Ny verkstadsmaskin

Den nya verkstaden byggde vi för mer än 35 år sedan och den har minsann behövts. Hela mitt arbetssätt bygger på att verkstaden finns och fungerar. Utan den skulle jag inte kunna ha gamla begagnade maskiner och reparera dem själv. Nuförtiden skulle man väl använda orden återanvändning, hållbarhet och resurssnålhet. Personligen använder jag bara ordet snålhet :-).

Det som har saknats redan länge är skärande verktyg. Jag har en pelarborrmaskin som är omkring 30 år gammal och fungerar bra men den är för liten och har begränsad användning. Det märkte jag speciellt då jag byggde fästet för den nya skogslastaren. Jag pinade pelarborren upp till 30 mm hål i 20 mm tjocka järn men det var nog över gränsen redan. Det gick långsamt och med användning av flera borrar med allt större diameter. Men remmarna till drivningen började redan slira. Givetvis gick inte så stora borrar i maskinen utan jag måste använda uppgraderingskona för Morsefästet och det skall man helst inte göra.

Svarvning har också varit ett problem men jag hade en bra granne som hade en stor Arbogasvarv så det gick tills han för en tid sedan gick och dog (99 år gammal). Dessutom har jag haft behov av en ordentlig fräs. Under de senaste åren har det kommit ganska billiga fräsar och i nödfall kan man använda dem för svarvning även om de har begränsningar.

Så efter att ha surfat på hundratals nätsidor om fräsning, svarvning och olika fräsmaskiner så köpte jag för ett par veckor sedan en fräs som klarar upp till 40 mm borrhål. Det finns många nästan likadana XM-45 men till sist köpte jag en från Åbo. Utrustningen skilde dem åt liksom priset men jag fick en ganska enkel maskin utan digital mätutrustning för litet över 2000 euro (utan moms). Det tyckte jag var hyfsat. Visst var det många mycket bättre fräsar till salu men de begagnade var jättestora maskiner som nog inte ryms in i min verkstad. Säkert var de bättre men också en mindre bra fräs torde vara bättre än att borra och fila för hand.

Den nya fräsen halvt uppackad

Man kan för all del föra arbetsstycken till en mekanisk verkstad men det behövs inte många besök så har ett par tusen euro gått – och man har ingen fräs. Nu använder jag den inte så mycket så den torde hålla den lilla tid jag har kvar och kanske en bit in på nästa generation. Frågan är om den klarar av det som behövs. Men med enklare fräsning, svarvning, borrning och gängning så tror jag att jag kommer långt.

Just nu har jag inte tid att ställa upp den för här har det börjat snöa och jag har ännu en hel del vägg att bygga före vintern kommer på allvar. Jag arbetar under presenningar och kommer in och värmer mej ibland.

Väggbygge på senhösten

Presenningen blev nödvändig då det droppade regnvatten från taket hela tiden och i dag så kommer det snö. Det stör inte så mycket för vi får troligen bara nån centimeter med snö och den sopar man lätt bort.

Jag borde ha varit hemma förra veckan och byggt vägg för pinkära livet men vi hade bokat färjan till Sverige och for iväg. Med sommarringar för tiodygnsprognosen lovade varmt och torrt. Det stämde mycket bra i början och vi hade +15 grader i Medåker. Sedan ändrades prognosen och det skulle bli kallt och snö. Det var riktigt spännande att följa med väderleken: Skulle vi hinna hem innan snöovädret kom ? Speciellt med den tunga fräsen (350 kg) i bilen från Åbo. Nå, vi hann med nöd och näppe. Jag såg att all busstrafik stoppades i Stockholm på lördag och förra natten kom det flera decimeter snö på vissa håll. Vi kom på fredag morgon till Åbo och hade kallt men torrt väglag hela vägen hem. Sedan blev det nästa 20 grader kallare än då vi for.

I år fanns det mer gröna fält med höstsäd än vanligt i Sverige. Det var ovanligt att se plöjda åkrar. Jag började fundera på höstsäd på nytt trots att jag har dåliga erfarenheter på våra åkrar. Fjolåret var inte heller så bra här i byn för höstsäd utan på många ställen måste man så om på våren. Men det var så jämna och snygga broddar i Sverige att man i alla fall blev frestad.

Fin höstbrodd på åkern bakom våra äppelträd

Nu ändras också CAP-stödet så få se om man helt enkelt blir tvungen att börja med höstsäd på nytt – även om den delvis går ut under vintern. Det är mycket som är oklart just nu. Skall vi köpa gödsel eller inte ? Priserna har gått ned litet men också vetepriserna har sjunkit. Den gödsel vi köper nu går till vete som vi säljer om ett och ett halvt år … Vem vet hur det ser ut då ?

Felet hittat

Allting har sin förklaring. Jag tog bort ett cylinderfoder på Belarusen och det såg fint ut så jag började redan tro att jag skruvat den i bitar i onödan men då jag såg närmare på tvåans cylinderfoder så fanns där en liten spricka. Mer behövs det inte heller då det blir tryck i kylsystemet. Det hade inte kommit någon större mängd kylarvätska i oljan.

Liten spricka i tvåans cylinderfoder

Nu är det i alla fall klart vad som var orsaken och nu är det bara att beställa nytt cylinderfoder och förstås O-ringar som tätar nedre delen av cylinderfodret. De kostar inte många cent så jag byter förstås alla åtta (två per cylinder). De gamla är i alla fall över 40 år gamla. Sedan gäller det att få tillbaka cylinderfodren utan att förstöra O-ringarna. Det gäller att polera och smörja in fodret ordentligt.

Beställningen far iväg nästa vecka och om en vecka borde reservdelarna komma. Det är inte så bråttom för vi hinner inte använda den här traktorn mera den här vintern. Det finns en massa saker som borde lagas på den – en del har varit på listan i flera år. Men så länge man kan köra med den så blir reparationerna uppskjutna. Nu tänkte jag i alla fall lappa ihop det mesta som aftonarbete då traktorn nu en gång är i verkstaden och sönderskruvad.

Numera går det mycket tid åt till att surfa på nätet och det lönade sej för jag hittade reservdelskatalog och flera firmor som säljer delar. För några år sedan var det nödvändigt att beställa reservdelar via en inhemsk firma men nu kan man beställa direkt på nätet vilket blir betydligt billigare. Utbudet på delar till gamla traktorer ökar faktiskt på det viset.

Som vanligt så hittar man också en hel del kul videor som visar hur man reparerar en gammal traktor på bakgården. Ofta med mycket primitiva verktyg. En del utdragare för cylinderfoder visar på stor kreativitet och kan vara ganska roande. Själv hittade jag en gammal utdragare som passade precis i cylindern bara jag smärglade bort en millimeter. Visst finns det fina utdragare för 1000 euro men det gick alldeles utmärkt med den här. Våta cylinderfoder (som både Zetorn och Belarusen har) är också lätta att byta jämfört med torra.

Egen utdragare

Det gick litet tid åt att hitta en tvärbalk till utdragaren men till sist hittade jag en gammal sidobegränsare till lyftarmarna och i den fanns det färdiga hål för skruven. Den hade kasserats för att gängorna i ändan hade blivit förstörda. Tur att jag aldrig kastar bort nånting.

Reservdelarna kostar omkring 17 euro + 2 euro för 8 st. O-ringar. Det gick åt ganska många timmar att skruva sönder motorn och mera går det ännu till att skruva ihop den men det får man sätta på hobbykontot. Som Lotta skrev så är det inte bara fråga om pengar för nog känns det bra då man klarat av att reparera traktorn själv. Och till en ringa kostnad.

Allt sedan barnsben har jag fått lära mej att göra allting själv. Speciellt min tre år äldre bäste vän Ingmar lärde mej att man faktiskt kan ta reda på allt och klarar av allt själv även om det tar litet tid och arbete. En del ger bort allting åt en “fackman” och det är förstås helt förståndigt om man inte hinner göra det själv. Men jag är mera för självhushållning och det känns litet som ett nederlag att behöva ge bort ett arbete åt någon annan. Antingen är jag gammalmodig eller så är jag före min tid :-).

Lådor efterlyses

Det är inte alltid man sysslar med världsomspännande saker i jordbruket – just nu är jag bara på jakt efter lådor. Att det skall vara så omöjligt att hitta hyfsade förvaringslådor då alla butiker är fullproppade med allt möjligt. I dag tog jag ett varv runt butikerna utmed Ring III och resultatet var magert. Den bästa lådan är fortfarande den som farsan spikade ihop av fyra brädstumpar och en bottenskiva.

Den är förstås specialgjort hantverk och alltså väldigt värdefull. Det är bara att ta en bunt mjölburkar och skära av dem på ca. 7-10 cm höjd (lika höga som bräderna är breda) och mäta hur stor lådan skall vara så burkarna passar precis i lådan. Det bästa är att man kan ta bort dem en och en då de behövs.

Mest har jag skruvar i sådana lådor (ett tiotal). Då får man massor av olika sorter att rymmas på ett litet utrymme. Visst finns det “plockbackar” och “sortimentslådor” men alla har sina svagheter och de jag nån gång köpt har blivit utkonkurrerade av de “heimlaga” (hemmagjorda) lådorna.

Hela problemet började förstås på grund av städandet. Under sommaren har det samlats stora mängder skruvar och verktyg som nu måste få en plats. Det är hemskt hur antalet olika skuvar ökar. Förr hade man infällda huvuden och kullriga huvuden och lite olika dimensioner. Nu finns det krysshuvud (av två olika sorter !) och Torx-huvud och fler är på kommande …

Man drunknar snart i olika sorters material – inte bara skruvar. Sedan skall det förstås vara specialverktyg för alla sorterna. Verktygen har jag förskt sätta upp på tavlor på väggarna men snart tar väggarna slut och vad gör jag då ? Det har inte varit så bra att sätta verktygen i hyllor – möjligen specialverktyg som behövs sällan. Och med tydliga etiketter. Annars går det mera tid åt att söka än att göra nånting.

Det absolut sämsta (som man aldrig skall förfalla till) är att förvara nånting i plastpåsar. Det är ekvivalent med att kasta bort för då hittar man aldrig sakerna. Vad det beror på vet jag inte men även om plastkassen hänger framför näsan så hittar man den inte.

Nu måste jag i alla fall hitta litet större burkar än mjölkburkarna som nog är bra för små skruvar men inte för 20 cm långa M20 (20 mm tjocka) skruvar. Där behövs större och starkare lådor. Jag har räknat ut att jag behöver ungefär trehundra (till – förutom de jag har). Så det blir väl att surfa på nätet tills man hittar rätta sorten (kakaoburkar är för svaga – det har jag prövat :-).

Det är väl huvudsakligen en bra lagerkarl som saknas …

material    verktyg   och mer verktyg

Barkjärn

Så har en vecka gått och det är dags att berätta vad Nisses verktyg kallas och förstås att utse vinnarna. Lotterna föll på fyra personer som svarat rätt, och kepsarna sänds den här gången till Nagu, Ingermansby, Vålax och Åbo. Därtill har tre kepsar skickats till Kristinestad bland er som deltog i tävlingen och hade rätt svar när Bondbloggen var där på besök . Grattis! Som utlovat fortsätter serien  och den tredje frågan ställer vi senare i dag här i bloggen.

Här nedan berättar Nisse lite om verktyget – barkkniv/barkningskniv/barkjärn – och dess historia. Kärt barn verkar ha många namn och många användningssätt också. Vi fick jättemånga svar, och verktyget verkar vara bekant för en stor del av er.

Flera av er har i samband med tävlingssvaret berättar något litet personligt minne eller någon intressant detalj. Vad har du för erfarenhet av det här verktyget? Berätta gärna i kommentarsfältet!

“Ännu på 1930-talet barkade man propsen (pappersveden) för hand. Renbarkad props betydde att även senaste årsringen måste tas bort.”

“Förr var barkningen ett mycket viktigare moment i hanteringen av virke än idag. Barkjärnen var en vanlig produkt i bysmedens sortiment. Försök hitta ett ordentligt barkjärn i butiken idag…”

“Som liten  gosse på 60-talet använde jag barkkniv när jag hjälpte grannen att  barka propps.”

“Jag hade en arbetskompis som cyklade till jobbet varje dag med en cykel som han barkade lös i sin ungdom.”