2 februari, 2020 av Nisse

Och så gick den sönder …

Jag börjar vara expert på att skriva om allt möjligt som gått sönder. Det är förstås inte alls ovanligt att det händer en hel del i skogsarbete men processorn var igång bara i två dagar innan jag lyckades få sönder den. Och det var ren dumhet.

Returfiltret sönder

Det samlas stora hopar med kvistar vid processorn då man kör ludna granar genom den. Ibland kommer kvistarna upp mot bakrutan så att man inte ser just nånting alls. Då tar jag bort dem med gripen och det går bra – men inte om man samtidigt tar bort halva returfiltret.

Det huvudsakliga felet var att jag hade glömt att skruva fast skyddet ovanför filtret. Det skall skydda just emot sådant som hände i går. Den nya lastaren kommer nämligen närmare hytten än den gamla som helt enkelt inte nådde fram till filtret. Det hade jag förstås glömt för i fjol vintras körde jag inte alls med processorn.

Skyddplåten insatt

Helt skyddar plåten inte mot gripen – den kan fortfarande få tag i slangens krök. Jag måste troligen sätta in en breddning av plåten som går ut över slangen. Men först måste jag ha nytt returfilter.

Det är inte så farligt att vänta en vecka för jag behöver vara ute i skogen och fälla för hand. Att sitta hela dagen inne i hytten och köra processorn gör att jag blir så styv att jag knappt kan vrida på huvudet. Det går an så länge man kör in stammar från vänster sida men från höger sida är det besvärligt.

Vridstolen går inte att vrida rakt bakåt utan jag sitter vänd åt höger med ena benet upp under sitsen och andra foten snett bakåt så jag kan trycka på gasen då man kör träden genom processorn. Kvistjärnen slår av kvistarna mycket bättre då man får fart på trädet.

Men att svänga huvudet åt vänster är besvärligt. Egentligen borde jag svänga det rakt bakåt eftersom jag är närsynt och bara ser nånting genom glasögonen. För att kunna svänga stolen helt så borde jag köpa en ny traktor för 100 000 euro – så det är billigare att stiga ur hytten och kvista en stund för hand i stället.

I dag är det +4,5 grader och snöslask så jag sysslar hellre med att lappa ihop maskiner. Jag har också en del datamaskiner som absolut borde uppdateras. Och så skall deklarationen in den här månaden …

31 januari, 2020 av Nisse

Processorn igång

Det blev litet paus i gallringarna då jag måste byta cylinderfoder på Belarus men nu är processorn igång igen.

Vår lilla gallringsprocessor

Jag provkörde den i dag och allt verkade fungera (peppar, peppar …). Det är litet mjukt än för en så här tung kombination men det går. Problemet med gallringar är alla träd som står i vägen. Det är i alla fall en stor fördel med den långa bommen på lastaren. Och så är det bra att man kan svänga bommen fastän man har ett träd alldeles invid bakhjulet. Huvudbommen går nämligen att sätta rakt upp så att gripen kommer ovanför hytten. Smidigt, men långsamt.

Se också ”Skogsarbete för fullt

30 januari, 2020 av Nisse

Hörlurar i skogshjälmen

Jag har länge haft hörlurar av alla de slag som jag försökt använda i skogshjälmen men de har alla varit odugliga. Också de radiohörlurar som jag har är oanvändbara för vi har så dålig signal att det bryter alldeles för ofta. Man orkar inte med eländet utan stänger av.

Men i höstas köpte jag Blåtandslurar Stihl Dynamic BT från Granngården i Eskilstuna. Det är lösa lurar med båge och ansiktsskydd som jag använder då jag sågar med Logosol. Jag läste att en del Blåtandslurar kostar 3000 kronor men de här var bara litet på 800 kronor. Ljudkvaliteten är i alla fall bra och Blåtanden kopplar snällt upp sej till mobilen – det har varit stora problem med vissa andra lurar.

Nu satte jag den här bågen in i en skogshjälm. Alltså inte de enskilda lurarna utan hela bågen. Det gick på Husqvarnas Functional-hjälm men inte på andra hjälmar som är smalare. Man måste få bågen att rymmas innanför hjälmen. Jag sätter alltså bågen ovanför hjälmbanden inne i hjälmen.

Hörlurarna ovanför hjälmbanden
De vanliga hörlurarna kan man lämna bort

Batterierna i Dynamic BT håller ca. 38 timmar med en uppladdning då man lyssnar och 100 timmar om Blåtand är frånkopplat. Det räcker mer än väl.

Sedan installerade jag Sveriges Radios app i mobiltelefonen och den fungerade utmärkt i skogen. Det är länge sedan jag lyssnat på radio med så bra ljudkvalitet. Appen laddar ned 15 sekunder i förväg så fastän förbindelsen bryts så märker man det inte om avbrottet är kortare än just 15 sekunder.

Förstås kan man lyssna på vad som helst via mobilen och telefonen fungerar också bra vilket är viktigt då man arbetar i skogen. Det finns en massa andra radiostationer men eftersom jag är allergisk mot reklam så får alla Rockradior och liknande vara för mej. Man kan prenumerera på musikströmmar men tillsvidare har jag inte hittat nånting som jag ids betala för. Tystnad är också mycket trevligt att lyssna på.

Det här är första gången som jag hittat användbara hörlurar som dessutom passar till skogshjälmen. Det är lätt att ta bort dem och använda i traktorn eller med plastvisiret då jag sågar med Logosol. Nu borde jag bara installera en app för direktkontakt till brorsans mobiltelefon (kopplade till hans hörlurar) så behöver vi inte skrika för att försöka överrösta motorsågarna … Fast ibland är det bra att man inte hör vad han säjer :-).

29 januari, 2020 av

Rakäl å krakäl.

Som jag skrev tidigare så försöker jag trots ny livssituation upprätthålla traditionerna och dit hör att delta i odlarträffar och företa en skidresa varje vinter.

Båtseminarium.

Senaste vecka har jag således varit på resande fot börjande med ett av grönsaksodlarna och frukt och bärodlarna under måndag och tisdag arrangerat båtseminarium. Man får sig till dels en del nytt inom branschen via föredrag dagen lång samt olika firmarepresentanters presentationer i den anslutande utställningen.

Efter att ha deltagit i evenemanget så gott som årligen sen medlet av 80-talet så har man lärt känna en hel del kollegor och företagsrepresentanter landet runt och det är roligt att få träffas öga mot öga nån gång emellanåt. Och så får man möjlighet att öva lite på finskan då det mesta av programmet går på det andra inhemska trots att uppskattningsvis en fjärdedel av deltagarna är svensk- eller tvåspråkiga.

Beaktansvärda uppgifter men ger ändå hopp om att kunna försörja en växande befolkning blott orsakerna till förlusterna kan hanteras.

Under en lång tid har det mest gott ut på att se hur mycket vi åldrats sen senast men på senare år har det faktiskt skett en föryngring då min generation börjat stiga åt sidan och nästa trätt till. Inom frukt och bär har föryngringen märkts tidigare då också en del nya företagare kommit till men så har nu också börjat ske på grönsaksodlarsidan. Vilket är glädjande, det är ju bra med lite ungdomlig inspiration och engagemang bland oss äldre som mest minns den ”gamla goda tiden”. Ett tag trodde jag att vi på sikt var ett utdöende släkte då, om jag minns rätt, vi är ca 3000 odlare kvar i landet och varav ett hundratal slutade årligen. Med den utvecklingen, eller man borde kanske tala om avvecklingen, så skulle den sista sluta om 30 år. Men i senaste statistikrapport noterade jag att under de 2 sista åren så har antalet odlare hållits konstant, så kanske bottnen är nådd?

Orsaken till att jag började reflektera över utvecklingen var att ett av föredragen handlade om utvecklingen i Danmark där t.ex. lökodlarnas antal minskat från 75 till 15 under de senaste 20 åren medan arealen hållits konstant kring 1400 ha. Gårdarna har blivit större med allt vad det innebär. På förfrågan om föredragshållaren tror att samma kommer att ske här i Finland menade han att han inte tror det utan att vi mera är att förlikna med Norge i det avseendet. Sverige däremot verkar gå Danmarks väg.

Lite om utvecklingen i Danmark.
Medelarealen för lökodlaren i Danmark ligger på ca 90 ha, rationellt ja men är det så här vi ska ha det?

MarciaLonga 2020.

Jag hann vara hemma ett par dagar mitt i veckan innan det var dags för nästa resa. Under hösten när mina skidvänner planerade årets äventyr kunde jag inte på grund av frugans osäkra hälsoläge anmäla mig till något lopp så ett tag såg det ut som om det inte skulle bli annat än ett deltagande i den lokala BotniaVasan för min del denna säsong. Därtill såg det ut som om också BV var i farozonen på grund av det skrala snöläget så när en av skidvännerna meddelade att jag gärna kunde delta i MarciaLongan i hans ställe på grund av att han inte kunde delta så tackade jag ja för att få åtminstone ett långlopp denna vinter. Det kom ju lite hastigt på och träningen och uppladdningen var inte riktigt inriktat på ett lopp så pass tidigt. Men 70 km borde man väl ändå ta sig igenom och då jag även deltog förra året så visste jag lite bättre hur spåret är draget. Så med 100 km skidåkning varav blott 30 km klassisk åkning i ”bagaget” bar det av.

Lite tråkigt att från flyget se hur byggnation och infrastruktur ”äter” av den bördiga åkern i Podalen.
Snabbt, som mest 300 km/h, tog oss tåget från Milano till Verona, sen fortsatte färden i moderatare hastigheter och med stopp var 5:e kilometer i regionaltåget upp till Auer/Ora.

Och visst kom jag i mål även om det tog en halvtimme längre tid än vad jag planerat. Det var ändå inte bara den sparsamma träningen som begränsade framfarten, även det faktum att jag startade lite längre bak, att spåren var i sämre skick på grund av blött snöfall natten innan, banan ett par tre kilometer längre och att tennissjukan i vänstra armbågen inte gett med sig spelade in. Dessutom vaknade jag slaskvåt av svett och med sjuk hals på tävlingsmorgonen, tänkte att jag i sömnen grundligt hade värmt upp inför loppet men kan nu konstatera att det nog var de första symptomen på förkylningen som nu drabbat mig. Någon feber kände jag dock inte av så det var nog bara att skida, upplevde mig dock lite orkeslös loppet igenom. Så igår och idag har man gått på sparlåga med krakäl som hosta, sjuk hals och varit röstlös, det var kanske inte så bra att utsätta sig för smittorisker med att åka båt samma vecka som man for för att skida. Bäst hade nog varit att hålla sig i skogen. Jag ska ändå inte klaga jag har fått vara frisk hela hösten trots att jag dagligen satt på sjukhuset i flera veckor.

Fina förhållanden dagen innan loppet byttes till spårlösa dito efter snöfallet natten före start.

Men glad och nöjd får man vara efter att ha tagit sig i mål.

Som bonde spanar man ju in annat än skidspår också under dylika utfärder, de som minns fjolårets resereportage drar sig säkert till minnes hur novemberstormen 2018 gått åt skogarna i Dolomiterna. Ännu låg mycket virke kvar på sluttningarna trots att Italienarna fått hjälp med röjandet från Österrike och Polen, enligt den italienska bänkkamraten på flyget hem beräknas röjandet ta 5 år i anspråk.

Ännu ligger mycket stormfällt virke kvar på sluttningarna.

En titt på grönsaksutbudet i den lokala supermarketen ger vid handen att priserna inte avviker så mycket som ofta påstås från dem här hemma.

Grönsaksutbudet i den lokala supermarketen i Tesero i Italien.

Samtidigt som man fascineras av de välskötta milsvida vin- och fruktodlingarna norr om Gardasjön så kan man inte annat än undra över vad dom gör av allt vin som produceras.

Hela dalen fylld av vinrankor……
…..eller som här lite norrut och närmare Bosen/Bolzano av fruktodlingar.
28 januari, 2020 av Nisse

Bondbloggarmöte på distans

Ni kanske minns att Bondbloggen numera drivs av en förening Bondbloggens Vänner r.f. (=bondbloggarna). Vi håller möten via nätet eftersom vi bor på stora avstånd från varandra. Men inte är det lätt att få alla med tillika – alla har bråttom och arbetstiderna drar ut in på natten,

Nu hade Sonja inte tid att slå sej ned vid skrivbordet utan hon var med via mobilen tillika som hon skötte om en kossa !

Sonja på möte … (foto Andreas Johansson)

Lotta var inte heller sysslolös utan hon skötte tillika om sina kaniner, Egentligen borde Christer ha varit på ett möte men han var förkyld. Det är inte lätt att vara bondbloggare – att hitta tid att skriva och ta foton. Sonja har haft det särskilt hårt senaste året för de har byggt en ny ladugård och man vet ju hur mycket jobb det är att få igång nånting nytt. Dessutom har familjen två små barn.

Vi skriver då vi hinner och orkar men trots allt så har Bondbloggen nu fått ihop 3175 inlägg och 4852 bilder finns det i mediabiblioteket. Ni vet väl att man kan gå bakåt i tiden och se på inläggen månadsvis ? Se på ”arkiv” i panelen längst ned till höger. Man kan också se på en viss persons inlägg genom att klicka på personens namn uppe till höger. Man kan välja kategori i panelen till höger och söka i inlägg med sökfunktionen.

25 januari, 2020 av Nisse

Äntligen skogsvinter

De senaste dagarna har det äntligen frusit till så att man slipper djupa spår i leran. Och eftersom det inte ännu har kommit snö att tala om så har det varit riktigt bra skogsväder. Fastän det ibland varit litet plusgrader så har vägarna varit hårda i alla fall.

Dessutom har vi hittat flera friska granar – det såg länge dystert ut då den ena granen efter den andra var rutten. Den bruna rötan gick långt upp i stammen och ibland måste man kapa tre 3 meters bitar innan man kunde såga friska bitar. Då var det inte mer än en klen stock kvar – om ens det.

Gallringen på den här biten har blivit uppskjuten så länge att träden växt sej långa. Vissa träd gav tre 55 dm stockar (om de var friska). Med tanke på rötan så blir det knappast gallring mer utan nu gäller det att förnya. Vi lämnar tallar kvar så vi får mera motståndskraft mot rötan. Det är dessutom stenig tallmark och vi har faktiskt litet småtallar redan på sina ställen.


Hurra, en frisk gran …

Som alltid i början på skogsarbetet för vintern så skall utrustningen sättas i skick. Vi har haft litet bekymmer med sågarna som inte vill gå så bra. Speciellt sorgligt är det med min favoritsåg Jonsered 2147 som är en fin fällansåg – då den går. Gamla Husqvarna 254 har fungerat hyfsat men är svårstartad. Så vi köpte en ny såg och det blev en Jonsered 2252 till. Den tidigare 2252 var litet besvärlig att starta men den har blivit bättre och med ny ked så fungerar den fint för både fällning och kvistning.

Jag funderade länge på att köpa en till Jonsered 2245 för den som vi har startar mycket bra men då skillnaden i pris var bara 60 euro så blev det den större 2252 i stället. 2245 är litet svag så den fungerar egentligen bara för kvistning. Ibland är vi tre eller till och med fyra som sågar och så behövs det alltid en reservsåg.

Ett annat problem var skogskläderna där blusarna har dåliga dragked och byxorna en massa hål där det lätt fastnar kvistar. Jag limmade lappar på ett par byxor men de hölls inte kvar länge. Nu prövade jag ett nytt lim som skulle strykas fast men det var inte bättre. Så jag sydde fast lapparna för säkerhets skull i kanterna.

Det är besvärligt att sy lappar på skyddsbyxor för man får inte sy fast fiberstoppningen. Nu fick jag användning för min nya (begagnade) Bernina 733 symaskin som jag köpte i september. Det är en schweizisk kvalitetsmaskin och så gammal att den är helt mekanisk – inga datoriserade broderiprogram. Den verkar gå riktigt bra. Inställningarna är lätta och exakta och fotreglaget fungerar precist.

Poängen med skyddsbyxors syande är att vika tyget och sy över kanten. Då fastnar inte fiberstoppningen i sömmen. Det ser inte så vackert ut men fungerar och det är ju inte fråga om nån balklänning …

Då byxorna låg på bordet och väntade på reparation så började våra katter ligga på dem och katter är experter på kvalitetsmaterial. Det fanns många andra mjuka platser men katterna föredrog skogsbyxorna.

Klart godkända byxor tyckte katterna.

Idag kom också solen fram så det var riktigt fint väder. Litet besvärligt var det då solen bländade där jag fällde och radade ihop stockar med traktorn. I morgon blir det igen plusgrader men sedan skall det bli en kall måndag och jag börjar då köra ut stockarna eftersom det knappast blir djupa spår efter den köldknäppen.

Sol igen efter en lång och mulen höst