Etikett: skog

Dagarna börjar bli långa – alltför långa. Då man kommer hem från skogen sju eller halv åtta så orkar man bara äta och så slocknar man på soffan. Det är ju illa för det blir inget gjort i verkstaden där listan på nödvändiga reparationer bara växer.  Och på morgonen så är det ljust så tidigt att man inte hinner göra nånting då heller.

Nåja, det finns jobb i skogen som det börjar bli bråttom med. Nu lovar SMHI bara varmt väder – inte ens nätterna blir kalla som hittills. Jag blir nog tvungen att börja köra ut stockarna nu för att hinna innan vintervägarna smälter. Det är dåliga vägar i år fastän det varit kallt. Det beror på att det inte varit blida så att man skulle ha fått isvägar utan nu är det bara snövägar och då slår det igenom när det blir varmare. Isvägarna kan hålla ända in i maj.

Från och med idag blir det tvunget med en kaffepaus på eftermiddagen så jag orkar tills det blir mörkt. Man täcks ju inte sluta arbetet mitt på ljusa dagen heller … Men gumman är nöjd – hon tycker  att karlar skall ha kroppsarbete så orkar de inte ställa till så mycket elände. Och det har hon alldeles rätt i. Man orkar inte göra nånting alls efter att ha bytt skjorta och ätit på kvällen.

Det är ju högsäsong för skogsarbete nu så jag tänkte presentera min skogsfilosofi: Inga kalhyggen ! Det har alls inget med grön ideologi att göra även om jag är litet miljöförstörd efter 20 år i Helsingfors (det är ju där de gröna finns). Nä, det beror på mitt System LS  (Lat och Snål).

Bäst att genast påpeka att jag är ett undantag – alla riktiga bönder “tar en processor”. Men jag sysslar med gammaldags kontinuerligt skogsbruk. Det betyder att jag i hyggesmogen skog först glesar ut ordentligt så det kan komma ungskog och sedan då ungskogen är 50-100 cm så hugger jag bort de stora träden. Det här är teorin men i verkligheten så har jag efter avverkningen av de stora träden en riktigt trasslig ungskog mellan 30 cm och 15 meter. Det ser hemskt ut men efter några år är där ganska hyfsad ungskog.

Jag planterar aldrig.  Det är ett jäkla arbete att plantera och sedan hålla bort gräset. Och så borde man plantera mycket tätt så man inte får bara kvistar. Och dyrt blir det. Så lättjan och snålheten är den egentliga orsaken.

Men nu har jag fått stöd av en del skogsforskare och professorer på SLU i Sverige. I Skogsland (fin tidning) har det diskuterats ganska hett om andra metoder i skogsbruket än kalhyggen. Tanken är att hålla marken bevuxen hela tiden med olika stor träd för att höja produktiviteten.  Vid kalhygge så försvinner nästan all vegetation (utom en masssa gräs som kvickt sticker upp och hotar kväva plantorna).

Nu passar den här metoden inte alla. Man måste hugga själv för att det skall löna sej. Men jag har en liten traktorprocessor som jag använder vid gallring och små stockar upp till 25 cm ungefär. I år hugger jag så stora träd att jag inte ids försöka med processorn.

Nog är det litet hobby över skogsbruket också för jag gillar att vara i skogen. Och en hobby behöver inte vara så förskräckligt  lönsam …

P.S. Starta Belarus här:  Belarus start (mp3-ljud) !

Just då man fått bort de farligaste arbetena så började ungdomarna hitta på extremsport (eller kanske just därför …). Man lugnar oroliga mammor med att det inte är farligt om man vet vad man gör.  Så egentligen sysslar jag med extremsport (alltså skogsarbete). Det är helt livsfarligt om man inte har erfarenhet och visst får man en “kick” då man fäller en jättetall – och aldrig är riktigt säker åt vilket håll den far. Trots att man beaktat alla faktorer så kan det komma en plötslig vindpust … Senast lyckades jag fälla ett träd över traktorn men bara toppen slog i förvaringslådan. Den var av plåt så den gick att buckla ut.

Motorsågen hör till de allra farligaste redskapen men farligare är att bli under ett träd som fastnat i ett annat och man skall försöka få ned det. Här är traktorlastaren helt oumbärlig och har säkert sparat många liv.

Men i dag fick jag komma hem mitt på dagen för en koppling lossnade och hydrauliken sprutade olja över hela traktorn. Inget farligt men urk så klibbigt … Nu skall jag åka tillbaka till extremsporten och om jag överlever så skriver jag väl flera blogginlägg …