Växtodling – Bondbloggen

Osalig ande

De flesta bönder vet precis vad en osalig ande är. Det är en som skall så men det kommer hela tiden en regnskur just då det har torkat upp. Då går man omkring som en osalig ande medan man väntar på bättre väder. Och den här sommaren har det varit regnskurar mest hela tiden. Inte många millimeter men så mycket att det stör arbetet hela tiden.

Sommarens väder var ganska bra för vetet. Värme och lagom med regn gav en god växt. Eftersom jag göder ganska litet så hade vi just ingen liggväxt heller – utom där det var dubbelsått. Jag körde ut ett par säckar tilläggsgödsling med spridaren i slutet på maj men ganska litet per hektar. Tur var det för annars hade vi nog haft mera liggsäd.

Nu kan man konstatera att besprutningen lyckades si och så där. Problemet i år har varit ruskiga baldersbrå – värre än förut. Det gick också åt skogen med flyghavren för jag hade tappat häftet med fjolårets besprutning (hittades senare i tröskans pärm !!??). Ogräset var inget problem där vetet växt bra men i sprutspåren och speciellt i höstvetet var det grym baldersbrå. Satelliterna hittade knappt något höstvete så jag var tvungen att gå ut och fotografera åkern. Höstveteskörden var ändå inte så dålig även om vintern hade skapat stora luckor.

Det är alltid ett problem med höstsäd som övervintrat dåligt: Skall man så om eller inte ? Tidigt på våren ser det uruselt ut men senare brukar det karpa upp sej. Så också i år så det var bra att jag lät åkern vara i fred. Vacker var den inte på grund av all baldersbrå. Kanske jag borde ha sprutat senare ? Med direktsådden kommer problem med ogräs men numera är det inte alls kvickrot utan just baldersbrå.

Jag blev ordentligt försenad i år med alla arbeten som skulle skötas på sommaren. Byggarbeten blev det inte alls men jag måste få värmen i skick. Det är bäst att spola systemet på sommaren då allt spill torkar upp snabbt. Cirkulationen i värmebatterierna var dålig i vintras och då jag började spola så var det en ynklig liten stråle som kom igenom. Så det blev att skuffa en rörrensare genom alla rören. Det hade samlats rost som satt fast grundligt. Ett par rör måste jag förnya helt.

Rören måste tas loss och sedan öppnas med rensfjäder

I centralen tar jag loss slingornas ändar och kopplar den ena till kallvattnet så jag får 10 bars tryck. Men inte ens det räcker till för att få bort rosten i rören utan man måste ta en lång rensfjäder och mekaniskt skrapa bort rosten. Det är rena kroppsarbetet.

Värmecentralen med sex slingor till värmebatterierna

Det är ju över 45 år sedan jag bytte ut värmesystemet och satte in plaströren så inte är det någon överraskning att det behövs litet underhåll. Det största problemet är att de första PEX-rören släppte igenom syre – rörets väggar var inte diffusionstäta. Då rostade värmebatterierna och rosten blev en beläggning på rörets innerväggar som växte till för varje år. Visst fanns det rost också i det gamla systemet med järnrör men det var bara 25 år gammalt och de gamla rören hade mycket större diameter. Centralvärmen kom 1955 och jag byggde om 1980 då vedpannan flyttades ut.

Det var bra att jag för det mesta satte alla värmerören utanpå golvet bakom en golvlist (som ju är ganska tjock i ett gammalt hus). Bara på ett par ställen går rören under golvet – mest på övre våningen. Jag har haft som princip att aldrig bygga in rör eller ledningar i väggar eller golv. Då slipper man riva om nånting skall repareras eller ändras. Modet att bygga in anser jag vara helt förkastligt. Det går riktigt bra att sätta bakom lister i stället. Men visst måste möblerna flyttas då jag skulle komma åt rören.

Stugan blev mer eller mindre en verkstad

Litet ombyggnad blev det på vissa ställen men bara ifråga om listerna. Vi har en gammal stockstuga som är byggd någon gång på 1800-talet och flyttad 1908. Den andra våningen byggdes ungefär 1930 vilket var vanligt på den tiden. Det är enkel byggteknik utan plast och läcker nånting så rinner allt ned i jorden under huset. Det kom inte stora mängder vatten in på golvet nu och på sommaren torkar det snabbt upp. Svart rost kom det också men det var mest under centralen där rören var kopplade och där fanns en plastmatta på golvet så man kunde städa upp snabbt.

En bit plastmatta och trasor höll golvet torrt

Det var tidig sådd och det blev ganska tidig skörd i år. Vanligen låter jag vetet stå ut så länge jag vågar för det torkar billigast på åkern. I år var sommaren ganska regnig i jämförelse med tidigare år så tröskan måste sättas i skick i augusti. I fjol blev det inte mycket reparationer men i år desto fler. Det började med att inmatningsfingrarna blivit dåliga. Då jag öppnade luckan så var de flesta lager sönder eller slutslitna. Inte så förvånansvärt för de är av plast.

Det gick annars bra att byta lagren men arbetsplatsen var inte bekväm. Man måste ligga utanpå bettet och hade hela tiden haspelns taggar i nacken. Men Henrik tyckte det var ganska bra i jämförelse med då han låg inne i tröskan med huvudet nedåt för ett par år sedan.

Sedan slipade jag hackens knivar och märkte då att ena lagret var helt sönder. Det var bra för vi hittade i fjol en lagerkula som vi undrade var den kom ifrån. Nu blev det klart att det inte var ett lager inne i tröskan.

Sedan trodde man att det var klart att börja tröska. Men första dagen kom jag ett varv och andra dagen två varv innan det blev nödvändigt att köra in tröskan i verkstaden på nytt. Och tredje dagen gick det bara tre meter. Det var drivningen till bettet som krånglade. Det blev nödvändigt att byta alla lager vid vevstaken. Lagerskålarna var slitna redan i fjol men vi lyckades köra det sista genom att plocka delar från den gamla MF20X som är en Sampotröska. Nu var det i alla fall slut. De nya lagerskålarna var betydligt kraftigare så Sampo hade märkt att de gamla var för svaga.

Annars gick tröskandet bra. Bara där det var dubbelsådd fanns det litet liggsäd. Den här sommaren kom det både regn och värme så vetet trivdes. Torrt var det också då vi tröskade i slutet på augusti. Vetet var mellan 17 och 20 % men så kom det regn sista dagen i augusti och fukthalten steg till 29 %. Det blev sedan torrväder och torkningen gick utmärkt under de soliga dagarna.

Det som var speciellt i år var att insådden växte kraftigt. Ibland kan man knappt se timotej och klöver i säden men nu var det så stor grön växt att det blev litet problem ibland. På bilden ovan har vi nästan full vall redan första året.

Det som inte gick bra var besprutningen av ogräs och då i synnerhet baldersbrå. Möjligen borde jag ha sprutat senare för det kom upp nya plantor hela tiden eftersom det regnade och var varmt. Inga andra ogräs var besvärliga men baldersbrå tvinnade kring haspeln där det fanns fläckar som blivit osådda.

Det blev hasi 3:e september och jag blåste ren tröskan med tryckluft följande dag. Sedan började vi flytta bränsletanken i bränslehuset eftersom vi hade kört den helt tom. Vi måste få rum för den nya (renoverade) tanken som redan för något år sedan gjort en resa till Österbotten. Brorsan körde den fram och tillbaka eftersom han åker till Jakobstad till deras ö allt emellanåt. Nu har vi två tankar på 2500 liter så vi har möjlighet att skaffa bränsle då priserna är litet lägre.

Med lastaren lyfte jag bort taket på bränslehuset. Det var konstruerat för att lyftas bort med färdig krok i takåsen. Sedan var det bara att lyfta in den nya tanken.

Lustigt nog fungerade det precis om jag hade planerat. Det gör det sällan …

Sedan skulle höstvetet sås. Det är den obligatoriska idiotgrödan som man måste ha på 5 % av arealen. (skrivbordsfjantarnas påhitt). Helt korkat men det minst besvärliga alternativet är höstvete. För att det skall vara möjligt att få ett lastbilslass av någon gröda så måste man ha minst 300 hektar så gränsen vid 30 ha är ren idioti.

Att vara tvungen att ta fram såmaskinen på hösten är inget jag gillar. Då måste den göras ren på nytt och det är sällan trevligt ifall hösten är våt – som i år. Det regnade mest varje dag. Då det äntligen torkat upp litet så slutade kopplingen på stora Zetorn att fungera. Vätskan rann rakt igenom. Det finns två cylindrar som öppnar kopplingen och de är av ungefär samma modell som bromscylindrarna. Dem måste man byta allt emellanåt för O-ringarna håller inte.

Det är inget problem att byta bromscylindrarna men för att byta kopplingens cylindrar måste traktorn delas i två delar och det är en massa jobb. Troligen är det en O-ring som kostar mindre än en cent att tillverka som är problemet. Det är harm att göra så mycket arbete för en så liten sak.

Så det blev nödvändigt att byta till 91:an Belarus framför såmaskinen. Efter att ha gått omkring som en osalig ande i en vecka med duggregn så lyckades jag äntligen så höstvetet i förrgår. Men inte i Aaltjärri som är inne i skogen utan på Petjärmosan som torkar upp bättre. Synd bara att idiotåkern i år hamnade på en av de bästa åkrarna.

Jag körde med hacken före sådden men så gick remmarna. Det blev kvar en del ohackat på mitten men det var sist och slutligen inte så stor skillnad. Tallriksbillarna på såmaskinen tvinnade inte utan halmen föstes framför dem. Det var bara att köra så länge matarhjulet tvinnade. Då man lyfte maskinen i hörnen så blev det stora hopar som hoppeligen far ihop under vintern. Tur att jag sådde i alla fall för sedan dess har det regnat eller duggat hela tiden. Åkrarna torkar inte upp mer det här året.

Halva våren gick till att byta vevaxel på lilla Zetorn och nu måste jag ta in stora Zetorn i verkstaden så hösten har inga fritidsproblem. Förutom kopplingen så måste jag byta hydraulikuttagen som hade BSP-ändar påsvetsade i stället för de ursprungliga M-ändarna. Men svetsarna hade börjat läcka så jag satte in nya rör. De kostade inte många euro. Tyvärr måste man skruva bort en hel del inne i hytten för att komma åt dem men jag ville kolla att hydrauliken inte läcker.

Det såg ganska eländigt ut men efter att ha blåst bort skräpet med tryckluft såg traktorn ut som ny. De nya rören skall väl hålla 30 år till.

Hydrauliken har två dubbelverkande uttag och skild retur till tanken. Det räcker till för de flesta maskiner och vill man ha fler så finns det smarta elektriska omkopplare till ett hyfsat pris. Zetor 14245 är från 1995 så den har ingen elektronik – men nog elektrisk styrning av en del funktioner och det kan man lätt reparera själv.

Medan jag har hyttgolvet bortplockat så skall jag ändra litet på växelspakarna som är ganska krångliga med oklara lägen. Spakarna är alldeles för långa dessutom och onödigt mycket i vägen. Kanske jag bygger om något annat också även om jag är nöjd med det mesta.

I morgon skall jag hämta paketet från Slovakien med de nya kopplingscylindrarna och så blir det att skruva en hel del för att byta dem. Traktorn behövs i vinter både för att köra snö och flis. I nödfall har jag gamla 65:an med en liten Jameslastare från 1960. Det går men det är ganska stor skillnad till den stora Ålölastaren.

Nu är det bara ett par åkrar kvar att spruta med glyfosat och så skall en del mullåkrar hackas. Sedan måste man tänka på skogsarbetet i vinter. Husqvarnas batterisåg 542i hamnade på garantireparation och borde ännu förses med ett tätare galler för nu så dras det sågspån in runt motorn.

Vetet är ganska torrt för vi har trots regnskurarna haft fint torkväder och solpanelerna har tagit bort de värsta elräkningarna. Förstås skulle torrt höstväder vara fint för de byggarbeten som vi har ännu. Den värsta osaligheten är förbi och man kan ta det litet lugnare – även om det gäller att ha full fart för att få allt gjort.

Och så har de börjat sälja julmust i Sverige redan. Jag har visserligen 20 flaskor (1,5 liter) påskmust kvar men den räcker inte alltför långt.

Hårda bud

Det här blev en tuff sommar. Byte av vevaxel på lilla Zetor tog en massa tid och mycket av det jag hade tänkt göra fick igen uppskjutas till nästa år. Vårsådden gick bra men ungefär allt annat har krånglat och tagit extra lång tid. Sedan hamnade jag igen att sköta om vårt fibernät vilket inte var så enkelt då jag varit borta från det arbetet över tio år. Bara att samla ihop alla verktyg och försöka komma ihåg hur det fungerar tog tid.

Så det har inte blivit mycket skrivet. Då jag tänkt slå mej ned vid tangentbordet så har alltid nånting annat viktigt dykt upp. Och så ska ju de vanliga sysslorna skötas. Det blev inte bättre av att vi var en vecka i Sverige i slutet på maj.

Motorn var ihopsatt och tillbaka i Zetorn den 3 juni och oljebottnen skruvade jag fast den 10 juni. Sedan var det många grejor som skulle på plats efter det men värst var att en axel som jag beställde från Slovakien blev fel så jag måste beställa på nytt.

Det blev gott om tid att spruta och eftersom allt varit tidigt i år så sprutade jag redan kring den 8 juni fastän det ofta varit två veckor senare. Då man hört en hel del om GPS-problem så var jag rädd att det inte skulle fungera men i år bråkade GPS:en inte alls. Den var stabil och jag följde förstås sprutspåren varvid GPS:en snällt ritade upp kartan precis som den skulle. Det kanske berodde på att jag hade kabel mellan dataplattan och GPS-mottagaren – inte trådlös som förut. Eller så var det det nya programmet.

Då man sprutar så brukar man se ganska bra hur vårsådden lyckats och i år såg det bra ut. Allt hade grott jämnt och fint. Vid vårsådden var åkrarna jämntorra så att man utan problem kunde så i alla svackorna. Men under den torra ytan fanns det nog fukt och då det kom regn så grodde allting. Man ser också hur hösten glyfosatsprutning hade lyckats. Den hade haft god effekt men där det blivit litet osprutat så såg man att det minsann hade varit nödvändigt med glyfosatet. Där hade baldersbrån bildat djunglar.

Fint där det är sprutat med glyfosat men baldersbrådjungel där det är osprutat

Vårsådden gick annars bra men inte på mulljorden. Nu ser man tydligt hur halmen samlats framför såmaskinen och till sist stoppat matningshjulet. I år var halmen ovanligt torr och lätt men till sist blev det för stora hopar. Här måste vi börja köra före med fräsen för att kunna så alls. Den slog sönder halmen så mycket att den inte samlades framför såmaskinen. Till höger på bilden nedan kan man se hur mycket bättre det gick där vi kört före med fräsen.

Direktsådd är till ingen nytta om man måste jordbearbeta i alla fall men det gick som vanligt bra att så på leråkrarna och bara en åker var så omöjlig att vi behövde fräsen. Nästan alla åkrar hade fin brodd men höstvetet var ganska ojämnt.

Jag är inte SÅ intresserad av höstvete utan måste bara ha det på grund av de töntiga reglerna. Byråkrater och lagvrängare gör upp fyrkantiga regler men verkligheten är aldrig fyrkantig. De menar (åtminstone delvis) väl men det är ett gammalt talesätt att vägen till helvetet är stenlagd med goda föresatser. En bra orsak att INTE ha höstvete är att man inte effektivt kan spruta bort baldersbrå. Nu är höstvetet inte så illa men det är fullt av baldersbrå. Skillnaden till vårvetet är enorm.

Mycket ojämnt höstvete – som nog blev bättre senare på sommaren

Samma åker i juli – det lönar sej sällan att så om fast höstvetet ser dåligt ut

Det som gick helt fel var att jag inte hann få bort fjolårets vete i tid. Först efter johanni kunde jag tömma den nya torken och köra upp vetet i silona. Det var för sent så nu gick det till augusti innan jag blir av med det. Nu har jag flis i nya torken som måste bort innan vi kan sätta det nya vetet där. Och med tanke på den goda växten så behövs det utrymme för årets skörd. Det blir bråttom i augusti.

Möjligen hade jag sett att sugslangen (ormen) hade fullt med hål. Det gick att suga men inte så bra. Nu måste jag komma ihåg att skaffa ny sugslang till nästa år – en med tjockare plast. Den första sugslangen var alldeles för styv och den här för sladdrig och svag så nästa borde vara mittemellan. I det stora hela går det ändå bra att suga bort vetet.

Potatis satte vi i år på två olika platser efter fjolårets katastrof då allt drunknade efter storregnet den 9 juli. Det ena potatislandet är på god jord och det andra på lera – men högre upp. Det regnade en hel del också i år och ett tag såg det ut att bli översvämning igen men vattnet kom inte upp på åkrarna. Så vi kanske får egen potatis i år. Regnandet gjorde att också potatisen på lerkullen växt ganska bra. Vi satte den bredvid äppelträdgården där det finns vattenpost så vi kunde vattna ifall det blev en torr sommar. Men det blev det ju inte.

Potatis på lerkulle växer också – om den får regn

Den 8 juli körde jag ut Zetorn för egen maskin så verkstaden blev äntligen ledig. Det visade sej att traktorn gick mycket jämnare efter reparationen. Det var fint att den blev reparerad för vi hade flisat första satsen och behövde köra mera ved för andra satsen. Allt gick annars bra men så körde jag fast fliisbisin mot en väggstolpe. Jag måste ta en annan traktor för att dra den åt sidan för det gick inte att köra bakåt och inte framåt.

Det har varit regniga dagar och dåligt torkväder men i går var det både hett och torrt. I andra satsen hade vi också tunnare lager – omkring 70 cm. Luften går ju lätt genom flis så den torkar bra. Nu gäller et att köra ned flisen i lagret så at torken är färdig att ta emot vetet då vi börjar tröska.

Det gick några veckor att byta en fiberskarv i datanätet – mest för att plocka ihop verktygen och försöka komma ihåg hur man gjorde. För 20 år sedan svetsade jag omkring tusen optiska fiberskarvar och så småningom började det gå igen. Det var en skarv på en stolpe som hade läckt och den var full av vatten smörja och rost.

Det var bara att slänga skräpet och sätta in en ny skarv som har en ordentlig kåpa över. Den var betydligt billigare än de skarvar vi använde för 20 år sedan. Men den var knappast bättre (utom kåpan) för det var lika krångligt att rent mekaniskt sätta fast kablarna i den. Det var som tidigare att det krävdes stora verktyg, kraftiga fingrar och mycket svordomar för att få kabeländarna fast. Att svetsa fiber var sedan en liten sak i jämförelse.

Troligen på grund av större serier så har verktygen blivit betydligt billigare. Svetsen som vi nu använder har sex motorer och är nästan automatisk. Man bara sätter in fiberändarna och stänger locket. Sedan svetsas de med stor precision. 600 euro för en sådan svets är inte så förskräckligt dyrt. Det trevligaste var i alla fall att gubben ännu kan svetsa fiber …

Det har också varit andra arbeten den här sommaren. Pojkarna har skrapat och målat taket i den gamla slöjdsalen som nu fått nya lampor. Kuporna är gamla från Folkets hus i Hörks hage nära Grängesberg men lamporna inne i dem är starka LED-lampor på 6000 lumen. De gamla lysrören var litet osäkra och ett började ryka då vi hade årsmöte så dem tog vi bort.

I Hurtigs torp (dragon för Nissas rusthåll) hade tapeterna börjat falla ned från väggarna så där har vi satt upp skivor och limmat papp som ska målas. Sedan ska jag sätta upp en solpanel med ackumulator och kontakt via mobilnätet så vi kan övervaka torpet bättre. Gammalt torp med litet ny högteknologi – som skall gömmas undan.

Och så har vi fått en port igen efter flera år med ingång genom ladan.

He va he för tetta gangån.

Första maj på åkern

OBS ! Det här skrev jag redan i början på maj men det har varit så bråttom att jag inte hann sätta ut det på nätet förrän nu. Fortsättning följer …

Det var igen en tidig vårsådd så första maj ”firades” ute på åkern. Vintern var snöfattig och vägarna torkade upp genast på våren så isvägen gick över till stadig torr väg direkt. Men skogsarbetet tog slut ganska snart eftersom Zetorn som användes att köra ut hamnade i verkstaden. Det tog dubbelt så lång tid att lasta på och av med två traktorer. Visst kunde vi sätta vagnen bakom Belarus men jag ville inte ha den så länge jag fällde.

Vi har nu tre batterimotorsågar och de fungerar bra, men inte då man fäller. Problemet är att den stora Husqvarna 550i nog är tillräckligt stark (3,2 kW) men har alldeles för långsam kedjehastighet. Ett exempel syns på bilden nedan. Så jag fäller fortfarande med bensinmotorsåg. Då har jag åter problemet med att starta eländet. Nu har jag ryckt så att höger arm är riktigt dålig. Det började gå upp över 20 gånger innan man fick igång eländet . Det har inte varit tid att se över sågen heller för våren började komma med stormsteg.

För låg kedhastighet på batterisågen i blåst …

Men med gamla bensinsågen var det inga problem att hinna såga i blåsten

För en gång skull hade vi stockarna ute vid bilväg redan inom mars månad. Det hade nog gått att köra ut ännu i april eftersom vägarna torkade upp så snabbt men det var besvärligt med en traktor så jag satte hellre tiden på att börja skruva sönder Zetorn. Det blev inte lika mycket stock som i fjol men en del hann vi ta ut förrän barkborrarna kom igång. Priset hade gått ned sedan i fjol och låg nu litet över 90 euro per kubik.

Svarvstockar som barkborrarna blev snuvade på

Skogsvägarna var körbara utan större problem

Skogsarbetet tog slut tidigt i år på grund av Zetorns brutna vevaxel så vi for till Sverige redan i början på april. Där brukar de börja tidigt med vårbruket men det hade regnat ordentligt så det stod vatten på åkrarna och inga maskiner rörde sej på dem.

Men i Hindersby började åkrarna torka upp och det blev bråttom med att sätta såmaskinen i skick. Den blev inte så bra rengjord i höstas efter höstvetesådden och så hade en hel del brickor vid billarna blivit gamla och fallit bort för de var av plast. Det är inte speciellt lätt att komma åt dem varken framifrån eller bakifrån. Man borde hissa upp hela maskinen så att man kunde arbete underifrån. Det var förresten det jag gjorde då jag för över tio år sedan bytte alla tallrikarna som var slutslitna. Men det var inte heller bekvämt.

Billarna på Rapiden är svåra att komma åt

Första maj blev det vårsådd och det gick ganska bra på lerjordarna. I år var de väldigt jämna. Inga våta gölar alls vilket är ovanligt. Det var bara att tuta och köra. Tills vi kom till mulljordarna. Då började den torra halmen krångla ordentligt. Den var så lätt att den föstes framför billarna till det blev en så stor hop att den började dra med sej jord. Jag körde så länge som såmaskinen matarhjul rörde sej men sedan måste man stanna och backa så att bakhjulen klämde ihop halmen. Det blev inte snyggt …

Till slut måste jag ta fräsen och köra före med den så att halmen blev inblandad i jorden. Det gick inte bra men bättre. Visst har halmen krånglat förut men i år var den ovanligt torr och lätt. Nå, det gick att så rätt så fort i år. Det tog bara ett par dagar. Under den torra ytan fanns det ännu fukt så utsädet grodde mycket jämnt och bra.

Höstsådd

Vanligen har vi inga höstgrödor för övervintringen har varit usel på våra åkrar. Men de senaste årens försommartorka har varit ganska allvarlig. I fjol grodde hälften av utsädet (vårvete) först i slutet på juni … Så jag har börjat så litet höstvete även om vi har dåligt med svagt sluttande åkrar. De flesta är som grytor med svackor som inte rinner tomma på grund av den hårda lerjorden.

Fjolårets höstvete gick i alla fall hyfsat bra och inte ens översvämningen i början på juli i somras ställde till med större problem. Så jag beslöt att så höstvete också i år. Vi har en åker som har ”duntar” som oftast är alltför torra. Så kanske höstvete skulle ge minst lika bra skörd som vårvete.

Problemet var att efter 60 mm den 9 juli så blev det mycket torrt och det var lögn att få billarna i jorden på såmaskinen (direktsådd). Först sent i september efter ett litet regn gick det att så över huvud taget. Halmen var också ett problem men jag körde över den med hacken och hoppades på regn som skulle klistra halmen vid jorden. Torr halm är det värsta för den åker framför billarna och högen växer allt mer tills billarna inte alls tar i jorden. Det går mycket bättre med direktsådd i fuktig jord.

Sådd av höstvete (Ceylon) den 28 september 2025

Trots den hackade halmen så blev det i alla fall stora hopar med halm efter sådden. Först stannade jag och tog bort den halm som skuffades före billarna men sedan körde jag bara så länge jag såg att hjulet som matade utsädet snurrade. Det ledde till ganska stora hopar på de längre sträckorna. Jag försökte sprida ut dem med hacken men få nu se hur det ser ut nästa vår.

Det var sen sådd och då det blev kallt så trodde jag att det var helt misslyckat. Sedan for vi till Sverige på den årliga ”semestern” – vi flyttade till Arbetsläger nr. 2 där det värsta var att köra omkull gräset som växt sej högt och tjockt över sommaren. Men – hast Du mir gesehen – då vi kom tillbaka i slutet på oktober så stack det i alla fall upp brodd genom halmen. Det hade blivit varmt och regnat under den vecka vi var borta. Nu får man bara hoppas att övervintringen lyckas.

Medan jag väntade på att det skulle komma regn så att man kunde så höstvete så gick jag igenom 91:an dvs. nya Belarus från 1991 (den gamla är från 1984). Den var annars i skick utom att jag krökte avgasröret i fjol då jag skulle köra in den. Jag märkte inte att det var 30 cm för högt. Vissa saker fungerade inte som hyttfläkten men jag har en låda med felaktiga fläktar från gamla Belarus så jag satte direkt in en datamaskinsfläkt utanför värmeelementet. Det är ett helsike att byta fläkt som dessutom går sönder ganska snart.

Datamaskinsfläktarna är tio gånger billigare och då man monterar dem utanför elementet så är de lätta att byta. Det är 12 V fläktar som kan ge ganska mycket luft eftersom vissa datamaskiner behöver ordentlig kylning. Inte är de lika effektiva som de ursprungliga centrifugalfläktarna men man slipper i alla fall en hel del kondens på framrutan.

Datamaskinsfläkt utanför Belarus värmeelement

91:an är nästan likadan som gamla 84:an men vissa småsaker är olika som de elektriska ledningarna. Det tog ett par dagar att gå igenom allihopa men nu vet jag ganska bra hur de är kopplade. Arbetsljusen bytte jag också ut till LED-lampor. Visst läcker den olja liksom alla Belarus men den går att köra med. Jag sådde höstvetet utan större problem. Hydraulikspakarna är inte precis lika som på den gamla så det tog tid att vänja sej. Rengöringen av kylaren var krånglig eftersom Belarus har en oljekylare framför kylargardinen.

Nå, nu har jag bara kvar fem gamla traktorer att se över. Nästa är nog stora Zetorn där bromsarna är dåliga. Och skogsmaskinerna måste sättas i skick ifall det nu alls fryser på. Tyvärr spår en del en varm vinter.

Den här sommaren gick till stor del till att plantera 110 nya äppelträd. Och efter det måste de gärdas in och stödas. Jag har satt jordborrar på skogskranens rotator men leran hade blivit så torr och hård att vi måste hälla ett ämbar vatten i varje hål för att alls få ned borren.

En jordborr krökte jag eftersom leran var så hård. Till all tur hade jag köpt flera borrar så jag bytte och borrade försiktigare. Visst hade det varit lätt på våren men då hade nog alla odjuren ätit upp de planterade äppelträden.

Vi satte två meter högt älgstängselnät runt hela det nya området och fäste vid pålarna som var upp till 10 cm tjocka och fyra meter långa. I hörnen satte vi gamla telefonstolpar som jag borrade hål för med den stora jordborren på 25 cm. Små taggtrådspålar duger inte till nånting. Nätrullen fäste vi vid rotatorn (gripen) och så backade jag och rullade ut nätet tillika. Det gick förvånansvärt fort. Lägg märke till att nätet har mindre maskor lägre ned.

Nätet rullas ut och spikas fast i stolparna.

Det har varit en varm höst men den 3 oktober måste jag tända flispannan. Fram till dess har vi enbart använt el för varmvattnet. Litet har vi eldat i köket också. Jag bytte till vinterringar förrän vi for till Sverige men sedan blev det varmare igen. Senaste vecka hade vi alldeles för varmt i huset eftersom det var över 10 grader ute både dag och natt. Tanken var att bygga ny flismatare förrän vi började elda men det hann jag inte med.

I oktober körde jag också runt åkrarna med den nya sidohacken. Tyvärr hade slyet växt alldeles för mycket på sina ställen så där sågade brorsan omkull den med röjsåg och körde det till vår riisdjäärdsgåård runt äppelträden. Sidhacken (släntklipparen) behövs för att hindra slyet att komma över diket in på åkern. Det räcks över diket men inte in på andra sidan.

Det blåser mycket kallt och hårt från söder över åkrarna så äppelträden behöver skydd mot blåsten. Henriks familj byggde ett fint vindskydd. Det är helt enkelt två rader med pålar och ris och allt möjligt mellan dem.

Riisdjäärdsgåård som vindskydd för äppelträden

I slutet på oktober var vi en vecka i Medåker för att tömma ut allt vatten inför vintern och för att slå gräset. Jag hade med trimmern och laddare med tre ackumulatorer. Det är den kraftigaste av Husqvarnas batteridrivna röjsågar 535iFR men det var ett hårt arbete att få bort gräset som var både tjockt och långt för vi hade inte haft tid att vara där på sommaren. Det var ett misstag och jag vill inte låta det växa så mycket i framtiden. Dessutom var det blött och sorkarna hade grävt fram stora hopar med lera som förstås sprättade en i ansiktet då man körde med trimmern.

Jag körde tio fulladdade ackur för att få bort gräset och det tog en hel dag. Bland äppelträden måste jag lämna kvar en del för det började regna. Egentligen skulle man behöva kraftigare don men Kubotan är besvärlig att frakta fram och tillbaka. Med den och en hack kör vi gräset hemma mellan äppelträden.

I Sverige hade man inte kunnat så höstsäd tidigare än hos oss för de fick en massa regn direkt efter skörden. Brodden var kort men ganska jämn där och så stod det vatten på åkrarna.

Vi var också och tittade på Sveriges pomologiska sällskaps försöksodling utanför Örebro.

Odlingen ligger alldeles invid legendariska Carl Strömbergs äppelträdgård och Christer Sandberg, ordförande för pomologiska sällskapet, förevisade trädgården.

I Carl Strömbergs äppelträdgård med Christer Sandberg

För att inte råka ut för mustbrist så köpte jag 40 flaskor (66 liter) julmust från Arboga och Västerås (det fanns bara 20 flaskor i Arboga). Nu skall man väl klara sej fram till påsk då påskmusten kommer …

Väl hemma kunde vi konstatera att trots allt hade brodden för höstvetet växt upp. Det hade regnat över 50 mm medan vi var borta och var varmt så här hade man en grym tur. Alltid räcker inte skicklighet utan det behövs också tur. Det ser inte så fint ut som på harvade åkrar men direktsådden brukar ge nästan lika bra resultat i slutändan. Jag hoppas också att halmen hjälper för övervintringen.

På byggnadssidan hann vi också få upp den andra tröskhusdörren. Förra vintern hade jag bara en presenning uppskruvad där. Det är nödvändigt för det blåser in både regn och snö annars.

Det blev långt men jag har inte haft tid att skriva tidigare. Nu börjar maskinerna vara undansatta och det är verkstadsarbete som väntar. Möjligen också litet byggarbete om vädret det tillåter. Jag skulle sätta upp en dörrskena bakom uthuset förra veckan men fyra dagar försökte jag och varje gång började det regna vilket inte är så trevligt då man måste stå i takdroppet. På lördag skruvade jag upp skenan fastän det regnade då också.

Man får önska en litet torrare höst och så småningom en kall vinter så skogsvägarna håller. Nu kan man inte köra nånstans utan att det blir grymma hjulspår.

50 år av odling

Det är i år 50 år sedan jag byggde den stora kalluftstorken på ladugårdsvinden. Då blev det slut med kossorna och jag började på allvar sköta om jordbruket. Torken var min egen konstruktion och var ganska annorlunda än de gamla kalluftstorkarna. Den hade en meter luftrum under plåten och i huvudkanalen fanns det tre fläktar, två på 11 kW och en på 5,5 kW.

Farsan var inte så glad över att behöva sälja kossorna men min mammas fötter höll inte mera och både jag och brorsan hade andra arbeten så det blev omöjligt att sköta kossor morgon och kväll. Jag förstår honom för det var bara 30 år efter det att han byggde den stora tegelladugården 1945. Han tvivlade också på att man kunde klara sej med enbart sädodling. Då var ännu mjölken kung och Hindersby-Bäckby andelsmejeri var berömt för sin ost.

Vi levde i en helt annan värld men optimismen efter andra världskriget höll ännu i sej. Det mest gick framåt och blev bättre. Utom byggtekniken som hade börjat med plasteländet som fick många hus att ruttna. Plastfärgerna ställer ännu till problem och vår pojke har ägnat en hel sommar åt att skrapa sitt hus i Borgå för att få bort eländet.

Sedan kom globaliseringen och priserna sjönk som en sten. Det var tur att man hade jobb då och inga skulder. Farsan var alltid noga med att aldrig ta lån. Torkbygget och de nya maskinerna kunde vi betala med det som försäljningen av kossorna gav. Vanligen bygger vi allt själva men torkbygget var så stort att vi fick ta grannarna till hjälp och de var erfarna timmermän.

I år torkade vi veteskörden för 50:de året i följd så man kan vara nöjd med investeringen. Det var en betydligt bättre skörd än fjolårets katastrof då torkan gjorde att utsädet delvis inte ens grodde förrän i slutet på juni. I år sänkte 60 mm regn den 9 juli (med översvämning som följd) skördemängden betydligt men det är ändå bättre än torkan.

Skörden började rekordtidigt och var klar inom augusti. Vanligen har vi tröskat vårvetet i september eller till och med i oktober. Nu hade vi höstvete och torkan efter den 9 juli gjorde att vårvetet brådmognade så vi kunde tröska det direkt efter höstvetet. Höstvetet var litet över 15 % och vårvetet litet under 20 % för det mesta. Då det var torrt väder och stark sol så gick det fint att torka också.

Allting gick förstås inte som på räls. Det fanns inte så mycket att reparera på tröskan och jag hade köpt en vaselinspruta som gick med ett batteri från en skruvdragare så smörjningen gick ganska lätt i år. Den kan vara besvärlig med smörjnipplar på riktigt krångliga ställen men en lång slang med dubbellåsning på nippeln förenklade arbetet. Men det blev en del reparationer senare.

Bakom de här hjulen finns flera smörjnipplar (osynliga)

Batteridriven vaselinspruta med högt tryck

Den 20:e började vi med höstvetet som såg bra ut trots att det också kom under vatten den 9 juli. Men det var på mulljord så vattnet blev inte liggande så länge. Åkern var stadig trots regnet så det var lätt att tröska eftersom det inte fanns liggsäd heller.

Äntligen normal växt efter fjolårskatastrofen

Tyvärr har vi en hel del svackor på våra leråkrar där vattnet ligger länge efter större regn. Platta åkrar som litet har släktskap med grytor. Även om det var god växt för det mesta så drog svackorna ned skörderesultatet betydligt.

På bilden ovan är de mörka delarna svackor där det inte kom just nån skörd alls. Man ser också en mängd ogräs i sprutspåren som jag lämnat. Det var förra sommaren som gav ogräsen rum att växa till sej eftersom det inte fanns någon konkurrens av odlingsväxten. Visst har jag sprutat men det fanns en så stor ogräsmängd i marken att ogräset kom upp på nytt.

Även om det var ganska mycket torrväder då vi tröskade så kom det en och annan skur. Nedan ser man att tömningsröret är vått och att regnbågen visat sej. Till all tur var det ganska svalt väder under tröskningen. Om det är riktigt hett så orkar man inte köra särskilt länge utan då måste vi byta om.

Vi har haft ett par tranor här hela sommaren. Speciellt tidigt på sommardagen kunde man höra dem. Här går de och äter på ett tröskat skifte.

Det var en fin skördetid. Nån liten skur kom det men åkrarna var stadiga efter den långa torkan och vetet var kort och utan större mängder ogräs – utom i sprutspåren. Man kunde köra långt in på natten för det mesta. Då det är kalla dagar så finns det inte så mycket fukt i luften och det blir inte dagg så tidigt på kvällen. För det mesta så tröskar jag inte i mörker. Förr då jag gjorde det så hände det ofta nånting. På den tiden då vi hade stolpar på åkrarna så kunde nog tömningsröret bli illa åtgånget och en gång körde jag skärbordet mot en sten. Speciellt då det dammar så ser man mycket dåligt i mörker.

Klockan är halv tolv och det blir att fortsätta nästa dag

Vår bästa åker brukar vara Petjärmosan men i år stod den länge under vatten och stora områden var helt förstörda.

Så här såg det ut där vattnet hade stått i en hel vecka

Av någon anledning så går tröskan också ofta sönder just på Petjärmosan. I år klarade vi oss utan större reparationer men på Petjärmosan blev det två avbrott. Först brast bakre höger fästet till skakaren. Det fixade vi med att gå till reservdelsbutiken (gamla MF20 som ju är en Sampotröska) och skruva bort fästet därifrån och sätta in i den nyare SR2055 – och det passade.

Sedan gick det ungefär ett lass och så brast stången som driver bettet. Det är precis samma skärbord på de båda tröskorna så vi tog både bettet och stången från den gamla och bytte. Bettet var mycket bättre på den gamla tröskan – troligen hade vi bytt det förrän den blev stående. På den nya bettet var en del knivar lösa eller sönder och en kniv hade tappats helt så det gick efter bytet mycket bättre att köra.

Vi fick allt tröskat inom augusti och det var tidigt för oss. Vanligen låter jag solen torka säden ute på åkern så det blir sent innan vi har tröskat allt men nu tog vi in allt så fort vi hann köra. Det var inte så dumt för solen var stark de följande dagarna och elströmmen billig så vi torkade riktigt förmånligt (en fläkt gick helt på solpanelerna). Inom en vecka var fukthalten under 17 % och då håller det sej över vintern. På soliga vårdagar med luftfukt ner till 20% torkar man sedan resten på nån dag.

Medan det ännu var torrt och varmt så sprutade jag glyfosat för fjolårets ogräs tog fart på allvar nu då det började regna. På en del åkrar där vi inte haft kvickrot nästan alls började det komma upp gröna fläckar. Speciellt där det var svackor och ingen odlingsväxt var det gröna mattor av baldersbrå. Också tistlar hade kommit upp fastän de var helt borta efter sprutandet i våras.

GPS-programmet som jag hade bytt till Fältnavigator var bra. Det kom inga hopp på 20 meter hit och dit. Möjligen hade den nya plattan (Samsung SMX516B) som jag köpte i fjol också bättre GPS-funktion. Fastän jag har sprutspår så behövdes GPS för ogräset hade växt så att spåren syntes dåligt. På ett ställe hickade GPS:n men där fanns det bra sprutspår så det gjorde inte så mycket. Till och med i skogsåkern Aaltjärri blev det en fin sprutbild.

Triangeln är en av de krångligare åkrarna men fungerade något så när:

Men ser man sedan på gpx-formatet så ser körningen betydligt sämre ut:

Programmet kan inte se om jag har sprutan på eller av så det målar litet för mycket.

Besprutningen skedde i fint väder med +22 grader, sol och mycket svag blåst. Huruvida effekten blev bra eller illa ser man inte egentligen före nästa vår. Det fanns i alla fall så mycket ogräs att jag misstänker att jag måste spruta nästa vår före sådd också.

Sedan blev det dags att hacka halmen inför en eventuell sådd av höstvete. Då var åkrarna så hårda efter den långvariga torkan att jag trodde att jag inte skulle få ned billarna i jorden alls. Jag hackade inte alla åkrar utan bara del delar där det brukar bli problem med halmen dvs. mulljordarna och så höstveteåkern.

Nå, dagen efter det att jag hackade halmen så började det regna och har regnat ända tills nu (48 mm) och lär fortsätta in på nästa vecka. Det blev alltså verkstadsarbete vilket var mycket behövligt. Vi får se hur det går med höstsådden.

Nedan en höstbild från vår å med fullmåne och om ni ser noga efter så hänger det ett flöte från ett metspö i kabeln bredvid åbron (litet till vänster om fullmånen).

Regnsommaren 2025

Det regnade över 60 mm förra natten och sedan början på juli har det kommit 82,8 mm. I juni kom det 140 mm regn. Och mera regn är på kommande …

Vetet såg ännu hyfsat ut i går även om det började gulna i svackorna men nu står det i vatten på de lägre åkrarna. Om förra sommaren torkade bort skörden så ser det ut som att årets skörd kan flyta bort.

Början på sommaren var bra. Vi fick till och med potatisen satt på Gustavsdagen (6 juni) precis som det skall vara. Litet hård var jorden eftersom jag inte hade tid att sätta fast fräsen men det gick och så tänkte jag fåra potatisen senare. Det gick i putten för nu skulle man behöva båt. Troligen blir det handarbete med stövlar och hacka i stället.

Ovan ser man också att spridningen av gödsel med tratten har missat litet (den gula delen). Jag satte ganska litet gödsel vid sådden och körde ut mera med tratten (se förra inlägget https://www.bondbloggen.fi/2025/06/05/bra-borjan-pa-2025/). Det var första gången jag spred ut litet mera sedan jag köpte Bogballe-tratten och det krävs litet mera erfarenhet att få det jämnt.

I juni köpte jag också en ny hack som kan svängas ut på ena sidan av traktorn. Jag har en ganska stabil hack från förut men den går inte att flytta åt sidan och åkerkanterna börjar växa igen av sly. Det är en billig hack men verkar någorlunda hyfsad och jag kör inte så mycket med den heller. Slänthack kräver i alla fall en stor traktor så jag måste köra med stora Zetorn. Till större ytor behöver jag ändå den stora tunga hacken.

Regnen gjorde att allting växte alldeles grymt i år – inte minst gräset. Så det har blivit en hel del gräsröjning med Kubotans hack och med trimmern. Gräsklipparen har stått i bodan för det meterhöga gräset klarar den inte av. Regnen gjorde att man fick passa på att köra gräs då det gick men vi fick det mesta slaget – också vallarna. En del äppelträd börjar vara så stora att kvistarna tar i hytten på Kubotan så det blev mera arbete med trimmern än förut.

I fjol sänkte jag golvet i tröskhuset och då kunde till och med en lastbil få in hytten men i år så kom en litet större lastbil och det var med nöd och näppe den kunde lasta vetet. Nu får man bara hoppas att de inte blir större.

I juni är det förstås dags för johannistandjin (midsommarstången) och i år lyckades vi dra upp den precis mellan regnen – den enda soliga dagen. Belarus med 8 meters skogslastare klarade av det bra. Men jag såg att i Dalarna så brast tydligen en slang då de försökte dra upp stången på samma sätt och den föll ned i ett träd. Till att tur så skadades ingen men de fick dansa runt traktorn i stället …

Johannistandjin lyftes upp med traktorlastare

Det kom en hel del folk för att se på. I år var det omkring 150 personer och ungdomsföreningen grillade korv medan fornminnesföreningen hade kaffe och bulla. Det regnade ordentlig både före och efter fredagen.

Avsikten var att plantera äppelträd men regnet sköt upp det arbetet så jag fortsatte med väggarna på uthuset . Fjolårets sommar gick helt till att sänka golvet i tröskhuset men nu skall uthuset sättas i skick.

Det är frågan om det gamla stallet och ladugården som 1908 flyttades från Hopenbackan (invid Lekstrand där stången står). Stallet fungerade efter 1945 (då den nya ladugården med stall byggdes) som boda och senare som vedlider. Tyvärr sågade farsan ett stort hål i stockväggen på 50-talet så det skall nu sättas igen. Det går ändå inte att få in några maskiner i den låga byggnaden.

Tyvärr har ena hörnet farit ut 10 cm efter att den nedre bindningen sågades av. Nu satte jag ett järn för att binda ihop stockväggarna. Dessutom hade mellantaket kommit ned ordentligt och de två raderna stolpar sattes in för att stötta upp det. Men de stör utrymmets användning så mycket att vi satte in en stock på 20×25 cm i stället som vilar på båda sidoväggarna.

Man ser att stockväggarna i stallet blev höjda med ett par nya lager stockar efter flytten. Troligen var också de nedersta stockarna ruttna. De sågade takbjälkarna är från ombyggnaden 1947 då uthuset fick en andra våning – bodvinden. Den användes som lager och som kalluftstork på 1960-talet förrän torken på den nya ladugårdsvinden byggdes 1975. Därefter blev den flistork tills jag rev den då det nya torkhuset blev färdigt.

Allting har växt bra i år så regn är viktigt under försommaren. Besprutningen gick också bra i början på juni och man kan nu se att ogräsen nästan försvunnit. Jag var litet orolig efter fjolåret då vetet inte alls konkurrerade med ogräset och i våras fanns det en hel del tistlar och annat på åkrarna. Utsädet grodde bra och grödan är riktigt tät för det mesta – utom i svackorna där vattnet fått allt att gulna.

Nu är allt klart för plantering av äppelträden men alla groparna är fulla av vatten så planteringen måste åter skjutas upp. Frågan är hur stora regnmängder det kommer. Nu är det omöjligt att köra traktor på åkrarna – det blir grymma spår. Det blir varmare om ett par dagar så om regnmängden är liten så borde vi komma igång ännu den här veckan.