Maskiner – Bondbloggen

Vår första eltraktor

Det är ju pop med eldrivna fordon just nu. Det finns en hel del elbilar men på traktorsidan är det ovanligt. Nu har jag i alla fall tagit i bruk vår första eltraktor: Pluttn. Den är inte stor och har bara en 800 W motor men det är första steget så att vi får pröva på eldrivna nyttofordon.

Jag köpte den redan i fjol för 120 euro (se Allting kommer tillbaka) men det blev problem med bakhjulen för fälgarna passade inte på den nya eldrivna bakaxeln. Först efter det att jag skaffat svarvtillsats till fräsen kunde jag anpassa fälgarna till den nya axeln. Så nu har vi tagit i bruk Pluttn.

Egentligen var den avsedd att transportera trädgårdsmästaren i familjen som har dåliga fötter. Men hon ville ha en kärra till den så jag svetsade ihop ett drag på Pluttn och en teleskopisk dragbom på vår 75 år gamla mjölkkärra. Den är en av de viktigaste redskapen för den har stora 26″ hjul så den går att dra över stock och sten ganska lätt. Vi har transporterat mycket med den. Skottkärror har alldeles för små hjul.

Nu har man också börjat med nytillverkning av den gamla mjölkärran så vi är inte de enda som gillar den. Jag är mycket glad för det har varit svårt att få tag i reservdelar (hjul) men nu finns det äkta mjölkkärrshjul att köpa. I fjol råkade jag nämligen backa på vår kärra med stora Zetorn och ena hjulet blev en åtta.

Man kan fortfarande använda den som handkärra för röret i dragbommen kan skuffas in under kärran så det är inte i vägen för fötterna. Det är ingen leksak – kom ihåg att man körde fulla mjölkkannor på de här kärrorna. De klarar 150 kg. Jag har redan testat att köra sten från trädgården. Då måste man ta loss kärran så att man kan vippa den bakåt och sedan vältra stenen upp på kärran. En av stenarna var så stor att jag inte alls orkade lyfta den.

Jag har satt gamla hårdkartongskivor på kärran för att inte alla saker skall falla/rulla av men det skall komma litet bättre filmfanér på den småningom. Bågarna över hjulen är absolut nödvändiga då man kör skivor eller liknande med den. Fram och bakstycke kan behövas också men måste vara möjliga att ta bort för vi kör mycket långt virke med den.

Första dagen var mycket lyckad. Det var så roligt att köra med Pluttn att det blev en hel del spår i trädgården. Försöket att köra mullsäckar lyckades däremot inte så bra. Det gick fort och lätt tills föraren märkte att dragbommen kommit loss och kärran blivit kvar … Jag hade inte hunnit fästa bommen ordentligt men nu är den fäst med starka klampor och svetsad krok.

Det är inte någon jordbrukstraktor men den är utmärkt mellan äppelträden där Kubotan till och med är för stor – hytten tar emot trädens grenar. Pluttn kommer fram nästan var som helst. Bakaxeln är under en meter bred och styret går under nästan alla trädgrenar. Hjulen är breda men ganska små så den orkar inte dra så mycket. Fyrhjulsdrift har den inte men däremot differentialspärr som alla nyttofordon bör ha.

Bakaxeln med motor och styrenhet kostade bara 350 euro. Det finns starkare motorer men jag ville ha 24 Volt så att den går på två vanliga traktorackumulatorer som inte mera orkar starta traktorerna. Om man sätter in Litiumackor så kan man få upp till 2000 W (jag har sett ännu kraftigare utomlands).

Den här går fort. Vi har ännu bara kört på ettan men den har tre hastigheter så den kommer väl upp till 25-30 km/t. Egentligen så kunde den ha haft lägre utväxling så man kunde köra tyngre last även om det går långsammare. Fast barnbarnen kanske gillar den här.

Jag har aldrig tyckt om småmotorer (förbränning). Mopeder, gräsklippare och jordfräsar bara krånglar hela tiden. Förgasare är en uppfinning av Hin håle. Dieselmotorer är mycket bättre men används bara i större maskiner (Kubotan är den minsta). Pluttn laddar vi från egna solpaneler så man behöver inte köpa bränsle till den. Eftersom vi mest använder den inom eller nära gården så går det bra att ladda den ifall de gamla ackona blir tomma.

Småmaskiner går bra på ackumulatorer men det krävs helt andra lösningar ifall man vill köra de större traktorerna på el. Tillsvidare blir det också dyrt och det är ackumulatorerna som är problemet. Så jag väntar på bättre lösningar.

….. å ihop.

Hej igen, det har varit lite ett och annat här emellan med bokföring och lite skidsemester så jag har inte hunnit meddela att traktorn nog är ihopskruvad sen några veckor tillbaka ifall nån nu funderar vad det blev av reparation.

Det gick bra att få ihop traktorn efter att jag fick hem nya kopplingen som jag dock fick vänta på några dagar längre än beräknat då paketet yrade på i Belgien. Tack vare styrtappen fick jag lamellen bra riktad så jag behövde inte bråka mycket innan splinesen gled ihop. Lite kråtigt få dit de bultar som finns under hytten då handen är för tjock och fingrarna för korta. Eller så borde armen varit en halvmeter längre då man ska peta in bultarna med förlängaren på växelskaftet från det lilla hålet i hyttgolvet och inte kan se vart det far på samma gång, men med lite tålamod så går allt. Nu är kopplingen lättmanövrerad och greppar mjukt och fint jämfört med den gamla. Råkade få en organisk lamell denna gång i stället för den keramiska som satt där tidigare så få se hur länge den håller då det blir mycket trampande på en frontlastartraktor.

De extra dagarnas väntan på kopplingen fick mig att se över kylsystemet också, har nämligen tyckt att lite värme saknats. Och inte att undra över då termostaten inte slutit helt i o m att fästet gett efter.

Verkade också som om tätningen inte tätar så bra heller……

…så jag tillverkade en liten sliprondell av lite skruv, brickor och sandpapper…..

Så kom den till sist den nya kopplingen som råkade vara med organisk lamell i stället för keramisk som den tidigare, därav lite skillnad i utseendet.

Kopplingen på plats med hjälp av styrnings tappen…..

….och traktorn ihop nästan på första försöket. Hann inte ens söka hjälp med skuffandet, det gick så lätt med hjälp av pallgaffeln.

Traktorn klar för nya duster, hoppas det håller ihop en tid nu också.

Sen råkade jag valla lite skidor emellan varven i verkstan och noterade av en händelse att “vallaväck” är ett ypperligt handrengöringsmedel 🙂 Ni kan ju jämföra handen med den i förra inlägget så ser ni bildbevis. Hade man bara fått med lite strumpbyxor kunde man sänt in tipset till “niksipirkka” eller vad det nu heter också.

Isär….

Jag nämnde tidigare på senhösten att min trotjänare Fiatagri 80-90DT från 1990 med lite på 11000 timmar började tappa draget på högre växlar och därför började fundera på att skaffa ytterligare en lastartraktor. Jag hade en på prov under slutskedet av skörden men kom inte riktigt överens med den så den returnerade jag.

Så nu då jag besinnat mig lite från försäkringschocken och beslutat låta det ärendet bero så har jag tagit itu med reparation av traktorn i stället. Det börjar ju bli hög tid att ta itu med skogsarbete och Fiaten använder jag i skogen. Eftersom jag antog att det är kopplingen som börjar ha sett sitt så är det bara att klyva traktorn för att komma åt den. På dessa äldre traktorer är det inte så invecklad sak men lite skruvande är det ändå och några bultar är lite svåra att nå, man borde nog ha utbyteshänder av lite mindre storlek att tillgå. Med lite funderande och en god portion tålamod gick det ändå ganska bra och traktorn gled lätt isär med hjälp av pallgaffel och några lastpallar. Följande bildkavalkad kanske bäst beskriver proceduren.

Projektet inleds efter att ha flyttat undan växtskyddsprutan så att tillräckligt utrymme för att ta traktorn isär finns. Det är trevligare att skruva i varma utrymmen och stadigt golv underlättar arbetet.

Till först demonterades lite plåt runtom.

Efter att ha lossat slangar, vajrar, axlar och kablar skruvades bultarna som håller ihop motor med transmission bort och delarna kunde börja separeras. Det gick lätt och säkert med hjälp av lite lastpallar, plankbitar och 2 pallgafflar.

Lamellen var inte riktigt slut men av fingrarna som ligger an mot urtrampningslagret var det inte mycket kvar så det var nog inte frågan om att en reparation var nödvändig, man kunde nog blivit utan frikopplingsmöjlighet vilken dag som helst.

30-årigt damm, lite olja och lämningar från tidigare kopplingar hittades också. Det är tredje kopplingsbytet på denna traktor men det första som jag gör själv, i de två tidigare kopplingarna har centrumet i lamellen rivits loss och fjädrarna från dämpningen har tydligen lämnats kvar av servicemannen.

I väntan på de beställda delarna så satte jag lite tid på att få bort skiten som satt hårt.

Passade också på att rengöra startmotorn när den nu var lättillgänglig, damm från släpringar och kol samlas med åren och är oftast orsaken till krypström och startproblem så det lönar sig nog att nu som då putsa ur lite.

Matarpumpen fick sig också en översyn av samma anledning, så värst mycket skräp va det ändå inte där.

Damm från bromsar och kopplingar är besvärligt att få bort, till och med handrengöringsmedel som är ämnat för saken går bet på uppgiften. Björntunga och diskmedel fungerade någotsånär men av en slump råkade jag valla om skidorna och märkte att vallaborttagningsmedlet verkade vara det allra effektivaste.

Det skulle ta 3-4 dagar innan ny koppling anländer så jag återkommer med monteringen senare om jag lyckas få ihop det hela igen. Om någon här har lite tips och råd så tas det tacksamt emot.

Blodtrycksförhöjande elektronik.

Jag borde väl egentligen skriva julhälsningar men känner att jag måste skriva av mig lite elektronikrelaterade upplevelser först för att kunna ta till mig julfriden.

Jag vet inte om det är åldern eller bara annars ett tecken på att man håller på att tappa greppet om utvecklingen men jag har vid flera tillfällen under året råkat ut för otrevliga elektronikrelaterade händelser. Den händelse som skulle kunnat bli riktigt dyr inträffade i samband med såanmälan i juni. Det hände sig nämligen vid den tiden för inlämnande att bankkoderna låste inloggningen till elektroniska ansökan. Jag hade min vana trogen lämnat de sista justeringarna till dagen för deadline då det går så mycket tid åt till kartritandet som inte blivit lättare med åren det heller. Nån gång på sena eftermiddagen behagade programmet “kasta ut mig”, antagligen hade jag varit inaktiv för länge i samband med att jag gjort kontrollmätningar. Hur som så skulle jag logga in på nytt men lyckades inte trots att jag var nästan hundra på att jag hade rätt lösenord. Efter 3 :e misslyckade försöket stängde programmet ner och meddelade att nytt försök kan göras efter klockan 10 följande dag då ny inloggning öppnas. De va ju inga muntra meddelanden då anmälan skulle vara inlämnad innan midnatt. Nu hade banken redan stängt för dagen men inloggningsjouren var tack och lov i arbete till klockan 20:00, jag hade nu en ordentlig timme till godo och efter ett samtal och lite personliga frågor öppnades inloggningen igen. Jag fick också veta att nyckeltalen hade förbrukats under dagens inloggningar och att det inte varnas för saken då man loggar in till tredje part utan enbart då man loggar in till banken. Det blev att söka fram brevet med nya nyckeltal och med svettiga händer varsamt logga in igen. Det lyckades och anmälan lämnades sist och slutligen in med ett par timmar till godo. Men vad hade hänt om problemet uppstått efter kl. 20:00? Så härefter gör man noggranna noteringar över nyckeltalsförbrukningen.

Next case….

Sen jag bytte till ny dator för ett par år sen så har jag haft problem med att göra kontroll och inställningar av kyl och ventilation i lagerutrymmena. Jag kontaktade installationsleverantören i Holland i somras då jag började tröttna på att göra justeringarna manuellt och han menade att han nog kan fixa saken via teamwievern. Så jag laddade ner appen men vi lyckades inte skapa kontakt då programmet vägrade ge lösenord, lösningen blev att det i stället sändes en låda med reservdelar till komponenter som eventuellt kunde vara skadade så att jag genom försök och misstag skulle kunna byta ut delarna tills den felande länken uppdagades. Det har jag nu hållit på med mer eller mindre hela hösten men ändå inte hittat felet. Nu då höstarbetena börjar minska så tog jag nya tag med saken och konstaterade att lösenordsfunktion i den tidigare nämnda appen var inaktiverad, några klick senare var det fixat och jag sände ett meddelande till Holland att nu var det dags för ett nytt försök. Vilket vi fick till stånd idag, de va nu inte så enkelt då jag har svensk meny i datorn men till sist hittades några fel i kommunikationsportarna vilket förhindrat informationsflödet. “Current loop”-boxen som omvandlar signalerna från processdatorn till bordsdatorn visade sig också vara skadad men den hade jag ju fått i lådan med reservdelar så nu kunde ytterligare ett blodtrycksförhöjande problem lösas.

…. och vidare…..

Jag har ju några förtroendeuppdrag där man brukar erhålla lite ersättning för resor och traktamenten och de flesta har tillsvidare tacksamt hållit fast vid gamla hederliga pappersblanketter som det oftast tar ett par minuter under kaffepausen att fylla i. Men några organisationer har anammat databaserade program till vilka man ska logga in och fylla i samt komplettera med behövliga kvitton och utredningar. Oftast innebär det här att man ska aktivera och skapa profiler i programmen samt med hjälp av lösenord sen logga in för att göra nödvändiga noteringar. Då uppdragen oftast är ett eller några per år så har man antagligen glömt lösenordet eller så har programmet uppdaterats så att det ska göras nya aktiveringar innan inloggning. Så var det häromdagen, så jag ansökte om nytt lösenord vilket skulle levereras per e-post men inget kom så jag sökte på nytt och samma sak tills jag av nån anledning kom mig för att kolla skräpposten och voila där fanns dom men naturligtvis hade tidsfristen om 15 minuter för användande löpt ut så det blev ytterligare ett försök, efter lite konsultation med sekreteraren så fick jag till sist efter 2 timmars jobb reseräkningen fixad. Jag fick också höra av sekreteraren att jag nog inte är ensam med problem så henne avundas jag inte. Jag meddelade dock att man nog får börja överväga om man ställer sig till förfogande då man blir tillfrågad i framtiden.

Elektronikproblemen….

gör ju att man börjar ifrågasätta utvecklingen som allt mer börjar bli en inveckling. Trotjänaren i traktorväg av årsmodell -90 har meddelat att det börjar bli dags för kopplingsbyte, i det här fallet inte genom några felkoder i instrumentbrädan utan genom att den släpper på högre växlar. Den har sina modiga 13000 timmar i glaset så jag började fundera på ett tillskott i traktorflottan. Fick tacknämligt prova en måttligt begagnad traktor för att få det sista skördat och den fungerade någorlunda men jag konstaterade nog att jag inte kommer sams med modellen ifråga, hytten trång, knäna ska som hos en redbar skolflicka hållas ihop för att man ska hitta pedalerna, frikopplingsknappen på riktningsomkastaren så liten att man inte så där bara får traktorn stannad när det behövs och den pyttelilla joystickan för frontlastaren gav inte precision nog för att smidigt hantera lådorna med pallgaffeln. Så trots avsaknande av adblue så återbördades nog traktorn efter tvättningen. Man har ju hört om fall där felkoder gjort att verkstaden får besökas nästan dagligen för att hålla fordonen rullande, jag vill nog helst ha en traktor med vilken man tar sig hem med hjälp av lite ståltråd, tejp och buntband om det så behövs. Så nu har nog siktet ställts på nån välbeprövad modell från sent 90-tal till tidigt 2000-tal. Hittade en välhållen litet medkörd New Holland 110-90 på nätet som jag tittade på här i helgen men den blev nog lite väl dyr på auktion. Vilket visar att jag nog inte är den enda som intresserar mig för dylika traktorer. Försäljaren sa också att det säkert skulle finnas en marknad för nya traktorer med mekanik i stället för krånglande elektronik. Det blir väl nog att försöka hålla trotjänaren Fiatagri 80-90 rullande nåt år till, kanske har nästa generation bättre nerver med krångel? Dom har ju inte upplevt driftsäkerheten hos fordonen från den gamla goda tiden.

Informationsflödet verkar ändå fungera för ganska snabbt började jag få erbjudanden om nya traktorer och naturligtvis skulle dom vara utrustade med GPS och autostyrning samt isobusfunktioner allt i dagens anda. GPS skulle kanske kunna underlätta vardagen några gånger per år men i mitt fall så krävs nog några centimeters precision och det innebär licens och årskostnader på enligt uppgift 600-700 euro i året samt säkert lite elektronikkrångel. Jag har heller inga redskap med vilken isobussen skulle kunna kommunicera så den har jag inte heller användning för så jag betackar mig tillsvidare.

Finns nog mera elektronikkrångel att förtälja men kanske det får duga så här nu och avslutar med en bild på provkörningstraktorn.

Blir knappast nåt fler inlägg innan jul så vill passa på och önska bloggläsarna en riktigt

God Jul!

…. och ibland går det mindre bra.

Som fortsättning på Nisses lycka så passar jag på att förmedla lite mer mollbetonade tongångar, för idag gick det inte som planerat.

Det började med att jag sov för länge då gumman haft en orolig natt och hållit mig vaken. Nå det var inte hela världen även om jag var lite trött från morgonen. En hel del beställningar låg naturligtvis på för även här var vädret fint under lördag så också jag passade på att rounduppa lite istället för att skörda. Vi tog dock in lite lök efter besprutningen även om det blev sent.

28.9.2019 Äntligen uppehållsväder och möjlighet till att ta in lök.

Hann dock inte med mera än ett lass innan mörkret lade sig över åkern.

Söndag morgon duggade det så inget lökskördande då utan bytte till skördevagnen och for för att skörda lite sallat och purjo istället.

Idag måndag fortsatte vi med sallatsskörd men eftersom det lovas mera regn så tänkte vi passa på och ta in mera lök på eftermiddagen. Så långt allt väl, men när jag skulle koppla ifrån vagnen fick jag inte hydrauliska lyften att fungera så operation felsökning inleddes.

Först befarade jag elfel eftersom pumpen gav olja till de yttre hydraulfunktionerna men efter en del testande kunde vi konstatera att signalerna nog går fram och att det inte ens hjälpte att köra ventilerna manuellt. Följande moment blev att se hur långt oljeflödet gick i hydraulkretsarna. Efter att ha släppt kopplingarna en efter annan för att se hur långt trycket låg på verkar det nu som om spindeln i lyftventilen inte rör sig som det ska för ut kommer ingen olja även om flöde finns. Verkar som om all olja går i retur. Tror det blir att konsultera verkstaden imorgon eller är det någon här som vet hur det ska fungera?

Här verkar vi ha den felande mojängen, magnetventilerna drar men sliden till höger rör sig inte.

Ventilerna sitter synligt men en hel del demonterande ska nog till innan man får bort ventilerna. Som jag ser det så går oljan åter till tråget genom hålet med papperstussen uppe vid pinnbulten.

Hoppas nu att det inte krävs väntande på reservdelar för nu är det bråttom att få igång traktorn och återuppta skördandet. Kallare väder utlovas nämligen.

Ny (begagnad) traktor

Vi är ute och slarvar fastän det börjar bli såningstid. Men vi har köpt ny traktor (begagnad förstås). Den första traktorn var en hög Fordson Major med pigghjul som köptes nån gång på 1940-talet – jag har inte hittat exakt årtal. Den gick på petroleum men startades på bensin – och man vevade igång den. Sedan slog man kvickt om till petroleum medan den gick.
Större och större traktorer har det sedan blivit men nu gick vi åt andra hållet och köpte en minitraktor för de gamla traktorerna passar inte i trädgård och växthus.

Det började med att jag tänkte köpa en motoriserad skottkärra (eldriven) åt trädgårdsmästaren i familjen. Men det är i alla fall att traska bakom kärran och hon har dåliga fötter så jag började fundera på ett åkfordon. Åkgräsklippare ratades direkt som odugliga för riktigt arbete (de är bara för släta gräsmattor i städerna) liksom fyrhjulingar som är stabilare men saknar kraftuttag, hydraulik och trepunktslyft.

Till slut blev det en Kubota diesel som är en riktig traktor om än i miniformat. Sökning på nätet visade att det finns massor med modeller. I torsdags åkte vi till Dalarna för att titta på en tvåcylindrig modell. Den var 40 år gammal men i gott skick. Och med tanke på hur bra våra MF-traktorer fungerar med 60 och 50 år på nacken så var det ingen ålder att tala om …

Dalaresan blev i alla fall mera minnesvärd än vi förväntat oss. Efter att ha kört i fyra timmar norrut (där det fortfarande fanns snö i norrläge) så fick den sjufalt förbenade navigatorn oss in på en skogsväg. Den har en förkärlek för riktigt dåliga småvägar. Sedan tappade vi bort oss helt i en stor skog med enbart skogsbilvägar. Där körde vi omkring i två timmar – navigatorn var till ingen hjälp – innan vi kom ut långt bortom målet. Därefter kom vi med hjälp av gammaldags vägskyltar fram efter en timme till.

Då var vi ganska utmattade men det var en av dessa dagar. Banken krånglade och det gick inte att betala på grund av att mitt bank-ID var för nytt (!) – man måste vänta i sju dagar. Säkerhet i all ära men ibland blir systemen så säkra att de inte går att använda alls. Inte bara med det utan så påstod databasen att mitt momsnummer inte var giltigt. Så det blev ingenting av affären (fast följande morgon meddelade databasen att mitt momsnummer nog var giltigt). Klockan tio på kvällen var vi tillbaka efter en rätt så bortkastad dag. Men vi hade ju sett en hel del av skogarna i Dalarna som minsann är stora. Jag rekommenderar verkligen en tripp till Dalarna som är ett fantastiskt ställe bara man inte kör in på skogsbilvägarna.

Dagen därpå åkte vi till Köping alldeles i grannskapet och hittade en bra Kubota B7100HST som var mycket bättre än den i Dalarna. Den här har hydrostatisk fyrhjulsdrift, servostyrning, massor av hydraulik och till och med hytt. Inget är så illa att det inte för något gott med sej. Nu står minitraktorn i vedlidret. Hytten måste jag skära bort så jag får in traktorn i Ducaton. Vi hade inte alls tänkt skaffa traktor med hytt för den tar mycket utrymme. Jag skär av alla sex balkarna men så att hytten kan sättas tillbaka rätt enkelt. Även om hytten mest är i vägen i trädgård och växthus så kan den vara bra om man kör snö på vintern (man kan inte komma in på gårdsplanen med den stora ZTS på 6 ton).

Med Kubotan kom en skopa med hydraulisk lyft och tipp som är precis det som behövs i trädgård och växthus. Det skall köras mull och annat hela tiden och en skopa som kan läggas ned på marken är mycket bättre än en vagn då man lastar. Nu behövs ännu klippare eller slaghack som klarar av långt gräs och torvor. Det börjar finnas en hel del äppelträd och man kan inte köra där med de stora traktorerna.

Det hade varit bättre med jordbrukshjul men ringarna är av god kvalitet så de får sitta kvar. Men jag märkte redan att de passar bättre för gator för de slirar lätt och man måste ta till fyrhjulsdriften. Breda är de åtminstone så det borde inte bli tillpackade spår i trädgården.

Kubotan är körd 8700 timmar (från 1989) så den är inte ny men verkar fungera bra. Kvaliteten är ju fin på Kubota och deras motorer används i en massa olika fordon. I alla fall så kollade jag reservdelar för Kubota och en sats för fullständig motorrenovering kostar omkring 600 euro så det går an. Och så vanlig som den här motorn är så torde det finnas reservdelar.

Det verkar inte finnas något behov av reparationer just nu annat än litet elektriska ledningar och lampor. De senaste åren har jag bytt ut gamla lampor till LED överallt så de finns i lager. Den här Kubotan är ombyggd i Sverige av Belos som satt in en massa elektriska funktioner vilket gör det lättare att byta ut det elektriska eftersom man inte behöver bygga nya centraler. Den här modellen hade redan som ny värme, många lampor och radio även om de nu är bortplockade. Det är i alla fall lättare att reparera än att bygga nytt.

En dag senare har jag lyckats plocka bort en hel del från Kubotan

Det blir bråttom både på åkern och i trädgården då vi kommer hem men jag brukar vara nån vecka efter alla andra med direktsådden så det är ännu inte panik. Det blir litet svalare (vi har haft +24 grader här) men hoppeligen inget regn. Regnet får gärna vänta till efter sådd. Och så behöver jag inte bearbeta alls utan det är bara att köra ut Rapiden direkt på åkern.