ifall de frågar.

December började lerigt och varmt då vi kom tillbaka – all snö var borta … Nu har det blivit litet kallare och kommit litet snö. Vintern gör sitt tredje försök. Vägarna har frusit ute på åkern och man kan kanske få till stånd skogsvägar ifall det inte kommer mycket snö. Tiodygnsprognosen lovar litet under noll men inte alla dagar så vi får se om vintern kommer nu i tredje försöket.

Som vanligt så är det nånting man glömt då vintern kommer och då får man bråttom. Nu har vintern kommit tre gånger på en månad så det har varit bråttom hela tiden. Värmen i huset borde man se över på sommaren men visst blir det gjort först då det blir kallt …

Det blir nu verkstadsarbete för tre traktorer skall lappas ihop så vi klarar skogsarbetet. De rör sej ännu framåt men både ett och annat är sönder och borde repareras. Skogsarbetet sliter hårt på traktorerna så knappast håller de ihop hela vintern.

Se på Luciamorgon den 13 december som kommer från Lappträsk. Det var full rulle på Kycklings då det kom 48 personer för att spela in TV-programmet så den bättre hälften som hade ansvar för det är fullständigt slut.

Vi hoppas på en fridfull jul utan allt julfirande för vi tänker sova hela julen utom då vår lilla ytterst energiska hund Ruff är ute och motionerar oss.

Ruff motionerar gubben varje morgon på åkrarna

Glad Jul till alla !

Sommaren och torkan slut

Nog började det regna då hösten kom. Svalare blev det också även om första frosten kom så sent som i oktober. Ibland har det varit frost i augusti. Jag har haft värmen avstängd ända tills nu. Torkan tog slut med förra veckans regn som gav nästan 60 mm på ett par dagar. Jorden är ännu stenhård men yta mjukades upp så att man inte ville köra med traktor i onödan. Först i går vågade vi oss ut på åkrarna för att köra bort buskar.

För övrigt avskyr jag den eländiga veckonumreringen som stoppas in överallt. Man måste då söka fram en kalender för att ta reda på när vecka 35 var. Det blir ju bara besvärligare. Veckonumrering borde förbjudas i lag !

Här är vi annars ganska okunniga om tidens gång och man vet aldrig om det är fredag eller lördag eller söndag. Jag måste ha telefonen att pipa då jag skall göra nånting. Det enda vi håller reda på grundligt är vädret som jag ser på flera gånger per dag. Och så följer jag med elpriset så jag kan reglera bruket till de billigare timmarna. Klockan tre får man morgondagens priser och det passar bra att dricka kaffe två-tretiden och fundera på vad man ska göra nästa dag.

Tröskandet gick lätt för det fanns inte mycket att tröska. Jag är riktigt sur på vädret – inte för att det var en kruttorr försommar så ingenting grodde utan för att det började regna i juli. För då kom ogräset … Det var riktigt illa för det fanns inget vete som kunde konkurrera och sprutandet var förbi för länge sedan. Det hade varit bättre med en kruttorr sommar ända fram till september. Nu körde jag över åkrar med mera ogräs än vete. Det hade kanske varit lika så bra att hacka alltihop (vilket en del också gjorde här).

Ogräset som grodde först i juli tog överhanden

De styva lerjordarna var förstås de värsta – på mulljordarna kom det litet skörd trots allt. Intressant nog har vi mycket höstsäd nu i höst för den klarar ju försommartorkan bättre eftersom den har rötter sedan hösten. Nu får vi se om det blir en hyfsad vinter eller om isbrännan tar livet av brodden på våra platta marker. Det är bäst att glömma eländet i år och tänka på nästa år i stället.

Litet kom det från mulljordarna …

Jag sådde litet höstvete även om våra platta åkrar med svackor inte är så lämpliga. Det var så bra väder att sådden var helt oproblematisk. Jag körde över åkern med tallriksharven och försökte skopa bort den värsta svackan men det gick inte så bra för jorden var hård också på mullåkrarna. Mitten på september är enligt gammal visdom ganska sent för höstsäd men jag såg i Land en varning för att så för tidigt. Vädret har blivit så annorlunda att september börjar vara bättre för höstsäd. Allt beror förstås på hur vädret ser ut fram till årsskiftet. Ibland har det varit varmare på julaftonsdagen än på Johanni men i fjol kom vintern redan i november. Nå, brodden har kommit upp och tiodygnsprognosen lovar ganska varmt väder.

I år är glyfosatsprutandet viktigare än någonsin eftersom junisprutandet misslyckades fullständigt. Det fanns nästan inget ogräs förrän det exploderade i juli då regnet kom. Så det fanns en matta med ogräs i september. Det ser ut som att glyfosatet fungerat bra i år men så var det också bra förhållanden då jag sprutade. I alla fall kan det bli nödvändigt med en besprutning nästa vår före sådd. I våras sprutade jag glyfosat på en åker dels före sådd, dels efter och skillnaden var märkbar. Den del som sprutades före sådd var betydligt bättre även om det inte var många dagars skillnad.

Nu är vår GPS med RTK i bra skick men så är det problem med programmen. Jag säger nog upp prenumerationen på Agribus eftersom den inte klarar av RTK alls. Firmorna försöker få en att köpa deras egna attiraljer medan jag kör med ArduSimple (från Andorra). Visst kan man köra med Agribus Professional men det kostar mera per år än själva GPS-mottagaren. Det borde vara ett öppet system utan någon “moln”lagring (som kan liknas vid en giljotin – man kan hoppas att inget händer medan man sticker huvudet under bilan).

De flesta programmen fungerar bra då man kör rakt fram på en fyrkantig åker men på våra oregelbundna figurer så blir programmet vansinnigt vid varje sväng. Förstås kunde jag skriva ett eget program men det tar massor med tid och tid har jag inte för mycket av. Jag får köra litet dubbelt med glyfosatet tills jag hittar på en bättre lösning. Och GPS hjälper så man ser att man ungefär är på rätt ställe. Sprutspår vid sådden är i alla fall nödvändiga. Och så vet man inte vad en del skurkar hittar på med GPS-satelliterna. Bäst att inte bli alltför beroende av elektroniken.

Sprutandet gick inte helt utan krångel – nånting måste alltid gå sönder. I år var det ena framhjulet på MF165 som helt plötsligt blev platt. Det blev både ny ytterring och innerring för ytterringen hade sprickor som slet hål på innerringen. Till all tur så fick jag det snabbt lagat på Däck Lindfors i Hardom. Ett framhjul är ju betydligt lättare att plocka bort än de stora traktorbakhjulen. De större bakhjulen går inte mera in i Ducaton utan dem måste vi köra med släpvagnen (som tröskans hjul).

Här blev det nytt framhjul på MF165

Det speciella för i år är att det kom hundratals tranor – det har jag aldrig sett förut. De slog sej ned på grannens åker och då jag tröskade så makade de sej långsamt undan men annars brydde de sej just inte om tröskan. Gässen brukar flyga upp i stora skockar. Jag vågade inte stanna för att fotografera så bildkvaliteten är genom ett dammigt fönster.

Hundratals tranor stannade i flera dagar – aldrig sett så många förut

Tröskandet gick bra men naturligtvis gick tröskan sönder då vi hade en hektar kvar och det skulle börja regna. Det var fläktremmarna som brast och det var inte första gången. Nu byggde jag om eländet dvs. flyttade generatorn till sin gamla plats där den fanns innan någon installerade kylmaskineriet med kompressor. Det har aldrig fungerat under min tid så det var lika så bra att strunta i det. Jag har dåliga erfarenheter av kylmaskinerier som för det mesta är sönder (eller tomma).

Generatorn flyttad. Kompressorn (ur bruk) syns nedanför

Det går varje höst åt en hel del tid att olja in och ställa undan maskiner. Helst bör man också reparera dem för på våren är det svårt att hinna. Och så borde flispannan sotas och sättas i skick. Flismataren fungerar även om matningen kunde förbättras. Flisen är besvärlig eftersom den inte rasar ned utan lätt bildar valv. Den är lätt men kan ändå vara svår att få loss. Många järn som jag har svetsat på mataraxeln har krökts eller lossnat (varvid de fastnar i skruven ,,,). Nu senast har jag skaffat speciella fjäderstål som ger efter men piskar ned flisen i skruven.

Det nya golvet i tröskhuset är färdigt men vi rev bort de gamla dörrarna som var ganska ruttna. Men förrän de nya dörrarna kan sättas upp måste väggarna i tröskhuset tätas. Som vanligt sätter vi lätt takfilt under ett nytt lager bräder.

Då farsan byggde ladugården 1945 så var det inte bara brist på cement utan virket höll på att ta slut. Byggnaden var 12×30 meter i två våningar. Så de spikade upp riktigt usla bakar som väggar och det märks. Vi behövde inga fönster för de stora springorna släppte in massor med ljus. Då det fanns stora mängder halm på ladugårdsvinden så var det ju bara bra med stora springor så att halmen inte möglade. Men nu var det inte mera så bra då yrsnön lade drivor på golvet.

Den gamla väggen släppte in både ljus och luft

Vi konstaterade snabbt att huset var högt och att en enkel stege inte räckte till. Men från skopan på frontlastarn kunde man spika de nya bräderna också i övre ändan. Väggen är 520 cm hög men till all tur så blev de flesta bräder under 3 meter långa eftersom det fanns flera fönster och dörrar.

Den 80 år gamla väggen tätas med takfilt och ett nytt lager bräder

De nya bräderna sågade jag till 19mm tjocka. De skall ju bara hålla fast takfilten. Från de rötskadade 3 meters bitarna (mest rotbitar) fick jag upp till 14 bräder med bredder mellan 17 och 25 cm. Det blev nästan 3 meter vägg per stock … Ifråga om rötskadan så var det bara ett fåtal bräder som var dåliga mellan 50 och 100 cm. Då det behövdes mest 250cm längder så gick nästan alla att använda.

Stock med rötskada
Så ser de sämsta bräderna ut från stocken ovan

Den nya väggen måste lagas förrän den nya dörrskenan kunde skruvas fast. De gamla skjutdörrarna var ganska tunga att flytta – speciellt om vintern då dörrskenan (ett enkelt flatjärn) var täckt av snö och is. De nya skenorna har kullagrade hängare inne i skenan så de löper lätt också vintertid.

Den nya vägen nästan klar

Då regnet började komma närmare så blev det bråttom att få bort alla buskar och alar som växt upp i dikena. Jag drar upp dem med den stora lastaren och så kör vi dem till skogslaggen för att ruttna. Eller så bränner vi dem då leran kring rötterna torkat och fallit av. Just före regnet är ju åkrarna som torrast.

Buske med rötter

Helst vill jag ha upp alla rötter för sågar man bara av dem så växer de upp mellan en och två meter följande sommar ! Vi sågade av en del stora alar men sedan kom jag på ett sätt att få upp de flesta rötterna. Man vippar alen åt flera håll så att rötterna brister på flera sidor och sedan är det bara att lyfta bort den. Alen som växer ner i diket har ganska korta rötter. Däremot kan det vara värre med buskar på åkerkanten som kan ha tjocka rötter som går flera meter ned i diket. Rekordet var en stor buske som hade över 10 cm tjock huvudrot.

Vad är fel i den här bilden ? Jo, det finns inga buskar och träd i diket …

Förra natten kom det 27 mm regn men blåsten var så hård att det blåste regnet fem meter in i tröskhuset … Jag hade flyttat in verktygen två meter in men de var genomdränkta. Så det behövs dörrar och det håller jag på med som bäst.

Jag hade tänkt skriva för två veckor sedan men då ställde herr Bara till det. Ni vet Jaska Bara som är skyldig till många förseningar här i livet. Jag har byggt för många system. Man tycker det är färdigt då det börjar fungera men sedan kommer underhållet av allting. Nu var det mitt mät- och styrsystem som klappade ihop. Det borde ha uppdaterats för flera år sedan men då man hade annat som det var bråttom med så sköt jag upp hela tiden. Nu måste jag sätta in en ny datamaskin och ett helt nytt system och det tog sin tid. Det är bättre att uppdatera ofta så att inte allting blir föråldrat på en gång.

Midtime review- halvtidsrapport

Hej. Känner för att skriva av mig lite så här mitt i säsongen och kom att tänka på ordet i rubriken vars engelska version kom mig till kännedom via EU byråkratin. Har gjort några noteringar som jag taggat med #bondbloggen för att inte helt lämna er vind för våg. Men eftersom det inte går att göra offentliga inlägg på facebook längre, utan att få en massa skräpaviseringar, så är det väl så att de som inte är mina “vänner” där inte ser mina inlägg. Så denna skrivelse för er som inte följer mig på facebook.

Såg i tidningen att spannmåls- och gräsbönderna är riktigt nöjda med vädret och skördeutsikterna och gläds med dem, det börjar vara dags för ett gott skördeår. Tyvärr är det inte lika muntert hos grönsaksbonden, de återkommande regnen har förhindrat planterandet de senaste 3 veckorna och nu börjar tiden rinna ut för att planteringarna skall hinna bli skördeklara innan vintern. Jag brukar ha 5:e augusti som deadline vad gäller de sena planteringarna, planterade 10: augusti för några år sen men det hann inte bli klart innan kylan satte stopp för tillväxten.

En del av de 75000 plantor som väntar på tjänligt väder.

Idag hade vi den 4:e uppehållsdagen sen 14:e juli och vi fick blott 0,2mm nederbörd igår här hemma, tyvärr kom det mera där vi ämnat plantera men tänkte ändå göra ett desperat försök att få ner lite plantor imorgon. Bäddar har varit körda och åkern gödslad sen flera veckor tillbaka så kanske det ändå är värt ett försök. Dessutom lovas varmt ännu några dagar så plantorna borde få en snabb start.

Bäddar gödslade och klara blott det torkar upp.
Så länge man kan göra jordbollar av jorden är det inte lönt att försöka.

Det har annars varit ett varierande år så här långt. Maj var fantastisk med stabilt väder och blott 6,8mm regn, det är länge sen man kunde släppa allt ur händerna för några timmars sömn under vårbruket. Det brukar allt som oftast komma några regnskurar som gör att gödsel, utsäde och maskiner ska under tak men i år va det torrt och varmt samt som sagt väldigt stabilt väder. I slutet av maj och början av juni var det dock lite onödigt torrt och varmt så vi kunde inte plantera mera än vi hann vattna för dagen vilket begränsade takten. 8:e juni fick vi ett rejält åskväder med hagel som dödade 80% av de nyplanterade frilandsgurkorna, dom tyckte inte alls om att stå dränkta i det kalla vattnet. Squashen som vi planterat ett par dagar tidigare klarade sig bättre. Lika illa gick det med plantlöken så den stannade av i tillväxt och kom sena aldrig i gång igen. Det regnade sen 10 dagar i sträck och nu blev det för våta åkrar som begränsade planteringstakten så vi lämnade en vecka efter i tidtabellen. Efter midsommar redde det upp sig igen och vi kom ikapp planeringen. Juni gav oss 79,7 mm nederbörd vilket är ungefär dubbelt det normala. Början av juli var rätt hyffsad men sen började nästa regnperiod som alltså fortsatt till dags dato. Julis nederbördsmängd skrivs 126,3mm här vid gården men återigen mera på grönsaksåkern, vi justerade såplanen lite så att vi sådde kinakål och kålrötter för lager här hemma istället för där vi ursprungligen hade tänkt så. Jag brukar helst vilja ha det sist planterade här i närheten för att snabbare kunna täcka ifall av hotande nattfrost.

Sånt så här långt……

Bättre och bättre

Det var jämmer och elände, sjuk rygg och värk överallt då golvet i tröskhuset skulle förnyas. Att slå nytt cementgolv borde inte vara så svårt men jag kom fram till att det måste sänkas med 15 cm. Man kan bara inte sätta in ett nytt golv som är armerat utan att sänka det. Det gamla golvet från 1945 var lätt att riva för då var det brist på cement och det var tunt och svagt men ny betong kräver grymma maskiner att få bort så det måste sänkas så mycket som möjligt med tanke på stora maskiner och lastbilar. Man vill helst inte lyfta en 30 meters ladugård uppåt.

Det gamla golvet låg ganska högt och jag hade fyllt upp med 20 cm grus utanför så det fanns utrymme för en sänkning. Problemet var att det fanns stora stenar under golvet för ladugården var byggd på en stenbacke. Nå, det gick att ta bort de flesta stenarna och kila sönder de stora även om det var ett grymt arbete. Misstaget var att en gammal gubbe började svänga släggan som om han var 40 år yngre. Det gick bra i början men sedan blev det allt svårare att komma upp ur sängen följande morgon och det gick åt en hel del värkpiller.

Det går inte att få in lastbilarna under vetesilorna förrän golvet var klart så det var bara att borra och kila. Den största stenen krävde hundratals hål innan den var tillräckligt låg. Det var inte möjligt att spränga den för den låg under ena ändan på huset. Men efter en månads arbete så kunde vi börja gå uppåt.

Sand under det kommande golvet

Ett lager sand under golvet sattes in för att jämna ut underlaget. Det blev inte tjockt för på sina ställen fanns det kvar rötterna till stenar som jag inte orkade kila ned mer. Men det blev tio centimeter under den nya golvytan så det fick duga. Underlaget var delvis sten och delvis lera men orörd lera är ganska stabil så länge den är torr.

Sedan var det bara att släpa in betongnäten av 6mm järn och sätta lyftare under. I jämförelse med det gamla golvet som inte hade några järn alls och var under 5 cm tjockt så borde det nog bli betydligt starkare. Det gamla golvet har fungerat i 80 år även om det på sista tiden började brytas sönder här och där. Då man sopade det så åkte en del av golvet ut också.

Betongnät med lyftare
Lyftare håller upp nätet så det kommer betong också under det

Sedan blir det en lucka i fotografierna för ingen hade tid att fotografera då vi bredde ut betongmassan. Det är ett tungt arbete och det är bråttom för då massan börjar stelna så blir det omöjligt att jämna ut den även om den är lös då den kommer ut ut cementbilen.

Efter en tid då man kan gå på betongen så skall den slipas med “helikopter” eller planglättare. Jag undrade först vad en plang-lättare var för nånting tills jag kom på att det är en plan-glättare … Det var en tung maskin som lätt for iväg på egna vägar men vår granne Skoars Mika som är erfaren byggkarl kunde nog styra den.

Mika med planglättaren

Slutresultatet blev bra och vattnet rann faktiskt åt rätt håll då jag testade följande dag. Golvet har en lutning på 2 centimeter åt ena sidan där det finns en grund ränna som skall föra vattnet ut ur huset. Golvet är visserligen under tak men på vårarna rinner det lätt in smältvatten då snön kommer ned från taket och blockerar avrinningen. Nu finns det rör ned i en brunn vid täckdiket och med en värmeslinga kan man hålla det öppet så vattnet rinner bort.

Att beställa rätt mängd betong är nästan omöjligt så vi byggde formar för plattor utanför dörrarna. Ganska bra gick det för den ena plattan blev färdig medan den andra blev enbart påbörjad. Men det gick att hämta 1000 kg torrbetong från Österholms i kyrkobyn och så blandade vi till den så den andra plattan blev klar.

Här tog betongmassan slut
Andra plattan klar
Stöd för den gamla sockeln uppe till vänster

Då vi sänkte golvet så blev den gamla sockelns nedre del ovanför golvet på sina ställen. Dessutom var sockeln avbruten här och där så det behövdes stöd i form av en sträng betong. Man kan inte köra alldeles fast i sockeln så stödsträngen borde inte störa.

Färsk betong måste täckas med plast i minst en vecka så den inte torkar för snabbt i sommarhettan. Plasten håller effektivt kvar fukten så man behöver sällan vattna. Viktigast är det på solsidan. Sedan är det bara att vänta en månad så att golvet blir tillräckligt starkt.

Plasttäckning för att hindra uttorkning

Det var en lättnad att få golvet färdigt. Efter ett par nätter så kunde jag komma upp ur sängen på morgonen redan i andra försöket och nu skuttar jag omkring som en kalv på grönbete. Bara nacken börjar ge med sej så jag kan se åt sidan så blir det som om man var 40 år :-). Och så kan jag hitta på nånting lika galet igen. Man lär sej aldrig av erfarenheten fastän kroppen får lida för ett dumt huvud.

I går for jag till Borgå och köpte vaniljwienerbröd och så firade vi golvhasi med kaffe. Riktigt bra gick inte den resan för då jag kom tillbaka så fanns inte vår kaffesort i butiken och jag måste åka tillbaka till Borgå för att få rätt sort. I den här åldern så börjar man vara ganska stel också då det gäller vanor så det är bara en sorts kaffe som går an :-).

Nu behövs inga värkpiller och det känns ungefär som i den gamla revykupletten som Ernst Rolf lanserade 1923. Wikipedia som vet allting berättar att den kom från en engelsk sång och anknyter till franske psykologen Émile Coués metod att med självsuggestion göra sej lycklig – kallas nuförtiden “positivt tänkande”. Det är ju helt emot mitt tänkande för jag är pessimist och en gammal surgubbe som tror allt går åt fanders. Men just nu kan jag inte låta bli att tycka att det går:

Bättre och bättre dag för dag,
Bättre och bättre dag för dag
Bara glädje hjärtat rymmer
Strunt i sorgerna och alla bekymmer!
Om än ställningen är svag, så sjung med välbehag:
Ah-ah-ah-ah-ah-ah-ah!
Det blir bättre och bättre dag för dag.

Ernst Rolf är litet före min tid så jag har bara hört BAO (Benny Anderssons orkester och Helen Sjöholm). Se i slutet på klippet.

Så här känns det efter att golvet är klart …

Bara på nån vecka har grödorna växt till och det hade blivit en hyfsad skörd om utsädet hade grott i tid. Det var sprickanveetån som saknades. Potatisen har stuckit upp och även om det är fullt med tistlar så kanske det blir nånting i höst – potatislandet måste fåras.

Logosolsågverket tappade plötsligt effekt och fastän jag mätte både spänningar och strömmar i alla tre faserna med och utan belastning så visade det inga fel. Men motorn bara inte orkade. En ny motor var inte så dyr men det harmar att man inte hittade något direkt fel. Efter ett nappatag med en skruv som var limmad (fan ta Loctite) så fick vi motorn utbytt och nu verkar sågverket gå normalt.

Utbyte av (felfri?) motor

Det är harm att man inte får spruta i mångfaldsogräsåkern före 15 september så man hinner inte så höstsäd där. Men den 1 augusti få man hacka eländet så då skall djungeln av baldersbrån och tistlar bort. Man undrar vad byråkraterna som hittat på det här har i skallen …

Mångfaldsogräsåkern: baldersbrå och tistlar

Men vi skall börja med positivt tänkande så hur galet allt än är så sjunger vi bara att “det blir bättre och bättre dag för dag”. I växthuset växer gurka och tomat och hallon och jordgubbar så vi klarar oss nog.

Här växer det fint

Och så fick man gå i bastun efter golvarbetet, julikvällen var fin och surmjölken god. Vad kan man mer begära ?

Julikväll över Hindersby slätt

Torka och stenar

Inte en droppe på en månad. Utsädet grodde bara till hälften och fastän ett litet regn ett par veckor senare fick resten att gro så torkade allt bort. Fastän direktsådd bevarar fukten bra så klarar sej inte brodden utan regn alls. Stora bara fläckar i åkrarna – mest på de styva lerjordarna. Och nu är det för sent för regn.

Brorsan var uppe i Jakobstad och berättade att det ser betydligt bättre ut där. Inget under för regnmolnen har rört sej upp längs västra delen av landet. Fast visst har det regnat här i grannsocknen också. En skur på 50 mm gjorde att grannarna måste sitta i bilen en halvtimme innan de vågade sej ut i Liljendal. Men det har varit små skurar här och där – speciellt inte här.

Sorgligt att se
Om inget gror så finns det heller inget att skörda

Till och med ogräset ser dåligt ut. Utom baldersbrå som växer överallt. En åker sprutade jag med glyfosat före sådden och den ser bättre ut. Jag borde bara ha sprutat alla före sådd. Men vanligen konkurrerar vetet ganska bra – men då behövs det regn.

Vår baldersbråodling med ett och annat vetestrå.

Det är bara att avskriva det här årets skörd och hoppas på bättre väder nästa vår. Vallen däremot frodas. Som jag sagt flera gånger så borde vi ha kossor och odla vall på de här åkrarna. En åker som vi haft vall på i många år som nu har vete hör också till de styva lerjordarna men vallen har tydligen hjälpt för den har bättre växt än de andra. Vetet är inte bra men tidigare år har det varit katastrofalt på den åkern.

Miljöåkrarna är helt vita av prästkragar och baldersbrå. Prästkragarna ingick i utsädet men baldersbrån kom av sej själv. Dessutom finns det grymma tistlar som minsann klarar torka med sina djupa rötter. Det kan ta flera år att spruta bort eländet. Synd för vi hade redan fått bukt med tistlarna.

Vår miljöogräsåker

Det lönar sej inte att grubbla över vädret så jag tog bort tröskhusgolvet för att gjuta ett nytt. Det gamla var från 1945 då det var brist på allt – också cement – så det var tunt och svagt. Det fungerade nog för häst och kärra men inte för de stora lastbilarna som lastar vete där. De är dessutom så stora att de har problem att rymmas in. Så jag tänker sänka golvet med 15 cm.

Bra tanke men under golvet finns en stenbacke. Tio stora stenar varav en jordfast som är omkring en och en halv meter lång. Inne i ett hus kan man inte spränga så jag tänkte försöka med snigeldynamit (kemisk stenspräckare) som fungerar ungefär som då is spränger stenar om vintern.

Adjö, gamla tröskhusgolv

Också en bra tanke men man måste borra flera stora hål (35-40mm) först och det gick inte så bra precis. Jag köpte en grym pneumatisk borrhammare och 35 mm SDS-MAX borrar. Borrhammaren var inte så dyr men sedan märkte jag att den stora kostnaden var borrarna. Två borrar körde jag sönder. Den ena efter tre hål och den andra efter ett halvt.

Dyr “fin” borr efter ett halvt hål

Då gick jag tillbaka till min gamla SDS-borrmaskin och 16 mm borrar. Jag testade flera olika sorter men det som fungerar var ganska billiga stenborrar med bara två skär. De skär bra och bara man byter borr ofta så de inte blir för heta så håller de länge. För tio euro per borr så fick jag allt borrat. Jag köpte fyra borrar på 16 mm och det kostade mej lika mycket som en “fin” borr med fyra skär som höll ett halvt hål.

Det är viktigt att kilarna är anpassade efter borren. Om borren är 16 mm så måste kilarna vara det också. Jag har gamla kilar som smeden i Hindersby tillverkat men de var för vanligt stenborr (handdriven med slägga). Jag har nog spräckt stenar med dem men då måste man vara två man och den som håller i släggan skall vara bra på att sikta :-). För hundratals hål blir det lätt arbetsamt.

Stenkilar

De små stenarna som man inte fick upp med frontlastaren måste alla spräckas men det gick hyfsat bra. Bamsestenen som till största delen låg under jord var ett problem. Jag blandade litet snigeldynamit och hällde i de hål jag lyckats borra upp. Det tog nästan två dygn men visst sprack stenen.

Stenen sprack men hur få bort bitarna ?

Då visade det sej att snigeldynamit bara fungerar bra för stenar ovan jord för den jordfasta stenens bitar var hel omöjliga att ta bort. Jag måste dela dem i små bitar i alla fall. Och det är svårt att få bort mer är en knytnäve åt gången eftersom stenen låg in en inre vinkel mot en vägg.

Det blev att borra hundratals hål och kila bort en liten bit åt gången. Man måste börja från ena kanten för kilen orkar bara ta bort omkring 10 cm åt gången. Med slägga, borrhammare och en massa Bananas (värkpiller) gick det nog. Det svåraste var att komma upp ur sängen följande morgon. Tydligen använde jag andra muskler än de jag tränade upp i skogsarbetet i vintras. Alla ryggmuskler från nacken ned till bakändan är ännu ganska styva.

De första hålen i bamsingen

Minst 20 cm måste stenen bli lägre – helst 30 cm. Några hundra borrhål och kilar senare är högen med små bitar större och stenen mindre. Det går inte att spräcka i mitten utan man måste få bort en bit från kanten. Det blir många borrhål. Enklast är att fortsätta nedåt med samma borrhål. Det finns olika sorters granit och den här stenen är både hård och seg.

En liten bit åt gången
En stor del av bamsestenen är i skärvor

Nedan kan man se hur snigeldynamiten (den runda tappen i mitten) verkar. Den har nog spräckt stenen men delarna kommer inte loss så man måste kila sönder dem i små bitar i alla fall.

Snigeldynamiten i mitten

Nu är stenarna nedkilade så att man kan jämna ut bottnen med sand och gjuta nytt golv. Och det är bråttom för att lastbilarna skall kunna komma in så fort som möjligt. Det kommer inte mycket skörd i år men vi måste ända ha rum i torken.

Ryggen är sjuk och det är synd att man inte mera får tag i gammalt hästliniment. Min farfar hade lite kvar (han var ju hästkarl) och det hjälper nog men är nu slut. Dagens liniment är ganska mjäkiga.

Det gick ganska bra att arbeta i tröskhuset fastän det tidvis varit hett. Där är det skugga och då det blåser så blåser det tre gånger mer inne i tröskhuset. Så myggorna blåser bort. Jag måste bara ha på mej halsduk och blus för jag är känslig mot drag precis som farsan och fafa.

Jag såg ett TV-program om hemmajumpa och en del rörelser påminner precis om twist så nu ska jag sätta på Chubby Checker med Let’s Twist Again och få fart på bakbenen.

Det kommer litet regn just nu men det är redan för sent.

Skogsarbete 2024 i köld, snö och regn

Efter att ha tappat hjulet i skogen så fick vi förra veckan igång skogsarbetet igen. En vecka gick förlorad på grund av köld (-20…-29 grader) men nu har vi kört ut mest torra träd. På grund av kölden vågade vi oss i år på en bit sankmark där det fanns en hel del torra träd som vi inte fått bort tidigare. Nu gäller det att få ut dem så länge priserna på energived är hyfsade.

Torra granar
Stockträd som torkat

Visst gnisslar man tänder då man ser stora stockträd som torkat. Delvis är det granbarkborr men det verkar också som att de senaste heta och torra somrarna har varit dåliga för granarna. De bästa torra stockarna sågar vi själva för det blir ganska bra virke av dem men vi har så mycket att största delen går till energived. Det blir ingen props i år alls – bara stock eller energived. Det riktigt dåliga virket (halvruttet) flisar vi åt oss själva. Det blir en hel del damm men visst ger det värme.

Numera använder jag stora Farma som fälljärn. Och jag lärde mej att man skall backa mot stammen – efter det att jag fick ett murket träd över kylaren. Det hände ingenting värre men slangar och hydraulik läcker nog litet (Belarus har servostyrningen framför kylaren). Kylarplåten blev skrynklig men det kan man leva med. Att använda lastaren då man fäller ger en betydande säkerhet och det är lättare att få trädet att falla precis dit man vill. Det är viktigt då vi sysslar med “gammaldags” skogsbruk och sparar ungskogen så vi inte behöver plantera.

Vårt starka fälljärn

Egentligen är vårt skogsbruk åter på modet. Nu skall det vara “kalhyggesfritt” (märk väl INTE “hyggesfritt” som man i Sverige kallar det) och det har vi sysslat med i alla tider trots att “experterna” pratat för kalhyggen och plantering. Vi sparar massor med tid och pengar genom att inte plantera utan använda naturlig föryngring. Det krävs litet mera tankearbete men hjärnan har ännu inte gått varm av det.

Dagarna är ännu så korta att man orkar vara i skogen tills det blir mörkt. Då man inte kan läsa siffrorna på måttbandet så är det dags att köra hem. Visst kan man ha pannlampa men den hjälper inte då man skall välja ut träd som skall fällas. Det behövs också litet träning innan man kan ta längre dagar. Men friskt och bra känns det att vara i skogen. Och så somnar man bra efter en skogsdag.

Det var inte så bra med tre dagar plusgrader för det började slå igenom på vägarna som varit så fina att vi kört på vägväxeln. Hård blåst och snö gjorde också sitt till att våra vägar inte mera är så bra.

Plusgrader i tre dagar förstörde vägarna

Snö och blåst är ett elände också inomhus. Jag tyckte att jag tätade den nya väggen men tydligen var det alltför dåligt för det blåste in snö i uthuset. Nästa sommar gäller det att täta på allvar. Men ladan vägg höll tätt (med takfilt mellan två lager bräder).

För glest – bara att göra om

Det har varit ganska fina vinterdagar (före snöstormen) – faktiskt riktig vykortsvinter. I morgon skall det bli solsken och prima skogsväder (-12 grader) men tyvärr blir det åter slaskväder nästa vecka.

Vykortsvinter