Motoriserad vippare

Man kan förstås använda en vanlig vippare (fälljärn) då man fäller stora granar men det är lättare och säkrare att använda traktorns lastare. Det är inte så lätt om den är monterad på släpvagnen men om den är monterad på traktorn (på bakbryggan) riktigt stadigt så fungerar det bra.

Motoriserad “vippare”

Helst bör man backa mot trädstammen så att traktorn inte är i fällriktningen utan bakom trädet. Då är det ingen risk att trädet faller snett över motorhuven ifall man råkar såga av gångjärnet. Man bör för övrigt aldrig såga av gångjärnet då man fäller för då vet man inte åt vilket håll trädet faller. Frestelsen är stor att såga för mycket ifall man måste vippa trädet för hand. Traktorn är så stark att den kan bryta av ganska tjocka gångjärn – speciellt som man kan sätta lastarbommen högt uppe i trädet och få större kraft på det viset.

Man bör alltid beakta åt vilket håll trädet lutar, åt vilket håll kvistarna ligger och speciellt åt vilket håll det blåser. Blåsten har mycket stor styrka i toppen på en luden gran så man skall inte försöka fälla mot blåsten även om man har lastare. Sidledes mot blåsten går det men trädet förs lätt i blåstens riktning så det måste man kompensera då man sågar gångjärnet.

Förra vintern fick jag faktiskt ett träd över motorhuven men då använde jag inte lastaren för att fälla trädet som var en torr och delvis rutten gran. Jag hann inte ens såga av hälften förrän den föll. Troligen hade jag fått omkull den med lastaren utan att såga så rutten som den var. Man skall inte tro att trädet faller dit man vill utan sätta spänning åt rätt håll med lastaren.

Vi har nu sågat omkull några tiotals stora granar av vilka de flesta gett en svarvstock (58 dm och över 30 cm i toppändan). Vi fäller åt olika håll beroende på varifrån det blåser. Vi försöker få topparna på samma ställe så att inte så mycket småskog förstörs men det är svårt med ludna granar. Till all tur har det varit varmt så att småskogen inte bryts av utan viker åt sidan.

Vädret har varit finfint och blidan fick snön att sjunka ihop. Nu är det bråttom för det kan inte bli bättre utan bara sämre. Det är skönt att vara i skogen men halv fem börjar det bli mörkt och då är det bättre att komma hem än att riskera köra sönder nånting. Konditionen är redan bättre så man kanske klarar längre dagar så småningom.

Skönt skogsväder

Fin skogsvinter 2022

Nu är skogsarbetet i full gång. Underhållet av traktorerna blev litet försenat – vi hade kunnat börja redan i december. Det har varit rejält kallt och skogsvägarna är fina så vi började fälla de stora granarna i Tallmosan där det behövs ordentlig tjäle för att köra. Det är också bråttom för det kommer ungskog under de gamla träden. Den klarar sej bättre om den är låg. Ungskogen behöver bara vara en meter hög så hindrar den gräset att ta överhanden.

På den här biten fällde vi en remsa stora träd för ett antal år sedan så att det kom in ljus och det lyckades riktigt bra med naturlig förnyelse. En ännu tidigare förnyelse lyckades också bra och där börjar det bli dags att gallra så småningom. Men ungskogen får gärna vara tät så blir det inte så mycket kvistar på träden. Bara man passar på så att kronorna inte skjuter upp för mycket så är det ingen brådska att gallra.

Överståndare som skall bort

Det gäller att följa med vädret ordentligt. De här träden fäller man inte mot blåsten så vi får fälla i olika kanter beroende på varifrån vinden kommer. Det blir vanligen en 58 dm svarvstock (över 30 cm toppdiameter) plus två 55 dm från varje träd. En del har för länge sedan haft en avbruten topp så där kan det bli kortare stockar. Men för det mesta är de raka och snygga. Tillsvidare har vi inte haft röta eller torra träd heller på den här biten även om det nog finns barkborrar på annat håll.

Det är bäst att skriva om skogsarbetet nu innan det kommer problemområden eller maskinerna går sönder. Och det gör de ju förr eller senare. Vi kör med de gamla traktorerna från 1975 och 1982 som är litet ihoplappade förra och förrförra vintern. Det blir värre om vi måste byta ut dem för man får ännu mycket billiga reservdelar och man kan själv lappa ihop dem. Både Zetor 8011 (1975) och Belarus 825 turbo har jag själv gjort motorremont på – bytt cylinderfoder och spridare.

Belarus 825 med Farma D8,5

Stora Farman använder jag för att fälla. Det är betydligt sämre att använda en vippare (fälljärn). Man orkar inte alls lika bra som traktorn. Med lastaren kan man också trycka mycket högre upp så det är säkrare. Det gäller att komma tillräckligt nära stammen och det kan vara problem i stenbackar men här har vi flat mark. Ungskogen kan ta litet stryk men den är så tät att litet traktorspår bara är bra.

Zetor 8011 med Farma C6,0D och skogsvagn

Vi kör ut med Zetorn och skogsvagnen. Tyvärr är den lilla Farma-lastaren ganska svag och har kort räckvidd så ibland måste jag lasta de stora svarvstockarna med stora Farma. Bägge traktorerna står ute om natten så det behövs motorvärmare på morgonen. Då det är kallare än -15 grader så är de så styva att vi vanligen sysslar inomhus i stället.

Vi fäller med motorsåg men ihopsamlandet får gå med lastare. Gubben är så styv att det tar längre tid att kravla sej ned från traktorn än att dra ihop med lastare. Annat var det förr … Men visst har det börjat gå bättre redan. Skogsarbetet är mycket nyttigt för konditionen och man blir också vigare. Man lär sej kvickt att lyfta ordentligt på fötterna för annars ligger man i snön hela tiden. Bägge traktorerna har extra värmefläkt i hyttens tak så man behöver inte frysa. Men egentligen installerade jag värmefläktarna mest för att rutorna blev helt immiga så man inte såg att lasta.

Det har varit några dagar med riktigt fint väder och alldeles klart. Det gör också skillnad på kvällen som blir ljusare än då det är mulet. Visserligen har jag satt alla lamporna i skick men det är ändå större risk att man kör sönder nånting då det är mörkt så vi kommer hem då man inte mera ser att arbeta utan lampor..

Så här ser en fin vinter ut

Vi hade ganska litet snö ännu i början på januari men sedan kom det 10-15 cm nysnö. Snöarbetet hemma tar tid från skogsarbetet så helst behöver det inte komma mera snö nu. Men det kan vi inte göra nånting åt.

Kvällshimmel i januari 2022

Skogsarbete gillar jag skarpt (på vintern). Det ligger nog i släkten för både morsan och min morfar var riktiga skogstroll som höll till i skogen hela vintern. Vi har så lång väg till Tallmosan att man inte ids köra hem mitt på dagen utan väntar till kvällen. Då är man rejält hungrig och kaffesugen.

Inget snökaos i Långmossen.

Då snöfallet drar in med vinden från havet (s.k. Lake effect snow) kan det bli stora lokala variationer. Att Vasa med ca 60 cm snö hade näst mest i landet kändes svårt att förstå då det fågelvägen är blott 14km mellan mätstationerna på Klemetsö och min här i Långmossen. Vi ligger dock lite längre från kusten och snön som föll hade bildats av den fuktiga luften över det ännu öppna Bottenviken och fördes med nordanvinden in över land.

Sen dagen före julafton har vi fått 15,9mm nederbörd (som snö i smält form) och snödjupet på mätstickan här på gården ökade från 6 cm till 18 cm. Snön är lätt så då det blåste så lämna det mesta i diken och utfall samt i drivor på en del ställen. Det förklarar också att det inte ökade riktigt motsvarande nederbörden på mätstickan. 1 mm nederbörd brukar nämligen ge 1 cm snödjup om snön är torr.

27 december 2021 och 18cm på snödjupsstickan.

Kallt (-20°C) har vi idag så jag lämnade att utföra skrivbordsarbeten i stället för att dra till skogs. Riktigt tilltalande är skogsarbetet inte med mycket snö i träden och snön är så lätt att det kan bli problem med tillfrysning i luftfiltret. Kanske skulle en elsåg fungera bättre när det är riktigt kallt eller far batterikapaciteten all väg i kylan? Från och med i morgon ska det bli varmare och kanske får vi nån vindpust som rensar skogen. Men ljust och vackert är det i alla fall.

27 December 2021. Soligt och vackert men kallt ute.

Från grönt till svart till vitt.

Skrev en statusuppdatering på facebook i samband med plöjningen för en månad sen som föranledde lite diskussion. Tänkte att jag kunde vädra mina tankar även här för att eventuellt få lite synpunkter av bloggläsarna. Plöjningen har ju i övrigt diskuterats lite mera i höst med tanke på eventuella begränsningar i nästa programperiod. Och här i byn har det i mitt tycke plöjts mera än vanligt i höst på bekostnad av lättare bearbetningsmetoder.

13.11.2021 Lite rimfrost gör det ljusare under senhösten, dessutom hålls traktor och redskap renare.

Jag plöjer oftast sent och många gånger just innan det fryser, dels för att jag inte just hinner tidigare då skördetiden är lång. Men dels också för att jag tror att urlakningen av näringsämnen blir mindre då åkern är svart så kort tid som möjligt. Det är ju förstås inte alltid så lätt att pricka riktigt rätt men i år blev det rätt så bra med blott en till två veckor mellan plöjning och snö och tjäle. Jag tycker också att strukturen hålls bättre om inte långa perioder med höstregn slammar igen tiltorna innan de fryser. Tycker också att kvickroten kommer senare igång på våren om plöjningen gjorts sent. Oftast går det också lättare att plöja när jorden genomfuktats ordentligt, den mullrika finmojorden fastnar lätt på vindorna om det är för torrt i botten.

20.11.2021. Årets höstplöjning avslutas.

Årets höstplöjning inleddes 10 november och avslutades den 20. Det hade väl gått att plöja ytterligare en dag men sen började marken frysa till. Hade haft möjlighet att plöja ytterligare några hektar men dom går också att plöja i vår.

Men nu till min fråga, när tycker Ni att den optimala plöjningstid punkten är ? Motivera gärna Era tankar. Och vad tycker Ni om eventuella begränsningar i höstplöjningen?

Lättröskat (2021)

Så kom och gick trösksäsongen. Allt var över på två och en halv dag. Det var ytterst lättröskat för där fanns just inget att tröska. Jag läste om en bonde som funderade på att sätta skummarkör på tröskan för annars kunde han inte se var han hade kört. Det var det värsta år jag varit med om.

Det började ganska bra i maj. Vi sådde nästan allt 14-16 maj men sedan kom regnen och det blev tre veckors uppehåll i sådden. Efter regnen stod det vatten på åkrarna och den sista åkern sådde Henrik i vattnet den 5 maj. Och det var den enda åker som gav någon skörd …

Nu efter skörden så ser man att utsädet grodde ganska bra. Det finns rötter alldeles jämnt över hela åkern. Men sedan kom torkan och hettan i juli och rötterna orkade inte producera strån och ax. Det fanns vissa gropar där det inte ens växte ogräs men det stora problemet var nog brodd som grott bra men sedan torkat bort. Och det gällde alla åkrar utom den sist sådda åkern.

Vete har grott men torkade bort och baldersbrå tog över

Det är svårt att veta vad det beror på att den enda bra åkern klarade sej så mycket bättre. Det var gröngödslingsvallen som såddes med vete direkt – utan att bearbetas alls. Jag bara hackade den gamla vallen så lågt det gick för att den inte skulle fastna i såmaskinen. Och sådden gick bra.

Sådd i vatten men det finns ändå litet växtlighet

Det är alldeles klart att mullåkrarna dit gröngödslingsvallen hörde klarade sej mycket bättre än de styva lerjordarna. De allra sämsta åkrarna var också skogsåkrar som torkade upp långsammare. Nu har jag en karta över svackorna för där var det sämst. En del svackor borde gå att få bort bara man skopar bort jord ett tiotal meter så att svackan går ända ut till diket. Vid kanalen ligger det jordvallar från tidigare dikningar som hindrar vattnet att rinna bort. Farsan körde ute en vall på 50-talet med den gamla Fordson Major och orkade med den lilla skopan inte få bort den tillräckligt bra.

Skogsåkern Aaltjärri – bara det som såddes efter regnen blev till nånting

Tidpunkten för sådden var nog avgörande. På bilden ovan ser man att bara det så såddes efter regnen (i mycket blöt jord) klarade sej. På den åkern blev det kvar en bit på mitten som såddes den 6 juni. Det som såddes i mitten på maj torkade bort nästan helt i juli.

Här är skörden från en hel åker (Aaltjärri) på 3 hektar …

Den allra värsta leråkern har vi nu som gröngödslingsvall och det var ju tur för där hade det varit helt bortkastat att så alls den här sommaren. Vallen har däremot växt riktigt bra liksom alla höstsäd som klarat sej ganska bra i år.

Om man hade vetat hur vädret skulle bli så hade man sått alltihop i juni. Men man vet ju inte hurudant vädret blir. Det hade troligen räckt med en enda åskskur i mitten på juli för att få ens någon sorts skörd. Men det kom ingen skur hos oss. Våra leråkrar är ganska bördiga men otroligt känsliga för torka och storregn. Det måste komma precis rätt mängd regn vid rätt tidpunkt för att det skall bli en bra skörd. Och det har faktiskt hänt några gånger. Farsan önskade sej alltid ett stilla sommarregn.

Nu vågar jag inte påstå att gröngödslingsvallen var orsaken till att den enda åkern gav skörd men det vet jag att åkrarna var i mycket bättre skick så länge vi hade kossor och alltså vall mest hela tiden. Då var enda problemet alla torvor som gjorde sådden besvärlig efter det att vallen plöjts upp. Vall är i alla fall bra för våra leråkrar men den ger tyvärr inga inkomster.

Troligen hade plöjning varit mycket bättre i år. Då bildas utrymme under tiltorna dit regnvattnet kan rinna och lagras fram till torrperioden. Med direktsådd borde åkern slutta litet så att det mesta ytvattnet rinna bort. Under torra försomrar är åter direktsådden bättre för då bryts inte kontakten nedåt alls och rötterna kommer åt djupare liggande vatten. Men det var minsann ingen torr försommar i år.

I år var baldersbrå ett speciellt problem (se bilden ovan). Den var inte överårig utan grodde först i augusti då regnen började komma. Då var vetet redan förstört och baldersbrå breder ut sej alldeles förskräckligt då den inte har konkurrens. Den blommande baldersbrån hann inte bilda frö förrän den blev tröskad men nu gäller det att spruta mycket noggrant så att den inte överlever vintern och börjar växa genast på våren.

Baldersbrå är i alla fall inte så besvärlig för det finns en hel del medel som tar på den. Problemet i år var att den grodde först i augusti och då inverkade inte sprutandet från juni. På bilden nedan ser man de bruna stjälkarna efter den gamla baldersbrå som dog vid besprutningen i juni med florasulam. Men sedan grodde ny baldersbrå i augusti (med vita blommor). Ett normalt år så sprutar man bort baldersbrå i juni och ett normalt vetebestånd håller tillbaka ny baldersbrå riktigt bra. Men man vill inte ha överårig baldersbrå som bildar stora buskar innan vetebrodden växt upp ordentligt.

Gammal baldersbrå (brun) och ny (vit)

Om man nu skall försöka se nånting positivt med det här året så är det att vetet var mycket torrt vid tröskandet. Det var omkring 15 % så vi behöver knappast torka det just alls mer i höst utan kan vänta på de torra och soliga vårdagarna.

Torrt var det i år

Som vanligt så får man bara försöka glömma eländet och vänta på nästa vår. Det blev inga spår i åkern vid tröskandet heller. Trots litet regn i augusti så har vi ännu stora sprickor i den stenhårda leran. Ingen halm blev det heller som skulle krångla vid sådden nästa vår. Tröskan blev heller inte ansträngd det minsta – man kunde köra så fort det gick.

Ja, det var ju nästan bara fördelar med det här året. Om man ännu kunde slippa utgifterna och arbetet med sådden så skulle det bli riktigt fördelaktigt.

(Den som inte har sinne för ironi bör fråga någon bekant ifall gubben faktiskt menar vad han skriver …)

Ha en bra höst och tänk på att det trots allt kommer en ny vår snart.

Sommaren som gått (2021)

Det var en gammal professor på Uni som varje höst inledde sina föreläsningar med “Detta ovanliga år …”. Och visst hade han rätt – alla år är olika varandra. Den här sommaren så hade vi en regnig vår som gjorde att vårsådden gick långt in i juni. Sedan blev det mycket hett och torrt. Det kom något litet regn i juni men ingenting alls i juli utom de två sista dagarna då vi fick hela 7 millimeter …

Den brodd som inte drunknade på våren eller försommaren torkade bort i juli. Det som däremot växer så det knakar på våra åkrar är baldersbrå. Det är frön som grott efter det att regnen började i augusti så det hinner knappast fröa innan vi tröskar. Och sedan kommer jag garanterat att spruta glyfosat på all åkrarna. Alternativet är att sluta odla – så allvarligt är det ! Dårfinkarna som vill förbjuda glyfosat utan att det finns något alternativ borde bli utan mat – eller helst bli tvungna att odla sin egen mat.

Veteodling (!) sommaren 2021

Jag har inget emot att lämna bort glyfosat OM det finns något att sätta i stället men just nu verkar det inte finnas nånting. Det går förstås bra att förbjuda glyfosat här och sedan importera mat från länder som sprutar mycket värre substanser. Jag tänker i alla fall hålla kvar en liten åker med vete som jag rensar ogräs för hand ifrån. Det blir förstås inget över åt andra än den egna familjen från den. Då är vi tillbaka till gamla tider då alla odlade sin egen mat och inte mycket mera.

Det har inte ens varit en bra sommar för byggandet. Man kunde slå upp litet bräder på morgonen men senast halv tolv på dagen så kom solen runt hörnet på ladan och då var det slut. Jag klarade inte av att stå i solskenet i den hettan. Det gick att gå in i tegelladugården i början på sommaren men snart blev där också för hett. Vi har ingen värmepump som kunde kyla men jag börjar allvarligt fundera på saken.

Tidigare år har det också varit hett men aldrig så länge i ett sträck. Det är fånigt att slösa med elström för att kyla ned huset men nu har jag kommit på den ljusa idén att installera solceller så får jag gratis elström. Och kylning behövs just då solen skiner som värst och solcellerna producera massor med elektricitet.

Egentligen passar solenergi oss mycket bra. Vi har stor 11 kW fläktar för att torka säden och flisen och de fläktarna kör vi just precis då vi har mest sol. I kalluftstorken förvarar vi fjolåret vete tills det blir torrluft och starkt solsken på våren. På hösten behöver man inte torka ned vetet så mycket för bakterietillväxten går ned till noll då temperaturen går ned närmare nollpunkten. Och flisen torkar vi alltid i juli-augusti. På vintern behöver vi inte mycket elektricitet för värmen i huset och verkstaden sköts av flispannan.

För något tiotal år sedan funderade jag också på solenergi men då var det närmast leksaker och dyra sådana. Men priserna ha faktiskt gått ned till en femtedel och systemen blivit mycket bättre. De kan producera energi också mulna dagar och på vintern. Då jag dessutom hittade en riktigt förståndig ingenjör i Lappenstrand som skötte om gemensamma anskaffningar så slog jag till.

Nu har jag beställt ett solcellssystem för omkring 14 kW (40 paneler). I år hinner jag inte sätta upp dem för taket måste bytas nästa sommar men det lönar sej att beställa panelerna i november-december för priserna brukar stiga på våren. Det gamla betongpannetaket skall bytas ut mot ett klick-plåttak som är lättare och dessutom passar solmodulernas stativ. Det går att skruva fast dem på fogarna som står upp 35 mm och då behöver man inte borra hål i taket. Det vill jag absolut inte för alla tätningar börjar läcka förr eller senare och solpanelerna skall fungera i 30 år minst.

Byggandet upphörde för en tid nu då vi började förbereda tröskandet. Torken skulle tömmas och städas liksom verkstaden. Det är mycket mera arbete att förbereda tröskandet än att köra över åkrarna. Beroende på året så tar det ungefär tio gånger längre tid att ställa i ordning än att tröska.

I år trodde jag att tröskan var i skick och att den bara behövde smörjas. Men då jag körde ut den för att börja tröska så visade det sej att haspelns centrumrör var av … Nu när jag tänker på saken så betedde sej haspeln faktiskt litet underligt i slutet på tröskandet i fjol. Nå, det var bara att plocka fram gassvetsen och börja svetsa ihop röret. Jag hoppas att det håller.

Avbrutet axelrör på haspeln (svetsat)

Att beställa nytt rör hade tagit flera dagar och vi hade knappast kommit igång före tisdagen. Nu blev röret reparerat på en timme och billigt var det … Gång på gång visar det sej att alla anskaffningar till verkstaden är mycket lönsamma.

Humöret har inte riktigt varit på topp den här sommaren. Helst vill man inte alls se på åkrarna och hettan har gjort att man är ootålugär, argär å iilakär (otålig, arg och elak). Det blev inte bättre av att diverse skurkar försöker förstöra våra skogar med en massa vindkraftverk med upp till 300 meters höjd. Det är miljöförstöring – rent av landskapsförstöring – i stora mått, fossilfritt eller inte. Det verkar som om alla miljövårdare skulle stänga ögon och öron så fort någon använder ordet “fossilfritt”. Och det har vindkraftskapitalisterna lärt sej fort.

I dag har det varit riktigt kallt med nordanvind så sommaren är slut och hösten har kommit. Jag kan inte påstå att jag sörjer för det har varit en j-la sommar. Nu orkar man i alla fall börja göra nånting. Då vi har kört över åkrarna så skall byggandet fortsätta och uthuset rustas upp.

Alla silos är fulla med vete som jag undvikit att sälja till det usla pris som vi har haft. Vetepriset lär ska gå upp så jag kanske säljer nån gång i vinter. Men knappast går priset upp till det som vi hade på 80-talet. I dagens mynt skulle det då bli omkring 600 euro per ton. De som skall importera all mat kunde tänka efter litet. Jag såg nyss att priset på en containerfrakt gått upp nästan tio gånger och att det kan bli brist på varor i butikerna.

Man ska inte tro att allt fortsätter som förut och speciellt inte att allt blir bara billigare och bättre. Pandemin kanske bara var en första förvarning av vad som kommer …

Österbottningarna har fått en ganska god skörd så jag gratulerar dem här från våra nyländska åkrar med katastrofskörd (fast höstsäden blev hyfsad).