Torka och stenarbete 2024

Fastän det är blött längre västerut så har vi haft en torr sommar här. Vår styva lera är stenhård. Klövern växer i alla fall som en tok och hade det inte varit för den heltorra försommaren så hade väl vetet blivit hyfsat. Nu grodde hälften först i månadsskiftet juni-juli. Det var så torrt att ogräset också grodde först då så besprutningen blev inte lyckad.

Den här sommaren blev det golvarbete för hela slanten. Speciellt stenarbete eftersom jag sänkte tröskhusgolvet med 15 cm och under det gamla golvet fanns det en massa jordfasta stenar. Ännu i september fanns det arbete med att städa efter golvarbetet.

En massa saker blev ogjorda eftersom jag högg i sten nästan hela sommaren. Vetet fick jag inte iväg på våren eftersom jag hade rivit upp golvet under silona. Inte kunde man köra på det nya golvet heller förrän om en månad. Så jag lappade ihop de maskiner som länge stått på listan över nödvändiga arbeten. Speciellt såmaskinen hade matat ut bigödningen ojämnt. Då jag skruvade upp växellådan så stod det klart varför – ett lager hade sett sina bästa dagar.

Rapiden hade en intressant konstruktion med två hävstänger och så kallade friktionslager som bara rullar åt ett håll men låser åt det andra hållet. Det var inte någon ny teknik för vi hade en likadan konstruktion på vår första flismatare. Men det var inte lätt att hitta ett sådant lager fastän jag hade lagrets nummer. Till sist hittade jag ett i Tyskland. Problemet var att hitta namnet som tydligen var Sperrlager – mycket logiskt bara man kom på det.

Växellådan på Rapid

Axeln med de svarta excenterhjulen drivs från såddhjulet och det ena klämmer ned en hävstången medan det andra släpper upp den andra hävstången. Spärrlagren på utmatningsaxeln till vänster vrider utmatningen då hävstången går nedåt men släpper då den går uppåt. Lustig konstruktion men den fungerar om bara lagren fungerar. Nu har jag i alla fall tre lager i reserv för man vet aldrig när de slutar tillverka dem.

Vår potatis började i juli vara ganska dålig. Jag brukar äta bara gammal potatis – jag tycker inte om nypotatis – men nu blev det att köpa litet potatis innan våra egna hade växt tillräckligt. Tydligen borde jordkällaren sättas i skick – ingången har rasat ihop.

Den gamla potatisen börjar vara dålig

För att ha potatis nästa år rensade jag potatislandet som man knappt såg för alla tistlar. Den här sommaren har tistlarna och baldersbrån växt alldeles utmärkt. Potatisen hade vi inne på mångfaldsogräsåkern som var en sorglig syn.

Potatislandet och mångfaldsogräsåkern

Jag fattar inte vad det skall vara för idé med mångfaldsogräset. Eftersom man inte får spruta så är blir det obönhörligen bara tistlar och baldersbrå. Det var sista gången som jag hade dessa tokiga mångfaldsogräsåkrar. Nu kommer det att ta många år innan man får dem odlingsdugliga igen för där finns massor med ogräsfrön. Någonstans i eländet finns några blåklintar och prästkragar också men försommartorkan gjorde att de grodde först i juli medan tistlarna och bladersbrån var frodig redan i juni.

Så här ser en mångfaldsogräsåker ut i verkligheten.

Golvet var ganska stadigt efter ett par veckor men jag måste ännu göra nånting åt kanten på det gamla golvet. En diamantklinga till vinkelslipen klarade av att skära bort den ojämna kanten men du milde moses så det dammade ! Det var nätt och jämnt att jag alls fick komma in i huset för att dricka kaffe emellanåt …

Diamantklinga på vinkelslipen skar bort ojämnheterna

Tyvärr var klingan inte så stor att jag fick bort hela kanten på en gång så jag måste köra tre gånger (ibland fyra) innan det var klart. Inte det trevligaste arbete jag gjort … Men slutresultatet blev ganska bra och kanten slät. Det är viktigt så man inte kör sönder ringarna för de är numera så tunna på sidorna.

Slutresultatet

Den första augusti hackade jag allt ogräset på mångfaldsogräsåkrarna men då hade ju en hel del redan fröat. Nu behöver man inte mera se på eländet. För säkerhets skull tog jag i alla fall ett foto som visar att bland ogräset fanns en och annan sådd blomma – men inte var det många.

Litet annat än ogräs fanns det nog

I början på augusti så hade vi pärthyvlantalko som Fornminnesföreningen ordnade. På vintern hade vi kört ut 40 granstockar som hade ganska litet kvistar. Dessa kapade vi till 45 cm kubbar som hyvlades till pärtor. Men stockarna hade torkat för mycket så pärtorna blev inte snygga. Man borde hyvla så tidigt på våren som möjligt. Förr då pärthyveln var vattendriven så måste man helt enkelt hyvla på våren då det kom mycket smältvatten.

Pärthyveln i arbete

Samtidigt så spikade vi nytt pärttak på den gamla bodan från 1700-talet. Enligt gammal sed så satte vi bara ett nytt tak utanpå det gamla. Det hade satts upp på 80-talet och hade börjat läcka.

Pärtspikning

Vi hade flera hakalistär på vår bodvind som vi använde för att få pärtorna på rätt ställe. Rakskivan med ett par spikar i flyttades bara uppåt ett hack då en rad var färdig. Och så hade vi en gammal låda med riktiga pärtspikar. Det tog en liten vecka att spika upp taket och det var ganska hett i solen men det var trevligt att ha taket färdigt då det kom ett ordentligt regn så det blev döpt. Nog har vi fått regn här också – man alldeles för sent.

Regnet kom men alldeles för sent

Sedan åkte vi väg till Sverige till “arbetsläger nummer 2” för att få fram äppelträden från det höga gräset som var både segt och tjockt. Jag körde tre fulladdade ackur på morgonen och tre på kvällen i trimmern nästan hela veckan innan vi fick bukt med gräset. Det är också viktigt att få bort det långa gräset för att sorkarna inte skall trivas i äppelträdgården.

Äppelträden börjar synas

Däremellan tapetserade vi det lilla rummet på övre våningen där taket varit ruttet och det var hål i väggarna. Snart börjar det se hyfsat ut.

Lilla rummet nästan färdigt tapetserat

I enlighet med gammal tradition så måste jag ännu såga ned en kvist som höll på att skava på husets tak innan vi for till färjan. Det ledde till att vi höll på att missa avgången – men vi hade en minut på oss innan de stängde incheckningen … Det är sällan som vi lyckas åka iväg i någorlunda god tid. Men jag kunde konstatera att den batteridrivna motorsågen fungerade riktigt bra.

Kvistsågning i sista sekunden

Väl hemma så skulle jag köra ut tröskan och sätta den i verkstaden. Men ena ringen var alldeles grymt flat och alla försök att pumpa upp den misslyckades. Det var bara att skruva loss hjulet och försöka få ut det ur ladan. Det var inte så litet (34″) men med gamla frontlastaren lyckades vi få ut det och upp på släpvagnen. Sedan var det inte så stor sak att få det reparerat – men det blev ny ytterring och ny innerslang.

Tröska utan hjul

Så skulle tröskhuset städas och det var fullt av cementdamm efter diamantskivan. Igen var det svårt att slippa in på kaffe. Dessutom var det nya golvet 15 cm lägre än det gamla så jag måste slå ihop ett par lavar för fläktarna.

Fläktarna äntligen på plats igen

Kabeln till den stora 22 kW fläkten hade en dålig kontakt så den måste bytas. Men det var lögn att få upp skruvarna som hade rostat fast grundligt. Till sist måste jag kapa kabeln och skruva fast en ny kontakt.

Nu var det dags att tömma torken men först måste jag få bort vetet från lastningssilona. Allt blev försenat på grund av golvarbetena. Men sedan var det ganska trevligt att se att lastbilen kunde backa in på det nya golvet så att till och med hytten rymdes in … Nu får man bara hoppas att det inte kommer nya lastbilar som är högre.

Lastbilen rymdes in !!

Men då jag tömde torken så såg jag att plasten i taket nu slutgiltigt är för dålig. Inte för att man kan klaga – den var från 1975. Nästa år den 17 juli så kan vi fira 50-årsjubileum för torken. Jag planerade torken som 29-åring och då var det osäkert hur länge den skulle fungera men jag tror man kan vara nöjd.

Plasttaket från 1975

Det är inte bara plasten som är skröplig – gubben börjar också vara litet dålig. Än går det bara man käkar Burana då ischiasen slår till men en dag är det slut. Tio år till måste jag orka och helst tjugo – men den som lever får se …

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

12 reaktioner till “Torka och stenarbete 2024”

  1. Lönar sig att byta ut fjädrarna på växellådan samtidigt som den är isär, de kan brista när de får lite mer ålder på sig, finns som reservdel på väderstad och borde inte vara särskilt dyra.

  2. Bra tanke. Jag ska skaffa fjädrar i reserv för då det händer så vill man inte vänta på reservdelar. Annars så såg jag inte tecken på slitage i växellådan trots att maskinen är från 1992 (köpt begagnad från Uppsala 2011). Tallrikarna har jag bytt för förre ägaren hade steniga jordar så de var slutslitna. Nu är det närmast utmatningsvalsarna som kanske borde bytas. De elektriska ledningarna och kontakterna var usla så de är alla utbytta. Styrlådan byggde jag om så den är av eget “fabrikat”.

  3. Så var då sista torken torkad och förrensaravfallet kört till skogs! Nu väntar då lite höstspridning av biogasslam, men kom ett par rediga regnskurar så det blir att vänta tills det bär. Under tiden service på skogsgrejorna. Att hugga energivirke ur utfall och längs vägar brukar nog lyckas fast det klafsar kring
    däcken annanstans. Otroligt varm höst. I natt hade vi +15! -76-78 när jag var i Korsholms lantmannaskola, sopade vi snö ur skärbordet på Sampo 410 innan vi for till Fladan på tröskning! Kan tänka har Christer ngn minnesbild av det! Nästan 1 meter snö på vintern. -79 när jag ryckte in till Dragsvik 6.10 var det snö och is på perrongen i Riihimäki när vi bytte tåg mot Karis. -80 byggde vi grishuset och 01.10 var meningen att lägga plåttaket, men kraftigt snöfall (som lämna vintern ut) gjorde att vi fick ge oss ett par dagar. Men det är väl helt naturlig process med tanke på att för x-antal 1000 år sedan hade vi ett par kilometer is ovanför skallen, österbotten stiger än i denna dag efter det.
    Är väl för enkel slutsats att jordens avstånd till solen icke är konstant utan går i ca 160 års cykler, lite närmare eller längre ifrån för varje elliptisk cykel. Då fanns inga bilar eller industri och av människan orsakade utsläppsgaser. Vår miljö kan vi påverka, men klimatet står nog utanför människans kontroll! Men visst har det blivit varmare för på 50-talet gick damernas “onämnbara” ner till knäna och idag har dom strings!

  4. Jag har börjat köra ut avfallet från sorteraren på åkern. Om vårvetet gror på hösten så försvinner det nog under vintern och så har jag börjat spruta glyfoaat före sådden på våren – närmast för att bli av med det eländiga baldersbrået. Nästa vår måste jag spruta mot kvickrot också som fick fäste nu i somras eftersom vårvetet inte grodde ordentligt i den svåra försommartorkan. Vi har inte haft så stora problem med kvickrot på flera år men nu bildade den matta där det fanns luckor i vetet.

  5. Va fint att det ännu finns någon talkoanda på några ställen i landet.
    Havren för mig som såg otroligt bra ut visade sig ha ovanlig låg hl vikt. Orsakad tydligen av ett par veckors försommartorka.
    År 2024 för min del blir något av ett rekord i byten. Såsom bank, bil ,bokförare, försäkringsbolag, motorsåg, skogkransgrip, dator, telefon. Radiohörlurar och röjsågen står ännu mycket nära till byte.
    År 2024 blir också ett år med alldeles tillräckligt med utlandsresor på ca 40 dygn på hotell båt flyg eller bakom ratten på något tungt fordon.
    Senaste resa gick till Chicago Illinois och Portland Oregon. Frun var och representerade finland bland 12 andra länder. Min uppgift var som chaufför bodyguard mm. Tänkte dela med mig om parker livsmedel miljö kultur utvandring mm så småningom.

  6. Jag började jobba första augusti 1979 på trädgårdsskolan så har inga minnen av snö på skärbordet men visst har vädret varierat. September hittills har varit ovanligt varm och torr, endast 9,9mm regn så här långt under månaden. Nästa vecka verkar bli våt och kallare väder har också utlovats. Hade ju tänkt börja skörda in lite till lager jag då så det är ju typiskt. Kanske blir septembers medeltal normal vad gäller temperatur och nederbörd i alla fall trots att det är ytterligheter som noterats.

  7. Så blir det då regnperiod tydligen! Vattnet formligen vräker ner och mer utlovas varje dag denna vecka!
    Hann i alla fall få ut biogasväm spridit innan helgen och en del “eftersläntrar torkar”. Planen var att
    slyröja utfallskanter idag, men är nog för blött. Planer är ju till för att man ska ha ngt konkret att avvika från så det blir servicedag i verkstan idag + kontorsjobb. Alldeles rätt, Christer. Medeltalet = summan av ytterligheterna!

  8. Här är det ännu torrt men vi har bråttom att få glyfosatsprutningen klar och potatisen upp innan regnet som kommer i övermorgon. Över 30 mm utlovas. Det har också på hösten varit ganska små regn så vår lera är ännu stenhård. Det går ju bra att köra på åkrarna då man sprutar så nån nytta har det varit med sommarens torka. Skörden blev – som man redan såg i juni då utsädet inte grodde – rent ut sagt urusel. Det var bland de sämsta åren som jag upplevt. Även om klövern växt som tokig. Torkan har lett till att vi i Hindersby nu har stora arealer med höstsäd (som grott bra). Vädret har varit helt annorlunda än i västra delen av landet.

  9. Här har september varit fin och regnfattig så här långt, första halvan av månaden 7,6mm och hittills under andra halvan 11,7mm. Men det hinner väl komma ännu.

  10. Här har också såtts mera höstvete än brukligt då september varit fin, ska försöka få till nåt inlägg i ämnet så småningom. Vi har lite olika metoder här i området i år så det blir intressant att utvärdera efter vintern.

  11. Mera otur.
    En morgon före Usa resan så såg kinden ut som ett halvt äpple blivit kvar så det var bara att ringa tandläkaren. In på akuten och en tand som var under behandling hade gett upp och spruckit.
    Efter en snabb koll av tandläkaren så blev det fyra penicillin under övervakning och ut och snurr på stan en timme. In till bak och fyra bedövningspunkter vilket gjorde ont vilket i vanliga fall inte ens känns.
    Det var den tanden det med penicillin till i tio dagar. Är infektionen i övre käken är de rädd att det går upp i hjärnan om man inte får stopp på det. Hamnar man i en krock eller någon annan olycka går det inte att operera utan mycket stor risk.

    I Chicago såg jag mitt livs längsta tåg med sex diesellok och godsvagnar som motsvarar två kvartals transport i finland på järnväg i ett enda drag typ.
    https://www.youtube.com/watch?v=jdIzRFOaTCY

    Hemkommen efter usa så gav den 8,5år gamla iPhonen upp och dit for 30år av telefonnummersparande. Fick ut ca 20 men måst väl för till någon proffs för att försöka få ut flera nummer. Den slutade ta emot laddning. Hade nog något molnkonto men lösenordet var i telefon tror jag. Datornätet tog jag ur telefon på landet och nog kan det bli jobbigt för ingenting.

  12. Jag litar inte ett smack på “moln”. Att lagra data där är lika med att kasta bort allt. Jag laddar ned alla telefonnumror till eget minne (en USB-hårdskiva). Den är inte heller garanterat säker men ändå mycket bättre. Eller så kan man sätta på SD-kort som numera är både stora och billiga. Förstås borde man ha flera säkerhetskopior på olika platser så att allt inte försvinner om ett hus brinner ner. Jag har en gammal datamaskin ute i stallet (tegelladugården). Där finns kopior av det mesta. Det är en gammal och långsam maskin men som lager fungerar den. Alternativet är att kasta bort den men den fungera ännu bra fastän den är långsam.

    Men tro nu inte att jag tar säkerhetskopior så ofta som jag borde … Skomakarns barn går ju ofta barfota.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *