28 september, 2018 av Nisse

Skördeåret 2018

Så är då sista vetestrået tröskat. Det var  blåsigt och soligt idag så det var inga problem med tröskandet men vi hade litet bråttom för det utlovas regn för i morgon och nästa vecka blir det regn var och varannan dag.

Nu kan man säja att det blev inte så katastrofalt år ändå fastän den heta och torra sommaren hotade skörden. De två regn som kom före midsommaren och i mitten på juli var inte stora men de hjälpte till så att vetet grodde (den 20 juni) och klarade sej över juli månad. Jag väntade länge på det gröna vetet – det som grodde i maj hade man kunnat tröska redan i början på september – och nu var det moget. Eftersom jag fick in skörden utan större problem så lönade det sej.

Det först tröskade vetet var omkring 23 % och blev allt torrare så att det i förrgår var omkring 17 % vilket är ovanligt bra för våra förhållanden. De soliga dagarna har också varit bra för kalluftstorken och i dag på eftermiddagen var temperaturskillnaden hela tre grader mellan inkommande och utgående luft. Det betyder att vetet har torkat för då luften binder vatten så blir den kallare.

I förrgår körde vi hela dagen långt in på natten tills returskruven blev full med mull. Det var inte svårt att rengöra den men gubben var slut så vi slutade klockan tio på kvällen och körde åkern färdig följande morgon. Det blev tio hektar tröskat den dagen fastän vi först gjorde ren tröskan och började först på eftermiddagen. Sedan kom det regn men i dag körde vi de sista hektarerna. Utan brorsans hjälp hade det inte gått men nu kunde vi ha tröskan igång hela tiden.

Tröskan har gått bra efter de första problemen och nu är det bara att rengöra den och ställa undan den till nästa år. Litet problem har det varit hela tiden med den nya axlyftaren som var för lågt ned så det fastnade gammal halm på spetsen. Vi försökte bryta upp den men fjäderstålet bara for tilbaka. Nästa år skall jag värma den med acetylen och sedan bryta upp den.

Det var ovanligt mycket problem med den gamla halmen från i fjol. Jag misstänker att den inte ruttnat som vanliga år utan bara torkat den här sommaren och därför krånglade mer än vanligt. Jag kör alltså med bordet så lågt som möjligt för att direktsådden nästa år gå lättare. Det har varit besvärligt att hålla bordet på rätt höjd så jag har ”pumpat” det upp och ned hela tiden. Man känner i tröskan när bordet faller ned på marken och så tar man det litet uppåt så att det inte skuffar mull framför. I alla fall fick vi nog tröskan full av mull ett par gånger. Det finns en tryckmätare kopplad till bordets hydraulik som skall mäta hur tungt bordet ligger på marken (med en oljeackumulator som hjälper till att hålla det uppe) men tyvärr är nålen på mätaren lös och den visar litet vad som helst. Nästa år skall jag försöka komma ihåg att byta tryckmätare.

Lampan inne i tanken är också för svag. Den fungerar bra då det är mörkt men på dagen ser man inte hur mycket säd det finns i tanken. Den måste bytas till en starkare lysdiodlampa. Redan i fjol bytte jag de flesta arbetslamporna till lysdiodlampor men det finns ännu kvar ett par gamla glödlampor och de borde  bytas. Man sparar mycket ström och får mycket bättre ljus.

Tröskan är ännu ny för mej och i år lärde jag mej åter ett par varningslampor – bland annat returskruvens lampa. Den gula varningsblinken är bra för den märker man fastän man inte kollar in alla varningslampor hela tiden.

Skörden blev som sagt inte katastrofalt dålig även om den inte var speciellt bra. Men vissa ställen var det nästan liggsäd och där var det riktigt god veteskörd. Synd bara att det fanns många dåliga fläckar som drog ned medeltalet. Åkervis blev det litet förvånansvärd fördelning. En del åkrar som normalt ger god skörd var inget vidare i år medan andra gav riktigt god skörd. Torkan var säkert orsaken men man hade inte väntat att den skulle slå mot skogsåkern till exempel som vanligtvis torkar upp sämre än de andra.

Nu är den gamla torken full medan vi inte behövde sätta nånting i den nya torken. Så visst är det ett dåligt skördeår. Men vi har haft sämre. Nu är det i alla fall slut och man måste börja fundera på nästa vår. Då gäller det att spruta glyfosat över allting och inte lämna nån fläck osprutad för det leder till ren katastrof på grund av baldersbrå och kvickrot. Även om det inte syntes nån kvickrot alls på sommaren så har den växt till sej nu på hösten och det finns en hel del gröna fläckar igen. Om man inte sprutar glyfosat så är det inte gröna fläckar nästa sommar utan en grön matta – eller baldersbrådjungel. Glyfosatförbudarna borde tvingas odla sin egen mat utan glyfosat så skulle de få se vad det innebär i verkligheten.

Om man försöker dra ihop skördeåret 2018 och använder sej av efterklokhetens dåraktiga visdom så skulle jag ha sått en vecka tidigare för att få jämnare grodd. Torkan kunde man inte göra något åt och inte mycket annat heller så det gick nu sisådär i alla fall. Det är trevligt att vetepriset stigit till 200 euro/ton men det här vetet säljer jag först nästa sommar och vad priset är då vete fåglarna. Jag borde ha väntat ett par veckor till med att sälja fjolårets vete men det gick inte riktigt eftersom jag var tvungen att börja tröska och torken var full.

Vetet skall lännu torkas – åtminstone i fyra lårar. Men det är ingen panik eftersom det är ganska torrt. Och om man kyler ned det allt emellanåt så klarar det vintern utan problem. Nu sätter jag punkt för det här skördeåret och börjar fundera på skogsmaskinerna i väntan på vintern 2018-19.

 

20 september, 2018 av Nisse

Ett varv tröskat – och en lampa

Nu orkade jag inte vänta mera. I går kväll körde jag ett varv för att pröva hur tröskan går. Det gick bra även om det ännu fanns en hel del grönt och fukthalten var 24 %.  Visst hade jag kunnat vänta ännu de tre dagar som det skall vara sommar innan hösten kommer på lördag. Men det börjar snart bli oktober och dags att få undan tröskandet. Man får inget annat gjort så länge man går och väntar på att få in vetet.

Vi hade tänkt börja litet tidigare på dagen men det visade sej att tröskan behövde en ordentlig rengöring efter fjolårets regniga väder. Jag slipade också hackens knivar riktigt vassa så halmen skulle bli ordentligt hackad. Det är ju viktigt med direktsådd. Det tar en massa tid att slipa dem för de skall skruvas loss först. Och så är de så många.

Fjolårets tröskande hade satt en hel del ”lim” överallt i tröskan så det gällde att skrapa och skrapa. Jag har trycktvätt men vill inte använda den med tanke på att lagren inte tycker om vatten som kommer med hårt tryck – och nån svag dusch tar inte bort limmet. Vi använder tryckluft för rengöring men den tar  inte bort limmet.

I fjol brast ju en axel till skakarna men den bytte vi redan på hösten. Så nu var enda reparationen att byta en axlyftare. Det elektriska verkar fungera efter fjolårets stora utbyte av säkringshållare och kontakter. Men man skall aldrig ropa hej innan man är över bäcken så vi får se om vi klarar av årets tröskande utan större reparationer.

Första varvet är alltid kritiskt för ofta ligger det kvistar vid skogslaggarna. Vi hittade ett ordentligt vedträ i stenfickan från fjolårets tröskande. I  år fastnade också en del kvistar på axlyftarna vilket ju är bra för då far de inte in i tröskan genast.  Årets vete är så kort efter torkan att man måste ha bordet ganska lågt.

Då vi kippade lasset i gropen och började köra upp det i torken så såg vi att vi dessutom tröskat en arbetslampa … Den måste ha blivit kvar i tröskan under sållen för annars hade den ju farit ut på åkern över sållen. Det var en lysdiodlampa och vi hittade de flesta delarna men en del lysdioder saknas så vi måste sortera den här låren nästa år. Vi odlar fodervete men jag tror inte djuren gillar lysdioder.

Det har under åren blivit ett och annat verktyg kvar i tröskan  efter reparationer och rengöringar. Jag försöker att sätta ifrån mej alla verktyg på marken och aldrig lägga ned dem inne i tröskan men det lyckas inte riktigt alla gånger. Det värsta oljudet var då vi lämnat en skiftnyckel som gick genom hela maskineriet. Underligt nog gick inget sönder på tröskan men skiftnyckeln blev krokig och då måste det ha varit stora krafter för verktygsstål kröker man inte så lätt. Fast det var för omkring 40 år sedan.

I senaste väderprognosen har lördagens regn minskat till nån ynka millimeter så visst hade vi kunnat vänta ännu ett par dagar men det börjar vara dags att få undan året skörd. Och så måste man ha nån vecka med bra väder för glyfosatsprutandet också. Med direktsådd kan man helt enkelt inte lämna bort det. Då har man enbart baldersbrå och kvickrot på åkrarna. Det skulle förstås minska på överproduktionen rejält då 90 % av skörden skulle försvinna. Visst gick det bra i år att spruta före sådd men det kräver torrt väder på våren och det är säkrast att spruta på hösten ifall det går. I fjol gick det inte.

Efter ett varv vet man ännu inget om mängden men det är klart att det inte blir någon bra skörd. Man får vara glad om det ens kommer i undre kanten på hyfsad.

9 september, 2018 av Nisse

Snart börjar tröskandet

De flesta åkrarna är redan tröskade här i byn men vi har inte ännu börjat. Jag körde i alla fall ut tröskan i går. Visst börjar åkrarna se jämnare ut men går man nära och tittar på axen så finns det ännu mycket gröna korn i dem.

I bakgrunden kan man se andra skörden från vår gröngödslingsvall som var riktigt bra. Klövern hade växt fint efter regnen i juli. Jag är synnerligen nöjd över att Klinkas fick foder för sina kossor. Det har varit mycket frustrerande förr om åren att se prima vall ruttna bort. Trots allt är jag uppvuxen med kossor – ända tills jag var nästan 30 år gammal. Men då hade vi inga balar på åkern utan allting togs in som torrhö. Då var det också problem med fodret vissa år. Jag minns hur det efter våta somrar då höet möglade på sneisåna blev så oätligt att kossorna tog det på hornen och slängde det direkt i gödselrännan … Andra år kom det dåligt med hö och vi måste samla in all halm som foder och bara försöka få kossorna att överleva vintern.

Det har varit riktigt varmt väder och vetet har nog mognat allt mer hela tiden. Det är ingen brådska än att börja tröska men det utlovas kallare och regnigare väder och snart måste vi väl ut på åkern. I vår kalluftstork eftermognar vetet men riktigt gröna korn torkar bort till nästan ingenting så vi väntar litet än.

 

14 november, 2017 av Christer

Sakta men säkert…..

…..får man väl räkna med att även denna säsong tar slut. Vädergudarna har ändå varit givmilda här på slutrakan och bjudit på för årstiden milt väder. Färdigt har jag ändå inte även om jag ett tag närde en förhoppning om att ha klart tills farsdag. Knappast fås allt under tak heller ty det återstår en hel del purjo och palsternackor. Palsternackorna kan i och för sig skördas till våren om vintern är någorlunda normal och vi får lite skyddande snö innan vintern och tjälen griper tag om jorden men det är ju bra att ha nåt att sälja under vintermånaderna också så ett eller ett par lass till vore bra att få bort från åkern.

I medlet av förra veckan var det ändå riktigt hyffsade förhållanden då vi hade 7-8 plusgrader och friska vindar hade torkat upp jorden efter snöfallet för två veckor sen. Tyvärr så kom det lite regn igen under veckoslutet och nu har vi lite minusgrader så att marken håller på att ta ihop men en stund på eftermiddagen har det ändå varit möjligt att skörda och så lär det förbli den här veckan ut om  prognoserna håller streck.

Lagren börjar ändå vara fulla och det återstår inte många tomma lagerlådor men i och med att vi packar bort lite de tider då det inte går att skörda så frigörs utrymme. Tyvärr är dagarna korta nu och det känns heller inte så muntert att efter att ha hållit på med skördandet sen midsommar förlänga dagen med att jobba i pannlampans sken. Det bästa krutet har nog bränts vid det här laget och de säsonganställda har också tagit sitt pick och pack. Det lönar sig ändå inte att i det här skedet när man inte vet hur morgondagen ser ut att börja skola upp nytt folk.

Har inte hunnit få ordning på min telefon så det får bli några lånade foton här till sist.

Svenska dagen firades med att tömma morotsåkern på de sista rötterna. (foto Eivor Finne)

8.11.2017. Skörd av palsternackor i för årstiden hyffsade förhållanden. (foto Rosmarie Finne)

Så pass grannlaga arbete är det ändå att skörda så här sent att jag måste köra stående för att ha full koll på maskineriet. (foto Rosmarie Finne)

11.11.2017 Lite purjo finns också kvar. (foto Eivor Finne)

Hitintills har vi enbart handskördat purjo anefter vi har sålt så det är enbart några dagars förbrukning i lager men skall göra ett försök att maskinskörda mot veckoslutet om vädret tillåter.

15 oktober, 2017 av Christer

Läget?

En av våra trognaste kommentatorer Per fd efterlyste nåt att läsa eller helst lite bilder så jag gör en kort uppdatering över läget i bildform. Hade tänkt göra det igår men telefoneländet ville inte kooperera.

9.10.2017 Lagerkålen skördas i väntan på torrare väder, och solen visade sig faktiskt en lite. stund. Följande dag var det lite regnigare men vi kunde ändå slutföra kålskörden för säsongen.

 

Ett kållass som väntar på att staplas in i lagret.

 

11.10.2017. Det relativt varma om än fuktiga vädret har medfört att sista sallaten håller på att färdas. Vi plockade bort dom största då vi befarade nattfrost som faktiskt uteblev så den återstående sallaten växer vidare om än ack så långsamt.

 

11.10.2017. Ogräset har i alla fall grott i den sent sådda rågåkern….

……efter lite grävande i jorden hittade jag också lite råg som grott …. vad månde det bliva av detta?

 

15.10.2017. Första morgonen med sol på väldigt länge. Som synes är grönsaksbondens spannmålsåkrar tömda, det sista kornet tröskades i torsdags så ytterligare en gröda att dra streck för 🙂

Per fd. menade att det går åt november innan mina grödor är skördade och jag är illa rädd att han får rätt men med någorlunda god tur med vädret kanske jag kan ta häran till farsdag.

6 oktober, 2017 av Christer

Efterlyses skördeväder!

De här dagarna brukar skörden till lagret för vinterförvaring vara som intensivast men i år då allt är sent känns det inte som om det vore så bråttom. Det är först när man får syn på almanackan som man inser att vi redan nästan förbrukat en vecka i oktober.

Vi har relativt varmt så det växer fortfarande och jag bladgödslade faktiskt en del grödor så sent som förra veckoslutet. Men visst borde man börja få nåt under tak för så här års behövs bara några dagar nordlig vind så är frosten här. Därför var det också tänkt att vi skulle börja lagerskörden denna vecka. Och det såg lovande ut på måndag med frisk vind och torrare väder vilket gav möjlighet till vändning av den stränglagda samt lossning av den återstående direktsådda löken. Hann också skörda in ett lass lök innan tisdagsnatten då det utlovade regnet kom. Prognosen meddelade ett par dagar regn men sen skulle det bli torrare på nytt. Så blev nu inte fallet utan det har regnat dagligen sen dess. I morgon ska det visst också regna men sen utlovas uppehållsväder men prognoserna har inte varit värst pålitliga så det tror jag på först när jag upplever det.

Blåsten i måndags möjliggjorde också skörd av foderkornet och svinfarmaren som skördar på strå här fick hälften av kornet skördat och alla de åkrar där jag hade liggväxt. Enligt hans utsago så var skörden våt men god. Idag skulle det göras ett försök att återuppta tröskningen av det som står men knappt hann tröskan startas upp innan det började regna igen.

Jag som grönsaksbonde är ju van med utdragen skörd men jag märker nog att humöret börjar ta slut för mina spannmålsodlande kollegor.

Paus i lökskörden i väntan på bättre väder.

Också för morötternas del väntar vi på torrare skördeförhållanden.

De 6 mm som vi fick under morgontimmarna på tisdagen satte inte stopp för morotsskörden så vi fick ett litet hål i åkern under tisdagseftermiddagen. Men sen dess har det kommit närmare 30 mm till och nu är det bäst att invänta uppehåll. Morötterna är fortfarande i tillväxt så de hjälper också till att torka upp marken genom dess upptagning av vatten. Lagermorötterna odlas i år på bytesåker och planerna var att markbytet skulle återgå i medlet av oktober så upptagningen borde fås igång igen.