12 oktober, 2018 av Nisse

I väntan på vintern (2018)

I går avslutades odlingsåret här på Bos-Sestu. Jag körde sista glyfosatet i värme och solsken. Nu är (hoppeligen) varje kvadratmeter sprutad mot kvickrot och baldersbrå. För att genast påpeka att det är absolut nödvändigt så är det bara att titta på bilden i Att spruta eller inte spruta (2017) hur det ser ut ifall man inte sprutar glyfosat. Det är alltså ren katastrof – en djungel av kvickrot och baldersbrå som kväver odlingsväxten fullständigt. Att förbjuda glyfosat utan att det finns ersättning är lika med slut på odlandet !

Jovisst går det att plöja och harva för att hålla ogräset nere men jag har nu kört ett antal år med direktsådd och det är slut med plöjandet för min del. Priserna på vete skall stiga till det dubbla för att det skall löna sej att sätta tid och pengar på plöjandet. Direktsådden kan i vissa fall ge sämre skörd men inte var det i år någon betydande skillnad mellan den plöjda vallen (gröngödslingsvall som plöjdes upp i fjol) och de direktsådda åkrarna. Men förutsättningen är att man sprutar allt med glyfosat varje år. Eller något annat som hindrar kvickrot och baldersbrå att ta över helt.

I förra Land (5 oktober 2018) fanns det en intressant artikel om ”kemikaliebantning” som en ung familj i Sverige sysslar med. Frun i huset är kemist och började fundera på alla kemikalier som de utsätts för då hon blev gravid. Och vad man kunde göra åt det. Det visade sej vara relativt enkelt att välja bort produkter (mest plast) som innehåller skadliga ämne som mjukgörare (ftalater) och hårdgörare (bisfenoler) samt byta ut teflonstekpannan till gjutjärn. Halterna skadliga ämnen sjönk mycket snabbt – över en natt faktiskt.

Det intressanta med kemisten Thereses inställning är att allt inte blir förbjudet utan hon koncentrerar sej på de viktigaste sakerna som snabbt ger utslag. De kör bil (då de bor på landet) men är noggranna med maten och barnens saker. ”Livet måste vara enkelt” säjer Therese. Där ser man skillnaden mellan en utbildad kemist som vet vad det är frågan om och okunniga flummare som silar mygg och sväljer kameler.

Då vi läste artikeln så kom vi fram till att vi ”kemikaliebantat” redan i många tiotals år. Vi är inte kemister men den bättre halvan är biolog och har länge varit noga med att speciellt barnen skall få riktig mat utan tillsatser. Vissa ämnen är väl undersökta men hur blandningar av dagens tillsatsämnen inverkar vet man nästan ingenting om. Så vi har undvikit alla tillsatsämnen så mycket som möjligt. Och med egen potatis och egna grönsaker är det ganska lätt.

Det är inte riktigt klokt att jamsa om glyfosat (som huvudsakligen bönderna råkar ut för) och samtidigt vräka i sej massor med billiga kemikalier från den inköpta maten i plastförpackningar.  Jag har länge varit misstänksam mot plast och industriell mat men det var intressant att läsa vad en utbildad kemist anser. Man kan söka på nätet med ”kemikalieklok” eller ”kemikaliebanta”  för att få veta mera.

Nu är det rena sommarvädret men troligen blir det vinter i år också

28 september, 2018 av Nisse

Skördeåret 2018

Så är då sista vetestrået tröskat. Det var  blåsigt och soligt idag så det var inga problem med tröskandet men vi hade litet bråttom för det utlovas regn för i morgon och nästa vecka blir det regn var och varannan dag.

Nu kan man säja att det blev inte så katastrofalt år ändå fastän den heta och torra sommaren hotade skörden. De två regn som kom före midsommaren och i mitten på juli var inte stora men de hjälpte till så att vetet grodde (den 20 juni) och klarade sej över juli månad. Jag väntade länge på det gröna vetet – det som grodde i maj hade man kunnat tröska redan i början på september – och nu var det moget. Eftersom jag fick in skörden utan större problem så lönade det sej.

Det först tröskade vetet var omkring 23 % och blev allt torrare så att det i förrgår var omkring 17 % vilket är ovanligt bra för våra förhållanden. De soliga dagarna har också varit bra för kalluftstorken och i dag på eftermiddagen var temperaturskillnaden hela tre grader mellan inkommande och utgående luft. Det betyder att vetet har torkat för då luften binder vatten så blir den kallare.

I förrgår körde vi hela dagen långt in på natten tills returskruven blev full med mull. Det var inte svårt att rengöra den men gubben var slut så vi slutade klockan tio på kvällen och körde åkern färdig följande morgon. Det blev tio hektar tröskat den dagen fastän vi först gjorde ren tröskan och började först på eftermiddagen. Sedan kom det regn men i dag körde vi de sista hektarerna. Utan brorsans hjälp hade det inte gått men nu kunde vi ha tröskan igång hela tiden.

Tröskan har gått bra efter de första problemen och nu är det bara att rengöra den och ställa undan den till nästa år. Litet problem har det varit hela tiden med den nya axlyftaren som var för lågt ned så det fastnade gammal halm på spetsen. Vi försökte bryta upp den men fjäderstålet bara for tilbaka. Nästa år skall jag värma den med acetylen och sedan bryta upp den.

Det var ovanligt mycket problem med den gamla halmen från i fjol. Jag misstänker att den inte ruttnat som vanliga år utan bara torkat den här sommaren och därför krånglade mer än vanligt. Jag kör alltså med bordet så lågt som möjligt för att direktsådden nästa år gå lättare. Det har varit besvärligt att hålla bordet på rätt höjd så jag har ”pumpat” det upp och ned hela tiden. Man känner i tröskan när bordet faller ned på marken och så tar man det litet uppåt så att det inte skuffar mull framför. I alla fall fick vi nog tröskan full av mull ett par gånger. Det finns en tryckmätare kopplad till bordets hydraulik som skall mäta hur tungt bordet ligger på marken (med en oljeackumulator som hjälper till att hålla det uppe) men tyvärr är nålen på mätaren lös och den visar litet vad som helst. Nästa år skall jag försöka komma ihåg att byta tryckmätare.

Lampan inne i tanken är också för svag. Den fungerar bra då det är mörkt men på dagen ser man inte hur mycket säd det finns i tanken. Den måste bytas till en starkare lysdiodlampa. Redan i fjol bytte jag de flesta arbetslamporna till lysdiodlampor men det finns ännu kvar ett par gamla glödlampor och de borde  bytas. Man sparar mycket ström och får mycket bättre ljus.

Tröskan är ännu ny för mej och i år lärde jag mej åter ett par varningslampor – bland annat returskruvens lampa. Den gula varningsblinken är bra för den märker man fastän man inte kollar in alla varningslampor hela tiden.

Skörden blev som sagt inte katastrofalt dålig även om den inte var speciellt bra. Men vissa ställen var det nästan liggsäd och där var det riktigt god veteskörd. Synd bara att det fanns många dåliga fläckar som drog ned medeltalet. Åkervis blev det litet förvånansvärd fördelning. En del åkrar som normalt ger god skörd var inget vidare i år medan andra gav riktigt god skörd. Torkan var säkert orsaken men man hade inte väntat att den skulle slå mot skogsåkern till exempel som vanligtvis torkar upp sämre än de andra.

Nu är den gamla torken full medan vi inte behövde sätta nånting i den nya torken. Så visst är det ett dåligt skördeår. Men vi har haft sämre. Nu är det i alla fall slut och man måste börja fundera på nästa vår. Då gäller det att spruta glyfosat över allting och inte lämna nån fläck osprutad för det leder till ren katastrof på grund av baldersbrå och kvickrot. Även om det inte syntes nån kvickrot alls på sommaren så har den växt till sej nu på hösten och det finns en hel del gröna fläckar igen. Om man inte sprutar glyfosat så är det inte gröna fläckar nästa sommar utan en grön matta – eller baldersbrådjungel. Glyfosatförbudarna borde tvingas odla sin egen mat utan glyfosat så skulle de få se vad det innebär i verkligheten.

Om man försöker dra ihop skördeåret 2018 och använder sej av efterklokhetens dåraktiga visdom så skulle jag ha sått en vecka tidigare för att få jämnare grodd. Torkan kunde man inte göra något åt och inte mycket annat heller så det gick nu sisådär i alla fall. Det är trevligt att vetepriset stigit till 200 euro/ton men det här vetet säljer jag först nästa sommar och vad priset är då vete fåglarna. Jag borde ha väntat ett par veckor till med att sälja fjolårets vete men det gick inte riktigt eftersom jag var tvungen att börja tröska och torken var full.

Vetet skall lännu torkas – åtminstone i fyra lårar. Men det är ingen panik eftersom det är ganska torrt. Och om man kyler ned det allt emellanåt så klarar det vintern utan problem. Nu sätter jag punkt för det här skördeåret och börjar fundera på skogsmaskinerna i väntan på vintern 2018-19.

 

20 september, 2018 av Nisse

Ett varv tröskat – och en lampa

Nu orkade jag inte vänta mera. I går kväll körde jag ett varv för att pröva hur tröskan går. Det gick bra även om det ännu fanns en hel del grönt och fukthalten var 24 %.  Visst hade jag kunnat vänta ännu de tre dagar som det skall vara sommar innan hösten kommer på lördag. Men det börjar snart bli oktober och dags att få undan tröskandet. Man får inget annat gjort så länge man går och väntar på att få in vetet.

Vi hade tänkt börja litet tidigare på dagen men det visade sej att tröskan behövde en ordentlig rengöring efter fjolårets regniga väder. Jag slipade också hackens knivar riktigt vassa så halmen skulle bli ordentligt hackad. Det är ju viktigt med direktsådd. Det tar en massa tid att slipa dem för de skall skruvas loss först. Och så är de så många.

Fjolårets tröskande hade satt en hel del ”lim” överallt i tröskan så det gällde att skrapa och skrapa. Jag har trycktvätt men vill inte använda den med tanke på att lagren inte tycker om vatten som kommer med hårt tryck – och nån svag dusch tar inte bort limmet. Vi använder tryckluft för rengöring men den tar  inte bort limmet.

I fjol brast ju en axel till skakarna men den bytte vi redan på hösten. Så nu var enda reparationen att byta en axlyftare. Det elektriska verkar fungera efter fjolårets stora utbyte av säkringshållare och kontakter. Men man skall aldrig ropa hej innan man är över bäcken så vi får se om vi klarar av årets tröskande utan större reparationer.

Första varvet är alltid kritiskt för ofta ligger det kvistar vid skogslaggarna. Vi hittade ett ordentligt vedträ i stenfickan från fjolårets tröskande. I  år fastnade också en del kvistar på axlyftarna vilket ju är bra för då far de inte in i tröskan genast.  Årets vete är så kort efter torkan att man måste ha bordet ganska lågt.

Då vi kippade lasset i gropen och började köra upp det i torken så såg vi att vi dessutom tröskat en arbetslampa … Den måste ha blivit kvar i tröskan under sållen för annars hade den ju farit ut på åkern över sållen. Det var en lysdiodlampa och vi hittade de flesta delarna men en del lysdioder saknas så vi måste sortera den här låren nästa år. Vi odlar fodervete men jag tror inte djuren gillar lysdioder.

Det har under åren blivit ett och annat verktyg kvar i tröskan  efter reparationer och rengöringar. Jag försöker att sätta ifrån mej alla verktyg på marken och aldrig lägga ned dem inne i tröskan men det lyckas inte riktigt alla gånger. Det värsta oljudet var då vi lämnat en skiftnyckel som gick genom hela maskineriet. Underligt nog gick inget sönder på tröskan men skiftnyckeln blev krokig och då måste det ha varit stora krafter för verktygsstål kröker man inte så lätt. Fast det var för omkring 40 år sedan.

I senaste väderprognosen har lördagens regn minskat till nån ynka millimeter så visst hade vi kunnat vänta ännu ett par dagar men det börjar vara dags att få undan året skörd. Och så måste man ha nån vecka med bra väder för glyfosatsprutandet också. Med direktsådd kan man helt enkelt inte lämna bort det. Då har man enbart baldersbrå och kvickrot på åkrarna. Det skulle förstås minska på överproduktionen rejält då 90 % av skörden skulle försvinna. Visst gick det bra i år att spruta före sådd men det kräver torrt väder på våren och det är säkrast att spruta på hösten ifall det går. I fjol gick det inte.

Efter ett varv vet man ännu inget om mängden men det är klart att det inte blir någon bra skörd. Man får vara glad om det ens kommer i undre kanten på hyfsad.

6 juli, 2018 av Nisse

Slut på torkan

Nu verkar det vara slut på den olidliga torkan. Förstås eftersom det är hötid … Det kom ett regn till midsommaren och nu har vi igen 30 mm i mätaren. Tyvärr kom allt alldeles för sent. Utsädet grodde delvis en månad efter sådden. I går sprutade jag mot flyghavre (det måste man göra minst en vecka efter ogräsbesprutningen). Växtligheten hade blivit riktigt mörkgrön – troligen för att gödselkornen först nu hade lösts upp och var tillgängliga för brodden. Men glest och ojämnt är det.

Jag körde igen med GPS och såg hela tiden på precisionen. Programmet visar hur långt från körlinjen det anser att man är. Jag körde exakt enligt sprutspåren så jag var på den riktiga körlinjen medan programmet inte var det. Det visade sej att GPS:n visade fel upp till 3 meter även om den ibland kom ned till nästan noll meter felvisning. Man kan alltså inte köra enbart efter GPS utan behöver sprutspår. Däremot är GPS:n bra att ha då man undrar vilket sprutspår man skall följa. På ett oregelbundet skifte är det inte alltid så självklart. Speciellt inte i år då spåren efter traktorn syns mycket dåligt på grund av torkan. För att våga köra enbart med GPS så behöver man egen radiofyr och den kostar nån tusenlapp så det får vara tillsvidare.

Vallarna gick det bra med i år. Allt är skördat till foder – också den ”ekologiska” arealen som man på grund av torkan också fick skörda. Det känns bra att vallen är till nytta för det har verkligen stört mej att den bara skall ruttna bort. Vallen led också av torkan men det blev i alla fall några lass med balar eftersom vi hade 12 hektar i vall i år. Det fanns också en del klöver på sina ställen. Nu då det börjat regna så finns det hopp om en viss återväxt till sensommaren.

Det blev bråttom att gräva diken inför regnet så att vattnet inte skulle rinna in under ladan. En bro till måste grävas ned 20 cm för att få bort vattnet. Det visade sej att en rörskarv hade läckt in jord i röret och två rör var helt fulla med lera.

Genom det här röret har det inte runnit mycket vatten per timme …

Alla rören var hela så jag lyfte försiktigt bort dem med gripen och grävde ned diket 20 cm innan vi satte tillbaka de (tömda) rören. Sedan tänker vi sätta ett litet mindre plaströr inne i cementrören för att hindra att läckor i skarvarna fyller röret på nytt. Förstås satte vi takfilt över skarvarna i alla fall.

Vi kör med tunga fordon över bron så jag vill ha kvar cementrören där. De håller mycket bra om de är inbäddade i lera. Det kom en hel del regn förra natten men dikena förde bort allting utan problem. Nu kan vi börja arbeta med att gräva en ränna för den nya cementsockeln utan att den fylls med regnvatten. Prognoserna lovar regn nästan varje dag. I dag skulle det inte komma men en häftig skur fick i alla fall leran att vara blöt och besvärlig. Till all tur kan vi gräva rännorna under tak inne i ladan.

 

 

 

 

28 juni, 2018 av Nisse

Ha kvar sprutspåren !

Nu har jag äntligen kunnat spruta mot ogräs. Tidigare har det varit så torrt att brodden knappast hade tålt en besprutning men den repade sej efter regnen för midsommar. Det kom bara 25-30mm här men det satte igång tillväxten i alla fall. Sedan har det blåst så in i norden att man inte kunnat spruta förrän nu – och nu var det verkligen fint sprutväder. Det blev förstås nattarbete för då är vinden svagast.

Då man kör över åkrarna med sprutan så får man en bra överblick. I år var det ganska sorgligt för brodden är gles och svag – speciellt på leidärduntana (lerkullarna). Där det fanns mera mulljord var det litet bättre.

’Bilden ovan är från vår värsta leråker men det är inte ovanligt att det ser ut så här under torra år. I år hjälpte inte halmtäcket som annars bevarar fukten. Det kom inget regn alls i maj efter sådden och först litet före midsommaren kom de första regnen. Då grodde nog utsädet men en månad för sent. Det hinner knappast bli färdigt till hösten. Nedan ser man skillnaden mellan det som grodde i maj (glest) och det som grodde nu (riktigt bra men för sent).

Jag var speciellt orolig för gröngödslingsvallen som jag hade plöjt upp och harvat men den blev inte så illa. Ojämn som allt annat men inte katastrofalt dålig. Bäst blev den mot skogen där det hölls fukt bättre. Vanliga år är det till och med svårt att så där på grund av fukten.

Den tomma remsan till höger är ett sprutspår som lämnats med avsikt. I år körde jag med ett nytt GPS-program MachineGuide då jag sprutade. På Brennendjin hade jag inte ens lämnat sprutspår. Den åkern är så krånglig med en massa stenar och åkeröar att det inte hjälper att lämna sprutspår. Nu tänkte jag pröva GPS som ”målar” de områden som är sprutade.

i fjol körde jag med eFarmer men jag tyckte inte om att all data laddades upp till deras server nånstans i Holland. Jag vill ha lokal lagring av åkrar och spår så man inte är beroende av nån trådlös anslutning. Därför prövade jag nu MachineGuide som lagrar allt lokalt. Bägge programmen fungerar ganska lika och båda är ganska invecklade men MachineGuide är kanske en aning enklare.

Första åkern fungerade bra och likaså andra men på den tredje så började programmet flytta traktorn hit och dit på åkern. Utan sprutspår hade jag inte klarat sprutandet. Noggrannheten var nere i 20-40 meter … Jag vet inte om det var GPS:en eller programmet som fick fnatt. Jag beslöt i alla fall att fortfarande lägga sprutspår vid sådden. Problematiskt med båda programmen är att fortsätta på samma åker följande dag. Jag fick inte föregående dags spår tillbaka och fick jag fram dem så fick jag inte programmet att fortsätta. Tekniken är inte riktigt mogen än.

Så här såg spåret ut fastän jag garanterat körde efter sprutspåren så det var heltäckande.

Men i det stora hela hade jag nytta av GPS – i all synnerhet kombinerad med sprutspår. Noggrannheten för GPS (utan extra korrigeringssignal) är för dålig för att man skall kunna förlita sej helt på den. Det är ett problem på hösten då nätterna är mörka för vanligen så måste man köra på natten då det blåser mindre.

Glyfosatsprutningen nu på våren var emellertid mycket lyckad. Inte ett spår av kvickrot eller baldersbrå och det var mycket litet annat ogräs också. Men jag vet att ogräset kommer med fart då det börjar regna så jag sprutade M-sulfuron (Ally) och MCPA på allting – men med liten dos. Det enda ställe där det fanns litet mera ogräs var på f.d. gröngödslingsvallen som inte var besprutad med glyfosat nu på våren. Jag misstänker att det var glyfosat + ovanligt lång torka som tog kål på kvickroten.

Som vanligt så lyckades jag få sönder två tryckmätare. Den nya sprutan kommer för nära hytten då man lyfter. Visst – man behöver inte lyfta den så högt men det behövs bara en gång så är tryckmätaren mos. Nu tröttnade jag fullständigt på eländet och byggde om hållaren för tryckregulatorn (med tryckmätare) så att den absolut inte kan ta emot hytten. Dessutom beställde jag delar för att koppla en slang till mätuttaget så jag kan placera tryckmätaren vid stänkskärmen på bakhjulet. Då ser man den mycket bättre också. En lämplig 1/4″ slangkoppling fanns inte i det här landet men till all tur kan man köpa via eBay och snart kommer den hem för 1:50.

Som vanligt så hade jag sällskap på åkern. En trana tog det lugnt och flyttade sej makligt åt sidan då jag kom. Vi har haft en hel del tranor här i sommar och det är ovanligt.

Sådden gick bra i år och det gjorde sprutandet också. Man behövde minsann inte vara rädd för att åstadkomma hjulspår i åkern – man såg inte ens var man hade kört.  Tyvärr kan tröskandet också gå fort eftersom det inte växer just nånting i torkan …

 

5 maj, 2018 av Nisse

Vad skall man så ?

Det var en ruskig höst i fjol och vetet som tröskades till sist i oktober börjar mögla. Groprovet visade nästan noll grobarhet. Så vad skall man så ? Vi har överårs utsäde som gror ganska bra men det räcker inte. Nu skall vi se om det tidigare tröskade vetet gror bättre. Det hann åtminstone torka litet. Vetet blev inte hårt i tid och att tröska blött vete gör att kärnorna skadas och grobarheten blir dålig.

Att köpa utsäde kommer inte på fråga. Vetepriset är så lågt att alla utgifter skall bort. Det gör ungefär detsamma om det växer eller inte för varje kilo ger enbart förlust. Konstgödsel har jag i alla fall köpt för annars är det ingen idé att så alls. Man har ju sett hur vetet ser ut där gödseln i såmaskinen tagit slut – oftast i någon enstaka bill.

Men sprutmedlen blir i år från den billigaste ändan. I fjol körde jag med Broadway (som också fick ersätta flyghavremedlet) och man kan inte klaga på verkan. Men det går inte att köra med Broadway flera år i följd. Så det blev MCPA och M-sulfuron (Ally). Det är en ganska bra kombination som dessutom är billig. Enda problemet är snärjmåra som vi ibland har mycket av. Men det beror helt på sommaren. En torr sommar brukar måran inte alls trivas.

Eftersom hösten var så hopplös så måste jag spruta glyfosat nu på våren före sådden. Med direktsådd är det helt nödvändigt för annars tar baldersbrå och kvickrot snabbt överhanden. Jag hoppas glyfosatet också minskar på måran men jag har som plan B att jag köper triasulfuron (Logran) och sprutar det i stället för M-sulfuron ifall det ser ut att komma måra. M-sulfuron har bredare effekt men är uselt på måra. Ett problem är att måran börjar sticka upp först i slutet på sommaren och då är det för sent att spruta.

Det blev annars billigt men flyghavremedlet är dyrt och står för 2/3 av kostnaderna. Nu har vi i alla fall börjat jobba på att få bort flyghavren så man kan inte sluta spruta mitt i allt. Att plocka för hand blev dåligt då jag inte mera ser flyghavren så bra. Jag fick nya glasögon förra söndagen i Västerås och ser betydligt bättre nu men gråstarren gör att jag inte har samma skärpa som förr.

Ifråga om vetesorten så lämnar jag Zebra och går tillbaka till Reno – ifall jag hittar grobart utsäde. Utsädesavgiften för de nya sorterna är så hög att jag nästan får sprutmedlen betalda (utom flyghavremedlet) om jag sår Reno som inte har någon avgift. Det var ett misstag att privatisera sortutveckling (liksom mycket annat) och nu går utvecklingen bakåt. Eftersom inkomsterna är dåliga så måste utgifterna ner oberoende av om det växer eller inte. Jag odlar delvis för att det är roligt men tänker inte betala för att nån skall få vete.

Det är slut med att sikta på goda skördar. Nu gäller det bara att få ned utgifterna och arbetsmängden. Inte ids man bråka med nånting som är helt olönsamt. Samtidigt försöker jag förbättra strukturen på åkrarna och i år är ett av de största skiftena i gröngödslingsvall. Jag hoppas att klövern övervintrat bra. Nu skall jag också harva och så den föregående gröngödslingen och det blir intressant att se om den hade någon positiv inverkan. Den plöjde jag alltså förra hösten.

Bråttom verkar det inte bli för det har regnat på nytt. Nu lovar i alla fall prognoserna varmare och torrare väder  – nästa söndag till och med över 20 grader varmt. Vårsådd blir det inte ännu men nu skall fjolårets vete torkas ned då luftfuktigheten lär bli under 30 %.