Bloggare: Nisse Husberg

Massutrotning av bönder

Vi skall inte syssla med politik här utan mest med bondens vardag. Nu har i alla fall Karhinen kommit med ett förslag som har en extrem inverkan på vår hela existens.

Att föreslå att man måste ha 20 000 euro i försäljningsinkomst visar att typen ifråga inte har en blekblå aning om jordbrukets villkor idag – eller så vill han helt enkelt ta kål på de flesta bönder och med dem landsbygden. Det luktar neoliberalism värre än i en dyngdal. Ge allt åt dem som har och ta kål på alla de små och svaga.

Det gör detsamma vilka andra förslag typen ifråga har – det är tydligen felaktig inställning från början till slut. Som Per skrev i en kommentar så är det som om varje kommun skulle ta livet av de allra svagaste och sjukaste och sedan dela besparingarna mellan de rikare.

Förslaget blir inte bättre av att man minskar gränsen för inkomsterna för tänkesättet är fel. I stället för att ta livet av de flesta bönderna så borde man öka antalet bönder. Det är inte frågan om att enskilda storbönder skall få mera utan man borde sikta in sej på att ge en dräglig inkomst åt landsbygdens majoritet. Givetvis behövs det andra inkomster och det borde man uppmuntra i stället för att ta till den ekonomiska piskan – eller snarare strypsnaran.

Vi behöver många bönder för att hålla byarna levande. Även om de har andra inkomster än jordbruk. Annars går det som i Sverige där byarna står tomma och en ensam bonde kör över allting med gigantiska maskiner nån dag om året. Själv har han flyttat till staden

Utan bönder dör byarna ut så småningom eller blir sommarstugor för stadsborna. Det är inget fel om våra barn jobbar på distans med andra saker – tvärtom är det mycket bra så länge de bor kvar i byn.

En bonde måste numera ha flera inkomstkällor och dessutom göra en massa själv. Han har inte råd att köpa och låta andra reparera. Men kan han göra allt själv så klarar han sej ganska bra. Det syns förstås inte i de ekonomiskt enkelspåriga byråkraternas statistik. En inkomst på 2000 euro från jordbruket kan späs på med 5000 från skogen och en hel del från snöröjning, byggarbete och annat så att det tillsammans blir en dräglig inkomst. Inte för en stadsbo med tummen mitt i handen som inte kan göra nånting alls själv men det kan räcka bra till för en händig bonde. Vi går tillbaka till allt mer självhushållning.

Sedan borde man fundera på krisförsörjningen också. En litet antal stora bönder som är helt beroende av importerad energi och gödsel klarar inte av en kris. Förslaget luktar ökade risker. På börsen följs höga inkomster alltid av ökade risker. Det gör inget så länge det är fråga om pengar men då maten tar slut så är det allvarligt.

Karhinen borde skickas till Wall Street där han gör mindre skada – åtminstone för vanligt folk. Det är inte första gången som man försöker ta bort hela jordbruket men intressant är att vi har en centerpartist som statsminister då det här förslaget kommer. ”Böndernas” parti är dött och snart begravet. Bönderna också om det här går igenom. Centern byter väl snart namn också.

Det talas om självhushållning, återanvändning, mångsidighet och minskat importberoende. Det här förslaget går stick i stäv mot allt sådant och tar bort en viktig resurs, dvs. bondekåren och leder till ensidighet, ökade risker och tömning av landet utanför Ring III. Skrota det !

8 februari, 2019 av

Att bygga om en traktor

Zetorn är reparerad men då den en gång är inne i verkstaden och varm och torr så passar jag på att bygga om den litet. Den är redan ombyggd flera gånger – i all synnerhet för att anpassas till skogsarbete – så jag behövde ta bort en del ändringar som jag tidigare gjort.

Det är mycket mera arbete att bygga om än att bara reparera. Man måste borra och skära till nya delar vilket tar mycket mera tid än att bara byta en del. Nå, det kan ta en massa tid att få bort rostiga skruvar utan att dra sönder dem men det gäller mest hytten för motorn är så inoljad att där inte finns rost alls.

Då jag hade bort bränsletanken så passade jag på att montera in en bränslemätare. Den mätare som kom med traktorn 1975 bestod av en mätsticka som man skulle doppa i tanken. Den är förstås driftsäker men ibland vill man hålla koll på hur mycket bränsle man har kvar inifrån hytten.

Problemet är att det inte fanns plats för en mätare i tanken så jag var tvungen att ta upp ett stort hål för givaren. Dessutom måste jag skära upp motorplåten för den låg alldels tätt intill tanken.

Det var ganska roande att se på nätet vad olika människor gav för råd. En del tyckte att det var livsfarligt och föreslog att tanken skulle fyllas med vatten eller en lämplig gas medan andra tyckte att brännolja inte brinner så bra (i motsats till bensin) så det var bara att borra. Bland annat så lär en brandskyddsinspektör ha droppat en brinnande tändsticka i en dunk med brännolja för att visa att den helt enkelt slocknade. Och påpekat att det hade blivit en grym explosion ifall det hade varit bensin.

På nätet finns det alltid de hjärtängsliga som tar till helt overdrivna åtgärder och ofta bara ger rådet att låta en ”fackman” sköta allt. Nå, som bonde sköter jag allting själv – efter att grundligt ha tagit reda på hur man skall göra. Då jag märker att det är en ängslig typ så slutar jag vanligen läsa. Det är samma typer som tror att man får bra kvalitet om man betalar dyrt. Tyvärr har försäljarna också märkt att det finns sådana människor så de sätter en sjuhelsikes pris på skräpprodukter varvid de kan sälja dem med god vinst åt de godtrogna.

Hålet i bränsletanken gjorde jag med en skruvbar hålstans som var avsedd att ta upp hål för blandare i diskbord. Man borrar ett litet hål för skruven och sedan dra man ihop stansen som skär upp ett snyggt hål med 35 mm diameter i plåten. Den ger heller inga gnistor som en vinkelslip eller liknande verktyg gör.


Bränslegivaren monterad

Det har sina fördelar att ha en bränslemätare eftersom det är ganska besvärligt att lufta en diesel ifall bränslet tar slut. Speciellt i skogen om vintern är det inte så trevligt att först åka hem efter mera bränsle och sedan börja skruva och lufta motorn.

Lastaren behövde också byggas om. Det fanns inte möjlighet att fästa svängningsdämparen direkt i bommen. I stället för att svetsa fast ny ända på bommen så satte jag två 15x150mm järnskivor på sidan om bommen och fäste dem med 25mm tappar. Fördelen är att man kan ta bort förlängningen och bygga om den om det behövs. Det är mycket besvärligare att plocka bort hela bommen om man vill bygga om nånting.

Ena skivan på plats
Svängningsdämparen monterad

Sedan har bakljusen börjat sjunga på sista versen. Dessutom stör de sikten snett bakåt. Jag har redan en gång byggt om bakljusen. Zetorn har alldeles för breda träckskydd för skogsbruk även om de kan vara bra då man kör på landsväg. Den bakersta delen skruvade jag bort för många år sedan och måste då flytta upp bakljusen. Nu flyttade jag upp dem ännu högre och fäste dem vid hytten.

Gamla och nya bakljusen

Arbetsljusen har också varit för lågt placerade. Speciellt då man har ett högt lass så är de till tvivelaktig nytta. Nu flyttade jag upp dem ovanför bakljusen som är placerade inne i 80x80mm vinkeljärn. Det kan behövas för torra grova kvistar är starka och kan riva loss en lykta i skogen.

De nya lyktorna

Bakre delen av stänkskärmen borde ännu skäras bort men det får vänta för jag måste ut i skogen snabbt nu. Och det finns en hel del att göra ännu. Trots att det elektriska systemet på en 44 år gammal Zetor är ganska enkelt så tar det tid att klura ut hur ledningarna är kopplade. Dessutom måste jag bygga nya ledningsbanor som är mekaniskt skyddade.

Ett ständigt problem har varit att få rum för skogsstövlarna. Zetorn har en ganska stor hytt – den första som hade platt golv år 1975 – men den svängbara stolen som jag satt in har i alla fall problem att svänga runt – åtminstone stövlarna vill bli kvar i framändan på hytten. Det fina med den stora hytten är att ventilbordet ryms inne i hytten så jag kan ha bakrutan fast hela tiden. Då jag dessutom installerat ett extra värmebatteri med fläktar så kan man arbeta ganska bekvämt även om det är dåligt väder.

Saker som borde fixas tar aldrig slut men jag har nu fått en hel del gjort som varit på listan i många år. Nu gäller det bara att komma ut i skogen och få nånting gjort också …

4 februari, 2019 av

Zetorn startade !

Det var ett större arbete och tog en massa tid men i dag startade vi Zetorn. Det gick inte att testa motorn för det finns ännu ingen kylvätska i den så det gällde bara att lufta bränslesystem och kolla att den tänder – och det gjorde den.

Det här betyder inte att jag kan fara till skogs ännu. Det finns en hel del att svetsa på lastaren också. Men det finns i alla fall hopp om att man hinner med litet skogsarbete den här vintern också.

Jag har varit i verkstaden dag och natt sedan början på december. Nåja, en hel del tid gick det också att söka reservdelar som passar. Nu har de flesta leveranserna kommit men en är ännu på väg från Tjeckien. Dessutom måste jag beställa mera delar även om det inte är så viktiga saker. Totalt blev det närmare tio beställningar plus en hel del nya verktyg därtill.

Det har inte varit tid att göra nånting annat på två månader utom att se till att flismataren fungerar. Men huset har varit ganska kallt eftersom jag inte har spolat upp slingorna ordentligt. Dessutom borde jag ha bytt cirkulationspumpen som verkar vara dålig. Men allt har fått vänta så jag får igång skogstraktorn innan vintern är förbi. Värmen har vi fixat genom att klä på oss mera och sitta insvepta i en yllefilt framför datamaskinen då det gått ned till +11 i arbetsrummet.

Det är bäst att inte lova för mycket men om nån vecka borde det mesta vara i skick så man kan fara till skogs. Där har det tyvärr hunnit komma en massa snö. Visst hade det varit fint att syssla med skogsarbete förrän den myckna snön kom. Det har ju vara kallt och bra.

29 januari, 2019 av

En riktig vinter

Det har varit en del dåliga vintrar men i år verkar det bli en riktig vinter med snö och köld. Vi hade -20 för ett par nätter sedan och nu lovar de -25 till måndag natt. Ofta blir det ännu kallare här än vad prognosen förutspår.

Man vet aldrig om vädret slår om men januari tycks i alla fall bli en ordentlig vintermånad. Det har varit blida ett par gånger men inte så mycket att snön har smält bort.

Det är harm att jag bara skruvar i verkstaden nu då det är fint skogsväder. Där är det kring + 8 grader och det är bra. Man vill inte ha alltför varmt men det är bra att kunna arbeta med bara fingrar.

Zetorn börjar åter se ut som en traktor. Nu ställer jag redan ventilerna. Men det är ännu en hel del kvar innan jag kan köra ut den – om den nu fungerar … Men det vore ju harm om det blir slaskväder då jag fått igång skogstraktorn så jag hoppas på fortsatt vinterväder.

Fortsättning 23.1 2019:

Det blev mycket riktigt kallare än vad prognosen förutspått. Vi hade -27 på måndag natt och -21 i går. Gårdagen gick till att elda och sitta inne och huttra. I verkstaden var det +3 grader så jag hoppade över skruvandet en dag. Flispannan klarar bra -15 men vi måste elda med ved i går i spis och kakelugnar. Mitt arbetsrum hann gå ned under +11 innan jag satte eld i kakelugnen.

Trots allt är det inte många dagar per år som det är så kallt så det lönar sej inte att överdimensionera värmesystemet. I dag är det bara -3 ute och värmen börjar bli normal inomhus vilket i vårt fall är kring +18 grader. Blir det över +20 så tycker vi det är hett. I arbetsrummen där man sitter stilla får det i alla fall vara ganska varmt – men inte för varmt för då blir man bara slö.

I morgon kommer det en kort köldknäpp men sedan blir det åter varmare (men inte plusgrader). Snart blir det spännande att försöka starta Zetorn så vi kan komma ut i skogen så länge det är bra skogsväder. Litet för mycket snö ligger det i alla fall uppe i träden.

20 januari, 2019 av

Snöarbete

Visst är det vackert med snö och jag sörjer inte alls att leran är täckt men det är en hel del arbete med att få bort snön. In i det längsta sopar jag bort snön för hand men i dag hade det kommit så mycket att jag var tvungen att starta traktorn.

Lill-Grålle kommer för att få mat

Det tar en hel del tid att köra snö därför att den måste köras långt ut på åkern. Vi har ganska trångt mellan husen och den stora Zetorn är fruktansvärt lång så man har svårt att svänga utan att köra sönder nånting. Den gamla MF65 som vi körde snö med förr var ungefär hälften så lång men den har ingen hytt (bara ett tak) så det blev kallt att köra med den.

Snökörning

Den lösa snön väger ingenting men den fyller skopan snabbt och man måste köra många gånger fram och tillbaka för att få bort allt. Det går inte att slarva för lämnar man en sträng så fryser den och det hoppar ordentligt då man kör över den. Speciellt där jag kör flis är det inte alls bra om det blir ojämnt för då hoppar flisen ur skopan. Då är det bättre att inte köra snö alls.

Helst sopar jag bort snön så länge den inte är blid. Men man får inte gå i snön förrän man sopar för så fort man rör om den lösa snön så stelnar den. Så borsten står utanför dörren och det första jag gör på morgonen är att sopa upp vägen till stallet. Därifrån kommer jag till pannrummet och till verkstaden. Sedan skall det sopas framför dörrarna till garaget. Det är bättre att sopa än att skyffla för borsten tar grundligare bort snön. Det är inte bra om det börjar växa ett lager is utanför dörrarna för då går de snart inte att öppna.

Tyvärr så sade fläkten på traktorn upp kontraktet i dag. Det är illa för det slår imma på rutorna genast och man ser inte vart man kör. Vid kallt väder fryser dessutom imman till is och man har en hel del problem.

Jag kör flis med samma traktor så det är också arbete att göra ren skopan efter snökörandet. Det går hyfsat bra då snön är lös och kall men blid snö är ett elände för den fryser fast i skopan nästan genast. Det är inte heller roligt att hacka bort jord som frusit fast i skopan. Under det lösa snötäcket finns det ännu ofrusen mark som kan hamna in i skopan. Inte där man kört förut men ute på åkern.

Nu lär det bli kallt en vecka med ganska litet snö så jag hoppas att det inte blir mera snöarbete på en tid – annat än litet sopande. I skogen finns det en hel del snö och vi har börjat köra upp spår så det fryser. Vi brukar aldrig köra snö med skopan i skogen – det är bättre att klämma ned snön med hjulen så man får en bra isväg senare på våren. Men man måste köra flera hjulspår bredvid varandra så att man inte åker ned från hjulspåren i otrampad snö. Där det finns plats så trampar vi ned hela vägbredden. Det går bäst med vagnen bakom för man kan styra den litet bredvid traktorns hjulspår.

Det är inte ännu så mycket snö men det ar fara för en snörik vinter i år – speciellt om det inte kommer varmare väder emellanåt. Det blir dåligt med gallrandet som man helst gör då det finns litet snö. Men man vet ännu inte hur februari och mars blir. I fjol var det ganska litet snöarbete eftersom snön smalt bort då och då. Eller så kom det regn i stället för snö.

Det behövs inte nu men då det är is på trappan så häller vi ut kaffesump där. Vi samlar kaffesumpen i ett ämbar och bränner påsarna så slipper vi mycket avfall (här dricks det stora mängder kaffe). Kaffesumpen innehåller litet syra som fräter bort isen så den inte är så hal. Bättre än sand – salt använder vi aldrig.

17 januari, 2019 av

Stenar

Två saker finns det gott om i Hindersby: lera och stenar. Leran kan vara fem meter djup på sina ställen och stenarna är ofta samlade i stora stenbackar med en och annan ute på åkrarna. Det är ibland litet problem med jordbruket. Förr gick det bra att köra runt stenarna med hästen men de nya stora maskinerna har mer problem.

Jag har kört sönder tröskan ett par gånger då mörker och agnar skymt sikten och sprutbommen har fått sej ett par törnar. För några år sedan skulle jag lyfta bommen över en mindre sten och det gick vanligen bra men då for bakhjulet ned i ett tomfår och det blev mos av ett par spridare.

De värsta stenarna är inte de riktigt stora utan de som finns nära andra hinder så man får passa på åt båda hållen. Sprutan är värst för man kan inte köra långsamt utan borde hålla rätt hastighet hela tiden. Och så är den så bred.

Vi har tidigare sprängt bort en del stenar här och där och morsan och farsan körde bort flera för 40-50 år sedan med lilla frontlastaren men visst finns det kvar ännu. I all synnerhet två stenar har jag haft ett ont öga till: Den som jag körde sönder sprutbommen på och en annan som låg bredvid en riktigt stor sten så det bara fanns en smal remsa mellan dem.

Nu hade grannen fått nog av sina stenar och tog en stor grävmaskin för att få bort dem (efter att de sprängts i mindre bitar). Jag hade länge tänkt spränga en del av våra stenar – nån gång – så jag passade på att vidtala grävaren.

Nu är de borta och det borde gå lättare att köra i framtiden. Men åkern är annars också ganska krånglig med tre stora stenbackar och så oregelbunden en åker kan bli. Det blir ingen bra åker ännu men man kanske slipper köra sönder maskinerna. Fyrkantiga åkrar har vi ingenstans men jag har försökt få åtminstone två sidor parallella så det inte blir så många trianglar då man kör.


Brennengs ledutoomten

Invid den tidigare ladan fanns den sten som jag körde sönder sprutbommen på. Den är nu borta – det som finns kvar är den bumling som syns mitt i bilden. Nu behöver man inte mera krångla sej genom den smala remsan.

Två stenar mindre

Den andra stenen fanns också invid en åkerholme. Till höger finns ännu en stor sten kvar men den får vara. Det lönar sej inte att försöka få bort alla stenarna. De flesta syns inte för de är 10-20 cm under leran – och de är många. Då jag plöjde så small det i plogen mest hela tiden. Direktsådden är mycket bättre på den här åkern så man slipper köra maskinerna mot stenarna. Såmaskinen går ju inte så djupt.

Stenarna har en mängd minnen. Som barn lekte vi på dem och vid höarbetet så fick de vara bord då man dukade upp kaffekalaset ur korgen. Och så körde man ju sönder maskinerna mot dem … En av de stora stenarna är sönderkilad redan före år 1908 då de hämtade stenar till grunden för vårt hus som flyttades från Hopenbackan vid storskiftesregleringen. Då fanns det knappt åkrar alls här utan det var sanka ängar och buskar nästan överallt. Min farmors far, min farfar och farsan hade ett styvt arbete att odla upp åkrarna.

Det är inte lönsamt att gräva bort alla stenarna men det kan löna sej att ta bort de värsta. Grundstenen får i alla fall bli kvar liksom Kossastenen där vår dotter Mia lekte tillsammans med min mamma för närmare 40 år sedan.

13 januari, 2019 av