Sicket elände

Då odlingsplanen skall göras upp så är den här våren mycket annorlunda än tidigare vårar. För första gången är fodervete i Finland dyrare än brödvete på MATIF-börsen i Paris. Det är länge sedan vetepriset varit över 400 euro per ton.

Problemet är att det inte finns mycket att sälja efter förra sommarens katastrofväder. Dessutom har handelsgödselns pris stigit ännu mera. Bränslepriserna stiger liksom elpriserna. Vi har inte höstsäd men den har gått ut på många åkrar.

Så det blir att fundera vad man skall så och om man skall så alls. Vi har gödseln hemma för i år och fjolårets vete gror 98-99 % men frågan är om man skall spara både gödsel och utsäde för år 2023 ? Priserna är bara på väg uppåt och om gödseln blir tre gånger dyrare på hösten så kan man köpa bara en tredjedel av den normala mängden. Kanske man borde spara en del av årets gödsel ?

Det kan låta bra att vetepriserna har stigit men hur länge håller de ? Det som jag sår nu kan jag sälja först om ett år eftersom jag torkar ned de sista procenterna först på våren. Och jag tänker garanterat inte bränna svindyr olja för att torka ned på hösten. Då skall vetepriserna vara minst dubbelt högre än de är nu.

Hur blir vädret den här sommaren ? En likadan sommar som i fjol skulle vara ren katastrof. Att satsa på att skörden blir normal är att ta risker så som vädret har sett ut. Vi har haft rätt sval vår men vissa förutspår att superhettan i Indien skall flytta norrut. Inget vet.

Inte dags att så än …

Nu borde man också besluta om man skall så in mera i vall för nästa år. Vallen ger inga inkomster men den kostar heller ingenting och med höga gödselpriser så måste man så en mindre areal. Diverse klantskallar ger rådet att plöja upp vallen och så vete nu då priserna är höga men man kan lika gärna spela på rulett. Med höga gödsel- och bränslepriser så är insatserna höga och riskerna stora.

Man kan hoppas att det kommer mera biogas så att vallen går åt till råvara. Då får man också en restprodukt som kan användas för gödsling. Men det är ännu i framtiden för det måste byggas upp ett nytt system för insamling, produktion och försäljning av biogas. Vall är mycket bra för våra styva lerjordar.

För ett vanligt företag kan det löna sej att ta risker. Om det går åt fanders så sätter man bara firman i konkurs och startar ett nytt företag men bonden blir av med allting och det är otroligt svårt att börja om på nytt då åkrarna och byggnaderna och maskinerna försvunnit. Det bara inte går.

Så jag fortsätter nog att vara försiktig. De tre viktigaste faktorerna då det gäller skörden är vädret, vädret och vädret. Visst måste man så för att det alls skall bli någon skörd och det är bra att använda litet gödsel också men några större satsningar lönar sej inte. Jag har i många år haft principen att använda en viss pengasumma för gödseln och om den blir dyrare så köper jag mindre. Jag struntar blankt i alla råd att man skall ha en viss mängd gödsel per hektar. Det finns ingen absolut gräns för hur litet man kan använda. Om man sätter mer gödsel så växer det bättre (ifall vädret det tillåter …) och sätter man mindre så blir skörden lägre (utom ifall vädret råkar vara mycket lämpligt).

I höst då man kan se hurudan skörden har blivit så kan man fundera på hur mycket gödsel man kan köpa för nästa år. Men redan nu måste vissa beslut fattas som gäller nästa års sådd. Tyvärr blir det i blindo. Skriva avtal ? Jo, det kan garantera ett visst pris men inte skördemängden och blir den som i fjol så är ett avtal ganska värdelöst.

Nästa skörd tänker jag torka gratis med de nya solpanelerna. Men jag kan inte påverka gödselpriserna. Det enda man kan göra är att så klöver så det finns åtminstone litet kväve i jorden för vetet. Men det är på tre års sikt. Bränslepriset har inte så stor inverkan på vår direktsådd eftersom vi bara kör över åkern en gång men om det kniper så kan vi odla rybs och köra traktorn på rybsolja.

Så jag sitter och hör på Peps Persson med Sicket elände . Den handlar om eländet med Hallandsåsen men passar bra till det nuvarande eländet. Och så svänger den bra. Det är ingen nedstämd låt utan precis tvärtom. På äkta skånska.

Våren har varit kall och går långsamt framåt. Men man vet aldrig om vädret plötsligt slår om. Litet regn – men inte för mycket, litet sol – men inte för mycket, litet värme – men alls inte för mycket så kanske det växer nånting i sommar och kanske man kan skörda nånting i höst och kanske priserna håller i sej till våren. Eller kanske det går precis tvärtom. Sådant är bondens liv. Det man INTE behöver är alla sorters dumskallar som kommer med råd och krav: Gör si och så …

Eller med Peps Perssons ord:

Aah, sicket rysligt elände !

Direktsådd i sex år

Nu kan man så småningom börja tala om erfarenheterna av direktsådden. Förr plöjde vi och harvade och sådde med en 250 cm Simulta med tallriksbillar. Simultan köpte vi för att vi hade mycket vall för kossorna och då den plöjdes upp blev det en hel del torvor som tallriksbillarna klarade bättre. Problemet var de styva lerjordarna som lätt bildade hårda kokor som lyfte upp de lätta billarna så att utsädet mest låg utanpå.

Simultan hade jag kopplat efter en fräs för att få bort kokorna vilket ibland lyckades men ibland inte. Trycket på billarna var helt enkelt för lågt och brodden grodde ojämnt.

Jag gick länge och funderade på en Väderstad Rapid direktsåmaskin men priset var avskräckande tills jag hittade en begagnad norr om Uppsala för litet över tio år sedan. Till en början bearbetade jag åkrarna med tallriksharv på hösten och körde sedan med Rapiden på våren. Men för sex år sedan lämnade jag bort tallriksharvandet och började så direkt. Det var i alla fall nödvändigt att skaffa en begagnad hack (betesputsare) så att halmen inte skulle fastna i billarna. Det gick att så då den var våt men torr halm började lätt skjutas framför såmaskinen tills det blev en riktigt stor hop.

Det som genast blev bättre med Rapiden var att sådjupet blev jämnt och brodden grodde också jämnt – till och med på de styvaste lerjordarna. Då vi övergick till helt obearbetad såbädd så var jag litet fundersam över lerskorpan som ibland täckte vissa åkrar men det visade sej att Rapiden hade så stort billtryck att tallrikarna skar igenom (jag bytte de gamla slitna tallrikarna till nya). Till och med torra vårar så blev brodden jämn.

Det har varit ganska stora olikheter mellan åren sedan dess och speciellt i år. Vi har sått i torra åkrar och i åkrar med vatten på ytan. Man kan i alla fall nu konstatera att utsädet grott riktigt jämnt och bra varje år. Också i år grodde det bra vilket syns tydligt nu efter skörden. Men sedan kom torkan och hettan i juli och plantorna orkade inte skjuta strå och bilda ax ordentligt. På många ställen finns det rötter men dåligt med strån och ax.

Då man ser bakåt så har de tidigare torra försomrarna nästan försvunnit och vi har fått våta vårar och försomrar. Det har varit negativt för broddarnas utveckling. Om broddarna inte hunnit växa till sej ordentligt före regnen så gulnar de. Äldre broddar klarar nog regnen ganska bra.

Men nu är problemet att få broddarna att utvecklas. Och då är tillpackningen det stora problemet. På bilden nedan syns skillnaden mellan tillpackad jord (en körväg) och mindre packad jord (till höger).

Brodd på tillpackad körväg och åker

Utsädet har nog grott på körvägen men brodden är svag och kort. Billarna på Rapiden orkade skära igenom skorpan så att utsädet kom ner i fuktig jord men enbart fukt räcker inte – det saknas luft.

Följande problem är alltså tillpackningen. Det blir lätt en ond cirkel då regnet blir kvar på ytan och sedan kör man med tunga maskiner och klämmer till den fuktiga lerjorden. Här är direktsådden en del av lösningen för man behöver då inte köra så mycket på åkern. Det är bara sådden på våren och tröskningen på hösten. Ibland då det finns mycket halm så måste man också köra med hacken så att halmen inte fastnar framför billarna. Om man väljer tidpunkt så att leran inte är våt så kan man undvika att packa till den ännu mera.

I år var det omöjligt att välja en bra tidpunkt för sådden på grund av regnen. Vi sådde faktiskt en åker där det låg vatten på ytan. Det var en gröngödslingsvall som såddes direkt efter att jag kört med hacken så lågt det gick. Det var inte bra med tanke på tillpackningen men det var redan in i juni så man kunde inte vänta just alls. Underligt nog så gav den åkern trots allt den bästa skörden.

För att luckra upp åkrarna har jag haft en hel del vall med rödklöver som har djupa rötter. Och vallen (i skyddssäd) har växt alldeles utmärkt. Klövern har varit som en djungel ibland. Den har blivit meterlång och lagt sej så att den varit svår att slå.

Prima klövervall

Inte en enda vall har växt dåligt även om klövern gått ut nån vinter. Jag minns att vi hade massor med prima hö då vi hade kossor (fram till 1975). Våra jordar lämpar sej alldeles utmärkt för vall. Men tyvärr är det inte lönsamt. Visserligen blir jordarna bättre men inte får man tillbaka det man förlorat på tre års vall. Det finns helt enkelt för mycket vall och det blir inte bättre av framtida “förgröning” som ännu ökar på vallarna.

Förstås finns det andra växter som kan luckra upp jorden men jag vet att rödklövern trivs på våra jordar och den är mycket lätt att odla. Ytterst odlingssäker och det är värdefullt.

Framtida generationer får prova på nya odlingar och vi har funderat på att använda vallen som råvara i biogasproduktion. Men det kräver en hel del investeringar så det börjar inte jag med mera. Biogas är dessutom beroende av politiska beslut vilket gör det ännu mera osäkert. I Tyskland fick man för 20 år sedan stöd för vindkraft men nu togs stöden bort och vindkraftverken blev olönsamma och 429 skall rivas.

I år märkte man bra att det måste växa nånting på åkrarna. Helst riktigt frodigt. Där vetet torkade bort så kom det massor med baldersbrå i augusti då regnen kom. Vallen däremot klarade sej riktigt bra. Nu har vi haft en leråker i vall (som skyddszon) i många år och det blir intressant att se hur det inverkat på strukturen då vi bryter vallen. Den har varit dubbelt längre än gröngödslingsvallarna som måste brytas efter tre år. Den åkern har vanligen gett usla skördar av korn och vete så få se om det ändras.

Direktsådden blev enligt min mening en stor framgång. Förutom att brodden gror mycket bättre så har arbetet och bränsleåtgången minskat radikalt. Det minskade antalet körningar på åkrarna är också en bra sak. Men som alltid så är det nånting kvar att göra och nu blir det fokus på att få bort tillpackningen men också att minska mängden vatten i svackorna. Det betyder att ytan skall ändras genom att skopa svackor fram till dikena för att få bort ytvattnet. Förändringen i regnmängderna gör det nödvändigt.

Den sista jordbearbetningen som jag lämnade bort var att plöja upp vallen. Men det gick bra att så direkt i hackad vall så nu har jag slutgiltigt gått över till direktsådd.

Lättröskat (2021)

Så kom och gick trösksäsongen. Allt var över på två och en halv dag. Det var ytterst lättröskat för där fanns just inget att tröska. Jag läste om en bonde som funderade på att sätta skummarkör på tröskan för annars kunde han inte se var han hade kört. Det var det värsta år jag varit med om.

Det började ganska bra i maj. Vi sådde nästan allt 14-16 maj men sedan kom regnen och det blev tre veckors uppehåll i sådden. Efter regnen stod det vatten på åkrarna och den sista åkern sådde Henrik i vattnet den 5 maj. Och det var den enda åker som gav någon skörd …

Nu efter skörden så ser man att utsädet grodde ganska bra. Det finns rötter alldeles jämnt över hela åkern. Men sedan kom torkan och hettan i juli och rötterna orkade inte producera strån och ax. Det fanns vissa gropar där det inte ens växte ogräs men det stora problemet var nog brodd som grott bra men sedan torkat bort. Och det gällde alla åkrar utom den sist sådda åkern.

Vete har grott men torkade bort och baldersbrå tog över

Det är svårt att veta vad det beror på att den enda bra åkern klarade sej så mycket bättre. Det var gröngödslingsvallen som såddes med vete direkt – utan att bearbetas alls. Jag bara hackade den gamla vallen så lågt det gick för att den inte skulle fastna i såmaskinen. Och sådden gick bra.

Sådd i vatten men det finns ändå litet växtlighet

Det är alldeles klart att mullåkrarna dit gröngödslingsvallen hörde klarade sej mycket bättre än de styva lerjordarna. De allra sämsta åkrarna var också skogsåkrar som torkade upp långsammare. Nu har jag en karta över svackorna för där var det sämst. En del svackor borde gå att få bort bara man skopar bort jord ett tiotal meter så att svackan går ända ut till diket. Vid kanalen ligger det jordvallar från tidigare dikningar som hindrar vattnet att rinna bort. Farsan körde ute en vall på 50-talet med den gamla Fordson Major och orkade med den lilla skopan inte få bort den tillräckligt bra.

Skogsåkern Aaltjärri – bara det som såddes efter regnen blev till nånting

Tidpunkten för sådden var nog avgörande. På bilden ovan ser man att bara det så såddes efter regnen (i mycket blöt jord) klarade sej. På den åkern blev det kvar en bit på mitten som såddes den 6 juni. Det som såddes i mitten på maj torkade bort nästan helt i juli.

Här är skörden från en hel åker (Aaltjärri) på 3 hektar …

Den allra värsta leråkern har vi nu som gröngödslingsvall och det var ju tur för där hade det varit helt bortkastat att så alls den här sommaren. Vallen har däremot växt riktigt bra liksom alla höstsäd som klarat sej ganska bra i år.

Om man hade vetat hur vädret skulle bli så hade man sått alltihop i juni. Men man vet ju inte hurudant vädret blir. Det hade troligen räckt med en enda åskskur i mitten på juli för att få ens någon sorts skörd. Men det kom ingen skur hos oss. Våra leråkrar är ganska bördiga men otroligt känsliga för torka och storregn. Det måste komma precis rätt mängd regn vid rätt tidpunkt för att det skall bli en bra skörd. Och det har faktiskt hänt några gånger. Farsan önskade sej alltid ett stilla sommarregn.

Nu vågar jag inte påstå att gröngödslingsvallen var orsaken till att den enda åkern gav skörd men det vet jag att åkrarna var i mycket bättre skick så länge vi hade kossor och alltså vall mest hela tiden. Då var enda problemet alla torvor som gjorde sådden besvärlig efter det att vallen plöjts upp. Vall är i alla fall bra för våra leråkrar men den ger tyvärr inga inkomster.

Troligen hade plöjning varit mycket bättre i år. Då bildas utrymme under tiltorna dit regnvattnet kan rinna och lagras fram till torrperioden. Med direktsådd borde åkern slutta litet så att det mesta ytvattnet rinna bort. Under torra försomrar är åter direktsådden bättre för då bryts inte kontakten nedåt alls och rötterna kommer åt djupare liggande vatten. Men det var minsann ingen torr försommar i år.

I år var baldersbrå ett speciellt problem (se bilden ovan). Den var inte överårig utan grodde först i augusti då regnen började komma. Då var vetet redan förstört och baldersbrå breder ut sej alldeles förskräckligt då den inte har konkurrens. Den blommande baldersbrån hann inte bilda frö förrän den blev tröskad men nu gäller det att spruta mycket noggrant så att den inte överlever vintern och börjar växa genast på våren.

Baldersbrå är i alla fall inte så besvärlig för det finns en hel del medel som tar på den. Problemet i år var att den grodde först i augusti och då inverkade inte sprutandet från juni. På bilden nedan ser man de bruna stjälkarna efter den gamla baldersbrå som dog vid besprutningen i juni med florasulam. Men sedan grodde ny baldersbrå i augusti (med vita blommor). Ett normalt år så sprutar man bort baldersbrå i juni och ett normalt vetebestånd håller tillbaka ny baldersbrå riktigt bra. Men man vill inte ha överårig baldersbrå som bildar stora buskar innan vetebrodden växt upp ordentligt.

Gammal baldersbrå (brun) och ny (vit)

Om man nu skall försöka se nånting positivt med det här året så är det att vetet var mycket torrt vid tröskandet. Det var omkring 15 % så vi behöver knappast torka det just alls mer i höst utan kan vänta på de torra och soliga vårdagarna.

Torrt var det i år

Som vanligt så får man bara försöka glömma eländet och vänta på nästa vår. Det blev inga spår i åkern vid tröskandet heller. Trots litet regn i augusti så har vi ännu stora sprickor i den stenhårda leran. Ingen halm blev det heller som skulle krångla vid sådden nästa vår. Tröskan blev heller inte ansträngd det minsta – man kunde köra så fort det gick.

Ja, det var ju nästan bara fördelar med det här året. Om man ännu kunde slippa utgifterna och arbetet med sådden så skulle det bli riktigt fördelaktigt.

(Den som inte har sinne för ironi bör fråga någon bekant ifall gubben faktiskt menar vad han skriver …)

Ha en bra höst och tänk på att det trots allt kommer en ny vår snart.

Sommaren som gått (2021)

Det var en gammal professor på Uni som varje höst inledde sina föreläsningar med “Detta ovanliga år …”. Och visst hade han rätt – alla år är olika varandra. Den här sommaren så hade vi en regnig vår som gjorde att vårsådden gick långt in i juni. Sedan blev det mycket hett och torrt. Det kom något litet regn i juni men ingenting alls i juli utom de två sista dagarna då vi fick hela 7 millimeter …

Den brodd som inte drunknade på våren eller försommaren torkade bort i juli. Det som däremot växer så det knakar på våra åkrar är baldersbrå. Det är frön som grott efter det att regnen började i augusti så det hinner knappast fröa innan vi tröskar. Och sedan kommer jag garanterat att spruta glyfosat på all åkrarna. Alternativet är att sluta odla – så allvarligt är det ! Dårfinkarna som vill förbjuda glyfosat utan att det finns något alternativ borde bli utan mat – eller helst bli tvungna att odla sin egen mat.

Veteodling (!) sommaren 2021

Jag har inget emot att lämna bort glyfosat OM det finns något att sätta i stället men just nu verkar det inte finnas nånting. Det går förstås bra att förbjuda glyfosat här och sedan importera mat från länder som sprutar mycket värre substanser. Jag tänker i alla fall hålla kvar en liten åker med vete som jag rensar ogräs för hand ifrån. Det blir förstås inget över åt andra än den egna familjen från den. Då är vi tillbaka till gamla tider då alla odlade sin egen mat och inte mycket mera.

Det har inte ens varit en bra sommar för byggandet. Man kunde slå upp litet bräder på morgonen men senast halv tolv på dagen så kom solen runt hörnet på ladan och då var det slut. Jag klarade inte av att stå i solskenet i den hettan. Det gick att gå in i tegelladugården i början på sommaren men snart blev där också för hett. Vi har ingen värmepump som kunde kyla men jag börjar allvarligt fundera på saken.

Tidigare år har det också varit hett men aldrig så länge i ett sträck. Det är fånigt att slösa med elström för att kyla ned huset men nu har jag kommit på den ljusa idén att installera solceller så får jag gratis elström. Och kylning behövs just då solen skiner som värst och solcellerna producera massor med elektricitet.

Egentligen passar solenergi oss mycket bra. Vi har stor 11 kW fläktar för att torka säden och flisen och de fläktarna kör vi just precis då vi har mest sol. I kalluftstorken förvarar vi fjolåret vete tills det blir torrluft och starkt solsken på våren. På hösten behöver man inte torka ned vetet så mycket för bakterietillväxten går ned till noll då temperaturen går ned närmare nollpunkten. Och flisen torkar vi alltid i juli-augusti. På vintern behöver vi inte mycket elektricitet för värmen i huset och verkstaden sköts av flispannan.

För något tiotal år sedan funderade jag också på solenergi men då var det närmast leksaker och dyra sådana. Men priserna ha faktiskt gått ned till en femtedel och systemen blivit mycket bättre. De kan producera energi också mulna dagar och på vintern. Då jag dessutom hittade en riktigt förståndig ingenjör i Lappenstrand som skötte om gemensamma anskaffningar så slog jag till.

Nu har jag beställt ett solcellssystem för omkring 14 kW (40 paneler). I år hinner jag inte sätta upp dem för taket måste bytas nästa sommar men det lönar sej att beställa panelerna i november-december för priserna brukar stiga på våren. Det gamla betongpannetaket skall bytas ut mot ett klick-plåttak som är lättare och dessutom passar solmodulernas stativ. Det går att skruva fast dem på fogarna som står upp 35 mm och då behöver man inte borra hål i taket. Det vill jag absolut inte för alla tätningar börjar läcka förr eller senare och solpanelerna skall fungera i 30 år minst.

Byggandet upphörde för en tid nu då vi började förbereda tröskandet. Torken skulle tömmas och städas liksom verkstaden. Det är mycket mera arbete att förbereda tröskandet än att köra över åkrarna. Beroende på året så tar det ungefär tio gånger längre tid att ställa i ordning än att tröska.

I år trodde jag att tröskan var i skick och att den bara behövde smörjas. Men då jag körde ut den för att börja tröska så visade det sej att haspelns centrumrör var av … Nu när jag tänker på saken så betedde sej haspeln faktiskt litet underligt i slutet på tröskandet i fjol. Nå, det var bara att plocka fram gassvetsen och börja svetsa ihop röret. Jag hoppas att det håller.

Avbrutet axelrör på haspeln (svetsat)

Att beställa nytt rör hade tagit flera dagar och vi hade knappast kommit igång före tisdagen. Nu blev röret reparerat på en timme och billigt var det … Gång på gång visar det sej att alla anskaffningar till verkstaden är mycket lönsamma.

Humöret har inte riktigt varit på topp den här sommaren. Helst vill man inte alls se på åkrarna och hettan har gjort att man är ootålugär, argär å iilakär (otålig, arg och elak). Det blev inte bättre av att diverse skurkar försöker förstöra våra skogar med en massa vindkraftverk med upp till 300 meters höjd. Det är miljöförstöring – rent av landskapsförstöring – i stora mått, fossilfritt eller inte. Det verkar som om alla miljövårdare skulle stänga ögon och öron så fort någon använder ordet “fossilfritt”. Och det har vindkraftskapitalisterna lärt sej fort.

I dag har det varit riktigt kallt med nordanvind så sommaren är slut och hösten har kommit. Jag kan inte påstå att jag sörjer för det har varit en j-la sommar. Nu orkar man i alla fall börja göra nånting. Då vi har kört över åkrarna så skall byggandet fortsätta och uthuset rustas upp.

Alla silos är fulla med vete som jag undvikit att sälja till det usla pris som vi har haft. Vetepriset lär ska gå upp så jag kanske säljer nån gång i vinter. Men knappast går priset upp till det som vi hade på 80-talet. I dagens mynt skulle det då bli omkring 600 euro per ton. De som skall importera all mat kunde tänka efter litet. Jag såg nyss att priset på en containerfrakt gått upp nästan tio gånger och att det kan bli brist på varor i butikerna.

Man ska inte tro att allt fortsätter som förut och speciellt inte att allt blir bara billigare och bättre. Pandemin kanske bara var en första förvarning av vad som kommer …

Österbottningarna har fått en ganska god skörd så jag gratulerar dem här från våra nyländska åkrar med katastrofskörd (fast höstsäden blev hyfsad).

Växterna 2019

Nu kan man börja se hur sommaren 2019 gick ur växternas synvinkel. Jag har lagat tak i två månader och inte just hunnit fundera på jordbruket alls efter sprutandet. Rent ut sagt så gick luften ur gubben efter hettan på taket. Ett par veckor med litet svalare väder har bara behjälpligt återställt balansen.

Ungdomarna var och plockade flyghavre eftersom jag ser så dåligt att jag nästan måste snubbla över flyghavren för att hitta den. Och så gick mina bättre glasögon sönder och de gamla är inte till stor nytta mera. Därefter fick jag irit (ögoninflammation) igen. Ingen vet riktigt varför den kommer men en ganska trolig förklaring är att stressen med takarbetet i hettan utlöste iriten. Det finns ju bra droppar som nästan genast tar bort symptomen men man blir vansinnig av att droppa hela tiden. Jag har alarmet på mobiltelefonen att pipa då det är dags att droppa och jag skulle kunna svära på att det är var tionde minut som eländet tutar (fast jag ställt in den på en gång i timmen). Man får ingenting gjort då det tutar hela tiden …

Vid flyghavreplockandet så kan man också se hur ogräsmedlen fungerat. Jag körde med Broadway på hälften och där fanns det ingen flyghavre och inte mycket ogräs heller. Det är dyrt men då man kan lämna bort flyghavremedlet så lönar det sej i alla fall. På den andra hälften körde jag Starane och MCPA och där fanns det tyvärr flyghavre. Men baldersbrå fanns det inte och det var därför jag använde Starane – med positivt resultat. Nu kan man inte spruta varje år med Broadway men då blir jag nog tvungen att spruta mot flyghavre.

Vetet har växt ganska bra utom på Svansjön (där det i juni stod sjöar efter det häftiga regnet). Där fanns ingenting alls utom stenhård lera. Det var främst två åkrar som hade sjöar i juni men arealerna var inte så stora.

Men allra bäst har klövern växt. På gröngödslingsvallen är den som en tät mörgrön matta (utom där det finns svackor). Den hade övervintrat bra och tyckte tydligen om de två regn på 50-60 mm som vi fick i början på sommaren. Fast klövern tyckte inte heller om att det stod vatten i svackorna.

Fin klöver – utom i svackorna

Våra vallar har i år varit riktigt fina. På den tiden vi hade kossor så skulle det ha varit perfekt med torrväder för höet och allt. Också förgröningsarealen (eller vad fasen det nu heter i år) hade fin klöver och timotej men den får man ju inte använda till nånting nyttigt enligt de byråkratiska dårfinkarna. Men nog är det riktigt harm för en gammal bonde att resurser slösas bort på det här sättet. I fjol fick man använda vallen men tydligen inte i år. Nog är det harm.

Medan vi höll på med taket så lämnade jag allt annat. Så det är inte att pusta ut nu utan nu skall allt ogjort arbete göras. Vi behöver flis till vintern och vetet från i fjol skall köras upp i lastningssilorna. För att inte tala om alla maskiner som står oreparerade och byggnader som behöver lappas både här och där. Och så har jag ju verandan kvar att laga.

En hörnstolpe har jag bytt och två andra skall ännu skarvas i nedre ändan där de ruttnat fullständigt. Den ena väggen som inte såg så illa ut visade sej vara hel förstörd i nedre kanten och jag måste såga bort en halv meter. Men till all tur hade jag sparat en mellanvägg då vi 1980 byggde om verandan så jag har rätt panel som ännu därtill är målad i rätt färg.

Elak röta i hela nedre väggändan

Här skall allt bytas till friskt virke och sedan skall det läggas tjockt tjärpapper (fås från Byggnadsapoteket – inte från andra byggaffärer) och så skall väggen isoleras med Ekoull (cellulosaisolering) som är hygroskopisk dvs. den både tar upp och avger fukt. Så den får inte täckas med plast. Tjärpappret släpper (långsamt) igenom fukt men hindrar att det blåser rakt genom springorna.

Träpanelen måste bytas helt för den hade ruttnat fullständigt från spikhålen utåt. Den nya väggen skall skyddas mot regnvatten med en mängd plåtar som för ut största delen av vattnet från väggen. Plåt skall jag också sätta runt hela verandan i nedre delen av väggarna för att hindra möss att komma in. Eller finmaskigt ståltrådsnät där det är svårt att böja plåten. Det är ett arbete som det lönar sej att göra ordentligt för det behövs bara ett litet hål på nån centimeter så är allt förgäves. Maskorna i nätet måste vara 8mm eller mindre.

Det har varit bråttom i sommar och jag har inte haft en enda ledig dag men nu far vi till Sverige för att åka båt på Göta kanal. Få se om vi lyckas pricka in sommarens enda regniga dag liksom i fjol somras då vi åkte på Dalslands kanal i regnväder fastän hela sommaren var alldeles torr annars.

Jag sår ju ganska sent och vetet är ännu ganska grönt så det blir knappast att tröska före september. Däremot har man tröskat kummin i stora mängder i byn. Så det är kryddoft i hela Hindersby just nu.

Väderprognoserna lovar regn titt som tätt men sedan kommer det knappt en enda droppe. Kanske vädret sparar allt regnet tills vi börja tröska ?

I väntan på vintern (2018)

I går avslutades odlingsåret här på Bos-Sestu. Jag körde sista glyfosatet i värme och solsken. Nu är (hoppeligen) varje kvadratmeter sprutad mot kvickrot och baldersbrå. För att genast påpeka att det är absolut nödvändigt så är det bara att titta på bilden i Att spruta eller inte spruta (2017) hur det ser ut ifall man inte sprutar glyfosat. Det är alltså ren katastrof – en djungel av kvickrot och baldersbrå som kväver odlingsväxten fullständigt. Att förbjuda glyfosat utan att det finns ersättning är lika med slut på odlandet !

Jovisst går det att plöja och harva för att hålla ogräset nere men jag har nu kört ett antal år med direktsådd och det är slut med plöjandet för min del. Priserna på vete skall stiga till det dubbla för att det skall löna sej att sätta tid och pengar på plöjandet. Direktsådden kan i vissa fall ge sämre skörd men inte var det i år någon betydande skillnad mellan den plöjda vallen (gröngödslingsvall som plöjdes upp i fjol) och de direktsådda åkrarna. Men förutsättningen är att man sprutar allt med glyfosat varje år. Eller något annat som hindrar kvickrot och baldersbrå att ta över helt.

I förra Land (5 oktober 2018) fanns det en intressant artikel om “kemikaliebantning” som en ung familj i Sverige sysslar med. Frun i huset är kemist och började fundera på alla kemikalier som de utsätts för då hon blev gravid. Och vad man kunde göra åt det. Det visade sej vara relativt enkelt att välja bort produkter (mest plast) som innehåller skadliga ämne som mjukgörare (ftalater) och hårdgörare (bisfenoler) samt byta ut teflonstekpannan till gjutjärn. Halterna skadliga ämnen sjönk mycket snabbt – över en natt faktiskt.

Det intressanta med kemisten Thereses inställning är att allt inte blir förbjudet utan hon koncentrerar sej på de viktigaste sakerna som snabbt ger utslag. De kör bil (då de bor på landet) men är noggranna med maten och barnens saker. “Livet måste vara enkelt” säjer Therese. Där ser man skillnaden mellan en utbildad kemist som vet vad det är frågan om och okunniga flummare som silar mygg och sväljer kameler.

Då vi läste artikeln så kom vi fram till att vi “kemikaliebantat” redan i många tiotals år. Vi är inte kemister men den bättre halvan är biolog och har länge varit noga med att speciellt barnen skall få riktig mat utan tillsatser. Vissa ämnen är väl undersökta men hur blandningar av dagens tillsatsämnen inverkar vet man nästan ingenting om. Så vi har undvikit alla tillsatsämnen så mycket som möjligt. Och med egen potatis och egna grönsaker är det ganska lätt.

Det är inte riktigt klokt att jamsa om glyfosat (som huvudsakligen bönderna råkar ut för) och samtidigt vräka i sej massor med billiga kemikalier från den inköpta maten i plastförpackningar.  Jag har länge varit misstänksam mot plast och industriell mat men det var intressant att läsa vad en utbildad kemist anser. Man kan söka på nätet med “kemikalieklok” eller “kemikaliebanta”  för att få veta mera.

Nu är det rena sommarvädret men troligen blir det vinter i år också