vårsådd – Bondbloggen

Hårda bud

Det här blev en tuff sommar. Byte av vevaxel på lilla Zetor tog en massa tid och mycket av det jag hade tänkt göra fick igen uppskjutas till nästa år. Vårsådden gick bra men ungefär allt annat har krånglat och tagit extra lång tid. Sedan hamnade jag igen att sköta om vårt fibernät vilket inte var så enkelt då jag varit borta från det arbetet över tio år. Bara att samla ihop alla verktyg och försöka komma ihåg hur det fungerar tog tid.

Så det har inte blivit mycket skrivet. Då jag tänkt slå mej ned vid tangentbordet så har alltid nånting annat viktigt dykt upp. Och så ska ju de vanliga sysslorna skötas. Det blev inte bättre av att vi var en vecka i Sverige i slutet på maj.

Motorn var ihopsatt och tillbaka i Zetorn den 3 juni och oljebottnen skruvade jag fast den 10 juni. Sedan var det många grejor som skulle på plats efter det men värst var att en axel som jag beställde från Slovakien blev fel så jag måste beställa på nytt.

Det blev gott om tid att spruta och eftersom allt varit tidigt i år så sprutade jag redan kring den 8 juni fastän det ofta varit två veckor senare. Då man hört en hel del om GPS-problem så var jag rädd att det inte skulle fungera men i år bråkade GPS:en inte alls. Den var stabil och jag följde förstås sprutspåren varvid GPS:en snällt ritade upp kartan precis som den skulle. Det kanske berodde på att jag hade kabel mellan dataplattan och GPS-mottagaren – inte trådlös som förut. Eller så var det det nya programmet.

Då man sprutar så brukar man se ganska bra hur vårsådden lyckats och i år såg det bra ut. Allt hade grott jämnt och fint. Vid vårsådden var åkrarna jämntorra så att man utan problem kunde så i alla svackorna. Men under den torra ytan fanns det nog fukt och då det kom regn så grodde allting. Man ser också hur hösten glyfosatsprutning hade lyckats. Den hade haft god effekt men där det blivit litet osprutat så såg man att det minsann hade varit nödvändigt med glyfosatet. Där hade baldersbrån bildat djunglar.

Fint där det är sprutat med glyfosat men baldersbrådjungel där det är osprutat

Vårsådden gick annars bra men inte på mulljorden. Nu ser man tydligt hur halmen samlats framför såmaskinen och till sist stoppat matningshjulet. I år var halmen ovanligt torr och lätt men till sist blev det för stora hopar. Här måste vi börja köra före med fräsen för att kunna så alls. Den slog sönder halmen så mycket att den inte samlades framför såmaskinen. Till höger på bilden nedan kan man se hur mycket bättre det gick där vi kört före med fräsen.

Direktsådd är till ingen nytta om man måste jordbearbeta i alla fall men det gick som vanligt bra att så på leråkrarna och bara en åker var så omöjlig att vi behövde fräsen. Nästan alla åkrar hade fin brodd men höstvetet var ganska ojämnt.

Jag är inte SÅ intresserad av höstvete utan måste bara ha det på grund av de töntiga reglerna. Byråkrater och lagvrängare gör upp fyrkantiga regler men verkligheten är aldrig fyrkantig. De menar (åtminstone delvis) väl men det är ett gammalt talesätt att vägen till helvetet är stenlagd med goda föresatser. En bra orsak att INTE ha höstvete är att man inte effektivt kan spruta bort baldersbrå. Nu är höstvetet inte så illa men det är fullt av baldersbrå. Skillnaden till vårvetet är enorm.

Mycket ojämnt höstvete – som nog blev bättre senare på sommaren

Samma åker i juli – det lönar sej sällan att så om fast höstvetet ser dåligt ut

Det som gick helt fel var att jag inte hann få bort fjolårets vete i tid. Först efter johanni kunde jag tömma den nya torken och köra upp vetet i silona. Det var för sent så nu gick det till augusti innan jag blir av med det. Nu har jag flis i nya torken som måste bort innan vi kan sätta det nya vetet där. Och med tanke på den goda växten så behövs det utrymme för årets skörd. Det blir bråttom i augusti.

Möjligen hade jag sett att sugslangen (ormen) hade fullt med hål. Det gick att suga men inte så bra. Nu måste jag komma ihåg att skaffa ny sugslang till nästa år – en med tjockare plast. Den första sugslangen var alldeles för styv och den här för sladdrig och svag så nästa borde vara mittemellan. I det stora hela går det ändå bra att suga bort vetet.

Potatis satte vi i år på två olika platser efter fjolårets katastrof då allt drunknade efter storregnet den 9 juli. Det ena potatislandet är på god jord och det andra på lera – men högre upp. Det regnade en hel del också i år och ett tag såg det ut att bli översvämning igen men vattnet kom inte upp på åkrarna. Så vi kanske får egen potatis i år. Regnandet gjorde att också potatisen på lerkullen växt ganska bra. Vi satte den bredvid äppelträdgården där det finns vattenpost så vi kunde vattna ifall det blev en torr sommar. Men det blev det ju inte.

Potatis på lerkulle växer också – om den får regn

Den 8 juli körde jag ut Zetorn för egen maskin så verkstaden blev äntligen ledig. Det visade sej att traktorn gick mycket jämnare efter reparationen. Det var fint att den blev reparerad för vi hade flisat första satsen och behövde köra mera ved för andra satsen. Allt gick annars bra men så körde jag fast fliisbisin mot en väggstolpe. Jag måste ta en annan traktor för att dra den åt sidan för det gick inte att köra bakåt och inte framåt.

Det har varit regniga dagar och dåligt torkväder men i går var det både hett och torrt. I andra satsen hade vi också tunnare lager – omkring 70 cm. Luften går ju lätt genom flis så den torkar bra. Nu gäller et att köra ned flisen i lagret så at torken är färdig att ta emot vetet då vi börjar tröska.

Det gick några veckor att byta en fiberskarv i datanätet – mest för att plocka ihop verktygen och försöka komma ihåg hur man gjorde. För 20 år sedan svetsade jag omkring tusen optiska fiberskarvar och så småningom började det gå igen. Det var en skarv på en stolpe som hade läckt och den var full av vatten smörja och rost.

Det var bara att slänga skräpet och sätta in en ny skarv som har en ordentlig kåpa över. Den var betydligt billigare än de skarvar vi använde för 20 år sedan. Men den var knappast bättre (utom kåpan) för det var lika krångligt att rent mekaniskt sätta fast kablarna i den. Det var som tidigare att det krävdes stora verktyg, kraftiga fingrar och mycket svordomar för att få kabeländarna fast. Att svetsa fiber var sedan en liten sak i jämförelse.

Troligen på grund av större serier så har verktygen blivit betydligt billigare. Svetsen som vi nu använder har sex motorer och är nästan automatisk. Man bara sätter in fiberändarna och stänger locket. Sedan svetsas de med stor precision. 600 euro för en sådan svets är inte så förskräckligt dyrt. Det trevligaste var i alla fall att gubben ännu kan svetsa fiber …

Det har också varit andra arbeten den här sommaren. Pojkarna har skrapat och målat taket i den gamla slöjdsalen som nu fått nya lampor. Kuporna är gamla från Folkets hus i Hörks hage nära Grängesberg men lamporna inne i dem är starka LED-lampor på 6000 lumen. De gamla lysrören var litet osäkra och ett började ryka då vi hade årsmöte så dem tog vi bort.

I Hurtigs torp (dragon för Nissas rusthåll) hade tapeterna börjat falla ned från väggarna så där har vi satt upp skivor och limmat papp som ska målas. Sedan ska jag sätta upp en solpanel med ackumulator och kontakt via mobilnätet så vi kan övervaka torpet bättre. Gammalt torp med litet ny högteknologi – som skall gömmas undan.

Och så har vi fått en port igen efter flera år med ingång genom ladan.

He va he för tetta gangån.

Första maj på åkern

OBS ! Det här skrev jag redan i början på maj men det har varit så bråttom att jag inte hann sätta ut det på nätet förrän nu. Fortsättning följer …

Det var igen en tidig vårsådd så första maj ”firades” ute på åkern. Vintern var snöfattig och vägarna torkade upp genast på våren så isvägen gick över till stadig torr väg direkt. Men skogsarbetet tog slut ganska snart eftersom Zetorn som användes att köra ut hamnade i verkstaden. Det tog dubbelt så lång tid att lasta på och av med två traktorer. Visst kunde vi sätta vagnen bakom Belarus men jag ville inte ha den så länge jag fällde.

Vi har nu tre batterimotorsågar och de fungerar bra, men inte då man fäller. Problemet är att den stora Husqvarna 550i nog är tillräckligt stark (3,2 kW) men har alldeles för långsam kedjehastighet. Ett exempel syns på bilden nedan. Så jag fäller fortfarande med bensinmotorsåg. Då har jag åter problemet med att starta eländet. Nu har jag ryckt så att höger arm är riktigt dålig. Det började gå upp över 20 gånger innan man fick igång eländet . Det har inte varit tid att se över sågen heller för våren började komma med stormsteg.

För låg kedhastighet på batterisågen i blåst …

Men med gamla bensinsågen var det inga problem att hinna såga i blåsten

För en gång skull hade vi stockarna ute vid bilväg redan inom mars månad. Det hade nog gått att köra ut ännu i april eftersom vägarna torkade upp så snabbt men det var besvärligt med en traktor så jag satte hellre tiden på att börja skruva sönder Zetorn. Det blev inte lika mycket stock som i fjol men en del hann vi ta ut förrän barkborrarna kom igång. Priset hade gått ned sedan i fjol och låg nu litet över 90 euro per kubik.

Svarvstockar som barkborrarna blev snuvade på

Skogsvägarna var körbara utan större problem

Skogsarbetet tog slut tidigt i år på grund av Zetorns brutna vevaxel så vi for till Sverige redan i början på april. Där brukar de börja tidigt med vårbruket men det hade regnat ordentligt så det stod vatten på åkrarna och inga maskiner rörde sej på dem.

Men i Hindersby började åkrarna torka upp och det blev bråttom med att sätta såmaskinen i skick. Den blev inte så bra rengjord i höstas efter höstvetesådden och så hade en hel del brickor vid billarna blivit gamla och fallit bort för de var av plast. Det är inte speciellt lätt att komma åt dem varken framifrån eller bakifrån. Man borde hissa upp hela maskinen så att man kunde arbete underifrån. Det var förresten det jag gjorde då jag för över tio år sedan bytte alla tallrikarna som var slutslitna. Men det var inte heller bekvämt.

Billarna på Rapiden är svåra att komma åt

Första maj blev det vårsådd och det gick ganska bra på lerjordarna. I år var de väldigt jämna. Inga våta gölar alls vilket är ovanligt. Det var bara att tuta och köra. Tills vi kom till mulljordarna. Då började den torra halmen krångla ordentligt. Den var så lätt att den föstes framför billarna till det blev en så stor hop att den började dra med sej jord. Jag körde så länge som såmaskinen matarhjul rörde sej men sedan måste man stanna och backa så att bakhjulen klämde ihop halmen. Det blev inte snyggt …

Till slut måste jag ta fräsen och köra före med den så att halmen blev inblandad i jorden. Det gick inte bra men bättre. Visst har halmen krånglat förut men i år var den ovanligt torr och lätt. Nå, det gick att så rätt så fort i år. Det tog bara ett par dagar. Under den torra ytan fanns det ännu fukt så utsädet grodde mycket jämnt och bra.

Denna ovanliga vår

Efter ett par bråda veckor sitter jag här och funderar på den här våren. Vårsådden är nästan klar men de sista fyra hektaren får vänta på grund av lös halm på mulljord – tallrikarna tvinnar inte utan samlar bara halmen framför sej.

Det var en professor på Biologen i Helsingfors som varje höst inledde föreläsningarna med ”Detta ovanliga år …”. Studenterna som hade hört om detta satt förstås och väntade muntert på att han skulle upprepa sej. Men visst hade han rätt: Varje år är ovanligt. Ibland mera ovanliga än vanligt …

Det var en snöfattig och varm vinter och åkrarna var alldeles torra i april. Vi hade som vanligt bokat färjan till Stockholm den 22 april för att sätta huset i Medåker i sommarskick men den bokningen måste jag flytta framåt en månad. Vårbruksmaskinerna sattes hastigt i skick och jag tänkte börja så. Bara en gång tidigare hade vi börjat i april.

Men så kom det 30 mm regn och vintern kom tillbaka. Vinterkläderna fick man ta fram på nytt och blåsten var förfärlig. Det kom sol nån dag men regn på nytt. De senaste veckorna fick vi nästan 50 mm regn allt som allt. Det underligaste var att åkrarna inte alls blev mjuka. Det var så torrt undertill att det som inte rann bort sögs in. Jag sprutade mot baldersbrå för de övervintrade plantorna ger fruktansvärda buskar och då märkte jag att det nog gick att så.

11 april kom vintern tillbaka – och det var inte sista gången

Regnet gjorde inte så mycket annat än att vissa svackor blev besvärliga men det är de nästan varje år. Det gick i alla fall att så överallt. Utom på mulljordarna där den torra halmen sköts framför såmaskinen. Då den är våt så skär tallriksbillarna genom den. Annars hade jag haft allt klart före det senaste 13 mm regnet. Nu måste jag plocka fram hacken och köra över halmen på mulljordarna.

Efter fjolårets ruskiga torka då utsädet delvis grodde först i slutet på juni så funderade man ju på om det blir lika illa i år. Men nu har det minsann kommit sprickanveetå så utsädet borde nog gro i år. Fast nu är man fundersam om jorden blev för hårt tillpackad. Man vet aldrig vad man borde göra förrän efteråt (efterklokhetens dåraktiga visdom).

Den 19 april kom det 30 mm regn och det sköt upp vårsådden till Valborg men den 1 maj var det full fart. Huvudsaken var att jag lyckades så skogsåkrarna som har svårt att torka upp. Vissa år har man inte vågat sej ut på dessa åkrar förrän i slutet på maj men nu var det egentligen inga problem även om en del svackor var litet blöta på ytan.

Den 19 april kom det 30 mm regn och det blev ingen supertidig sådd

Det var nu första gången som det nya tröskhusgolvet var med om vårsådd. Jag kör med såmaskinen genom tröskhuset och fyller på gödsel och utsäde. Den släta golvytan blev litet mindre och det är inte många centimeter på någondera sidan – men det gick.

Litet luft finns det ännu mellan vägg och hjul

Men här är det inte ens en millimeter utrymme

Litet lera på hjulen men inte mycket mer än vanligt

Då hälften var sått så kom det litet regn och det blev uppehåll. Det är inte alls bra för gödseln drar åt sej fukt ur luften och blir en eländig sörja. Om man då har 1000 kilo i lådan så är det inte alls roligt. Det gick i alla fall att fortsätta efter två mellandagar. Sedan kom jag ut på mulljorden och då började det krångla. Trots regnet så torkade halmen upp fort och den började samlas framför tallriksbillarna. På lerjord så tvinnar tallrikarna och skär lätt av halmrester men på mulljord är det värre. Vi putsade billarna och såg till att tallrikarna tvinnade lätt men det gick inte.

Måsarna upptäcker fort att det är sådd på gång

Egentligen gick det ganska bra att köra de första sex varven eftersom det finns mera lera där. Våra åkrar är som grytor med mest mull i en grop i mitten. Om ni ser riktigt noggrant på bilden ovan så ser man att det börjar samlas halm i mitten på såmaskinen. Dubbelhjulen trycker ned halmen men i mitten saknas det hjul som skulle pressa ned halmen.

Det kom massor med fåglar vid sådden och en nykomling var en stor flock brushanar som jag inte sett förut. I år finns det också mycket tofsvipor.

Vädret har varit hyfsat bra. Mest har det varit halvmulet och det gillar jag för om solen gassar så blir man svettig i hytten och då man går ut i den kalla nordan så blir det nästan garanterat sjuk hals och förkylning. Det skulle komma 5 mm regn i morgon men nu är prognosen ändrat så jag har nästan en vecka tid på mej att så de sista hektaren. Det ska väl räcka.

Blåsipporna kom redan i mitten på april då det var litet varmare men sedan kom vintern tilbaka

Första maj-firandet blev en dag i traktorhytten men det passar ju bra för Arbetets dag. En kall och blåsig vår har det varit och det fortsätter på samma sätt. Men jag klagar inte för förra sommaren fick jag nog av hetta och torka så för mej får det gärna vara kallt och regnigt.

Skogsvinterns sista suck

Förra veckans värme med +15 grader gjorde slut på skogsvintern – även om det nu kom en ordentlig kyla på nytt (-8 grader förra natten). Skogsvägarna skulle nog ännu hålla även om de tinat upp för det har varit så torrt att det inte blir särskilt djupa spår ännu. Men vårbruket börjar närma sej och måste förberedas.

Det har varit en mycket snöfattig vinter hos oss och ganska varmt. Men till all tur har kylan hållit skogsvägarna i skick i alla fall. Torkan har absolut hjälpt till för de få gånger det kommit nederbörd så har vägarna blivit dåliga – men torka och kyla har fått dem i skick igen.

Det kom litet snö i mitten på mars men den blev inte kvar mer än ett par dagar. Redan den 6 mars kom de första snödropparna upp genom löven och förra veckan var det ett vitt hav. Tidig vår men vintern har inte gett upp än.

I slutet på mars var det fullt med snödroppar

Skogsarbetet fick en liten paus då skruven på flismataren brast den 11 mars. Naturligtvis hade jag nyss fyllt på två skopor flis som jag måste skyffla bort igen. Nå, skruven blev svetsad och allt fungerade – i en vecka … Sedan brast den på nytt på samma ställe. Jag blev tvungen att plocka bort tallriken som matade skruven. Tidigare hade jag plockat bort den ena tallriken men nu är båda borta. Systemet fungerade nog då det var nytt men då skruven blev sliten så bröt tallrikarna av den. Tallrikarna drivs av skruven men då den blev sliten så kom en tagg mitt mot skruvslingan.

Nu köpte jag en ny skruv så jag det går snabbt att byta. Den ena får vara reserv medan jag svetsar den andra. Det är ju inte första gången. Det var en dyr reserv – nästan 1900 euro. Jag kan lappa ihop det mesta men det är krångligt att tillverka en skruv. I alla fall så är nu hela tallrikseländet borta. Matningen är betydligt sämre och jag måste skyffla flisen varje kväll.

Flis har en dålig rasvinkel som är närmare 60 grader och bildar lätt valv. Den är också svår att röra om för flisbitarna hakar fast i varandra. Det får gå den här vintern till slut men till nästa vinter skall en ny omrörare byggas med hydraulik. Jag tror det är den femte i ordningen så det är en besvärlig sak.

Skogsbruket blev inte riktigt som planerat den här vintern. Granbarkborrarna gjorde att vi fick lägga om planerna. En del platser var så angripna att den fina teorin att hugga remsor på norra sidan blev till ganska stora öppningar här och där. Det var sorgligt att hugga ned stora granar som var helt torra. En del var friska ännu förra vintern.

Det positiva var att de stora gröna granar som vi fällde för att hinna före barkborrarna var relativt friska. Vi har haft problem med röta men det var bara på ett par ställen som den var betydande i år.

Vi har en stenbacke med överstora granar som vi inte kommit åt för att de finns bakom ett stort dike (varför har man grävt ett dike i en stenbacke ?). De kan fällas för hand enbart då vi har östlig vind så att de faller över diket. Då kan jag dra in dem med stora lastaren. Men östlig vind är ganska sällsynt hos oss. Det var inga små granar för det blev vanligen tre 5,8 meters svarvstockar och en vanlig stock från varje stam. Det var inget under att de blivit kvar så länge för vi hade inte möjlighet att få bort dem från stenbacken innan jag fick den stora lastaren som är 8,5 meter lång.

Ett träd for åt fel håll eftersom jag inte väntade på tillräcklig blåst åt rätt håll. Det var ett elände att få ut det så nu ser jag till att ha ordentlig vind från öster då jag fortsätter. Det finns nämligen ännu ett tiotal stora granar kvar i stenbacken.

Där fanns en hel del träd som stod på ”kryckor”. Flera tjocka rötter gick åt olika håll men under stammen fanns det ingen jord alls …

Visst kan jag förstå dem som sysslar med kalhyggen – det är inte alltid lätt att plockhugga. Jag vill helst ha lastaren som ”fälljärn”.

I år ids jag inte försöka utnämna ett ”bålaträä” (stort träd) för det var så många som var över 70 cm i roten. Om man ser på stockhoparna så är svarvstockshopen större än de ”vanliga” stockarna. Men så har vi också försökt få bort de största träden undan granbarkborrarna. Energivedshopen till höger bakom traktorn är 33 meter lång och över två meter hög. Vi har sågat all ved till fyra meter. Svarvstockarna finns till vänster.

Nu är det dags att börja planera vårsådden. Litet bekymrad är jag över torkan. Om det inte kommer regn så kan vi få problem med att utsädet inte gror liksom förra sommaren. Förr var det inget problem utan man fick vänta på att det skulle torka upp. Ibland in i juni. Men vi får se …

Under tiden bygger vi risgårdar runt äppelträden för att skydda mot blåsten. Snart skall också fler äppelträd planteras och jag tänkte dra upp fåror med täckdikningsplogen så det är lättare att gräva groparna i vår styva lera. På våren går det ganska bra men i fjol hann det bli för torrt och det var lögn att få ned plogen i den hårda leran så vi försöker på nytt men tidigare.

Nu njuter vi av snödropparna som överlevde minus 8 grader förra natten och blåsipporna som börjar titta fram bland de vissna löven (som nog skyddade dem från kölden).

Varm vårsådd 2024

Det var en obeslutsam vår som jag skrev sist. Den 20 april kom det snö och vintern ville inte alls ta slut. Skogsvädret var i alla fall slut så vi for till Sverige och hoppades på bättre väder där. De är oftast tre veckor före oss men inte den här gången. Det var kallt ända tills vi kom tillbaka i slutet på april.

Det såg bra ut i början och löven höll på att spricka ut men så blev det kallt och den 27 april fick vi snö där också. Ibland är vårsådden i Sverige i full gång eller klar i slutet på april men nu hade ingen ens börjat. Vi såg en traktor med harv på en åker men föraren hade gett upp och gått hem.

Det gjorde inget att det var kallt för vi hade mest inomhusarbete – vi målade taket och tapetserade i det lilla rummet på andra våningen där taket hade ruttnat sönder i en ändan för 30 år sedan. Först i fjol hade jag orkat såga nya brädor (40 cm breda) som jag hyvlade spunt i för att lappa ihop innertaket. Nu är det målat och fint. Ytterväggarna satte vi dubbla insulitskivor på (kallas också mjuka fiberskivor). Men de suger alldeles förskräckligt så vi smottade på massor med cellulosalim och lät det torka innan vi började tapetsera. Det fungerade men visst fick vi dra på ett tjockt lager med lim både på väggen och tapeterna just innan vi satte upp dem.

För säkerhets skull satte vi upp vitt tapetpapper först på väggarna förrän vi sätter upp de riktiga tapeterna. Då suger underlaget inte så mycket. Det vita tapetpappret visade sej vara av fin kvalitet så man kunde nästan lämna väggarna som de är. Och så var det riktigt billigt.

Den sista dagen kom värmen men då måste vi åka tillbaka. Vi var oroliga för att det skulle bli för hett i växthuset då solen började skina i Hindersby. Men allting var i skick och det visade sej att blåsipporna som börjat huka sej i snön förrän vi åkte nu hade slagit ut på nytt och vi hade en blå gårdsplan. De började från en liten tuva men har nu spritt sej överallt – till och med på andra sidan vägen vid garaget. Det lär vara myror som sprider fröna. Blåsipporna har blommat i över en månad nu och vissa blommar ännu. De är mina favoriter tillsammans med snödropparna.

Det var inte så bråttom med maskinerna men i år måste jag hacka nästan alla åkrar eftersom jag bröt vallen på omkring 10 hektar. Den var sprutad med glyfosat i höstas men en del var ganska gammal med tuvor så jag körde över den med hacken för säkerhets skull.

Hacken hade ännu ett par bussningar som var provisoriska i hjulupphängningen men jag svarvade upp hålen och satte in nya bussningar. De gamla (av plast) hade gått sönder och nött fäströren ganska ojämnt. Det var ännu litet mjukt i svackorna då jag körde med hacken den 10 maj. Det var inte riktigt bra för den tunga traktorn packade nog den fuktiga leran så få nu se hur det ser ut längre fram.

Med direktsådd är det viktigt att inte köra för tidigt på åkrarna eftersom vi inte bearbetar dem alls på våren. Det har varit segt den här våren och många har harvat flera gånger för att få bra såbädd. Det problemet har vi inte med direktsådd och jag är ganska säker på att vi fick utsädet på fuktig botten. Det brukar gro bra men sedan är det frågan om det kommer tillräckligt med regn för brodden. Just nu hotar 10-dygnsprognosen med bara sol och torrväder. Om det fortsätter så börja brodden gulna i något skede.

Utsädet (eget Reno) grodde bra i groprovet – nästan 100 % men det var ett elände att sortera. I höstas gick tröskan sönder fem gånger och efter en reparation så satte jag i sållen slarvigt så det blev en springa bakom sållet och vi hade en lår med lika mycket stickor som säd. Man skall inte ha för bråttom ! Sorteringen gick till så att vi måste röra om säden/stickorna med en käpp för att få in den i sorteraren.

Till all tur var det bara en lår med litet i bottnen som var så omöjlig. Fjolårets utsäde var annars riktigt bra och sorteraren tog inte ur mycket.

Höstens glyfosatsprutning lyckades annars bra men på en åker måste jag spruta också nu så att den tidigare vallen inte skall ta över. Den har ju djupa rötter och började grönska tidigt. Halva åkern sådde jag före besprutningen och andra halvan efter så vi får se om det inverkar på resultatet. Problemet med att så direkt i gammal vall är att man har svårt att se var man har kört – speciellt om aftonsolen lyser rakt i ögonen. Det sista körde vi så att jag satte ut gröna kvistar där spårmarkeringen började. Det är möjligt att det blev litet underligt med sådden för det är en åker med krokiga kanter och en massa stenar och åkerholmar.

Där det inte fanns så mycket kvar av den tidigare vallen blev sådden ganska bra men på de grönare områdena blev man lurad av de tidigare såraderna. Vi har en gång tidigare sått direkt i gammal vall och det lyckades annars bra men så misslyckades en glyfosatsprutning och vallen kom tillbaka.

Nu är det bara att vänta och se hur det går. Vädret är det avgörande.

Vi hade ganska litet att så eftersom vi har närmare tio hektar i mångfaldsåkrar. Det var på grund av ändringarna i systemet som jag sådde blommor (mest gräs) fastän jag svurit på att aldrig mera ha miljöåkrar – de blir fulla av ogräs. Men de här kan man bara ha i två år så nästa höst skall de sprutas bort. På en av åkrarna måste jag också ta bort stenar och flytta en brunn. På den andra måste jag skopa bort en svacka som ofta samlar vatten vid häftigare regn.

Ruff (t.v.) med kompisen Tassus har väldigt roligt

Det blir inte mycket tid för att leka med hundarna för i år måste sprutan testas och jag passar på att bygga om den litet. Tryckmätaren skall placeras på höger sida så man lättare kan läsa av den. Och så skall jag se över GPS-systemet. Det ger en noggrannhet på 2 cm – då det fungerar … Just på grund av de oregelbundna åkrarna behövs det verkligen. På fyrkantiga åkrar med sprutspår är det inte lika viktigt. Fast man får se upp med GPS-störningarna (Se Veckans Tok i Landsbygdens Folk :-). Jag lämnar nog inte bort sprutspåren.

Såmaskinen måste också ses över. Det är problem med bigödningens växellåda så jag måste skruva sönder den och se vad där händer. Det går inte att skjuta upp för då är man i samma situation nästa vår. Det kommer så mycket annat som man börjar fundera på.

Det var ett par dagar med olidlig hetta men från och med i morgon skall det bli svalare. Pannan har jag stängt av. Vi måste värma vattnet med el för annars måste vi betala då solpanelerna producerar energi nu när priset är under noll ..

Minsta veteskörden någonsin

Den här tiden på året börjar man se vartåt det barkar eftersom jag har kört över åkrarna med sprutan. Fast i år var det ganska få hektar på grund av de byråkratiska ändringarna i stödsystemet. Fjolårets besvärligheter inverkar ännu ganska illa på årets skörd.

Sådden gick ganska bra även om traktorn krånglade. Torkan har varit besvärlig – det kom just inget regn alls på en månad efter sådden. Till all tur kom det två åskregn för ett par dagar sedan vilket räddade brodden – 16 mm som ganska snabbt torkade upp. Nu kom det 20 mm i dag och prognosen lovar 15 mm i morgon och 7 mm i övermorgon. Det borde rädda oss från ren katastrof.

Den största överraskningen var i alla fall en åker som vi hade vall på för två år sedan. Där sådde vi vete i fjol medan det stod fullt med vatten på åkern efter ett störtregn. Lustigt nog så blev det faktiskt en skörd i alla fall. Men vallbrottet misslyckades och det märkte jag först i år. Timotejen hade djupa rötter och har fläckvis övertaget. Och så är det fullt av baldersbrå. Man ser just inget av vetet. Och det är vår bästa åker.

I fjol höstas sprutade jag ganska litet glyfosat för man såg just inga ogräs – torkan hade till och med tagit kål på ogräset – trodde jag. I alla fall så sprutade jag en och en halv åker. Nu ser man stor skillnad mellan det som är sprutat och det osprutade. De bitar jag sprutat med glyfosat är nästan rena från ogräs medan det finns en hel del baldersbrå på de osprutade bitarna. Så i framtiden kör jag glyfosat på alltihop. Om glyfosat förbjuds så måste man fundera på att sluta odla helt – kanske jag sätter solpaneler på alla åkrarna.

Vi har ganska litet vete i år dels på grund av den dåligt skötta övergången till nytt stödsystem, dels på grund av problem med traktorn. Kopplingen började slira mitt i vårsådden och det var inte möjligt att börja reparera den just då. Det var tur att vi inte ens försökte för torkan hade nog förstört all senare sådd. De åkrar som jag sådde mångfaldsfrö på ser mycket dåliga ut just på grund av torkan. Gräsfrö måste man ju så nära ytan och det kom inget regn förrän sent i juni.

Det var en hel del problem att så mångfaldsfrö. Vanligen måste man ha de gula reduceringarna på plats i Rapiden då man sår små mängder (kring 10 kg/ha) och det har fungerat bra för timotej och klöver. Men i mångfaldsblandningen ingick 80 % hårdsvingel och fröna var så långa att de gick dåligt igenom reduceringsinsatserna. Till sist måste jag ta bort insatserna helt.

Jag lämnade ogrässprutandet ganska sent eftersom brodden led av torkan men ett litet regn piggade upp den så jag körde tribenuron (Express) på de insådda åkrarna. Tyvärr så bet det inte på de stora baldersbråbuskarna. Det finns nog medel som tar bort baldersbrå men då stryker klövern lätt med också.

Medan jag väntade så kopplade jag äntligen vatten till uttaget i verkstaden. Röret drog jag för många år sedan men det blev inte tillkopplat. Nu behöver vi vatten till äppelgården som skall utvidgas och det går bäst genom röret till verkstaden och vidare till Ribackans garage. Och så får vi bort slangarna som låg tvärs över vägen vid ladugården.

Vattenanslutningar för verkstaden och bevattning

Då jag skulle flytta röranslutningen i pumphuset så brast en gammal rörvinkel av järn. Det kunde ha blivit ett stort elände om den hade brustit så att vi inte skulle ha märkt det. Tusentals liter vatten hade kunnat rinna ut. Så ibland har man tur …

Det blir lättare att fylla på nu. Jag använder bara kranvatten för det är rent och man behöver inte rengöra filtren så ofta. Det har inte heller varit problem med munstycken. Till vintern kör jag gammal kylarvätska i pumpen och tar bort droppventiler så att rören kan tömmas helt. Med tryckluft blåser jag dem tomma.

I år gick tryckutjämnaren vid pumpen sönder – den sprack. Till all tur har jag kvar den gamla sprutan så det var enkelt att byta. Annars hade dt tagit tid att få tag på reservdelar.

Det var en hel del arbete med att få min GPS att fungera för jag körde sönder den gamla antennen som hamnade under såmaskinen och blev mos. Nu har jag en ny GPS-antenn son kommer från ardusimple.com i Barcelona vilket är en fördel. Man får snabbt delar och behöver inte bråka med tullen. Den nya antennen kom inom ett par dagar med DHL Express.

Sedan är det en annan sak att få installationen att fungera. Jag testade flera olika program men alla hade sina nackdelar. En del är alldeles för invecklade med en massa funktioner som man egentligen inte behöver. Och så är det nästan alltid problem med kommunikationen – alltså Blåtand. Nu försökte jag använda USB-kabel men så kunde vissa program inte använda USB. Som lök på laxen så slog åskan ned i brorsans björk alldeles invid huset och tog kål på elektroniken som vi använder för vår RTK-station. Så jag fick köra med den vanliga dåliga GNSS (vilket betyder GPS, Glonass, Galileo och BeiDou).

Det behövs inte centimeterprecision eftersom vi har sprutspår och kartan på skärmen är mest till för att inte välja fel sprutspår. Den vanliga precisionen är alldeles för dålig för att användas utan sprutspår. Även om jag kör rakt eligt sprutspåren så vinglar traktorn på skärmen hit och dit. Då RTK fungerar så kan man nog köra enbart enligt satellitbilden.

Sprutbild på skärmen – fastän jag kört rakt

Då jag köpte den nya antennen så köpte jag också en magnetisk fot och det var mycket lyckat. Nu sitter antennen som berg på taket och man måste nästan använda båda händerna för att få bort den. Tyvärr hjälper det inte då jag har antennen på stora Zetorn för om jag kör genom tröskhuset (för att fylla på såmaskinen) så har den bara ett par centimeter till godo och antennen kommer att dras ned.

Det var åska här förra veckan och då kom det också vatten som ur kranen. Det var inte långa skurar men det blev i alla fall kring 16 mm. Det blev stora pölar men i dag före regnet så var marken alldeles hård igen. Det blåste in regn genom myggfönstret till mitt arbetsrum men man var bara glad övar det efter torkan och hettan.

Det har varit litet extra bråttom eftersom vi håller på att måla gamla folkskolan. Vi fick en stor donation och köpte färg och annat material såsom plåtlister för pengarna. I och för sej så har det inte gått så många timmar till det arbetet men eftersom det har varit så hett så är man alldeles slut efter fem timmar i solen. Hela eftermiddagen ligger man och stönar och dricker surmjölk. På kvällen kan man möjligen orka göra nånting igen.

Själva huset är i prima skick (byggt 1899) men tyvärr hade kommunen målat det med eländig plastfärg som kommer loss i stora strimlor. Det värsta är att det blir fukt bakom plastfärgen som röter trä så vi hade bråttom att skrapa bort eländet. Måla aldrig ett hus med plastfärg för den förstör själva huset. Vi använder Allbäcks linoljefärg som inte har något annat är ren linolja och pigment. Vi köpte den direkt från fabriken i Ystad men den finns att få också hos Byggnadsapoteket.fi och från K-järn.

Rent ut sagt så har jag inte orkat skriva nånting förrän nu efter regnet. Temperaturen har gått ned till +16 grader så det börjar bli mänskligt. Man blir piggare på allt sätt och så känns det bra att broddarna fått regn. Kubotan har jag skruvat ihop och kört med hacken mellan äppelträden. Även om den stora Zetorn ännu måste klyvas och kopplingen bytas så ser livet bättre ut nu.