Bloggare: Nisse Husberg

Två lastare i en skog

Hälsning eller dragkamp ?

22 februari, 2021 av

Älgar vid hygget

Redan tidigare så hade vi älgar på besök men efter det att vi fällt ett par stora aspar så har vi dagliga besök. I förrgår var det fem älgar som stod och åt på de klenare kvistarna på de fällda asparna. Då jag kom körande med traktorn så for två kalvar iväg och tre större älgar såg litet oroliga ut. Men då jag stannade (med motorn igång) så lugnade de tre sej och fortsatte äta. Sedan kom brorsan körande med den andra traktorn men det brydde de sej inte om. Först då vi började fälla stora granar så drog de sej långsamt bort.

Våra älgar på middagsmat

Det var ganska bra skogsväder men i dag är det kallt igen. Temperaturen vill inte orka över -16 grader och då är oljan ännu styv och lastaren långsam. Så jag tror att jag deklarerar igen. På söndagen skall det bli +5 grader men sedan blir det måttliga minusgrader (-10). Därför lönar det sej att deklarera nu och fara till skogs nästa vecka. Nu sitter jag inomhus och eldar. Jag sågade knåbbar (kubbar) av de torra granarna förra veckan och nu klyver jag och eldar med dem. De brinner bra om man klyver i tillräckligt små vedträn.

Torrved

Jag fällde en bålagren (stor gran) som var 60 cm i diameter och fick två svarvstockar (58 dm) plus två 52 dm stockar från den. Det är en bra kandidat till årets bålaträä (stort träd) men där finns en ännu större gran så om vi får omkull den så blir den troligen årets bålaträä. Men jag tror jag måste montera ett längre svärd på sågen för att det skall lyckas.

Gran 60 cm diameter

För övrigt så blev jag tvingad till läkarundersökning i går. Det är närmare 60 år sedan jag var på Tilkka (arméns sjukhus i Helsingfors) efter en kollision då vi återvände till Dragsvik efter en permis. Jag har undvikit alla läkare och sjukhus sedan dess (jag har sjukhus- och läkarskräck). Flickan som tog blodtrycket tyckte att det inte kunde ha varit bättre så det var bra att jag hållit mej borta. Det beror säkert på skogsarbete varje vinter. Man hålls i prima skick bara man är i skogen på vintern. Men visst går det långsammare och så faller man oftare nuförtiden.

Det var fastlagstisdag i går så jag fick fastlagsbullar till kaffet (temlor som Ture Sventon säjer). Tyvärr åker vi inte mera langliini (långlinet) men jag minns att min moster Karin från Kungsböle i Strömfors kunde ramsan:

Ååka, ååka langliini;

Liin langt såm töumåna ;

Knoppana såm böunåna ;

Sjeltjin å sjevan ;

i grannas mooris nevan.

17 februari, 2021 av

Ingen bananodling än

Den globala uppvärmningen har ännu inte gått så långt att vi kan börja odla bananer. Det har varit en riktig vinter med -26 grader och en hel del snö – raka motsatsen till fjolårsvintern som var varm och utan snö. Det är inte bara här utan det har varit -26 grader också i Tyskland. Man undrar om Nordpolen flyttat söderut …

Skogsvägarna har blivit fina efter det att vi kört upp spår och det har frusit. Litet ojämna har de varit men i går körde jag med frontlastaren och jämnade ut dem så de är som landsvägen nu. Tidigare vågade man inte köra med skopans bett nere eftersom marken inte hade frusit men nu går det bra att köra snö – leran är stenhård där man kört. Men utanför vägarna är marken fortfarande ofrusen under snön.

Frusna vägar

Traktorerna skall ha motorvärmen på i ett par timmar förrän man startar och sedan är hydraulikoljan styv ännu nån halvtimme. Jag börjar fundera på att byta till riktig hydraulikolja i Belarus som har skild hydrauliktank – Zetorn använder samma olja som växellådan. Nu använder jag Monitra till allt (utom sluväxlarna) vilket ju är mycket bekvämt. Dessutom är det en hel del billigare. Hydraulikoljan måste ofta fyllas på då lastaren läcker eller slangar brister. Men Monitran är sämre i kallt väder än riktig hydraulikolja.

Det är -5 grader i solen men vi hugger på norrsidan och där är det betydligt kallare (-18). Dessutom blåser det från norr så man kan inte stå och prata nån längre stund. Det är i alla fall varmt i hytten på traktorerna sedan jag installerade värmefläktar i hyttaket för att hålla rutorna isfria. Vi sitter en hel del i hytten eftersom vi använder traktorn för att fälla och plocka ihop. Lastarns bom är mycket starkare än ett vippjärn – speciellt eftersom den bryter så högt upp på stammen. Med den kan man fälla åt det håll man vill (utom i motvind) och så är det mycket säkrare eftersom man inte behöver såga gångjärnet så smalt.

Stora vippjärnet

Vi hade också besök av tre älgar som var nyfikna på vad vi sysslade med. De är inte alls rädda för traktorn men börjar man gå emot dem så försvinner de. I går kväll då vi kom hem vandrade också tre älgar över våra åkrar vilket är ganska vanligt.

Mitt i bilden syns två älgar

I gammal skog får man lätt fel perspektiv. Vi hade tre aspar som vi ville ha bort. De såg inte så stora ut men det var med nöd och näppe som svärdet (13″) räckte till för att fälla dem. Det blev sju tre meters bitar plus en massa ved. Det behövs inte många sådana aspar för att få ihop till minimimängden (10 kubikmeter).

Intressant nog gick stockpriserna upp vid årsskiftet fastän man på hösten skrev om dålig efterfrågan. Vi få nu omkring 70 euro per kubik och litet mer för svarvstockarna (minst 26 cm i toppdiameter). Men det bästa med svarvstockarna är att det får finns litet hårdröta i mitten och de får vara litet krokiga. Sådana har vi en hel del och de duger inte till vanlig stock.

Jag skrev avtal med reviret om leverans i slutet av april så nu får vi se om vädret håller – liksom maskinerna och gubbarna. Det blir nästan enbart granstock i år. Där vi hugger finns just inga tallar och ganska dåligt med björk. De klenare granarna inne i skogen låter vi vara så det blir just ingen massa heller. Bara litet sulfat (eller flisved) från de rötskadade granarna som tills vidare inte varit alltför många.

Flisved behöver vi också. I fjol blev det en hel del flis kvar men i år ser det illa ut om kölden fortsätter fastän vi flisade lika många kubik (150) som i fjol. Vi måste nog öka flismängden eftersom den globala uppvärmningen inte syns här än. Det tycks komma kalla vintrar ännu. Någon enstaka köldknäpp klara vi galant med vedeldning i kakelugnarna och stuvuhelln (köksspisen) men längre köldperioder kräver mera flis.

Så nu sitter jag inne och eldar och började deklarera ifall det skulle vara fint skogsväder i slutet på månaden. Solen lyser redan ganska starkt så fastän det är -17 på nordsidan så hade vi -5 på sydsidan i solen. Nästa natt skall ännu bli kall (-25) men sedan lär det bli varmare och snart kommer mars månad. Vi fick biidjöönindjin (gödseln) hemkörd så det nya odlingsåret skall börja så småningom. Ingen vet hurudant det blir men det ger alltid möjlighet till nytt hopp.

Inför en ny vår …

11 februari, 2021 av

Stockskogen 2021

I fjol var det gallringsväder – ingen snö – men i år passar det bättre att fälla större träd. Och vi har ett uppdämt behov av att ta bort stora granar som är i farozonen för röta. Så jag tror att jag inte sätter på processorn som mest lämpar sej för små träd (upp till 25 cm). I stället sågar vi omkull en remsa med stora granar för att få in ljus och föryngring.

Små och stora granar

Bilden ovan visar tydligt att det finns fin ungskog utanför den täta granskogen med stora yviga träd men dåligt med plantor inne i den täta skogen. Så nu skall en eller flera rader med täta stora granar bort. De är inte små för flera ger två 58 dm svarvstockar (minst 26 cm toppdiameter) plus två 52 dm vanliga stockar. Tillsvidare har jag klarat mej med 13″ svärd på motorsågen men med nöd och näppe.

Vipparn

Eftersom jag inte har processorn bak på traktorn är det lätt att använda lastaren för att vippa omkull träden. Fast man måste i alla fall såga av dem :-). Lastaren är mycket starkare än ett vippjärn och man klarar sej bra att fälla ensam. Speciellt om träden lutar eller har kvistarna åt fel håll så vill jag ha bommen mot trädet. Då kan man också fälla med god precision eftersom man kan lämna ett ordentligt gångjärn. Sedan går det snabbt att plocka undan stockarna med lastaren. Med så här mycket snö så radar jag dem helst i stora hopar så man hittar dem.

Självgallrad skog

De stora träden finns mest i skogslaggen och längre in finns det alltför många långa och smala träd. Vi borde ha gallrat här för länge sedan men det fanns ännu viktigare bitar att sköta om. Men skogen har självgallrat ganska bra. Problemet är bara hur man går vidare. Jag tänker INTE börja glesa ut här för då blåser resten omkull eller knäcks av blidsnö. Jag gallrade en bit för många år sedan enligt alla möjliga rekommendationer och nu är där enbart en tom glänta.

Så nu får alla träd stå kvar tills det kommer ungskog under. Sedan tar jag bort en remsa till innan ungskogen blir för stor. Det lönar sej inte att gallra mer utan där man börjar hugga skall alla stora långa träd bort. Möjligen kan man ta bort undertryckta. Jag räknar med att den befintliga ungskogen skuggar bort det värsta gräset eftersom det blir en så smal remsa. Nu går det ännu bra att fälla utan att skada ungskogen.

Det tar nästan lika lång tid att kvista en liten gran som en stor men den stora ger mycket mera kubik. Därför lönar det sej att fälla och kvista stora träd med motorsåg men inte små. För gallringar behövs traktorprocessorn. Eftersom vi fäller på en smal remsa så måste man kvista, kapa och flytta undan då man har fällt två träd. Det blir stora mängder kvistar men jag flyttar undan dem med lastaren. Då får man också en stabil körväg vilket är bra nu då marken under snön inte alls är frusen – utom där man kört spår.

Fälla, kvista, kapa och sätta i hopar.

Vårt värsta gissel är rotrötan som kan göra en stor gran oduglig som saluvirke. Här har det funnits ett par granar med röta men inte alltför många. Vissa har bara haft röta i första stumpen så vi är ute i grevens tid. På den här biten har vi inte haft torra träd men på en annan bit har vi åtskilliga stora granar som blir ved.

Min filosofi är att det alltid skall växa träd överallt och därför så sparar vi all ungskog som vi kan. Ibland plockhugger vi och ibland hugger vi smala remsor på norra sidan. Då blir det mindre problem med gräset. Jag bryr mej inte om några mallar utan ser vad som behöver göras skilt för varje bit. Jag är inte helt emot att kalhugga en “ruta” men har dåliga erfarenheter av hur det sedan går. Vanligen blåser det omkull en massa träd i kanten på rutan eller så torkar de kvarvarande. Kanske de får ljuschock …

Tidigare hyggen (mitten mot höger)

På bilden ovan ser man tidigare hyggen (ungefär tio år sedan). Kvarlämnade tallar och en del klenare granar visar hur hög skogen var före hyggena. Tallarna skall bort men inte i år för där vi nu hugger finns inga tallar och man måste ha en viss mängd för att kunna sälja stockarna. Det man kan se är att ungskogen växer så in i norden i skogslaggen där den får ljus. Men kvaliteten blir inte så bra för träden blir korta med täta kvistar. Inne i skogen blir granarna långa och med små och få kvistar.

Vädret är nästan perfekt för skogsarbete just nu. Det är bara snön och ofrusen mark som krånglar litet men vi är i en stenbacke så det går nog. Januari var inte så bra. Först var det för varmt, sedan för kallt och så kom det snö på ofrusen mark. Men nu har vi ganska bra vägar och prognoserna lovar kallare väder.

I dag var också lilla Zetorn med lastare till skogen och det gör absolut arbetet snabbare. Gubbarna slänger inte mera propsarna i hopar för hand. Visst är man ännu litet styv i musklerna och visst kroknar man på kvällen efter maten men så har det alltid varit i början på skogsarbetet. Och så slant jag på den sneda stödfoten och slog svanskotan. Att lyfta foten över de stora hoparna med kvistar lyckas inte alltid så man står på näsan allt emellanåt. Men det märks att konditionen blir bättre hela tiden – allra bäst är den vanligen i april då det är slut på skogsarbetet.

Skogsarbetet går i släkten både från min pappas och min mammas sida och vi trivs utmärkt i vinterskogen med brorsan. Det är inte heller någon dyr hobby – man får till och med litet inkomster av den. I går satt det en tita på en kvist och hälsade på oss. Jag vet inte nånting om fåglar men brorsan har ett stort intresse. Jag är mest nöjd med att det inte finns flugor, myggor och annat elände i skogen på vintern …

3 februari, 2021 av

Tråkigt ? Bli bonde !

I dessa pandemins och inskränkningarnas tid är media fyllda av tragiska historier hur TRÅKIGT det är. Den som behöver en adrenalinkick kunde då bli bonde så är det lätt avhjälpt. För nån timme sedan stod jag med båda bakhjulen i ett stort vägdike (som grävdes upp i somras). Till och med stora Zetorns bakhjul försvann nästan helt i diket och frontlastaren pekade upp mot skyn. Naturligtvis tvärs över vägen så att ingen kom fram.

Det är fruktansvärt halt just nu och då man hoppar på bromsen så märks det just inte alls. Den stora tunga traktorn bara fortsätter att glida ner i diket. Jag har inte köpt iskättingar till stora Zetorn eftersom den är fyrhjulsdriven och vi har ganska platt mark. Men redan då jag körde snö så började jag fundera på kättingar för traktorn for ofta med sidan före. Under snön är det dessutom helt ofrusen mark så bakhjulen tvinnade lätt i den våta leran.

I ett sådant sammanhang fungerar adrenalinkörtlarna alldeles förträffligt och jag ringde efter brorsan att komma och dra upp mej med Belarusen som hade kättingar. Efter att ha dragit av en gammal tjock kätting så flyttade vi fästpunkten till frontlastaren så att Zetorn inte skulle stjälpa. Och till sist kom den upp ur diket. Kättingar med isdubbar är ganska effektiva. Men det var i sista sekunden för framhjulen på Belarusen styrde naturligtvis inte i halkan (de har inga kättingar) så Belarusen höll på att fara ned i diket den med. Men då var Zetorn redan uppe på vägen.

De gamla kättingarna fungerade bra för våra små MF-traktorer men de nya traktorerna är tre gånger tyngre så det blir att skaffa grövre och starkare kättingar. Ingenting gick sönder så efter en kopp kaffe så började man lugna ner sej. Det är knappast sista äventyret för i år. I skogen lär det komma flera äventyr ännu den här vintern.

Nej, jag har inte alls något behov av resor eller äventyr. Det normala livet på landet räcker riktigt bra till för mej. Efter kvällsarbetet i verkstaden skall jag lägga mej på soffan och vila inför morgondagens nya adrenalinkickar ….

27 januari, 2021 av

Zetorn ihop och provkörd

I går startade vi lilla Zetorn efter det att vi skruvat ihop den. Den startade utan problem men vi har ännu inte belastat den. En packning vid termostatens kåpa ser ut att läcka litet men annars verkar den vara i skick.

Zetorn med ny kylare

Bytet av kylare var däremot litet besvärligt. Den nya kylaren har en kant som går längre bakåt än den gamla och slangarna till luftintaget passar inte så bra. Den gamla kylaren var smalare därför att den har ett skilt expansionskärl medan den nya har inbyggt och därför är den bredare i övre kanten. Jag har beställt nya slangar men de har ännu inte kommit.

Så är det alltid. Om man börjar ändra på nånting så passar det sällan fastän det i princip borde göra det. Vi måste också slå ihop plåten till fläkttunneln därför att skruvhålen var en halv centimeter för breda. Sedan började plåten ta emot fläktremmen så jag klämde ihop den med två skruvtvingar – hoppas det räcker till för annars måste jag skruva bort den och skära bort litet plåt. Det är inte många millimetrar men det måste finnas ett mellanrum så att inte fläktremmen förstörs.

Förra reparationen för två år sedan blev inte riktigt färdig men nu fixade jag också mätarna för kylartemperaturen och bränslemätaren (som är ny). Ett misstag gjorde jag då jag köpte givare till bränsletanken. Givaren är nämligen amerikansk och passar inte ihop med mätaren som är europeisk. Annars fungerar det nog men den visar fullt då tanken är tom och tvärtom …

Givarna till temperaturmätaren är också ett bekymmer eftersom det tydligen inte finns någon standard alls. Till sist måste jag sätta dem i en skål med vatten som jag värmde upp och jämförde vattnets temperatur med vad mätaren visade. Jag hittade till slut en kombination givare-mätare som bara visade fem grader fel och det kan man leva med. Det är i alla fall viktigt att se till att man har rätt givare. Tydligen räcker det inte med rätt reservdelsnummer för givarna ändras med tiden. Nu har jag sex givare och sex mätare som visar mer eller mindre fel.

Jag har länge misstänkt att mätaren visat fel och nu är det bevisat att den gamla kombinationen visade 60 grader fastän den borde ha visat 80. Jordningen av givaren är också viktig. Man skall INTE använda gängtejp för då jordas givaren inte ordentligt. Bäst är det att använda givare som har två uttag och så drar man två ledningar från givaren till mätaren. Då behöver gängorna inte jorda alls. Tyvärr är givare med två uttag ovanliga.

Nu väntar jag bara på paketet med slangar. Jag beställde från Schlauchland (Slangland) i Tyskland för jag behövde en del specialkrökar och så beställde jag ett T-stycke för MF165 så att vi kan sätta in hyttvärme i den. Vi skall täta hytten på MF165 men då blir det problem med kondensation på rutorna så man måste ha värmefläkt för att se nånting. År 1970 då vi köpte MF165 så fanns det inga traktorhyttar med värme och heller inga uttag i kylsystemet för hyttvärme.

Det har varit slaskväder så det var bättre att göra verkstadsarbete men nu börjar snön ha kommit ned från träden och taken. Dessutom blir det fina skogsvägar nu då det är blidsnö.

24 januari, 2021 av