Bloggare: Nisse Husberg

Att få ihop igen

Före nyåret fick jag bort vevaxeln på Zetorn och fick också den nya. Så det gällde att få ihop traktorn igen. Det var ingen lätt sak så jag beslöt att skruva bort hela motorn och vända den upp och ned så det var lättare att arbeta. Det är ganska känsligt att få den nya vevaxelns nya lager rätt placerade.

En motorlyft har länge stått i verkstaden och samlat damm men nu kom den väl till pass. Den är avsedd för bilmotorer men Zetorns motor är förvånansvärt liten då man skruvat bort allt runtomkring. Så det gick ganska bra att lyfta bort motorn.


Motorlyft

Sedan gällde det att svänga motorn upp och ned. Det finns ju motorstativ så man kan rotera motorn bekvämt men det har jag inte. Det är sällan jag behöver arbeta med löstagen motor – egentligen är det första gången. Det mesta klarar man med motorn fast i traktorn. Men att lägga in ny vevaxel nerifrån tyckte jag var alltför riskabelt.

Nå det gick att vända motorn och stoppa en mängd virke under den så den stod stadigt. Man behöver annars en massa träbitar av olika tjocklek och längd i verkstaden. Trä är bra för det är så mjukt att man inte förstör gängor och känsliga ytor.

Allt bortskruvat

Nu går det inte att skruva bort mycket mera så det gäller att sätta ihop motorn igen. Den nya vevaxeln passade bra men förutom remskivan så måste jag byta bakplåten för stefan som är annorlunda för den nya axeln.

Ny vevaxel på plats

Egentligen har jag inte satt så många timmar på att skruva. Mest har jag suttit och väntat på reservdelar. Jul och nyår är den absolut sämsta tidpunkten att skaffa delar. Nu sitter jag igen och väntar på den femte leveransen förrän jag kan fortsätta att skruva ihop.

Orsaken till de många leveranserna är att den nya vevaxeln är annorlunda. Både remskivan och bakstefan måste bytas och samtidigt plåten som håller bakstefan. Det är inte dyrt – bara 15 euro – men det tar tid då man inte kan beställa allt på en gång.

6 januari, 2019 av

Framåt ! (2019)

För mej var år 2018 reducerat till två saker: Ladans golv och Zetorns vevaxel. Vårvinterns skogsarbete gick bra men sommarens hetta vill jag helst glömma. Golvet fick jag trots allt klart till julen men motorn är sönderplockad i små bitar och traktorn ännu utspridd över verkstadsgolvet. Som vanligt så hade nyårsstormen bedarrat innan den kom till östra Nyland och var bara vanlig hård blåst. Nu sitter jag bara och väntar på mera reservdelar (femte beställningen) så jag kan börja plocka ihop motorn.

De andra bondbloggarna har skrivit så bra om år 2018 att jag får nöja mej med att citera litet poesi (en av farsans favoritämnen). Han var minsann ingen läsare av poesi men i skolan hade Fänrik Ståls sägner bultats in så ordentligt att han kom ihåg dem hela livet och alltid kunde plocka fram ett lämpligt citat för alla situationer. Här måste jag kanske nämna att citaten var ganska ironiska i de flesta fall – han var inte precis av den pompösa sorten …

I dag kom jag att tänka på Viktor Rydbergs ord vid 400-årsjubileet för Uppsala universitet 1877. I tidens anda var de väldigt högtravande men Rydberg kunde lägga sina ord: Jag tillägnar den alla bönder som efter torka, knäoperationer och usel ekonomi i alla fall fortsätter:

Och dock, om du i tvivel sjunkit ner
och dröjer dystert grubblande vid vägen,
du griper åter ditt baner
och bär det genom öknen oförvägen.
Vad mer, om spejarblicken ser,
hur bort från fästet tusen solar fejas?
Vad mer, om stjärneskördar mejas
som gyllne säd av tidens lie ner?
Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill,
vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas,
det är en skörd, som undan honom bärgas,
ty den hör evighetens rike till.

Ni minns väl Rydbergs odödliga dikt: ”Tomten” ? Han skrev Tomten den 19 februari 1881 under en promenad i Göteborgs Slottsskog. Han bad under promenaden redaktör Hedlund att stanna och med papper på Hedlunds rygg så skrev han all de 11 stroferna i Tomten ! Endel kan …

Jag ids inte citera den modifierade version av 400-årskantatet som Grönköpings Veckoblad publicerade även om det är bra – men mycket lindrigt högtravande. Man kan läsa det på gronkoping.nu som är ”Elektriskt organ för Grönköping med omnejd”. Rekommenderas !

I stället skall jag citera det som Gustav II Adolf och hans här lär ha sjungit inför slaget vid Lützen. Det torde vara lämpligt här i Bondbloggen inför år 2019:

Förfäras ej du lilla hop,
Fast fiendernas larm och rop
Från alla sidor skalla!
De fröjdas åt din undergång,
Men deras fröjd ej bliver lång,
Ty låt ej modet falla

Och till sist citerar jag Christer:

En bättre fortsättning på året !

3 januari, 2019 av

Ovanlig jul

För mej var det en ovanlig jul eftersom jag inte hade någon katastrof som borde skötas. Ladans golv var färdigt och Zetorn (som ju var en katastrof) kunde jag inte göra nånting åt eftersom jag inte fått reservdelar. Inte ens flismataren var sönder …

Det saknades inte sysselsättning för jag tog itu med att uppdatera alla datamaskiner och där fanns det minsann arbete. Ju längre man lämnar dem desto mer problem blir det vid uppdateringen. Och så började en del hårdskivor säja upp kontraktet och det blev att kvicka tag ta säkerhetskopior. Jag har länge tänkt starta upp telefoni och meddelanden som INTE är beroende av Google, Facebook och andra spionfirmor vilket är helt möjligt. Man kan ringa över nätet med IP-telefoni utan att blanda in någon operatör alls. Men det krävs litet installation av fri programvara först.

Det finns en hel del program såsom Serval Mesh som inte behöver någon infrastruktur alls – ingen operatör, inga basstationer och inget nät heller för den delen. Det är utvecklat för krissituationer då man kan räkna med att all infrastruktur är förstörd. Och den passar bra för en självförsörjande bonde också. Förstås måste man få kontakt på något sätt och då måste man använda WiFi, Blåtand eller liknande. Och jag har en massa gamla basstationer liggande från den tiden vi inte hade fiber. Tanken är att åtminstone få igång larm från pannrummet till min mobiltelefon. Det är mycket trevligare att få ett meddelande att flisen är slut på kvällen än att vakna upp till en iskall panna på morgonen.

Förutom dataunderhåll så har jag läst böcker på julen. Mest är det fackböcker om historia, språk och byggnadsvård. Det här året köpte jag en massa böcker som jag ännu inte hunnit läsa. Det är inga romaner utan de tar en massa tid att läsa – eller egentligen studera. Jag kom igenom John Krafts böcker om det tidiga Sveariket (ca. år 100-1000) som var riktigt intressanta. Nu lärde jag mej en hel del nytt igen. En grundlig bok om runor börjar jag också ha kommit igenom. Visste ni att man i Dalarna använde runor långt in på 1800-talet ?

Zetorn har stått stilla hela julen men under mellandagarna delade jag den i två delar och tog bort vevaxeln. Nu är det inte mycket kvar av den traktorn.

Tudelad Zetor

Jag måste ställa framdelen på två stadiga vinkeljärn. Vi har en vagn som kan användas då man delar på en traktor men den måste jag ta bort för att kunna skruva loss vevaxeln. De pallbockar jag använder för bilarna är alldeles för låga för en traktor.

Tom motor

Av motorn är det nästan bara skalet kvar. Vevaxeln var annars en tung baddare – jag börjar förstå varför verkstäderna lyfter ur hela motorn och placerar den i en vagga som kan svängas hur som helst. Då man ligger under motorn och skruvar så får man lätt en massa olja i skägget – alltid finns det litet kvar i något rör. Det var också sina problem för gubben att krypa omkring under motorn. Man börjar bli styv och stel på alla de sätt. Det värsta är att jag redan spräckt två byxbakar så nu blir det att plocka fram symaskinen och börja lappa …

Efter jul fick jag den nya vevaxeln men inte ser den ut som den gamla ! Frågan är om den passar. Remskivan i framändan är inte något större problem för den kan jag byta men de övriga måtten får inte vara annorlunda. Den gamla remskivan var fäst med räfflor medan den nya har koniskt fäste. Jag kollade på nätet och det finns inte att få en vevaxel med samma kod som den gamla. Inte så ovanligt men frågan är vilka förändringar som gjorts i de nyare.

Ny (uppe) och gammal (nere) vevaxel

Det är alltid samma problem med reservdelar. Vanligen måste man byta tre gånger. Det blir inte bättre av att Zetorn är 43 år gammal. Det goda med Zetorn är att de ändras ganska sällan så det finns en möjlighet att de nyare delarna passar.

Få nu se om Zetorn står kvar sönderskruvad i verkstaden ännu nästa sommar … Den skulle behövas nu så att vi får ut virke ur skogen. Vädret har ju varit fint för skogsarbete så det harmar nog. I värsta fall får jag köpa en ny begagnad Zetor från 1980. Priserna är inte så höga på dem numera. Eller beställa ny vevaxel ända från Slovakien …

Nå det kommer snart ett nytt år så

Gott Nytt År till er alla !

31 december, 2018 av

Och nu är det golv igen …

Årets byggande har varit ny grund och ändring av golvet i ladan (”te stoor ledun” som moofa brukade säja). För ett par timmar sedan lade jag tillbaka den sista golvbrädan och därmed lyckades jag med nöd och näppe få golvet klart före jul.

Ladans nygamla golv
Golvet bakom tröskan

Bara en del av golvet sänktes för att den nya (begagnade) tröskan skulle rymmas in. Sist och slutligen blev det en hel del utrymme för annat och det går bra att backa in maskiner både bredvid och bakom tröskan. MF165 är ganska liten och har liten svängradie så det borde vara lätt att placera sprutorna i hörnet. Nu kan jag också använda den andra dörren ut mot vägen – förr var den blockerad av tröskan. Dörren i ändan är nu blockerad av den nya tröskan men det gör inte så mycket. Den är nu tätad så det inte kommer in snö och regn för det hade förstört golvet innanför dörren.

Det hann bli ganska kallt (-10 grader) innan jag fick golvet klart och man märkte hur viktigt det är att både väggar och golv är täta. Så länge det fanns hål i golvet så drog det ganska illa inne i ladan men nu är där lugnt.

Ännu är det en hel del jobb kvar innan maskinerna kan köras in. Det överblivna virket skall radas undan och framför allt skall alla saker som flyttats till andra ändan av ladan placeras på sina rätta platser. Golvarbetet gjorde att en hel del skräp städades undan. Nu finns det hyllor och skåp för lagret. I ladan finns hyllor för VVS och uppe i bodvinden för elmaterial. De gamla skåpen från köket som bars ut efter branden finns också i andra ändan på ladan.

Materiallagret har ökat ganska mycket de senaste åren. Medan jag arbetade i Otnäs så kunde man sticka sej in till någon affär och köpa det man behövde de närmaste dagarna men nu måste man räkna med en dags förlust och 40 euro i bränslekostnader för varje sak som skall hämtas. Så jag har börjat lägga upp ett lager av billiga kinesiska prylar som levereras gratis till verandan (vi har snälla postiljoner). Det gör inget att det tar ett par veckor innan man får dem eftersom de bara skall sättas i lagret. Dessutom tvivlar jag på att priserna är så låga väldigt länge – det är bara en tidsfråga innan de går upp.

Det gick inte så fort att få golvet klart. Det blev också en massa annat arbete under hösten – speciellt då lilla Zetorn skar ihop. Ni hann jag i alla fall arbeta med golvet för jag väntar ännu på en ny vevaxel innan jag kan börja skruva ihop den på nytt. Den gamla var så illa åtgången att den måste slipas om eller bytas och en ny var ganska billig.

Det ser ut att bli tid att fira jul nu. Men om jag får vevaxeln efter jul så blir det bråttom igen för nu har det varit så kallt att man kan börja med skogsarbetet. Nu är här -8 grader men det skall bli ett par nätter med -15. Och däremellan plusgrader …

Nå, GOD JUL åt er allesammans härifrån Hindersby !


22 december, 2018 av

Dystert

Nä, inte vädret. Det är fint med litet minusgrader och litet snö. Men det är dystert att inte kunna börja med skogsarbetet för Zetorn ligger sönderplockad på verkstadsgolvet.

Jag har fått nästan alla reservdelar som jag behöver men dumt nog beställde jag inte ny vevaxel i tid och nu finns den inte mera i lager. Den kommer den 21 december men jag hinner knappast få den före jul. Och man kan inte skruva ihop traktorn utan att ha vevaxel.

Det blev en veckas arbete med annat. Flismataren gick sönder igen och så måste jag plocka in allt före snön kom. Nog är det underligt att man med 70 års erfarenhet inte kan få in allt i tid förrän vintern kommer.

Flismataren har ett konstruktionsfel. Den har tallrikar som drivs runt av skruven för att hindra flisen att bilda valv. Visst fungerar det – så länge den är ny. Men då skruven slits så kommer tänderna förr eller senare att komma precis mitt emot tänderna på tallriken och så sitter den stenhårt fast. Då brister drivkedjan.

Flismatarskruv med tallrikar

På bilden ovan ser man att översta skruvgängan kommit prcis mitt emot tanden på tallriken och då brister kättingen. Det syns också bra att skruven blivit ganska sliten. Jag var tvungen att ta bort tallriken helt. Det blir inte samma stenhårda låsning med en tallrik men jag måste då skyffla flis varje kväll eftersom den inte rasar ned på ena sidan.

Jag försöker nu fundera ut någon omrörare som fungerar i stället för tallriken. Vibratorn fungerar tillsammans med tallriken men inte utan tallrik. Det är inte lätt för då man fyller på med flera skopor flis så är det mycket tungt att få omröraren att röras.

Det här är ett exemple på konstruktiv tidsbomb dvs. en konstruktion som förr eller senare ställer till ett elände. Ett annat exempel är modernt byggande. Eftersom de envisas med att sätta in plast och andra dåliga material så blir det mögel och det är konstruktivt mögel. Barnbarnet går i en skola som ”sanerades” och efter ett halvår är där mögel igen … Hela den moderna byggtekniken borde saneras.

Nu då jag tvingas vara hemma (inte i skogen) så märker jag att det finns en massa arbeten som borde göras men blivit uppskjutna hela sommaren. Jag har uppdaterat flera datamaskiner och det är ett arbete som tar mycket tid. Krånglar det (och det gör det förstås) så kan det gå flera dagar till en uppdatering.

Så har jag tagit itu med räkningar som skall betalas och beställningar som skall göras. Skrivbordsarbetet på ett jordbruk tar en massa tid. Så länge man har  utomhusarbete så skjuter man upp skrivbordsarbetet till vintern. Nåja, nu är det vinter. Så det är väl bara bra att jag måste syssla inomhus.

Ladans golv är inte riktigt färdigt än heller så jag lägger pussel med bräder och blankor i tre lager. Visst märkte jag ut allt virke då jag tog upp golvet men det blev så mycket ändrat att man inte kan lägga det tillbaka på samma sätt.

Om jag inte kommer ut i skogen på ett par veckar till så hinner jag kanske sköta om allt möjligt som jag skjutit upp länge. Och det är ju bra.

Men dystert är det att inte fara till skogs …

18 december, 2018 av

Vetepriset år 1986

Jag städade ut en massa papper i dag och hittade ett klipp från Landsbygdens Folk år 1986. Där fanns vetepriserna för år 1986 och det var 223,65 penni/kg i augusti. Sedan steg det varannan vecka till 233,35 i slutet på december och till 286,95 i juni 1987. Om nån ungdom undrar varför jag byggde kalluftstork år 1975 så var det på grund av pristrapporna. Ökningen var 23 % och det var inte illa ens på den tiden.

Vad betyder 223 p/kg ? Om man kollar in Statistiska centralbyråns inflationskalkylator (www.stat.fi – sök på Förändringar i penningvärdet) så får man 712 euro/ton år 2017. Jämför det med dagens priser !

Världsmarknadspriset på vete var 1970 30 p/kg (437 euro/ton) och  1976 96 p/kg (693 euro/ton). Allt beräknat med penningvärdeskalkylatorn. Nu ger ju inte den nån exakt bild på jordbrukets lönsamhet för den följer den allmänna inflationen men visst ser man en tendens …

P.S. Jag måste ju nämna att vetepriset var 140 euro/ton sommaren 2018.

7 december, 2018 av