Bloggare: Nisse Husberg

Städdags

Senast i juli måste torken tömmas och städas så att vi kan flisa för nästa vinters värme. Det borde ha gjorts redan tidigare så att vi skulle ha kunnat utnyttja den hemska hettan för torkandet men takarbetet togs trots allt en hel del tid.

Det var inte heller lätt att tömma torken i hettan. Jag klarade bara av ungefär en timme i skyddsutrustningen innan värmeslaget börja hota. Svetten bara rann hela tiden.

Torken nästan klar för flisning

Ännu måste jag reparera luckor och bygga högre skalmar för flisen. Det blir nämligen en stor hög innanför luckan som sedan rinner ned mot dörren. Utbredd blir det inte just högre än en meter. Luften går mycket bra igenom flisen så man kan sätta ganska tjocka lager men vi har gått över till att flisa i två omgångar i stället för då går torkningen snabbare.

Men det blev en hel del städande inomhus också på grund av hettan. Den gamla tegelladugården håller sej sval ganska långt in på sommaren. Så nu städade jag upp i stallet som allt mer blivit ett stort skräprum. Eller inte skräp utan viktiga och mindre viktiga saker huller om buller i flera lager ovanpå varandra.

Det började för många år sedan då råttj-na gnagde sönder värmeröret av plast. Alla golvskivorna svällde upp och måste bytas ut. Spånskivor är nånting jag aldrig mer kommer att använda. Träfiberskivor och fanér går an men spånskivor är djävulens påfund.

Då man byter ut golvskivorna så måste allt ut ! Och sedan in tillbaka. Men krafterna räcker inte till för att bära in allt och sortera upp det så allt bli liggande i stora hopar. Men det var inte slut med det. Råttorna gnagde sönder plaströret en gång till. Jag behövde inte byta alla skivorna den andra gången men tillräckligt för att få kaoset att blir dubbelt värre. Men nu satte jag in kopparrör och satte metallslang utanpå de plaströr som blev kvar.

Så småningom skulle väl kaoset ha blivit uppstädat men så flyttade Mia in på Skepparegatan där vi bodde då jag arbetade i Otnäs. Och hon tömde källaren och hämtade hem en massa lådor. Sedan flyttade Henrik in på Skepparegatan och sedan till Borgå. Mera lådor och saker. Och så började Henrik bygga om Ribackhuset – och hämtade morsans och farsans saker till stallet ,,, Dessutom förde jag dit en mängd nyinköpta elektronikkomponenter och förde dit det jag städade ut från mitt arbetsrum inne i huset.

Det måste bara städas upp för jag hade viktiga saker där också som jag inte mera hittade. Men jag insåg att det var ett stort arbete och sköt upp det år efter år. Takarbetet krävde också en massa tid. Men nu var klockan slagen – golvet skulle fram och torkas av. Till all tur hade vi fört de gamla skåpen från bägge husen till ladan så att man kunde ställa in en hel del där.

Här är redan hälften bortstädat så man ser golvet här och där

Det värsta med städandet är att man hittar en mängd gamla intressant saker och papper och så fastnar man med dem. Det gör å andra sidan städandet intressant. Många viktiga papper och saker kom också fram. Men tid tar det.

En orsak till städandet var också att jag ville ha igång min egen syhörna. Jag hade köpt en fin begagnad Bernina symaskin (begagnad). Den hade jag haft inne i huset men tanken var att använda den för arbetskläder och tygrör i torken. Och de är så dammiga att man inte vill ha in dem i huset. Jag har en massa tygrör för säd och konstgödsel ich annat för tygrör är betydligt mera flexibla än metallrör.

Efter många lass med mest papper till arkivet i ladan så kunde jag ställa upp bordet med symaskinen. Nu på sommaren är det bara bra med lufthål men till hösten och vintern vill man gärna sätta en lapp på de värsta hålen i byxor och skjortor.

Min egen syhörna i stallet

Lägg märke till bordslampan. Den hade farsan på sitt skrivbord ända sedan 1940-talet. Bordet har jag själv gjort i slöjden i skolan och det är förstås litet underligt. Bordsskivan har gångjärn och under den finns det en lika stor låda som hela bordet. Där förvarar jag gamla saker som man inte behöver så ofta.

Nu försöker jag borsta bort rosten från verandatakets plåt så att jag kan måla den med linoljefärg. Men det är också ett ganska hemskt arbete i solen. Mitt på dagen måste jag därför syssla med verkstadsarbete

Men en syssla behövde jag inte göra i år. Henrik plockade flyghavren och jag hade riktigt illa att vara då han gick i hettan på veteåkrarna och plockade. Men min syn är numera sådan att jag inte är till någon nytta då det skall plockas flyghavre. Det värsta var att det 90 mm:s regn som kom gjorde att det inte gick att spruta mot flyghavren fastän jag nog ahde medel hemma. Och sedan blev det för sent.

Tidigare års sprutande hade i alla fall gjort att bara en åker hade litet mera flyghavre och där hade jag inte sprutat i fjol mot flyghavre. Men man måste ändå gå över alla åkrarna så att man inte nästa år har en stor fläck där flyghavren drösat.

Taket är inte riktigt klart för det behövs ännu målning av väderbrädor och så skall takrännorna sättas upp. Men det är inte så bråttom med det. Först måste jag få igång flisandet.

Vi väntar på det kyligare vädret så att vi skall orka göra nånting men hettan håller ännu i sej. Urk !

21 juli, 2020 av

Sista plattan på taket

Klockan 19:37:20 i dag satte vi (alltså Henrik) sista plattan på det nya hustaket. Då är ett två års arbete klart (förutom en hel del småarbeten förstås). I morgon bitti börjar det regna men det är bara bra. Då skall jag ligga och sova hela dagen.

Sista plattan

Nu ser huset precis lika ut som förut med de gamla plattorna återuppsatta. Inget som glänser och glimmar och ser nytt ut. Men det här taket har hållit i 70 år (plattorna sattes upp 1949) och lär hålla i 70 år till. Om nu inte någon framtida generation vansläktas helt och föredrar glitter och modernt bjäfs framför beprövat och hållbart.

Man har ju ansett sej vara ungdomlig och stark men då jag sett Henrik hoppa omkring som en bergsget på taket så börjar jag misstänka att jag börjar blir äldre. Fast han är ju bergsbestigare med erfarenhet och träning och inte minst god utrustning vilket kom väl till pass i takarbetet. Nog kan jag göra arbetet själv men betydligt långsammare.

Dottern undrade nyligen om ”tatji ellär farsan e fäärdi först”. Nu kan jag lugnt dö för jag hade tänkt att jag måste laga taket färdigt förrän jag dör. Möjligen måste jag skjuta upp hädanfärden ännu litet för Henrik behöver nog hjälp med jordbruket. Det är också långt kvar till 105 då gamlingarna här i byn brukar gå hädan. Kanske det går litet bara jag fått vila upp mej efter takarbetet. Det var de eländiga hötidsskurarna som jagade på oss. De kommer ju alltid den här tiden på året då man hade torrhö på åkern. I natt kom det 10 mm i en åskskur – men det torkade snabbt upp på taket i solen och blåsten.

10 juli, 2020 av

Ösregn och takarbete

Jag hann knappt skriva att det var torrt och hett så slog vädret om med besked och vi fick 85-90 mm regn inom ett dygn. Jag vet inte exakt för regnmätaren blev överfull andra gången (jag tömde den emellan regnen).

Regnområdena kom från Borgå och de värsta regnen kom rakt över Hindersby. Både söder och norr om oss så kom det betydligt mindre regn. Det var åskartade regn men inte så hård åska. Men blåsten var hård.

Vi hade ett par timmar före regnen började fått upp alla skivorna på taket – alltså de 15 mm fanérskivor som vi använder som underlag för plattorna. Det är ordentliga pärtor: 120 x 270 cm så det gick ganska snabbt eftersom vi inte hade någon vinkel på baksidan av taket – bara två tuutar (skorstenar). De flesta skivorna satte vi upp hela och behövde såga bara fem.

Takfanérskivor

Det gick bra att lyfta upp skivorna med den långa Farma 8,5 lastaren. Brorsan och Henrik lyfte dem på plats och fäste fast dem. I längdriktningen är de spuntade och i år gick det lätt att få spunten att passa. Det var litet besvärligare i fjol men skivorna hade tydligen torkat under året för nu var det inga problem.

Henrik sätter sista skivan på plats
Bara fönsteruskottens skivor kvar

På måndagen hann jag ännu sätta upp de tre mindre skivorna ovanför fönsterutskotten förrän det började regna. Prognoserna hade velat mellan 16 mm och 30 mm men sist och slutligen blev det närmare 90 mm ! Det klarade varken skivorna eller det gamla pärttaket av utan vi fick vatten in i huset i alla rummen på norra sidan. I mitt arbetsrum på första våningen droppade det vatten i ett ämbar och i sovrummen på andra våningen blev tapeter och kläder våta.

Takläcka i gröna rummet

På tisdagen hämtade Henrik fyra presenningar från Borgå och satte upp dem utanpå skivorna. Men den hårda blåsten lyfte upp presenningarna och det kom in mera vatten i gröna rummet. Sedan skruvade vi fast kanterna på presenningarna – men då hade de värsta regnområdena dragit förbi.

Takarbetet fortsätter

På bilden ovan har vi tagit bort ett par presenningar för att fortsätta med takarbetet. Vi måste få takplattorna på innan taket börja hålla regn. Troligen rann vatten längs de spuntade skarvarna på fanérskivorna till ändskarvarna som inte är spuntade och där rann det ned. Pärttaket var i ganska gott skick men det klarade inte heller av de stora mängderna vatten som kom ned.

Nu försöker vi skruva upp så många takplattor som vi hinner mellan regnen. Det skall regna så gott som varje dag i en veckas tid. Inte speciellt bra väder för takarbete men det var nödvändigt med regn för brodden även om 90 mm var litet för mycket.

Nu har jag problem med flyghavresprutandet för det går inte att spruta förrän om en vecka och det börjar vara för sent även om vi sådde ganska sent. Å andra sidan så har säkert en hel del flyghavre grott först efter det myckna regnet. Det kan bli en hel del plockande i år.

Aldrig är det bra. Regnar det inte för litet så regnar det för mycket.

2 juli, 2020 av

Torrt och hett

I går lyckades jag spruta de sista åkrarna. Det tog tid för jag vågade inte köra annat än tidigt på morgonen då det var litet svalare och fuktigare luft. Brodden var så stressad av torkan och hettan. Temperaturen och fukthalten blev hyfsade först fyratiden på morgonen och sedan var det slut på det hyfsade redan klockan sju. Som bäst var det omkring 17 grader och 60 % luftfukt.

Broddarna har jag inte haft tid att se på alls på grund av takarbetet men nu fick jag en överblick hur de ser ut. Det är tvärtom i år eftersom de goda mullåkrarna är helt uttorkade medan leråkrarna tycks ha hållit kvar fukten litet bättre. Till all tur fick vi ett åskregn för litet över en vecka sedan. men det var mycket lokalt för vi fick 20 mm medan det bara kom 5 mm i norra delen av Hindersby och ingenting alls i kyrkobyn. I Borgå var det störtregn och Henrik måste åka dit eftersom verandan blev översvämmad och vattnet rann ned i källaren.

Samtidigt var det ett ordentligt åskväder och blixten slog ned alldeles invid oss. Men det blev inga problem med elektroniken – det verkar som om nedgrävandet av elkablarna avhjälpt åskproblemen.

Broddarna var inte så dåliga på leråkrarna utom där vi kört till skogen i vintras. Det var ingen tjäle så vägarna blev ordentligt tillpackade.

Broddarna 25 juni 2020

Tyvärr var det inte överallt lika bra. På vissa ställen har brodden lidit av torkan. April månad var riktigt torr så det fanns just ingen vårfukt i jorden heller.

Torkan syns på många ställen

Ogräs fanns det ganska vanligt utom på två åkrar där baldersbrå höll på att ta över helt. Det var på Brennendjin där jag hade sått in vallfrö (timotej och klöver) så jag var tvungen att spruta med tribenuron (Trimmer eller Express) som inte borde ta kål på klövern. Till all tur är det också effektivt mot baldersbrå vilket jag tydligt märkte följande dag då baldersbrån krökt ned sej. Annars hade jag haft djungel där.

Baldersbrå (och litet vete)

Det var årets baldersbrå för fjolårets syntes nog men ganska litet så förra höstens glyfosat tycks ha fungerat bra. Överårs baldersbrå är inte alls så lätt att bli av med.

Aaltjärri som är en skogsåker var nästan bäst – troligen för att den inte torkat ut lika illa som åkrarna utanför skogen. Det var bara ett fåtal fläckar som var dåliga. Torrt var det där också för den pöl som alltid brukar vara våt var nu torr och stenhård.

Aaltjärri 27 juni 2020

I enlighet med efterklokhetens dåraktiga visdom så borde jag ha sått nån vecka tidigare. Men jag är van att vänta eftersom direktsådd absolut inte får ske på fuktig lerjord. Då packar den till leran alldeles förskräckligt. Fast allting var ju torrt redan i april i år … Man får anmäla sej till de okunniga amatörjordbrukarnas förening.

Det allra viktigaste med odlandet på lerjordar är att passa på med såtidpunkten. Det får inte vara för vått men inte heller för torrt utan det är på timmen när man måste så. Och i år blev det för sent. För de besvärliga lerjordarna har alla andra åtgärder just ingen betydelse. Det viktigaste är regnet. Det får inte komma för mycket och inte för litet och det måste komma i lämpliga mängder vid rätt tidpunkt.

Och så är förstås markstrukturen viktig. Den försöker jag förbättra med vall för på den tiden vi hade kossor så var strukturen betydligt bättre på grund av den myckna vallen. Nu är jag bara litet orolig hur det gick för vallfröet på grund av torkan. Möjligen måste jag så om det.

På en liten bit leråker finns det inget vete alls för där planterar Henrik mera äppelträd. Det går att gräva gropar med maskin men kokorna är så stenhårda att han måste ta till storsläggan för att få sönder dem. Nu är det bra med den lilla Kubotan för han kör vatten med den mellan äppelträden.

Äppelträdgården utvidgas

Det är ungefär 0,3 hektar som skall få omkring 150 äppelträd. Men det finns ännu många hundra fler i lager som den flitiga trädgårdsmästaren har ympat med gamla traditionella sorter. Det är överflödets problem och att det gick några tiotal till Lovisa museum hjälpte inte mycket.

Nu väntar vi på det regn som utlovats till tisdag men man vet aldrig hur mycket det sist och slutligen kommer. Ett sakta sommarregn nästa vecka på totalt 40 mm är på önskelistan men efter den här hettan kan det bli åskregn eller vad som helst.

28 juni, 2020 av

Johannifirande år 2020

Det är ett litet annorlunda år på många sätt. Men som vanligt så bygger vi den här tiden eftersom det är torrväder. Vi sitter på taket liksom i fjol och lagar nu baksidan. Den är lättare eftersom där inte finns någon vinkel men där finns två tuutar (skorstenar).

Fint pärttak (från 1930) under plattorna (1949)

Det är bättre att arbeta på baksidan för där är det mera skugga men upp på taket har det varit obarmhärtigt hett. Bara på kvällen går det an att arbeta där.

På torsdagen hade vi hård åska i södra Hindersby. Blixten slog ned alldeles intill. Vi stod i ladan med Henrik och såg blixten och det small direkt så det var nära. Det var ett mycket smalt området som drog förbi längre söderut. Henrik måste åka till Borgå för det hade kommit så mycket regn att det hade kommit in vatten i deras veranda och källare. Han måste riva upp golvet i källaren.

Till all tur klarade sej nätet förutom på ett par ställen där elektroniken gick sönder. Vi hade satt upp presenningar på taket även om pärtorna var i gott skick. För broddarna var det mycket välkommet med 20 mm regn för torkan har varit ganska tuff hela maj och juni. Jag funderade på om man skulle våga spruta eftersom brodden var så stressad av torkan men nu blev det bättre.

Ett tag såg det ut som om vi inte skulle få någon lövad midsommarstång i år men Fornminnesföreningen beslöt i alla fall att ordna en uppsättning på distans. Jag tog ned johannistandjin med den långa skogslastaren som har en 8,5 meters arm så den höll långt över 2 meters distans. Sedan fick folk med sej rep hem och de band löv runt dem på distans.

Trots allt måste vi samlas för att binda lövslingorna kring stången och det kom 50 personer som höll picknick på distans runt stången. Vi hade ingen kaffeservering i år. Och så lyfte jag upp stången med lastaren vilket gick bra utan att jag fick sönder den.

Stången uppe utan olyckor

Det blev i alla fall ett traditionellt Johanni också i år. Glatt Johanni till alla bondbloggsläsare !

Johannistang i Hindersby år 2020

21 juni, 2020 av

På takets andra sida

Så är det då dags att förnya hustakets andra sida. I fjol somras lämnade jag andra sidan olagad eftersom tiden började ta slut. I princip hade jag hunnit men hösten kan vara ganska regnig så jag tog inga risker.

Men som med alla arbeten som avbrutits så är det svårt att åter komma igång, att hitta allt material och försöka komma ihåg vad man hade planerat. Det blev inte bättre av att bägge Zetortraktorerna gick sönder. Den stora hade ju fått läcka i kylarslangen (mycket oåtkomlig) och den mindre började bli överhettad. Kylarslangen och vattenpumpen på den stora Zetorn skall jag byta men det fanns ingen pump i lager så jag väntar fortfarande på den.

Typiskt nog blev det att ta i bruk den gamla MF165:an som bara fungerar år efter år sedan 1975. Men den hade ingen dubbelverkande hydraulik som behövs för att styra skogsvagnen som jag använder för att köra virket till husets baksida. Så jag måste bygga om hydrauliken.

Det var inte särskilt svårt för jag hade en ventil hemma men det saknades förstås vissa hydraulikdelar – speciellt en adapter för MF165 som har koniska NPT-gängor i motsats till hydraulikens BSP-gängor. Sedan var det bara att skruva fast slangarna och ventilen.

MF165 tryckslang till vänster och retur till höger.
MF165 dubbelverkande ventil för uttag.
De nya uttagen ordentligt fastskruvade

Så det blev MF165 framförs skogsvagnen och Belarus med stora Farma 8,5 som jag använder för takbygget. Och den långa lastararmen behövs verkligen för att få upp virket – först sex och sju meters stolpar och sedan blankor för ställningarna.

Ställningarnas stolpar sätts upp
Och så ställningarnas blankor på fem meters höjd

Det gäller att vara försiktig då man lyfter upp virket så man inte slår sönder takplattor och fönster. Det visade sej att det var omöjligt före eftermiddagen för man fick solen rakt i ögonen så man inte såg nånting alls tidigare på dagen. Det var förstås alltid klar himmel utan moln då man borde lyfta upp virket. Men till sist fick jag ställningarna uppskruvade (allting är skruvat).

Ställningarna färdiga (nästan)

Eftersom det inte fanns någon balkong på den här sidan så byggde jag en liten plattform lägre ned utanför mittfönstret. Det räcker med en fyra meters stege för att komma upp och så är den på lämplig höjd för frontlastarens skopa (bara jag får stora Zetorns kylsystem ihoplappat). Nu har jag inte heller verandan och övervåningen för verktygen så jag byggde ett litet tak över hyllor för att inte behöva bära allting runt huset.

Sedan var det dags att börja sopa taket för på baksidan fanns det massor med mossa. Till det använder jag en borste på ett långt skaft. Nu när mossan är torr så kommer den lätt loss men ibland måste jag vända på borsten och skrapa med stången där mossan satt fast ordentligt.

Så här såg taket ut
Borstning

Det tog tid att bygga ställningarna men jag hoppas arbetet går fortare sedan. Snart skall takplattorna tas bort – försiktigt för de skall återanvändas. Men nu börjar väderprognoserna hota med regn till onsdag och torsdag så jag vet inte om jag nu vågar plocka bort takplattorna. Å andra sidan så ändras prognoserna med tre timmars mellanrum.

Då jag radade virke så återupptäckte jag ett par riktigt bra gamla handskar. De är tillverkade av starkt men mjukt läder och går mycket bättre att ta på och av än de fingerhandskar man nu får köpa och som går sönder nästan genast.

Äkta läderhandskar

Också handskarna var bättre förr – he-he.

14 juni, 2020 av