På taket igen

I fjol kunde jag stå på någorlunda jämn mark då vi satte ny brädfodring på ladan men nu blev det takarbeten igen i år. Solpanelerna (40 st.) skall upp på uthusets tak. Men först skall de gamla betongtakteglen ner och ny plåt upp.

Det visade sej att betongtakteglen inte alls är så dåliga som jag trott. Med få undantag är de riktigt fina även om det växer mossa på dem. Pärttaket under är också i prima skick – utom där råttorna gnagt hål. Men jag vågar inte montera panelerna på betongtakteglen för jag litar inte att de håller. I stället sätter jag upp “klickplåt” med färdiga falsar som sedan solpanelernas profiler skruvas fast i med klämmor på falsarna. På så vis behöver man inte borra hål i plåten. Jag litar inte ett smack på de tätningar som kommer under skruvarna. Efter ett antal år så åldras tätningarna och taket börjar läcka som ett såll.

Det gamla taket – lägg märker till skillnaden mellan sol- och skuggsida.

Den 19 juli 1950 köpte farsan 2200 röda taktegel som sattes upp utanpå bodvindens pärttak som var ganska nytt .

År 1950: Jag till vänster och Ingmar till höger

Betongteglen är tunga som attan men de har fungerat bra i 72 års tid och var inte alls dåliga än. Vi hade likadana på garaget men där kom det ned snö och is från verkstadstaket och det höll de inte för. Men här på bodtaket får de vara kvar på andra sidan taket.

Det går ganska bra att rada ned takteglen i frontlastaren som räcks litet över takkanten. Men tunga är de – den stora Zetorn går nästan på näsan med full skopa. Betongteglen är i så gott skick att jag inte nänns slå sönder dem utan radar upp dem i väntan på att de skall behövas. Men det skall vara tufft underlag som håller tyngden. En del går till trädgården son kanttäckning men det är inte så många.

Underlaget är färdigt för takteglen behövde ha ribbor med 32 cm mellanrum. Så jag hissade upp plåtarna med skogslastaren. De är lätta men så långa (485cm) att de är besvärliga att hantera för hand.

Upp i det blå …
och ner som en pannkaka !

Den första plåten gled ned från lyftställningen men regnet hade gjort leran blöt och mjuk så det var bara att hissa upp den igen. Men först skruvade jag fast en ribba i ändan så att plåten hölls kvar. All vår början bliver svår …

Den första plåten måste ställas in mycket noggrant för den styr alla plåtarna till ändan på det 23 meter långa taket. Så det gick hela första dagen till att ställa in den plåten. Taket är nu inte rakt precis men det värsta var att det gamla gröna plåttaket var helt snett. Det kastade hela 15 cm från ås till takfot !

Sned skarv

Jag drog in nedre ändan så mycket det gick men måste ända dra ut övre ändan så att den kom utanför den gamla plåten. Där blir det att lappa med en plåtbit. Men jag har lärt mej att inte pruta det minsta på första plåtens inställning för då har man problem i 23 meter (49 plåtar).

Den andra plåten var inte lättare att få dit. I nedre kanten finns en fals som skall ta om takfotsplåten. Enligt monteringsanvisningarna skall man sätta falsen om takfotsplåten och knacka upp plåten med en gummihammare. Det var nog kissan det ! Efter mycket svett och svavel fick jag plåten uppslagen med en slägga … Sedan började jag bryta upp den nedre falsen så att man kunde lägga plåten rakt nedåt. Då klickfalsen tar tag om föregående plåt så sitter den som berg. Anvisningarna var säkert gjorda för montering på ett plant verkstadsgolv och har inte mycket med verkligheten att göra.

Annars verkar plåtarna vara bra. Det är Rautaruukkis Classic D som har litet tjockare plåt än de andra även om den är tunnare än gammaldags plåt. Den skall vara lika hållbar men jag tvivlar på det. Den gamla plåt vi har på gamla folkskolan är mycket tjockare och har dessutom en tjock galvanisering. Allt blir bara sämre – åtminstone med byggtekniken.

Till födelsedagen fick jag en blåsare av min dotter som är en duktig ingenjör. Den använde jag för att blåsa bort en massa skräp och flis från taket innan jag satte på plåtarna.

Blåsare med ackumulator (från skruvdragare)

Under det här taket hade vi förr en tork för säden som senare blev flistork. Därför finns det fullt med skräp under taket. Att borsta och peta bort eländet under ribborna var hopplöst men med blåsaren gick det snabbt. Men sedan var det dags för bastu. Blåsten kom in i vinkeln mellan lada och boda och sedan måste den rakt uppåt …

Använd helst inte en sådan här manick inomhus. Jag hade den också för att rengöra brännhuvudet på flismataren och sota pannan. Efter det måste jag stänga dörren till pannrummet och elda bastun igen. Följande dag låg det ett tjockt lager med sot över hela pannrummet.

Som sagt så fanns det tidigare en sädtork under taket. En massa råttor trivdes fint mellan pärtorna och betongteglen för dit kom inte katterna.

Råtthål

Gnagare är ett gissel på ett jordbruk men nu har vi fyra katter och en kattunge så de har minskat betydligt. Egentligen har vi numera bara möss som kommer in i slutet på hösten – för en kort tid innan katterna tar dem.

Det tar inte lång tid att sätta upp en plåt nu när jag lärt mej hur det skall göras men förarbetet tar desto mer tid. Jag är tvungen att på sina ställen lyfta upp takkanten för den är ganska krokig. Övre väderbrädan och första ribban byter jag också för säkerhets skull. Resten av underlaget är i fint skick. Nu är ungefär en fjärdedel av taket klart med ny plåt.

Nästan en fjärdedel ny plåt

Sedan då plåten är klar så skall profilerna för solpanelerna skruvas upp. De fästs med klämmor i falsarna och på profilerna skruvas solpanelerna fast.

Falsklämmorna längst ned

Falsklämmorna är ganska stora och kraftiga men de skall också hålla i 40 år. Under taket i nedre våningen kommer invertern som skall omvandla 2×900 Volt till 220 Volt växelspänning som sedan matas ut i elnätet om vi inte behöver allting. Men då flera torkfläktar är igång så måste vi nog ta in litet dyr elenergi. Med en fläkt på 11 kW klarar vi oss med egen elström. Det är i teorin och det blir spännande att se hur det går i verkligheten. Närmare 1000 Volt likspänning är inget att leka med så amatörer bör hålla bägge händerna i byxfickorna.

För övrigt så väntar vi på brodden som gulnat betänkligt på sina ställen. Det kom för mycket regn den här våren också. Förr hade vi torra försomrar och regn till hötiden i juli men ingenting är längre som förut. Vi får se om broddarna blir bättre men fläckvis är de redan förstörda.

Byggarbetena börjar 2022

Vintern har varit ganska seg men nu börjar i alla fall byggarbetena. Då det regnar och är dåligt skogsväder så har jag varit i växthuset där temperaturen ibland gått upp till närmare +30 grader. I höstas kom vintern så tidigt att golvet i groningsavdelningen blev på hälft och det har jag nu fortsatt med.

Nytt golv i växthusets groavdelning

Under golvet finns Isodränskivor för isolering och dränering. Utanpå dessa har jag satt filmfanérskivor som skruvats ihop med 25 cm aluminiumremsor.

Det finns en luftvärmepump men den orkar inte värma upp hela växthuset så ett hörn är nu isolerat med bubbelplast som ligger utanpå bräder.

Bubbelplast i huset innanför växthuset

Bubbelplasten skall ännu tätas i hörnen och våderna (150 cm) skall limmas ihop med tejp. Och så måste ena våden i ändan kunna rullas upp för det blir lätt alldeles för hett då det är solsken.

Luftvärmepumpen är nu styrd via datanätet med en Shelly Uni som kan koppla två motstånd parallellt med rumstemperaturens NTC-givare. Det betyder att värmepumpen tror att det är varmare än vad det är och på så sätt kan man sänka temperaturen över nätet. Tanken är att värmepumpen får arbeta för fullt då det är billig elektricitet (jag betalar timpris enligt Nordpool) och sedan ta det lugnt då priset är högt.

Jag har nu fått de första räkningarna för elektriciteten enligt timpriser och man ser att det verkligen lönar sej att styra förbrukningen. Men det som inte ändras är överföring och skatt som är desamma per kilowattimme oberoende av när man använder el. Och dessutom ändras inte månadsavgiften som är ganska hög då vi har 3x63A säkringar. Innan jag får en betydande sänkning av elkostnaderna måste jag få de egna solpanelerna installerade och det går till sommaren.

Andra ändan på huset i huset
Groningshuset utifrån (innifrån växthuset)

Det blir ännu ett par nätter med minusgrader och då skall det sista köras ut från skogen – mest ved. Efter påsk är i alla fall skogsarbetet slut för den här vintern och så småningom skall vårbruket sättas igång. Först måste vi tömma silorna så att vi kan köra upp utsädet i dem.

Det är inte lika otrevligt som vanliga år att sälja vetet. I fjol var priset på vete litet över 100 euro/ton men i år är det kring 400 euro/ton. Synd bara att skörden i fjol somras var urusel på grund av hettan och torkan.

Så gäller det då att fundera på om man skall så eller inte. Priset är högt just nu men det jag sår nu säljer jag först om ett år och vete fåglarna vad priset är då ? Bigödningen är redan hemma och betald så troligen sår jag som vanligt men efter det så vet man inte.

Påsk på er alla och njut av vårsolen så länge det är mänskliga temperaturer !

Fint skogsväder (2021)

Här är det -17 grader och bara litet snö. Nu borde det bli fina skogsvägar – speciellt som tiodygnsprognosen lovar mera köld. Men vi har bara sysslat med att bygga och tänkte rusta upp skogsmaskinerna i december. Vintern kommer helt plötsligt varje år och man blir överraskad hur gammal man än blir. Det var förstås dumt att planera in verkstadsarbete till december även om vi har haft flera år med varmt väder ända fram till nyåret. Bonden spår men vädret rår !

Första december 2021

Det mesta hann vi få färdigt men en bit vägg saknar ännu brädfodring. Snö tror jag inte det blåser in nu mera. Vinkeln mellan ladan och den gamla ladugården från 1908 har förut fungerat som en tratt och då det vanligen blåser från syd-sydväst så har det blåst in snö genom varenda liten springa. Men nu är det (nästan) tätat med takfilt och ett lager bräder utanpå.

Litet brådfodring saknas ännu på uthuset

Man får se hur vädret blir framöver. Jag är misstänksam mot en så här tidig vinter och är rädd för att det blir varmt i januari vilket nu inte är så bra för skogsarbetet. År 2017 var det också fint skogsväder i november-december men så slog vädret om och det blev blött och lerigt före jul (se https://www.bondbloggen.fi/2017/01/03/skogsvader-igen/)

Det har varit bråttom med byggandet och så satte jag en vecka på att ordna mera LED-strålkastare inne i uthusen. Dagarna började bli så korta och för att få nånting gjort så behövdes lampor överallt. Speciellt i det nya virkeslagret under den nya torken där det inte finns fönster alls.

I somras ändrade EU på momsreglerna och det ledde till att Kina-paketen nästan tog slut. Jag brukade köpa en hel del från Tyskland men plötsligt så levererade en hel del företag inte mera utanför Tyskland. Även om det stod att de levererar till hela EU så var det bara leveranser inom Tyskland som fungerade. Troligen hade de inte lyckats få in de nya reglerna i sina system ifråga om EU-interna leveranser.

Jag behövde en mängd LED-lampor (strålkastare) som jag tidigare hade köpt från Kina och Tyskland. Priserna här i landet är alldeles för höga. Men så hittade jag en grossist i Helsingborg som hade riktigt hyfsade priser och som levererar till hela Norden (också i praktiken). Med tanke på att leveransen kostade bara 11 euro hemkörd till vår trappa så beställde jag några tiotal LED-strålkastare. Det tog inte många dagar så kom en liten flicka bärande på det stora paketet till vår trappa så man kan inte klaga på leveransen den här gången.

Det visade sej att kvaliteten på LED-strålkastarna var betydligt bättre än de tidigare partierna. De lyste mycket bättre och så var anslutningssladdarna kraftigare (men ganska korta). Jag använder mest 10 W LED med metallskal och bygel och de kostade under 4 euro per styck … Hållbarheten får man väl se så småningom.

Jag har nu en hel del automatiska lampor också. De är bra då man kommer in i ett utrymme i mörkret för de tänder genast då man öppnar dörren. Och så slocknar de utan att man måste gå omkring och släcka. Det är ju farligt att famla omkring i mörker i uthus med en mängd maskiner.

I den stora ladan har jag satt upp ett par 50 W strålkastare och de lyser faktiskt upp hela utrymmet men annars använder jag 10 W mest för att få ledbelysning. Alla icke-automatiska är kopplade till tidsreläer som släcker belysningen efter en timme (kan ställas in). Förr brände man el i onödan då man glömt att släcka efter sej.

Fiat lux (låt det bli ljus) i nya virkeslagret under torken

I förrgår blev det också panik med värmen. Flismatarens styrcentral klappade ihop fullständigt – efter att ha hickat då och då hela hösten. Till all tur hade jag för flera år sedan köpt moduler med tidsreläer så nu kopplade jag in ett tidsrelä i stället för den gamla styrningen. Det var inte någon dyr reparation för tidsreläet kostade omkring 5 euro och ny styrcentral hade gått på ca. 400 euro. Dessutom har jag ännu fem tidsreläer kvar i lager.

De små elektroniska reläerna är ganska användbara till många saker. Jag har köpt en hel del i lager och det var inte så stor investering med tanke på att priset är mellan 3 och 8 euro per styck. Jag använder dem också för fjärrstyrning av fläktar m.m. för man kan använda lågspänning 5-24 Volt för att styra dem så det går bra med klen telefonkabel.

En hel del blev ännu ogjort. Jag hade tänkt gräva ned en ny trumma vid vägen men nu har vi så frusen jord att det är besvärligt. Man kör bara sönder nånting så trumman får vänta till nästa år. Det är svårt att veta när man skall göra vissa arbeten. På hösten är det mjukt och eländigt och det blir lätt djupa spår så det är bättre att det fryser på litet. Men nu frös det på så snabbt att man inte hann med allting.

Som sagt så är det vädret som rår och man får bara rätta planerna efter väderleken. Det finns en hel del arbeten som man kan syssla med nu också. Verkstadsarbetena börjar vara högst uppe på listan. Men blir det varmt så har jag ännu litet vägg att slå upp.

Mera brädfodring

December 2013 var varmt. Vi höll på att bygga ända fram till nyåret. Då började vi förnya brädfodringen på den nya ladugården (byggd 1945) för den var ganska dålig på solsidan.

Brädfodringen på solsidan december 2013

Vi hann inte få upp mer än två bräder men tänkte fortsätta på sommaren. Det blev det ingenting av för vårt kök brann i maj 2014 så det blev köksremont. I augusti 2016 bytte vi luckorna till kalluftstorkens utgångsluft för de gamla började vara alldeles slut. De nya är av filmfanér och större och lättare än de gamla.

Nya utluftsluckor till kalluftstorken

Därefter hände inte så mycket för det fanns viktigare saker att göra. Vi lyfte upp ladan och slog cementbalkar under väggarna och så gick två somrar till att laga taket på boningshuset.

Men nu kom vi igång med resten av brädfodringen på ladugårdsändan. Det passar bra för vi förnyar brädfodringen på ladans solsidan också. Nu köpte jag en spikpistol för senast då jag slog i 20 kg spik i lådbalkarna till flislagret så fick jag en ordentlig knöl på högra armen. Den blev litet överansträngd. Det känns inte alls men man har problem med högra skjortärmen.

Spikpistol och knöl på armen

Det är inte så lätt att spika med spikpistol heller. Den är ganska tung och klumpig. Den klarar upp till 90 mm spik men i det gamla hårda virket så behövs det minst 7 bars tryck. Det var litet problem med magasinet först men med en hel del olja så började spikarna matas fram.

Då vi nu byggt nya ställningar så målar vi med detsamma. Det är ännu oklart hur vi skall komma upp till högsta punkten som är mer än 9 meter över marken. Troligen måste vi bygga en våning till på ställningarna.

Ena sidan spikad och nästan målad

Vi sätter takfilt under den nya brädfodringen så att väggen blir tät. De nya bräderna torkar ihop i solen och de äldsta (åtta år) har redan betydande springor.

Halva väggen klar

Det värsta med den nya väggen är att de andra husen ser ganska anskrämliga ut.

Aldär meir !

Det har varit en tung tid med hetta och torka. Jag kan inte göra nånting utom tidigt på morgonen och sent på kvällen för jag lider alldeles förskräckligt av hettan. Inte ens i verkstaden eller den gamla tegelladugården har det varit dräglig temperatur. Så jag har inte fått mycket gjort och inte heller orkat skriva nånting. Men nu gick temperaturen ned och är 16 grader och ännu svalare blir det i morgon bitti. Helst skulle jag säja “aldär meir” (aldrig mer) om vädret men det bryr sej inte ett dugg om vad jag tycker.

Vi for iväg till Sverige i början på juli och där var det betydligt svalare även om det inte kom mycket regn där heller. Men det kom omkring 30 mm sedan början på juni och det är mer än här i Hindersby. Eftermiddagarna var nog heta – jag mätte +42 grader vid husväggen där jag höll på att reparera trappan. Den var så rutten att allt blev bastuved. Nu är i alla fall den nya trappan färdig och till och med målad (golvet tjärat).

Den gamla trappan reparerad

Orsaken till att vi alls for till Sverige var att jag fick en Birka-resa till födelsedagen. Och Birka-resorna ordnas bara i juli. Vi var på 90-talet i Birka då utgrävningarna ännu höll på. Birka är alltså Sveriges “första stad” som åren omkring 750 till 970 var ett viktigt handelscentrum med goda långväga handelskontakter. Speciellt mot slutet var huvudvägen för hela Europas öst-västhandel via Birka och längs Finska viken till Aldeigjuborg (Staraja Ladoga) och längs de ryska floderna till Bagdad och Kaspiska havet. Det var stora mängder arabiska silvermynt som kom till Birka den vägen. Men det viktigaste var ändå vägen till Holmgård (Novgorod), Konugård (Kiev) och Miklagård (Konstantinopel).

Troligen var våra förfäder sådana som inte iddes åka hela vägen till Miklagård utan i stället slog sej ned i den nyländska skärgården eller åkte inåt landet längs åarna. Trafiken längs Finska vikens kust till Ladoga var så livlig att det säkert fanns många provianteringspunkter (bondgårdar) längs kusten.

En del av gravfältet med över 5000 gravar – över 1000 år gamla

Visst var det intressant. Jag har alltid varit intresserad av historia. Men det var nog sista gången jag åker iväg mitt i sommaren. Det blev ett elände för halva släkten som måste vattna i hettan och torkan. Och då man kommer hem så är allt lika ogjort som då man for. En bonde har inte råd att åka bort på sommaren. Aldär meir !

Åkrarna ser bedrövliga ut. Först regnade det på våren så brodden drunknade och sedan tog torkan det som var kvar. Lustigt nog så är det som såddes till sist jämnast men det är förstås sent utvecklat. Det vi sådde till först är också hyfsat även om där finns fläckar där brodden drunknat. Höstsäden är bäst men lider nog också av torkan. Första vallskörden var ganska bra men återväxten har varit usel i torkan.

Direktsådd bevarar fukten ganska bra men det var inte till fördel den här våren då brodden drunknade. Det som blev kvar är ganska kort så liggsäd behöver man inte vara rädd för. På bilden nedan blev åkern till höger sådd till först före regnen medan åkern till vänster såddes till sist efter regnen – delvis i vatten. Jag vet inte vad man skulle ha gjort även om man kunnat se in i framtiden och förutspå vädret.

Till höger sådd före regnen, till vänster sådd efter regnen

Flyghavren verkar också tycka illa om vädret för det finns ganska litet. Men så har jag sprutat med Broadway som torde bita på flyghavre också. Åkern till vänster var gröngödselvall som skördats varje sommar.

Just nu njuter jag av det kalla vädret. Det är skönt att få huttra litet och vara tvungen att klä på sej. Det räcker inte länge för på söndag skall det bli varmt igen men fram till dess orkar jag göra nånting nyttigt.

Till sist en bild av en av våra katter Lill-Skuttan. Den har liksom Grålle fått för sej att följa med byggandet och klättrar upp och ned på stegarna. I fjol klättrade de upp med stegen till balkongen men den här stegen stod bara lutad mot väggen. Ibland så springer de i fötterna så man måste föra in dem för att få arbeta i fred. Och så är jag rädd att tappa nånting då de svassar omkring under stegen.

Stegkatt

Äntligen till skogen

Det är inte alls trevligt att vara i skogen på sommaren. Bara en massa myggor och älglöss och annat elände. Och så är det för varmt att göra nånting nyttigt. Dessutom har man en massa annat arbete på åkrarna och med husen. Så jag är aldrig i skogen på sommaren.

Men på vintern är det helt annorlunda. Då trivs jag i skogen – om det har frusit på. Det var meningen att börja med skogsarbetet i början på december men det kom allt möjligt annat i vägen så först i dag kunde vi ta traktorerna och fara till skogs.

Först var det regnigt och mjukt men då det frös på förra veckan så kom det annat. Vi har pysslat med sågverket. Väggen behövde tätas för det fanns fullt med sågspån inne i huset. Logosolen ger så fina spån att de blåser in genom varenda springa. Det behövdes också mera lampor eftersom det är så mörkt till och med mitt på dagen då det är mulet – och det har det varit nästan hela tiden. Ett bord för att fila sågkedjan till motorsågen behövdes också.

Regnet hindrade också takarbetet. Det var bara takrännorna kvar men de är mindre trevliga att sätta upp då det regnar. Till sist fick jag upp dem för en vecka sedan och kunde riva de sista ställningarna så nu är takarbete verkligen slut. Ett par stegar finns kvar och så skall det städas men annars är det klart.

Taklagshasi

Sedan kom Fredrik hit och vi satte upp en mast för GPS-antennen. Det är alltså en antenn för RTK-systemet som ger en korrigeringssignal till GPS-mottagaren så att noggrannheten blir nära en centimeter (i jämförelse med den vanliga 3-4 meter). Jag har kört med GPS-navigering på sprutan och då har det ibland varit felvisning på 20 meter. Det blir intressant att se hur det fungerar nästa sommar.

Det behövs en ny antenn och mottagare på traktorn som kan ta emot korrigeringssignalen. Sådana har man kunnat köpa tidigare också men priset har varit på flera tusen euro. De mottagare vi nu skall testa är betydligt billigare.

Belarus körde jag in i verkstaden för att spänna styrlederna eftersom framhjulen börjat vingla hit och dit alldeles för mycket. Det går nämligen att spänna till lederna för de har ledens kula inne i två koppor av plast med en mutter som pressar ihop dem. Jag öppnade alla fyra och alla utom en såg riktigt bra ut så jag bytte bara den ena och satte sedan smörjfett i skålarna och drog ihop dem. Glappet försvann inte utan det var en bult i fästet till styrcylindern som var den verkliga boven. Jag undrar om nån satt dit den senare för den var alldeles för kort så att gängorna tog emot hålets kanter och var helt nedslitna. Med en ny bult så försvann glappet nästan helt.

Då var det klart att åka till skogen – trodde jag. Men då jag skulle fylla på flis så började fläktremmen skrika på stora Zetorn och stora rökmoln bildades. En snabb undersökning visade att vattenpumpen och fläkten satt fast stenhårt. Då hade jag redan skopan full av flis så den måste jag tömma och därefter köra in traktorn i verkstaden. Båda fläktremmarna brann av eftersom fläkten inte rördes alls.

Det var ett mystiskt fel för vattenpumpen är helt ny. Vi började redan skruva loss motorhuven men märkte att fläkten och pumpen plötsligt började tvinna alldeles lätt. Inga märken syntes heller på plåtkåpan runt fläkten. Det har hänt sej att den börjat ta emot fläktvingarna. Fortfarande vet vi inte vad som förorsakade låsningen av fläkten och pumpen men det var bara att sätta ihop allt (och köra efter nya fläktremmar till Borgå). Efter det verkar allt fungera igen men man är ju orolig att det skall hända igen. Det var som om en bult hade fastnat i vattenpumpens vingar inne i pumpen men hur det skulle vara möjligt förstår jag inte. Det är bara att köra tills det går sönder ordentligt.

Nå, i dag kom vi då äntligen ut i skogen. Där hade en stor gran fastnat i en stor tall så jag måste dra roten bakåt för att få omkull granen. Det var besvärligt att komma nära roten på grund av alla stenarna men till sist fick vi ner den. Den stora lastaren har en så bra räckvidd att man kommer åt mycket bättre än med den lilla.

Det hann frysa så mycket att man kan köra med traktor till skogen nu men tyvärr så hotar de igen med varmare väder och regn den här veckan. Usch och fy !

Skogstraktorn är ute och luftas

Nu är i alla fall byggarbetet slut och skogsarbetet officiellt påbörjat.