skog – Bondbloggen

Gallringen i pelarsalen fortskrider.

Mycket av min tid går nu åt till redovisning av fjolåret och planering av kommande säsong men jag försöker nog nästan dagligen köra nån tank med motorsågen också. Figuren som jag håller på med ligger lättillgänglig och blott någon kilometer från hemmet så har man någon timme till övers så är det bara att åka dit, slipper till och med med bil till beståndsgränsen. Jag skrev ju kort om pelarsalen tidigare och kom ihåg att jag lovade posta en “efter” bild också, så här kommer den. Bilden nedan borde vara tagen på ungefär samma plats.

Bild från samma ställe som i inlägget om batterisågen. Glesare än så här gör jag inte i detta skede.

Det har på sistone varit en hel del skriverier i pressen om att gallringarna är för glesa och körstråken för breda men det tycker jag inte att man kan påstå i detta fall åtminstone. Snarare tvärtom men det är ett medvetet val för jag tänker låta stammarna stabilisera sig och svälla till lite några år innan jag glesar ur bland huvudstammarna. Så kan man göra då man gör arbetet själv och inte sätter det ekonomiska utfallet som första prioritet.

Som Ni kanske minns så nämnde jag att jag själv var med och planterade här i medlet av 70-talet och plantskogsröjde gjorde jag i början av 80-talet. Det här är nu den första gallringen som görs och visst borde den ha gjorts för ungefär 15 år sen för att tillväxtpotentialen skulle ha utnyttjats mera men å andra sidan så skulle kanske kvistrensningen blivit sämre istället. Minns nog att jag lekte med tanken att göra en stamkvistning av huvudstammarna ett tidevarv men tiden vill inte räcka till och än så länge får man ju betalt per kubik så kanske det inte är lönt?

Nu hugger jag upp körstråken och plockar bort de undertryckta träden, greniga träd med flera toppar och kvistvargar samt de som står onödigt nära varandra. Jag har inte gjort någon relaskopmätning av grundytan (som enligt skogsbruksplan ligger på 35 m² per hektar, borde kanske göra en egen mätning då det nog ibland inte riktigt stämmer) utan ögat får stå som bedömare, det är ju mest “skräp” som jag plockar bort i detta skede. Övre höjden ligger på en 18-20 meter så boniteten borde vara nåt mellan T24-T27, vilket borgar för god tillväxt.

3-3,5m körstråk är lagom. Kör bort det som blir till bränsleflis på bilden.

Studiebesök.

Oftast är jag ensam i skogen men häromdagen fick jag talrikt besök. Jag brukar bistå producentförbundet med besöksmål för studeranden och andra som vill bekanta sig med primärnäringarna och oftast brukar det bli växtodling samt grönsaker på programmet. Men det är ju inte riktigt säsong för det nu och då det är så mycket prat om biodiversitet, taxonomi, kolsänkor, kontinuerligt skogsbruk med mera nu just så tyckte ombudsmannen att det passade bra med ett besök i skogen. Och då jag nu råkar vara nära skogsbilvägen som var farbar för buss så var det lätt att arrangera transporten.

Blivande småbarnspedagoger på besök i skogen.

Jag beskrev mitt skogsbrukande i allmänhet och arbetet just på denna figur i synnerhet och jag hoppas att det ledde till lite mera kunskaper om skogsbruket. Jag förklarade att enligt skogsbruksplan har jag en årstillväxt om 7,5-8 m³ per hektar och år medan jag avverkar ungefär hälften av den mängden så det totala skogsinnehavet växer lite hela tiden och att risken nog är liten att vi skulle bli utan skog i framtiden vilket man lätt fås att tro om man bara läser rubrikerna i tidningarna. Den energived och tallmassaved som nu tas ut här är också till huvuddelen sådant som aldrig skulle komma att bli till, eller duga som, timmer och på så vis en beständigare kolsänka utan de undertryckta träden skulle så småningom självdö och sakta men säkert ruttna bort. Så varför inte låta dem göra lite nytta som råvara i pappersfabriken eller ersätta fossila bränslen vid uppvärmningen av mina byggnader i stället? Dessutom riktas nu, då “skräpet” avlägsnas, växtkraften till de bättre stammarna som i framtiden kan ge timmer till byggnader och konstruktioner. Vi gick också igenom lite yrkestermer så nu finns det flera nya ord att ta till i alfapetspelet. 🙂

Jag tycker det är viktigt att just pedagogerna får rätt bild av det vi sysslar med för dom står ju i en nyckelroll vad gäller fostrandet av kommande generationer. Det är också brist på kunnigt skogsfolk och många trotjänare närmar sig pensionsåldern så min sista hälsning till gruppen var att dom ska ta ut barnen i skogen och lära dem att skogen inte är bara träd eller något hotfullt. Skogen är full av både stort och smått liv och det finns mycket att upptäcka för alla sinnen, dessutom får man frisk luft och positiva tankar och vandrandet i ojämn terräng bland ris, stubbar och stenar tränar både balans och motorik. Man hoppas ju att om barnen får en positiv minnesbild av skogen i unga år så kanske en karriär inom skogsbruket inte känns främmande den dagen yrkesvalet är aktuellt.

Man ska ju lämna död ved för biodiversiteten så dom får stå kvar……..

…..eller så kapar jag och gör en håla, kanske intresserar den någon rödstjärt eller annan pippi?

Man behöver inte städa bort allt skräp heller, kanske kan skogshöns ha rede här under granen?

Ett nytt bättre år …

Det här året har varit ganska besvärligt på många sätt. Vi började med att beställa solpaneler och hann med nöd och näppe före den stora rusningen. Det hjälpte att Kymmenedalens El hotade att höja elpriserna med 400 % i januari. Då började jag skaffa fjärrstyrning till elektriciteten och bytte avtal till börsel där priset ändrades varje timme.

På sommaren bytte vi tak på uthuset för man kunde inte sätta upp solpanelerna på de 70 år gamla betongteglen som lätt kunde spricka utan att man märkte det. Det tog hela sommaren och väggreparationen blev inte ens färdig förrän det kom snö i november.

Förstås var man glad att vi hade en ordentlig flispanna på 60 kW som också värmer verkstaden. Fliseldningen började vi med 1983 och även om den var arbetsam – speciellt i början – så har vi nu ett ganska enkelt och billigt system. Det visade sej att elpriserna steg till det mångdubbla liksom i tiderna oljepriserna.

Verkstadsarbetet sköts upp så nu först står jag i verkstaden och lappar ihop skogstraktorn. I dag tog jag bort lastaren och i morgon skall jag ta bort bakaxlarna. Det är packningen som nu börjat läcka så att det går åt massor med olja varje vecka. Själva packningen kostar just ingenting men för att byta den måste bakaxeln bort från bakaxelhuset.

Under hösten har man också följt med gödselpriserna som stigit till skyarna i energikrisens spår. Redan i våras sparade jag på gödseln och kan i värsta fall klara mej med de säckar jag har kvar även om det då minsann inte blir några rekordskördar. Jag såg i Maaseudun tulevaisuus att så mycket som en femtedel av bönderna i Finland inte tänker köpa gödsel alls för nästa år …

Men jag följer med de tyska lantbrukstidningarna (tyska är mitt första främmande språk och jag läste långa tyskan i skolan) och där skriver man att priserna på gödsel måste gå ned för gaspriserna har gått ned till nivån för ett år sedan medan bönderna helt enkelt inte köper gödsel nu. Så jag väntar och ser hur det ser ut på våren. Det är klart att man inte kan köpa gödsel för de här priserna då vetepriserna igen är på väg nedåt.

Nu är det bråttom att få igång skogsarbetet (och alltså skogstraktorn) för dagarna börjar bli längre och konditionen är usel. Det vore bra att börja nu med korta dagar så man kan träna upp sej. Också inom skogsarbetet blir det förändringar. Priset på flisved har stigit så det knappast lönar sej att såga massaved alls. Flisveden går mycket snabbare att såga till och nästan allt duger.

Men så har vi problemet med barkborrarna. De har förstört stora fina granar redan tidigare men angreppen verkar öka. Nu gäller det att hinna få bort de stora granarna före barkborrarna. Visst duger torra granar som flisved men priset är bara hälften av stockpriset. Vi sågar torra granar åt oss själva men nu börjar det bli för mycket.

Verkstads- och skogsarbete är det i början på det nya året. Därefter får vi se – det kan komma nya överraskningar. Hoppeligen till det bättre. Elpriserna sjönk till nyåret riktigt ordentligt men man vågar inte riktigt hoppas att de skall fortsätta vara låga hela vintern.

Men Gott Nytt År till er alla !

Granröta

Vi hade ganska litet rötskadade granar i Tallmosan där vi högg i vinter. Men så fällde jag en del granar i hemskogen och där fanns det minsann röta.

I en av de värsta fanns det ett myrbo som fyllde nästa hela stammen. Det fanns bara ett litet skal kvar av själva granen. Utanpå syntes det inte just nånting. Kvistarna var alldeles gröna. Myrorna måste ha funnits där i många år.

Nästan varenda gran uppe på den lilla kullen var rötskadad även om de alla inte var lika urholkade. Det blev just inga stockar alls från dessa. Då man kapat två tre meters rötskadade så blev det möjligen en liten stock efter det.

Skog och batterier

Vem har inte tröttnat på att rycka 30 gånger för att få en motorsåg att starta ? Tänk om man bara kunde trycka på en knapp i stället ? I somras köpte jag en batteridriven röjsåg (Husqvarna 535iFR) för att pröva om den duger till nånting. Det gick fint att slå tjockt gräs och laddaren var rätt hyfsad men först nu kunde vi pröva röjning med klinga.

Brorsan har kört i ett par dagar nu då det är lämpligt väder med litet snö. Röjsågen fick godkänt. Batteriet håller i 50 minuter ungefär och den är svagare än den stora Husqvarna 555 som vi också kör med men den är absolut användbar. Att ladda batteriet är ju ett problem om man skall röja hela dagen men vi har ofta annat arbete också i skogen. Åtta batterier köper jag inte för de är ännu för dyra.

(25 december 2021: Vi fick ett batteri till i julklapp så nu är den dubbelt mera användbar)

I början på december fanns det en artikel om storskaligt försök med batteridrivna röjsågar i Land Skogsbruk. En firma hade köpt 8 röjsågar och 70 batterier och kört med enbart batteridrivet från juni till oktober. Erfarenheterna var goda även om kapaciteten var 20 % lägre än för 45 kubiks bensinröjsågar – men så motsvarar 535iFR också den mindre 35 kubiks sågen.

Grova stammar passar batteridrivet inte för. Då motståndet blir för stort så slår motorn av helt. Den är alltså inte “seg”. De grövsta stammarna är 6-7 cm. Eldrivna sågar är betydligt billigare i drift än bensinsågar men inköpspriset speciellt för batterierna är högt. Det beror helt på utvecklingen om priserna går ned i och med stor serieproduktion.

Rent tekniskt fungera batterisågen bra för oss. Med ett batteri så röjer man en stund och sysslar sedan med annat i skogen. Större röjningsarbeten har vi inte så mycket av och då kan vi ta den större 555:an.

Batteridriven motorsåg tänker jag inte köpa ännu. Där behövs mera kraft och med motorsåg kör vi ofta hela dagen så det skulle bli dyrt med så många batterier. Man får hoppas att det kommer bättre och billigare batterier innan gubben blir för svag för att rycka igång en bensinmotorsåg. För byggnadsarbeten och vedsågning kan en batteridriven nog vara bra.

Tanken var att få skogstraktorerna i skick medan det var varmt väder men byggnadsarbetena drog ut på tiden och vintern kom ovanligt tidigt så jag börjar först nu få det sista underhållet klart. Zetorn är färdig för skogen med kättingar på men Belarusen skall ännu smörjas. Brorsan byggde en ställning för röjsågen bak på Zetorns lastare. Motorsågen kan man sätta framför kylaren där det finns ett ganska stort tomt utrymme men röjsågen har varit ett problem. Man vill inte ha den på vagnen för det är för osäkert.

Märk väl hur liten den batteridrivna röjsågen är. Den är också lätt men röret är lika långt som på den stora röjsågen. En stor fördel är också att man vågar sätta in den batteridrivna i en personbil utan att få olja och bensin på golvet (sågarna läcker alltid litet).

I våras lyckades jag köra över en låda för verktyg på Belarusen då en grov kvist sprätte upp och välte hela lådan som hamnade under bakhjulet. Nu har jag byggt om med en yttre hållare för vissa långa verktyg utanför hytten och en låda för små verktyg inne i hytten. Dessutom tätade jag hytten ordentligt med gummiduk och plastfönster (så man får god sikt bakåt/nedåt). Lägg märke till att rutan till vänster är tvådelad för då jag har processorn på så måste kablarna (3 st.) till styrlådan komma in där.

Tätning kring spakarna med fönster nedåt/bakåt

Nu blir det att se om allt är i skick under julmellandagarna. Möjligen måste jag ännu göra nånting åt värmen för kranen till hyttvärmen på Zetorn har en tendens att fastna. Vi har två värmebatterier (ett nere och ett uppe i taket) och det är litet känsligt hur man ställer kranarna så att det kommer värme till båda batterierna.

Vädret ser i alla fall ut att bli riktigt fint. Minusgrader hela tiodygnsperioden och ganska litet snö 3-4 cm. Nu skall alla stora granar huggas ned så fort vi hinner för barkborrarna härjar i våra skogar. Jag hade tänkt gallra nu då det är så litet snö men det blir nog stockar i år i alla fall. Flisved kommer det inte att vara brist på.

Glad jul åt alla vaccinåret 2021. Vi har fått tredje sprutan och sitter här för oss själva (då vi inte är i skogen) så det går ingen nöd på oss. Solen skiner och dagarna blir allt längre – flera sekunder per dag. Det är bråttom att få upp konditionen innan dagarna blir så långa att man får komma hem med svansen mellan benen innan det blir mörkt.

Odlingsåret 2020

Det är tacksamt att ett år som detta få syssla med saker som växer helt som vanligt oberoende av om världen skakas av coronavirus eller inte. Så detta var enda gången det ordet används i detta inlägg. Ska också försöka frånhålla mig personliga saker och skidåkningen, men vi får se hur det går med den saken. 🙂 Däremot blir det mycket bilder (vilket gör att det kommer att ta tid för jag har problem med bildöverföringen då nätet är så långsamt), väder och dylikt påverkar ju i hög grad odlingarna utomhus så det blir det nog en hel del av. En del saker har säkert ingått i nåt tidigare inlägg men tänkte försöka få till ett inlägg som behandlar året som en helhet så det bryr jag mig inte om nu. Å andra sidan så har jag en hel del material som jag tänkt skriva om, tror jag väver in dem i denna “årskrönika” i stället då dom på sätt och vis förlorat nyhetsvärdet som enskilda inlägg.

Om orken (och tiden) står mig bi kan det här bli ett väldigt långt inlägg så jag tänkte att Ni bästa bloggföljare skulle få hjälpa mig lite genom att under tiden som jag skriver inlägget ställa frågor och ge kommentarer. På så vis kan Ni själva bestämma lite vad som ingår, kanske har jag inte svar på allt men det ser vi då. Jag kommer alltså att uppdatera lite anefter och den ihärdiga bloggläsaren får liksom följa processens gång.

För att göra det lite överskådligare så tar jag det i kronologisk ordning månad för månad. Grönsaksbondens odlingsår pågår på sätt eller annat mer eller mindre året om ifall man också beaktar de arbeten och processer som anknyter så vi börjar från början med årets första månad.

Januari.

Vi hade ingen vinter under månaden och det klarnade med ett markbyte för löken som jag sökt ett fukthållande ställe med bevattningsmöjligheter åt, så när det ändå var möjligt så inledde jag odlingsåret med “vårplöjning” den 19 januari innan det bar iväg på båtseminarium och till MarciaLongan i Italien.

I övrigt va det lite skogsarbete, grönsakspackning och redovisning samt odlingsplanering som gällde under månaden.

Vi fick lite snö i slutet av månaden som på grund av en hel del regn gav oss hela 67 mm nederbörd vilket är mer än normalt. Några grader kallare väder och vi hade haft över en halv meter snö.

Februari

En köldknäpp fjärde februari ledde till att den termiska årstiden förbyttes från höst till vinter men en vecka senare regnade snön bort och åkrarna blev bara igen.

En vanlig syn att det är betydligt varmare än normalt.

11 februari och rabarbern börjar skjuta fart……

Och även i skogen va det bart som ni kanske minns.

Flera stora regn gjorde även februari nederbördsrik, det föll hela 88,9 mm nederbörd under månaden.

Mars.

Första veckan i mars föll det lite snö men även den smalt bort efter en vecka, därefter fick vi faktiskt ett par kalla nätter vilket fick mig att oroas över höstvetet som brunade bort. Slutet av månaden var vacker och solig och det såg ut att bli en tidig vår och jag förbannade mig själv för att jag varit sent ute med fröbeställningarna speciellt nu då pandemin (jäklar där kom det nu i alla fall) störde leveranserna. En morotssort blev jag utan och inte fanns heller rödlöksfrö att få tag på, provade faktiskt sända ett mejl till beredskapscentralens chef för att höra om där fanns frö men fick inte ens ett svar på min förfrågan.

18 mars och höstvetet som varit grönt hela vintern brunar bort.

27 mars och Björnen har lämnat idet rekordtidigt.

28 mars, också flyttfåglarna är tidigt ute.

Trots ett vackert avslut gav en nederbördsrik inledning av månaden oss ändå 52,2 mm väta från ovan.

April.

Valtider.

Det är inte bara i det stora landet i väst som det hålls val i höst, även här hemma hålls ett val som berör oss skogsägare. Närmare bestämt valet av fullmäktige i skogsvårdsföreningen. Senast på onsdag den 25:e ska röstsedeln postas eller den elektroniska rösten avges. Så sök fram det kuvert som postats till er, välj en kandidat och rösta om ni inte redan gjort det.

Jag har själv suttit ett par perioder men ställer inte upp denna gång så det passar bra att slå ett slag för ärendet här på bloggen då jag inte skriver i egen sak.

Det har varit intressant och lärorikt att delta i fullmäktigemötena och framför allt socialt intressant att umgås med likasinnade som brinner för skogsbruk. Jag skulle gärna, av ovannämnda orsaker, ha ställt upp för återval men då jag råkade bli invald i Metsäs fullmäktige så blir det lite av intressekonflikt då föreningen och bolaget anses konkurrera på virkesmarknaden numera. Själv känner jag det inte riktigt så då jag i första hand jobbar / jobbat med den enskilda skogsägarens bästa för ögonen och bolagens i andra hand även om det naturligtvis också är viktigt att föreningen och bolaget går bra. Jag fick dessutom bra med röster i förra valet och det känns lite som att man sviker väljarnas förtroende om man inte åtar sig ett större ansvar för verksamheten än att sitta i fullmäktige. Sen så är det ju inte nödvändigt att samma personer sitter överallt heller och vi har bra kandidater med varierande bakgrund som ställt sig till förfogande i valet så trots att dagens skogsägare är en diversifierad grupp torde var och en finna en egen kandidat. Lite fler kvinnor hade kanske varit önskvärt men vi har på “vår” lista ändå lyckats få 8 av 68 (~12%) att ställa upp.

Så upp till val av fullmäktige i skogsvårdsföreningen!