26 februari, 2010 av Nisse

Extremsport

Just då man fått bort de farligaste arbetena så började ungdomarna hitta på extremsport (eller kanske just därför …). Man lugnar oroliga mammor med att det inte är farligt om man vet vad man gör.  Så egentligen sysslar jag med extremsport (alltså skogsarbete). Det är helt livsfarligt om man inte har erfarenhet och visst får man en ”kick” då man fäller en jättetall – och aldrig är riktigt säker åt vilket håll den far. Trots att man beaktat alla faktorer så kan det komma en plötslig vindpust … Senast lyckades jag fälla ett träd över traktorn men bara toppen slog i förvaringslådan. Den var av plåt så den gick att buckla ut.

Motorsågen hör till de allra farligaste redskapen men farligare är att bli under ett träd som fastnat i ett annat och man skall försöka få ned det. Här är traktorlastaren helt oumbärlig och har säkert sparat många liv.

Men i dag fick jag komma hem mitt på dagen för en koppling lossnade och hydrauliken sprutade olja över hela traktorn. Inget farligt men urk så klibbigt … Nu skall jag åka tillbaka till extremsporten och om jag överlever så skriver jag väl flera blogginlägg …

Etiketter:

3 svar till “Extremsport“

  1. Carita skriver:

    Roligt att läsa dig här också. Jag läser alltid dina kolumner i ÖN också, och du får mig alltid att dra på smilbanden, mer eller minde igenkännande. Jag sysslar nu inte med skogsarbete, men i mycket annat har jag känt igen mig. Som t.ex. då du skrev om fjärrkontroller 🙂

  2. Krister Salonen skriver:

    Om Nisses ”extremsport”.
    Min forna skolkamrat Nisses påstående att man aldrig riktigt är säker på åt vilket håll tallen som man fäller faller, kommenterar jag med att påstå: om det är så illa ställt med kunskaperna i trädfällning skall man nog låta bli hela sysslan och överlåta det åt fackmän.

    Men jag tror mig nog förstå vad Nisse vill ha sagt med sitt påstående: Att arbeta med motorsåg i skogen och fälla stora träd är ett extremt farligt arbete. Det skall man inte ta itu med om man inte har tillräcklig yrkesskicklighet. Och han pekar ännu på en farlig situation vid skogsarbete. Då ett fällt träd fastnar i ett annat träd skall man i dagens läge då man oftast har tillgång till traktor med vinsch eller annan utrustning ta hjälp av det. ”Husbehovsmetoder” att ta ned trädet är oftast livsfarliga.

    Eftersom jag vet att Nisses påstående var en överdrift skall jag ännu ge en känga åt honom: som ingenjör borde han ju ha kunskaper i geometri och fysik att räkna ut åt vilket håll ett träd faller?

    För övrigt håller jag med Carita: Nisse har sunda åsikter i sina kolumner i tidningen Östra Nyland.

  3. Nisse skriver:

    He-he, jovisst kan jag räkna men jag litar mera på bondens erfarenhet. Och för det mesta faller nog trädet åt det håll man siktar – speciellt som jag lägger fast vinschen och drar med den.

    Men riktigt, riktigt säker kan man aldrig vara så det farliga området är verkligen 40-50 meter från trädet. Sist och slutligen är det säkrast alldeles bredvid roten för det går snabbt att flytta sej runt trädet då man ser vartåt det börjar luta.

    Det allra värsta är åskådare som kommer för att ”titta på”. Man ser dem inte i skogen och toppen kommer ned med en våldsam hastighet.

    Gå aldrig ens nära en som fäller träd ! Hundra meters avstånd – minst !