14 november, 2018 av Nisse

Stockbädd nummer två

För omkring sex år sedan flyttade jag sågverket till den nuvarande platsen (se Sågverk i den lättare klassen). Då byggde jag tak över det som jag senare byggde ut. I år satte jag upp lampor för det var så mörkt mitt på dagen att man behövde belysning för att såga. Men stockbädden hade ruttnat så nu måste jag byta den. Det var inte prima virke i den utan halvruttna propsar så det var inte direkt någon överraskning. Stockbädden är viktig för man kan inte sätta stockarna direkt på sågen med lastaren nu då jag har tak över den.

Stockbädden måste var på samma höjd som sågen så att man kan rulla fram stockarna för hand. Det började bli omöjligt att få upp större stockar då den gamla bädden fallit ihop. Dagarna är korta så det hann bli ganska mörkt innan jag fick den nya bädden färdig. Den är likadan som den tidigare men på bilden nedan ser man också belysningen (två lysdiodlampor).

Sågverket har varit till stor nytta nu då vi byggde om ladans golv. Trallen vid ingången till tröskans förvaringsplats är specialsågad eftersom det bara fanns plats för 40 cm i ena ändan men 50 cm i den andra. Så jag sågade stockar som var 10 cm i den smalare ändan och 15 cm i den bredare. Trallen måste troligen bytas ut ganska snart eftersom den är utsatt för regn och snö. Vi byggde inte golvet ända ut för det gamla golvet hade ruttnat i ändarna vid dörren. Nu är trallen offervirke och kan bytas ut utan att man river golvet.

Offervirke är oftast underlag som man lägger direkt på jord för att hindra det viktigare virket från att ruttna. Det kan vara sådant virke som inte går att sälja så det är inte speciellt värdefullt. Sulfatpriserna är så dåliga att man hellre flisar virket eller använder det just för underlag.

Nu är byggandet i stora drag över för i år. Vi drog in lilla Zetorn i verkstaden så den kan inte mera fungera som stationär kran (om man kopplar stora Zetorn till lastaren). Verkstadsarbetet står i turen men i går måste jag byta ett lager i flismataren. Det är ju ännu ganska varmt så man frös inte ihjäl men litet harmade det att jag just hade fyllt på med tre stora skopor flis. Till all tur hade inte lagerkåpan gått sönder utan jag stängde flismataren då det hördes oljud från lagret. Då gick det att byta lager utan att skyffla bort flisen. Och så börjar man ha erfarenhet av att byta lagret som går sönder ganska ofta. Det är nog litet underdimensionerat. Till saken hör förstås att jag förlängt skruven med två meter vilket gör att skruven arbetar tyngre.

2 november, 2018 av Nisse

Att såga virke

Motorn på gamla Zetorn skar ihop men det var inte så lätt att få in den i verkstaden. Den hade skogslastaren på och skogsvagnen bakom. Men det går ju att köra en skogslastare genom att koppla slangarna till en annan traktor. Så jag lastade av vagnen och lyfte bort den och satte den bakom MF165.

Nu är emellertid verkstaden full av maskiner och vi måste åtminstone få bort tröskan för att få rum. Men då skall golvet i ladan först lagas …

Så nu sågar vi stockar för ladugolvet. De måste hämtas från upplagsplatsen och det gjorde vi med MF165 och vagnen. Med frontlastaren på ny Zetorn lyfte vi upp stockarna på vagnen. Visst gick det men långsamt och besvärligt. En skogslastare är en fin maskin – det märker man då man plötsligt blir utan. Sedan körde vi hem stockarna och kopplade på nytt nya Zetorns hydraulikuttag till lastaren på gamla Zetorn. Bra går det men det behövdes tre traktorer att sköta det som tidigare kunde ha gjorts med en.

De första stockarna gick bra att såga men sedan började svärdet på sågen dra uppåt. Det var troligen spåret på svärdet som blev slitet så att sågkedjan kunde svangas uppåt. Det är inte bra att såga alldeles i kanten på stocken utan man borde alltid ta ett tillräckligt djupt skär så att kedjan kan gå rakt. Det är inte så litet som svärdet steg uppåt. På bilden nedan ser man hur mycket felsågning det blev på en fem meters stock – över två centimeter.

Nu hade jag förstås inget reservsvärd. Det visade sej också att de Oregonsvärd jag hade i lager passade alla andra sågar utom Stihl. Det blir ingen Stihl för mej i framtiden heller – jag kan inte tåla firmor som med vett och vilja gör livet besvärligt för sina kunder. De skall ”binda” kunderna till sej men i mitt fall blev det så att de stötte bort mej grundligt. Sågarna må vara hur bra som helst men jag köper inget från sådana firmor (detsamma gäller Apple).

Nu måste jag bygga om fästet på sågkälken så det passar våra Jonsered och Husqvarna. Den gamla Stihl 044 som jag använder på Logosolen har fungerat bra utom att den är mycket tung att starta. Den gick inte att använda i skogen eftersom den är både klumpig och tung men det gör inget på Logosolen. Den får gå så länge den går men någon ny Stihl blir det inte.

Nu måste jag beställa nya svärd från Logosol men jag skall ha litet andra delar också så det går med samma paket. Själva Logosol har fungerat bra då vi lämnat bort allt onödigt såsom veven. Det går bättre att skuffa motorsågen framåt. Långa stockar är också besvärliga att såga. Man måste ha extra stöd under ändarna för att få någorlunda jämntjockt virke. Men tre till fyra meters stockar går bra utan stöd. Det är mycket behändigt att kunna såga just det virke man behöver precis då man behöver det.

Tre saker är viktiga då man sågar med Logosol: FILA, FILA och FILA … Ett oskarpt sågked betyder problem hela tiden.

 

31 juli, 2016 av Nisse

Sommarens byggande

Sommarens byggande började med reparation av taket på verkstaden. Där hade takfönstren (plast) gått sönder på solsidan och redan på hösten rann det vatten in då blåsten tog tag i dem så det blev stora öppningar. Då lappade jag ihop dem nödtorftigt men det var nödvändigt att byta ut dem till plåtar. Nu måste jag ta plåtar från sågtaket och alltså måste sågtaket förnyas. Henrik som är bergsklättrare satte kvickt upp plåtarna och jag satte mindre kvickt upp nytt tak över sågen (Logosol).

Plåttaket över sågen var mycket tillfälligt men jag fick åtminstone se vad som borde ändras. Nu bytte jag ut alla plåtarna till korrugerade takfiltskivor (Onduline) som jag i höstas satte på trädgårdsskjulet och virkeslagret (se Tak för virket). De är lätta och ganska starka. Vi har haft sådana på rian och gamla bastun i nästan 40 år och de håller än – utom där jag körde sönder taket med tröskan då jag inte kom ihåg att fälla ned tömningsröret.

DSCN5940

Jag förlängde också taket så det kommer nästan tre meter ut från väggen och går ända till uthusets hörn. Det skyddar nu bättre mot regn som förr lätt blåste in över sågen. Det kan hända att man slår huvudet i takkanten då man skall rulla stockarna men vi får se … Öppningen i taket skall bli en lucka. Ibland behöver man lägga upp en stock med lastaren och då behövs öppningen.  Stolparna är lösa och kan tas bort utan verktyg ifall det behövs för långa stockar.

Då jag förlängde taket så tog jag bort hörnets foderbräde. Det är intressant att jämföra den skyddade brädfodringen (till vänster) med den brädfodring som ständigt varit utsatt för solen (till höger). Det är en sydvägg så virket har hunnit bli ganska anfrätt efter omkring 65 år. Ny brädfodring behövs – inte stor idé att måla det här.

DSCN5933

Det har blivit en hel del vägbyggen också. Vägen till trädgårdsskjulet som jag byggde i höstas fick nu ett lass sand så man kan köra med bil  på den. Men före det så grävde jag täckdike under takdroppet. Det är så trevligt med litet kroppsarbete emellanåt – utom då det är riktigt hett. I början på veckan hade vi  upp till +28 grader och det var eländigt. Jag kunde jobba utomhus bara tidigt på morgonen och sent på kvällen.

DSCN5918

Tyvärr så gick ena framringen sönder på frontlastartraktorn och det blev snabbresa till Lindfors i Kuggom. Det gick snabbt men nu är jag nästan 700 euro fattigare. Ringen var nämligen helt rutten för traktorn hade stått utomhus i solen förrän jag köpte den och jag visste att det var tvunget att byta däck förr eller senare. Nu rymdes framhjulet just och just på bilsläpkärran men jag fasar för den dag då de stora bakhjulen går sönder. De är minsann inte små …

Ett lass fyllningssand satte jag också utanför flisluckan. Efter att ha grävt ned täckdikesrör där också. Våta somrar har det varit litet problem att komma fram dit med den stora och tunga flislastbilen. Och så tog jag ett foto förrän jag började köra mer ved. Snart är vägen mindre vacker med all sorters vedavfall.

DSCN5941

Till sist en bild av det (fortfarande) misslyckade fästet till frontlastarkameran. Hydraulslangen fungerade bra så länge det var litet svalare men den ånknade helt under förra veckans hetta. Första fästet med spoljärn var för stelt och det här alltså för mjukt. Vad skall jag hitta nu som är styvare men ändå ger efter då kameran tar emot nånting ? Det måste var nån sorts fjäder som återgår till rätt ställning.

DSCN5942