27 april, 2018 av Nisse

I skarven mellan skog och jord

Vintern är mycket koncentrerad på skogsbruket och i april är det ännu mera bråttom att få ut allt virket innan skogsvägarna smälter. Man hinner inte tänka på jordbruket förrän skogsvintern är över och vårsolen börjar lysa och värma. Då blir det bråttom att sätta i ordning vårbruksmaskinerna.

Vi har länge åkt till Sverige till vårt gamla torp i Medåker i slutet på april. Det är lämplig avslutning på skogsarbetet för annars så tar det aldrig slut. Alltid är det något litet som ännu borde göras i skogen. Men åker man bort så är det vårsådden som upptar alla tankar då man kommer tillbaka.

Skogsvintern var bra även om den började på allvar alldeles för sent. Det har varit flera år nu med plusgrader i januari eller februari. Förr började skogsarbetet i december – inbillar man sej åtminstone. Nu gick det till all tur att köra ut virke ännu i fredags för en vecka sedan. Då lyfte jag bort en massa grankvistar och hittade ett litet lass props i skogen. Där var det inga problem för marken var stenhård under mossan. Men ute i solen började det bli gyttja och spår så jag lastade av det sista lasset från landsvägenb vilket var ganska besvärligt för den lilla lastaren är för kort. Man måste ta nytt tag i ändan och skuffa in virket för att få den på hopen.

Nån brådska med vårsådden är det minsann inte i år. Det är kallt och regnigt och till nästa torsdag så lovar prognoserna 12 mm snöblandat regn …  Här i Sverige är det också sen vårsådd. Vi har vårt torp på gränsen mellan Mälardalen och Bergslagen och nästan ingenting är harvat ännu. Många år är allt sått då vi är här i slutet på april men nu vill det inte torka upp. Nästa vecka skall också bli regnig och kall här. Först vill det inte bli vinter och sedan vill det inte bli vår …

Trädgårdsmästaren planterar i alla fall en mängd äppelträd på åkern utanför vårt hus. Grannen hade väldigt omtänksamt harvat en triangel bakom den stora stenen fastän han inte hade kunnat harva åkrarna än. Så trädgårdsmästaren gräver gropar och och jag kör röjsåg och hugger ved.

Så länge vi hade kossor så var varken skogsarbetet eller vårsådden så viktiga. Kossorna skulle mjölkas klockan fem på kvällen och morgonen året runt. Varenda dag. Och sedan skulle det köras hö och mockas koskit. Den tid som blev över kunde man sedan använda till skogsarbete eller jordbruk. Sådden var inte heller så omfattande eftersom det mesta var vall – bara litet brödsäd och havre åt hästarna. Det var främst kobruk och först efter 1975 blev det huvudsakligen skogs- och jordbruk.

Morsan hade huvudsakligen skött om kossorna men fick senare dåliga fötter och kunde inte vara med i jord- och skogsbruk så mycket även om hon var intresserad av skogen i all synnerhet. Jag byggde ett ”hönshus” med en gammal bänk från paketbilen med säkerhetsbälte och allt som jag satte på hydraularmarna på traktorn så jag kunde köra henne till skogen för att se på hyggena. Det fanns till och med intern telefon mellan traktorhytten och hönshuset så vi kunde prata med varandra under färden (en motorcykeltelefon).

Skämtsamt sa morsan att hon var med i arbetena genom att sitta hemma och oroa sej över väder och allt annat. Det var förståeligt för en gammal bonde har svårt att släppa tanken på gårdsbruket. Kan man inte vara med i arbetet så kan man åtminstone oroa sej. Själv arbetar jag ännu och tanken är att fortsätta med arbetet i 20 år till så jag har arbetat mer som (heltids)bonde än på högskolan. Jag kanske inte orkar så länge att pojken hinner bli pensionerad men man kan alltid försöka …

Trädgårdsmästaren står på åkern och gräver i den styva lera som finns här liksom hemma i Hindersby. Hon ångrar sej att hon inte satte spaden i jorden förrän hon gifte sej men så är det med ungdomar – de har inget förstånd ännu. Lustigt nog så är åkrarna här likadana som hemma. Hon ville gärna ha vatten i närheten så skärgårdsflicka hon är men det finns inget annat än en liten bäck på många kilometers avstånd. Allt har sin förklaring för det här huset var mycket billigt jämfört med miljonhusen nära till vatten (och till Stockholm).

På lördag skall vi titta på Norsylingen i Arboga (man fiskar nors med stora håvar i Arbogaån). Arboga betyder ju ååboga (åbåge) och staden placerades vid en krök  på ån där det också fanns en fors så man inte kunde segla längre upp utan måste lasta av. Här ser man att vårt språk är gammal svenska. Här talade man också om ”boga” (med o-) liksom ännu i dag i Hindersby. Långt ”a” blev småningom å i svenskan.

På söndag skall jag hämta mina nya glasögon i Västerås och sedan börjar jag hoppeligen känna igen folk som jag möter – det har varit litet si och så med det så närsynt som jag är. De nya brillorna har en styrka på nästan -10 …

Vi har med oss groprov på vetet och snart får vi se om det gror ordentligt. Sedan blir det vårsådd då vi kommer hem efter 1 maj. Men vi har tid för jag tror inte det bli vårsådd (direktsådd) förrän om ett par tre veckor. I alla fall så har skogsvintern nu tagit slut och jordbrukets vår är på kommande – om än långsamt och motvilligt. Men kanske det bli bättre efter torsdagens snöblandade regn ?

Till sist en bild från en vårkväll i Medåker med det 150 år gamla huset som är smalt och högt och mycket typiskt för äldre hus i trakten:

:

 

27 augusti, 2017 av Nisse

Tillbaka till 1850

Visst är jag intresserad av maskiner och elektronik men ibland önskar man sej tillbaka i tiden. Speciellt nu då jag efter den värsta åskan på två år kämpat med att få nätet att fungera samtidigt som det visade sej att tröskans alla kontakter ärgat ordentligt. Ingendera var någon överraskning men ibland blir det för mycket av det goda. Så man önskar sej tillbaka till en tid utan maskiner och elektronik som skall repareras. Omkring 1850 fanns det inga egentliga maskiner utan de mest invecklade verktygen var yxa och plog.

Inspirationen kom från vår resa till Sverige i början på augusti då vi åkte ångbåt på Strömsholms kanal som är en av de längsta kanalerna – från Västerås upp till Smedjebacken i Dalarna. Bergslagens järn fraktades på kanalen till Stockholm tills järnvägen tog över. På den resan besökte vi Oljeön vid Ängelsberg där ett av de första oljeraffinaderierna i världen fanns. Oljan är nu mycket viktig men först omkring 1850 kunde man börja använda den till nånting. År 1852 uppfann en skotsk kemist fotogenet och tog patent på det. Först därefter kunde man gå över från pärtor, talgljus och tranoljelampor till den ytterst starkt lysande fotogenlampan (enligt den tidens mått). Men ända till slutet på 1800-talet var ljuskällan i ett vanligt bondehem den öppna härden och lyspärtan. Inte hade man råd med stearinljus som började tillverkas i Sverige 1839.

Oljan användes inte alls som drivmedel i början utan bensin var en besvärlig restprodukt – men det ändrades ju senare. Inom jordbruket  blev oljebaserade produkter drivmedel först efter andra världskriget även om det fanns ett litet antal traktorer redan på 1930-talet. Jag var ganska liten i slutet på 1940-talet då vi fick vår första traktor som var en Fordson Major med pigghjul som gick på petroleum även om den skulle startas på bensin (genom att veva förstås). År 1952 bytte vi den till en likadan mörkblå hög Fordson som hade gummihjul och hydraulik. År 1960 fick vi första dieseln Massey-Ferguson 65 som vi ännu kör med.

En annan inspiration till att önska sej tillbaka till 1850 kom med nätproblemen efter den hårda åskan den 12 augusti. Då strök en hel del elektronikapparater med fastän stöpslarna var utdragna. Men riktigt stark åska behöver åskan  inga sladdar utan den inducerar spänningsspikar i varje liten tråd inne i apparaten … Dessa spikar förstör lätt elektroniken och ju snabbare elektroniken är blir desto känsligare blir den. Men det allra värsta är då den inte går sönder helt utan bara börjar bete sej underligt. Och det var just det som hände nu. En helt död burk byter man ut och så är det klart.

I nästan två veckor har jag sökt efter felet (felen) och problemet med datanät är att de är mycket besvärliga. Det är inte som med elektriska trådar utan paketen rör sej i nätet helt oberäkneligt. Ett paket söker en väg till mottagaren och den vägen kan gå runt hela jordklotet i värsta fall och vägen ändras hela tiden. Så om en apparat beter sej illa så kan resultatet synas i en helt annan del av datanätet. Dessutom innehåller dagens apparatur en mängd lärande algoritmer vilket betyder att det tar tid innan de så småningom börjar skicka paketen rätt väg. Ännu värre är att en del burkar ”suger åt sej” paket som borde skickas annanstans …

Jag bytte en växel fyra gånger och testade dem emellanåt varvid allt verkade vara i skick. Till sist hittade jag felet i en burk som var ansluten till växeln men problemen syntes inte direkt efter det jag bytt växel utan först efter en tid. Man kan bli galen med mindre. Och om nån frågar varför jag inte bytte den burken genast så är de väldigt välkomna att ta över underhållet av vårt nät. Jag har minsann inget emot det.

Som lök på laxen så fungerade inte lyktorna på den nya (begagnade) tröskan. Det var inget att förundra sej över för jag har bråkat med de elektriska ledningarna på vår gamla (byggd i samma fabrik) i närmare 30 år. I alla fall blev jag litet överraskad då jag svängde på säkringshållarna i hytten för alla kontakterna var ovanligt starkt ärgade. Vår tröska är tio år äldre men inte alls i så dåligt skick ifråga om kontakterna men så har den också stått inomhus i den gamla ladan med en halv meter luft under trägolvet vilket ger en mycket bra miljö.

De här kontakterna fungerar inte – speciellt som de är alldeles lösa. Kontaktvätska hjälper inte mycket i det här stadiet.

Nu har jag beställt nya kontakter och säkringshållare över nätet. Det blev inte alls dyrt men det blir ett stort arbete att byta kontakterna. Samtidigt byter jag strålkastarna till LED som ger mera ljus och drar mindre ström. De är inte heller dyra numera (på nätet) och en 27W strålkastare som ger närmare 3000 lumen kostar bara 6-7 euro hemkörd till verandan (där vår postiljon mycket vänligt placerar paketen). Men visst går det tid att byta dem.

Det värsta var att försöka gå igenom det elektriska schemat. Det tog mej flera dagar att förstå vart ledningarna gick. Egentligen fick jag rita ett nytt eget schema som jag kan förstå. Jag trodde det var problem bara med den första tröskan som var en testtröska med usel dokumentation men det tycks vara likadana problem med en standardmodell också.

Tre veckor i augusti har gått förlorade men växtligheten är så försenad att det nog inte blir tröskande ännu på en tid. I själva verket funderar vi på om vi kan börja ens inom september för vetet är ännu ganska grönt. På hösten är dagarna så korta och om inte temperaturen stiger ordentligt så får vi inte den värmesumma som krävs för mognad.

Ett nytt problem är också att den nya tröskan har ”vingar” (sidoplåtar) som gör den tre meter bredare än den gamla. Jag får svårt att öppna plåtarna inne i verkstaden så nu måste jag hitta på nånting. Man vill gärna sköta reparationer under tak då det blir sent på hösten med regn och kyla.

Tröska eller flygplan ?

 

Ibland så önskar man sej tillbaka till 1850 då arbetet visserligen var hårt men inte så invecklat. Med en lie får kroppen arbeta men hjärnan vila. Åtminstone var problemen med övervikt mindre på den tiden.

 

18 augusti, 2016 av Nisse

Världen är liten

Vi har varit en vecka i Medåker (i vårt hus i Sverige). Grannen kom in och hälsade från Kalles granne (Bondbloggs-Kalle som han kallas här för vi har många Kalle). Han hade visst släkt i Medåker och var och hälsade på. Kanske han hörde om de tokiga finnländarna som bor i ett gammalt hus som ser ut som hembygdsgården – ingen brädfodring ens. Mycket ovanligt i det superprydliga Sverige. Och gräset växer för det mesta långt och tjockt över hela tomten …

DSCN5993

Den lilla sandplätt som jag krafsat fram under många dagars arbete ledde till att jag slog sönder hackan som jag tog hem för att reparera. Gräset måste bort för om det regnar så blir det så halt att hjulen bara slirar på bilen. Men i år var det kruttorrt i juli och mycket litet vatten i brunnen. Så det passade bra att gräva ned slangen och byta ut bräderna på brunnstaket som ruttnat. Vi har ingen pump utan tar upp vatten med en gammaldags skjula så slangen är bara för säkerhets skull. Vattnet innehåller humus som rinner ned från den höga backen till höger men det går genom ett litet reningsverk (via tunnorna under ändväggens fönster) så vi får kaffevatten.

Då vi köpte huset år 2000 så bodde faktiskt vår grannes dotter i närheten. Och en av mina klasskamraters barn bor i Kolsva som är grannsocken till Medåker. Det finns en hel del finländare i trakten. En träffade vi på Medeltidsdagarna i Arboga. Hon hade kommit som krigsbarn och numera glömt bort finskan. Tydligen är det lätt att höra på vårt tal att vi kommer från Finland. Endel tror också att vi är norrlänningar.

Egentligen åkte vi för att delta i Medeltidsdagarna som ordnas varje år i Arboga. Under medeltiden var nämligen Arboga närapå Sveriges huvudstad. Engelbrekt Engelbrektsson som står staty på Arboga Järntorg höll herredag i Arboga 1435 och den kallades senare för Sveriges första riksdag – litet felaktigt för det var bara stormän med. Men också endel bergsmän (bönder som också bröt malm i liten skala). Engelbrekt var ju bergsman. En av de viktigaste utskeppningshamnarna var just Arboga.

DSCN5979

Här håller fogden på att märka tunnorna med järnmalm vid en exakt kopia av järnvågen vid Järntorget. Men drängarna är druckna och gör allt fel och till slut sätter stadsvakterna (med svärd till vänster) dem i ”bykistan” som var den tidens häkte. Längst till vänster på andra sidan ån (Arboga betyder ju ”åbåge” och uttalas ännu idag på vårt språk som ”Ååboga”) finns ett av de äldsta husen i Arboga – ett garveri. Andra sidan av ån var tillhåll för färgare och garvare. Den hörde förr till landskapet Södermanland och ännu i ganska sen tid så kunde det hända att polisen i Arboga släpade druckna över bron – därefter var de sörmlänningarnas problem :-). Nu hör hela Arboga till Västmanland.

Gustav Vasa hade betydande egendomar i Arboga och hans dotter Cecilia bodde i staden en tid. Hon var ytterst egensinnig och ställde till skandal på skandal så det blev inget av att gifta bort henne av politiska skäl. Nedan ”uppvaktar” vi henne vid kungsgården i stadens centrum men får en utskällning om ”eländiga tiggare”. Cecilia i blå klänning och vår ciceron från Föreningen Arboga Medeltid i röd.

DSCN5982

Efter tre dagars intensivt program på Medeltidsdagarna så tog vi det lugnt och började bygga och plantera äppelträd. Då vi kom så hade man inte ännu börjat med tröskandet men på måndagen satte vår granne igång med höstvetet invid huset. Nöjd var han inte- det var problem med sådden förra hösten då det låg vatten på åkern. Vetet ser bra ut men var glest.

DSCN5990

Vi hade ingen brådska med skörden. I Hindersby regnade det nästan hela tiden och regnskurarna tycks fortsätta enligt tiodygnsprognosen. Tröskandet är inte roligt i år för brodden drunknade i våras. Den klarade det första 40 mm regnet men då det i början på juni kom ett 40 mm regn till så var ytan så fastslammad att det blev sjöar på våra leråkrar. Nu är det bara att köra över åkrarna och sedan hoppas på bättre väder nästa år.

Så måste jag ännu sätta med en bild av Arbogaån en sommarkväll i augusti:

DSCN5971

 

27 maj, 2016 av Nisse

Omväxlande

Det har varit växlande väderlek men också landskap. Jag smet iväg till Sverige förra veckan fastän det är bästa byggtid just nu. Orsaken syns på bilden nedan.

DSCN5739

Vi var ute och slarvade med brorsan och Gilla. De köpte litet litteratur åt mej från Österbotten. Jag är ju en stor vän av Folkets Dagblad och Svenska Österbottens historia (del IV) handlar till stor del om bebyggelsen med fina gamla hus vilket jag också har pippi på. Vi firade med att flytta utedasset (sjiithuusi – eller huusi om man vill vara fin). Det är nu uppe på bergssluttningen och skall ännu byggas om så man får dörr i gaveln med fönster. Utsikten blir fin över åkern utanför. Och så skall taket få den rätta lutningen med tegel och väggarna kläs med sågad brädfodring så det blir rätt stil på huset.

DSCN5744

Jag har aldrig varit för det där med att fira. Det är mycket roligare att bygga och konstruera all sorters maskiner och system. I alla fall så tog vi på söndagen en turisttur till Hedemora för att titta på Bergslagen i södra Dalarna. Och det var värt resan. Först blev vi guidade kring Norns bruk litet söder om Hedemora av Bengt Wester som i 45 år arbetat som gruvingenjör. Bergslagen är ju fullt av små hyttor som var och varannan bonde byggt för att bryta järn. I Norns bruk bearbetades järnet till stångjärn som sedan exporterades. Sverige var Europas största järnproducent då det begav sej. Bruket är en nästan orörd miljö och har förklarats vara av riksintresse och är officiellt ett byggnadsminne. Nedan masugnen som var hjärtat i bruket tillsammans med smedjorna med stånghammare.

DSCN2098

För bönderna i trakten runtomkring var transporterna och kolandet viktiga inkomstkällor. Ett lass stångjärn vägde 800 kg och kunde alltså bara transporteras på vintern på släde eller med båt om sommaren. Många omlastningar behövdes innan  järnet kunde fraktas längre bort. Bruket dog då järnvägen kom – men inte till Norn utan till Vikmanshyttan i närheten. Dit flyttade alla smederna och kvar blev bara skogsarbetare och kolare. Det gick så snabbt att husen står kvar nästan orörda.

På tal om kolning så berättade vår granne Lars-Erik (som brukar åkern utanför vårt hus i Medåker) att det fanns sex kolmilor i närheten och att skogen var så gott som helt nerhuggen för 150 år sedan. All skog som finns nu är alltså ganska ny.

Vi var också i Stjärnsund där Polhemsmuseet finns. Christopher Polhem var en av de stora svenska uppfinnarna och sysslade med allting från urverk till stora maskiner i gruvorna. Han kallas också ”den svenska mekanikens fader”. I Stjärnsund startade han en manufaktur 1699. Han hade inte råd att gå i skolan men startade 16 år gammal en verkstad och fick latinundervisning av prästerna mot att han reparerade deras urverk. Sedan han inte bara reparerat Uppsala domkyrkas medeltida urverk utan också förbättrat det så skrevs han in vid universitetet och studerade fysik, matematik och mekanik. Gissa om det var intressant att beöka Stjärnsund för en gammal ingenjör …

Därefter återvände vi via Klosters bruk där Gustaf de Laval byggde första prototypen till separatorn. Men brukspatronen trodde inte på uppfinningen så de Laval flyttade till Stockholm där han grundade Separator AB – numera världsföretaget Alfa Laval. Han fick 93 patent på sina uppfinningar men var en äkta ingenjör och dog alltså utfattig 1913.

Vårsådden var mycket sen i Sverige. Vi är vana vid att de sår en månad tidigare än i Hindersby men nu då vi kom så var åkrarna svarta ännu först i går började man se grön brodd. Det har varit regnigt och kallt i Sverige i maj. Men ett intressant skifte var frodigt. Vi såg i höstas att man sådde raps direkt efter skördetröskan och nu stod rapsen i blom. Litet ojämn men växte bra. Bilden är tagen på tisdag i Garlinge (byn på åsen bakom åkern). Det är ytterst sällan man ser en svart åker i Medåker den här tiden på året. Vårsådden blev i år nästan en månad försenad.

DSCN5752

Det var ordentligt hett i början på veckan men blev kallt och regnigt i förrgår. Då vi kom hem till Hindersby så började solen titta fram men man såg att det hade regnat. Helt riktigt – mätaren visade på 40 mm. På åkrarna stod det vatten både här och där och en stor flock svanar hade slagit sej ner på en åker.

DSCN5756

Det direktsådda vetet hade grott ganska bra men det gillar säkert inte så mycket vatten. Svanarna däremot tyckte om det. Man borde ha anmält åkern som ”svanåker” :-). De var inte speciellt rädda för oss. Då vi stannade bilen för att fotografera så började de makligt vagga bort.

DSCN5755

 

 

 

 

28 april, 2016 av Nisse

Kraftsamling våren 2016

Skogsarbetet tog slut och våren 2016 kom – eller kom den ? Som vanligt så tog vi en tur till Medåker för att kolla om huset står kvar och sätta igång vattnet. Fast det lyckades inte. Åtminstone behövde vi inte vara rädda för att vårsådden skulle börja för tidigt.

DSCN5683

Så här såg det ut på lördag morgon. Vädret var riktigt aprilväder. Solen sken och det kom ordentligt med hagel tillika. Grannen Lars-Eriks höstsäd mår inte riktigt bra då det ligger vatten i svackorna då solen smält haglet på eftermiddagen.

DSCN5688

Vi pratade med Lars-Erik på tisdagen och han berättade att han kom igång med harvandet men så började det komma nederbörd och alla vårsåddsplaner är uppskjutna. På torsdagen då vi kom var det en grym åska. Ett  nedslag i kraftledningen norr om vårt hus och ett i den nya höga masten bredvid Lars-Eriks hus gjorde stor skada. Telefonerna formligen exploderade och ledningarna hade bara koppartrådarna kvar. Vi var just då i Köping så vi upplevde inte åsksmällarna.

Masten på Djurberget är nu igång och vi har äntligen bättre signal. Vår kopparledning slutade fungera för många år sedan och Telia river bort alla gamla ledningar så fort de hinner så vi är illa tvungna att använda trådlöst som hittills varit erbarmligt dåligt. Jag upptäckte att masten bara har 2G och 4G medan mitt Ålcomkort bara har 2G och 3G. Alltså fungerar bara det långsamma 2G i mobilen. Men i modemet har jag Comviqs kort och där fungerar 4G så datanätet är OK nu.

DSCN5681

Här syns den nya masten bredvid vårt gamla bergslagshus från 1850-talet. På sommaren hinner vi aldrig vara där så det är mest i skarvarna mellan vinter-och sommararbeten som vi hinner ta en snabbtur dit. Och koppla av med att bygga och plantera (lika som hemma …). Man kan ju undra om det är stor idé att åka till Sverige för att göra ungefär samma saker som i Hindersby – och det undrar många också högljutt. Men lustigt nog är det ändå en avkoppling att åka bort för en tid. Om man åker tillräckligt långt.

Alla äppelträd som planterades i fjol tycks ha överlevt. Inte en enda topp var avbiten men så var de också skyddade av ståltrådsnät och sorkskydd runt stammen och björktjära som sorkarna inte gillar. Vitsipporna blommade över hela gårdsplanen då vi kom men sedan började de huka sej i haglet och kylan (det var som kallast -6,4 grader på natten). Och nu hade vi med oss hem 30 nya ympade äppelträd som fanns på Pomologiska sällskapets avdelning på Trädgårdsmässan i Stockholm.

Det blev mest inomhusarbete på grund av vädret. Vi hade limmat bitar av grålumppapp på väggarna i trappan och nu hade de torkat så att vi kunde måla. Vi använde Linus emulsionsfärg som visat sej vara mycket bra och inte innehåller lösningsmedel utan bara linolja, vatten, cellulosa och naturliga pigment. Man blandar alltså pigmentet själv – det kan man köpa i påsar. Linusfärgen torkar på ett dygn och kan målas överallt inomhus – också på kakelugnar.

DSCN5686

Vi valde ett ljusblått pigment eftersom trappan är ganska mörk. I nedre kanten ser man hur de rivna bitarna grålumpppapp bildar ett mönster. Första lagret med färg var tungt att dra på för pappen sög alldeles förskräckligt. Penseln ville inte röra sej alls över väggytan för vattnet i färgen sögs in direkt. I motsats till ren linoljefärg så kan man sätta på tjockt med Linus varje gång och det behövdes på pappen. Men andra strykningen var lätt. Då sög inte ytan mera så kraftigt och färgen täckte snyggt.

DSCN5690

Det blev ganska så ljusblått … Fast i verkligheten var väggen mindre blå och litet mera grå och ljusare så fotot ger inte riktigt rätt intryck. Sista dagen målade vi själva trappan gammelblå och på trappstegen måste man använda riktig linoljefärg som alltså inte innehåller vatten utan enbart linolja. Linoljefärg tål nämligen nötning mycket bättre än Linus emulsionsfärg.

DSCN5694

Det är väl klart att den hemska rödaktiga färgen skall målas över – troligen med någon nyans i grått liksom på panelen. Möjligen gör vi trappan litet ljusare i andra strykningen.

För övrigt hade jag roligt uppe på vinden där jag städade bort gammalt skräp och isolerade mellantaket med cellulosaull (Ekoull). Den är helt annorlunda än mineralull för cellulosan är hygroskopisk och fungerar bra ihop med sågspån. Den både suger i sej och avger fukt så den skall absolut inte ha någon fuktspärr av plast. Och fuktspärr kan man inte ha i ett hus som lämnas kallt över vintern. Då är nämligen huset ibland kallare än uteluften och fukten vandrar in och om det finns fuktspärr så kondenseras den inne i väggen eller isoleringen med mögel som följd. Man skall hindra luften att röra sej och täta springor men absolut inte hindra fukten. Vindskiva men inte fuktspärr.

Uppe på vinden hittade jag två gamla skor. Troligen var de från 1920-talet för där fanns också en fjäderfätidskrift från 1922. Vi har ju en av Sveriges största äggproducenter i grannbyn Smedsby. Skorna är ditsatta med avsikt. Det bringar tur om man sätter gamla skor på vinden – helst barnskor som är ordentligt slitna. Och slitna var de utan sulor men med träpliggar.

DSCN5689

’Nu nästan hundra år senare sätter vi förstås tillbaka skorna och hoppas på tur i hundra år framåt.

Och vattnet ? Där gick jag bet för den lilla pumpen som tar upp vattnet ur tunnan började aldrig suga. Vi har bara en tunna utanför väggen och den måste fyllas på med ämbar ur brunnen. Sedan skall en liten 12V pump suga vattnet ur tunnan och föra det genom ett litet reningsverk som med omvänd osmos tar bort allt ur vattnet – inklusive salter – så vi får kaffevatten. Det ger bara nån liter i timmen så det mesta vattnet måste bäras in med ämbar (eller hink som det kallas i Sverige). Pumpeländet har krånglat ända sen vi köpte den så nu beställde jag ny pump på nätet och nästa gång så får vi hoppeligen kaffevatten igen.

Det var kallt och regnigt då vi kom tillbaka till Åbo och det lär regna i tre dagar ännu. Först nästa vecka skall det bli litet varmare och torrare väder. Det är bra för nu har jag bråttom att byta fläktar i torken och då det blir sol så skall fjolårets vete torkas ned. Det blev så sen skörd att det inte gick att torka så mycket på hösten. Men vårsolen brukar vara mycket effektiv. Säden klarar sej bra så länge den är kall. Mögeltillväxten är noll om det är minusgrader och vete håller kyla länge – ibland är det iskallt ännu vid midsommartiden om man inte blåser varm luft igenom det. Så det skall inte blåsas förrän det blir torkväder.

Nu är det spännande att se om vädret blir varmt i maj eller om vi får en kall vår. Direktsådd blir det knappast i brådrasket.

 

6 november, 2015 av Nisse

Fläktresa

Tröskan ställdes undan förra veckan och så for vi till Sverige som avslutning på årets odlingssäsong. Höstarbetena var undanstökade (alltså glyfosatbesprutningen). Och vi skulle hämta två 11 kW torkfläktar från Övergrans jordbruk utanför Stockholm. Jag har länge sökt automatiska startanordningar för den nya torken så den kan fjärrstyras men de är dyra som nya och nu hade jag på Blocket hittat två startanordningar med vidhängande fläktar.

Egentligen behövde jag inte fläktarna ansåg jag men då priset för hela satsen var lägre än en ny automatisk startanordning så slog jag till. Och tur var det. Den ena installerade fläkten hade gått sönder och var obrukbar. Plåten runt propellern var bara punktsvetsad och den hade böjt sej och hamnat i propellern som nu satt fast.

DSCN5357

Den plåten är det svårt att räta ut på nytt. Men de nya fläktarna har en mycket bättre konstruktion med valsade plåtar runt propellern som är stabilare. Så fläktarna skall bytas ut. Det blir att bygga ny ram också för de nya fläktarna 127×127 cm är 6 cm större än de gamla.

DSCN5360

Det är ingen brådska. En fläkt fungerar och den används för att kyla ned vetet över vintern. Men före det riktiga torkandet på våren skall fläktarna vara utbytta.

Som vanligt på våra ”semestrar” så har vi grymt bråttom att bygga och plantera. På hösten skall det långa gräset bort och det går bara med stora röjsågen och femkantigt 4 mm band. Med det så flyger det torvor och småstenar och det sega torra gräset stryker med det också. Man måste bara vara försiktig med fönstren. I fjol lyckades jag få sönder sidorutan på bilen med stenar som flög från röjsågens snöre.

DSCN5348

Ovan ser man hur grundligt det femkantiga grova snöret tar bort allting (i mitten). Inte ett grässtrå som är längre än nån millimeter. Det går att köra sly också men det sliter ganska mycket på snöret. Huvudsaken är att få bort det långa gräset så att sorkarna vantrivs. Vi har en hel del rovfåglar så den sork som vågar sej ut på den körda ytan blir snabbt middagsmat.

Då vi kom var åkrarna nysådda men efter ett par dagar så kom det upp riktigt fin brodd.

DSCN5351

Bilden ovan är från en åker nedanför Medåker kyrka men vi har grannens höstvete alldeles utanför knuten och jag tänker sitta och titta på den via det vridbara kameran på huset.

Det har varit en pina och en plåga med datanätanslutningen i Medåker. Jag har satt ned massor med tid och pengar på att få nånting att fungera. Två antenner, fyra olika operatörers kontantkort och närmare tio modem har jag försökt med. Men nu finns det möjlighet att nånting börjar fungera. På Djurberget bakom den lilla åkern finns nu en ny mast – men den var ännu inte inkopplad. Man får hoppas att det går bättre än med mastbygget. Grannen berättade att de hade en helikopter som lyfte upp mastdelarna – men så blev en mastdel upp-och-ned … Ny helikopterflygning för att plocka ned masten och sätta upp den på nytt. Det blev ingen billig mast.

DSCN5331

I trappan till övre våningen testade vi en ny metod att tapetsera. Vi rev fyrkanter från en rulle grålumppapp och limmade upp dem på insulitskivorna som jag skruvat fast i stockväggen. Man får en tät och mönstrad yta som vi tänkte måla med Linus som är en emulsionsfärg bestående av linolja, vatten och cellulosa samt naturliga pigment. Det är en finfin väggfärg som vi målat med en hel del. Den torkar snabbt och blir helmatt. Men först skall tapetklistret torka. Givetvis använder vi enbart cellulosalim utan ”förstärkning” och utan kemikalier.

DSCN5326

De mörka partierna är vatten från klistret och de försvinner då det torkat.

På lördagen var vi på julmarknad till Selma Lagerlöfs Mårbacka. Det är ganska lång väg dit – 220 km från Medåker – men det var värt resan. Att handla nånting var inte så lätt för det var alldeles smockfullt med folk men vi lyckades i alla fall köpa norrländsk hjortonsylt (min favorit) och skrädmjöl (rostad havre som malts). Intressant nog var Selma mycket intresserad av jordbruk och guiden berättade att hon en gång avböjde en inbjudan till Stockholms slott med anledning av att Theodore Roosevelt var på besök i Sverige (han var förtjust i hennes böcker). Men hon hade viktiga uppgifter i jordbruket … Och så hade hon äppelodlingar vilket gladde hälften av familjen.

Jag ids inte sätta in bilder av Mårbacka för det finns massor på nätet. Selma Lagerlöf är en av de mest kända svenskar som det finns. Nils Holgerssons underbara resa är översatt till 60 språk. För bönder kanske Jerusalem är mest intressant. Den handlar i mycket om bondesamhället och tänkesättet i Värmland vid sekelskiftet 1900.

Väl hemkomna har vi så småningom lyckats tömma bilen och vila ut oss efter ledigheten. Nu börjar städandet inför vintern. Värmesystemet skall sättas i skick och så skall det byggas så länge vädret tillåter. En hel del maskiner skall sättas i skick eftersom man inte tyckte sej ha tid med det på sommaren. Skogsarbetena får vänta på bättre (kallare) väder så vägarna håller.