Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Ett nytt bättre år …

Det här året har varit ganska besvärligt på många sätt. Vi började med att beställa solpaneler och hann med nöd och näppe före den stora rusningen. Det hjälpte att Kymmenedalens El hotade att höja elpriserna med 400 % i januari. Då började jag skaffa fjärrstyrning till elektriciteten och bytte avtal till börsel där priset ändrades varje timme.

På sommaren bytte vi tak på uthuset för man kunde inte sätta upp solpanelerna på de 70 år gamla betongteglen som lätt kunde spricka utan att man märkte det. Det tog hela sommaren och väggreparationen blev inte ens färdig förrän det kom snö i november.

Förstås var man glad att vi hade en ordentlig flispanna på 60 kW som också värmer verkstaden. Fliseldningen började vi med 1983 och även om den var arbetsam – speciellt i början – så har vi nu ett ganska enkelt och billigt system. Det visade sej att elpriserna steg till det mångdubbla liksom i tiderna oljepriserna.

Verkstadsarbetet sköts upp så nu först står jag i verkstaden och lappar ihop skogstraktorn. I dag tog jag bort lastaren och i morgon skall jag ta bort bakaxlarna. Det är packningen som nu börjat läcka så att det går åt massor med olja varje vecka. Själva packningen kostar just ingenting men för att byta den måste bakaxeln bort från bakaxelhuset.

Under hösten har man också följt med gödselpriserna som stigit till skyarna i energikrisens spår. Redan i våras sparade jag på gödseln och kan i värsta fall klara mej med de säckar jag har kvar även om det då minsann inte blir några rekordskördar. Jag såg i Maaseudun tulevaisuus att så mycket som en femtedel av bönderna i Finland inte tänker köpa gödsel alls för nästa år …

Men jag följer med de tyska lantbrukstidningarna (tyska är mitt första främmande språk och jag läste långa tyskan i skolan) och där skriver man att priserna på gödsel måste gå ned för gaspriserna har gått ned till nivån för ett år sedan medan bönderna helt enkelt inte köper gödsel nu. Så jag väntar och ser hur det ser ut på våren. Det är klart att man inte kan köpa gödsel för de här priserna då vetepriserna igen är på väg nedåt.

Nu är det bråttom att få igång skogsarbetet (och alltså skogstraktorn) för dagarna börjar bli längre och konditionen är usel. Det vore bra att börja nu med korta dagar så man kan träna upp sej. Också inom skogsarbetet blir det förändringar. Priset på flisved har stigit så det knappast lönar sej att såga massaved alls. Flisveden går mycket snabbare att såga till och nästan allt duger.

Men så har vi problemet med barkborrarna. De har förstört stora fina granar redan tidigare men angreppen verkar öka. Nu gäller det att hinna få bort de stora granarna före barkborrarna. Visst duger torra granar som flisved men priset är bara hälften av stockpriset. Vi sågar torra granar åt oss själva men nu börjar det bli för mycket.

Verkstads- och skogsarbete är det i början på det nya året. Därefter får vi se – det kan komma nya överraskningar. Hoppeligen till det bättre. Elpriserna sjönk till nyåret riktigt ordentligt men man vågar inte riktigt hoppas att de skall fortsätta vara låga hela vintern.

Men Gott Nytt År till er alla !

Tuta och kör

Det heter “tuta och kör” men däremellan måste någon se till att maskinerna fungerar. Och denna någon är ibland jag. I förrgår kväll fick jag äntligen ut axeln till kraftuttaget koppling som suttit stenhårt fast sedan juni. Kubotan var då oanvändbar eftersom maskinerna drivs via kraftuttaget.

Alla försök att få kopplingen att fungera misslyckades och då det var bråttom med att lägga nytt tak och sätt upp solpaneler så fick Kubota stå i verkstaden och vänta på bättre tider. Tiden gick och brådskan tog bara inte slut. Så länge det gick så fick byggnadsarbetet gå före. Men till sist så blev det vinter och då blev det verkstadsarbete.

Inte bara Kubotan stod i kön utan nästan varenda maskin vi har måste fixas. Lilla Zetorn fick en kortslutning och kylarvätskan rann ut ur stora Zetorn. Belarusen hade länge läckt ut oljan ur transmissionen. På bilarna var spegeln sönder på Volvon och Ducaton gnällde över att en lampa inte fungerade (jag bytte lampa men det var något annat fel).

Förutom små reparationer var det besvärligt så länge Kubotan stod i verkstaden så den måste repareras först. I december började jag skruva sönder den. Problemet var att Kubotan har massor med funktioner inklämda i ett mycket litet utrymme. Den har hydrostatisk drift, fyrhjulsdrift, differentialspärr, hydrauluttag bak och fram (3 st.) med en extra stor oljetank för yttre hydraulmotorer, frontlyft, trepunktslyft i kategori 1 och massor med elektrisk utrustning. Egentligen är det ingen Kubota utan en svensk Belos som är byggd utanpå en Kubota.

Det värsta är den fina hytten med värme och torkarblad, lampor hitåt och ditåt och allt man kan tänka sej. Men samtidigt är det ett elände att skruva på den för hytten är i vägen vad man än försöker göra. Till sist kom jag fram till att bakhjulen måste bort och hytten lyftas upp med en verkstadskran. Jag kunde inte ta bort hytten för den var så inbyggd att det hade varit ett jättearbete att få loss den. Men med två skruvar loss i bakändan kunde den lyftas så mycket att Kubotans bakre del kom bort.

Nåja, det var inte bara att ta loss två skruvar till hytten. Den ena hade rostat fast så grundligt att ingenting mellan rostlösning och slägga fick bort den. Till sist måste jag skära loss fästet på hytten så jag fick bort skruveländet och efter ett par timmars övertalning i skruvstädet så kom skruven äntligen loss. På bilden nedan syns att höger hyttfäste är uppskuret (ovanför höger lyftarm).

Sedan gällde det att dela traktorn på mitten. Det finns ett otal hydraulrör och stänger som måste tas loss först. För varje steg måste jag först söka på Internet för att se om det finns reservdelar ifall något går sönder. Det visar sej att det finns en hel del reservdelar också för så här gamla Kubota (B7100HST är från 1979-80) men de finns mest i USA. Det betyder att reservdelar lätt blir tre gånger dyrare inberäknat importavgifter och frakt. Och så tar det lång tid att få nånting. Ebay kan sköta om anskaffningen och papperskriget men billigt blir det inte.

Efter en hel del skruvande lyckades jag få bort bakdelen (men hur skall jag få tillbaka allt i det trånga utrymmet ?). Fördelen med Kubotan är att den är lätt men det trånga utrymmet är en nackdel. Man började längta till stora traktorer och stora skruvar. Det här är närmast för en urmakare …

Först nu kunde man ta bort locket från transmissionen för skruvarna var under framändans platta. Men det hjälpte inte för kraftuttagskopplingen satt fortfarande stenhårt fast. Efter att ha suttit en dag och sökt efter verkstadshandböcker på nätet så kom jag fram till att kopplingen satt på en axel mellan den hydrostatiska delen och bakre delen. Efter att ha tagit bort locket så visade det sej att transmissionen var i prima skick. Men kopplingen satt fortfarande stenhårt fast på axeln.

Transmissionen till höger och bakaxelns differential till vänster

Här syns boven: axeln med löpargaffel för kraftuttaget i övre kanten

Man ser bra vad det är frågan om men inte rörde sej gaffeln på axeln. Det gick inte att dra ut axeln fastän den stack ut i framändan så enda möjligheten var att skruva bort transmissionsdelen från bakaxeln. Sedan gick det äntligen att slå ut axeln bakifrån. Det var inte någon lätt sak att skilja åt delarna för packningen var hårt limmad. Till sist måste jag skruva fast locket på transmissionen och kila loss delarna från varandra. Att bara dunka med en hammare eller ens en slägga hjälpte inte. Man kan inte heller slå sönder transmissionshuset. Kilar ger stora krafter och förstör inte delarna så lätt.

Axelns hål syns på bilden ovan till vänster (det mindre hålet). En stor hammare fick axeln att komma ut men först måste jag tillverka ett mothåll så att inte gaffeln eller kuggarna skulle gå sönder.

Det gick många dagar och delvis nätter att fundera ut hur man skulle få ut axeln utan att slå sönder allt för mycket. Internet är till stor hjälp för jag har mest erfarenhet av stora traktorer som är enkelt byggda. Och då axeln väl var urslagen så var det lätt att slipa den så att gaffeln rör sej lätt på axeln. På bilden nedan syns den del av axeln som var ojämn och hindrade rörelsen.

Roten till allt elände: Skrovlig yta på axeln

Varför ytan på axeln var skrovlig är svårt att förstå. Det borde inte vara rost för axeln har legat i olja i transmissionshuset. Nå, oberoende av vad det är så måste det bort. Jag satte axeln i pelarborrmaskinen och slipade bort ojämnheterna.

Efter grovslipning så slipade jag in gaffeln på axeln med ventilslippasta. Nu rör sej gaffeln lätt på axeln. I princip är det bara att skruva ihop Kubota igen. Men först måste jag skaffa nya packningar för de gamla gick förstås sönder vid isärtagningen.

Det kan ta tid innan jag får de nya packningarna så jag körde in Belarus i verkstaden för att byta packningarna vid bakaxlarna. Utan nya packningar blir det inget skogsarbete.

Till all tur finns det plats för flera söndriga traktorer i verkstaden. Det behövs.

Och så sänker sej julfriden över Bos-Sestu.

Fridfull Jul till alla !

Vit jul på Bos-Sestu den 24 december 2022

Vintern kom den 20 november 2022

Vi for till Sverige den 10 november och då var det +14 grader men då vi kom tillbaka den 18 november så var det nästan 20 grader kallare. Man trodde i alla fall att det var tillfälligt men ett par veckor senare kan man konstatera att vintern kom den 20 november. Det kom litet snö men den gick att sopa bort vid väggbygget och jag trodde att den skulle smälta bort innan jul.

Det var litet plusgrader så det började droppa från taket vilket inte alls var trevligt för man stod mitt i takdroppet då man arbetade med väggen så jag måste sätta upp en presenning. Det gick bra att arbeta med väggen – speciellt som det bara var korta stumpar över den breda öppningen till den gamla dyngdalen från 1908 som senare blev vedlider och virkeslager med två skjutdörrar på 3,5 meter. Den gamla MF65 gick ännu in under mellantaket men de nyare traktorerna var för höga så utrymmet blev mest skräpkammare.

Där finns i alla fall cementgolv och passar bra för Kubotan som är låg – särskilt då Logosol-sågverket är flyttat till ett nytt hus. Men de gamla skjutdörrarna som jag var med och satte upp som yngre tonåring för mer än 60 år sedan var bara bastuved. Nya dörrar måste tillverkas.

Solen har ätit på de 60 år gamla dörrarna

De nya dörrarna består av en ram 40×125 mm och filmfanérskivor. hörnen är ihopfogade med spikplattor som jag skruvat fast. Numera använder jag ganska sällan spikar. Det är enklare att ändra om man gjort något dumt om man har skruvat. Skruvarna måste vara av stål med rostskyddsbeläggning C4 – INTE rostfria för de är för mjuka och går knappt att skruva i utan att huvudet förstörs. Och de går ofta inte att få ut tillbaka utan man måste slå sönder virket.

De moderna stålskruvarna är inte heller så bra. De håller nog fast men de bryts av ganska lätt eftersom kärnan är så tunn (för att de skall gå lätt att skruva i utan förborrning). Vi hade 5 mm skruvar i ställningarna men då jag tog ned dem så hade en stor andel brustit. Inte bra.

Sedan var det bara att skruva fast rullarna i dörrens övre kant och sätta upp den på skenan. Jag använde 40 mm skenor och de borde nog räcka till för de här dörrarna. Det gick bra att köra dörrarna från verkstaden till uthuset med frontlastaren. Bara man får ena rullen i skenan så är det enkelt att rulla in dörren.

Den 3 december var båda dörrarna uppsatta och det blev inte varmare utan kallare och mera snö så då avslutades byggsäsongen för i år. Väggen blev inte helt färdig men de värsta öppningarna är tilltäppta så vi får fortsätta nästa sommar.

Väggarbetet slut för i år i väntan på bättre väder nästa sommar

Solpanelerna blev också täckta av snö även om ett litet blidväder fick snön att rasa ned. Panelerna tycks vara betydligt halare än plåten för ingen snö kom ned från plåttaket. Det är alltså slut på solkraftverkets säsong också för i år. Det gör egentligen detsamma om det är snö på panelerna eller inte för det har varit så tjocka moln att solen inte orkat lysa just alls.

Ett litet blidväder fick fram solpanelerna – men molnen var tjocka

Och så hade vi en liten katastrof också mitt i allt. En radiator i stallet (arbetsrummet) började läcka och sprutade vatten långt in i rummet på mina papplådor med papper. Ett stålrör hade rostat sönder och tydligen hade det läckt vatten en längre tid för spånskivorna på golvet vare en möglig smörja under plastmattan – tredje gången som jag måste byta skivor i stallet …

Nu sätter jag inte mera tillbaka spånskivor som är ett av de värsta skräpmaterialen som byggindustrin hittat på. Jag köpte filmfanér som är mycket dyrare men också mycket bättre. Jag ångrar att jag inte i tiderna satte ett trägolv i stallet men jag var ung och dum och förläste mej på byggtidningar. Numera är jag mycket mera kritisk till allt som har med den moderna byggtekniken att göra. I stort sett är allt som kommit efter 1960 mer eller mindre skräp.

Det är inte problem med att det blir att ligga vatten under golvet för det finns en golvbrunn under styroxskivorna som golvskivorna ligger på. Men spånskivor kan man inte torka upp för de sväller och blir bara smulor så de måste bort. Ett trägolv kan man torka upp även om någon bräda kan dra sej sned (går att byta ut).

Det börjar stå klart att vintern har börjat på allvar och knappast kommer att ge upp mer. Mängden snö ökar hela tiden och jag blev tvungen att börja köra med frontlastaren. Litet avbrott blev det eftersom en kran till hyttvärmen började läcka så jag måste bygga om värmesystemet på stora Zetorn – men det hade jag tänkt göra ändå. Det gäller bara att skotta sej ut till vägen först för jag kan inte köra fram till trappan. Mest sopar jag snön så länge det är kallt men blid snö är besvärlig också för frontlastaren.

Nej se, det snöar – det var väl roligt hurra …

Byggsäsongen är slut och nu blir det verkstadsarbete. Till all tur har jag en 100 kW radiator i verkstaden som matas från flispannan för elektriska värmare vill man inte använda då elpriset går upp till 50 cent/kWh. En ganska stor fläkt bakom radiatorn sprider värmen på nolltid till hela verkstaden. Och flisved finns det gott om. Vi har åter en bunt stora torra granar som man kan bränna även om det är harm om så fina stockar.

Till sist en bild från åbron vid Hopenbackan som är vår bydel.

Glad lillajul och Glatt Lucia !

Ny verkstadsmaskin

Den nya verkstaden byggde vi för mer än 35 år sedan och den har minsann behövts. Hela mitt arbetssätt bygger på att verkstaden finns och fungerar. Utan den skulle jag inte kunna ha gamla begagnade maskiner och reparera dem själv. Nuförtiden skulle man väl använda orden återanvändning, hållbarhet och resurssnålhet. Personligen använder jag bara ordet snålhet :-).

Det som har saknats redan länge är skärande verktyg. Jag har en pelarborrmaskin som är omkring 30 år gammal och fungerar bra men den är för liten och har begränsad användning. Det märkte jag speciellt då jag byggde fästet för den nya skogslastaren. Jag pinade pelarborren upp till 30 mm hål i 20 mm tjocka järn men det var nog över gränsen redan. Det gick långsamt och med användning av flera borrar med allt större diameter. Men remmarna till drivningen började redan slira. Givetvis gick inte så stora borrar i maskinen utan jag måste använda uppgraderingskona för Morsefästet och det skall man helst inte göra.

Svarvning har också varit ett problem men jag hade en bra granne som hade en stor Arbogasvarv så det gick tills han för en tid sedan gick och dog (99 år gammal). Dessutom har jag haft behov av en ordentlig fräs. Under de senaste åren har det kommit ganska billiga fräsar och i nödfall kan man använda dem för svarvning även om de har begränsningar.

Så efter att ha surfat på hundratals nätsidor om fräsning, svarvning och olika fräsmaskiner så köpte jag för ett par veckor sedan en fräs som klarar upp till 40 mm borrhål. Det finns många nästan likadana XM-45 men till sist köpte jag en från Åbo. Utrustningen skilde dem åt liksom priset men jag fick en ganska enkel maskin utan digital mätutrustning för litet över 2000 euro (utan moms). Det tyckte jag var hyfsat. Visst var det många mycket bättre fräsar till salu men de begagnade var jättestora maskiner som nog inte ryms in i min verkstad. Säkert var de bättre men också en mindre bra fräs torde vara bättre än att borra och fila för hand.

Man kan för all del föra arbetsstycken till en mekanisk verkstad men det behövs inte många besök så har ett par tusen euro gått – och man har ingen fräs. Nu använder jag den inte så mycket så den torde hålla den lilla tid jag har kvar och kanske en bit in på nästa generation. Frågan är om den klarar av det som behövs. Men med enklare fräsning, svarvning, borrning och gängning så tror jag att jag kommer långt.

Just nu har jag inte tid att ställa upp den för här har det börjat snöa och jag har ännu en hel del vägg att bygga före vintern kommer på allvar. Jag arbetar under presenningar och kommer in och värmer mej ibland.

Presenningen blev nödvändig då det droppade regnvatten från taket hela tiden och i dag så kommer det snö. Det stör inte så mycket för vi får troligen bara nån centimeter med snö och den sopar man lätt bort.

Jag borde ha varit hemma förra veckan och byggt vägg för pinkära livet men vi hade bokat färjan till Sverige och for iväg. Med sommarringar för tiodygnsprognosen lovade varmt och torrt. Det stämde mycket bra i början och vi hade +15 grader i Medåker. Sedan ändrades prognosen och det skulle bli kallt och snö. Det var riktigt spännande att följa med väderleken: Skulle vi hinna hem innan snöovädret kom ? Speciellt med den tunga fräsen (350 kg) i bilen från Åbo. Nå, vi hann med nöd och näppe. Jag såg att all busstrafik stoppades i Stockholm på lördag och förra natten kom det flera decimeter snö på vissa håll. Vi kom på fredag morgon till Åbo och hade kallt men torrt väglag hela vägen hem. Sedan blev det nästa 20 grader kallare än då vi for.

I år fanns det mer gröna fält med höstsäd än vanligt i Sverige. Det var ovanligt att se plöjda åkrar. Jag började fundera på höstsäd på nytt trots att jag har dåliga erfarenheter på våra åkrar. Fjolåret var inte heller så bra här i byn för höstsäd utan på många ställen måste man så om på våren. Men det var så jämna och snygga broddar i Sverige att man i alla fall blev frestad.

Fin höstbrodd på åkern bakom våra äppelträd

Nu ändras också CAP-stödet så få se om man helt enkelt blir tvungen att börja med höstsäd på nytt – även om den delvis går ut under vintern. Det är mycket som är oklart just nu. Skall vi köpa gödsel eller inte ? Priserna har gått ned litet men också vetepriserna har sjunkit. Den gödsel vi köper nu går till vete som vi säljer om ett och ett halvt år … Vem vet hur det ser ut då ?

Allting kommer tillbaka

Det har varit en bråd höst. På grund av tak- och solpanelarbeten har allt annat fått vänta och sedan blev det brått att få allt i vinterskick. Och det är det inte ännu. Men förra fredagen blev jag upplivad av en liten notis i tidningen Land med rubriken “Snål torkning utan varmluft”. Vad är nu detta ?

Det är “en ny torkmetod för att torka spannmål utan varmluft” ! Man skall ta bort varmluftspannan men behålla fläktarna och blåsa (kall) luft genom spannmålen. He-he, det är ju inget annat än den gamla metoden med kalluftstork som vi har sysslat med i 70 år !

Här har man trott att man är en bakåtsträvande dinosaurus som har två kalluftstorkar och så visar det sej att man är långt före i utvecklingen för den “nya” metoden är ännu bara ett “projekt” med innovationsstöd (pengar) från Jordbruksverket. Vi har länge haft fungerande kalluftstorkar. Litet löjligt är det ändå på grund av att jag använt ritningar och skrifter från Sverige så man kunde tro att de inte läst sina egna skrifter. De är förstås 40 år gamla så de är väl bortglömda redan där.

Sedan började jag fundera på allt annat som jag i min bakåtsträvande envishet sysslar med. Vår gamla metod att hugga skog har också blivit hypermodern fast den kallas “kalhyggesfri” eller “plockhuggning” eller något liknande. Nu ordnas kurser i hur man sköter sin skog utan kalhyggen – fast rikssvenskarna kallar ett kalhygge bara för “hygge”. Det är felaktigt för visst finns det hyggen som inte är kalhyggen.

Och vedeldning har helt plötsligt blivit så populär att all ved tagit slut och man kan läsa om vedstölder och folk som tagits på bar gärning med motorsågen i naturvårdsområden. Energirådgivarna skriver om hur man skall välja vedpanna. Här har vi i alla tider eldat med ved och sedan 1983 med flis – vilket vi fortsätter med.

Det är också modernt att bygga i trä – till och med höga hus och torn för vindkraft byggs i trä. Jag har egen såg och bygger nästan enbart i trä. Sten och trä är de bästa materialen även om taken nog har plåt eller tegel. Trä är otroligt hållbart om man ser till att det kan torka upp emellanåt. Då håller det i hundratals år.

Trä håller länge men solen äter upp det så småningom (65 år gammal dörr)

Hela mitt liv har jag sparat gammalt och lappat gamla hus, maskiner och kläder. Nu är det högsta mode – det är resurssnålt, miljövänligt och hållbart. Så jag är plötsligt modern i det hänseendet också …

En del påstår att utvecklingen går i cirklar men det är en missuppfattning. Det kan se ut så om man ser det tvådimensionellt men i verkligheten går utvecklingen i spiraler uppåt (och ibland nedåt). Jag har blivit “modern” helt utan egen förskyllan och man vet aldrig i vilket annat hänseende som jag ännu blir helt “trendig”. Det är bara att sitta och vänta och göra som man alltid gjort.

Jag avskyr “mode” och “trender” och anser att man inte skall bry sej ett smack om vad som anses vara “framsteg” utan använda sitt eget huvud och vara kritisk till alla nymodigheter. Förstås finns det vissa nya saker som är bra (som till exempel optiska fibernät) men det är dumt att ta efter allt nytt utan att fundera på huruvida det är bra eller dåligt.

Nåja, visst har jag litet modern högteknologi också eftersom jag i 65 år sysslat med elektronik. Vi har optisk fiber för datakommunikation och i somras satte vi upp 40 solpaneler som just nu ger 6003 W (som mest kring 10 000 W). För nån vecka sedan köpte jag en “mikrotraktor” (fyrhjuling) för 120 euro som jag skall ändra till batteridrift. Den är döpt till “Pluttn” för den är faktiskt liten. Observera att det inte skall vara något e i Pluttn för det är ett äkta östnyländskt namn.

Det tog inte lång tid att skilja åt den. Jag tog bort motorn (sönder) och bakaxeln och det blev inte mycket annat kvar än ramen och styret. Nu skall en ny bakaxel monteras tillsammans med två bilackumulatorer och så har vi gått in i elfordonsepoken på vårt 1000-åriga Bos-Sestu. Med återanvända maskiner.

Nu är det ganska vackert väder så verkstadsarbetet får ta en paus. Jag har stora öppningar i uthusväggen som måste läggas fast innan vintern och snöyran kommer.

Solen skiner men innan vinterns snöyra kommer skall öppningarna vara fastsatta

Fritidsproblem lär vi inte få på länge än. Visst är man ganska slö och lat men om man lagar litet varje dag så kan det ändå bli till nånting med tiden. Och solkraften malar på utan oljud och miljöförstöring. Idag kom det 32,03 kWh fastän det är höst. Vädret lär vara fint byggnadsväder 10 dygn framåt så vi får se …

Nytt såghus

Det har varit bra att ha tak över sågverket men då taket på bodvinden skulle bytas så måste jag riva bort sågtaket. Det hade varit svårt att byta tak annars.

Det gamla sågtaket i vägen för takarbetet (juni 2022)

Sågverket är i alla fall så viktigt att jag måste ställa upp det tillfälligt. Man behöver det hela tiden för att såga till virke. Visserligen håller vi på att drunkna i gammalt sågat virke men det saknas alltid just den dimension man behöver. Det långa sågade virket (över 6 meter) sparar jag också om det inte nödvändigtvis behövs. Det är nämligen krångligt att såga långt virke. Det går fint att såga 3 och 4 meters stockar med Logosol men sedan börjar ändarna hänga ned och man måste ha en domkraft under ändan för att få jämntjockt virke.

Logosol-sågen är fint konstruerad för den går lätt att flytta utan att linjalen tappa inställningarna. Bara man får de fyra fötterna någorlunda stadiga så är det bara att såga. Ändstöden behövs bara för riktigt långt virke (över fem meter). Den här sommaren har varit mycket torr men man vill nog ha tak över sågverket då det regnar.

Den gamla platsen har annars varit bra men det har varit besvärligt att ta bort sågspån – som det blir stor mängder av eftersom vi använder ett vanligt motorsågsvärd. Dessutom har utrymmena i huset bakom sågen varit ganska oanvändbara eftersom man inte kan köra in nånting där. De har mest blivit skräpsamlingar. Så jag beslöt flytta sågverket och bygga ett nytt såghus så att man kan köra med traktor på båda sidorna.

Efter tröskandet så började vi bygga såghuset men först måste björkarna tas bort. De stod i vägen och dessutom skuggade de solpanelerna. Såghuset skulle komma mellan första och andra björken från höger men avståndet mellan dem var för kort. Björkarna till vänster har också länge krånglat då man skall använda lastaren och köra med skördetröskan mellan ladan och björken.

Med litet precisionsfällning och med hjälp av lastarbommen fick jag ned björkarna utan skador.

Med frontlastarens skopa jämnade jag ut byggplatsen. I det lilla diket finns redan ett täckdikningsrör så det var bara att fylla på med grus. Med lastaren lyfte jag dit fyra hörnstenar (från ladan där vi för några år sedan slog cementbalkar i stället för stenarna). Sedan var det bara att ställa upp hörnstolparna.

Nu ville jag inte ha några stolpar alls inne i såghuset och då linjalen på sågen är 7 meter lång så måste huset inuti vara minst 8,4 meter (mellan hörnstolparna). Dessutom måste man ha möjlighet att med lastaren lyfta tunga stockar upp på Logosolens bänk. Så det blev en ovanlig takkonstruktion med en 10 meter lång balk och V-formade takbärare.

Jag har tillverkat flera lådbalkar och de är mycket stabila men så tänkte jag att det går lika bra att bygga en fackverksbalk av eget virke som jag har i överflöd. Skivorna för lådbalken hade kostat närmare 500 euro. Nu behövde jag bara betala för skruvar och litet järn. Fastän vi har mycket långt virke så finns det inte så långa blankor som 10 meter och jag måste alltså skarva.

Jag har tre väldigt fina böcker från Institutionen för lantbrukets byggnadsteknik i Lund 1982 “Systemlösningar för jordbrukets driftsbyggnader” med ritningar och färdigt beräknade konstruktioner i detalj. Jag köpte dem då vi byggde verkstaden 1986 där jag använde en 14 meter lång lådbalk. Det är grymt värdefulla böcker som jag använt i byggen sedan dess. Sådana görs inte mera då alla köper färdigt eller har andra att bygga.

Från dessa böcker lånade jag skarvförband med plattstål och fyra genomgående bultar för nedre delen av fackverksbalken där det är dragkrafter. Den övre delen har bara tryckkrafter.

Nedre skarven med plattstål och genomgående bultar

Fackverksbalken tillverkades i verkstaden

Jag skruvade först ihop virket (så att man kunde ta bort och göra om ifall något gick snett). Då allt verkade klaffa så spikade jag strävorna med spikpistol. Förra balken (till flislagret) spikade jag för hand och har ännu en stor knöl på höger arm som resultat av överansträngningen. Vis av skadan använde jag nu spikpistol.

Fackverksbalk 10,2 meter med stöd 8,4 meter

Eftersom balken bara är fem centimeter bred (plus 2x22mm stöd) så är den ganska vinglig men jag har två blankor från mitten snett ut till hörnen som stabiliserar den. Två andra sneda blankor stöder takstolarna på bägge sidor om luckan. Konstruktionen höll åtminstone mej då jag var uppe på taket och skruvade fast takskivorna. Till vintern kan man ställa upp tillfälliga stöttor ifall det kommer mycket snö. Vi sågar sällan på vintern.

Principritning över såghuset med lastar lucka i taket

Taket har korrugerad takfilt. Skivorna är mycket lätta och trevliga att arbeta med. De förorsakar ingen kondens heller så jag använder dem i en mängd byggen.

Fackverksbalken lyfte jag på plats på de främre stolparna med den stora lastaren. Den har varit alldeles oumbärlig i byggarbetena i sommar. Därefter skruvades balken fast med genomgående gängstänger med brickor och muttrar på bägge sidor.

Fackverksbalken lyfts på plats på de främre hörnstolparna

Brorsan borrar hål och skruvar fast fackverksbalken

Sedan placeras V-blankorna från bakre hörnstolparna till mitten på fackverksbalken och skruvas fast med genomgående gängstänger med brickor och muttrar. Med M12 gängstänger så går allt annat sönder före fästena.

Takbärare med V- eller egentligen K-konstruktion

Sedan måste jag ställa in Logosolen och såga takstolar för jag hade inte lämpliga dimensioner i lager. Takstolarna är 40×125 mm för att vara litet lättare. Ovanpå dessa placerades vanliga 22 mm bräder som underlag för takskivorna.

Sedan gick det åt skogen för jag hade för bråttom. De första skivorna satte jag upp i mörker och allt blev vint och vrångt och fel. Väderprognoserna hotade med regn på natten men förstås så kom det inget. Men nog följande dag kom det två ordentliga skurar fastän det inte skulle regna alls …

Första försöket på natten (vint och vrångt och fel)

Sedan började jag på nytt och skruvade upp det andra paret sneda blankor. De hänger under de huvudsakliga bärarna (50x200mm) i järnhängslen. Nu mätte jag ordentligt i dagsljus för att få det att passa ihop. Det är inte så enkelt då alla bärarna är sneda och dessutom lutar 10 grader.

Det gick bättre att sätta upp taket i lugn och ro och dagsljus. Nu är alla takskivor uppsatta över om det ännu saknas en del snedsträvor. Sågen är användbar och kommer att behövas då uthusets väggar skall lagas innan vintern. Det blir inga fasta väggar alls men jag tänkte hänga upp tunga presenningar på två sidor för att minska på genomdraget. Då man skall köra bort sågspån med frontlastaren måste det gå att dra presenningen bakom sågen åt sidan.

En hel del vägg som det skall sågas bräder till innan vintern

Det har varit bråttom hela sommaren och hösten. Vädret har varit rätt bra för byggande även om det har kommit några regnskurar. Det är orsak att ha bråttom med byggandet nu då det är torrt för det är inte alls trevligt att klafsa omkring i vår lera då den blir våt.

Det tog en hel del tid att planera såghuset på grund av den ovanliga konstruktionen och för att jag inte ville ha stolpar inne i huset. Mest varje dag måste jag ändra på ritningarna (CAD-program på datamaskinen) och varje natt kom jag på ändringar som måste göras. Det är all idé att “sova på saken” för jag vaknar ofta mitt i natten och tänker att det var för krångligt och att det kan göras enklare.

Vetet i torken är nu omkring 16 % så det klarar sej över vintern om man kyler ned det då det blir kallare. Så det ser ut att bli en ordentlig bygghöst.