18 januari, 2020 av Nisse

Skräpvinter

Det är januari och vi har haft +7,2 grader varmt. Dessutom regnar och blåser det. Riktigt höstväder av den sämre sorten. Jag följer med vädret och så här ser det ut för den senaste månaden (19 december till 18 januari).

Den blå kurvan är temperaturen

För det mesta har temperaturen varit över noll – bara tre nätter har det varit minusgrader att tal om. Givetvis har skogsvägarna inte frusit i det vädret.

Och bättre blir det inte. Tiodygnsprognosen visar på fortsatt varmt väder med nån ynka minusgrad då och då.

Tiodygnsprognos från 18.1 till 27.1 2020

Det går att hugga på en liten stenbacke bakom den röda ladan som jag sparat just för sådant väder som vi nu har fått. Men det visade sej att en stor del av granarna hade rotröta och det var av den bruna sorten som går långt upp i stammen. Det blir ingen brist på flisvirke till nästa vinter.

En riktigt ordentlig rotröta !

Underligt nog är det inte i de blöta svackorna som granarna har röta utan upp på stenbacken … Vi tar antagligen bort alla granar och lämnar tallarna som fröträd. Det är ingen idé att försöka få granar att växa på den här biten som är full av rotröta. Men jag är inte förvånad för jag minns att vi i tiderna hade kossorna att gå i den här skogen så den kan vara då som rotröta kom.

Och så har hydraulpumpen börjat skramla. Jag beställde redan ny för den gamla är 15 år och Belaruspumpen kostar bara 70 euro. Det kan hända att vi också måste satsa på en ny bränsleslang till min favoritsåg Jonsered 2147 som ibland går riktigt bra men sedan börjar den plötsligt krångla mitt i allt. Likaså behöver gamla Husqvarna 254 ett nytt gummifäste. Den går annars bra men jag tycker inte om att behöva dra 10-20 gånger för att få igång den. Då är Jonsered 2245 betydligt bättre för den startar nästan med första knycket. Litet svag för att fälla men bra såg att kvista med.

Det blir tandläkare på måndag vilket är bra för jag fick tandvärk i går. Då skall jag skaffa mera utrustning för skogsarbetet och kanske en ny motorsåg. I bästa fall är vi tre som sågar och då behöver vi reservsåg – helst en per person så man inte måste åka hem och skruva på sågen. Det tycks bli en usel vinter så alla ljusa timmar på dagarna borde användas effektivt. Jag vill inte såga i mörker i den stenbacke där vi nu hugger. Även om man har pannlampa så kan sågen ta i en sten och då är det färdigt.

10 januari, 2020 av

Återblick 2019.1

Lovade återkomma med lite genomgång av odlingarna från gångna säsongen. En regelrätt årskrönika skulle kanske bli onödigt lång så jag tar det lite kultur för kultur.

Men till allra först så vill jag ödmjukt tacka för responsen på senaste inlägg, det stöd som riktats oss via gillanden och kommentarer värmer och tröstar.

Höstvete.

I mitt kumminskördeinlägg skrev jag att jag stod i beråd att istället för råg så höstvete och så gick det också då utsikterna på rågmarknaden inte såg så bra ut. Bedömmer att vetet är lättare sålt än rågen som jag de facto fortfarande har en hel del kvar av i lager.

En glyfosatbehandling gjordes efter tröskningen men vädret blev lite ostadigt så tallriksharvning och sådd gjordes först den 14 september. Den svala sommaren hade också resulterat i att frödillen inte hann mogna så den slogs också ner och såddes in på samma gång. Det blev frost efter sådden och jorden kyldes ner så trots gynnsam fukt så grodde och utvecklades vetet långsamt. Några dagar med varmare väder i oktober satte lite fart på tillväxten men nåt blad till och lite bestockning hade jag kanske önskat mig innan växtsäsongen tog slut. Det är första gången jag odlar höstvete så jag vet inte riktigt vad som är optimalt vinterväder men i början av november frös marken till och lite senare bäddades den in av några cm snö. Det tyckte jag kändes tryggt och bra då jag inte hann utföra några mögel och micronäringsbesprutningar.

Det blev dock åter varmare och snön smalt samt tjälen tinade så sen medlet av november har det mestadels lyst grönt från åkern. Lite orolig har man varit för att den späda grödan skall förbruka näringsreserver och utmattas i det omväxlande vädret. Å andra sidan så är det väl just dylikt väder som man har lite längre söderut där höstveteodling är allmännare så kanske det inte är så farligt ändå? Vi får väl se hur det utvecklar sig med vädret framöver, de är trots allt några månader kvar innan vårsolen börjar värma på allvar. Eller vad tror Ni om framtidsutsikterna? Ett bildkollage följer.

Kummingrödan avslutas 6.9.2019
Frödillodlingen avslutas 14.9.2019
Carrierharvning 14.9.2019
Höstvetessådd 14.9.2019
Höstvetet sått 14.9.2019
Långsam groning, läget 27.9.2019
6.10.2019. Äntligen skönjer man såraderna.
En vecka senare 13.10.2019
Läget i höstvetet. 20.10.2019
Snöläget 10.11.2019
20.11.2019. Bart igen…..
…. och i närbild så här.
Nyår passerat och fortfarande bart. 5.1.2020
4 november, 2019 av Nisse

Vintern kom i oktober 2019

Vi har varit och tömt ut allt vatten på Nornbergs i Medåker. Då vi for så var det 13 grader varmt och jag funderade länge på om jag skulle byta till vinterringar. Till all tur bytte jag fastän prognoserna inte lovade minusgrader då ännu. Då vi kom tillbaka och körde ut från färjan i Åbo så var det minus 6 grader på vägen till Salo. Så det hann bli nästan 20 grader kallare under vår Medåkersvecka.

I Hindersby kom det snö redan på lördagen för två veckor sedan och en del låg kvar ännu då vi kom hem. Nu har det varit litet varmare men prognosen hotar med minusgrader dygnet runt för slutet på veckan och efter litet regn på lördag-söndag så skall det åter bli kallt nästa vecka. Så nu undrar man om vintern redan börjat ? I så fall kan det bli plusgrader i januari (så att medeltalet hålls konstant) och det är inte alls bra.

Vi hade en skön vecka i Medåker – i arbetets tecken. Inte stor skillnad mellan arbetet hemma men det som saknades var stressen med allt ogjort. Det var så långt borta att man inte kunde göra nånting åt det så man kunde lugnt glömma allt. Brorsan kollade att värmepannan fungerade hemma i Hindersby och gav mat åt katterna. Det gick förresten åt mycket litet flis då jag vred ned värmen ganska grundligt.

Nu satte jag plåt ovanför fönstren vilket har varit på ”ti djär”-listan (att göra) i snart 20 år. Jag var litet orolig att fönsterkarmarna hade ruttnat eftersom det kunde rinna vatten längs väggen in bakom foderlisterna. Ingen fara alls ! Karmarna var torra och hårda eftersom det vatten som runnit in bakom listerna hade torkat upp snabbt. Sedan fanns det hål i timmerväggen där vatten runnit från det söndriga taket för länge sedan.

Gammal rötskada i timmerväggen

Den rötskadan var gammal eftersom den var övermålad och huset målades förrän vi löpte det år 2000. Det var heller inget problem för då jag började hugga bort den ruttna delen så visade det sej att den var en millimeter tjock ovanför fönstret och inte mycket mer på sidorna. Då man kom fram till stockens kärnved så var den så stenhård att jag inte ens fick i fem tums spikar … Det här huset ramlar nog inte omkull de närmaste tvåhundra åren ifall man bara håller tak på det.

Jag högg väggstocken sned utåt så att allt vatten skulle rinna bort och satte in en stocklist som också hade övre kanten sned utåt. Det är viktigt att övre kanten är ohuggen (bara försiktigt barkad) för då håller den bättre eftersom man inte bryter av fibrerna. Det här är en gammal metod att lappa stockhus och det finns sedan gammalt en hel del lappar också på vårt hus.

Fönstret lappat med ny plåt

Den övre foderlisten är återställd enligt gammal modell. Eftersom den är 25 cm bred på mitten så måste jag såga eget virke som nu torkat i flera år. Det hade inte blivit skevt och det var så hårt att jag fick arbeta mej svettig med att hyvla det. De gamla övre foderbräderna hade ruttnat så plåtarna behövs nog. Jag sågade in plåtarnas övre kant 6-8 millimeter i stockväggen så att det vatten som rann längs väggen effektivt skulle föras ut över plåten.

Nu är alla foderbräder klara på nedre våningen men det skall ännu sättas in plåtar. De nedre plåtarna under fönstret lämnade jag till sommaren för då man passar in dem måste man tar ur innerfönstret och hyvla och såga.

Baksidan av huset

Det finns ännu rötskador uppe till vänster som skall lagas. Det var där den största läckan i taket fanns förrän taket fick ny takplåt (före vår tid). Men vad jag såg gjorde mej övertygad om att det inte är något problem. Kärnan i stockarna är hård så jag lägger bara i stocklister i övre kanten på stockarna. Och så skall det nya virket målas rött förstås.

Ändväggen

Men visst är en gammal stockvägg otroligt fin … Den är som ett konstverk jämfört med de sterila moderna väggarna med slät och intetsägande yta. Efter mina senaste erfarenheter så håller den också ett par hundra år längre än moderna material. Den här väggen är nu omkring 170 år gammal.

Nornbergs i Garlinge, Medåker

Nu börjar Nornbergs se ut som en gammal gård. Tyvärr var ladugården riven sedan långt tillbaka (den fanns bredvid vedlidret längst till höger på bilden). Bastun och vedlidret har vi byggt efter år 2000 men i gammal stil.

Snart blir vi av med alla takfärgsflagor för snart är färgen helt borta ifrån taket. Så mycket för de industriellt målade plåtarnas eviga färg … Bara reklam, dvs. lögn. Till all tur är det så gammal plåt att den är både tjock och väl galvaniserad.

Nu är åkern utanför vårt hus plöjd. Vi träffade Tobias som numera arrenderar åkern då han plöjde den (fyrskärig växelplog). Han är från en grannby och odlar en hel del. Då jag sysslade med fönsterfodren så hörde jag hur plogen smällde i stenar allt emellanåt. Och stenar finns det mycket av i Garlinge. Tobias bara skrattade och sa att han var van vid stenar. Jag tror i alla fall att plogspetsarna måste vässas allt emellanåt. Snyggt plöjt blev det och han hade tur med vädret för sedan började det regna och blev halt i leran.

Litet dåligt samvete hade jag eftersom jag bara tagit ledigt i stället för att plöja. Det samma gäller i Hindersby. Fastän jag beslutat köra med direktsådd och det har fungerat hyfsat bra så får jag dåligt samvete då grannarna plöjer. Man får en känsla av att man är en lat slöfock.

Väl hemma så blev det att sätta in de sista bitarna isolering på verandan och täta den så att vi kan ta in alla blommorna till vintern. Annars också gäller det nu att förbereda sej för vintern. Det är tidigt – speciellt då det varit flera långa och ganska varma höstar. Ibland ha man kunnat bygga ända fram till jul men nu ser det ut att blir verkstadsarbete.

1 oktober, 2019 av

…. och ibland går det mindre bra.

Som fortsättning på Nisses lycka så passar jag på att förmedla lite mer mollbetonade tongångar, för idag gick det inte som planerat.

Det började med att jag sov för länge då gumman haft en orolig natt och hållit mig vaken. Nå det var inte hela världen även om jag var lite trött från morgonen. En hel del beställningar låg naturligtvis på för även här var vädret fint under lördag så också jag passade på att rounduppa lite istället för att skörda. Vi tog dock in lite lök efter besprutningen även om det blev sent.

28.9.2019 Äntligen uppehållsväder och möjlighet till att ta in lök.
Hann dock inte med mera än ett lass innan mörkret lade sig över åkern.

Söndag morgon duggade det så inget lökskördande då utan bytte till skördevagnen och for för att skörda lite sallat och purjo istället.

Idag måndag fortsatte vi med sallatsskörd men eftersom det lovas mera regn så tänkte vi passa på och ta in mera lök på eftermiddagen. Så långt allt väl, men när jag skulle koppla ifrån vagnen fick jag inte hydrauliska lyften att fungera så operation felsökning inleddes.

Först befarade jag elfel eftersom pumpen gav olja till de yttre hydraulfunktionerna men efter en del testande kunde vi konstatera att signalerna nog går fram och att det inte ens hjälpte att köra ventilerna manuellt. Följande moment blev att se hur långt oljeflödet gick i hydraulkretsarna. Efter att ha släppt kopplingarna en efter annan för att se hur långt trycket låg på verkar det nu som om spindeln i lyftventilen inte rör sig som det ska för ut kommer ingen olja även om flöde finns. Verkar som om all olja går i retur. Tror det blir att konsultera verkstaden imorgon eller är det någon här som vet hur det ska fungera?

Här verkar vi ha den felande mojängen, magnetventilerna drar men sliden till höger rör sig inte.
Ventilerna sitter synligt men en hel del demonterande ska nog till innan man får bort ventilerna. Som jag ser det så går oljan åter till tråget genom hålet med papperstussen uppe vid pinnbulten.

Hoppas nu att det inte krävs väntande på reservdelar för nu är det bråttom att få igång traktorn och återuppta skördandet. Kallare väder utlovas nämligen.

14 september, 2019 av Nisse

Vetetröskandet börjar 2019

Med det här vädret lönar det sej inte mera att försöka torka utomhus så jag började tröska i dag, Förvånansvärt nog så gick tröskan inte sönder efter 50 meter som den brukar. Tvärtom gick det riktigt bra att tröska och skörden var inte så illa. Jag är riktigt nöjd med vad direktsådden gav i år.

Vetet tröskas

Systemet fungerar ganska bra, våra två kalluftstorkar sväljer så mycket som bara tröskan klarar av så jag behöver inte fundera på torktider. Torktiden är alltid åtta månader i den meningen att jag på hösten torkar ner så mycket att det håller sej till våren (vanligen under 17 %) och sedan på våren torkar man snabbt ned till 13 %. I våras gick det otroligt snabbt och jag stängde inte av tillräckligt tidigt så en del gick ned under 10 % … Solvärme från de flera hundra kvadratmeter stora plåttaken ger en grym energi.

Men inte började jag för tidigt. Vetet var ännu 26 % den torra sommaren till trots. Sådden var ju sen men inte ovanligt sen. Jag hörde också att de som tröskat havre hade en hel del gröna korn. Men nu är det mitten på september och att vänta med tröskandet hjälper inte.

Systemet är annars bra men det finns ännu ett problem kvar och det är vädret. I morgon skall det regna hela dagen och nästa vecka kommer det litet regn varje dag. Det blir att nappa litet då och då. Men man vet aldrig med prognoserna. I dag kom det ett par droppar och såg ett tag hotfullt ut men regnvädret missade oss med en hårsmån.

Regnskur stryker tätt förbi

Så det blir att rulla tummarna och vänta på torrväder. Åtminstone kan man inte börja med andra större arbeten. I morgon passar det bra att gå på Hantverkardag på gamla folkskolan där vi lagar fönster och hyvlar lister med gamla ”krushyvlar”. Men i mitten på nästa vecka ska jag försöka tröska resten av vetet.

13 september, 2019 av Nisse

Vädret slog om

Torr sommar men då man skall börja tröska så slår vädret naturligtvis om. Det har inte kommit stora regn men det regnar litet var och varannan dag. Tillsvidare har det varit ganska varmt men prognoserna lovar svalare väder.

Det har inte varit så att jag spankulerat omkring och bara väntat. Alla de ”små” arbetena har gett mej full sysselsättning. Och så har man haft tid att gå igenom tröskan och städa torken. Torkstädandet är lika mycket skitarbete som då man skulle tömma dyngdalen förr i världen. Det förbaskade dammet tränger in överallt.

Jag har igen suttit och försökt hitta en bra dammtät huva men det är nästan omöjligt för en som är så beroende av glasögon som jag. Det finns hundratals halvmasker och helmasker och skyddsglasögon men inget som passar. De stora hjälmarna är alldeles för klumpiga för verkligt arbete (jag har två stycken begagnade). De passar bara inspektörer och andra onödiga personer som bara står och ser på då andra arbetar.

En huva hittade jag för något år sedan men jag köpte inte fläkten som hör till för den hade ett horribelt pris. Tyvärr går det inte utan fläkt för det slår imma innanför så man inte ser nånting. Jag satte en datamaskinsfläkt till huvan men den ger inte tillräckligt med luft och tryck. Så nu surfar jag på nätet för att hitta något gammalt begagnat – som vanligt.

Väderprognoserna ändras varje timme nästan men just nu lovar de uppehåll efter tisdagen. Tyvärr skall det komma en hel del regn på söndag-måndag men man kan hoppas att det blir mindre än prognoserna lovar. Vi brukar ju har tur med att det mesta regnar bort i Helsingfors och Borgå. På regnkartan (Lantbruksvädret) ser jag att ett regnområde går söder om oss och ett norrom. Med litet tur kanske jag kan börja i morgon.

Lantbruksvädret visar också att upptorkningen börjar vara dålig – som det ju är på hösten. Det är för svalt helt enkelt. Tills vidare har jag torkat vetet ute på åkern men nu är det nog slut och dags att ta in det – om det går.