Bloggare: Nisse Husberg

Tillbaka till vardagen

Efter den grymma 10-årsfesten för Bondbloggen på TFiF:en i Helsingfors så får man åter anpassa sej till en regnig vardag i skogen. Nåja, vi åt bara lunch och drack bara vatten – men roligt var det.

Vardagen var att hugga i en regnig skog och att deklarera då det regnade som värst. Då föredrar jag skogen även om regnet inte är så trevligt. Det kommer jul och johanni och första maj varje år men också sista februari som borde utnämnas till allmän flaggdag med flaggan på halvstång. Det finns ju två saker man inte kan undvika och det är döden och så skatterna. Döden råkar man ut för bara en gång men skattedeklarationen skall lämnas in varje år.

Förutom att man får kämpa med kvitton av alla de slag och numera också försöka hitta alla elektroniska kvitton som finns här och där så är det ingen lättnad då deklarationen är klar. Då blir man riktigt sur för lönsamheten är ju usel inom jordbruket nu för tiden. Jag brukar se i farsans bokföring från 1938 framåt. Det var ganska litet lyx på den tiden men man fick åtminstone nånting för produkterna ända fram till 1970-talet. Det påstås att det blir matbrist år 2050 så få nu se om man hinner uppleva det.

Bokföringen lämnar många ifrån sej men jag kan inte se någon fördel med det. Det stora arbetet är ju att försöka samla ihop alla kvitton. Det kanske blir bättre i framtiden då alla kvitton är elektroniska men just nu är det ett riktigt RÅDD med många olika sorter. Jag laddar ned kontoutdragen och sedan går jag igenom dem och försöker hitta rätta kvitton. Det värsta numera är alla betalningsfirmor. Man ser inte vart pengarna har gått och vad det handlar om då det bara står namnet på en betalningsförmedlare. Det är rena detektivarbetet att se igenom eposten för den tidpunkten och försöka reda ut vad man egentligen hade köpt då. Och i Paypals lista finns det ibland bara text på kinesiska …

Det var två dagar med litet minusgrader och då for vi till skogs. Jag kör processorn (en liten traktorprocessor Nokka 400) och brorsan kör ut virke med Zetorn och skogsvagnen. I det här vädret är det bäst att ta ut allt genast medan det går att köra alls.

Humöret blir inte så hemskt mycket bättre av att granarna är ruttna nästan allihop. Man ser inte utanpå utan först då man fäller så syns rötan. De riktigt ruttna bitarna hamnat direkt i flisvedshopen men så börjar det bli ett problem med de som bara är litet rötskadade. Jag brukar såga dem till husbehovsvirke men nu blir det så stora mängder att vi inte orkar såga upp allting. Möjligen måste jag sälja dem som flisved. Det som tidigare blev sulfit lönar sej vanligen att sälja som flisved i dagens läge.

Och så undrar man vad man skall göra åt rötan. Det lönar sej knappast att låta ny granskog växa upp för också de små granarna är rötskadade. Så vi lämnar tallarna kvar och hoppas på ny tallskog. Den skulle passa i stenbackarna – men så har vi älgarna som äter upp tallplantorna. Dom borde skjutas.

En fördel är det med det eländiga regnandet: Vi körde in Zetorn i verkstaden och lappade ihop allt vi kört sönder och smorde och fyllde på olja vilket var mycket behövligt. I den här värmen går det bra att arbeta i verkstaden utan extra värmeblåsare. Jag har ett stort batteri som jag värmer från flispannan så där har varit ganska varmt hela den här vintern.

Motorsågarna har fungerat ganska bra efter den första rengöringen och tändstiftsbyten. På 2252:an har det varit problem med kopplingen där fjädrarna brister ganska ofta. Jag såg att man kan köpa en helt ny koppling till den vilket tyder på att det är ett konstruktionsfel. Annars gillar jag den för den är lätt och tillräckligt stark för fällning. På den gamla Husqvarna 254 har ett fäste gått sönder så den måste repareras.

Numera är Jonsered och Husqvarna mycket lika men jag föredrar Jonsered för jag gillar inte det sneda handtaget på Husqvarna. Troligen en smaksak men jag tycker det går bättre att sikta med det raka handtaget på Jonsered.

Nu är det + 6 grader och genomblött så jag sitter och granskar kvitton, försöker hitta datum (varför kan de inte ha en standardform på kvitton ?) och fundera ut vad den underliga texten betyder. Men det skall bli minusgrader på torsdag så då far vi till skogen och har riktigt roligt. Sedan blir det snart faskansbullar (temlor) och efter ett par veckor måste deklarationen vara inlämnad med gråt och tandagnisslan. Och sedan kan man se framåt mot en ny vårsådd och med nytt hopp se hur brodden kommer upp.

P.S. Det var -27 grader i januari i fjol ! Läs En riktig vinter.

År 2020
År 2019
17 februari, 2020 av

Bondbloggen 10 år i dag

Den 8 februari 2010 publicerades de första inläggen i Bondbloggen. Det var Mats som skrev om Rymlingar och Nisse som skrev För varmt för skogsarbete och inläggen finns ännu kvar i Bondbloggen. Den 9 februari 2010 skrev Sonja om Ordentlig vinter, men inte tillräcklig där hon funderar på isproblem (de bor ju på en holme). Den 14 februari 2010 tyckte Kalle att det var Ett händelselöst liv utan djur.

Och sedan har det fortsatt i 10 år med mer än 3000 inlägg, 4800 foton och nästan 12 000 kommentarer … Vem hade trott det ? Nu finns det en fotobok om historien men på grund av den stora mängden så rymdes bara första året med:

Fotobok från första året

I dag träffades vi på lunch tillsammans med redaktionen från Rundradion som hade satt igång alltihop. Litet felaktigt var det att luncha i TFiF:ens sjätte våning (Tekniska Föreningen i Finland) för en bunt bönder men eftersom vi bor så långt från varandra så var det enklast att ta tåg, buss och bil till Helsingfors.

Bloggande bönder på lunch

Allt började med att Mårten föreslog att ordna en blogg för bönder på Rundradions möte och sedan satte Unni, Ingela och Mårten igång projektet. Det blev raketstart och resten är historia som man säjer.

Konceptet blev rätt från början och redaktionen under Unnis entusiastiska ledning gjorde ett fint jobb med att köra igång bloggandet som inte var så enkelt på den tiden. Mårten fick sätta in en del bilder för hand och vi diskuterade fram hur man egentligen skriver en blogg. Men det blev lättare och lättare med allt bättre bloggprogram (det berömda gratisprogrammet WordPress).

Sedan fick vi Rundradions webbpris och träffades alla för första gången i verkligheten i Helsingfors den 2 juni 2010.

Från vänster Mårten, Unni, Mats, Kalle, Nisse, Sonja och Ingela på huk.

Redaktionen var mycket aktiv och organiserade kalendrar och mössor och en resa till Kristinestad och Närpes den 21 september 2010 där Kalle fick sätta sej i Bettinas soffa.

Unni och Ingela på väg till Kritinestad 21 september 2010
Kalle i Bettinas soffa i Kristinestad 21 september 2010

Från april 2011 kom sedan nya bloggare med och Charlotta och Christer är fortfarande mycket aktiva – som ni ju har märkt.

Rundradions Peter Sjöholm, Mårten Seiplax och Ingela West.

Unni kunde inte komma i dag vilket vi djupt beklagar men vi skickar varma hälsningar till henne.

Bondbloggarna Mats Björklund, Sonja Ek-Johansson, Kalle Svedjebäck och Charlotta
Michaela Röman från LF och Christer Finne

Det var ett glatt gäng som åt lunch och pratade. Vi hade fyra timmar på oss men personalen på Tekniska fick försynt påminna oss om att vi gått en kvart över den reserverade tiden och de ville så småningom gå hem. Så man kan verkligen säja att det var en lyckad lunchträff. Vi mindes gamla tider och Kalle drog roliga historier men vi diskuterade också tekniska frågor och hur vi skulle gå vidare.

På grund av de stora avstånden så träffas vi mest över nätet men visst var det roligt att ses i verkligheten igen. Vi kommer att se både bakåt och framåt och försöka utveckla Bondbloggen enligt tid, krafter och möjligheter. Om inte annat så har vi haft väldigt roligt tillsammans (trots avstånden).

8 februari, 2020 av

Sveriges TV var som helst

För 16 år sedan försökte jag få Sveriges TV tillgänglig i Finland. Det försökte också andra men det blev ingenting av det utan tvärtom så tog politikerna bort det som fanns. Satellit-TV var enda möjligheten ifall man fick tag på ett svenskt kort. Nu kollade jag upp en annan möjlighet dvs. över Internet och det fungerar förvånansvärt bra.

Man behöver en VPN-tunnel (Virtuellt Privat Nätverk) till Sverige och sedan kan man se på TV därifrån precis som om man var där. Det har funnits den möjligheten länge men det har varit besvärligt att skapa en tunne. Nu finns det en mängd VPN-tjänster som är lätta att använda. De kostar litet men 3-6 euro per månad kan man nog betala för Sveriges TV (och en mängd annat som man kan få genom tunneln).

Jag har testat ett par tjänster: Mullvad.se som är svensk men bara har hjälptexter på engelska och OVPN.se som kan svenska. Det finns många fler och man kan läsa om dem till exempel på https://sv.vpnmentor.com/blog/hur-man-kan-se-svensk-tv-utanfor-sverige/. Men använd INTE Cyberghost som artikeln rekommenderar för de har kopplingar till skurkfirmor (se https://restoreprivacy.com/cyberghost/).

Helt kort så öppnar man ett konto i en VPN-server och laddar ned ett VPN-program. De flesta erbjuder OpenVPN med färdiga inställningar – man behöver bara skriva in sitt kontonummer och lösenord. VPN fungera vanligen på alla plattformer (Linux, Windows, Mac) också i mobiler (Android, Apple). Sedan öppnar man tunneln och använder datorn precis som vanligt. Man kan se på SVTplay.se i en vanlig nätläsare (Firefox).

Bäst fungerar det (och billigast blir det) med fibernät. Mobil anslutning kan bli dyr eftersom TV och video använder en stor datamängd. Dessutom måste anslutningen vara snabb för att undvika att bilden fryser. Det finns en mängd inställningar för specialtjänster och dem kan man läsa om på VPN-tjänsternas nätsidor. Men Sveriges TV fungerar direkt.

Klicka och se på Sveriges TV …


7 februari, 2020 av

Sveriges Radio i skogen

Som fortsättning på Blåtandslurarna så satte jag in en APP i mobiltelefonen så jag kan höra på Sveriges Radio i skogen. Jag har från förut ett par radiolurar men de är helt oanvändbara eftersom signalen är så dålig här hos oss att ljudet brister hela tiden och man orkar inte alls höra på eländet. Nu blev jag i alla fall positivt överraskad över ljudkvaliteten. Det är sällan som utsändningen bryts och det beror troligen på att det finns en buffert på 15 sekunder så anslutningen kan brytas för så lång tid utan att man märker det. Och med digital överföring så blir det inget brus heller.

Sätt en app (program) i mobiltelefonen

Om man är på en riktigt besvärlig plats där det inte finns täckning alls så kan man i förväg ladda ned sitt favoritprogram och lyssna på det i alla fall.

Förstås finns det en mängd andra appar för att lyssna på allt mellan ljudböcker och musik men jag är ytterst försiktig med att sätta in appar i min mobil. De flesta är nämligen skurkprogram som mest sysslar med att spionera på allt du gör med telefonen – och var du är. Jag hoppas att Sverige Radio ändå är mindre skurkaktig.

Läs nån gång villkoren då ni skaffar en ”gratis” anslutning till nån tjänst. Det är hårresande läsning. Du ger bort alla dina rättigheter och säljer din gamla mormor till högstbjudande i och med att du klickar på ”Godkänner”. Det borde finnas lagstiftning mot dessa villkor. Jag läste villkoren till en av dessa appar som erbjuder 45 000 radiostationer och sedan klickade jag på ”Godkänner ej”.

Och varför lyssnar jag på Sveriges Radio ? Jo, jag orkar inte höra på Finlands radio. Musiken är urusel och så pratar de en massa smörja. Nåja, sanningen är att jag är för gammal för dagens ”trender” och enbart orkar höra på Kaffekvarnen. Det är inte mycket bättre med Sveriges Radio. P1 är någorlunda så länge de håller sej till vetenskapsradion men då folk får ringa in och uttala sej så byter jag kanal. Ofta hör jag på P4 därför att man där har lokalradio och jag kan följa med Västmanland och Örebro (vårt hus är på gränsen mellan Örebro och Västmanlands län) och det är intressant att höra vad som händer i de trakterna.

Men så kommer det modern musik och då måste jag igen byta kanal. Det verkar som om den nutida svenska musiken är pipig och är den inte det så är den gnällig. Annat var det med Beatles och Rolling Stones :-). Det betyder också att man inte kan höra på P3 alls. Så det blir ofta P2 med klassisk musik. Den är för det mesta hörbar utom då de börjar spela nånting modernt.

Det finns ju Spotify och allt möjligt liknande men om jag skall höra på musik så väljer jag min egen. På Youtube finns ju Benny Anderssons orkester med Helen Sjöholm och en hel del gamla svenska låtar (samt Beatles) men jag har tekniska problem. Det finns appar som bara plockar ned ljudet men jag har inte fått dem att fungera så som jag vill. Utvecklingsarbetet fortsätter …

Sedan har jag också börjat installera VPN-tunnlar så man kommer åt olika länders interna program (också TV) men mera därom senare.


6 februari, 2020 av

Solen – en sällsynt gäst

Efter flera månader med tjocka moln så bröt solen plötsligt fram och jag måste bara ta ett par foton.

Tunga moln får ge vika för blå himmel
Helt molnfri himmel då jag lastar av de sista sockarna

4 februari, 2020 av

Och så gick den sönder …

Jag börjar vara expert på att skriva om allt möjligt som gått sönder. Det är förstås inte alls ovanligt att det händer en hel del i skogsarbete men processorn var igång bara i två dagar innan jag lyckades få sönder den. Och det var ren dumhet.

Returfiltret sönder

Det samlas stora hopar med kvistar vid processorn då man kör ludna granar genom den. Ibland kommer kvistarna upp mot bakrutan så att man inte ser just nånting alls. Då tar jag bort dem med gripen och det går bra – men inte om man samtidigt tar bort halva returfiltret.

Det huvudsakliga felet var att jag hade glömt att skruva fast skyddet ovanför filtret. Det skall skydda just emot sådant som hände i går. Den nya lastaren kommer nämligen närmare hytten än den gamla som helt enkelt inte nådde fram till filtret. Det hade jag förstås glömt för i fjol vintras körde jag inte alls med processorn.

Skyddplåten insatt

Helt skyddar plåten inte mot gripen – den kan fortfarande få tag i slangens krök. Jag måste troligen sätta in en breddning av plåten som går ut över slangen. Men först måste jag ha nytt returfilter.

Det är inte så farligt att vänta en vecka för jag behöver vara ute i skogen och fälla för hand. Att sitta hela dagen inne i hytten och köra processorn gör att jag blir så styv att jag knappt kan vrida på huvudet. Det går an så länge man kör in stammar från vänster sida men från höger sida är det besvärligt.

Vridstolen går inte att vrida rakt bakåt utan jag sitter vänd åt höger med ena benet upp under sitsen och andra foten snett bakåt så jag kan trycka på gasen då man kör träden genom processorn. Kvistjärnen slår av kvistarna mycket bättre då man får fart på trädet.

Men att svänga huvudet åt vänster är besvärligt. Egentligen borde jag svänga det rakt bakåt eftersom jag är närsynt och bara ser nånting genom glasögonen. För att kunna svänga stolen helt så borde jag köpa en ny traktor för 100 000 euro – så det är billigare att stiga ur hytten och kvista en stund för hand i stället.

I dag är det +4,5 grader och snöslask så jag sysslar hellre med att lappa ihop maskiner. Jag har också en del datamaskiner som absolut borde uppdateras. Och så skall deklarationen in den här månaden …

2 februari, 2020 av