7 december, 2016 av Nisse

Klart för skogsarbete

I dag kopplade jag till processorn som underligt nog passade precis. Och det gick bra att koppla den ensam så nu får två gubbar och jäärnstavurar ledigt. Skönt att inte behöva båda upp folk då man skall ha på och av processorn.

dscn6358

Som av bilden synes så är huvudbommen ganska lång på den nya lastaren. Jag testade räckvidden och den är rätt så bra – se bilden nedan. Mest beror det på att den har dubbla utskjut. Man kan inte lyfta mycket med utskjutet längst ut men man kan dra virket närmare och sedan lyfta. Det frestar också mindre på materialet.

dscn6355

Nu är oljefiltret på processorn lätt åtkomligt och man kan lättare fylla på olja. Processorn använder hydrauloljan till att smörja svärdet så det behövs litet påfyllning då och då. Jag märkte bara att det kan behövas en tjock plåt som skydd utanpå filtret och luftningen men det går bra att skruva fast en plåt 30×40 cm i lastarens fästbultar som sticker upp ett par cm. Då man kör träd genom processorn så tar nämligen kvistarna (som ibland kan vara väldigt styva) i processorns skyddsplåt. Som av bilden synes så är den både sliten och bucklig.

dscn6359

Fötterna är av vikbar typ och stöder ganska bra eftersom de går långt ut på sidorna. Den gamla lastaren och lilla Farma har fötter som går nästan rakt ned. De stöder sämre men tar inte lika mycket rum som de här. Vi får se hur det går i praktiken. Nu behövs 50 cm bredare vägar. Det verkar inte mycket men då man kommer med foten mot en stor tall så kan det ha sin inverkan.

Vi har litet snö och bra tjäle så det ser ut som om skogsarbetet skulle börja tidigt den här vintern.

 

 

 

7 december, 2016 av Christer

Av jord.

Av jord – en bok om människorna bakom vår mat –  heter en i mitt tycke välskriven bok av Johanna Granlund. Visserligen är jag lite jävig i mitt omdöme eftersom jag är en av människorna som presenteras i boken men hur som så handlar det om vår mat och som titeln säger om jorden varifrån allt har sin början och till sist också sitt slut – Av jord är du kommen – jord skall du åter varda.

av-kord_20161206

 

 

Och det är just jorden som jag här vill slå ett slag för.

En bördig jord är kanske den viktigaste grundstenen i matproduktionen och det förvånar mig att den vördas och värderas så lågt. Speciellt svårt har jag för att godta när bördig åker sätts under bebyggelse och asfalt. Förstår inte planerarna att det är en ändlig resurs som det är frågan om. God och bördig åkerjord är inget som man bara så där rekonstruerar, den är ju resultatet av en långvarig process som egentligen pågått allt sen senaste istid.

Vi bönder förstår värdet av god jord, vissa har till och med emigrerat för att söka efter områden med bördigare mark, åtminstone har bilden som Vilhelm Moberg’s Karl-Oskar återger när han med en käpp mäter matjordsdjupet i Minnesota och jämför med den steniga jorden i Småland etsat sig fast i mitt minne. Tyvärr så är det inte lika självklart att dom som deltar i urbaniseringsprocessen, vissa kallar det utvecklingen, av våra samhällen känner till den goda jordens värde. Kommentarer som man tog del av när olika sträckningsalternativ för Hamnvägen till Vasklot diskuterades kunde ofta handla om något nedvärderande uttalanden som ”några hektar åker och några bärbuskar” när vi bönder förespråkade alternativ som inte skulle gå över åkrarna eller klyva byarna itu.

Nu påminns jag åter om hur lågt åkerjorden värderas när jag läser dagens Vasablad där en illustration över Teslas batterifabrik presenteras. Den tilltänkta fabriken må vara en bra sak men varför i all fridens namn måste den placeras mitt ute på slätten. Av bildtexten att döma så är det Vasa stad som står för illustrationen och den berättar om hur lite den bördiga jorden respekteras. Är det ren håglös slentrian eller omedvetenhet om varifrån vår mat härstammar som gör att man presenterar dylikt?

Vasa stads illustration över hur åkern bäst utnyttjas?

Vasa stads illustration över hur åkern bäst utnyttjas?

Jag skrev att bönderna känner den bördiga jordens värde men ändå ser man nu som då hur matjorden skyfflas ihop för att transporteras bort och oftast föras till nybyggda områden för att i värsta fall bli grunden för någon enkel gräsmatta. Om det sen är okunnighet om hur  viktig jorden är eller om det är av ekonomiska orsaker låter jag vara osagt. Visserligen får man ”enklare” och anspråkslösare grödor att växa också i den jord eller alv som ligger under matjordslagret efter att den kalkats och gödslats upp. Men mer krävande grödor som flertalet av mina grönsaksgrödor kan man svårligen få att lyckas i den jord som lämnar kvar efter att ytlagret skalats av. Också på en del av mina åkrar har förra ägaren låtit matjorden transporteras bort så jag skriver av egna erfarenheter från dylik verksamhet.

En syn som får mig att sova lite sämre.

En syn som också får mig att sova lite sämre.

Jag skrev att den bördiga jorden svårligen kan rekonstrueras och så är det nog även om det inte är omöjligt. Bördig jord består ju av olika mineral, mikroorganismer med mera och bördigheten bestäms långt av humushalten som i sin tur härstammar från olika långt nedbrutet organiskt material. Alla som sysslat med kompostering känner till det här och vet att det går att återskapa matjorden i mindre skala men inte så att man kan täcka större markområden för att göra åker.

På tal om kompostering så snubblade jag för en tid sen över följande video på Youtube som på sitt sätt beskriver processen kring bildandet av bördig jord. Kanske är komposteringens saga all och det finns bättre sätt att ”göra jord”? 🙂

Dylika funderingar en dag då fosterlandet firar sin självständighet……..

 

5 december, 2016 av Nisse

Skogsfästet klart (nästan)

Nu är allt svetsat och borrat och slipat. I dag borrade jag hålen för processorn i nedre fästet. Fötternas stödplattor och processorns fästplattor är nu fastskruvade och färdiga.

dscn6349

Både fötterna och processorns fästplattor är fastskruvade för att det skall gå lättare att göra ändringar – jag har inte testat den nya lastaren och det nya fästet än. Erfarenheten har visat att det alltid behövs förändringar och förbättringar men man måste köra ett par vintrar ibland innan man märker vad som borde ändras. Med sex M20-bultar och fastsvetsade stödjärn (20x20mm) ovanför och nedanför plattan borde den nog hålla.

Det blir i all fall spännande att koppla till processorn. Ibland visar det sej att planerna inte alls fungerar även om jag mätt och ritat om flera gånger. Och så borde det gå lättare att koppla till processorn – men vi får nu se hur det blir. Dessutom skall det vara lättare att byta oljefilter och fylla på olja. I den gamla lastaren var det omöjligt att byta filter och svårt att fylla på olja ifall processorn var tillkopplad.

Det blir inte någon kopplingstest i morgon för det skall bli ganska kallt (och igen varmare på onsdagen). I går började jag redan med skogsarbetet då vi körde bort sly från skogslaggarna. Jag har vagnen kopplad till gamla Zetorn med den lilla Farmalastaren och den passar bra till sådant. Men jag vågar mej inte in i skogen med den för jag har inga kedjor på hjulen. Då behövs det bara en liten stubbe framför bakhjulet så sitter man där. En del stubbar är nämligen otroligt hala och släta så att hjulet inte får något fäste.

Förutom det nya ventilbordet så byggde jag en ny elcentral bak i hytten. Lastaren behöver el för två elventiler och processorn har bara elventiler. Dessutom behövs en elanslutning för vinschen och så förstås för lamporna. Jag har också en fläkt för defrosterslangar till fönstren som jag skall montera i hyttaket. Det är mycket viktigt att ha defroster för fönsterrutorna bakåt och åt sidorna då man skall köra med processorn – annars ser man inte vad man gör. Med två strömbrytare för arbetslamporna blir det sex anslutningar.

dscn6351

Det är inte vackert men huvudsaken är att det fungerar. Centralen är byggd av en aluminiumplåt, sex strömbrytare och sex säkringar  – helt heimlaga. Det finns numera så många grunkor som behöver el att jag dessutom måste sätta in en fördelare för eluttaget i främre delen av hytten. Där kopplar jag in GPS, kamera och laddare för mobilen samt en mätare för temperaturer och ackumulatorns spänning (beställd från Kina). Kommer det ännu fler apparater så måste jag bygga ut ännu mera …

Jag såg på tiodygnsprognosen  och den är milt sagt vinglig. I morgon skall här bli kallt med ner till -15 på natten men sedan blir slutet av veckan igen varmt för att slå om till riktigt kallt nästa vecka. Nu börjar verkstadsarbetet vara slut (peppar, peppar – få se hur mycket ändringar jag ännu måste göra) och då får det bli byggarbete om det är för varmt för skogsarbete. Och så borde en hel del städas …

Den här hösten gick helt till verkstadsarbete och allt annat har fått vänta. Nu måste jag i alla fall se över värmen eftersom det tycks bli kallt. Jag har haft ner till +14 grader i sovrummet men det gör ju inget. Slingorna måste i alla fall spolas förrän det bli riktigt kallt för då kan batterierna frysa om varmvattnet inte cirkulerar. Värmesystemet har redan närmare 40 år på nacken och det samlas rost i rören och batterierna som måste spolas för att cirkulationen skall fungera. Det gör jag med tryck från vattenledningen. Vi har fyra olika slingor så man kan spola en åt gången.

Vintern tycks nu komma på allvar så det är väl bäst att ställa sej in på köld.

 

5 december, 2016 av Charlotta

Och så blev det julafton

Vad händer på julafton? Mycket. Men, nu handlar det om paket. Min julafton kom tidigt i år om man tänker på paket.

Vad gör man om det man önskar sej av tomten inte kommer att rymmas i säcken och släden? Jo, man köper det själv. Jag har länge funderat på någonting att ”slå diverse” med. Sly, tistlar, starrgräs, nässlor, pipgräs, lite ett som annat. Någonting som går att sköta från traktorn och någonting som har någorlunda lättbytta delar och som inte är så stort och tungt, som inte kräver så stor traktor och naturligtvis gärna så billigt som möjligt.

Billigt och bra… Finns det?

Högst antagligen inte… Men, vad gör man? Man köper det som plånboken tillåter och försöker att inte gråta så mycket när det brakar och far sönder. Eftersom jag konstaterat att jag inte kommer att köra så mycket med en sån slyslåar-grunkagrej, vad jag tror ännu iallafall, så bestämde jag mej för att då behöver jag inte stirra mej blind på absolut högsta kvalitet och prestanda, en grej som de går att slå gallringsklar skog med behöver jag inte, utan jag kan sikta in mej på det billigaste alternativet som finns inom rimliga räckhåll, och som ändå är hävare än röjsåg och motorsåg. Så det blev en sånhär

img_20161202_1237491

En liten slagslåtter.

Aldrig använt liknande grej förut… så det lär bli någon dag som jag får hänga den bakpå och köra ut i skogen någonstans, utom räckhåll för hus och fönster och prova lite försiktigt… 🙂

Högen där längre bak är ”julklapp åt fåren”. Det är grindar. Jag har inte tidigare ägt sådana metallgrindar. Nu tog jag mej råd att köpa sådana. Jag har lite förstått, att dom som har sådana grindar inte förstår hur man klarar sej utan… Så det ska bli intressant att se hur länge det tar innan jag också är av samma åsikt, hur kunde jag klara mej i 15 år utan metallgrindar?

Sen finns där ännu underst i högen också en sak som jag länge sökt, en ganska smart utfodringshäck för rundbalar, åt fåren. Jag har en häck. En sån där öppen rund häck som man sätter balen att stå i på marken, och som enligt mej inte är genomtänkt för 5 penni. Att försöka förklara alla för och nackdelar med den häcken och för och nackdelarna med den här nya häcken som jag nu köpte blir som en enda gröt utan bilder. Och eftersom jag inte fått ihopmonterat den nya häcken, så tror jag att jag säger som så, att jag samlar på mej lite tankar kring den nya häcken och försöker återkomma till mina funderingar kring det där med foderhäckar, för det är inte ”sådär bara”… Som vanligt när det gäller mej, vad än det handlar om, så är mångt och mycket väldigt genomtänkt och vägt fördelar mot nackdelar väääldigt länge, och väääldigt omsorgsfullt.

Så, jag återkommer…

3 december, 2016 av Kalle

Funderingar en kväll i soffan

Så är då andra advent på inflygande – redan i morgon faktiskt. Precis hand i han med allt annat har även denna höst försvunnit alltför fort, undrar när och vart dom långa tråkiga höstdagarna försvann, numera hinner man knappt stava till november före även den månaden är historia.

Konstaterar i övrigt att allt går sin gilla gång i vår lilla bloggarvärld. Nisse svetsar sig framåt med nya projekt, Christer plöjer och skidar i en märklig blandning, Lotta håller ordning på sin holme och sina vintertrötta får, och jag sitter mest och grubblar. Det har nästan blivit min favoritsysselsättning att fundera över dåtid, nutid och framtid. I dåtiden finns mycket man vill ha tillbaks, i nutiden finns alldeles tillräckligt med ogjorda jobb, och om framtiden vet man bara mindre och mindre.

I det mikrouniversum som kallas mitt liv är det ju mycket som snurrar runt jordbruket. Man funderar över gamla misstag och framgångar och försöker komma underfund med hur dom hängde ihop – oftast med ganska klent resultat. Gällande nutiden går man igenom hur man ligger till nu och funderar över om något radikalt behöver göras just nu – idag eller i morgon (och sådant finns alltid) och vad gäller framtiden handlar det väl mest om oro, både på lång och kort sikt, men även förstås ett hopp om att allt skall ordna sig en dag – annars skulle man knappast orka en minut till.

En sak i taget:

Dåtid – fjolåret

På något konstigt sätt tror jag det gick rätt bra ändå. Det som var nytt för mig med fjolåret var ju att köra plöjningsfritt till stora delar. Plöjningsfriheten sparar en del pengar och framför allt en massa tid, men var nog lite bångstyrig i vårbruket. All vår början bliver svår gällde nog för mig där också. Jag provade ju lite ett och annat i metodväg, tallriksharvning, s-pinnharvning och riktig direktsådd (utan direktsåmaskin) och fick väl mig nog några smällar. Det visade sig bland annat att där man tallriksharvbehandlat fjolårsstubben på våren var det rena katastrofen att s-pinnharva efteråt. Harven drog upp all halm som tallriksharven jobbat ner, och att så i den röran var värre än värst, inte så mycket för att det packade, det gjorde det nog också, men främst för att det var hart när omöjligt att se var förra körstråket gått. Resultatet blev ändå gott konstigt nog, både vad gällde jämnheten och slutresultatet i växtligheten.

Det som kanske förvånade mest var ändå den åker där jag hoppade över all jordbearbetning och sådde korn direkt efter ryps. Jag har skivbillar både på gödsel- och utsädessidan på såmaskinen, men förstås inget hävt billtryck. resultatet blev ändå 5,2 ton fint korn.

Nutid – lägesrapport.

Det blev nog att fortsätta på det ovanstående, det mesta lämnade oplöjt i år också, man kan inte dra några som helst slutsatser av en säsong, nästa kan var precis tvärtom, eller annorlunda på något annat sätt. Nu borde man då göra nån slags planering för nästa år och få lite förnödenheter inköpta före nyår, och det är minsann inte det lättaste. Vad i helsefyr skall man odla i nästa år – och framför allt hur. Helst skulle jag odla oljeväxter på hela arealen, men tyvärr går inte det av flera olika orsaker, men får inte för EU och så går det inte heller för växtsjukdomarnas skull. Egentligen borde man väl köra på grönträda och gröngödsling nu då priserna är som dom är, men det känns också konstigt att bara odla något för syns skull. Visst skulle jorden må bra av det, men då ser man ju framför sig ett spannmålspris på 200 euro tonnet nästa höst och även om man inte tror ett dyft på det så hoppas man ju i alla fall. Sen flimrar begreppet bondböna framför ögonen också som ett alternativ. Allt mynnar ändå ut i ett stort ”jag vet inte” Jag har i varje fall 1500 kg obruten utsädeshavre i lager så den borde nu åtminstone bäddas ner i fädernesjorden nästa vår.

Framtid – drömtid

Någon slags framtidstro måste man väl ha i alla fall för lite överraskande för alla, främst för mig själv, så köpte jag tre hektar odlingsjord till här i slutet på november. Visserligen tycker jag att odlingsjorden är alldeles fruktansvärt överprissatt, men denna gång var geografiska belägenheten på skiftet sådant att det var omöjligt att stå emot. Jag ligger från tidigare i rå åt två håll med det nu inköpta och kan på sikt få ett skifte på 8 ha istället för två rutor på 3 respektive 2 ha och det lockar förstås. Dessutom är 3ha såpass lite att totalsumman ändå på något sätt är hanterbar. Alltså är jag rätt nöjd ändå. Det går ju liksom inte att låta sig sjunka sålänge man har någonslags flytkraft kvar, för om jag skulle avsluta karriären skulle jag nog vakna på morgnarna och inte begripa vem det var som just vaknade. Bonderötterna sitter djupt – bevisligen minst 430 år bakåt i tiden. Sånt skojar man inte med.

Nu är det i varje fall arbetspaus och jag sitter nersyltad i stolen och skriver ner virriga tankar och tittar på ”Bonde söker fru” i Svt4. I år samma iakttagelse som förr om åren – John Deere är överrepresenterad som traktor hos bönder med kärleksproblem i Sverige.

I brist på vettiga saker kan man fundera på dumma.

Ha det gott! Mörkertid är semestertid!

2 december, 2016 av Nisse

Papperstidningar behövs !

Säj inte att papperstidningar är onödiga. Jag skruvade fast slangarna vid  ventilbordet på den nya lastaren men fick inte klart för mej hur de skulle kopplas. Det fanns en ytterst grundlig dokumentation på 158 sidor om ventilbordet men de hade glömt att ange vilket uttag det blir tryck i då man för spaken framåt  (eller bakåt). Eller så ansågs det vara så självklart att man inte behöver skriva ut det …

Till sist så kopplade jag bara slangarna. Det var inget problem att veta till vilken sektion de skulle kopplas men vilken skulle till nedre och vilken till övre uttaget ? Så jag lyckades få bägge de stora cylindrarna fel väg. Det är ganska viktigt att spakarna fungerar på rätt sätt eftersom jag har två lastare och då måste bägge ventilborden vara kopplade  lika – annars blir det problem med körandet.

Nåja, det är ju bara att byta slangarna – eller hur. Jovisst, men nu är anslutningarna så nära till varandra att man inte kommer åt dem med nyckel utan måste ta bort alla andra från ena sidan. Alltså det går med 3/8″ anslutningar att skruva inne i bordet men inte med 1/2″ – som ju går till de stora cylindrarna som jag kopplade fel. Det hade inte varit något problem att flytta dem då bordet var tomt men jag måste sätta tryck i det för att kunna prova funktionerna. Och då var cylindrarna fulla med olja som rann ut på golvet då jag öppnade anslutningarna. Visst hade jag kunnat byta slangarna utomhus men det var kallt och det gick inte riktigt att jobba med handskar på.

Så nu är golvet fullt med tidningar som skall suga i sej oljan.

dscn6346

Det har grälats en hel del på den nya tidningen Östnyland men se nu hur nyttig den är !

Och jag själv vet numera hur en sardin i olja känner sej.