23 mars, 2020 av

Skogskran reparerad.

Mågen fixade svetsningen på fredag och på söndag hjälptes vi åt med monteringen. Så idag måndag kom jag igång med utkörningen av virket i skogen.

Lite kallare och framförallt torrare väder de senaste dagarna hade gjort gott åt föret så det gick faktiskt bättre än väntat med körandet. Åtminstone vad gäller kran och lastningen, däremot fick jag lite problem med bränsletillförseln på traktorn. Det är så där när snålheten bedrar visheten, men det ska jag återkomma till i ett annat inlägg då jag känner mig lite trött i kväll och nöjer mig med ett kortare inlägg om hur vi löste kuggkransens reparation.

Som jag tidigare funderade så svängde vi om kuggkransen för att få de reparerade kuggarna framåt i den riktning som kran används minst. Det blev nu inte att konstruera nytt lyftcylinderfäste utan mågen valde att skära loss nedre delen ,svänga 180° och svetsa fast igen. Plåten inne i lådan var lite tunnare (3mm) så han förstärkte lite med ett par flatjärn för att vara på säkrare sidan.

Några bilder tagna av mågen får illustrera proceduren.

Kuggarna påsvetsade och ytbelagda med hårdmetallelektroder.
Kuggkransen lossskuren.
Hade förväntat mig att axeln skulle gå igenom bottenplattan men så här såg det ut.
Inpassning och riktande av kuggkransen.
Dito……..
Svetsningen klar.
Lite förstärkning av baksidan då sidan med tunnare plåt nu kom bakåt.
Tornet lyfts på plats med hjälp av gaffeltrucken.
Målat, smörjt och klart för provkörning.

Framåt middagstid hade jag så tagit mig till skogen efter att bland annat ha tagit bort frontlastaren av traktorn, monterat frontvikterna och letat fram iskedjorna för framhjulen. Det är ju inte direkt halt i skogen i år men ganska stenigt och en del berg i dagen där jag avverkat så greppet är nog mycket bättre med kedjorna på. Några lass hann jag få ut innan mörkrets inbrott.

Äntligen är skogsvagnen där den hör hemma.

Nu håller vi tummarna för att det håller, både vad gäller föret och reparationerna.

18 mars, 2020 av Nisse

Varannan dag i verkstaden

Visst går det undan med maskiner. Men de fungerar inte för evigt – snarare tvärtom då man kör i skogen. Speciellt nu då marken inte är frusen i skogen så är det bekymmer. Inte bara för att det blir djupa spår utan det frestar också på maskinerna. På lördagen for ena stödfoten under en stor rot (det var inte första gången) och då jag skulle lyfta upp stödfoten så brast fästet till hydraulcylindern.

Vi måste vinscha upp foten och binda fast den så att det gick att köra hem traktorn. Därefter var det bara att slå ur tapparna som håller cylindern – trodde man. Men tapparna satt som sten och vi måste skruva loss hela foten och sedan slå ur tapparna med storsläggan.

Fotlös processor

Huvudsakligen skall ju cylindern trycka ned stödfoten och vanligen är det inte tungt att lyfta den – utom ifall foten hamnar under en stor rot. Fast nog tycker jag att fästet var ganska dåligt svetsat vid cylindern. Tur att det inte var mina egna svetsar som brast. Men fästet för stödfoten är överstarkt och har inte rört på sej en millimeter. Det är fäst med fem 20 mm bultar och dessutom hade jag svetsat stöd på tre sidor om fästet så det inte hade den minsta möjlighet att röra sej.

”Proffs” svetsen …

Det var ganska enkelt att svetsa fast fästet på nytt men det tog tid för jag måste låta svetsen kallna efter varje svetssträng. Så det blev många kaffepauser. Därefter slipade jag tapparna med grovt sandpapper tills de gick lätt att sätta tillbaka och det tog en hel del tid. Förstås satte jag ordentligt med vaselin på tapparna innan jag satte i dem på nytt – ifall det skulle hända en gång till att jag måste plocka bort cylindern.

Två dagar gick till spillo: En dag att för hand såga upp de björkar som vi hade fällt och en dag att svetsa cylindern. Stödfoten plockar man inte bort för hand heller så vi måste rigga upp dragblock och domkrafter för att få bort den och det tar också tid.

På söndagen blåste det ganska starkt och givetvis blåste ett par av de träd vi lämnat kvar omkull. Men det är sällan som alldeles friska träd blåser omkull och det visade sej också att de var rötskadade.

Vårvindar friska …

Granen ovan hade blåst omkull alldeles då jag kom tillbaka för nästa lass. Men den var som sagt rutten. Andra långa träd böjde sej också för vinden så jag trodde de skulle brista men de klarade sej. Det är alltid problemet med gallringar att de träd som blir kvar lätt blåser omkull eller knäcks av blötsnö.

Förra natten var det -7 grader och vägen var alldeles hård. På bilden nedan syns tidigare spår från de regniga dagarna men idag syntes inga spår efter processortraktorn. Tyvärr blir det varmt och regn i morgon åter men från fredag framåt skall det bli kallt igen.

Sorgligt nog blev det ordentliga spår på åkern den här vintern

Speciellt asparna höll på att konkurrera ut granarna och på bilden nedan så ser man i den glesa delen hur många aspstubbar (vita) som det finns. Och det var ganska stora aspar. I den tätare delen bakom fanns en hel del björkar men de konkurrerade inte lika kraftigt som asparna.

Gallrad skog

Man kan jämföra med nästa bild där vi ännu inte gallrat (men dit vi är på väg). Även om det kommer ganska många kubikmeter asp och björk så borde man gallra litet tidigare för att främja granarnas tillväxt. Asp och björk betalar ingen mycket för.

Ogallrad skog

I söndags då vi kvistade och kapade för hand så märkte vi nog att det lönar sej att ta en dag i verkstaden för att få igång processorn. Även om den är liten så går det mycket fortare att kvista och kapa och då blir också virket i lämpliga hopar så det går snabbare att köra ut det.

Processorn är från 1980-talet men har fungerat bra – utom då jag dragit sönder oljefiltret med gripen … De nyare processorerna har betydligt bättre teknik men den här går att använda i gallringar. Det som saknas är mätning av grovleken så det får man använda ögonmåttet till. I längden får man faktiskt ganska bra ögonmått. Längdmätningen går via en skild rulle som ibland missar stammen då den är krokig men vanligen fungerar riktigt bra.

Styrlådan för processorn

Den elektronisk styrlådan har fungerat bra men man måste köra processorns hydraulpump en tid tills oljan blir varm för att elventilerna skall fungera. I år har det inte varit problem men en kall vinter kan det ta tid innan man kan börja köra. Med styrspaken (joystick på riks”svenska”) kör man träden framåt och bakåt, kapar och sköter kvistjärnen. Det finns längdautomatik (L1 och L2) men jag föredrar att köra för hand. Man övar upp sej så att man med ett par rättelser kommer ned till 1-2 cm noggrannhet.

Min arbetsplats

Nu är ju hytten på Belarus fruktansvärt trång – speciellt som två ackumulatorer ligger i lådan under styrbordet. Det går an men ibland så lägger jag vänster arm på styrspaken på styrlådan och då kan man såga i misstag. Jag har funderat på att flytta styrlådan men den är mycket bra placerad då man kör processorn och det är bara då man använder lastarspakarna som man kommer åt den i misstag.

I morgon då det regnar skall jag sköta underhållet av processorn och så hoppas jag att allt håller ihop då det blir kallt i slutet på veckan. Då har vi chans att få ut både en och annan kubik från gallringen. Men vanligen går nånting sönder så det blir en dag i skogen och en dag i verkstaden …

10 juli, 2017 av

Ibland sköter tiden.

Minns att man berättade för mig om redaktören för en finlandssvensk trädgårdstidning som lär ha haft 2 lådor på skrivbordet där det på den ena stod skrivet ”tiden sköter” och på den andra ”tiden har skött”. Berättelsen kan ju vara en skröna men ibland fixar ett och annat sig självt.

Tror det var i detta forum som jag ifjol skrev om att motorn på Same traktorn gick dåligt på låga varv när det i bränsletanken återstod mindre än hälften. Hittade inget fel då jag under säsongbrådskan inte grundligare hann undersöka saken så det var bara att tanka lite oftare och invänta vintern och bättre tid för reparationer. Det blev sen inte av kanske inte enbart på grund av tidsbrist utan av att man vänjde sig vid att fylla tanken när halva bränslemängden återstod. Och tydligen så konstaterade traktorn att den inte får den omvårdnad den ville ha så nu har felet tydligen reparerat sig självt för nu är det inga problem att köra tills varningslampan för tom tank börjar lysa. Men skam den traktor som ger sig i sina strävanden efter lite kärlek och omvårdnad för nu har det blivit problem med laddningen istället. Antagligen blir det frågan om generatorreparation eller så är kolen slut, den har ju i vart fall gått lite över 11000 timmar. Tror inte felet fixar sig självt denna gång och traktorn behövs dagligen framför skördevagnen och andra specialmaskiner så nästa regnvädersdag får jag nog lov att göra nåt åt saken.

Skrivbordet pockar också på lite omvårdnad för när det går åt närmare 3/4-delar av dygnet ute på åkern så vill det samlas en del papper på hög. En del sköter säkert tiden som för tidningsredaktören men en del får man lov att göra nåt åt då det blir någon regnvädersdag. Det va ju bara det att då skulle jag vårda mina maskiner, hmmmm.

Svårt hinna med skrivbordssysslor när det är brått på åkern men visst kunde jag förstås ha läst igenom lite här i stället för att skriva blogginlägg men då jag inte hört av mig på en tid så………

 

Ett skrivbordsjobb skötte i alla fall tiden.

Det var nämligen så att när jag efter att ha ritat jordbruksskiften i VIPU-programmet i närmare 10 timmar med några minuters marginal skulle sända in min stödansökan så tog inte programmet emot ansökan. Jag hann i alla fall printa ut ansökan innan tjänsten stängdes ner och den sände jag åt landsbygdssekreteraren tillsammans med förklaring hur det gått till. Man meddelade att man skulle undersöka saken men att det nog kunde godkännas som att jag skött mina åtaganden i tid. Men eftersom det inte fanns någon inlämnad kartbilaga så bad man mig att på papperskartor rita in de jordbruksskiften jag ritat i dataprogrammet. Man blev ju lagom glad att höra att det mödosamma kartritandet var bortkastad tid. Tänkte ändå att det är bäst att lugna ner sig lite några dagar innan jag börjar rita kartorna på nytt. Jag är heller kanske inte den som hoppar genast när nåt åberopas och det visade löna sig i det här fallet för häromdagen ringde lantbrukssekreteraren upp igen och meddelade att man lyckats hitta och rädda mina uppgifter som jag matat in i VIPU-tjänsten, man kunde inte heller hitta några fel i mina åtgärder så varför det inte gick att sända in ansökan kunde man inte ge svar på.

Tiden sköter…… åtminstone en del 🙂

Fotnot: Egentligen skulle jag ha betalt lite löner nu men bankprogrammet meddelade om tillfällig störning så det fick bli detta blogginlägg istället. Men nu kallar madrassen för det är skörd klockan 6 på morgondagens schema.