Vår första eltraktor

Det är ju pop med eldrivna fordon just nu. Det finns en hel del elbilar men på traktorsidan är det ovanligt. Nu har jag i alla fall tagit i bruk vår första eltraktor: Pluttn. Den är inte stor och har bara en 800 W motor men det är första steget så att vi får pröva på eldrivna nyttofordon.

Jag köpte den redan i fjol för 120 euro (se Allting kommer tillbaka) men det blev problem med bakhjulen för fälgarna passade inte på den nya eldrivna bakaxeln. Först efter det att jag skaffat svarvtillsats till fräsen kunde jag anpassa fälgarna till den nya axeln. Så nu har vi tagit i bruk Pluttn.

Pluttn med vår fina mjölkkärra

Egentligen var den avsedd att transportera trädgårdsmästaren i familjen som har dåliga fötter. Men hon ville ha en kärra till den så jag svetsade ihop ett drag på Pluttn och en teleskopisk dragbom på vår 75 år gamla mjölkkärra. Den är en av de viktigaste redskapen för den har stora 26″ hjul så den går att dra över stock och sten ganska lätt. Vi har transporterat mycket med den. Skottkärror har alldeles för små hjul.

Nu har man också börjat med nytillverkning av den gamla mjölkärran så vi är inte de enda som gillar den. Jag är mycket glad för det har varit svårt att få tag i reservdelar (hjul) men nu finns det äkta mjölkkärrshjul att köpa. I fjol råkade jag nämligen backa på vår kärra med stora Zetorn och ena hjulet blev en åtta.

Man kan fortfarande använda den som handkärra för röret i dragbommen kan skuffas in under kärran så det är inte i vägen för fötterna. Det är ingen leksak – kom ihåg att man körde fulla mjölkkannor på de här kärrorna. De klarar 150 kg. Jag har redan testat att köra sten från trädgården. Då måste man ta loss kärran så att man kan vippa den bakåt och sedan vältra stenen upp på kärran. En av stenarna var så stor att jag inte alls orkade lyfta den.

Mjölkkärran med inskuffad dragbom

Jag har satt gamla hårdkartongskivor på kärran för att inte alla saker skall falla/rulla av men det skall komma litet bättre filmfanér på den småningom. Bågarna över hjulen är absolut nödvändiga då man kör skivor eller liknande med den. Fram och bakstycke kan behövas också men måste vara möjliga att ta bort för vi kör mycket långt virke med den.

Första dagen var mycket lyckad. Det var så roligt att köra med Pluttn att det blev en hel del spår i trädgården. Försöket att köra mullsäckar lyckades däremot inte så bra. Det gick fort och lätt tills föraren märkte att dragbommen kommit loss och kärran blivit kvar … Jag hade inte hunnit fästa bommen ordentligt men nu är den fäst med starka klampor och svetsad krok.

Den nya eltraktorn invigs

Det är inte någon jordbrukstraktor men den är utmärkt mellan äppelträden där Kubotan till och med är för stor – hytten tar emot trädens grenar. Pluttn kommer fram nästan var som helst. Bakaxeln är under en meter bred och styret går under nästan alla trädgrenar. Hjulen är breda men ganska små så den orkar inte dra så mycket. Fyrhjulsdrift har den inte men däremot differentialspärr som alla nyttofordon bör ha.

Bakaxeln med motor och styrenhet kostade bara 350 euro. Det finns starkare motorer men jag ville ha 24 Volt så att den går på två vanliga traktorackumulatorer som inte mera orkar starta traktorerna. Om man sätter in Litiumackor så kan man få upp till 2000 W (jag har sett ännu kraftigare utomlands).

Bakaxeln med elmotor 24V/800W

Den här går fort. Vi har ännu bara kört på ettan men den har tre hastigheter så den kommer väl upp till 25-30 km/t. Egentligen så kunde den ha haft lägre utväxling så man kunde köra tyngre last även om det går långsammare. Fast barnbarnen kanske gillar den här.

Jag har aldrig tyckt om småmotorer (förbränning). Mopeder, gräsklippare och jordfräsar bara krånglar hela tiden. Förgasare är en uppfinning av Hin håle. Dieselmotorer är mycket bättre men används bara i större maskiner (Kubotan är den minsta). Pluttn laddar vi från egna solpaneler så man behöver inte köpa bränsle till den. Eftersom vi mest använder den inom eller nära gården så går det bra att ladda den ifall de gamla ackona blir tomma.

Småmaskiner går bra på ackumulatorer men det krävs helt andra lösningar ifall man vill köra de större traktorerna på el. Tillsvidare blir det också dyrt och det är ackumulatorerna som är problemet. Så jag väntar på bättre lösningar.

Allting kommer tillbaka

Det har varit en bråd höst. På grund av tak- och solpanelarbeten har allt annat fått vänta och sedan blev det brått att få allt i vinterskick. Och det är det inte ännu. Men förra fredagen blev jag upplivad av en liten notis i tidningen Land med rubriken “Snål torkning utan varmluft”. Vad är nu detta ?

Det är “en ny torkmetod för att torka spannmål utan varmluft” ! Man skall ta bort varmluftspannan men behålla fläktarna och blåsa (kall) luft genom spannmålen. He-he, det är ju inget annat än den gamla metoden med kalluftstork som vi har sysslat med i 70 år !

Här har man trott att man är en bakåtsträvande dinosaurus som har två kalluftstorkar och så visar det sej att man är långt före i utvecklingen för den “nya” metoden är ännu bara ett “projekt” med innovationsstöd (pengar) från Jordbruksverket. Vi har länge haft fungerande kalluftstorkar. Litet löjligt är det ändå på grund av att jag använt ritningar och skrifter från Sverige så man kunde tro att de inte läst sina egna skrifter. De är förstås 40 år gamla så de är väl bortglömda redan där.

Sedan började jag fundera på allt annat som jag i min bakåtsträvande envishet sysslar med. Vår gamla metod att hugga skog har också blivit hypermodern fast den kallas “kalhyggesfri” eller “plockhuggning” eller något liknande. Nu ordnas kurser i hur man sköter sin skog utan kalhyggen – fast rikssvenskarna kallar ett kalhygge bara för “hygge”. Det är felaktigt för visst finns det hyggen som inte är kalhyggen.

Och vedeldning har helt plötsligt blivit så populär att all ved tagit slut och man kan läsa om vedstölder och folk som tagits på bar gärning med motorsågen i naturvårdsområden. Energirådgivarna skriver om hur man skall välja vedpanna. Här har vi i alla tider eldat med ved och sedan 1983 med flis – vilket vi fortsätter med.

Det är också modernt att bygga i trä – till och med höga hus och torn för vindkraft byggs i trä. Jag har egen såg och bygger nästan enbart i trä. Sten och trä är de bästa materialen även om taken nog har plåt eller tegel. Trä är otroligt hållbart om man ser till att det kan torka upp emellanåt. Då håller det i hundratals år.

Trä håller länge men solen äter upp det så småningom (65 år gammal dörr)

Hela mitt liv har jag sparat gammalt och lappat gamla hus, maskiner och kläder. Nu är det högsta mode – det är resurssnålt, miljövänligt och hållbart. Så jag är plötsligt modern i det hänseendet också …

En del påstår att utvecklingen går i cirklar men det är en missuppfattning. Det kan se ut så om man ser det tvådimensionellt men i verkligheten går utvecklingen i spiraler uppåt (och ibland nedåt). Jag har blivit “modern” helt utan egen förskyllan och man vet aldrig i vilket annat hänseende som jag ännu blir helt “trendig”. Det är bara att sitta och vänta och göra som man alltid gjort.

Jag avskyr “mode” och “trender” och anser att man inte skall bry sej ett smack om vad som anses vara “framsteg” utan använda sitt eget huvud och vara kritisk till alla nymodigheter. Förstås finns det vissa nya saker som är bra (som till exempel optiska fibernät) men det är dumt att ta efter allt nytt utan att fundera på huruvida det är bra eller dåligt.

Nåja, visst har jag litet modern högteknologi också eftersom jag i 65 år sysslat med elektronik. Vi har optisk fiber för datakommunikation och i somras satte vi upp 40 solpaneler som just nu ger 6003 W (som mest kring 10 000 W). För nån vecka sedan köpte jag en “mikrotraktor” (fyrhjuling) för 120 euro som jag skall ändra till batteridrift. Den är döpt till “Pluttn” för den är faktiskt liten. Observera att det inte skall vara något e i Pluttn för det är ett äkta östnyländskt namn.

Pluttn i ursprungligt skick

Det tog inte lång tid att skilja åt den. Jag tog bort motorn (sönder) och bakaxeln och det blev inte mycket annat kvar än ramen och styret. Nu skall en ny bakaxel monteras tillsammans med två bilackumulatorer och så har vi gått in i elfordonsepoken på vårt 1000-åriga Bos-Sestu. Med återanvända maskiner.

Nu är det ganska vackert väder så verkstadsarbetet får ta en paus. Jag har stora öppningar i uthusväggen som måste läggas fast innan vintern och snöyran kommer.

Solen skiner men innan vinterns snöyra kommer skall öppningarna vara fastsatta

Fritidsproblem lär vi inte få på länge än. Visst är man ganska slö och lat men om man lagar litet varje dag så kan det ändå bli till nånting med tiden. Och solkraften malar på utan oljud och miljöförstöring. Idag kom det 32,03 kWh fastän det är höst. Vädret lär vara fint byggnadsväder 10 dygn framåt så vi får se …