19 december, 2020 av

Ny mediaerfarenhet.

Under hösten har jag tagit till mig en ny form av media, nämligen att lyssna till podcasts eller poddar eller vad man nu ska kalla dem. Orsaken att jag kom att började lyssna till denna form är i huvudsak SLC´s serie “framtidsodlarna” där nu det sista för hösten eller 10:nde avsnittet publicerats.

Framtidsodlarna 1: Kristian Bengts (puff) - SLC/Montem | Podcast on Spotify

Jag tycker Jens Berg som bandade diskussionerna tagit upp intressanta teman och relevanta frågeställningar så jag har lyssnat till alla och några avsnitt till och med flera gånger. Jag brukar öppna podden och låta den snurra nonstop de gånger det inte är något hörvärt på radion, på så vis har man lite sällskap under tiden man jobbar. De flesta som figurerar i framtidsodlarna känner jag från tidigare så det är bekanta röster. Och joo, jag är också tillsammans med äldsta dottern med i ett avsnitt, likaså finns ett avsnitt med bondbloggskollegan Sonja och hennes man. Så om Ni inte lyssnat så ladda ner podden för att ta del av den breda verksamhet som vi bönder sysslar med.

Länk till avsnittet härifrån.

SLC | Framtidsodlarna 3: Finne Farm (puff)

Podden och det faktum att jag, antagligen på grund av uppmärksamheten som mitt blogginlägg om Eivor föranledde i vintras, hamnade i rampljuset och därmed kom att figurera i flertalet tidningar samt Johanna Ventus välskrivna artikel som med sina över 6000 noteringar har gett en synlighet jag inte förväntat mig. Man är ju trots allt blott en vanlig bondpojk från Solf.

Uppmärksamheten i övriga media har också bidragit till att jag inte varit så aktiv här på bondbloggen, det kan faktiskt bli lite väl mycket ibland. Men artiklarna har tydligen berört och intresserat för folk har tagit kontakt på alla möjliga vis. Nedan ytterligare några exempel på reportage härifrån, som synes så har man synts en hel del i olika sammanhang.

Jag som inte är speciellt religiös hade väl inte förväntats figurera i kyrkpressen, men Johanna Granlund som skrev artikeln har ju skrivit om oss tidigare i sin bok “av jord” så jag tackade ja när hon frågade. Hon menade att dom nog skriver om “vanligt” folk också. Så här efteråt får man ödmjukt konstatera att man hamnat i celebert sällskap.
Marthaförbundets matkulturmagasin 2020.

14 december, 2020 av Nisse

Äntligen till skogen

Det är inte alls trevligt att vara i skogen på sommaren. Bara en massa myggor och älglöss och annat elände. Och så är det för varmt att göra nånting nyttigt. Dessutom har man en massa annat arbete på åkrarna och med husen. Så jag är aldrig i skogen på sommaren.

Men på vintern är det helt annorlunda. Då trivs jag i skogen – om det har frusit på. Det var meningen att börja med skogsarbetet i början på december men det kom allt möjligt annat i vägen så först i dag kunde vi ta traktorerna och fara till skogs.

Först var det regnigt och mjukt men då det frös på förra veckan så kom det annat. Vi har pysslat med sågverket. Väggen behövde tätas för det fanns fullt med sågspån inne i huset. Logosolen ger så fina spån att de blåser in genom varenda springa. Det behövdes också mera lampor eftersom det är så mörkt till och med mitt på dagen då det är mulet – och det har det varit nästan hela tiden. Ett bord för att fila sågkedjan till motorsågen behövdes också.

Regnet hindrade också takarbetet. Det var bara takrännorna kvar men de är mindre trevliga att sätta upp då det regnar. Till sist fick jag upp dem för en vecka sedan och kunde riva de sista ställningarna så nu är takarbete verkligen slut. Ett par stegar finns kvar och så skall det städas men annars är det klart.

Taklagshasi

Sedan kom Fredrik hit och vi satte upp en mast för GPS-antennen. Det är alltså en antenn för RTK-systemet som ger en korrigeringssignal till GPS-mottagaren så att noggrannheten blir nära en centimeter (i jämförelse med den vanliga 3-4 meter). Jag har kört med GPS-navigering på sprutan och då har det ibland varit felvisning på 20 meter. Det blir intressant att se hur det fungerar nästa sommar.

Det behövs en ny antenn och mottagare på traktorn som kan ta emot korrigeringssignalen. Sådana har man kunnat köpa tidigare också men priset har varit på flera tusen euro. De mottagare vi nu skall testa är betydligt billigare.

Belarus körde jag in i verkstaden för att spänna styrlederna eftersom framhjulen börjat vingla hit och dit alldeles för mycket. Det går nämligen att spänna till lederna för de har ledens kula inne i två koppor av plast med en mutter som pressar ihop dem. Jag öppnade alla fyra och alla utom en såg riktigt bra ut så jag bytte bara den ena och satte sedan smörjfett i skålarna och drog ihop dem. Glappet försvann inte utan det var en bult i fästet till styrcylindern som var den verkliga boven. Jag undrar om nån satt dit den senare för den var alldeles för kort så att gängorna tog emot hålets kanter och var helt nedslitna. Med en ny bult så försvann glappet nästan helt.

Då var det klart att åka till skogen – trodde jag. Men då jag skulle fylla på flis så började fläktremmen skrika på stora Zetorn och stora rökmoln bildades. En snabb undersökning visade att vattenpumpen och fläkten satt fast stenhårt. Då hade jag redan skopan full av flis så den måste jag tömma och därefter köra in traktorn i verkstaden. Båda fläktremmarna brann av eftersom fläkten inte rördes alls.

Det var ett mystiskt fel för vattenpumpen är helt ny. Vi började redan skruva loss motorhuven men märkte att fläkten och pumpen plötsligt började tvinna alldeles lätt. Inga märken syntes heller på plåtkåpan runt fläkten. Det har hänt sej att den börjat ta emot fläktvingarna. Fortfarande vet vi inte vad som förorsakade låsningen av fläkten och pumpen men det var bara att sätta ihop allt (och köra efter nya fläktremmar till Borgå). Efter det verkar allt fungera igen men man är ju orolig att det skall hända igen. Det var som om en bult hade fastnat i vattenpumpens vingar inne i pumpen men hur det skulle vara möjligt förstår jag inte. Det är bara att köra tills det går sönder ordentligt.

Nå, i dag kom vi då äntligen ut i skogen. Där hade en stor gran fastnat i en stor tall så jag måste dra roten bakåt för att få omkull granen. Det var besvärligt att komma nära roten på grund av alla stenarna men till sist fick vi ner den. Den stora lastaren har en så bra räckvidd att man kommer åt mycket bättre än med den lilla.

Det hann frysa så mycket att man kan köra med traktor till skogen nu men tyvärr så hotar de igen med varmare väder och regn den här veckan. Usch och fy !

Skogstraktorn är ute och luftas

Nu är i alla fall byggarbetet slut och skogsarbetet officiellt påbörjat.

12 december, 2020 av

Bonde, hålls vid din läst!

Under säsongtid är det oftast 24/7 som gäller inkluderat några timmar sömn nu som då. Men i somras tog jag faktiskt ledigt några dagar för att förverkliga en dröm som jag närt under många år men som inte blivit av. Jag företog nämligen en roadtrip på motorcykel till Åland och södra Finland för att få se nåt annat än de egna åkrarna och för att hälsa på hos vänner och bekanta.

På måndag 13 juli aviserade jag flickorna att om vädret håller i sig och jag har morötterna hackade så tar jag ledigt nästa veckoslut. Anhållan beviljades men först på torsdag kom jag igång med ogräshackningen så det började se lite dåligt ut. Jag lade ändå ut en ungefärlig färdplan åt mina vänner via Facebook och meddelade att det kan tänkas att jag kommer via en sväng om dom så önskar. Planen var att jag skulle ta morgonfärjan från Osnäs på fredag morgon. Ogräshackningen av morötterna hann jag få färdigt till 1:30 på morgonen, “nå men då så borde jag hinna” tänkte jag när jag kom hem. En snabbdusch och packning av lite byteskläder i ryggsäcken, smörjning av kedjan på motorcykeln och så vid 3-tiden bar det av.

Morotshackning innan avfärd.

Jag kom mig bra iväg men framåt Närpes blev det tjock dimma och dålig sikt så jag fick slå av på farten lite speciellt efter att ha sett några älgar som mumsade gräs i vägdiket. Nå jag borde nog hinna ändå. Framme i Gustavs kom jag lämpligt till färjan men lite förundrades jag över att vi var så få som körde ombord och visst tusan konstaterade jag framme i Osnäs att jag nog borde ha hunnit med föregående tur för skärgårdsfärjan till Åva hade lagt ut och befann sig ett par hundra meter ute på fjärden. Jahapp, bara att vänta på nästa tur då som gick först 13:30. Nå jag hade inte sovit något så jag lade mig under en buske vid stranden och tänkte att jag lika bra kunde ha sovit en stund hemma i stället.

En påtvingad paus eftersom jag missade färjan.
Här är man liksom “the leader of the pack”.

Kom mig så iväg med följande tur och fick sällskap av ett finskspråkigt MC-gäng från fastlandet. Dom tyckte tydligen att det kändes tryggt i mitt följe så då jag fortsatte mot Simskäla som var min nästa anhalt så följde dom efter. Jag hade meddelat min kollega att jag anländer först mot kvällen men vad ska han tro om jag kommer med hela gänget? När jag saktade in vid färjfästet så kom en av medlemmarna upp jämsides och frågade att är det här verkligen vägen till Mariehamn. När jag sa att dom nog i så fall borde ha tagit till vänster på Vårdö så svängde de till min lättnad om och brummade iväg.

Efter en kortare visit än planerat på Simskäla bar det i kvällssolen iväg till Dånö där jag hade erbjudits nattkvarter, de är ju inte riktigt nån ställning att komma på besök framåt 23-tiden men mottagandet var varmt ändå. Följande dag blev det efter att ha kollat runt lite hos Matte att via ytterligare en gästvänlig kollega söka mig mot Långnäs-Kökar-Korpo och sen till bloggkollegan Lotta på Ytterstholm dit jag kom framåt kvällen om än inte riktigt lika sent som kvällen innan.

Jag är nu ingen båt- eller havsmänniska men visst tål man se solen spegla sig i krusningen på fjärden…….
…… ingen stadsmänniska heller men kanske inte så pjåkigt ändå 😊
Och när man passerar Överby så måste man ju svänga in.

På söndag var det ju tänkt att jag skulle styra kosan hemåt men det blev så många besök hos kollegor, gamla klasskamrater och vänner att tiden rann iväg. Meddelade hem att det blir nog ytterligare en dag på resa. Så efter ytterligare några besök på måndag kom jag mig norrut till kollegor i Forssa där jag ombads stanna även om jag nog tänkte köra hem under natten. Det är ju ganska roligt att lite apropå svänga in till gamla bekanta som under många år sagt att man ska komma och hälsa på fast dom egentligen kanske aldrig förväntar sig besök. Men så en vacker dag står man där på trappan 🙂

Så först på tisdag eftermiddag styrde jag in vid hemmet i Långmossen, lite trött men glad över att ha besökt 8 landskap, avverkat 1735 km på två hjul, åkt 8,5 timme färja, hunnit med 14 besöksmål och lite till på 101 timmar semester. Dessutom hade jag vädret på min sida de var bara dom sista hundra kilometrarna som det regnade lite smått.

De växer nog fast man är bortrest också 😊

Regn jaa, det hade ju varit fint de dagar jag var på resa men nu blev det åter en regnigare period och jag kom aldrig i kapp ogräsen under resten av sommaren. Borde jag kanske stannat hemma vid min läst och skött arbetet istället för att ränna runt landet på motorcykel? En tid efteråt tyckte jag kanske det men nu senare är jag nog glad att jag tog några dagar ledigt för att hälsa på hos vänner och bekanta, det kan till och med komma att påverka mitt framtida leverne.

Tack till alla vänner som på kort eller ingen varsel gästvänligt tog emot en vilsen vagabond <3

10 december, 2020 av Nisse

Test av nytt säkerhetssystem

Jag testar ett nytt säkerhetssystem. Meddela mej (Ntillf1<opa>gmail.com) om det märks några problem. Det är möjligt att det blir att gå tillbaka till det gamla men vi får se hur det går.

7 december, 2020 av Charlotta

Bland blöjor och vaggvisor

Jag börjar snart ha vant mej med att inte kunna skena ut och grejja, men voi jösses vad de är svårt! Jag ser en massa jobb och saker som borde göras, och man får nog ganska rejält med myror i byxorna emellanåt. Men, nu är de baby-tider och saker och ting får vara ogjort tills senare, eller så får någon annan göra det ifall de är så att det behöver göras nu, för den 26 oktober såg hon dagens ljus. Nästa generation fårfarmare, eller kanske hon blir fiskare? Bilmekaniker? Hälsovårdare? Chaufför? Bibliotekarie? Tiden lär utvisa…

Men, hur ska man svänga sej med dedär? Ska man mejsla in och plantera in i barn att “när du blir stor ska du ta över denna gården och här ska du leva och bo hela livet”.

Bra eller illa?

Är det schysst att sätta det på ett barns axlar att han/hon ska ta hand om och ta vara på det som hört till släkten i generationer. För de är så de “ska” va. Punkt slut. Eller?

Det finns så många olika tankegångar om det. Endel har barn som vill ta över gården. Barn som lever och andas bäst när skitern står upp till öronen och blir riktigt till sej när de ser fabriksnya traktordäck medan föräldrarna säger nej nej, börja int på med dehär slitet!!! Och så finns det dom som helt kallt förutsätter att JA-A! barnet SKA fortsätta med gården fast intresset hos barnet går mera mot New York fashion week.

Bäst är väl att sikta i mitten, lyssna på barnet och se vart intresset tar vägen, men, oundvikligen är de nog så att bondens barn många gånger får slarva med på jobbet, på ett annat sätt än på många andra jobb. Då föds ofta ett intresse för det som det grejjas med. Vare sej man som förälder sen vill det eller inte.

Funderingar för framtiden, men, redan nu har Cindy fått vänja sej med stundvis öronbedövande fårbräkande, och fått första lektionen i oljebyte i pappa Connys verkstad.

Så stora spår sätter de väl inte ännu, men fårbräkandet kommer hon nog att få som vaggvisa många gånger ännu, och oljebyten att bevittna finns det gott om i Töjby 🙂

Så dagarna rullar på, jag pysslar på med lite diverse, promenader, hushåll, julshopping m.m. Cindy sover och äter och Mathias kämpar på med skolan, hänger med kompisar på ungdomsgården, och gör de han trivs med allra bäst, köra traktor. Han va 12dagar gammal när han åkte traktor med mej första gången. Knappast va de den dagen som intresset föddes, men, vem vet…

5 december, 2020 av

Höstplöjningen klar.

I går kväll plöjde jag de sista åkrarna som kunde plöjas för säsongen i fina förhållanden. Kunde ha plöjt mera om hemmanet varit större då det är roligt att plöja. Har dock en del grönsaksåkrar oplöjda men plöjer dem till våren efter att ha flyttat bevattningsslangarna till nästa säsongs grönsaksåkrar. Jag sparar en flyttning på så vis och så är det lättare att se vilka slangar som passar var när dom inte är ihoprullade. Dessutom hinner eventuella ogräsfrön gro innan jag vänder jorden. Vi har också små restpartier av kålrot, brysselkål och grönkål kvar att skörda, samt en del purjo men den har farit illa i regnen.

Plöjning i adventstider.

Brukar oftast så korn efter grönsakerna då det känns lättast att reglera stråstyvheten på kornet. Grönsakerna lämnar nämligen efter sig en hel del näring som är svår att bedöma vid sådden. Det är också en anledning till att jag inte plöjer nu för att förhoppningsvis minska näringsläckaget. Jag föredrar av samma anledning att plöja sent eller just innan marken fryser och i år har plöjningsförhållandena varit bättre i november än i regnen i september och oktober. Visserligen har det regnat i november också men inte lika ofta.

Så jag känner mig nöjd över att ha plöjt mera än vad som var målsättningen för hösten. Fast numera har plöjda åkrar blivit lite av ett skällsord medan växttäcke och direktsådd applåderas i miljöns och klimatets namn. Och visst håller jag med om att fleråriga städsegröna grödor gör gott åt jorden, kolbindningen och minskar näringsläckagen. Tyvärr så har jag en del åkrar som inte lämpar sig för vårplöjning och tiden är också knapp på våren. Har heller ingen egen möjlighet till direktsådd och vad gäller grönsakerna så finns det just inga alternativ till plöjning och intensiv bearbetning.

Jag tycker att ska man plöja ska man göra det enligt bästa förmåga, annars kan man lika gärna kultivera. Här lyckades jag ansluta kilen rätt bra om jag får tycka det själv 👍. Den observante hittar kanske ett fel i bilden också?

Så mitt bidrag till saken har så här långt sträckt sig till lite naturvårdsvall (som kunde vara mer om man hittade nån vettig användning för gräset), kummin samt lite höstsäd (tidigare råg men nu inne på andra året med höstvete). Jag har försökt ta till mig lite av den allmänna diskussionen och har en del idéer men återkommer till dem i kommande inlägg. Det har varit en bråd vecka och jag är både trött och förkyld så inte så inspirerad nu just 🙂

En god självständighetsdag tillönskas. 🇫🇮