vårsådd – Bondbloggen

Minsta veteskörden någonsin

Den här tiden på året börjar man se vartåt det barkar eftersom jag har kört över åkrarna med sprutan. Fast i år var det ganska få hektar på grund av de byråkratiska ändringarna i stödsystemet. Fjolårets besvärligheter inverkar ännu ganska illa på årets skörd.

Sådden gick ganska bra även om traktorn krånglade. Torkan har varit besvärlig – det kom just inget regn alls på en månad efter sådden. Till all tur kom det två åskregn för ett par dagar sedan vilket räddade brodden – 16 mm som ganska snabbt torkade upp. Nu kom det 20 mm i dag och prognosen lovar 15 mm i morgon och 7 mm i övermorgon. Det borde rädda oss från ren katastrof.

Den största överraskningen var i alla fall en åker som vi hade vall på för två år sedan. Där sådde vi vete i fjol medan det stod fullt med vatten på åkern efter ett störtregn. Lustigt nog så blev det faktiskt en skörd i alla fall. Men vallbrottet misslyckades och det märkte jag först i år. Timotejen hade djupa rötter och har fläckvis övertaget. Och så är det fullt av baldersbrå. Man ser just inget av vetet. Och det är vår bästa åker.

I fjol höstas sprutade jag ganska litet glyfosat för man såg just inga ogräs – torkan hade till och med tagit kål på ogräset – trodde jag. I alla fall så sprutade jag en och en halv åker. Nu ser man stor skillnad mellan det som är sprutat och det osprutade. De bitar jag sprutat med glyfosat är nästan rena från ogräs medan det finns en hel del baldersbrå på de osprutade bitarna. Så i framtiden kör jag glyfosat på alltihop. Om glyfosat förbjuds så måste man fundera på att sluta odla helt – kanske jag sätter solpaneler på alla åkrarna.

Vi har ganska litet vete i år dels på grund av den dåligt skötta övergången till nytt stödsystem, dels på grund av problem med traktorn. Kopplingen började slira mitt i vårsådden och det var inte möjligt att börja reparera den just då. Det var tur att vi inte ens försökte för torkan hade nog förstört all senare sådd. De åkrar som jag sådde mångfaldsfrö på ser mycket dåliga ut just på grund av torkan. Gräsfrö måste man ju så nära ytan och det kom inget regn förrän sent i juni.

Det var en hel del problem att så mångfaldsfrö. Vanligen måste man ha de gula reduceringarna på plats i Rapiden då man sår små mängder (kring 10 kg/ha) och det har fungerat bra för timotej och klöver. Men i mångfaldsblandningen ingick 80 % hårdsvingel och fröna var så långa att de gick dåligt igenom reduceringsinsatserna. Till sist måste jag ta bort insatserna helt.

Jag lämnade ogrässprutandet ganska sent eftersom brodden led av torkan men ett litet regn piggade upp den så jag körde tribenuron (Express) på de insådda åkrarna. Tyvärr så bet det inte på de stora baldersbråbuskarna. Det finns nog medel som tar bort baldersbrå men då stryker klövern lätt med också.

Medan jag väntade så kopplade jag äntligen vatten till uttaget i verkstaden. Röret drog jag för många år sedan men det blev inte tillkopplat. Nu behöver vi vatten till äppelgården som skall utvidgas och det går bäst genom röret till verkstaden och vidare till Ribackans garage. Och så får vi bort slangarna som låg tvärs över vägen vid ladugården.

Vattenanslutningar för verkstaden och bevattning

Då jag skulle flytta röranslutningen i pumphuset så brast en gammal rörvinkel av järn. Det kunde ha blivit ett stort elände om den hade brustit så att vi inte skulle ha märkt det. Tusentals liter vatten hade kunnat rinna ut. Så ibland har man tur …

Det blir lättare att fylla på nu. Jag använder bara kranvatten för det är rent och man behöver inte rengöra filtren så ofta. Det har inte heller varit problem med munstycken. Till vintern kör jag gammal kylarvätska i pumpen och tar bort droppventiler så att rören kan tömmas helt. Med tryckluft blåser jag dem tomma.

I år gick tryckutjämnaren vid pumpen sönder – den sprack. Till all tur har jag kvar den gamla sprutan så det var enkelt att byta. Annars hade dt tagit tid att få tag på reservdelar.

Det var en hel del arbete med att få min GPS att fungera för jag körde sönder den gamla antennen som hamnade under såmaskinen och blev mos. Nu har jag en ny GPS-antenn son kommer från ardusimple.com i Barcelona vilket är en fördel. Man får snabbt delar och behöver inte bråka med tullen. Den nya antennen kom inom ett par dagar med DHL Express.

Sedan är det en annan sak att få installationen att fungera. Jag testade flera olika program men alla hade sina nackdelar. En del är alldeles för invecklade med en massa funktioner som man egentligen inte behöver. Och så är det nästan alltid problem med kommunikationen – alltså Blåtand. Nu försökte jag använda USB-kabel men så kunde vissa program inte använda USB. Som lök på laxen så slog åskan ned i brorsans björk alldeles invid huset och tog kål på elektroniken som vi använder för vår RTK-station. Så jag fick köra med den vanliga dåliga GNSS (vilket betyder GPS, Glonass, Galileo och BeiDou).

Det behövs inte centimeterprecision eftersom vi har sprutspår och kartan på skärmen är mest till för att inte välja fel sprutspår. Den vanliga precisionen är alldeles för dålig för att användas utan sprutspår. Även om jag kör rakt eligt sprutspåren så vinglar traktorn på skärmen hit och dit. Då RTK fungerar så kan man nog köra enbart enligt satellitbilden.

Sprutbild på skärmen – fastän jag kört rakt

Då jag köpte den nya antennen så köpte jag också en magnetisk fot och det var mycket lyckat. Nu sitter antennen som berg på taket och man måste nästan använda båda händerna för att få bort den. Tyvärr hjälper det inte då jag har antennen på stora Zetorn för om jag kör genom tröskhuset (för att fylla på såmaskinen) så har den bara ett par centimeter till godo och antennen kommer att dras ned.

Det var åska här förra veckan och då kom det också vatten som ur kranen. Det var inte långa skurar men det blev i alla fall kring 16 mm. Det blev stora pölar men i dag före regnet så var marken alldeles hård igen. Det blåste in regn genom myggfönstret till mitt arbetsrum men man var bara glad övar det efter torkan och hettan.

Det har varit litet extra bråttom eftersom vi håller på att måla gamla folkskolan. Vi fick en stor donation och köpte färg och annat material såsom plåtlister för pengarna. I och för sej så har det inte gått så många timmar till det arbetet men eftersom det har varit så hett så är man alldeles slut efter fem timmar i solen. Hela eftermiddagen ligger man och stönar och dricker surmjölk. På kvällen kan man möjligen orka göra nånting igen.

Själva huset är i prima skick (byggt 1899) men tyvärr hade kommunen målat det med eländig plastfärg som kommer loss i stora strimlor. Det värsta är att det blir fukt bakom plastfärgen som röter trä så vi hade bråttom att skrapa bort eländet. Måla aldrig ett hus med plastfärg för den förstör själva huset. Vi använder Allbäcks linoljefärg som inte har något annat är ren linolja och pigment. Vi köpte den direkt från fabriken i Ystad men den finns att få också hos Byggnadsapoteket.fi och från K-järn.

Rent ut sagt så har jag inte orkat skriva nånting förrän nu efter regnet. Temperaturen har gått ned till +16 grader så det börjar bli mänskligt. Man blir piggare på allt sätt och så känns det bra att broddarna fått regn. Kubotan har jag skruvat ihop och kört med hacken mellan äppelträden. Även om den stora Zetorn ännu måste klyvas och kopplingen bytas så ser livet bättre ut nu.

2023: blåklint, timotej och klöver

Året då allting ändrades – åtminstone inom byråkratin. Efter en hel del slitande i de glesa hårtesterna så verkade ändå papperskriget ordna sej – då började kopplingen på såddtraktorn att slira. Det är inte så enkelt att byta lameller för frontlastaren skall bort, fästena skall bort och så skall den stora Zetorn skruvas i klyv på mitten.

Efter en del funderingar så beslöt vi att bara så en del vete och sätta resten som vall och mångfaldsåker. Då blir det ingen brådska och man hinner laga stora Zetorn i lugn och ro. Det blir mest timotej, klöver och blåklint i år.

Hela stödsystemet ändrades i år så det är inte underligt att det blev litet problem. Egentligen kunde man börja göra upp såddplanen först efter den 9 maj då ansökan öppnades på nätet. Det tog sin tid att tröska igenom alla regler men sist och slutligen var det fånggrödan som förorsakade verkliga problem.

Jag fyllde i olika alternativ och kollade med “rådgivaren” om de fungerade. Annars gick det bra men just fånggrödan ställde till med problem. Det blev problem med växtföljden fastän jag försökte med olika inställningar och tog bort fånggrödan från alla skiften. Men så hittade jag ännu ett ställe där fånggrödan fanns med och då jag tog bort precis allt som hade med fånggröda att göra så började det gå.

SÄTT INTE ALLS IN FÅNGGRÖDA NÅGONSTANS !!!

Så fort man sätter in någon fånggröda så slår nämligen växtföljdseländet till genast – annars kan man odla i lugn och ro i tre år. Det fanns nog med i reglerna men så kryptiskt att jag inte insåg hur illa det är att sätta med fånggröda.

Växtföljd har vi kört med redan länge. Se på bilden ovan från år 2016 då klövern växte sej meterlång eller gå till inlägget: Jag drunknar i klöver. Stammarna var som rep och den lade sej naturligtvis. Det var lögn att få den slagen med vår gamla slåttermaskin. Jag har inte varit med om sådant de senaste 70 åren. Våra lerjordar kan vara besvärliga men klövern växer som om den hade betalt för det. Den är också mycket bra för strukturen i den styva leran. Då vi hade kossor så var vall med klöver mycket bra men numera ger den inte just inkomster. Man borde ha en biogasanläggning.

Vi har gammal vall som borde ha brutits förra hösten men då var det så oklart hur det nya systemet skulle se ut så jag vågade inte bryta vallen som var skyddszon. Nu blir det att fundera hur man gör i höst för man måste också beakta växttäcke vintertid. Men vi har ännu någon månad tid att tänka.

Vårsådden i år gick annars riktigt bra. Åkrarna hade torkat upp jämnt och vi sådde ovanligt tidigt på grund av torkan – bara ett par dagar efter grannarna som bearbetar åkrarna medan vi sår direkt. Vanligen måste vi vänta längre så att inte marken är för våt för då blir det betong av leran. Även om ytan hade torkat så var jorden fuktig ännu på sådjup. Om man harvar så torkar ytskiktet upp ganska fort medan direktsådd kan ske betydligt senare för jorden torkar mycket ytligt och den (hackade) halm som ligger kvar skyddar också mot uttorkning.

Men så blev det problem med stora Zetorn. Det kändes trögt att komma igång och snart insåg vi att kopplingen hade börjat slira. Det finns inga inställningar så det är bara att byta lameller. Troligen har snökörningen slitit ganska hårt på dem. Vi lyckade ändå så en hel del vete genom att inte stanna så ofta för det är mest då man sätter igång som kopplingen slirar. Dessutom startar den mindre Zetorn bara ibland (startmotorn ?) och ryker ganska mycket så den borde in i verkstaden den med. I går så rann kylarvätskan ur den också – det är problem med värmebatteriet i hytten (eller slangen).

Visst har vi andra traktorer men direktsådd är ganska tungt så det är bara stora Zetorn på 145 hästkrafter som orkar dra Väderstads Rapid på 3 meter. Då Rapiden kom så bearbetade vi åkrarna med tallriksharv och fräs och då gick det lättare att så. Men det drar en betydande mängd bränsle och tar tid så vi gick över till ren direktsådd utan någon bearbetning alls av såbädden. Det har fungerat bra även om torr halm kan vara ett problem – mest på mulljordar. Då måste jag köra med hacken först.

Nu har vi kvar mångfaldsåkrarna men dem kan vi så med en mindre traktor eftersom vi inte har gödsel i såmaskinen och utsädet väger mycket litet – bara 10 kg per hektar. Det skall också sås ytligt så billarna går inte djupt och ger inget dragmotstånd. Det kan sås ända fram till sista juni.

Mångfaldsutsädet (äng) består av hårdsvingel med inslag av rajgräs, prästkrage, blåklint och honungsfacelia. Det är billigt och det behövs små mängder. Nu har vi ingen erfarenhet av hårdsvingel men det lär vara lågväxande och härdigt. Man kan bara ha mångfaldsåker två år i rad på samma skifte och det är ju bra för prästkragen blommar först andra året. Blåklint och honungsfacelia är ettåriga men fröar på hösten så man kan hoppas på blommor följande år också.

Rent ekonomiskt är det inget som ger skörd men man får 300 euro per hektar stöd vilket är bättre än naturvårdsvall och gröngödslingsvall. Men i dessa vallar får man ha klöver så de är bättre för strukturen på våra lerjordar. Och strukturen är betydligt viktigare då man kör med direktsådd och inte plöjer eller luckrar upp ytan alls. Så vi får se om det trots allt är bättre med klöverblandning än med blommor.

Lönsamheten för vete gått nedåt igen och är under hälften av fjolårets toppris på 400 euro per ton. Gödseln är fortfarande ganska dyr fastän den gått ned från våldsamma 1500 euro per ton. Eftersom det blev så litet vete i år så har jag kvar flera säckar ännu men jag väntar och ser om det lönar sej att sprida med tratten senare på sommaren. Svårt att veta för vi säljer inte på hösten utan först nästa vår eftersom vi torkar på våren med solelektricitet. På hösten är det sällan tillräckligt torr luft för att man skall komma ned under 14 % med vår kalluftstork.

På tal om solelektricitet så måste jag stänga av våra paneler i förrgår och i går. Priset var nämligen på minus så jag måste betala för varje kWh som jag producerar … Det här systemet är helt vansinnigt och så läste jag att flera stora bolag har trixat med priserna och är under utredning. Konkurrens skall sänka priserna men det verkar som om de tvärtom ökar. Utom för bönderna förstås som inte får bilda karteller liksom industrin och handeln.

Men vi skall inte sörja utan njuta av ganska så hyfsat svalt väder fastän de hotar med grym hetta och torka till sommaren. Då får vi plocka blåklint och sitta inomhus och ha på värmepumparna för kylning med solpanelerna. Fast det är förstås massor med byggnadsarbeten på sommaren. Och man kan inte bygga på kvällarna för då kommer de jäkla myggorna.

Sommaren är lång och het och full av myggor. Det gäller att överleva fram till nästa vinter.

Ny gödslingsteknik (mindre)

Nu har jag testat den nya (begagnade) spridaren. Efter att ha oljat och tagit loss det fastrostade reglaget så fungerade den bra. Nu är det problem med traktorn. Redan i vårsådden märkte vi att maskinen inte hölls uppe utan sjönk ned långsamt. Ventilen till hydrauluttaget läcker alltså. Och med spridaren var det inte alls bra.

Man kan stänga matningen hydrauliskt men sedan går matningen långsamt tillbaka till det ursprungliga för det finns en stark fjäder som drar tillbaka den enkelverkande hydraulcylindern. Det betyder tyvärr att det inte går att köra på det sättet. Antingen måste jag byta traktorns hydraulventil eller sätta in en ny i serie med slangen till spridaren.

Jag körde ut en storsäck (700kg) på en åker där vi i vårsådden gödslade ganska litet. Brodden var inte alls dålig men jag ville se vilken inverkan tilläggsgödsling har. Därför körde jag också vartannat varv med spridaren så det är lättare att jämföra.

Inställningarna fungerade ganska bra enligt Bogballes tabell och någon precisionsgödsling behövs inte. Där det kommer litet mera gödsel så växer det bättre och där det kommer mindre så växer det sämre. Jag kan inte se att “precisionsgödsling” skulle ha någon större betydelse.

Jag märkte också att det är problem att veta när gödseln i spridaren är slut. Man ser ju inte bottnen från traktorn. Det enda var att ta upp bakrutan och höra när rasslandet tar slut. Möjligen måste jag installera traktorkameran bakom traktorn.

Det gick bra att installera spridaren men litet spännande var det då jag skulle sänka den för kraftuttagsaxeln kom mycket nära dragkroken. Det går nog men inte om spridaren sjunker in i lös jord så jag har en pall under den då jag ställer bort den.

Kraftuttagsaxeln kommer mycket nära dragkroken

Nu blir det ändringar i vårsådden. Jag börjar sätta mycket litet gödsel då jag sår och sedan kör jag ut mera där det behövs och lönar sej. Då undviker man eländet från i fjol då så gott som all gödsel gick förlorad för det kom just ingen skörd. Det hade inte hjälpt att gödsla mera då heller för brodden var alldeles för gles efter två stora regn. Jag hade kunnat spara åtminstone hälften av gödselkostnaderna. För oss är det absolut största utgiftsposten så i framtiden kommer gödseln att vara först på besparingslistan. Här pratar Yara för döva öron.

Då vi får igång solpanelerna så blir torkningen nästan gratis och med direktsådden så är bränslekostnaderna mycket små. Vi använder alltid eget utsäde – i år var grobarheten 99%. Kvar har vi gödselutgifterna och litet besprutningsmedel som jag också dragit ned på. Gödseln står då för närmare 80 % av de rörliga utgifterna – om inte mer. Lönsamhetskalkylerna som man ser här och där fungerar inte alls för oss. Maskinerna är gammalt skrot som vi lappar ihop och byggnaderna fixar vi också med virke från egen skog.

Förhållandet mellan vetepris och gödselpris är avgörande men det stora problemet är att vetepriset vet man först ett år efter sådden – och nästan två år efter gödselinköpet. Det har visat sej att gödseln håller ganska bra i två år så man kanske måste köpa gödsel på två års sikt ? Men jag har ingen lust att betala dagens priser så inför nästa vårsådd blir det mycket små inköp. Vi har sparat en hel del gödsel så vi måste inte heller betala så mycket på ett års sikt.

Det är förstås enklare att gödsla i samband med vårsådden och då sparar man en körning. Men det går inte åt så mycket bränsle då spridaren klarar av 12 meter.

Nästa stora steg i inbesparingarna är att helt sluta gödsla men det är betydligt svårare så det får nästa generation fundera på. Man kan också fundera på inblandning av kvävefixerande växter. Det närmar sej biodynamisk odling men jag vågar inte lämna bort besprutningen med tanke på de massor av baldersbrå vi har. Jag har också sett hur det ser ut ifall man inte sprutar – det blir bara en djungel av baldersbrå.

Som sagt så har jag funderat på gödsling med biprodukter från gasproduktion men det är tyvärr ganska långt i framtiden här i våra trakter. Österbotten har kommit mycket längre.

Varje år är olika så det tar flera år innan man vet hur det nya gödslingssystemet fungerar. Det är ju närmast nygammalt för visst har det tidigare använts delad giva. Det blev inte till nånting med den lilla tratten som bara rymde 200 liter i jämförelse med den här som rymmer en hel storsäck.

Vi får se hur det går …

Att gödsla eller inte gödsla …

Gödselpriserna exploderade i mars i år. Som värst var de uppe i närmare 1500 euro/ton. Nu har de gått nedåt litet men är ännu kring 700 euro/ton. Det är inte lätt att hitta ordentlig prisstatistik men jag följer med tyska Agrarheute.com (sök på Düngemittel). De skriver att Yara var tvungna att sänka priserna i maj för bönderna slutade helt att köpa gödsel och lagren var fulla. Det var en våldsam stegring av priserna från år 2020 då priset låg under 200 euro/ton och steg till 250 euro/ton sommaren 2021 litet beroende på sort.

Jag köpte konstgödsel i slutet på 2021 och fastän det var dyrt så var det under vårens priser. Men det skall snart köpas gödsel (dyngmedel som de säjer på tyska) för nästa år och jag funderar på om jag skall spara hälften av det jag har i lager …

I alla fall så drog vi ned gödselgivan till hälften då vi sådde i år. Sedan for jag till Lahtis och köpte en begagnad Bøgballe spridare för 2300 euro. Vi har en Bøgballe tratt men den tar bara ett par hundra kilogram så det är mycket krångligt att fylla på från storsäck. Fast om det blir blöta förhållanden så kanske vi måste sprida med den lilla tratten och lilla Ferguson.

Det här är en äldre modell DZ utan all sorts elektronik som man inte behöver men som krånglar. Den har i alla fall hydraulisk inställning (cylindern finns inne i fjädern under reglaget). Den har två tallrikar och sprider 12 meter. Det betyder att den passar i sprutspåren. En storsäck ryms utan problem eftersom det finns tilläggsskalmar.

I fjol gick nästan all gödsel som vi spred förlorad. I jämförelse med det är 2300 euro inte mycket. Om man lyckas spara en tredjedel av gödseln så är den betald på ett år. Jag tänker inte sprida gödsel där det inte finns ordentlig brodd. Möjligen hade man kunnat dra ned den första givan ännu mer men det var så fin såbädd i år och det går alltid en del av ytspridd gödsel förlorad. Speciellt en del av kvävet kan försvinna upp i luften.

Nu är det bara att vänta och se hurudant vädret blir. Det kom ungefär 35 mm regn efter sådden och det är minsann tillräckligt – kanske litet väl mycket till och med. Nu har det kommit 7 mm till och torsdag-fredag kan det komma 20-30 mm ännu. Det är först om några veckor som man kan börja fundera på tilläggsgödsling eller inte.

Beslutet blir tyvärr ganska svårt för man borde kunna se in i framtiden. Det är inte bara vädret som inverkar utan också framtida priser på vete och gödsel och politiken och allt möjligt. Hoppeligen kan vi i alla fall använda egen solenergi för torkningen av nästa skörd.

Hur mycket skall man då gödsla ? Man tror inte riktigt sina ögon då man läser att Jordbruksverket definierar “optimal kvävegiva” på följande sätt:

“Vid ökad kvävegödsling ökar normalt även skörden upp till en viss nivå. Vår definition av ekonomiskt optimal giva är den kvävegiva där kostnaden för det sist tillförda kilot kväve är lika stort som värdeökningen för skördeprodukten.”

Se https://jordbruksverket.se/vaxter/odling/vaxtnaring/rekommendationer-och-strategier-for-godsling

Det betyder ju att bonden inte får någon avkastning alls på de pengar han satsar på mera gödsling … Man bör alltså alltid hålla sej UNDER deras “optimala kvävegiva”. Då man ser ordet “optimal” så bör varningsklockorna ringa och man bör fråga sej för vem eller vad är det optimalt. Jag tror nog att det är optimalt för Yara men knappast för bonden. Se https://www.bondbloggen.fi/2013/03/03/optimal-godsling-for-vem/.

Ju mindre man gödslar desto mera avkastning får man på de pengar man använder för gödsling så det finns ingen absolut “bästa” gödselnivå. Det är inte bara frågan om hur stor hektarskörd man får. Det kommer också torkningskostnader och transportkostnader. Med stigande energipriser så stiger de också.

Man har ibland undrat om det skulle vara bäst att inte gödsla alls. Men då man ser på den gula brodden där gödselgivan av någon orsak inte blivit tillräckligt stor så inser man att det nog lönar sej att sprida åtminstone litet gödsel. Ogräsen växer i alla fall även om man inte gödslar.

Förr i världen hade vi kossor som förutom mjölk gav värdefull gödsel. Tyvärr så skiter en ko inte för lika många hektar som den äter ifrån. Nu finns det en ny möjlighet och det är restprodukterna från biogasproduktionen som kan användas för gödsling. Det är en tilltalande idé men man måste först bygga upp biogasgeneratorer.

Hittills har det gått bra, sa han som föll från elfte våningen då han kom till andra. Sådden gick fint i år och vi har till och med potatisen i jorden (i går) före regnen den här veckan. För första gången på länge gick det att köra fåror utan att använda den stora traktorfräsen. Vanligen är våra jordar så styva att potatisfåraren bara går utanpå. Litet fuktigt var det men det är bara bra.

Det är länge sedan våra åkrar sett så (relativt) snygga ut. Vanligen är de fulla av halmtestar som står upp – eftersom vi kör med direktsådd. Men det är inte för utseendet som vi odlar utan för skörden så få nu se hur det blir i höst.

Lätt vårsådd

Det känns ovant att skriva att vårsådden gick riktigt bra eftersom man är en gammal gnällspik. I alla fall så var det så torrt att varenda svacka gick att så utan problem. Det var dessutom så mört att man inte hade kunnat få en bättre såbädd hur man än hade bearbetat. Och vi sådde som vanligt direkt i åkern som den var efter skörden i höstas. Det var inte heller för torrt utan säden kom ner i fuktig jord överallt. Ingenting gick sönder utom en hydraulslang som varit dålig i många år redan och den kapade vi och satte ny snabbkoppling på mycket snabbt.

Det enda man kan klaga över är ifall det kommer för mycket regn. Det skall komma 10-15 mm på torsdag-fredag men det är bara bra med sprickanveetå så att utsädet gror jämnt. Vädret blir vad det blir men sådden gick bra i år. Till exempel svackan i Altjärri som det stod vatten i ännu på Mors dag (se föregående inlägg: Sicket elände) var nu riktigt torr:

Här fanns det en sjö ännu på Mors dag den 8 maj

Man kan inte påstå att fjolårets halm krånglade heller för det fanns just ingen halm från förra hösten. Och den halm som det fanns brast sönder mycket lätt. Huvudsakligen kan vi tacka kölden från november och december som bröt sönder vår styva lera riktigt grundligt. Vi hade ställt såmaskinen att gå djupare men den var lätt att dra i alla fall.

Det gick ungefär 100 liter motorbrännolja till hela vårsådden eftersom vi inte bearbetade jorden alls. På två dagar hade vi nästan allt i jorden och det var bara att tömma och göra ren maskinen. Man kan inte klaga på dyr vårsådd men så har vi problemet med handelsgödseln som blivit tre gånger dyrare än i fjol.

Med förra sommarens katastrofala väder i gott minne beslöt jag mej för att halvera gödselgivan. I fjol var sådden sen på grund av regnet och brodden drunknade i början på juni. Det som var kvar torkade bort i hettan. Inte en regndroppe under hela växtperioden förrän i slutet på augusti då det var för sent. Det är alldeles för riskabelt att släng ut svindyr gödsel på åkern – i fjol gick nästan allt till spillo. Höjningen av vetepriset är alldeles för liten i jämförelse med gödselns prisstegring.

Nu funderar jag på att köpa en centrifugalspridare och ifall det verkar bli någorlunda hyfsad växtlighet så kan man sprida ut litet extra gödsel. Jag har ingen vana av delad gödselgiva så få nu se hur det går. Man får också följa med vetepriserna även om det i vårt fall närmast gäller priserna nästa sommar. Först då kan vi sälja eftersom vi torkar först på våren då luften är riktigt torr. Och det hinner ändras en hel del innan dess. Det innebär stora risker.

Med direktsådd och solenergi så minskar odlingsutgifterna men gödselpriserna är nu det allra största problemet. Nu måste man hitta på nånting för att minska beroendet av Yara som fått glädjefnatt då konkurrensen från den ryska gödseln försvunnit och Yara i praktiken har monopol. Tills man hittar på någon annan lösning blir det troligen att helt enkelt att sänka gödselmängden radikalt. Det betyder mindre skördar men lönsamheten blir inte så mycket lägre för man spara på de höga gödselkostnaderna. I dagens läge är det dumt att bara se på hektarskörden. Se Optimal gödsling – för vem ? som fanns på Bondbloggen 2013.

Vi skulle behöva biogasanläggningar här i närheten så att vi skulle få avsättning för vallen, biogas för fordonen och biomassa som gödsel. Klövervall är mycket bra för våra styva lerjordar men lönsamheten är i alla fall usel om man inte får avsättning för vallen. Biogas kunde lösa flera problem tillika.

Fjolåret var riktigt katastrofalt men det här året började bra både i skogen och på åkern. Det gäller att glädja sej nu innan det kommer något bakslag.

I måndags måste jag stänga av pannan för flismatarens skruv har antagligen brustit. Det fanns ingen tid att se närmare på eländet men det har varit så varmt att vi alldeles utan värme har över +20 grader inomhus. Varmvatten värmer vi i en 500 liters boiler på natten mellan klockan ett och sex då elströmmen är som billigast. Sedan har vi varmvatten hela dagen.

Vårsådden gick ovanligt fort och nu då den är undan så kan man ta itu med pannan och sedan taket med solpanelerna. De behövs verkligen nu då elpriserna ibland gått upp över 50 cent per kWh.

Sicket elände

Då odlingsplanen skall göras upp så är den här våren mycket annorlunda än tidigare vårar. För första gången är fodervete i Finland dyrare än brödvete på MATIF-börsen i Paris. Det är länge sedan vetepriset varit över 400 euro per ton.

Problemet är att det inte finns mycket att sälja efter förra sommarens katastrofväder. Dessutom har handelsgödselns pris stigit ännu mera. Bränslepriserna stiger liksom elpriserna. Vi har inte höstsäd men den har gått ut på många åkrar.

Så det blir att fundera vad man skall så och om man skall så alls. Vi har gödseln hemma för i år och fjolårets vete gror 98-99 % men frågan är om man skall spara både gödsel och utsäde för år 2023 ? Priserna är bara på väg uppåt och om gödseln blir tre gånger dyrare på hösten så kan man köpa bara en tredjedel av den normala mängden. Kanske man borde spara en del av årets gödsel ?

Det kan låta bra att vetepriserna har stigit men hur länge håller de ? Det som jag sår nu kan jag sälja först om ett år eftersom jag torkar ned de sista procenterna först på våren. Och jag tänker garanterat inte bränna svindyr olja för att torka ned på hösten. Då skall vetepriserna vara minst dubbelt högre än de är nu.

Hur blir vädret den här sommaren ? En likadan sommar som i fjol skulle vara ren katastrof. Att satsa på att skörden blir normal är att ta risker så som vädret har sett ut. Vi har haft rätt sval vår men vissa förutspår att superhettan i Indien skall flytta norrut. Inget vet.

Nu borde man också besluta om man skall så in mera i vall för nästa år. Vallen ger inga inkomster men den kostar heller ingenting och med höga gödselpriser så måste man så en mindre areal. Diverse klantskallar ger rådet att plöja upp vallen och så vete nu då priserna är höga men man kan lika gärna spela på rulett. Med höga gödsel- och bränslepriser så är insatserna höga och riskerna stora.

Man kan hoppas att det kommer mera biogas så att vallen går åt till råvara. Då får man också en restprodukt som kan användas för gödsling. Men det är ännu i framtiden för det måste byggas upp ett nytt system för insamling, produktion och försäljning av biogas. Vall är mycket bra för våra styva lerjordar.

För ett vanligt företag kan det löna sej att ta risker. Om det går åt fanders så sätter man bara firman i konkurs och startar ett nytt företag men bonden blir av med allting och det är otroligt svårt att börja om på nytt då åkrarna och byggnaderna och maskinerna försvunnit. Det bara inte går.

Så jag fortsätter nog att vara försiktig. De tre viktigaste faktorerna då det gäller skörden är vädret, vädret och vädret. Visst måste man så för att det alls skall bli någon skörd och det är bra att använda litet gödsel också men några större satsningar lönar sej inte. Jag har i många år haft principen att använda en viss pengasumma för gödseln och om den blir dyrare så köper jag mindre. Jag struntar blankt i alla råd att man skall ha en viss mängd gödsel per hektar. Det finns ingen absolut gräns för hur litet man kan använda. Om man sätter mer gödsel så växer det bättre (ifall vädret det tillåter …) och sätter man mindre så blir skörden lägre (utom ifall vädret råkar vara mycket lämpligt).

I höst då man kan se hurudan skörden har blivit så kan man fundera på hur mycket gödsel man kan köpa för nästa år. Men redan nu måste vissa beslut fattas som gäller nästa års sådd. Tyvärr blir det i blindo. Skriva avtal ? Jo, det kan garantera ett visst pris men inte skördemängden och blir den som i fjol så är ett avtal ganska värdelöst.

Nästa skörd tänker jag torka gratis med de nya solpanelerna. Men jag kan inte påverka gödselpriserna. Det enda man kan göra är att så klöver så det finns åtminstone litet kväve i jorden för vetet. Men det är på tre års sikt. Bränslepriset har inte så stor inverkan på vår direktsådd eftersom vi bara kör över åkern en gång men om det kniper så kan vi odla rybs och köra traktorn på rybsolja.

Så jag sitter och hör på Peps Persson med Sicket elände . Den handlar om eländet med Hallandsåsen men passar bra till det nuvarande eländet. Och så svänger den bra. Det är ingen nedstämd låt utan precis tvärtom. På äkta skånska.

Våren har varit kall och går långsamt framåt. Men man vet aldrig om vädret plötsligt slår om. Litet regn – men inte för mycket, litet sol – men inte för mycket, litet värme – men alls inte för mycket så kanske det växer nånting i sommar och kanske man kan skörda nånting i höst och kanske priserna håller i sej till våren. Eller kanske det går precis tvärtom. Sådant är bondens liv. Det man INTE behöver är alla sorters dumskallar som kommer med råd och krav: Gör si och så …

Eller med Peps Perssons ord:

Aah, sicket rysligt elände !