20 januari, 2017 av Christer

Vinter?

När jag idag jobbade i skogen som nu är i det närmaste snöfri så slog mig tanken att kanske det ligger nåt i det där med den globala uppvärmningen trots allt. För även om det varit snöfattigt också tidigare så känns det nog som om de snöfattiga vintrarna återkommit lite oftare på sistone.

Men när man sen knäpper på radion eller kollar övriga media så rapporteras det om snöstormar i syd-Europa med förstörda grönsaksodlingar som följd. Det rapporteras från Sverige att grönsaksbristen fått grönsakspriserna att två och tredubblas om det överhuvudtaget finns grönsaker att fås. Här hemma däremot så sänks priserna, knepigt med den här så kalla de marknaden. Väderrapporterna söderifrån meddelar rekordsnö och -kyla så då ställs ju funderingarna kring den här globala uppvärmningen lite på kant. Inte vet man vad man skall tro?

Det är i och för sig inte så illa med lite snöbrist vad gäller själva skogsavverkningen speciellt då man jobbar med motorsåg, man slipper snö i nacken och är det som idag lite på minussidan så hålls också skor och kläder torra. Åtminstone utifrån, någon grad kallare skulle inte skada då det lätt blir lite fuktigt inifrån speciellt om man nu försöker få nåt uträttat också. Lite vitt på marken skulle också ge en knapp timme längre ljus då det lätt blir mörkt i den täta granskogen utan snö. Några minusgrader skulle också göra gott för bärigheten när det är dags att börja köra ut virket, ännu är det i det närmaste ofruset i skogen. På åkern däremot så har det frusit bra och v i har nu en 30 cm tjäle trots att det varit varmt. Kanske kyldes marken ner redan under köldperioden i början av november så att det inte krävdes så mycket kyla senare?

Förutom att sätta sista handen vid röjning av lite dikeslinjer så gör jag också en sista gallring av granskogen runt om kring. Där jag högg i dag var beståndet kring 80 år gammalt så åldersmässigt borde det varit klart för slutavverkning men dom har stått vått och relativt tätt under lång tid så dom är väldigt trögväxta. En del stock kommer det förstås från ett så gammalt bestånd och riktigt kvalitativ vara dessutom. Småkvistigt och så tätvuxet att det nästan krävs förstoringsglas för att räkna årsringarna. Det blir nog till att såga upp lite virke åt sig själv för de stora skogsbolagen har svårt att betala dess rätta värde. Något snickeri skulle kanske värdera stockarna lite annorlunda.

Det går kanske lite inflation i skogsbilder så här års men sätter med några ändå 🙂

20.1.2017. Snöfritt var det här.

Här på andra sidan diket gallrade jag ifjol.

Grovleken på stubbskäret i ett 80-årigt bestånd är inte mycket att yvas över, men här sitter spiken stadigt i alla fall….. om man får in den slagen vill säga 🙂

 

 

19 januari, 2017 av Nisse

Ett par bilder från kvällens körslor

Jag hämtade asp från åkerholmen och för första gången på länge så såg himlen litet ljusare ut.

Längst uppe på bilden litet till vänster om mitten syns Aftonstjärnan (Venus) som lyser klart ända fram till mars. Och i kväll lyste den riktigt starkt.

(Man kan klicka på bilderna för att få dem större)

18 januari, 2017 av Kalle

Ett fall för mig

Jag är falit. Har armin i fässlon.

Antar att inte så många utanför Närpes riktigt fick klart för sig vad det ovanstående betydde, så vi tar det från början.

Ser man i statistiken så är båda mina värv lite farligare för hälsan än genomsnittet. Som jordbrukare utsätts man för en del faror och som brandman för endel andra faror. Jag har däremot haft ett turligt liv och inte behövt ådra mig några större blessyrer. Vid ett tillfälle lyckades jag skära mig på bettet i vedklyven och det blev ett par stygn i fingret, vid ett annat tillfälle var jag ännu dummare och skulle avreagera mig på grävmaskinen som inte ville som jag, varvid jag sparkade av ett litet ben i foten mot grävmaskinens däck – urdumt, jo jag vet, men utanför dessa saker så har jag fram till 52 års ålder varit mycket mycket lyckligt lottad både vad gäller olycksfall och hälsa sådär i allmänhet. Min sjukhusjournal i pappersform skulle inte ens gå att få eld i spisen men, så få papper är det där.

Väl medveten om att ingen går felfri genom livet så har jag brukat säga att det som inte kommit före 50 förmodligen kommer i en klump efter 50, så man vet ju vad man har att vänta. Och sant så, för nu har det tydligen börjat.

Visst har man väl funderat en del på tänkbara olyckor och då kanske närmast på motorsågar eller fallande träd, möjligen fall från hög höjd eller kanske nån klämskada mellan traktor och redskap. Jag har tom för mig att jag nångång i tidernas begynnelse skrev en blogg om olyckor på lantbruk och där nämnde jag fallolyckor som en potentiellt stor fara.

Däremot har jag knappast målat upp så stora risker med att bara dimpa omkull där man går och står.

Ändå var det precis det som hände. En isfläck under snön fällde gubben. Totalt.

Jag halkade, föll handlöst som en torrfura och landade lika smäckert som en mjölsäck. På vänster överarm. Efter besök på akuten och fotograferat benrangel fick jag börja vänja mig vid tanken på att vara ”falit” ett tag framöver. Falit betyder ungefär ”ur spel pga kroppsskada” . Det var nyckelbenet som hoppat ur sitt läge ute i axeln. Låter som en bagatell och är väl det också i jämförelse med mycket annat, men det håller nog en tyst och stilla kan jag meddela.

Nåja, man brukar ju säga att en olycka alltid kommer olägligt, och visst, inte var det något jag önskade nu heller, men ändå ligger den ganska bra i almanackan ur jordbrukshänseende. Det är ju inte precis någon högsäsong just nu och tack vare att det var vänsterarmen kan jag ju stånka ihop en högerhandsblogg också vid behov. Det kanske enskillt mest irriterande var att jag fick tillbringa torsdagskvällen på akuten istället för på ÖSP´s Bondesnacktillställning som jag sett fram emot.

Nåja, hursomhelst så får man ju sig några lärpengar på köpet. En olycka kommer alltid oväntat och att förutse var den kommer att slå till är oftast alldeles omöjligt. Sen lär man sig att acceptera hälsan bättre när den tar lite ledigt, för att sitta i soffan och titta på TV är nog mördande tråkigt kan jag lova.

Får nu sen se hur länge detta läge stannar kvar, ännu sex dagar efter vurpan har ingenting blivit bättre, vetenskapen hotar med två veckor till sex månader. Jag har bestämt mig för detdär med två veckor, det låter bättre.

Läkaren på akuten i Vasa försökte muntra upp mig med att jag nog kommer att bli så återställd att jag kan spela ishockey om jag vill. Vet inte varifrån han fick det, för det har jag gjort sammanlagt 45 minuter av mitt liv, och under dom 45 minuterna föll jag troligen mera än jag gjort sammanlagt i resten av mitt liv. Fast då var jag 11 år.

Fotnot: Fässlon (uttlas med väsljud) är alltså dialektord för mitella.

17 januari, 2017 av Nisse

Tallarnas år

Vanligen hugger vi granstock och massaved av björk, gran och asp. Tallarna har jag sparat eftersom man måste ha en viss mängd och vår skog är ganska grandominerad. Då vi började hugga upp skogslaggarna runt åkrarna så märkte jag att det finns en hel del tallar som måste bort. Tallkvistarna sträcker sej långt in på åkern och de är så grova att man inte vågar köra nära med tröskan. Bara runt en av åkrarna räknade jag till närmare femtio tallar … Så nu blir det tallår i år.

Dessutom börjar de sparade tallarna bli ganska grova och man kan inte sälja sådana som är grövre än 55 cm. Är de grövre så blir de vrak. En del tallar är redan kring 50 cm i diameter. Nu har vi en del åkerholmar med tallar och en av dem hugger vi i år. Där fanns en hel del aspar också – de växer mycket fort.

Jag fällde en del träd i skogslaggen ut mot åkern – det fanns inte rum att fälla dem inåt – men det var en massa arbete att plocka kvistar från åkern så nu tänkte jag fälla asparna inåt. Det  var inte så lätt för alla lutade förstås utåt mot åkern och hade alla kvistar åt det hållet också men  genom att använda lastaren som fällhjälp så fick jag dem inåt. Utom en eländig asp som stod bland stora stenar så jag hade problem att komma åt den med lastaren. Hela gårdagen gick åt till att kvista och kapa så att jag kom tillräckligt nära.

Och så lyckades jag förstås få en slangkoppling att brista på gripen. Det blev att byta slang. Till all tur hade jag en lämplig reserv hemma. Slangarna till gripen är de som oftast går sönder så man måste ha dem i lager. Det blev inte bättre av att asparna fastnade i de grova tallkvistarna så man fick dra ned dem med lastaren. I dag fick jag i alla fall omkull de sista asparna.

Nu gäller det att välja vilka tallar som skall fällas. Jag vill inte ta bort alla utan tänkte lämna en del för utseendets skull. Det finns nya tallar på kommande men det tar ännu många år innan de växt upp. Bilden ovan är tagen ganska sent på eftermiddagen och ser ganska blå ut men snön såg faktiskt ut att vara blå. Vintern har också färger. Vi har haft ett tjockt molntäcke den senaste tiden och ganska varmt väder. Ett bra skogsväder och ute på åkern har det varit hyfsat då det inte har blåst. Nu verkar det i alla fall blåsa upp så i morgon söker jag mej till skogsåkern och fäller tallar däromkring.

Till sist en bild från våra oplöjda åkrar som är trevliga att köra på. Vi åker bil ända fram till hygget i år.

 

16 januari, 2017 av Christer

Halpuuttaminen.

Ordet i rubriken känns som en svordom i producentens ögon och jag håller med om det som Charlotta skrev i sitt senaste inlägg. Sen är det nog så att oberoende av vilka försäkringar om att sänkningarna tas ur handelns marginaler som ges så kommer nog i förlängningen en del att tas ur producentens fickor om inte annat så genom uteblivna prisförhöjningar. Att direkta krav på sänkningar av producentpriserna skett tillstods också efter att det påtalades av producentorganisationerna. Och för bland annat kålens del så skedde en prissänkning redan veckan innan kampanjen som också berör en hel del frilandsodlade grönsaker och rotfrukter.

Tillika så andas åtminstone jag lite optimism i all bedrövelse för följdverkningarna av oegentligheterna i kampanjen, som tacksamt nog noterades av riksmedia, visar att det finns ett stöd för den inhemska produktionen. Alla konsumenter gillar nog lägre priser i butikerna och även vi producenter i och med att ett lägre butikspris på inhemska grönsaker kunde medföra en större efterfrågan och en bättre konkurrenssituation gentemot importgrönsakerna. Men då gäller det nog att löftet om att prissänkningarna tas ur handelns marginaler infrias. Intressant var det att ta del av kommentarerna som till överväldigande del kritiserade kampanjen. Man gillar nog fortfarande inte att man ”sparkar på den som redan ligger” eller att man genom falsk marknadsföring försöker skaffa sig ”billiga poäng” och större marknadsandelar i det här landet.

Att oegentligheterna den här gången påtalades här i Österbotten trots att de nog också skett annorstädes kanske har att göra med den senaste tidens politiska beslut, vi är nog just nu lite extra finkänsliga här. Vi gillar inte att bli lurade och minnet är gott när så sker, många undviker fortfarande gödselmedel från det norska bolaget trots att det gått många år sen man genom att hota med prisförhöjningar fick producenter att köpa gödsel innan prissänkningen. ”Normal” maximering av handelns förtjänst ingår ju i marknadsspelet men rena lögner godtas inte.

”Rätt ska va rätt” gäller fortfarande trots att många täcks försöka med annat.

11 januari, 2017 av Charlotta

Pinocchio

Förmårrade, förgrymmade, hutlösa, huvudlösa, stålleprov!

Billiga tomater och gurkor?

JAAA!!!

Tanken är ju bra…

MEN MAN KAN VÄL FÖR ¤”#&%)(!?=¤/% INTE HELT KALLT BARA SPARKA VÄXTHUSODLARNA PÅ SMALBENEN HURSOMHELST!!???

Jo. Det kan man. 🙁

Precis som med allt annat dikteras den lille producentens pris/inkomster med järnhand av de stora.

Ska tomaternas pris sänkas med 21% och gurkans med 41% borde väl lönen för de snillet som kommit på iden också sänkas med 41%…

Jag köpte en gurka häromdagen. Det var inte i den billigaste butiken i södra Finland. Gurkan kom från Närpes och Priset var 4,69e/kg. Det betyder att eftersom gurkan vägde 0,404kg kostade den 1.89euro.

Dyrt?

Nej det tyckte inte jag. Skulle gurkan ha kostat 5 euro kilon, så, nog skulle jag ha köpt gurka ändå! Kommer jag att köpa mer gurka nu om priset sänks med 41%? Nä, det tror jag inte. Jag köper den gurka jag ska ha. Och thats it. Nog finns det en smärtgräns för mina gurkaköp också, men, nog köper jag inhemsk gurka så länge det finns, och finns det inte inhemsk, så då är jag utan. Exakt var smärtgränsen går för mina gurkaköp vet jag inte riktigt, men, inte tycker jag prisnivån är alldeles för hög just nu, att den sku behöva sänkas!?! Visst kan jag förstå att det kan sporra folk att äta mer gurka och tomat om det är billigare, men varför ska det göras med den påföljden att det om nätterna ligger sömnlösa växthusodlare? Är det bättre det? Att växthusen går omkull för att Agda och Nisse ska kunna äta två tomater mer i veckan? Som producenten producerat till underpris… Pressade producenter finns det redan nu och de sover dåligt, får magkatarr, hälsan sviktar och så blir de blir deprimerade. Så brukar det vara… De kanske skulle vilja sluta och börja jobba med någonting annat men, vad skulle det vara då? Finns det jobb på hög nånstans att söka? Kanske är de pressade att fortsätta med sin växhusodling, vare sej det går eller inte. Kanske är de som så många andra, de hoppas på bättre tider, men med sånahär besked!? Hur ska de våga hoppas och tro på sina livsverk? Som vanligt är det bättre att sälja till underpris, än inte sälja alls… En av de mer oroligare synvinklarna i den här historien är att det absolut inte är första gången som producenten fått agera pinocchio, det händer lite titt som tätt, och det är alltid producenten som sitter med svansen i råttfällan.

Överlag är det muntert så det förslår…

Bränslepriserna lär ska stiga. Omänskliga avgifter för skärgårdens transporter står bakom knuten som om själva mårran stod där. Betongen de kokar ihop håller inte. Fulljouren i Vasa spolades som vessapapper i en toastol. Båtskatten kommer väl vilken dag som helst på postlådan… Om inte den farit till Sotkamo. Och som grädde på moset så slår de ”stora pojkarna” sej för bröstet och leker pinocchio med producenter! Fy mårran.