På våren så undrar man varje år vad man egentligen gjorde på hösten efter tröskningen och före skogsarbetet. Varför fixade man inte det och det och det …
Så nu ska jag försöka skriva upp allt vi gjorde den här hösten. Bråttom har det varit och med nöd och näppe fick man det värsta avklarat före kölden och snön kom – nästan. Men vad har vi gjort ? Inga större byggarbeten har det varit på hösten i år.
Fortsättning III: Inomhusarbeten
I november är det också dags att sätta undan växtskyddssprutan liksom andra sommarmaskiner. Det betyder en grundlig omställning och att flytta maskiner hit och dit. Och så måste allt städas … Den stora ladan använder vi för att bygga och tillverka allt möjligt så en städning var verkligen nödvändig. Samtidigt byggde vi på den nya hyllan i ladan där vi skall förvara virke. Inga tunga stockar utan klenare virke. Bräder behöver vi inte sätta upp där för vi har lager under den nya torken för långa bräder och blankor (över 5 meter). Men det finns en massa klenare och kortare virke som står i vägen överallt som skall upp på hyllan. Mest är det överblivet virke i små mängder. Nu fick jag undan väggpanelen från huset.
Därefter var det dags att åka till Sverige och tappa ur allt vatten och sätta huset i Medåker i vinterskick. Det hade varit nån minusgrad men vattnet i tunnan utanför huset hade inte frusit. Jag kollar temperaturen över nätet hemifrån. Vädret var där nästan likadant som här och det betydde att det blev inomhusarbete. Det passade fint för vi hade fått det lilla rummet på övre våningen isolerat med dubbla insulitskivor så det gällde att måla taket förrän vi började med väggarnas ytskikt.
Det har tagit 23 år att komma så här långt. Yttertaket hade läckt (före vår tid) och ena ändan på innertaket var helt sönderruttnad. Jag sågade nya breda takbräder enligt de gamla måtten – upp till 38 cm bredd – och hyvlade dem för hand så de passade precis ihop med de gamla. Visst ser man skarvarna men det stör inte. Ett enda takbräde är ursprungligt över hela rummet. Man ser de nya bäst till höger.
Det blev som vanligt bråttom men vi hann måla hela taket en gång så att det hinner torka och vi kan måla en gång till nästa vår. Och vi hann till färjan …
Efter den “ledigheten” blev det bråttom att få undan höstarbetena hemma för nu började det bli ordentligt kallt. Jag grävde ned de sista tre stenarna under maskinlidret utanför ladan. Sedan tog jag in hacken med 165:an för att ta bort det värsta skräpet. Då märkte jag att MF-165 hade blivit för liten för den gick med framhjulen i vädret hela vägen. Då jag tog bort stödhjulen från hacken så lyckades jag lyfta den så mycket att jag fick in den på de nya blankorna vid ladan men den blev sned så jag måste sätta fast den på stora Zetorn för att få den lyft till rätta. Nu hamnar täckdroppet utanför hacken. Det var i sista stund för sedan började det komma snö.
Det blev lämpligt väder för verkstadsarbete och nu tog jag mej tid att sätta Kubotans elektriska system i skick. I somras skruvade jag bara ihop den så att den gick att köra med även om inte en enda lampa fungerade. Det blev lite besvärligt att flytta redskapen på kvällarna på hösten genom att lysa med en ficklampa genom rutorna – man såg inte särskilt bra vart man körde.
Det blev som vanligt ett större arbete. Förstås var det elektriska schema som jag hade för Kubotan alldeles fel så jag måste riva ut alla ledningarna för att rita ett nytt. Och de var under bränsletanken så den måste jag också skruva loss. Det gick trots allt på en vecka – då jag gick igenom det elektriska systemet på tröskan (SR2055) så tog det en månad.
Egentligen var det inte Kubotas elsystem utan det som man byggt utanpå. Vi har ju en svensk Belos-traktor där hytten och en massa utrustning är byggd i Sverige. Och det är inte litet. Hydrauliken är ganska invecklad med uttag fram och bak och elventiler och möjlighet att sätta en hydraulmotor framför traktorn (till exempel snöborste). Likaså finns där hyttvärme och uttag för elsits. Den är ju byggd som fastighetstraktor också för vinterbruk.
Nu är i alla fall det nya schemat klart och jag vet allt om ledningarna (nästan). Det tog tid men jag vill inte gå igenom alla ledningar varje gång jag skall reparera eller sätta in nånting. Nya säkringshållare blev det här också. De gamla var dåliga speciellt som de stack ut så mycket att knäna tog emot dem hela tiden. och nu finns det belysning åt alla håll med fyra nya LED-strålkastare runt taket.
Det började bli vinter på allvar och ladans dörrar som borde ha fixats för många år sedan var nu i så dåligt skick att de inte gick att stänga. Och det är illa för då snöplogen kommer så kör den in massor med snö i ladan. Det hade kommit litet snö men prognoserna började hota med tiotals centimeter …
Jag hade två filmfanérskivor 150×300 cm hemma och tillsammans med brorsan så lyfte vi ned de gamla dörrarna (bastuved) från 1929 och satte de gamla gångjärnen på de nya dörrarna. Utanpå skivorna skruvar jag 19 mm bräder så att de blir litet stadigare och ser ut som förr. Det är samma sorts dörrar som jag för två år sedan byggde för vidaliidre (vedlidret – se inlägget Vidaliidär) men de här dörrarna är större.
Förstås var inte dörrstolparna raka utan dörrhålet var flera centimeter bredare i nedre kanten. Inte hänger de nya dörrarna rakt heller men på sätt och vis är det bra att de tar i cementplattan utanför dörren för då hålls de fast utan lås – så länge de bara skrapar i måttligt. Den här dörren är just nu vår enda väg in till huset för vi har nät mot alla de andra portarna så att vår lilla bråkstake till hundvalp inte skall kunna rusa rakt ut på vägen där det kör stora stockbilar. Och han har en sådan fart att jag inte sett en hund springa så fort. Snön yr då han gör långa skutt.
På morgonen efter det vi fått upp de nya dörrarna hörde jag att snöplogen kom – men jag bara vände mej på andra sidan och var nöjd att vi fått dem gjorda trots ganska kalla fingrar.
Så har vi också styrelsemöten varje höst. Det är Hindersby-Bäckby Service AB som sköter det optiska fibernätet som i år fyllde 20 år den 9 september. Då var alla upptagna av tröskandet men vi firar med att sänka månadsavgiften med 3 euro. Vi har så god ekonomi att vi vågar sänka. Mest är det utgifterna som inte alls blivit så stora som många skrämde oss med då vi började. Det som kostade var att bygga upp nätet – nu rullar det på nästan av sej självt.
Gamla folkskolan målades i somras utanför och vi tänkte sätta upp plåtar på hösten men det gick inte alls för det blev vinter förrän hösten ens kom igång. Vi satte upp ny nätkamera på skolan efter målandet och där finns ännu installationer av fjärrstyrningen kvar. Men efter julbasaren den 9-10 december så stängs den ned för vintern. Ingen idé att betala grymma elräkningar då det är kallt. Det är ett gammalt stockhus som klarar sej fint fastän det är kallt. För 20 år sedan var jag inte alls orolig för tekniken men hade ingen erfarenhet av ekonomin med eget fibernät. Vi var ju bland de allra första byanäten i landet.
Men “int ein daa uutan förlustär” (inte en dag utan förluster) som det heter här i Hindersby. Jag körde snö med stora Zetorn och de två gånger lappade hydraulikslangarna höll men så gick en packning till fyrhjulsdriften i framaxeln sönder och oljan rann ut. Och det är illa för utan fyrhjulsdrift blir det ingen snökörning. Nu skrapar jag mej i huvudet för att reda ut hur det skall fixas. Att motorvärmaren på lilla Zetorn bränner proppar ibland är ett mindre problem. Men som sagt:
INT EIN DAA UUTAN FÖRLUSTÄR …
