Det var en obeslutsam vår som jag skrev sist. Den 20 april kom det snö och vintern ville inte alls ta slut. Skogsvädret var i alla fall slut så vi for till Sverige och hoppades på bättre väder där. De är oftast tre veckor före oss men inte den här gången. Det var kallt ända tills vi kom tillbaka i slutet på april.
Det såg bra ut i början och löven höll på att spricka ut men så blev det kallt och den 27 april fick vi snö där också. Ibland är vårsådden i Sverige i full gång eller klar i slutet på april men nu hade ingen ens börjat. Vi såg en traktor med harv på en åker men föraren hade gett upp och gått hem.
Det gjorde inget att det var kallt för vi hade mest inomhusarbete – vi målade taket och tapetserade i det lilla rummet på andra våningen där taket hade ruttnat sönder i en ändan för 30 år sedan. Först i fjol hade jag orkat såga nya brädor (40 cm breda) som jag hyvlade spunt i för att lappa ihop innertaket. Nu är det målat och fint. Ytterväggarna satte vi dubbla insulitskivor på (kallas också mjuka fiberskivor). Men de suger alldeles förskräckligt så vi smottade på massor med cellulosalim och lät det torka innan vi började tapetsera. Det fungerade men visst fick vi dra på ett tjockt lager med lim både på väggen och tapeterna just innan vi satte upp dem.
För säkerhets skull satte vi upp vitt tapetpapper först på väggarna förrän vi sätter upp de riktiga tapeterna. Då suger underlaget inte så mycket. Det vita tapetpappret visade sej vara av fin kvalitet så man kunde nästan lämna väggarna som de är. Och så var det riktigt billigt.
Den sista dagen kom värmen men då måste vi åka tillbaka. Vi var oroliga för att det skulle bli för hett i växthuset då solen började skina i Hindersby. Men allting var i skick och det visade sej att blåsipporna som börjat huka sej i snön förrän vi åkte nu hade slagit ut på nytt och vi hade en blå gårdsplan. De började från en liten tuva men har nu spritt sej överallt – till och med på andra sidan vägen vid garaget. Det lär vara myror som sprider fröna. Blåsipporna har blommat i över en månad nu och vissa blommar ännu. De är mina favoriter tillsammans med snödropparna.
Det var inte så bråttom med maskinerna men i år måste jag hacka nästan alla åkrar eftersom jag bröt vallen på omkring 10 hektar. Den var sprutad med glyfosat i höstas men en del var ganska gammal med tuvor så jag körde över den med hacken för säkerhets skull.
Hacken hade ännu ett par bussningar som var provisoriska i hjulupphängningen men jag svarvade upp hålen och satte in nya bussningar. De gamla (av plast) hade gått sönder och nött fäströren ganska ojämnt. Det var ännu litet mjukt i svackorna då jag körde med hacken den 10 maj. Det var inte riktigt bra för den tunga traktorn packade nog den fuktiga leran så få nu se hur det ser ut längre fram.
Med direktsådd är det viktigt att inte köra för tidigt på åkrarna eftersom vi inte bearbetar dem alls på våren. Det har varit segt den här våren och många har harvat flera gånger för att få bra såbädd. Det problemet har vi inte med direktsådd och jag är ganska säker på att vi fick utsädet på fuktig botten. Det brukar gro bra men sedan är det frågan om det kommer tillräckligt med regn för brodden. Just nu hotar 10-dygnsprognosen med bara sol och torrväder. Om det fortsätter så börja brodden gulna i något skede.
Utsädet (eget Reno) grodde bra i groprovet – nästan 100 % men det var ett elände att sortera. I höstas gick tröskan sönder fem gånger och efter en reparation så satte jag i sållen slarvigt så det blev en springa bakom sållet och vi hade en lår med lika mycket stickor som säd. Man skall inte ha för bråttom ! Sorteringen gick till så att vi måste röra om säden/stickorna med en käpp för att få in den i sorteraren.
Till all tur var det bara en lår med litet i bottnen som var så omöjlig. Fjolårets utsäde var annars riktigt bra och sorteraren tog inte ur mycket.
Höstens glyfosatsprutning lyckades annars bra men på en åker måste jag spruta också nu så att den tidigare vallen inte skall ta över. Den har ju djupa rötter och började grönska tidigt. Halva åkern sådde jag före besprutningen och andra halvan efter så vi får se om det inverkar på resultatet. Problemet med att så direkt i gammal vall är att man har svårt att se var man har kört – speciellt om aftonsolen lyser rakt i ögonen. Det sista körde vi så att jag satte ut gröna kvistar där spårmarkeringen började. Det är möjligt att det blev litet underligt med sådden för det är en åker med krokiga kanter och en massa stenar och åkerholmar.
Där det inte fanns så mycket kvar av den tidigare vallen blev sådden ganska bra men på de grönare områdena blev man lurad av de tidigare såraderna. Vi har en gång tidigare sått direkt i gammal vall och det lyckades annars bra men så misslyckades en glyfosatsprutning och vallen kom tillbaka.
Nu är det bara att vänta och se hur det går. Vädret är det avgörande.
Vi hade ganska litet att så eftersom vi har närmare tio hektar i mångfaldsåkrar. Det var på grund av ändringarna i systemet som jag sådde blommor (mest gräs) fastän jag svurit på att aldrig mera ha miljöåkrar – de blir fulla av ogräs. Men de här kan man bara ha i två år så nästa höst skall de sprutas bort. På en av åkrarna måste jag också ta bort stenar och flytta en brunn. På den andra måste jag skopa bort en svacka som ofta samlar vatten vid häftigare regn.
Det blir inte mycket tid för att leka med hundarna för i år måste sprutan testas och jag passar på att bygga om den litet. Tryckmätaren skall placeras på höger sida så man lättare kan läsa av den. Och så skall jag se över GPS-systemet. Det ger en noggrannhet på 2 cm – då det fungerar … Just på grund av de oregelbundna åkrarna behövs det verkligen. På fyrkantiga åkrar med sprutspår är det inte lika viktigt. Fast man får se upp med GPS-störningarna (Se Veckans Tok i Landsbygdens Folk :-). Jag lämnar nog inte bort sprutspåren.
Såmaskinen måste också ses över. Det är problem med bigödningens växellåda så jag måste skruva sönder den och se vad där händer. Det går inte att skjuta upp för då är man i samma situation nästa vår. Det kommer så mycket annat som man börjar fundera på.
Det var ett par dagar med olidlig hetta men från och med i morgon skall det bli svalare. Pannan har jag stängt av. Vi måste värma vattnet med el för annars måste vi betala då solpanelerna producerar energi nu när priset är under noll ..
Då skedde det som inte fick ske, fick ge sig och ladda ned vipu-mobiili appen. Efter ett stort antal hot om att tiden håller på att gå ut. Vek in till lantbruksbyrån och sade de får ladda ned den för det är så enkelt.
I dess moderna tider så distansjobbar sekreteraren och kanslisten slet ferbrilt, en gammal bekant från pro agria kom på besök till kansliet och hjälpte till men det blev att ringa några samtal också. Det är tydligen stor skillnad på vilket märke på mobilen som används. En åtta år gammal telefon med fullt minne precis som ägaren och försöka få in lite till. Till sist så satt den och iväg till åker 0,34ha var det vintertäcke eller ej. Två bilder för två olika stöd. Mottagaren kan tydligen inte kopiera. Appen var nöjd.
Nästa app är väl försäkringsbolaget som vill ha foto av muren(rökkanalen)om den är sotad eller av skumsläckaren om den är kontolerad. Det är bara fantasin som sätter gränsen.
Har på känn att det här var ett farligt prejudikat.
Jo, det är för jävligt. Jag har varit med om att utveckla datanätet och nu börjar jag ångra mej. Alltså att vi har gett byråkraterna tekniska hjälpmedel som de kan terrorisera folk med. Det verkade så bra i början men sedan märkte skurkarna och byråkraterna att det här kan vi ju använda … Jag vet knappt vilka som är värst.
Jag försöker undvika alla “appar” för de är rena giftet. Via apparna kan de spionera på oss – även om vi “stänger av” dem. Tyvärr så går det att gå förbi alla “avstängningar”. Jag köpte en telefon som har en mekanisk kontakt till kameran och mikrofonen för det är det enda som hjälper. Tyvärr kan jag inte sätta in de “appar” som krävs på den för det är ingen Android utan en ren Linuxtelefon. Inte heller kan jag sätta in Bank-ID.
Men nu har jag tänkt att jag köper en alldeles skild telefon för dessa eländiga “appar” – och så har jag den avstängd i en mörk låda för det mesta. Min vanliga telefon skal de inte komma in i. En billig mobil kostar litet på 100 euro så det kan man leva med även om den inte används till annat än diverse “appar” som byråkraterna kräver.