Grönsaksbondens spannmålsskörd 2021

Ska väl som lovat göra en lite redovisning över spannmålsskörden jag med, medan jag minns. Det är över en och en halv månad sen det tröskades färdigt. Jag hade nämligen bara höstvete att tröska i höst (eller i sommar kanske man borde skriva?) då jag lämnade vårsäden därhen och satsade på grönträdor och saneringsväxter. Tiden rann som jag tyckte ut i våras i väntan på såmaskin och jag hade nog inte hunnit så vårsäden innan början av juni vilket kanske inte hade varit så tokigt ändå då sommaren blev så varm som den blev. Det hade antagligen hunnit mogna riktigt bra och i god tid ändå även om sådden blivit sen.

Höstvete var annars som många noterat en riktigt lyckad gröda i år och gav bra skörd. Jag hade nog förväntat en bra skörd för det har sett bra ut men medelskörden orkade inte riktigt de 8 tonnen jag hoppats på utan stannade på 7,8 ton /ha.

Tröskningen inleddes 7 augusti med Emilio höstvete.

https://youtu.be/O2YXMKITClk

Nu vet jag inte riktigt om man ska uppge skörd enligt digiterad areal eller om man ska räkna enligt nettoareal där skyddsremsor tegdiken och dylikt dragits av men uppger nu siffrorna enligt nettoareal eftersom det är rättvisare att jämföra sorterna på det viset då skyddsremsarealen varierar från skifte till skifte. Siffrorna är inte helt exakta då jag jämfört sorterna enligt m³ råsäd minus fukthalten men torde vara rätt jämförbara sorterna emellan, jag har i och för sig våg på vagnen men har inte gett mig tid att exakt kalibrera utrustningen.

Jag hade 3 olika sorter i odling och sådda på 2 olika sätt:

Emilio såddes 3 september direkt i kumminstubben efter en svämkörning med nedmyllningsaggregat och gav ca 7,4 ton / ha.

Emilio

Ceylon såddes 11 september direkt i plogtiltan (alltså utan harvning) med svämkörning innan plöjning och gav ca 8,3 ton / ha.

Ceylon

Magnifik såddes 7 september och odlades på samma vis som Ceylon och gav ca 8,2 ton / ha.

Magnifik

Emilion led lite mera av torkan i och med att tillväxten startade lite senare då kumminstubben isolerade och skuggade vetet från våren, ser man på flygfoto så syns också några små “baror” där det varit tjockare boss efter kummintröskningen och därmed sämre groning. När man kollade småaxen i axet så kunde man se 3 fullt utvecklade kärnor och en lite nödväxt kärna, vilket jag tror berodde på att vattnet tog slut i juli. Hade alla 4 kärnorna orkat utvecklas hade nog den också gett samma skörd som de 2 övriga sorterna. Hektolitervikten var högst på Emilion i och med skillnaden i kornstorlek som råsäd hela 87kg vilket märktes i backarna på väg till torken. De va som att dra i handbromsen när det började gå uppför och jag blev tvungen att fråga trösk- / torkentrepenören, som också tog hem ett lass med egen traktor, om han måste växla i Mobacken “joo traktorn dog helt och jag blev tvungen att gå ner i mellanlådan för att komma upp”.

E je bäst dö tar skovlen me tå dö hämtar traktorn sa tröskföraren.

Skörden är såld och pengarna på kontot då jag inte har möjlighet att lagra spannmål nu just. Det gick för dagspris men priset hade stigit med 30€ tonnet från förhandsanmälan till leverans så är glad att jag inte band priset denna gång.

Ett livstecken

När trogna bloggföljare börjar höra sig för hur det står till eller som “Per” gjorde söker upp en på åkern för att se hur man mår är det kanske tecken på att någon saknar en trots allt och att det är dags för ett livstecken.

Och joo, jag mår hyffsat bra men har precis som Nisse varit utmattad i värmen och torkan som den ofta för med sig. Eller njaa riktigt bra har man väl inte mått men jag är väl kanske inte den första att klaga och mest lider man med växtligheten som inte kan ta skydd i skuggan och då bevattningsvattnet tar slut i åarna så kan man inte heller lätta deras umbäranden i det fallet. Men visst harmar det att man inte kan ta hem de stora skördarna nu då efterfrågan finns och priserna på en del produkter är lite bättre.

Inte lätt vara orotad sallatsplanta i dylika temperaturer.

Fick jag bara grönsaksarealen lite bättre samlat så blir ett bevattningsprojekt med vattenmagasin att fundera på men som läget är nu så har jag för lite areal i anslutning till den tilltänkta bassängen för att det ska motivera kostnaderna med bygget.

De växter som sallat och kål som gillar svalare väder har mer eller mindre gått i stå i väntan på väta medan – gurk- och pumpväxterna som gillar värmen växer bra blott att vatten finns. De senaste dagarna har vi dock fått lite väta eller närmare 30mm vilket ledde till att vi fick 36,7mm under juli månad vilket naturligtvis är allt för litet med tanke på värmen och uttorkande vindar. Under dylika omständigheter borde vi ju få minst en dylik mängd per vecka.

Nisse företog sig en resa i västerled och jag hade väl hoppats kunna göra en liten mc roadtrip likt den jag gjorde i fjol men nu blir det inget av det i sommar för jag ligger nog efter med en hel del trots att jag hållit mig hemma. En del projekt är också på slarv så måste försöka slutföra dem. Ett sådant är installation av solenergianläggningar närmare bestämt fyra stycken. Den största på 20kW här på hallen har jag i gång och den har ju gett bra i det soliga vädret så den verkar legat bra i tiden trots att jag fick igång den först i slutet av maj. En mindre anläggning på 5kW ska monteras vid gårdsbutiken för att driva kylen där men det gamla plåttaket visade sig ha lite rostfläckar som jag vill få målat innan de göms under panelerna och att måla plåttak är kanske inte att rekommendera i 30 graders värme. De två minsta anläggningarna är solenergidrivna pumpar som jag tänkt använda till att förse underbevattningen med vatten men dom var det inte så stor idé att montera då vattnet tog slut.

En del av energibehovet täcks nu med solenergi.

Solenergiprojektet har jag väl tänkt försöka redovisa lite siffror för ifall det intresserar men jag tänkte samla lite statistik från anläggningen innan dess. Så det ska jag försöka återkomma till.

I övrigt så har en del byråkrati stulit tid från bloggen, bland annat har jag sökt efter mitt telefonaktiebrev för att kunna registrera och börja ta del av utdelningen nu då bolaget ska börsnoteras. Saken var också aktuell för tiotalet år sen men jag tyckte att största delen av utdelningen då gick åt till att upprätthålla värdeandelskontot så jag brydde mig inte om att göra nåt åt saken. Nu har man ändå på bolagsstämman i maj beslutat att makulera pappersaktierna om de inte registrerades så jag ägnade flera kvällar och veckoslut till att söka aktiebrevet som jag senast höll i vid flytten hit till Långmossen 1988. Aktien skaffades ju ursprungligen för att få förmånligare telefonanslutning men i höstas kapades trådarna till fasta telefon så nu behövs den inte till annat än för att ta del av de enorma aktieutdelningarna.

Det har samlats en del papper med åren och trots att jag relativt bra vet var jag har ett och annat så gick jag bet på att hitta pappret innan deadline för registreringen så det blev plan B det vill säga att via rätten döda pappersaktien och registrera den virtuella versionen. Lite komiskt ändå att jag nu hittade Polar Mills aktierna som jag sökte för några år sen i ett kuvert från Vasa läns telefon 🙂 Dom makulerades tidigare men var inte så mycket värda att jag iddes lägga ner desto mera tid på sökandet. Jag har i alla fall en gång för alla noterat att det där med aktier är inget jag ska syssla med, de må sen utlovas vilka utdelningar som helst.

Höstvetet står inför skörd så fort regnen ger med sig och det ser väldigt lovande ut trots att till och med det brådmognat lite de senaste två veckorna men det känns nog ändå som om man kommer att bli besviken om inte skördemängden börjar med en åtta. Jag jämför då förra årets måttliga bestånd som gav 5,7 ton med årets som ser tätt och axrikt ut. Här tar vi dock inte ut nåt förskott men man gläds i alla fall åt skördeutsikterna. Ska väl återkomma till det senare liksom lite om den övriga växtodlingen.

Det regnar ute men får ändå avsluta här för att ta itu med fakturor och löneberäkningar.

Grön explosion.

Efter en längre tids kyla fick vi så två dagars sommarvärme och växtligheten formligen exploderade i en grönskande orgie. Björkarna fick mössöron och gräsmattor och höstsådda grödor började skjuta i höjden, dom har stått och stampat lite på stället en tid men tydligen laddat upp med energi i väntan på värmen. Idag blev det ändå åter kallare och man skattade sig lycklig över att ännu inte lagt långkalsongerna på hyllan.

Här i byn har det såtts vårsäd i ett par veckor nu och en del spannmålsbönder börjar vara på slutrakan med sådden men ännu syns inga broddar, månne utsädet är svagt i år eller så har marken varit för kall trots soliga dagar. Själv har jag plöjt och harvat så gott som allt mellan varven jag sått och planterat grönsaker. Kanske börjar jag så spannmålen nästa vecka då såmaskin blir ledig. Lite ogräsbesprutningar i lök, palsternacka och morötter samt i höstvetet måste jag sköta om innan dess. Så lite regn skulle inte skada för att säkra markverkan i besprutningen, tyvärr varnas det för åska i morgon kväll och häftiga skurar är inget vi vill ha nu då det kan ge besvärlig skorpa på det nysådda.

14.5.2021. Höstvete “Ceylon”, ser hyfsat grönt och frodigt ut.

Nyplanterad isbergssallat.

Bevattning viktigt för det nyplanterade då värmen kom.

I övrigt så har jag under arbetet på åkern reflekterat lite över utvecklingen i jordbruket genom att studera trafiken på vägen intill.

-traktorerna blivit större och tyngre. 7-9 ton är väl ingen överdrift, däremot har de blivit smalare då ingen tydligen bemödar sig med att montera dubbelmontage längre.

-harvarna lite bredare. 7-9 meter verkar dominera och blir tunga att dra. Detta ger viktöverföring vid arbetet och ökar traktorvikten ytterligare.

-kombimaskinerna har blivit transportfordon. Man åker gladeligen flera kilometer för att fylla såmaskin vars behållare vuxit och därmed vikten. Vart tog alla högtippande vagnar och Jussiskruvar vägen?

De är nog så att man lite börjar fundera vart vi är på väg och hur mycket marken tål, det är trots allt gott om fukt i jorden trots att ytan torkat fint.

Lyckopiller.

Det kom lite regn så jag ska som jag lovade förklara vad jag håller i handen i instagrampostningen.

Gröna lyckopiller för bondens välmående.

Det är faktiskt palsternacksfrön som ser ut så här eftersom dom är pelleterade för att lättare gå att så med maskin. Palsternacksfröna är annars flata och lätta så att få dem jämnt sådda skulle annars inte vara möjligt, inte ens med de pneumatiska såmaskiner jag använder mig av. Och ett jämnt bestånd är viktigt för att få palsternackor av rätt storlek, vi yrkesodlare sätter ju inte ner tid på att gallra ett för tätt bestånd. I detta fall är avståndet inställt på 8,8 cm:s avstånd mellan fröna.

Här en kort video från årets sådd.

Att de sen är grönfärgade, i stället för den naturliga brungula nyansen de annars har, så vet jag inte varför men grönt lär ju vara en uppiggande och energigivande färg och sånt behövs ju nu när det är säsong och dagarna annars töjs ut i båda ändarna. Jag hade en gång en mångårig sommarjobbare som menade att det nog är den gröna omgivningen i skog och mark som ger bonden ork att ta hand om odlingarna. Hur som så kanske det är bättre att pillerfröna (man pratar faktiskt om piller när det gäller pelleterade frön) är gröna och inte blå.

pe_ik.fo:s kommentar på instagram om jordiga händer fick mig att minnas hur min morfars plötsligt uppkomna dövhet fick sin förklaring. Det begav sig så att några dagar efter avslutad rågtröskning (på tröskverk den tiden) började morfar höra dåligt på ena örat och trodde att det var en vaxpropp så han begav sig till doktorn för att få det spolat. Men när doktorn tittat i örat tog han fram en pincett istället för sköljflaskan och drog ut en rågkärna som grott i örats värme och fukt och på så vis fått rötter som dämpade hörseln. Min morfar var annars min största idol och förebild i ungdomen och jag pratade tydligen om honom till den grad att jag själv fick smek-/öknamnet “moffa”, och det hade jag inget emot. Har efteråt funderat om det redan då utstakades att jag aldrig skulle bli “faffa”? Det finns att fundera på ibland men nu just känns tillvaron ganska bra, kanske tack vare den gröna färgen.

Ännu ett projekt.

Det är ju inne med att återanvända grejer men när det gäller fordon så är det inte alla gånger så lätt eftersom det finns så många paragrafer att beakta.

Ifjol kom jag över en brandbil som jag tyckte att bra skulle passa som bevattningsenhet både som pump och framförallt att man skulle få allt som hörde till bevattnandet samlat i ett fordon så att man slapp lägga tid på att söka de olika komponenterna när de behövs. Dessutom skulle den traktor som stått framför pumpen kunna frigöras för andra sysslor. Att bilen hade så stor hytt att vi kunde tillbringa kaffestunderna och ta skydd för eventuella regn tilltalade också, ja man kunde kanske ombonat övernatta ute på åkern vid behov.

Brandbil till bevattningsändamål.

Tekniskt är den också i gott skick, fattas bara annat när den trots sina 26 år blott har gått lite på 90000 km och vad det verkar som blivit bra servad under tiden som utryckningsfordon. När jag efter ett par månaders vintervila skulle starta så hickade den inte ens utan gick igång med en gång trots att vi hade haft en kall vinter.

Men sen var det inte så enkelt som jag trodde att sätta den i trafik, jag tänkte ju nog flytta den för egen maskin mellan åkrarna och då ska den ju va besiktad och försäkrad. Så här om dagen påställde jag och aktiverade trafikförsäkringen för att företa resan in till besiktningsstation i staden. Resan gick bra och man får konstatera att man lätt ges företräde även om blåljus och siren inte används. Ändringsbesiktningen till privatbruk också ok med en notering om att dekaler och blåljusen bör tas bort, vilket inte är nåt problem. Men sen när det var dags för själva fordonsbesiktningen började man fundera på fartbegränsningsanordningar, nåt sånt finns ju inte på en brandbil och är inte heller så lätt eller ska vi säga så billigt att eftermontera på en 26 år gammal bil. Efter diskussioner med de ytterst behjälpliga pojkarna på Scaniaverkstaden där besiktningen ordnas så kom man till att det nog går att ta hastighetssignalen från ABS-anordningen och via en ventil som öppnas när farten når gränsen aktiverar en luftcylinder som via diverse stag sen förhindrar att gaspedalen trycks ner ytterligare. Delarna skulle komma att gå på ca 1500 euro plus lite arbete så en 2000-3000 euro skulle nog kalaset börja kosta.

Jag försökte förklara att enda gången jag skulle komma att begagna vägar med hastighetsbegränsning över 80km/h var de gånger jag kom till stan för att besikta bilen. Pojkarna ägnade en hel del tid till att studera lagen men det verkade inte finnas några undantag. Möjligtvis kunde en museibesiktning vara ett alternativ men då borde den vara över 30 år gammal. Jag meddelade då att jag nu åker hem igen för att fundera på saken.

Fartbegränsarutrustning för eftermontering.

Kom sen att tänka på att det här på bloggen säkert finns följare med erfarenheter och kontakter inom tunga trafiken så därav detta inlägg i hopp om förslag och idéer på hur på ett lite billigare sätt komma vidare.

Att via en bom skuffa traktorn framför bilen är ju ett alternativ men inte så tilltalande. En annan möjlighet som kommit på tal är att lösa ut flyttningstillstånd de gånger den behöver flyttas men hamnar att åka in till stan under kontorstid för att det ska lyckas. Så hoppas närmast på att någonstans hitta begagnad / förmånlig fartbegränsare eller nåt undantag i lagen som kunde åberopas.

Tacksam för förslag 🙂

Sol och vår.

Det har mer eller mindre blivit tradition att YLE eller Rundradion som Nisse brukar kalla dem ringer upp så här års för att höra hur läget ligger vad gäller snö- och tjäldjup samt lite spekulationer kring när vårbruket kan inledas. I morse var då så dags för vårens rapport, tänkte att jag kan dela inslaget här också även om någon säkert likt vår trogne kommenterare Micke kanske hörde den på radion eller har hittat länk till arenainslaget på Yle Österbottens nätsida. Blev en ganska uttömmande rapport men kan betona att det gäller läget här i Solf med omnejd, såg när jag körde söderut i veckan att söderom Övermark tunnar snötäcket ut så där tror jag nog att tjälen har ett fastare grepp om jorden än härifrån och norrut

Har också en del skogrelaterat material jag ska försöka få till så småningom. Kan avslöja så pass att det är inte bara i Nisses skogar granen växer bra.

Länk till radiointervjun här. Och en facebook livevideo från mätningsdagen här

God fortsättning på veckan.