14 december, 2020 av Nisse

Äntligen till skogen

Det är inte alls trevligt att vara i skogen på sommaren. Bara en massa myggor och älglöss och annat elände. Och så är det för varmt att göra nånting nyttigt. Dessutom har man en massa annat arbete på åkrarna och med husen. Så jag är aldrig i skogen på sommaren.

Men på vintern är det helt annorlunda. Då trivs jag i skogen – om det har frusit på. Det var meningen att börja med skogsarbetet i början på december men det kom allt möjligt annat i vägen så först i dag kunde vi ta traktorerna och fara till skogs.

Först var det regnigt och mjukt men då det frös på förra veckan så kom det annat. Vi har pysslat med sågverket. Väggen behövde tätas för det fanns fullt med sågspån inne i huset. Logosolen ger så fina spån att de blåser in genom varenda springa. Det behövdes också mera lampor eftersom det är så mörkt till och med mitt på dagen då det är mulet – och det har det varit nästan hela tiden. Ett bord för att fila sågkedjan till motorsågen behövdes också.

Regnet hindrade också takarbetet. Det var bara takrännorna kvar men de är mindre trevliga att sätta upp då det regnar. Till sist fick jag upp dem för en vecka sedan och kunde riva de sista ställningarna så nu är takarbete verkligen slut. Ett par stegar finns kvar och så skall det städas men annars är det klart.

Taklagshasi

Sedan kom Fredrik hit och vi satte upp en mast för GPS-antennen. Det är alltså en antenn för RTK-systemet som ger en korrigeringssignal till GPS-mottagaren så att noggrannheten blir nära en centimeter (i jämförelse med den vanliga 3-4 meter). Jag har kört med GPS-navigering på sprutan och då har det ibland varit felvisning på 20 meter. Det blir intressant att se hur det fungerar nästa sommar.

Det behövs en ny antenn och mottagare på traktorn som kan ta emot korrigeringssignalen. Sådana har man kunnat köpa tidigare också men priset har varit på flera tusen euro. De mottagare vi nu skall testa är betydligt billigare.

Belarus körde jag in i verkstaden för att spänna styrlederna eftersom framhjulen börjat vingla hit och dit alldeles för mycket. Det går nämligen att spänna till lederna för de har ledens kula inne i två koppor av plast med en mutter som pressar ihop dem. Jag öppnade alla fyra och alla utom en såg riktigt bra ut så jag bytte bara den ena och satte sedan smörjfett i skålarna och drog ihop dem. Glappet försvann inte utan det var en bult i fästet till styrcylindern som var den verkliga boven. Jag undrar om nån satt dit den senare för den var alldeles för kort så att gängorna tog emot hålets kanter och var helt nedslitna. Med en ny bult så försvann glappet nästan helt.

Då var det klart att åka till skogen – trodde jag. Men då jag skulle fylla på flis så började fläktremmen skrika på stora Zetorn och stora rökmoln bildades. En snabb undersökning visade att vattenpumpen och fläkten satt fast stenhårt. Då hade jag redan skopan full av flis så den måste jag tömma och därefter köra in traktorn i verkstaden. Båda fläktremmarna brann av eftersom fläkten inte rördes alls.

Det var ett mystiskt fel för vattenpumpen är helt ny. Vi började redan skruva loss motorhuven men märkte att fläkten och pumpen plötsligt började tvinna alldeles lätt. Inga märken syntes heller på plåtkåpan runt fläkten. Det har hänt sej att den börjat ta emot fläktvingarna. Fortfarande vet vi inte vad som förorsakade låsningen av fläkten och pumpen men det var bara att sätta ihop allt (och köra efter nya fläktremmar till Borgå). Efter det verkar allt fungera igen men man är ju orolig att det skall hända igen. Det var som om en bult hade fastnat i vattenpumpens vingar inne i pumpen men hur det skulle vara möjligt förstår jag inte. Det är bara att köra tills det går sönder ordentligt.

Nå, i dag kom vi då äntligen ut i skogen. Där hade en stor gran fastnat i en stor tall så jag måste dra roten bakåt för att få omkull granen. Det var besvärligt att komma nära roten på grund av alla stenarna men till sist fick vi ner den. Den stora lastaren har en så bra räckvidd att man kommer åt mycket bättre än med den lilla.

Det hann frysa så mycket att man kan köra med traktor till skogen nu men tyvärr så hotar de igen med varmare väder och regn den här veckan. Usch och fy !

Skogstraktorn är ute och luftas

Nu är i alla fall byggarbetet slut och skogsarbetet officiellt påbörjat.

3 december, 2020 av Nisse

Åter till vardagen 2020

I måndags var jag till ögonläkaren och fick godkänt – inga problem med ögonen. Dessutom fick jag recept på progressiva glasögon och det är bra för jag börjar tröttna på att ta på och av de tillfälliga glasögon som jag nu har. De är utmärkta för att köra bil och se på långt håll men jag måste ta av dem för att läsa och se vilken skruvspets jag behöver till skruvdragaren.

Fröjden blev kort. Då jag beställde nya glasögon så kostade de en halv förmögenhet. Nu måste jag också skaffa billiga glasögon som jag vågar ha på då jag arbetar och spara de dyra för speciellt högtidliga tillfällen. En svetsloppa så är de genast förstörda. De billiga må vara sämre men de jag brukar köpa i Sverige kostar bara en tiondedel av de dyra.

Nu måste man vara försiktig för med de här priserna så kan man inte gå och dö inom de närmaste tio åren förrän alla reservdelarna är amorterade. Det är som en gammal traktor eller bil – när skall man skrota den ? Ju mer man satsar på den desto svårare blir det att föra den till Hosmasgården (där vi samlar skrot för ungdomsföreningen). Det var en dyr dag på måndagen för jag fick också räkningen från tandläkaren. Hon är nog värd pengarna för det var rena kroppsarbetet att få bort en inflammerad rot på en kindtand. Jag håller alltid fast ögonen men jag tror nog att hon svettades då hon drog i tanden :-).

Så nu är jag fri att börja göra nånting nyttigt igen. Konditionen är usel efter en månads slöande men det är fortfarande så blött att man inte kommer till skogen. Vi har i stället satt upp plåt på tuutn (jag har svårt att kalla den “skorsten”). Nu har den ett plåtsvep över så att det inte regnar in i den. Förr behövdes det inte eftersom man eldade varje dag. Till och med på sommaren måste man ju laga mat. De dagarna då det både regnade och blåste så rann det vatten längs tuutn in i huset. Få se om det är slut med det nu.

Man tycker att det inte behövs så mycket plåt till en hatt men jag måste klippa till en bit på 1×1 meter som jag sedan vek ned och in och fäste med ett monteringsband.

Plåten klipps till
… och viks i stora vikmaskinen
… mitten viks inåt (nedåt)
… och plåtsvepet skruvas fast

Jag använde aluminiumplåt som är ganska lätt att vika och håller bra. De gamla plåtarna är från 1980 men i riktigt bra skick ännu. Men då hade jag inget plåtsvep över. Det är nu fastskruvat med fyra rostfria M6-skruvar (nedifrån) och så har jag själva svepet fastskruvat med rostfria muttrar uppifrån. Då är det relativt lätt att skruva bort om man skall sota. Det är strängt taget inte nödvändigt med rostfritt för järn som är ute i fria luften rostar inte så farligt eftersom vattnet torkar upp snabbt. De gamla skruvar och muttrar som jag satte dit omkring 1980 gick lätt att skruva bort ännu 40 år senare.

Sedan satte Henrik (erfaren bergsklättrare) upp plåten med monteringsband. Man bör dela bandet i två delar och sätta spännskruvar diagonalt för då spänner de bättre till bandet än om man bara använder en skruv.

Hatten på …

Nu i menförestider är det lämpligt att städa och täta dörrar. Nästa hus som skall rustas upp är uthuset och vi började redan med den delen som finns bakom Logosol-sågen. Där fanns ännu en hel del saker som bars ut efter köksbranden så det blev att sortera och städa. Mycket var sådant som man egentligen inte behöver (eftersom det fått ligga där i många år nu) men vi hittade också nyttiga saker som vi sökt efter.

Problemet med sågen har varit att det kommer massor med sågspånor in i huset genom springor och vi skyfflade ut en hel del. Nu tätar vi väggarnas och dörrarnas springor så att det problemet minskar. Men de sågspånor som kommer från Logosolen är mycket fina så de hittar in genom den minsta springa.

Det går bra att såga nu men dagarna är så korta och mörka att det behövs en mängd lampor runt sågen. Vi skall också bygga bord för motorsågen. Kedjan måste filas ganska ofta – då går det mycket bättre med sågandet. Hyllor för verktyg och utrustning till sågen behövs också. Speciellt hållare av olika slag för stockarna är viktiga. Det går nog bra att såga bort bakarna på en stock men då man börjar såga virke så behövs det hållare så att ändarna inte hänger ned – då får man intressanta kilar …

Vi bygger också staplar inomhus för virket så det inte samlar snö under vintern. Det är viktigare då man sågar på hösten. På våren kan man lugnt stapla upp virket utomhus för då torkar det bara bättre.

Och så har vi alltid behov av att städa upp i den stora ladan. Den var visserligen tömd efter golvlagandet men det är hemskt hur fort det samlas bråte på nytt i den. Speciellt takarbetet de två senaste somrarna fyllde upp ladan på nytt. Man vill inte lämna ens ruttet virke utomhus. Om man förvarar det under tak så blir det bra bastuved.

Nu hoppas vi åter på frost. En vecka med -10 grader utan snö skulle vara perfekt så att vi kan köra med traktor till skogen. Jag skulle absolut behöva skogsarbete – nu sitter jag och programmerar och installerar men fastän det är nödvändigt så skulle jag hellre fara till skogs.

Såm moofa saa: “Ja iiss int sit jäär inn å fryys – ja far ti skooin”.

15 oktober, 2020 av Nisse

Nu blir det höst

Det har varit ovanligt varmt. Vi har inte haft frost ännu – först på lördag utlovas minusgrader. Det brukar vanligen vara nån frostmorgon i augusti eller september men i år har vi kommit till mitten av oktober förrän det blivit kallt. Det märks också på att jag inte behövt sätta på värmen i huset än. De senaste dagarna har jag visserligen eldat i spisen i köket på morgonen men det har räckt till ända tills nu.

Om man ser på kurvorna från väderstationen så har temperaturen varit ganska stabil ända fram till omkring den 9 oktober varefter den börjat sjunka. Nu blir det att sätta in dubbelfönster och så småningom sätta på värmen från flispannan. Vi har inte speciellt varmt inne utan +19-20 grader räcker bra till. Det har gått bra utan extra värme och i sovrummet vill jag ha ganska svalt för då sover jag bättre.

I verkstaden är det bra om det inte är för varmt så där jobbar jag helst under +15 grader. I förra veckan körde vi in tröskan i ladan för vinterförvaring och det är alltid krångligt eftersom det bara finns några centimeters marginal. Vi måste vara två för att sikta in den. Det gick i alla fall bra med första gången även om det bara blev en centimeter luft på ena sidan. Man flyttar ju inte en så stor maskin sidledes annat än genom att köra ut tillbaka och sikta in sej på nytt.

Tröskan i vinterförvar

Luckorna är öppna så att gnagarna inte kan härja ostraffat. Våra katter brukar hålla till i ladan men trots det hade nån mus i fjol gett sej på isoleringen under instrumentpanelen. Till all tur var ledningarna oskadade. På den nyare tröskan är det svårt för katterna att komma in under instrumentpanelen även om jag lämnar luckan öppen. Kanske jag borde bygga en stege för katterna ? Mössen hittar nog en väg in i alla fall.

Det har varit varannandagsväder med omväxlande sol och regn. Då det regnat har jag flyttat mina installationer från den gamla Ducaton till den nya. Backspegel finns det inte på den nya så jag installerade en backkamera. Den fungerar bra – tills motorn är igång. På nätet diskuteras samma problem så det verkar inte vara ovanligt. Det är möjligt att det beror på PWM-tekniken som används i en del bilar. PWM (Pulse Width Modulation) betyder att man i stället för likström skickar pulser av olika bredd. På det sättet kan man reglera till exempel en lampas ljusstyrka. Men det stör lätt videosignalens synkronisering.

Nu har jag dragit tjocka ledningar direkt från ackumulatorns poler till en egen central. Därifrån drar jag egna ledningar (både +12V och jord) direkt till kameran och till skärmen. Om det inte hjälper så sätter jag in avstörningskondensatorer och i värsta fall en stabilisator. Men en ackumulator är en ganska bra stabilisator i och för sej. Den har tyvärr ett ganska högt motstånd på högre frekvenser så en keramisk kondensator kan behövas för att får bort alla störningar. Elektroniken i nyare bilar är inte bara till fördel.

Ibland undrar man vad man egentligen gjort under hela hösten efter tröskningen. Ofta blir det små arbeten som skjutits upp då man haft bråttom. Jag hjälpte också brorsan med deras nya tvättrum som är helt ombyggt. Det hade blivit litet fuktigt i hörnet och myrorna hade börjat bygga där. Men det var inte så stor del av en stock som behövde förnyas. Det är 30 år sedan det byggdes och då användes ännu plast och mineralull som nu är borttagna och ersatta med material som andas.

Och så har vi skjutsat de bättre hälfterna. Bägge lyckades vricka foten och fick till och med brott på något ben. Ett tag så tävlade vi här hemma om vem som haltar mest då jag fick en släng av ischias (jag borde inte lyfta tunga stockar). Men nu skuttar vi åter omkring som kalvar på grönbete – om man nu överdriver litet.

Verandans väggbräder är nu uppsatta men det saknas ännu litet foderbräden och ett par plåtstumpar. Balkongens räcke skall bli trä utanpå rören men det får vänta till nästa sommar. Räcket av rör satte jag upp för 40 år sedan då jag konstaterade att trä ruttnar och blir livsfarligt. Men det ser ju förfärligt ut så jag satte trä utanpå och det skall jag göra igen – men nu med plåt utanpå. Sedan ser man nästan inte alls att verandan är så gott som helt förnyad.

Verandan är nästan återuppbyggd

Takrännorna på husets baksida väntar ännu på att bli uppsatta för det har varit litet för regnigt de senaste veckorna. Det är inte något större arbete men jag måste vänta med att ta bort ställningarna till dess. Sedan blir det att fundera på vintern som troligen kommer också i år. Man borde gå igenom värmesystemet och se till att det är i skick innan det blir kallt. Det är en hel del småsaker som brukar ta tid.

Ute på åkrarna finns det också arbeten som borde göras men det beror helt på vädret. Jag vill inte köra djupa spår med tanke på direktsådden nästa vår. Om det blir torrt väder så skall halmen hackas och slyet vid skogslaggarna tas bort. En stengrop borde också tömmas och fyllas igen. Men allt beror på vädret …

Den yngre generationen (Henrik) har satt upp ett två meter högt staket runt äppelträden. Vi har haft påhälsning av hjortar och de kan förstöra allting på nolltid. Det var tunga rullar men han satte dem att hänga i rotatorn på skogslastaren och lyckades faktiskt på en dag få hela området inhägnat. Att det var regnigt den dagen ser man på all lera som finns i Belarusens hytt …

Hjortstängsel

6 oktober, 2020 av Nisse

Slut på höstarbetet (på åkrarna)

Det har varit ganska fint torrväder här hos oss. Längre norrut har det varit ganska illa och jag känner med er där. Jag fick vetetröskandet undan ganska fort. Det var inte mycket till skörd även om det tycks vara mycket ojämnt. Vissa har fått en ganska bra skörd.

Sedan blev det bråttom att få vallarna slagna. Gröngödselträdan går på sista året så nästa vår måste den brytas. Hur det skall gå vet jag inte men jag siktar på direktsådd – om det nu går. Den fina klövern ligger nu där och ruttnar hoppeligen under vintern. Den borde hackas men om jag kan göra det ännu i höst beror helt på vädret. Jag vill inte köra spår i åkern för sådana är mycket illa för direktsådden.

Vallen måste slås (ganska snygg klöver)

Plöjning blir det inte i höst och jag hoppas att det inte blir nästa vår heller för vårplöjning på våra lerjordar “motarbetar liggväxt” mycket effektivt, dvs. det växer just ingenting alls. Det är en risk som jag tänkte ta i alla fall. Går det illa så förlorar man inte så mycket eftersom vetepriset är uruselt. Vi får leva på pensionen och potatis. Den bättre hälften och barnen såg till att potatisen blev upptagen just före regnat som kom lördag natt. Potatis lär vara den föda som är bäst ifall man inte kan äta mångsidigt. Den innehåller nästan allt som kroppen behöver. Och jag gillar potatis (helst med litet knaperstekt fläsk).

Kvickrotssprutandet gick också ganska bra – eller man kanske borde skriva sprutandet mot baldersbrå för i år var kvickroten inte alls så farlig vilket däremot baldersbrån var. Och jag vill verkligen inte ha övervintrande baldersbrå. Det som är kvar är just gröngödslingsvallen. Det är ingen idé att spruta den förrän de tjocka strängarna med hö är hackade. Potatislandet hann jag inte heller spruta förrän det började regna. Det går att spruta före sådd nästa vår även om det är mindre effektivt.

Jag satte sprutan (800 liter på trepunktslyften) på stora Zetorn för gamla MF165 går med framhjulen i vädret om man sätter mer än 600 liter i tanken. Hydrauliken orkar inte heller lyfta sprutan. Pumpen måste nog förnyas – fastän den bara är 50 år gammal. Nu har det varit så hårda åkrar att det inte blir spår efter stora Zetorn så den fungerar bättre i år. Hytten är också tätare.

GPS:en fungerade hyfsat i år. Noggrannheten var inte den bästa men det var inga 20 meters kast som tidigare. Alldeles nyligen fick Fredrik den nya GPS-stationen att fungera med 2 centimeters noggrannhet men jag hade inte tid att pröva den eftersom regnet hotade.

Vi bygger alltså en GPS-station med RTK som ger centimeternoggrannhet och den kan vem som helst i trakten använda. Men man måste ha en RTK-mottagare. De kan vara ganska dyra även om priserna nu gått ned De är nu ordentligt under 1000 euro och om man riskerar att köpa kinesiskt så kan de vara ännu mycket billigare. Vi behöver inte direkt centimeterprecision även om vanlig GPS med 3-12 meters noggrannhet är för dålig.

Det blev alltså slut på åkerbruket – åtminstone tills vidare. Under veckoslutet hade vi Digiläger på gamla folkskolan där folk fick komma med sina datamaskiner, surfplattor och telefoner för att få hjälp. Och det behövdes tydligen. Åtminstone fick man sitta och prata och svära över de eländiga systemen tillsammans.

Den yngre generationen (Henrik) byggde också en inhägnad för de nyplanterade äppelträden. Två meter högt staket runt allihop kom upp på en dag med hjälp av stora lastaren på Belarus. Rullen var mycket tung men den satte han fast i rotorn på lastaren och kunde sedan lättare rulla ut den. Det går så mycket snabbare för de yngre medan jag haltar omkring med ischias och styv nacke efter vallslåttern. Fast allting börjar bli si som så på den här gamla gubben.

Kubotan med Henrik och ny jordfräs och förstås hunden med …

Det blev verkstadsarbete och i går också litet byggarbete då solen sken och det var varmt. Verandan saknar ännu en del väggbräder och lister. Det är mest potand (petarbete) som passar mej. Jag tänkte få den något så när klar före vintern. Det saknas inte heller verkstadsarbete men man måste bygga då det är torrväder och vara i verkstaden då det regnar.

Mitt i allt kom det en stor grävmaskin som rensade vägdikena – och satte fast trummorna. Så nu blir det spadarbete för att få vatten igenom dem igen. Tyvärr är vissa så dåliga att de troligen måste grävas upp och förnyas.

Även om höstarbetet på åkrarna börjar ta slut för mej så är det ingen brist på sysselsättning.

17 september, 2020 av Nisse

I väntan på regnet

Först hade jag tänkt skriva om hur det kommer skur på skur men så såg jag att en ordentlig storm drog över Österbotten och mellersta Finland. Just nu kommer det inget regn alls även om prognoserna utlovat en liten snipa av det stora lågtrycket. Med litet tur så kan vi fortsätta att tröska redan i morgon kväll.

Det har varit bråttom här i ett par veckor. Och så krånglar min rutter till nätet. Men det är inte tid att felsöka just nu. Tröskan är sönder – inte alls förvånande – och vi har över hälften av vetet otröskat.

Takarbetet sköt alla arbeten framåt så att vi lyckades tömma torken bara en dag innan vi började tröska. Och så har här kommit skur på skur på skur. Inte stora mängder men allting har varit blött nästan hela tiden. Trots allt har det varit så mycket torkväder på eftermiddagarna att den andra flisomgången blev torr just före tröskandet började.

I väntan på tröskväder så började jag laga balkongen. Vi satte upp takskivor i två lager och utanpå dem ett dubbelt lager med takfilt – Dual som limmas utanpå varandra så det blir dubbla lager – och litet tredubbelt i skarvarna. Lutningen är nämligen så liten att takfilten måste vara alldeles tät. Det gör ju inte så mycket i vårt fall för det gamla verandataket finns kvar under balkongen men läcker takfilten så ruttnar nog skivorna så småningom.

Det nya balkonggolvet

Till höger syns plåtkanten som skall föra ut regnvattnet från väggen och på sidorna finns trekantlister som hindrar att takfilten bryts. Det blev en hel del avbrott i arbetet då det kom regnskurar. Den sista kom just då vi skulle lägga på takfilten. Det var en åskskur så vi blev ganska blöta. Det har i alla fall varit varmt och blåsigt så regnvattnet torkade upp ganska snabbt och nu är också balkongens golv klart.

Balkonggolvet klart

Balkongens räck saknas ännu men det får vänta tills vi har tröskat. Utanpå blankorna lägger jag plåtar så att de inte skall ruttna så fort. Trä håller länge men det skall inte ligga så att vattnet blir kvar. Vi hade trallar av trä som balkonggolv men det höll inte alls. Tryckimpregnerat virke vill jag inte ha. Det gamla räcket av svetsade rör skall upp tillbaka men det ser inte bra ut så jag tänker sätta träräcke utanpå för utseendets skull (med plåt).

Sedan blev det två dagar med solsken och tröskandet kunde börja. Det var inga större problem med tröskan i år. Den startade genast och det enda som behövdes var en fjäder till en remspännare. Så vi körde in närmare tio hektar.

Och så började problemen. Jag hade satt en gammal fjäder från en tvättmaskin vid remspännarens hjul och den brast eftersom den var för stor och hjulet slipade av den. Det var ingen stor sak men så började alarmet tuta och slutade inte fastän varvtalet gick upp. Där finns en varvtalsvakt som gör att larmet tutar på låga varv men inte då varven ökar.

Jag hittade inget fel så jag satte en handske ovanpå blinkeländet och fortsatte att köra. Det gick bra tills jag skulle tömma – då brast kedjan till tankskruvarna. Det var bara att köra hem till verkstaden.

Tanken var full med vete och tömningen fungerade inte. Då var det bra att ha en sugtryckfläkt. Med den sög vi bort vetet ur tanken och sedan var orsaken till kedjebrottet klar. Den ena bottenskruven var inte alls kopplad till draget. På den gamla tröskan gick det inte att få in skruven om den inte kopplade på rätt sätt men på den nya tröskan kan skruvens koppling hamna över eller bredvid. Så vi lärde oss att man måste se efter att kopplingen kommit rätt då man sätter i skruvarna. I reservdelslagret hade jag 3/4″ skarvar för kedjan så nu väntar vi bara på regnet – och efterföljande fina tröskväder.

Det blir ingen rekordskörd i år. Den blir ganska dålig. Vädret har inte varit bra för vetet den här sommaren. Baldersbrå finns det däremot mycket av – mest sådant som grott sent så den blommar som bäst. Fukthalten på det tröskade vetet är omkring 20-22 % vilket är ganska lågt i våra trakter.

Det står litet vatten på ytan i svackorna på leråkrarna men de är stadiga efter den torra sommaren. Det går bra att tröska med bordet lågt nere vilket är viktigt vid direktsådd. Jag tänkte i alla fall köra över åkrarna med hacken så att halmen inte fastnar i billarna på såmaskinen nästa vår. Inte för att det finns mycket halm i år. Strålängden har varit ganska kort.

Det är bara att få tröskandet undan och så vänta på nästa vår …

24 augusti, 2020 av Nisse

Se Sverige och sedan karantän

Det är i alla fall lindrigare än “Se Neapel och sedan dö”. Neapel (grundat av greker för 2700 år sedan) var en storstad som napolitanerna ansåg ha allt så då man sett Neapel så kunde man lika gärna dö för det fanns inget mer att se. Men att resa till Sverige gör bara att man hamnar i karantän.

Nåja, då jag läste om den frivilliga karantänen så är den ju väldigt lindrig för en bonde. Till vardags så uppfyller vi alla villkoren utan extra åtgärder så jag har varit i “karantän” i nästan 20 år. Alla borde bli bönder så skulle det inte bli någon smittspridning.

Vi pysslar för oss själva utom då vi nån gång köper mat och det är ganska sällan för vi köper i lager allt som går att lagra. Att tvätta händerna är nästan en inbyggd reflex för en bonde som skruvar med traktorerna. Man kan inte komma in utan att tvätta de oljiga händerna – och det räcker inte med 30 sekunder utan man får nog gnugga i flera minuter med minst två omgångar linoljesåpa (som mycket bra tar bort olja). Att hålla avstånd är jag van vid. Jag har aldrig kunnat med pussande och kramande och skakar inte ens hand utan vinkar bara litet på betryggande avstånd. Munskydd köper jag i stora förpackningar.

På tal om munskydd så har jag använt dem sedan de började säljas men största delen är de bara skräp. Till sist så hittade jag franska munskydd av klass FFP2 (tar bort aerosoler över 94%). Huvudsaken är att de har dubbla gummiband av bra kvalitet ett runt nacken och ett över huvudet. Dessutom bra gummitätning runt näsan (Moldex 2405). Tyvärr säljs de just inte alls här i landet men jag hittade dem hos JULA och sedan på eBay där förpackningar på 50 st. var ganska förmånliga. Nån skrev att de inte får ha utandningsventil men det är bara nys. Munskyddet är till för att skydda den som bär det. Hälsovårdspersonal kan sedan ha annorlunda skydd.

Det var förstås riskabelt att åka färja via Stockholm men vi satt bara i hytten och hämtade TaMed-kassar med frukost på morgonen. Förstås åkte vi från Åbo så att färjeresan blev kort och vi kunde kringgå smittohärden H:fors. Vår regerings begränsningar är ganska onödiga för då vi reste så hade Borgå fått tre nya fall medan Arboga i Sverige bara hade ett nytt fall den veckan. Färjan var nästan helt tom på människor (men fullt med långtradare på bildäck) och då jag hämtade TaMed-frukosten så satt det bara TVÅ personer i hela kafeterian.

Sedan körde vi till vårt hus utanför Arboga där vi pysslade för oss själva hela veckan innan vi åkte hem raka vägen. Men jag sitter så gärna i karantän i två veckor i alla fall. Då blir man av med alla försäljare …

I Sverige hade man nyss börjat tröska. Trots ganska svår torka blev skörden bra med 10 ton per hektar (höstvete) fukthalt 15 %, falltal över 300 och protein på 13 %. Det hade i alla fall kommit litet regn i juni där. Fast vår brunn var nästan tom.

Här tröskas havre på “vår” åker

Men det värsta var det meterhöga gräset som redan hunnit bli torrt och segt. Det tog tre dagar att få bukt med det och en stor Husqvarna röjsåg hade fullt upp med att klara av det. Jag hade köpt tjock trimmerlina men det gick åt en hel del eftersom gräset till en del nästan förvedats.

Höslåtter

Det värsta var grästuvorna som nästan såg ut som buskar. Det gick nog att kapa ner dem med den tjocka trimmerlinan men det tog tid och det gick åt en hel del lina. Till all tur hade jag köpt över hundra meter lina. På bilden ovan har jag bara kört första gången med röjsågen och trimmerhuvud. Jag var tvungen att köra en gång till då vi kört bort det värsta gräset. Det blev en ordentlig höstack.

Och så var det HETT ! De flesta dagarna var det över +30 grader på eftermiddagen och då kunde man bara inte göra nånting i solen. Det gällde att byta arbete så man alltid var i skuggan. Förmiddagarna var ganska hyfsade men på kvällen blev det inte svalare förrän klockan åtta och sedan började det skymma redan efter en timme. Nätterna var till all tur svalare.

Efter tre dagars hårt arbete började man kunna röra sej mellan husen.

Då vi fått höarbetet gjort så måste vi vattna äppelträden – speciellt de nyplanterade (i fjol). Brunnen var nästan tom men Lars-Erik, vår granne, hade en borrad brunn (53 meter djup) utanför deras gamla ladugård och vi fick köra vatten därifrån. En brunn som kan ge vatten åt en hel ladugård med törstiga kossor kan nog ge vatten till några äppelträd.

Det var inte så enkelt att köra hem vattnet för vi hade inga stora byttor med lock. Så vi tog vattentunnor utan lock och körde på ettans växel och hoppades att ingen skulle komma emot på den smala vägen. Det var söndag afton så några lastbilar borde det inte komma. Allt gick bra.

Jag satte upp plåtlister ovanför fönstren eftersom fönsterbräderna börjat ruttna. Bågarna skall ännu kittas och målas men det blir till nästa sommer. Ytterdörren hann jag i alla fall måla.

Nymålad ytterdörr

Huset hade haft gul dörr och gula fönsterbågar som visserligen är en traditionell färg men jag tycker bättre om grönt. Här har vi målat dörren “skruttgrön” (jo, så heter faktiskt kulören). Trappan och trapptaket måste ännu förnyas.

Förutom hettan så gick allt bra men då vi kom tillbaka till Åbo och skulle gå ned till bilen så slintade den vackrare hälften och vrickade foten riktigt ordentligt på bildäck. Hon har nu legat till sängs i flera dagar men foten börjar bli bättre även om den ser blåsvart ut.

Det var förstås hemskt illa att åka bort mitt i sommaren. Jag borde ha gjort en massa arbeten hemma. Men det passar aldrig att resa bort och man måste helt rått bara åka för att nån gång få litet omväxling. Om man nu kan kalla vårt arbete i Medåker för det – egentligen var det samma sorts arbete som vi har hemma.