17 augusti, 2017 av Nisse

Lutar åt Sampo 2055 (-98)

I höstas brast huvudaxeln på tröskan (MF20X dvs. Sampo 680). Vi har lappat den länge och det värsta är att den sprack ett vått år. Alltså själva huvudramen som är en fyrkantig plåttunnel. Troligen blev lagerfästena så sneda att axeln bröts av senare. Så vi har i närmare ett år funderat på om  vi skall fortsätta lappa den gamla tröskan …

Man kan byta en mängd saker – till och med motor – men då plåtarna ger upp så börjar det vara slut. Det lönar sej inte att svetsa för det spricker bredvid ganska snart. Så småningom kom vi fram till att det blir en ny tröska (begagnad naturligtvis).

Jag har alltid varit för att fortsätta med samma märke ifall det nu inte är helt hopplöst. Sampo Rosenlew var nära hopplöshetsgränsen då huvudramens plåtar började spricka. Men så läste jag att de från och med 1998 bytte plåtkvalitet till 40 % starkare. Det var ju helt nödvändigt. Så vi har sökt efter en tröska som är av årsmodell 1998 eller nyare. Orsaken till att det blev en Sampo är att man kan plocka reservdelar från den gamla (utom remmar och slitdelar).

Eftersom vi har haft en testtröska från fabriken (1987) så hade den alla möjliga finesser såsom hydrostatisk drift och automatisk smörjning  mm. Det är inte riktigt möjligt att gå bakåt så nån mekanisk variator kom inte på fråga. Om man dessutom vill ha en riktigt billig tröska så börjar det bli svårt. Intressant nog så hittade vi till slut en 2055 som fanns i grannbyn …

Modellen är ganska lik den gamla tröskan och många delar är desamma – på gott och ont. Den är litet bredare även om bordet är detsamma och hytten högre. Den fyrcylindriga Perkinsmotorn på MF20X är utbytt mot en sexcylindrig Valmet och så är tanken och  hjulen större.

Köpebrevet är ännu inte underskrivet för jag vill se om plåtarna har sprickor kring axelfästena. Då är det för dyrt att betala för samma problem som vi redan har. Tröskan står nu utanför verkstaden och i morgon skall den undersökas.

Nu undrar man förstås om man gör nånting dumt. Att betala en massa för samma problem ? Det är den dyraste maskin som jag köpt även om priset bara är en bråkdel av vad en ny tröska kostar. Säkert hade det blivit billigare att byta axel på den gamla tröskan. Men man blir så sur då tröskan spricker och man vet att det bara är början på en lång rad reparationer. Hopplösa sådana. Om man byter ett lager eller en axel så håller den 20-30 år till men lappar man en plåt så brister den föjande år alldeles invid lappen. Den eviga frågan är när man skall sluta lappa och byta tröska.

Tiden får utvisa om det var dumt eller riktigt dumt …

 

13 augusti, 2017 av Christer

Fortsatt dålig efterfrågan.

Jag skrev ett inlägg om marknadsproblemen för ett par veckor sen och närde då lite förhoppning om att situationen reder upp sig till skolstarten. Så har nu inte skett utan problemen sprider sig till ytterligare produkter och situation är ytterst prekär. Övriga media har nu också noterat saken som till och med nått förstasidesstatus i Vasabladet.

Bland annat på Facebook har folk engagerat sig i saken och jag har fått en hel del samtal från folk som värnar om den inhemska produktionen. Folk har bland annat varit förbannade över att storkök och förädlingsindustri använder sig av utländska varor så att bönderna här hemma får plöja in sina grödor. Det har också kommit förslag om ordnande av självplock, marknadsförsäljning, REKO-kampanjer, donationer till mathjälpen m.m. Även här på bondbloggen kom det några förslag som kommentar till mitt förra inlägg.

Vad gäller självplock så har man jämfört med jordgubbsodlarnas självplock och förundrat sig över att grönsaksodlarna inte använder sig av samma system vid marknadsföringsstörningar. Och visst allt är möjligt men jämförelsen haltar ändå lite. De jordgubbsodlare som säljer via självplock har satt det i system redan när dom planerat odlingen, allt från marknadsföring till parkeringsutrymmen ja till och med barnskötsel har planerats i god tid. Att på en några dagars varsel åstadkomma detsamma i en grönsaksodling för att ta hand om en omgång grönsaker som har ett par tre dagars skördeintervall är inte lätt. Dessutom är inte planteringen planerad för skörd av folk som inte har vana att röra sig i och skörda i fältmässiga odlingar. Produktmängderna är heller inte små, en hektar blomkål kan förväntas ge mellan 10 och 30 ton skörd så ett visst antal kunder fodras det nog. Medel-Meikäläinen äter inte många kg blomkål i året.

Det är ändå roligt när folk engagerar sig, här i Vasa har till och med REKO-admin startat försäljning av vissa odlares överskott. Och visst kan uppmärksamheten resultera i att några odlare blir av med en del av sina överskottslager men någon långsiktig lösning tror jag inte att det är.

Vill man delta i kampanjen att rädda den inhemska grönsaksproduktionen så är nog det bästa att man noga kontrollerar ursprung, skippar halvfabrikaten som ofta innehåller  utländska produkter samt ber den lokala handlaren ta hem lokalproducerade grönsaker till försäljning. Har man möjlighet till att handla i den lokala gårdsbutiken eller REKO-försäljningen så går också större del av inköpen direkt till producenten.

Det här är något vi kan ta oss ur genom att konsumera rätt!

Också broccolin som är så hälsosam har dålig åtgång.

13 augusti, 2017 av Christer

Sorten har betydelse

Gick en runda genom rågåkern i kväll och nu syntes det bra hur mjöldrygaangreppen blir denna säsong. En utdragen blomning lär ju vara stor orsak till svåra angrepp av mjöldryga och  i år var blomningen utdragen på grund av svår vinter och kall sommar.

En sak som också ser ut att hålla sträck är att de nya pollenplussorterna verkar klara angreppen bättre då jag inte hittade just några angrepp i Magnifico medan Allawi var svårt angripen. Tänkte inte så desto mera råg i år men har lite överbliven Allawi från ifjol som jag tänkte så upp så det var ju synd att angreppen verkar svåra för just den sorten. Man vet ändå inte hur nästa säsong utfaller det kan ju gå vägen ändå.

I övrigt så har nog rågen tagit sig bra, den står fortfarande och nu hade tyngden i axen som matats böjt strået så att jag ser över växten igen. Det som såg så bedrövligt ut i våras kommer nog att ge lite skörd i alla fall 🙂

12.08.2017 Råg Magnifico

12.08.2017 Råg Allawi

Magnifico det ljusare till höger medan Allawi till vänster ser lite mörkare ut i färgen.

9 augusti, 2017 av Nisse

Nya mobiltelefonen måste skrotas

Förra hösten köpte jag en ny mobiltelefon eftersom gamla Xcover (med KNAPPAR) fick glaset sönder. Nu måste den skrotas. Det är en riktigt fin telefon ifråga om elektroniken och har fungerat utmärkt. Batteriet är stort och håller länge. Litet stor och tung är den (se  Mobiltelefonerna är för stora och för små ). Också annars går den an men så kom den stora katastrofen: Skurkprogram.

Jag fick bort eländet genom att tömma allting och starta från noll men nu har det kommit tillbaka. Då jag surfade på nätet så såg jag att det är ett vanligt problem för kinesiska mobiltelefoner. Det värsta av allt är att man satt in skurkvaran i fabriken !!?? Så den är så gott som omöjlig att bli av med (Doogee smartphones come infected with malware). Det finns en möjlighet att ”roota” tlefonen, dvs. gå in och byta ut fabriksprogrammen helt och hållet men det är en ganska farlig väg för om det misslyckas så får man en dyr tegelsten.

Det går i alla fall inte längre. Då man sysslar med nånting viktigt så slår plötsligt en annons över hela rutan och man får problem att bli av med den och kanske går en banköverföring alldeles fel. Dessutom kan skurkvaran se vilka lösenord man använder så det är ingen liten sak. De som säjer att ”jag har ingenting att dölja” kanske borde tänka om för deras banklösenord borde väl i alla fall hållas privata …

Vad idioterna på Doogee och andra kinesiska tillverkare tänkt på förstår jag inte. De lyckas snart förhindra all försäljning av sina produkter. Troligen för alla kinesiska produkter även om det också finns hederliga tillverkare. Det är väl alldeles klart att folk märker eländet och att nån smart hackare inser att det är skurkvara direkt från fabriken (se ovan).

Skurkprogram håller på att bli ett riktigt stort problem och i något skede kommer import att dylika skurktelefoner att helt enkelt förbjudas – precis som hälsofarlig mat inte får importeras. Politikerna har ännu inte riktigt insett vidden av skurkprogrammens farlighet för hela samhället. Troligen behövs det en ordentlig skandal innan de fattar. Det är som med höghuset i London där 70 personer måste dö innan de förbjöd den eldfarliga isoleringen (den brann ju som olja).

Det är slut med kinesiska mobiltelefoner för min del. Även om nån tillverkare ser till att det inte slår stora annonser över hela rutan så kan man aldrig vara säker på att det inte sitter nån skurkvara gömd som övervakar och registrerar allt man gör inklusive alla lösenord. Att alls använda mobiltelefon gör ju att man är övervakad och Google och Facebook är också skurkar. Men det finns på nätet instruktioner hur man stänger av dessa övervakningar. Skurkprogram inne i kärnan på systemet är en helt annan och mycket värre sak.

Jag skall försöka roota telefonen och sätta in nya program men den är i praktiken skrotad  och blir nu bara en leksak. Man kan använda den för att träna sej i spionblockering. Det finns program som övervakar all trafik från telefonen och alarmerar om den försöker ta kontakt till spionservrar – det finns listor på nätet över kända skurkadresser. Och annonsmarodörer.

Tur att skurkarna inte var här då annonserna slår till mitt i något viktigt – man hade haft svårt att behärska sej.  Och vad tänker annonsörerna på då de använder sådana svinaktiga metoder ? De bara retar upp folk och får dem att bli fly förbannade. Men det är så mycket man inte förstår här i världen …

Telefonförsäljare är också ett gissel och många svarar inte alls om numret är obekant. Så telefonen är nästan oanvändbar numera fastän den har en massa finesser. Om man byter nummer så måste man åka till alla bekanta och meddela dem personligen – annars svarar de inte då man ringer. Förbjud telefonförsäljning och kriminalisera annonser i telefonen ! Då kanske vi så småningom kan börja använda telefonen som förr i världen.

 

8 augusti, 2017 av Christer

En helt vanlig dag?

Ibland när jag haft studiebesök från till exempel någon skola eller träffat någon som intresserar sig för det vi bönder gör så har jag ombetts beskriva en vanlig dag. Mitt svar brukar vara att den för det mesta börjar när solen går upp och slutar när solen går ner.

För faktum är att vanliga dagar existerar inte i mitt liv, dom är alla olika på något sätt. Och det är kanske det som gör det så intressant att jobba med det här odlandet.

Som sagt jag har fått frågan, men det som fick mig att fundera över arbetsdagen var ett radioinslag jag hörde under veckoslutet där någon facklig representant menade att undersökningar visat att människan mår bäst med högst 8 timmars dagar 5 dagar i veckan och att längre arbetsdagar under längre tid leder till sjukdom och olycksfall. Just så tänkte jag som varit sjukskriven blott några dagar sen jag började som egen företagare. Och joo jag var visst och skar mig lite grann i fingret häromdagen kunde det bero på att dagarna blivit för långa? Nää att jag skar mig berodde nog på att jag fick ett onödigt telefonsamtal just som jag skördade broccoli och jag fick lite brått att stoppa undan telefon för att skära loss en broccoli som jag höll på att missa.

Borde väl lyssna på programmet i repris för att desto mera kommentera diskussionen så jag lämnar det därhen.

En typisk dag.

Men för att återgå till frågan i inledningen så tänkte jag att jag kan ju försöka återkalla dagen som gått och försöka beskriva vad som skett för att på så vis ge en bild av hur en dag i mitt liv kan se ut.

Dagen började med att jag försov mig, vilket inte heller är typiskt då det skett endast ett par tre gånger i år. Jag hade helt enkelt glömt att ställa väckningen en timme tidigare då jag meddelat arbetarna att vi börjar 6 i stället för klockan 7 som är det normala. Jag vaknade därför klockan 6:20 och fick lite bråttom ut för att berätta vad som skall göras. Konstaterade dock att arbetet var igång då frugan och våra anställda tagit itu med att samla ihop varor till beställningar för leverans under förmiddagen. Jag tänkte att det är lika bra att dom fortsätter med det dom åtagit sig så jag tog itu med lite skrivbordsarbete under tiden. Sen när dom började bli klara lastade vi skördevagnen för att bege oss till åkern. Klockan började närma sig 9 så vi tog kaffepaus innan avfärd.

Vi inledde skördandet med blomkål….

7.8.2017 Skörd av vit och lilafärgad blomkål.

……och när den var genomgången fortsatte vi med broccolin.

7.8.2017 Skörd av broccoli.

Det tog oss lite längre än beräknat men vi hade ett trettiotal papplådor kvar så vi fyllde dem med isbergssallat samt skördade några lådor specialsallat innan vi gav oss tid att åka hemåt för lunch som idag blev senare än normalt eller först mot tvåtiden.

Innan lunchen lossade vi vagnen och jag satte in broccolin och sallaten i vacuumkylen för snabbkylning. Under tiden kylen arbetade hann jag ta en diskussion med barnbarnet om ditt och datt män emellan.

Lite funderas män emellan.

Efter lunchen plockade jobbarna åter ihop lite beställningar innan det blev dags för kaffe och för dem att avsluta dagen. Under tiden gick jag igenom lite post och svarade på några e-postmeddelanden och jag tror att jag nickade till lite också innan kaffet  🙂

Efter kaffet betjänade jag min kusin och hennes dotter som ville passa på att ladda frysboxen med lite gott till vintern. Det är ett tag sen vi senast sågs så det blev att prata bort en stund. 🙂

Sen efter att ha kollat väderprognosen tog jag itu med kvällskiftet . Det utlovades lite regn till i morgon och det hade torkat upp lagom efter veckoslutets regn för att köra igenom lite grönsaker med tilläggsgödsling och radhackning. Så efter att ha kopplat ur skördevagnen och kopplat till radhackan bar det iväg till Pane för att inleda med morötterna…..

7.8.2017. En sista radhackning innan raderna sluter sig.

……därefter förflyttade jag mig till kyrkbyn för att köra igenom palsternackorna, rotpersiljan och purjolöken.

7.8.2017 Radhackning i palsternackor.

7.8.2017. Radhackning, tilläggsgödsling och kupning av purjolök.

När det var klart plockade jag ihop lite svartkål och knipplök som fattades till morgondagens leveranser och begav mig hemåt.

Kvällsdimman och skymningen började lägga sig och fullmånen var på väg upp när jag närmade mig hemmet. Kopplade ur hackan, körde in traktorn och fick mig serverad lite varm choklad och semlor av frugan.

Dimman lägger sig och månen reser sig under hemfärden.

Dagen kunde ha avslutats här men jag kom på att jag igår glömt betala lön åt arbetarna, jag brukar betala lön den femte i månaden men då det var på lördag så hade jag tänkt göra det på söndag kväll eftersom det är onödigt att pengarna ligger var dom nu ligger under veckosluten. Jag har nämligen konstaterat att en betalning gjord fredag kväll eller under veckoslutet nog debiteras mitt konto men når inte mottagaren förrän på måndag så för att förhindra någon att runna med slantarna under veckoslutet så sätter jag numera måndag som förfallodag.

Palkkaprogrammet fungerade bra

Palkka.fi för redovisning av löner och andra arbetsgivarskyldigheter.

men när jag skulle betala lönerna från nätbanken blev det stopp så löntagarna får nog vänta till imorgon med betalningen.

Händer nu som då att jag får följande meddelande…… man ska ha tålamod…. suck.

I och med att jag förberett mig för lite tangetbordsarbete så fick det bli detta inlägg i stället för inmatning av transaktioner så hit till bloggen for min sista timme för dagen. Sammanfattningsvis en bra dag som inte förde med sig desto större överaskingar.

Nu loggar jag ut för att samla krafter för en ny dag, få se vad den för med sig.

Go Natt!

2 augusti, 2017 av Kalle

Tjärbränning

Sommarens höjdpunkt i mina trakter brukar för de flesta vara Tomatkarnevalen. För mig som inte är något socialt underverk brukar jag väl nöja mig med att axgången är sommarens höjdpunkt, men i år var det annorlunda. Rejält.

Redan för ett antal år sedan, tror det var mars 2013 började eldsjälar (!) i Övermark-Yttermark Lions Club drömma om att anordna ett gammaldags tjärbrännarjippo vid Högåsens sportstugeområde i Övermark. Modell togs från ett antal tjärdalar som eldats i Purmo, med tror jag tio års mellanrum. Att projektet var stort anade man väl första gången man läste om det i tidningarna, men som alltid, en elefant är liten på avstånd så för egen del förbigicks det nog i början med en lätt gäspning och ett närmast totalt icke existerande intresse.

Som tur var gällde detta inte dragarna och alla andra inblandade parter som oförtrutet jobbat på med barkning och utkörning och klyvning och alla möjliga processer som hör gammaldags tjärbränning till. Visst användes moderna maskiner till en del, men mycket av arbetet har gjorts med gamla metoder för att komma sanningen närmast, så att säga.

Varför det brändes tjära förr i världen och hur processen går till får Ni försöka Googla Er fram till, för på det området är jag inte det minsta expert, innan detta projekt visste jag väl att en tjärdal brann och att tjäran var svart men det var nu ungefär det då. Nu vet jag nog mycket mera efter att ha följt tjärdalsveckan på nära håll, men inte tillräckligt för att berätta om det i detalj.

Själv var jag inte på något sätt involverad i projektet heller från början och hade väl egentligen inga planer på att bli det heller. Någon gång på vårvintern ändrades dock dessa planer när det visade sig att Yttermark ÖSP avdelning skulle bidra med ett antal funktionärer till jippot. I och med detta fick man börja fundera i lite mera handgripliga banor gällande sommarveckan. Detta gjorde också att projektet kom mentalt närmare och det blev att börja sätta sig in i hur det var tänkt, och i och med detta gick det också upp hur fruktansvärt stort arrangemang det handlade om.

Arbetsfördelningen blev sådan att Övermark Brandklubb bistådda av Övermark och Yttermark ÖSP skulle stå för parkeringsarrangemangen och redan där satt man ju fast från två håll. Eller tre egentligen för via min yrkesroll så skulle jag ju även godkänna säkerhetsarrangemangen i själva tjärdalen, något som inte beredde den minsta svårighet för arrangörerna hade helt klart gjort ett toppenjobb både med själva dalen och alla kringarrangemang.

En vacker onsdagskväll tändes dalen. För en yrkesskadad brandman som hela sitt liv sett eld löpa amok var det mycket fascinerande att se hur kontrollerat dalen tändes och hur snabbt elden spred sig precis som den skulle. Det var förstås ingen tillfällighet utan bara resultat av mycket jobb och bra jobb.

 

Funktionärerna bar så långt det var möjligt tidstypiska kläder från epoken då tjärdalarna brann lite varstans i Finland. Dvs från nån gång på 1700-talet till cirka 1940 då den sista kommersiella tjärdalen brann i Övermark. Som en liten onödig parentes kan också berättas att jag har synliga rester av en tjärdal också på egen mark inte så långt från gården. När den eldats vet jag inte, men spåren i skogen syns mycket tydligt än i dag.

 

Min egen uppgift under veckan blev parkeringsväkteri och sen gjorde jag ett återfall till mitt gamla jag och hoppade in bakom bussratten. Det fanns ju inga möjligheter att ta upp personbilar till dalen i skogen så det ordnades skytteltrafik med bussar från parkeringen nere vid riksåttan upp till stugan vid dalen.

Här blev det lite kulturkrock, visst hade det varit roligt med gamla bussar också men sådana fanns inte att uppringa sådär bara.

Början på veckan var väl ingen riktig succé, kanske 300 personer såg dalen tändas och ännu torsdag och fredag var lite lama. På lördagen tappades första tjäran och lördagskvällen skulle jag vara parkeringsvakt. Fredagen hade jag kört skyttelbuss till 03 på morgonen och trodde nog att jag såg i sömnen när jag kom till parkeringen. Det var ett bilhav helt enkelt. Nu hade folket hittat till Tjärdalen.

Resten av veckan var det massor med folk och både själva tjärdalen med dess tappningar och all kringunderhållning uppskattades stort i det fina sommarvädret. Man kunde både känna historiens vingslag samt nya tidens talkoanda i en riktigt spännande härlig blandning.

Att få vara med som ett litet litet kugghjul denna vecka och samtidigt få se och beundra arrangörernas storslagna jobb skapade ett minne för livet. Vädret var på ”vår” sida och att dessutom få göra ett litet återfall till bussjobbet gjorde att hela tjärbrännarveckan blev ett oförglömligt minne för mig, och förhoppningsvis för alla andra besökare och funktionärer.

Den andra kvällen som jag körde var det så fantastiskt mycket folk att vi fick sätta in fyra bussar istället för de två som var planerade. Jag körde hela kvällen med fullpackad buss och njöt nått så obeskrivligt av allt. Vädret, omständigheterna, folket och stämningen.

Det viktigaste måste väl ändå vara att tillställningen var en kulturhistorisk händelse av omätlig betydelse. Man behöver bara se till mig själv, inte visste jag det var så mycket jobb med att få fram några liter tjära, men inte visste jag heller vilken känsla som kom med dom första dropparna när allt gått i mål.

Alla dom 7500 personerna som besökte dalen fick en fantastisk upplevelse, det vittnade pratet i bussen ner från dalen om. Det var inte bara en och två som var lyrisk – det var nästan alla.

Det visade också att det inte behöver vara sprakande färgrann och storslagen underhållning med allt från karuseller till lakritsremmar, det lågmälda arvet från vår historia intresserar också. Det var tjärdalsveckan i Övermark 2017 ett synligt exempel på.