7 november, 2018 av Christer

Det tinade upp igen.

Vi hade 2 riktigt kalla dagar som avslutning på oktober och skördearbetet lades på is. I mitten av förra veckan blev det åter varmare men det tog ett par dagar innan jorden tinat upp igen, passade på att köra bort lite vallar från dikningen medan marken var frusen. I byn har jag en svacka i åkern som jag tänkte fylla upp nu när jag har material att tillgå, ville ändå inte fylla över den fina matjorden så jag bad grävaren att sätta ett par timmar på att skala av det översta matjordslagret så att jag kan fylla upp med dikesjorden som är av sämre kvalitet innan jag åter brer ut matjorden över alltihopa.

30.10.2018. Fruset och torrt , passande före för jordtransport.

Skalar av matjorden innan svackan fylls med dikesjord.

Morotsskörden fortsätter.

På lördag tyckte jag att morötterna repat sig så pass från frosten så att skördearbetet kunde fortsätta. Vasabladet hade snappat upp våra vedermödor och ville dokumentera den som dom ansåg som ovanligt sena skörden vilket sen resulterade i följande artikel. https://www.vasabladet.fi/Artikel/Visa/239925

För oss är det ändå mera regel än undantag att skörden pågår så här sent, klimatförändringen har nog redan satt sina spår i höstvädret. Skulle påstå att vi fått 2-3 veckor längre höst sen jag började odla här i Långmossen för 30 år sen.

Tyvärr är dagarna korta så här års, där har ingen förändring skett,  och de kalla dagarna har satt sina spår i blasten så skördearbetet går sakta. Dessutom passade rådjur och hjort på att äta av blasten, som vi behöver för att lyfta morötterna, under tiden det var fruset och vi höll oss borta från åkern.

Verkar som om hjortdjuren hinner före med skörden 🙁

Idag drabbades vi ändå av ett större problem, traktorn som vi använder framför skördemaskin fick underliga ljud från framaxeln och jag trodde till först att det var drivknuten som börjat ge upp. Det visade sig senare att det troligen är lagren som gått sönder. Det lät så pass illa att jag inte vågade köra hem traktorn efter att ha kopplat loss skördemaskin. Blev att hämta krokvagnen för att transportera hem traktorn. Nu ikväll har jag tagit av däcket för att konstatera att stefan tryckts ut så högst troligt är det lagren innanför som gett sig. Grannen har en likadan traktor och han har också bytt hjullagren tidigare så det verkar vara en svaghet på modellen ifråga. Om någon av läsarna har erfarenhet av en dylik reparation så får ni gärna höra av Er med tips.

Händigt med krokväxlare när maskiner ska lastas.

Hur mycket ska man nu bli tvungen att skruva för att få detta fixat ?

I brist på maskiner får man skörda för hand……

 

 

6 november, 2018 av Nisse

Nya tröskans golv

Nu har vi då stockarna för det nya (lägre) golvet klara. Det blir ungefär 35 cm lägre än det ursprungliga och höjden i dörröppningen ungefär 365 cm. Det borde räcka för den nya tröskan. Vi mätte grundligt inne i verkstaden och den högsta punkten är cyklonen till luftintaget som var på 362 cm höjd. Det blir inte mycket marginal så vi får se då vi backar in tröskan om vi måste lyfta upp ladans väggar någon centimeter till. Man kan också ganska lätt ta bort cyklonen och då är tröskan högsta punkt handtaget till tankluckan som är 357 cm. Det är ännu billigt att köra sönder men under 352 cm kan det blir dyrare reparationer om tankens lucka rivs loss.

Nu är det lägre golvet åtskilt från väggarna så det går att jämka litet med höjden. Vi satte in sex tums stockar med 50 cm mellanrum och då bärvidden är omkring 330 cm så borde golvet nog hålla. Det gamla golvet hade bärare med 1 meters mellanrum men var ju avsett för hästkärror som är ganska mycket lättare än skördetröskor.

Nu kan man rada plankor på stockarna och köra in tröskan men jag tänkte i alla fall såga till och spika fast golvplankorna förrän jag flyttar tröskan. En del av de gamla golvplankorna är ruttna i den ända som var placerad mot dörren. Det yrde in en hel del snö och regn blåste också in då dörren var öppan. I framtiden kommer den att vara stängd året runt utom då vi tar ut och sätter in tröskan på hösten.

På tal om regn så var det plaskvått inne i ladan i morse. Det hade inte regnat men luften var så fuktig att allt dröp av vatten – också inomhus. Molnen ger inte regn men är så tjocka att det har varit riktigt mörkt hela dagen. Jag har placerat ut en bunt LED-strälkastare så att man ser att göra nånting.

2 november, 2018 av Nisse

Att såga virke

Motorn på gamla Zetorn skar ihop men det var inte så lätt att få in den i verkstaden. Den hade skogslastaren på och skogsvagnen bakom. Men det går ju att köra en skogslastare genom att koppla slangarna till en annan traktor. Så jag lastade av vagnen och lyfte bort den och satte den bakom MF165.

Nu är emellertid verkstaden full av maskiner och vi måste åtminstone få bort tröskan för att få rum. Men då skall golvet i ladan först lagas …

Så nu sågar vi stockar för ladugolvet. De måste hämtas från upplagsplatsen och det gjorde vi med MF165 och vagnen. Med frontlastaren på ny Zetorn lyfte vi upp stockarna på vagnen. Visst gick det men långsamt och besvärligt. En skogslastare är en fin maskin – det märker man då man plötsligt blir utan. Sedan körde vi hem stockarna och kopplade på nytt nya Zetorns hydraulikuttag till lastaren på gamla Zetorn. Bra går det men det behövdes tre traktorer att sköta det som tidigare kunde ha gjorts med en.

De första stockarna gick bra att såga men sedan började svärdet på sågen dra uppåt. Det var troligen spåret på svärdet som blev slitet så att sågkedjan kunde svangas uppåt. Det är inte bra att såga alldeles i kanten på stocken utan man borde alltid ta ett tillräckligt djupt skär så att kedjan kan gå rakt. Det är inte så litet som svärdet steg uppåt. På bilden nedan ser man hur mycket felsågning det blev på en fem meters stock – över två centimeter.

Nu hade jag förstås inget reservsvärd. Det visade sej också att de Oregonsvärd jag hade i lager passade alla andra sågar utom Stihl. Det blir ingen Stihl för mej i framtiden heller – jag kan inte tåla firmor som med vett och vilja gör livet besvärligt för sina kunder. De skall ”binda” kunderna till sej men i mitt fall blev det så att de stötte bort mej grundligt. Sågarna må vara hur bra som helst men jag köper inget från sådana firmor (detsamma gäller Apple).

Nu måste jag bygga om fästet på sågkälken så det passar våra Jonsered och Husqvarna. Den gamla Stihl 044 som jag använder på Logosolen har fungerat bra utom att den är mycket tung att starta. Den gick inte att använda i skogen eftersom den är både klumpig och tung men det gör inget på Logosolen. Den får gå så länge den går men någon ny Stihl blir det inte.

Nu måste jag beställa nya svärd från Logosol men jag skall ha litet andra delar också så det går med samma paket. Själva Logosol har fungerat bra då vi lämnat bort allt onödigt såsom veven. Det går bättre att skuffa motorsågen framåt. Långa stockar är också besvärliga att såga. Man måste ha extra stöd under ändarna för att få någorlunda jämntjockt virke. Men tre till fyra meters stockar går bra utan stöd. Det är mycket behändigt att kunna såga just det virke man behöver precis då man behöver det.

Tre saker är viktiga då man sågar med Logosol: FILA, FILA och FILA … Ett oskarpt sågked betyder problem hela tiden.

 

29 oktober, 2018 av Christer

Frusen står vår åker.

Kölden knäppte till och åkern frös ihop. I morse hade vi -11,2°C på husväggen och en ostlig vind medförde att kylan kröp in bra överallt. Jag hade kanske inte riktigt räknat med att det skulle bli så pass kallt, väntade kanske en -8 eller -9 grader. Men så har vi ju övergått till vintertid så annat var kanske inte att vänta?

Nu idag blev det en påtvingad paus i skördandet men ännu igår söndag skördade vi in den sista brysselkålen och en del av grönkålen för att lite gardera oss för leveranserna. Vi hade natten innan haft några minusgrader vilket jag brukar vilja ha för att smaken ska bli den rätta på brysselkålen. En kock på en av de bättre restaurangerna i Helsingfors berättade för mig att den bästa brysselkålen fick han av finländska odlare som låtit den känna av lite frost. Han menade att vi borde satsa på brysselkål här där förutsättningarna för bra kvalitet var så goda. Och visst finns det en liten inhemsk produktion trots att det är svårt att prismässigt konkurrera med storodlarna nere på kontinenten. Brysselkålen kräver lång växttid så vi får nog inte på långt när lika stor skörd här uppe i norr. Men om nu kvaliteten är god så borde det ju gå att få ett högre pris, vilket nu i praktiken inte är så lätt.

Vår brysselkålsareal har därför minskat år för år så nu håller vi oss med bara så mycket att vi kan sälja dem via de egna kanalerna.

29.10.2018. Skördade in sista Brysselkålen.

I år prövar vi även en rödaktig variant, den verkar att ge lite sämre skörd men har inte angripits av ohyra i lika stor grad som den gröna.

Idag var som sagt marken för frusen för skörd av morötter och jag tyckte att den till och med tagit ihop lite för mycket för plöjning också. Så jag satsade på att köra bort lite jordvallar som nu finns lite varstans efter rensningen av vattendragen. Det ska ju åter bli varmare så plöjningen får anstå ännu en tid. Det var ju tacksamt att köra jord nu då däcken hölls rena så att jorden inte drogs upp på landsvägen.

Dagarna blir korta så här års och nu efter omställningen till vintertid blir det tidigt mörkt om kvällarna. Men då det finns mycket jobb så får man försöka jobba lite i lampskenet också.

Underhållet av ån och bäckarna har förlöpt bra i de fina förhållandena och vi håller nu på med den sista avdelningen så snart står vi bättre rustade för nya regnsomrar. Som huvudsyssloman känns det bra att ha försökt undvika situationer som den i augusti 2016.

Nu torde ån svälja vattnet bättre än tidigare.

29 oktober, 2018 av Nisse

Övergång till vintertid

Klockan ställdes om i går men jag avser närmast att vi övergår till vintertid ifråga om arbetena. Tröskan är rengjord och undanställd och vi har varit på höst”semester” till Sverige – sommarsemester är det dåligt om på ett jordbruk. Men förrän vi åkte iväg så var det ren invasion av gäss och svanar på våra åkrar. Vi plöjer ju inte då vi kör med direktsådd så alla fåglar i hela världen (verkar det åtminstone) tar sej en paus på dem under flyttningen. Jag har i alla fall en känsla av att årets fågelmoln är det största vi varit med om.

Bilden ovan är ännu inte den allra största mängden fåglar – ibland är himlen alldeles svart. De flyger runt en stund innan de landar på åkrarna. Medan vi var borta lär det ha varit omkring 10 000 gäss på besök. På tisdag för en vecka sedan var det alldeles fullt på Tjeeldlaandi invid ladan där vi bygger golv. De kom på omkring tio meters avstånd och jag fick en bild då jag smög mej nära genom ladan.

Men så upptäckte de mej och flög iväg. Det var mäktigt att höra vingslagen från tusentals gäss …

Man borde se på bilderna i full storlek (klicka på bilden). Vi behöver inte  naturfilmer för vi har egen föreställning alldeles invid gårdsplanen. För att inte tala om PÅ gårdsplanen:

Vi fick besök av en ung räv som kom fram till trappan fastän matlagets huvudkvinna stod i dörröppningen. Den tog tag i katternas matskål och backade litet på gräsmattan förrän den började äta – den var alldeles tydligt hungrig. Då maten i skålen var slut så backade den nån meter medan hon fyllde på den och kom sedan fram igen för att äta mer. Jag hörde att den varit synlig flera gånger nära hus – troligen samma räv som inte alls är skygg för människor.

Vi var som sagt i Sverige förra veckan och hämtade en bokhylla från vår hovleverantör i en gammal jättestor ladugård vid Stjärnhov. Sedan förde navigatorn oss in på de mest underliga skogsvägar. Det var en upplevelse att se Sörmlands natur utanför motorvägarna. Mäktiga ekskogar omväxlade med sjöar och åsar. Där skall man köra i stället för på asfaltvägarna.

Sedan gick det inte så bra. Hemresan fick jag boka om fyra gånger och till sist blev den obarmhärtigt dyr då jag måste ta en lastbilsplats. Orsaken var att jag bara hade sommarringar och då de hotade med snö i Åbo på lördagen som ombokade jag till onsdagen – fast då fanns det inga förmånliga platser kvar mer.

Vi kom hem till ett iskallt hus – jag hade vridit ner värmen litet för mycket. Väl hemma tänkte jag börja såga stockar till ladans golv under tröskan. Och så skar Zetorns motor ihop … Sedan fick jag ischias i ena bakbenet och brorsan hade sjukt knä. Vi har haltat omkring och kört hem stockar med frontlastaren på stora Zetorn. Det var förstås nyttigt att märka hur bra en skogslastare ändå är …

Och idag blev jag plötsligt utan bromsar på Ducaton. Jag lyckades köra hem på riktigt låg växel och nu står den i verkstaden. I morgon skall jag vara hos tandläkaren klocka 09:00. En optimist kunde tro att det inte kan bli mycket värre men erfarenheten har visat att det alltid kan bli värre så man får se hur morgondagen ser ut …

 

 

17 oktober, 2018 av Kalle

Aldrig varit så enkelt att misslyckas

Under mina nästan 30 år som egendrivande bonde har man hunnit uppleva en del jäkelskap. Havererade redskap, tröskan full med jord eller ihopkladdad halm, sådd mellan regnskurar, regn som fått den nysådda jorden att bli hård och ogenomtränglig för allt växtligt liv, fastkörda maskiner och liggsäd som tagit dagar att ta sig igenom, gärna ackompanjerat av ett stilla regn, säd som varit så blöt att den inte runnit av vagnen, och ändlösa nätter i torken med spannmål som inte samarbetar. Ellen när plogen har gått som en båt ovanpå frusen mark. Bara för att ta några exempel. Sen har det ibland varit värre också…..

Dock inte i år. I år har det överhuvudtaget inte varit några problem alls. Sådden gick som på räls i vackert väder och fin jord, inte en regndag som störde utan det bara rullade på. Skörden var ännu lättare, ingenting packade på skärbordet som det brukar på Claas, inget packade nån annastans heller. Korta torktider med nästan lagerfärdig säd och inget regn som störde skörden. Både kronet och rapsen var så lättröskade att det liksom bara var att sitta av hela föreställningen. Allt har liksom gått precis som på Strömsö, när man vridit om en nyckel har det önskade resultatet varit uppnått precis enligt plan.

Sen var det ju förstås nog en liten motgång också – skörden uteblev ju nästan helt och hållet

Det ”fina” vädret for nog iväg med allt vad resultat hette denna nådens sommar 2018. Slutsaldot på 2,4 ton korn och 650 kg raps per hektar berättar väl allt man vill – eller kanske inte vill – veta.

Att utsikten från tröskan ser ut såhär är liksom bara löjligt. Det är många generationer raps i denna bild, allt från färdiga, nygrodda, blommande och jag vet inte allt. Lite har jag nog dramatiserat bilden, den är från absolut sämsta hörnet av åkern, men ändå. Raps som är sådd 9.maj skall nog inte se ut såhär 29 september.

Ej heller skall det som kommer ur tröskan se ut såhär. Lite samma sak, det är ur sämsta änden, men ändå, rätt absurt.

Att det sedan var korta torktider och att priserna är bättre nu är inte till så stor tröst då det inte just finns något att avyttra. Det finns liksom ingen konkurrens, nog har det varit dåliga år förr också, men inget som ens liknar detta. Ibland satt man på tröskan och undrade vad man egentligen håller på med, hela skärbordet gick tomt för att det helt enkelt inte fanns någon annan växtlighet än 10 centimeter långa illgröna kornstrån som man nu för allt i världen inte ville ta vara på.

Trevligt var det ju förståss att torka, man startade torken, gick bort en stund och när man kom tillbaks hade den stannat. Inte för att något krånglade utan helt enkelt för att det var klart.

Samma sak var det med tröskrengöringen. Det som brukar ta en vecka i anspråk gick på fyra timmar i år. Öppna luckorna, blåsa rent med lövblåsare, dammsuga tanken och blåsa rent skärbordet. Där var det. Olja in och köra in. Klart

Nu håller jag på och plöjer och även det går lite av sig själv. Fast man börjar nog märka resultatet av flera oplöjda år, marken är stenhård.

Hur som helst, vi kan börja knyta ihop 2018 och konstatera att det var ett enkelt år. Så enkelt att det inte blev till något.