28 juli, 2016 av Kalle

Nästan onödigt nöjd….

Det är svårt att sätta poäng på vad som är det värsta som kan hända här i livet. Dödsfall är väl nummer ett men vad som sedan kommer på nummer två plats är väl sen relativt och lite upp till vad var och en tycker och tänker. Helt klart är att dåligt väder och missväxt är katastrofalt för en bonde på många olika sätt. Dels finns det ju en rent ekonomisk realitet, ingen skörd ger mindre inkomst. Idag är vi ändå inte lika beroende som för 100 år sedan, men visst, allt står och faller med att man får in något i ladorna, så är det ännu. Utöver detta kan en misslyckad skörd vara ett misslyckande på det personliga planet om den beror på något misstag man gjort. Sen kan det förstås vara precis tvärtom, man gjort allting rätt men vädret slår sönder allt för en, och det är också ett ganska hopplöst läge. Hur som helst, de flesta kan väl ta en dålig säsong, det måste vi ju bara klara av ibland, men två börjar för många redan vara övermänskligt. Så har jag förstått att det är på väg att gå för vissa yrkesbröder i norra Österbotten och kanske även annorstädes.

Mot den bakgrunden har jag lite dragit mig för att skriva den text som jag nu ändå skriver. Det känns på något sätt så orättvist att inte ens vädret kan vara rättvist. Efter endel funderande skriver jag det i alla fall, det handlar ju om saker som jag inte kan påverka utan bara njuta av när man nu då för en gångs skull sitter i det grönare gräset på andra sidan.

Såhär då:

För några dagar sen sprang jag ihop med en nära bekant som inte är jordbrukare. Han ställde frågan, vi har ju haft ganska fint väder i år, vad skall bönderna klaga över i år. Svaret från min sida blev förstås; Ingenting.

Här i Närpestrakten finns det ingenting, absolut ingenting att klaga över vad det gäller odlingssäsongen såhär långt. Än är vi inte i mål, och ett slagregn eller frost kan förstöra allt på några minuter, men än så länge är det bara att njuta.

Precis hela odlingssäsongen har varit en söndagspromenad i perfekta förhållanden. I våras hölls marken fuktig (vårmustig) under hela planteringen och förhållandena var bra. Själv hade jag ju lite trubbel med maskinerna och slet därför i motvind nästan hela sådden, men vädret var bra. Efter sådden behövdes vatten och då kom det vatten. Inga syndafloder utan sådär passligt som det skall innan midsommar. När vattnandet före midsommar var över kom värmen. Det har inte varit riktigt stekhett många dar i sommar, sån nån fara för uttorkning har inte funnits, utan bara sådär passligt varmt som man vill ha det. Det känns nästan som om vädret ville säga ”Förlåt för hur jag bar mig åt i fjol”

Nu mot slutet av juli börjar stråsäden så sakteliga ljusna upp och det anas nog rekordtidig tröskning på slätten.

Det finns egentligen igen orsak till att gå omkring och vara mallig över egen växtlighet i år, för i de förhållanden som varit i år är det nog näst intill omöjligt att misslyckas, och det gör ju då att mina plöjningsfria experiment från våren inte riktigt går att tolka. Det är däremot klart att det som jag jämrade mig över i vintras och delvis ännu i våras nog har kommit på skam, åtminstone i år. Mina ögon ser ingen skillnad alls på plöjda, lättbearbetade eller direktsådda åkrar. Detta gör nog att experimentet kommer att få en uppföljning nästa år.

DSC_0167

Lägger bara för den goda sakens skull in en bild på rapsåkern. Det är hopplöst att försöka fotografera en åker och återge stämningen därifrån. Det är ungefär som att försöka fotografera köld eller lycka, det blir en bild, men stämningen förmedlar den inte. Frågar man efter min åsikt så säger jag att närapå det finaste man kan utsätta sig för att uppleva, det är en doftande blommande kornåker en fin kväll i andra halvan av juli månad.Där har man paradiset och kan bara vara så oändligt tacksam för att man får uppleva det – sommar efter sommar, och man behöver inte ens resa bort. Och dessutom – i takt med att världen blir oroligare och oroligare så uppskattar man bara mera och mera lugnet och ödsligheten på slätten.

Hur framtiden sen blir, det får vi se. Speciellt ljus är den inte för många bönder. Med dagens prisbild och annars också allmänna samhällsutveckling är det inte ens säkert att kommande säsong liknar något vi upplevt förr. För visst finns det smolk i bägaren och saker att vara orolig över. För självförtroendet är det naturligtvis roligt med fina åkrar och en fantastiskt växtlighet men det skulle ju vara roligt om varan som kommer därifrån skulle vara värd nånting också.

 

27 juli, 2016 av Charlotta

Du ha inga skrivi någå på längi?

Ne, jag har verkligen inte skrivit någonting på länge. Varför? Jo, för att huvudet är mjukt som rotmos och som fyllt av myssli. Det är en salig röra av små korn och gryn och så finns det någon liten torr frukt här som var, men, speciellt jättegott och tjohejsan är det inte… Nå, vi ska inte döma ut myssli, men, mitt huvud börjar vara utdömt på historier snart. Jag tycker jag inte har någonting att skriva om alls. Det mesta rullar på som det ska, inget nytt under solen, och dessutom blev jag arg när jag inte fick in en videosnutt jag filmade på fåren, och då gick jag i strejk.  … Var det någon som märkte det? Njäe… inte direkt…

Jag vet inte men, jag känner mej så seg. Som ett övertuggat tuggummi ungefär vad gäller skrivande. Det blir bara inte till någonting. Kanske blir det ändring på det småninom, men för tillfället har jag nästan inget att komma med…

Dehär skriver jag lite sådär så att folk inte ska tro att jag gått i däck eller nåt, men, just nu har jag inget att komma med. Men, nog lär jag väl hitta inspirationen någon dag igen 🙂

25 juli, 2016 av Nisse

Jag drunknar i klöver

Som jag skrev så är klöverväxten våldsam i år. Jag har faktiskt aldrig sett en så våldsam klöver. Då jag skulle börja slå den så fick jag ge upp efter två varv. Klövern är över en meter lång men ligger och är våt. Underst börjar redan växtligheten ruttna. Den fastnar på fingrarna på slåttermaskinen och man får efter några meter backa och rensa bettet.

DSCN5926

DSCN5928

Och hoparna med klöver är inte just lägre än den oslagna växtligheten. Det värsta är att då man backar så fastnar klövern kring kraftuttagsaxeln – och stenhårt. Det tar en hel del tid att få bort den med kniv.

DSCN5929

Så jag gav upp efter två varv. Det måste sättas en plåt under axeln så att klövern inte fastnar i den. Och så måste klövern torka upp litet om man skall få omkull den. Då kanske den inte fastnar så lätt på fingrarna på bettet.

Det är en grym harm att klövern som är värdelös växer som en galning medan vetet ser uselt ut efter de två stora regnen i juni.

Så nu blev det byggande i stället. Men mitt på dagen orkar man inte stå utomhus i hettan så jag måste börja arbeta i nedre våningen på nya torken. Den är till hälften ingrävd i skullbacken och ganska sval. Men mitt på dagen kan man inte vara där heller för då måste flisen torkas.

Nån brist på ”regnvädersarbeten” (samma sak som solhettsarbeten) är det ju inte även om man borde jobba utomhus nu på sommaren så mycket man hinner. Litet går det att ordna så att man arbetar i skuggan av husen – på ena sidan om morgonen och på den andra sidan på eftermiddagen. Idag steg jag upp fem och skruvade takskivor tills solen började bränna.

Vi måste också köra hem mera flisved från skogen så att vi kan flisa en andra gång då första satsen är torr..

 

20 juli, 2016 av Kalle

EU-bonderi

Som vanligt – bättre sent som alltid. Nedanstående inlägg borde ha publicerats för en månad sedan, men eftersom morgondagen alltid är en bra dag att göra saker på så blir det nu istället.

Det har ju på senare tid (egentligen ända sedan börja på 90-talet) stötts och blötts om huruvida EU är på gott eller ont för det finländska jordbruket. Vad jag tycker om detta kunde fylla halva Internet så det får vi återkomma till men nu skall jag lyfta ut en liten detalj ur den stora grytan.

Modeordet idag är ju stora enheter. Allt skall vara stort och det gäller förstås även jordbruket. Själv är jag ju som känt en edsvuren motståndare till stora enheter, det må sen vara växthus, jordbrukslägenheter eller fast Räddningsverk.

Missförstå mig rätt nu, jag missunnar inte någon företagare att lyckas väl och utöka sin verksamhet och bli stor, större, störst, det är en väl arbetande företagare väl unnat och det har väl också varit målet för mig nån gång i ungdomlig iver.

Det jag däremot blir fullständigt galen på är när nationella och internationella myndigheter med hjälp av bestämmelser och stödstyrningar ser till att slå benen undan små aktörer, medan stöden styrs till dom redan stora för att dom skall kunna bli ännu större. Det samma gäller investeringar, om jag vill bygga ett ”husbehovsnöts” för låt oss säga 200 grisar så blir det garanterat kalla handen i investeringsstöd, men om jag höger upp antalet till 20.000 så tycker muyndigheterna betydligt bättre om att samarbeta.

Mot denna bakgrund kunde jag inte annat än le åt en verksamhet som jag hölls med en fin kväll för ca en månad sen.

Numera skall det ju anläggas skyddsremsor vid vattendrag och diken för att inte gödseln skall söka sig iväg ut och lagras i vattendrag och vackert så, i princip tror jag på det och på att miljön vinner på det, men varför skall det genast växa en sådan ofattbar byråkrati runt det hela? Nu är det viktigt att dom är på centimetern tillräckligt breda och vad jag har förstått så mäts det minutiöst vid granskning och dessutom skall dom vara skötta enligt allsköns regler, men ändå blir det bara ogräshärdar av dessa.

Efter sådd i år anlade jag en bro ut till närbelägen väg. Bron hade funnits där tidigare men tagits upp vid utfallsrensning och skulle nu då återställas. Detta gjorde att en liten del av åkern (i procent räknat kanske 0,01) inte hade såtts eftersom det behövdes svängrum för grävmaskinen. I samband med nerläggningen av trumringarna skadades också lite av skyddsremsan (ve och fasa) så detta måste då i god EU anda repareras. Det är här konflikten mellan stort EU och liten verklighet kommer upp på bordet.

Jag har inte speciellt stora maskiner, kanske tvärtom, men när det gäller att så i några kvadratmeter vete i efterhand så blir liksom nästan det minsta för stort.

Därför var jag tvungen att gräva längre in i uthuset efter en gammal harv, samt berätta för Zetorn att han skulle ut på åkern.

IMG_20160605_210924

Med denna redskapsarsenal gick det sen helt bra att återställa veteåkern till EU skick. För att återställa skyddsremsans skadade 10 cm blev det dock skyffel. Medan jag höll på där och reparerade skyddsremsor i sommarkvällen kom jag att tänka på ett jordbruksverktyg som var vanligt förekommande i min barndom. Den såkallade ”räinploogin” som var en ställning som sattes mellan traktorn och plogen för att man skulle komma åt att plöja skiftet absolut ända ut mot kanten. Detta står då i väldigt skarp kontrast till dagens skyddsremsor.

Jag hittade en bild på nätet som jag stal för att visa hur det såg ut.

8cac59deb6a8479da400c2df30e6c394

(Bilden är ”lånad” från Findit.)

Vart är det då jag vill komma med denna något röriga text. Jo, samhället idag vill ha stora enheter och stora maskiner och våldsam omsättning, men för att kunna uppfylla dom krav som ställs på oss jordbrukare måste man ändå aktivera gamla små redskap för att kunna lappa igen nålsögonen som kan sticka regelverket i ögat.

Tur man har dom kvar.

Låter det som om jag skulle vara negativt inställt till regelverket. I det fall Ni uppfattar det så har Ni alldeles rätt.

19 juli, 2016 av Nisse

Tömma torken

Så var det dags att tömma torken. Litet senare än vanligt på grund av väntandet på exporten (som inte blev av). Det går bra med Ormen Långe (se bild nedan) som suger ut allting ganska fort. Men det är eländigt innanför alla dammskydden för man blir genomblöt. Den dammtäta blusen släpper inte heller igenom fukt. Så det blir många pauser då jag måste dricka och torka upp litet. Det är ju inget värre kroppsarbete att litet flytta sughuvudet då och då men det är så varmt att man svettas i alla fall inne i de täta dammskydden.

DSCN5922

I år var den böjliga slangen helt färdig. Plasten var genomrutten med en massa hål och nu brast den vid ena fästet. Hålen gjorde inte så mycket för den 22 kW dubbelfläkt jag använder har ett enormt sug. Med silvertejp kan man lappa småhålen men vid fästet där slangen brast behövdes stabilare lappar så jag vek en plåt runt slangen och drog fast den med två slangklämmare – eller egentligen fyra för jag måste skarva två och två för att komma runt den 16 cm tjocka slangen. Då blev det ena bandet för långt så vi satte fyra ribbor runt plåten – verkligen en mindre vacker snabblappning. Till nästa år måste det nog bli ny slang.

DSCN5923

Men nöden har ingen lag som det heter och huvudsaken var att vi fick upp vetet i silona. Tre lass har nu åkt iväg till Lovisa och ett är ännu kvar. De två första lassen var överårs vete med usel hektolitervikt men det tredje gick med nöd och näppe över 78 kg/hl. Falltalet var högt (329) men få nu se vad det blir för avdrag. Man blir ju svagt sur ifall brödsäden efter avdrag bli sämre betald än fodersäden … Fast det är inte alls så ovanligt.

Jag kommer ihåg att jag som ung och entusiastisk (för 40 år sedan) sorterade vetet förrän det såldes. Det var mycket arbete och med dagens priser så ids man inte bråka. Det får hellre bli foder för prisskillnaden är liten. Förr var brödsäden värd nånting. Jag räknade att vetet borde upp till 600 euro/ton för att motsvara det dåtida priset (utan stöd med beaktande av prishöjningar på gödsel och bränsle). Då skulle man säkert jobba litet för kvaliteten.

Nu skall det flisas och flisen skall torkas förrän vi börjar tröska. Vädret lär bli varmt och soligt så det låter ju bra. Härtills har det regnat och det gick bra att gräva täckdike. Leran var inte alls så hård som den brukar vara på sommaren. Nu får det gärna torka upp för jag tänkte fylla ett par vägstumpar runt husen och det är inte så bra om gruset kläms ned i leran.

 

 

18 juli, 2016 av Christer

Puh, det står fortfarande.

I morse när jag efter att ha diskuterat bland annat vädret med en sallatsodlande kollega utanför huvudstaden intog förmiddagskaffet mulnade det till och himlen öppnade sig. Jag hade då just berättat att vi har det ganska bra här, fuktigt joo men inte för vått. Skulle mitt ”kaverande” straffa sig genast?

Spannmålen är nu inne i ett kritiskt skede vad gäller att hålla sig upprätt vid blåst och hårda regn så det är det sista man vill ha. Strået är bladigt, vätskefyllt och ganska mjukt samtidigt som axet börjar svälla till och få tyngd. Om ett par veckor börjar strået torka upp och blir både lättare och styvare samtidigt som bladmassan minskar så därefter tål det regnskurar bättre. För att få strået att bättre tåla oväder brukar man behandla stråsvaga frodiga bestånd med stråförstärkningsmedel. Så har jag också gjort på de flesta åkrar och dagens regnskur satte nu behandlingen på prov.

Liggsäd försämrar inte bara kvaliteten utan försvårar också tröskningen samt för att nu inte tala om hur svårt det är att göra den nu aktuella flyghavregranskningen i spannmål som lagt sig. Så det var med stor spänning som jag efter att regnet och blåsten bedarrat gränslade cykeln för att granska odlingarna.

17.07.2016. 8mm regn med åskbyar på en kvart timme

17.07.2016. 8mm regn med åskbyar under en kvart timmes tid.

Väl framme vid spannmålsåkrarna kunde jag pusta ut, det stod fortfarande. Endast lite tillstymmelse till liggsäd på en av de åkrar jag kontrollerade.

Här var det nära att foderkornet lagt sig.

Här var det nära att foderkornet lagt sig.

Till och med den manshöga rågen som jag inte hann stråförkorta i våras då värmen fick den att utvecklas så snabbt stod upprätt. Grannen till rågåkern ringde och berättade att den lutade betänkligt och skulle det regnat en liten stund till hade den nog lagt sig, tursamt nog slutade regnet i tid. Rågen har nu nått det stadium då strået styvnar till så förhoppningsvis hålls den upprätt fram till tröskningen. Om vi nu bara klarar oss undan väderfenomen likt dagens.

Hybridrågen 17.07.2016

Hybridrågen 17.07.2016

Ibland är vi bönder utelämnade åt vädrets nycker men det är nu bara så det är. Det enda man kan göra är att odlingstekniskt bjuda till för att hålla grödorna friska och växande fram till mognad och skörd. För spannmålens del går det nu efter axgång inte mera att göra något åt stråstyvheten i alla fall det är bara att hoppas på tur med vädret.

18.07.2016 kl6:00. Visst är det vackert så här i morgonljuset. :)

18.07.2016 kl6:00. Visst är det vackert så här i morgonljuset. :)