Allt har en ända.

När man numera läser eller lyssnar till nyheterna verkar det som om slutet är nära, de ena domedagsprofetian efter den andra avlöser varandra. Tidigare var det mest miljö, nu klimat, medan biodiversitet verkar vara på kommande. Och allt som oftast utpekas bonden och dess verksamhet som den stora boven.

Så därför kan det kanske vara en lättnad att notera i den preliminära lantbruksstatistiken att ytterligare 1078 gårdar har slutat under året och att det nu återstår endast 44611 lantbruks- och trädgårdsföretag. Med anledning av detta så undrar jag varför det läggs så mycket energi och resurser på att bromsa klimatförändringen. Med den här takten är bönderna, åtminstone i det här landet, slut om si så där 45 år och miljö- och klimathotet ett minne blott.

Jag har i samband med uppgörande av någon affärsplan nån gång präntat ner att vår målsättning här på FinneFarm är att vara skuldfri och markerna i bästa möjliga skick då det är dags att lämna över till nästa generation -“Heimane i skick”- som det så populärt heter. När dagen är kommen har jag inte funderat så mycket på men med tanke på att farfar blev 61 år och far 63 så börjar det kännas som om dagen närmar sig snabbt. Alltför snabbt till och med, för ännu har jag mycket ogjort även om skulderna, åtminstone de monetära, är avklarade.

Så efter några års andhämtning efter branden och dödsfallen i familjen som den som följt oss här på bloggen känner till så försöker jag nu forcera en del projekt. Att bättra på och säkra vattenhushållningen samt röja lite odlingshinder, ytplanera och förbättra arronderingen samt höja bördigheten med rätt växtföljd, gödsling och kalkning är väl närmast det jag försöker mig på. Det jobbade jag också hårt med efter att vi köpte gården för snart 35 år sen och som det då tycktes bara grävde ner pengar. Nu har vi för en tid skördat frukterna av den satsningen. Men inget varar för evigt, det finns alltid förbättringar att göra och en del tillskottsmark ska också sättas i skick. Marginalerna, om de nu överhuvudtaget existerar, är små så det blir allt viktigare att säkerställa god skörd.

Därför känns det nu som om man ytterligare ligger planeten till last för just det jag håller på med är sånt som man nu tycker att jag skall sluta med eller man vill till och med att jag ska återställa allt till hur det var för 70 år sen. Dikena ska fyllas igen och skogen ska lämnas oskött, dränkas och ruttna bort. Allt för att rädda planeten. Mat finns ju i butiken, el i vägguttaget och landet kan väl fortsätta låna pengar till driften för några exportintäkter verkar inte behövas. I stället redovisas vinster om 10 miljarder om vi lämnar sågen hemma och enbart strövar omkring i naturen, alltså ca 1800€ per finländare årligen. En nätt summa. Det verkar ändå som om det enbart är landsbygden som ska delta i det så kallade talkot för ingen har nämnt nåt om att återställa fordonsparken eller tätorterna till situationen för 70 år sen. Jag undrar hur många miljarder den åtgärden skulle inbringa.

Nåväl det om detta, jag är så pass gammalmodig att jag nog fortsätter med att förverkliga målsättningen i affärsplanen. Man vill ju att nästa generation ska få det lättare. Döttrarna deltar alla på sätt eller annat i verksamheten här på gården och äldsta barnbarnet har också övergått till lantbruksstudier vid sidan om gymnasiet. Så intresse att ta över verkar finnas och det stimulerar till att utveckla verksamheten. Det här är ändå inget man tar med sig utan enbart har till låns den tid man verkar.

I fjol och i år har det således täckdikats på ett par nyförvärv samt installerats kontrollerbar dränering och underbevattning på äldre täckdiken samt reparerats en del reglerbrunnar som monterades för ca 20 år sen. Allt för att förbättra vattenhushållningen som dessutom har en positiv inverkan på miljön också men det verkar man inte få kredit för, man tackas sällan för de miljöåtgärder som de facto görs på lantbruken. Fokus är på annat.

Här lite bilder från ett av fjolårets projekt.

18.8.2021. Grundförbättringen av åkern inleds.
Anslutningen till landsvägen känns inte trafiksäker, dessutom brant att ta sig upp på vägen.
18.8.2021. Några timmar senare efter att motorsåg och grävmaskin varit i flitig användning.
19.8.2021. Sikthindren bort och ny infart till åkern på gång.
I stridens hetta gäller det att komma ihåg att vi är många som nyttjar åkrarna, här har elkabeln märkts ut.
23.8.2021. Efter några resor till krosstation……..
……börjar infarten vara användbar och utfyllnad av lagringsplats kan påbörjas samtidigt som tegdikena läggs igen.
Jordfasta stenar som stör jordbearbetningen tas bort.
28.8.2021. Grundarbetena klara……
…. och “skogen” ihopsamlad.
31.8.2021. Leverans av dräneringsgrus.
1.9.2021. Täckdikningen inleds med montering av brunnar och komplettering av gamla system.
9.9.2021. Det tar sig men mycket sten på övre delen av åkern fördröjer arbetet.
16.9.2021. Täckdikningen har avslutats och den stenfria delen plöjts för sådd av höstvete.

Tiden rann ut så en hektar stenåker hanns inte ta i bruk men det kommer nya år.

Diskussionerna kring klimatförändringen har känts tunga så det var trevligt att ta del av forskare, Ph.D.Peter Österberg’s föredrag “Den positiva storyn om lantbruket!” på bondebåten här om veckan. Det gav en lite annan bild av det hela. Så trots att den naturliga avgången bland en åldrande bondekår är stor och att många slutar av andra skäl så finns det hopp om en framtid också för nästa generation. Mat lär fortsättningsvis behövas och den kommer också i framtiden att produceras av bönder i någon form.

Helt klart står vi inför förändringar och får lov att anpassa oss men det har vi också gjort förut. Det som mest irriterar mig är att man nu verkar ha lätt för att ta bort medel som behövs i produktion innan nya “klimatvänliga” lösningar har utvecklats.

Jag blev tidigare tillfrågad av en reporter om hur klimatförändringen påverkat mitt arbete, han hade säkert förväntat sig nåt negativt men jag blev tvungen att göra honom besviken och säga att “egentligen har det till övervägande del varit positivt, vi har fått längre och varmare höstar så det finns mera tid till att skörda och utföra åkerarbeten”.

30.11.2022. Stenröjning.
1.12.2022. Nej nej jag återställer inte skogsdikena utan förbereder lite arronderingsförbättring.

Imorgon ska jag ut och köra sten, det är torrt (endast 33,8mm nederbörd i november) och fint på åkrarna, marken lite frusen så det bär maskinerna bra.

Att gödsla eller inte gödsla …

Gödselpriserna exploderade i mars i år. Som värst var de uppe i närmare 1500 euro/ton. Nu har de gått nedåt litet men är ännu kring 700 euro/ton. Det är inte lätt att hitta ordentlig prisstatistik men jag följer med tyska Agrarheute.com (sök på Düngemittel). De skriver att Yara var tvungna att sänka priserna i maj för bönderna slutade helt att köpa gödsel och lagren var fulla. Det var en våldsam stegring av priserna från år 2020 då priset låg under 200 euro/ton och steg till 250 euro/ton sommaren 2021 litet beroende på sort.

Jag köpte konstgödsel i slutet på 2021 och fastän det var dyrt så var det under vårens priser. Men det skall snart köpas gödsel (dyngmedel som de säjer på tyska) för nästa år och jag funderar på om jag skall spara hälften av det jag har i lager …

I alla fall så drog vi ned gödselgivan till hälften då vi sådde i år. Sedan for jag till Lahtis och köpte en begagnad Bøgballe spridare för 2300 euro. Vi har en Bøgballe tratt men den tar bara ett par hundra kilogram så det är mycket krångligt att fylla på från storsäck. Fast om det blir blöta förhållanden så kanske vi måste sprida med den lilla tratten och lilla Ferguson.

Med nöd och näppe gick den in i Ducaton
Ut kom den också utan skrapor

Det här är en äldre modell DZ utan all sorts elektronik som man inte behöver men som krånglar. Den har i alla fall hydraulisk inställning (cylindern finns inne i fjädern under reglaget). Den har två tallrikar och sprider 12 meter. Det betyder att den passar i sprutspåren. En storsäck ryms utan problem eftersom det finns tilläggsskalmar.

I fjol gick nästan all gödsel som vi spred förlorad. I jämförelse med det är 2300 euro inte mycket. Om man lyckas spara en tredjedel av gödseln så är den betald på ett år. Jag tänker inte sprida gödsel där det inte finns ordentlig brodd. Möjligen hade man kunnat dra ned den första givan ännu mer men det var så fin såbädd i år och det går alltid en del av ytspridd gödsel förlorad. Speciellt en del av kvävet kan försvinna upp i luften.

Nu är det bara att vänta och se hurudant vädret blir. Det kom ungefär 35 mm regn efter sådden och det är minsann tillräckligt – kanske litet väl mycket till och med. Nu har det kommit 7 mm till och torsdag-fredag kan det komma 20-30 mm ännu. Det är först om några veckor som man kan börja fundera på tilläggsgödsling eller inte.

Beslutet blir tyvärr ganska svårt för man borde kunna se in i framtiden. Det är inte bara vädret som inverkar utan också framtida priser på vete och gödsel och politiken och allt möjligt. Hoppeligen kan vi i alla fall använda egen solenergi för torkningen av nästa skörd.

Hur mycket skall man då gödsla ? Man tror inte riktigt sina ögon då man läser att Jordbruksverket definierar “optimal kvävegiva” på följande sätt:

Vid ökad kvävegödsling ökar normalt även skörden upp till en viss nivå. Vår definition av ekonomiskt optimal giva är den kvävegiva där kostnaden för det sist tillförda kilot kväve är lika stort som värdeökningen för skördeprodukten.”

Se https://jordbruksverket.se/vaxter/odling/vaxtnaring/rekommendationer-och-strategier-for-godsling

Det betyder ju att bonden inte får någon avkastning alls på de pengar han satsar på mera gödsling … Man bör alltså alltid hålla sej UNDER deras “optimala kvävegiva”. Då man ser ordet “optimal” så bör varningsklockorna ringa och man bör fråga sej för vem eller vad är det optimalt. Jag tror nog att det är optimalt för Yara men knappast för bonden. Se https://www.bondbloggen.fi/2013/03/03/optimal-godsling-for-vem/.

Ju mindre man gödslar desto mera avkastning får man på de pengar man använder för gödsling så det finns ingen absolut “bästa” gödselnivå. Det är inte bara frågan om hur stor hektarskörd man får. Det kommer också torkningskostnader och transportkostnader. Med stigande energipriser så stiger de också.

Man har ibland undrat om det skulle vara bäst att inte gödsla alls. Men då man ser på den gula brodden där gödselgivan av någon orsak inte blivit tillräckligt stor så inser man att det nog lönar sej att sprida åtminstone litet gödsel. Ogräsen växer i alla fall även om man inte gödslar.

Förr i världen hade vi kossor som förutom mjölk gav värdefull gödsel. Tyvärr så skiter en ko inte för lika många hektar som den äter ifrån. Nu finns det en ny möjlighet och det är restprodukterna från biogasproduktionen som kan användas för gödsling. Det är en tilltalande idé men man måste först bygga upp biogasgeneratorer.

Hittills har det gått bra, sa han som föll från elfte våningen då han kom till andra. Sådden gick fint i år och vi har till och med potatisen i jorden (i går) före regnen den här veckan. För första gången på länge gick det att köra fåror utan att använda den stora traktorfräsen. Vanligen är våra jordar så styva att potatisfåraren bara går utanpå. Litet fuktigt var det men det är bara bra.

Vårt land, vårt land, vårt potatisland
Litet mörka svackor

Det är länge sedan våra åkrar sett så (relativt) snygga ut. Vanligen är de fulla av halmtestar som står upp – eftersom vi kör med direktsådd. Men det är inte för utseendet som vi odlar utan för skörden så få nu se hur det blir i höst.

Lätt vårsådd

Det känns ovant att skriva att vårsådden gick riktigt bra eftersom man är en gammal gnällspik. I alla fall så var det så torrt att varenda svacka gick att så utan problem. Det var dessutom så mört att man inte hade kunnat få en bättre såbädd hur man än hade bearbetat. Och vi sådde som vanligt direkt i åkern som den var efter skörden i höstas. Det var inte heller för torrt utan säden kom ner i fuktig jord överallt. Ingenting gick sönder utom en hydraulslang som varit dålig i många år redan och den kapade vi och satte ny snabbkoppling på mycket snabbt.

Det enda man kan klaga över är ifall det kommer för mycket regn. Det skall komma 10-15 mm på torsdag-fredag men det är bara bra med sprickanveetå så att utsädet gror jämnt. Vädret blir vad det blir men sådden gick bra i år. Till exempel svackan i Altjärri som det stod vatten i ännu på Mors dag (se föregående inlägg: Sicket elände) var nu riktigt torr:

Här fanns det en sjö ännu på Mors dag den 8 maj

Man kan inte påstå att fjolårets halm krånglade heller för det fanns just ingen halm från förra hösten. Och den halm som det fanns brast sönder mycket lätt. Huvudsakligen kan vi tacka kölden från november och december som bröt sönder vår styva lera riktigt grundligt. Vi hade ställt såmaskinen att gå djupare men den var lätt att dra i alla fall.

Det gick ungefär 100 liter motorbrännolja till hela vårsådden eftersom vi inte bearbetade jorden alls. På två dagar hade vi nästan allt i jorden och det var bara att tömma och göra ren maskinen. Man kan inte klaga på dyr vårsådd men så har vi problemet med handelsgödseln som blivit tre gånger dyrare än i fjol.

Med förra sommarens katastrofala väder i gott minne beslöt jag mej för att halvera gödselgivan. I fjol var sådden sen på grund av regnet och brodden drunknade i början på juni. Det som var kvar torkade bort i hettan. Inte en regndroppe under hela växtperioden förrän i slutet på augusti då det var för sent. Det är alldeles för riskabelt att släng ut svindyr gödsel på åkern – i fjol gick nästan allt till spillo. Höjningen av vetepriset är alldeles för liten i jämförelse med gödselns prisstegring.

Nu funderar jag på att köpa en centrifugalspridare och ifall det verkar bli någorlunda hyfsad växtlighet så kan man sprida ut litet extra gödsel. Jag har ingen vana av delad gödselgiva så få nu se hur det går. Man får också följa med vetepriserna även om det i vårt fall närmast gäller priserna nästa sommar. Först då kan vi sälja eftersom vi torkar först på våren då luften är riktigt torr. Och det hinner ändras en hel del innan dess. Det innebär stora risker.

Med direktsådd och solenergi så minskar odlingsutgifterna men gödselpriserna är nu det allra största problemet. Nu måste man hitta på nånting för att minska beroendet av Yara som fått glädjefnatt då konkurrensen från den ryska gödseln försvunnit och Yara i praktiken har monopol. Tills man hittar på någon annan lösning blir det troligen att helt enkelt att sänka gödselmängden radikalt. Det betyder mindre skördar men lönsamheten blir inte så mycket lägre för man spara på de höga gödselkostnaderna. I dagens läge är det dumt att bara se på hektarskörden. Se Optimal gödsling – för vem ? som fanns på Bondbloggen 2013.

Dyrt – alldeles för dyrt

Vi skulle behöva biogasanläggningar här i närheten så att vi skulle få avsättning för vallen, biogas för fordonen och biomassa som gödsel. Klövervall är mycket bra för våra styva lerjordar men lönsamheten är i alla fall usel om man inte får avsättning för vallen. Biogas kunde lösa flera problem tillika.

Fjolåret var riktigt katastrofalt men det här året började bra både i skogen och på åkern. Det gäller att glädja sej nu innan det kommer något bakslag.

I måndags måste jag stänga av pannan för flismatarens skruv har antagligen brustit. Det fanns ingen tid att se närmare på eländet men det har varit så varmt att vi alldeles utan värme har över +20 grader inomhus. Varmvatten värmer vi i en 500 liters boiler på natten mellan klockan ett och sex då elströmmen är som billigast. Sedan har vi varmvatten hela dagen.

Vårsådden gick ovanligt fort och nu då den är undan så kan man ta itu med pannan och sedan taket med solpanelerna. De behövs verkligen nu då elpriserna ibland gått upp över 50 cent per kWh.

Sicket elände

Då odlingsplanen skall göras upp så är den här våren mycket annorlunda än tidigare vårar. För första gången är fodervete i Finland dyrare än brödvete på MATIF-börsen i Paris. Det är länge sedan vetepriset varit över 400 euro per ton.

Problemet är att det inte finns mycket att sälja efter förra sommarens katastrofväder. Dessutom har handelsgödselns pris stigit ännu mera. Bränslepriserna stiger liksom elpriserna. Vi har inte höstsäd men den har gått ut på många åkrar.

Så det blir att fundera vad man skall så och om man skall så alls. Vi har gödseln hemma för i år och fjolårets vete gror 98-99 % men frågan är om man skall spara både gödsel och utsäde för år 2023 ? Priserna är bara på väg uppåt och om gödseln blir tre gånger dyrare på hösten så kan man köpa bara en tredjedel av den normala mängden. Kanske man borde spara en del av årets gödsel ?

Det kan låta bra att vetepriserna har stigit men hur länge håller de ? Det som jag sår nu kan jag sälja först om ett år eftersom jag torkar ned de sista procenterna först på våren. Och jag tänker garanterat inte bränna svindyr olja för att torka ned på hösten. Då skall vetepriserna vara minst dubbelt högre än de är nu.

Hur blir vädret den här sommaren ? En likadan sommar som i fjol skulle vara ren katastrof. Att satsa på att skörden blir normal är att ta risker så som vädret har sett ut. Vi har haft rätt sval vår men vissa förutspår att superhettan i Indien skall flytta norrut. Inget vet.

Inte dags att så än …

Nu borde man också besluta om man skall så in mera i vall för nästa år. Vallen ger inga inkomster men den kostar heller ingenting och med höga gödselpriser så måste man så en mindre areal. Diverse klantskallar ger rådet att plöja upp vallen och så vete nu då priserna är höga men man kan lika gärna spela på rulett. Med höga gödsel- och bränslepriser så är insatserna höga och riskerna stora.

Man kan hoppas att det kommer mera biogas så att vallen går åt till råvara. Då får man också en restprodukt som kan användas för gödsling. Men det är ännu i framtiden för det måste byggas upp ett nytt system för insamling, produktion och försäljning av biogas. Vall är mycket bra för våra styva lerjordar.

För ett vanligt företag kan det löna sej att ta risker. Om det går åt fanders så sätter man bara firman i konkurs och startar ett nytt företag men bonden blir av med allting och det är otroligt svårt att börja om på nytt då åkrarna och byggnaderna och maskinerna försvunnit. Det bara inte går.

Så jag fortsätter nog att vara försiktig. De tre viktigaste faktorerna då det gäller skörden är vädret, vädret och vädret. Visst måste man så för att det alls skall bli någon skörd och det är bra att använda litet gödsel också men några större satsningar lönar sej inte. Jag har i många år haft principen att använda en viss pengasumma för gödseln och om den blir dyrare så köper jag mindre. Jag struntar blankt i alla råd att man skall ha en viss mängd gödsel per hektar. Det finns ingen absolut gräns för hur litet man kan använda. Om man sätter mer gödsel så växer det bättre (ifall vädret det tillåter …) och sätter man mindre så blir skörden lägre (utom ifall vädret råkar vara mycket lämpligt).

I höst då man kan se hurudan skörden har blivit så kan man fundera på hur mycket gödsel man kan köpa för nästa år. Men redan nu måste vissa beslut fattas som gäller nästa års sådd. Tyvärr blir det i blindo. Skriva avtal ? Jo, det kan garantera ett visst pris men inte skördemängden och blir den som i fjol så är ett avtal ganska värdelöst.

Nästa skörd tänker jag torka gratis med de nya solpanelerna. Men jag kan inte påverka gödselpriserna. Det enda man kan göra är att så klöver så det finns åtminstone litet kväve i jorden för vetet. Men det är på tre års sikt. Bränslepriset har inte så stor inverkan på vår direktsådd eftersom vi bara kör över åkern en gång men om det kniper så kan vi odla rybs och köra traktorn på rybsolja.

Så jag sitter och hör på Peps Persson med Sicket elände . Den handlar om eländet med Hallandsåsen men passar bra till det nuvarande eländet. Och så svänger den bra. Det är ingen nedstämd låt utan precis tvärtom. På äkta skånska.

Våren har varit kall och går långsamt framåt. Men man vet aldrig om vädret plötsligt slår om. Litet regn – men inte för mycket, litet sol – men inte för mycket, litet värme – men alls inte för mycket så kanske det växer nånting i sommar och kanske man kan skörda nånting i höst och kanske priserna håller i sej till våren. Eller kanske det går precis tvärtom. Sådant är bondens liv. Det man INTE behöver är alla sorters dumskallar som kommer med råd och krav: Gör si och så …

Eller med Peps Perssons ord:

Aah, sicket rysligt elände !

Våren 2022 försenad

Det var ganska varmt förra veckan och man vågade inte köra på skogsvägarna på eftermiddagen. Men det gick bra på morgonen. Nu blir det åter kallare och vi har troligen fint skogsväder ännu i två veckor. I öppningarna i skogen finns det ännu mycket snö. Ofta går den över knäet då skaren brister.

Man ser tydligare att det finns en massa björkar då man fäller dem

Först nu kommer man fram med traktor i öppningarna där det lagt sig massor med snö. Då jag försökte köra här i början på mars så kom jag bara bort med nöd och näppe. Snön var så lös att hjulen (med kättingar) inte fick fäste och marken under är inte frusen.

Björkarna är mycket långa och 15 meters måttband räcker inte till. Men de har litet kvistar så man behöver mest bara kapa dem och det går fort. Jag radar dem med lastaren och det är bra att den går att fälla ihop så att man kan arbeta i den täta skogen.

Gripen ryms ovanför hyttens tak

Den nya lastaren kan svängas i tät skog. Om traktorn ryms så kan man använda lastaren. Ramen är annars bra men stödfötterna gör traktorn en halv meter bredare och det märks minsann i tät gallringsskog. Fötter som går snett ned hade varit smalare men jag vill ha de breda vikfötterna eftersom lastarbommen är 8,5 meter lång.

Det skall komma tio centimeter snö i natt men brorsan har kört ut virke så flitigt att det bara finns ett lass kvar i skogen. Säkert finns det litet virke ännu under snön som kommer fram senare då den smälter men knappast någon stor mängd. Det har varit sanka marker där vi huggit så man vågar inte lämna något virke ifall vägarna smälter. Nu är vi ute vid stabil väg som är fylld ordentligt med grus.

Björk från årets hyggen

Det har varit så fint skogsväder att jag är alldeles slut för det har inte varit lediga dagar just alls i mars. Och man måste ju hugga och köra varje dag med så fint väder. Konditionen börjar vara på topp och så sover man så bra efter en dag i skogen. Då man stiger upp klockan fem så börjar dagarna redan vara litet för långa för den här gubben …

Glad för varje minusgrad

Det gamla året försvann med skattedeklarationen och nu så sågar jag björkar så fort jag hinner. Det är för mycket snö men annars är vädret fint. Jag vill inte alls att det skall bli vår och sommar än utan är glad för varje minusgrad så att traktorspåren skall hålla.

Den myckna snön har gjort att tjälen försvunnit på sina håll i skogen – det värmer nedifrån. Jag skulle köra upp nya spår men det gick inte alls bra. Snön var så lös att hjulen inte fick fäste ens med kättingar utan grävde sej ned. Och under snön fanns det vatten så det var med nöd och näppe jag kom bort.

Man tycker att de varma dagarna skulle ge blidsnö som fäster under hjulen men det är bara ytan på snön som är blid. I den täta skogen finns det inte så mycket snö men i öppningarna desto mer.

Småskogen har växt upp

Förra gången vi var här så fanns det bara småskog men den har växt upp ordentligt och nu gäller det att få bort björkarna som sliter på granarnas toppar eftersom de växer mycket fortare. Björkarna är inte mera klena de heller utan ordentliga stockträd – fast björkstock vill ingen ha så det får bli props.

Man ser inte på bilden ovan hur mycket björk det finns men då man fäller dem så blir det ganska många. Tallarna syns inte heller men det finns en hel del av dem också på den här biten. Det passar bra för det är en stenbacke (ovan till höger).

Björkarna tas bort nu
Långa björkar med få kvistar

Jag sågar med motorsåg och kapar till tre meters bitar. Om man lyckas fälla mot stickvägen så får jag bort björkar på 25 meters håll på bägge sidorna. Stora Farma lastaren har en räckvidd på över 8 meter och om man får tag i trädet så kan man dra det till stickvägen. Vi har vinsch på det andra lastaren men det är långsamt att arbeta med den så jag föredrar att dra dem med lastaren.

Vi har redan kört bort flera lass med björkar och det blir hur många lass som helst till om det bara håller skogsväder. Vi har flera områden med björkar som filar på granarna och alltså borde tas bort fort. Virket lär nog gå åt i år nu då importen från Ryssland minskar.

Det finns inte bara småskog på den här biten. Där finns också en hel del stora granar som går som svarvstock (toppdiameter över 30 cm). Det är bördiga jordar med god tillväxt. Naturlig förnyelse har inte varit något problem men man måste fälla de stora träden från norr i smala remsor så att det kommer in ljus men inte så mycket att det kommer gräs för det kväver granplantorna. Visst kommer det björk i gräset och sedan gran under björkarna men det tar lång tid.

Vissa björkar har granar alldeles tätt intill så att det är svårt att få bort björkarna. Ofta är kvistarna sammanflätade men det går att skuffa omkull den avsågade björken med lastaren. Nu är det så varmt att granen böjer sej men brister inte.

Det finns en del intressanta fenomen som då en gran växt ut ur roten på en tall och så har en annan gran gjort en sväng nedåt och runt och upp igen … Granen med snurribuss lät jag stå kvar – den var så intressant.

En gran har växt ut ur tallens rot
En gran med problem åt vilket håll den skall växa —

På vägen hem får jag nu njuta av fina solnedgångar nästan varenda kväll. Det har kommit bara någon centimeter snö och tiodygnsprognosen lovar fortsatt uppehåll och varma dagar men kalla nätter. Det är ljust länge nu. Jag kommer hem från skogen då jag inte mera ser siffrorna på måttbandet. Eller då jag blir alltför hungrig. Det går inte att äta förrän man far till skogen för då blir man så däst att man inte orkar göra nånting. Vägen är också så lång att jag inte ids köra hem mitt på dagen för att äta. Så det blir en sen middag – i dag klockan halv åtta.

Solnedgång bortom Petjärmosan

Mars månad lär det nog bli skogsarbete hela tiden och kanske en bit in i april. Det är bra för nu går allt virke åt – också energiveden som snart är uppe i samma pris som propsen. Det kan bli en hel del förändringar men man vet ännu inte exakt hur. Skogen behöver i vilket fall som helst gallras så fort vi bara hinner.