Osalig ande

De flesta bönder vet precis vad en osalig ande är. Det är en som skall så men det kommer hela tiden en regnskur just då det har torkat upp. Då går man omkring som en osalig ande medan man väntar på bättre väder. Och den här sommaren har det varit regnskurar mest hela tiden. Inte många millimeter men så mycket att det stör arbetet hela tiden.

Sommarens väder var ganska bra för vetet. Värme och lagom med regn gav en god växt. Eftersom jag göder ganska litet så hade vi just ingen liggväxt heller – utom där det var dubbelsått. Jag körde ut ett par säckar tilläggsgödsling med spridaren i slutet på maj men ganska litet per hektar. Tur var det för annars hade vi nog haft mera liggsäd.

Nu kan man konstatera att besprutningen lyckades si och så där. Problemet i år har varit ruskiga baldersbrå – värre än förut. Det gick också åt skogen med flyghavren för jag hade tappat häftet med fjolårets besprutning (hittades senare i tröskans pärm !!??). Ogräset var inget problem där vetet växt bra men i sprutspåren och speciellt i höstvetet var det grym baldersbrå. Satelliterna hittade knappt något höstvete så jag var tvungen att gå ut och fotografera åkern. Höstveteskörden var ändå inte så dålig även om vintern hade skapat stora luckor.

Det är alltid ett problem med höstsäd som övervintrat dåligt: Skall man så om eller inte ? Tidigt på våren ser det uruselt ut men senare brukar det karpa upp sej. Så också i år så det var bra att jag lät åkern vara i fred. Vacker var den inte på grund av all baldersbrå. Kanske jag borde ha sprutat senare ? Med direktsådden kommer problem med ogräs men numera är det inte alls kvickrot utan just baldersbrå.

Jag blev ordentligt försenad i år med alla arbeten som skulle skötas på sommaren. Byggarbeten blev det inte alls men jag måste få värmen i skick. Det är bäst att spola systemet på sommaren då allt spill torkar upp snabbt. Cirkulationen i värmebatterierna var dålig i vintras och då jag började spola så var det en ynklig liten stråle som kom igenom. Så det blev att skuffa en rörrensare genom alla rören. Det hade samlats rost som satt fast grundligt. Ett par rör måste jag förnya helt.

I centralen tar jag loss slingornas ändar och kopplar den ena till kallvattnet så jag får 10 bars tryck. Men inte ens det räcker till för att få bort rosten i rören utan man måste ta en lång rensfjäder och mekaniskt skrapa bort rosten. Det är rena kroppsarbetet.

Det är ju över 45 år sedan jag bytte ut värmesystemet och satte in plaströren så inte är det någon överraskning att det behövs litet underhåll. Det största problemet är att de första PEX-rören släppte igenom syre – rörets väggar var inte diffusionstäta. Då rostade värmebatterierna och rosten blev en beläggning på rörets innerväggar som växte till för varje år. Visst fanns det rost också i det gamla systemet med järnrör men det var bara 25 år gammalt och de gamla rören hade mycket större diameter. Centralvärmen kom 1955 och jag byggde om 1980 då vedpannan flyttades ut.

Det var bra att jag för det mesta satte alla värmerören utanpå golvet bakom en golvlist (som ju är ganska tjock i ett gammalt hus). Bara på ett par ställen går rören under golvet – mest på övre våningen. Jag har haft som princip att aldrig bygga in rör eller ledningar i väggar eller golv. Då slipper man riva om nånting skall repareras eller ändras. Modet att bygga in anser jag vara helt förkastligt. Det går riktigt bra att sätta bakom lister i stället. Men visst måste möblerna flyttas då jag skulle komma åt rören.

Litet ombyggnad blev det på vissa ställen men bara ifråga om listerna. Vi har en gammal stockstuga som är byggd någon gång på 1800-talet och flyttad 1908. Den andra våningen byggdes ungefär 1930 vilket var vanligt på den tiden. Det är enkel byggteknik utan plast och läcker nånting så rinner allt ned i jorden under huset. Det kom inte stora mängder vatten in på golvet nu och på sommaren torkar det snabbt upp. Svart rost kom det också men det var mest under centralen där rören var kopplade och där fanns en plastmatta på golvet så man kunde städa upp snabbt.

Det var tidig sådd och det blev ganska tidig skörd i år. Vanligen låter jag vetet stå ut så länge jag vågar för det torkar billigast på åkern. I år var sommaren ganska regnig i jämförelse med tidigare år så tröskan måste sättas i skick i augusti. I fjol blev det inte mycket reparationer men i år desto fler. Det började med att inmatningsfingrarna blivit dåliga. Då jag öppnade luckan så var de flesta lager sönder eller slutslitna. Inte så förvånansvärt för de är av plast.

Det gick annars bra att byta lagren men arbetsplatsen var inte bekväm. Man måste ligga utanpå bettet och hade hela tiden haspelns taggar i nacken. Men Henrik tyckte det var ganska bra i jämförelse med då han låg inne i tröskan med huvudet nedåt för ett par år sedan.

Sedan slipade jag hackens knivar och märkte då att ena lagret var helt sönder. Det var bra för vi hittade i fjol en lagerkula som vi undrade var den kom ifrån. Nu blev det klart att det inte var ett lager inne i tröskan.

Sedan trodde man att det var klart att börja tröska. Men första dagen kom jag ett varv och andra dagen två varv innan det blev nödvändigt att köra in tröskan i verkstaden på nytt. Och tredje dagen gick det bara tre meter. Det var drivningen till bettet som krånglade. Det blev nödvändigt att byta alla lager vid vevstaken. Lagerskålarna var slitna redan i fjol men vi lyckades köra det sista genom att plocka delar från den gamla MF20X som är en Sampotröska. Nu var det i alla fall slut. De nya lagerskålarna var betydligt kraftigare så Sampo hade märkt att de gamla var för svaga.

Annars gick tröskandet bra. Bara där det var dubbelsådd fanns det litet liggsäd. Den här sommaren kom det både regn och värme så vetet trivdes. Torrt var det också då vi tröskade i slutet på augusti. Vetet var mellan 17 och 20 % men så kom det regn sista dagen i augusti och fukthalten steg till 29 %. Det blev sedan torrväder och torkningen gick utmärkt under de soliga dagarna.

Det som var speciellt i år var att insådden växte kraftigt. Ibland kan man knappt se timotej och klöver i säden men nu var det så stor grön växt att det blev litet problem ibland. På bilden ovan har vi nästan full vall redan första året.

Det som inte gick bra var besprutningen av ogräs och då i synnerhet baldersbrå. Möjligen borde jag ha sprutat senare för det kom upp nya plantor hela tiden eftersom det regnade och var varmt. Inga andra ogräs var besvärliga men baldersbrå tvinnade kring haspeln där det fanns fläckar som blivit osådda.

Det blev hasi 3:e september och jag blåste ren tröskan med tryckluft följande dag. Sedan började vi flytta bränsletanken i bränslehuset eftersom vi hade kört den helt tom. Vi måste få rum för den nya (renoverade) tanken som redan för något år sedan gjort en resa till Österbotten. Brorsan körde den fram och tillbaka eftersom han åker till Jakobstad till deras ö allt emellanåt. Nu har vi två tankar på 2500 liter så vi har möjlighet att skaffa bränsle då priserna är litet lägre.

Med lastaren lyfte jag bort taket på bränslehuset. Det var konstruerat för att lyftas bort med färdig krok i takåsen. Sedan var det bara att lyfta in den nya tanken.

Lustigt nog fungerade det precis om jag hade planerat. Det gör det sällan …

Sedan skulle höstvetet sås. Det är den obligatoriska idiotgrödan som man måste ha på 5 % av arealen. (skrivbordsfjantarnas påhitt). Helt korkat men det minst besvärliga alternativet är höstvete. För att det skall vara möjligt att få ett lastbilslass av någon gröda så måste man ha minst 300 hektar så gränsen vid 30 ha är ren idioti.

Att vara tvungen att ta fram såmaskinen på hösten är inget jag gillar. Då måste den göras ren på nytt och det är sällan trevligt ifall hösten är våt – som i år. Det regnade mest varje dag. Då det äntligen torkat upp litet så slutade kopplingen på stora Zetorn att fungera. Vätskan rann rakt igenom. Det finns två cylindrar som öppnar kopplingen och de är av ungefär samma modell som bromscylindrarna. Dem måste man byta allt emellanåt för O-ringarna håller inte.

Det är inget problem att byta bromscylindrarna men för att byta kopplingens cylindrar måste traktorn delas i två delar och det är en massa jobb. Troligen är det en O-ring som kostar mindre än en cent att tillverka som är problemet. Det är harm att göra så mycket arbete för en så liten sak.

Så det blev nödvändigt att byta till 91:an Belarus framför såmaskinen. Efter att ha gått omkring som en osalig ande i en vecka med duggregn så lyckades jag äntligen så höstvetet i förrgår. Men inte i Aaltjärri som är inne i skogen utan på Petjärmosan som torkar upp bättre. Synd bara att idiotåkern i år hamnade på en av de bästa åkrarna.

Jag körde med hacken före sådden men så gick remmarna. Det blev kvar en del ohackat på mitten men det var sist och slutligen inte så stor skillnad. Tallriksbillarna på såmaskinen tvinnade inte utan halmen föstes framför dem. Det var bara att köra så länge matarhjulet tvinnade. Då man lyfte maskinen i hörnen så blev det stora hopar som hoppeligen far ihop under vintern. Tur att jag sådde i alla fall för sedan dess har det regnat eller duggat hela tiden. Åkrarna torkar inte upp mer det här året.

Halva våren gick till att byta vevaxel på lilla Zetorn och nu måste jag ta in stora Zetorn i verkstaden så hösten har inga fritidsproblem. Förutom kopplingen så måste jag byta hydraulikuttagen som hade BSP-ändar påsvetsade i stället för de ursprungliga M-ändarna. Men svetsarna hade börjat läcka så jag satte in nya rör. De kostade inte många euro. Tyvärr måste man skruva bort en hel del inne i hytten för att komma åt dem men jag ville kolla att hydrauliken inte läcker.

Det såg ganska eländigt ut men efter att ha blåst bort skräpet med tryckluft såg traktorn ut som ny. De nya rören skall väl hålla 30 år till.

Hydrauliken har två dubbelverkande uttag och skild retur till tanken. Det räcker till för de flesta maskiner och vill man ha fler så finns det smarta elektriska omkopplare till ett hyfsat pris. Zetor 14245 är från 1995 så den har ingen elektronik – men nog elektrisk styrning av en del funktioner och det kan man lätt reparera själv.

Medan jag har hyttgolvet bortplockat så skall jag ändra litet på växelspakarna som är ganska krångliga med oklara lägen. Spakarna är alldeles för långa dessutom och onödigt mycket i vägen. Kanske jag bygger om något annat också även om jag är nöjd med det mesta.

I morgon skall jag hämta paketet från Slovakien med de nya kopplingscylindrarna och så blir det att skruva en hel del för att byta dem. Traktorn behövs i vinter både för att köra snö och flis. I nödfall har jag gamla 65:an med en liten Jameslastare från 1960. Det går men det är ganska stor skillnad till den stora Ålölastaren.

Nu är det bara ett par åkrar kvar att spruta med glyfosat och så skall en del mullåkrar hackas. Sedan måste man tänka på skogsarbetet i vinter. Husqvarnas batterisåg 542i hamnade på garantireparation och borde ännu förses med ett tätare galler för nu så dras det sågspån in runt motorn.

Vetet är ganska torrt för vi har trots regnskurarna haft fint torkväder och solpanelerna har tagit bort de värsta elräkningarna. Förstås skulle torrt höstväder vara fint för de byggarbeten som vi har ännu. Den värsta osaligheten är förbi och man kan ta det litet lugnare – även om det gäller att ha full fart för att få allt gjort.

Och så har de börjat sälja julmust i Sverige redan. Jag har visserligen 20 flaskor (1,5 liter) påskmust kvar men den räcker inte alltför långt.