2 maj, 2019 av Kalle

Det senaste från Paris – eller något helt annat

Jag har för mig att när det gäller kläder brukar man tala om att man skaffat det senaste från Paris. Men om det omfattar traktorer vet jag inte och det är egentligen inte heller intressant för det stämmer inte ens.

Hur som helst. Ibland går saker inte riktigt som man tänkt sig, trots att man nog försökt. Den bloggläsare som har bra minne kanske kommer ihåg att jag i fjol vid denna tiden blev snuvad på en begagnad Maxxum som jag hade för avsikt att handla. Efter det har jag hela året letat med ljus och lykta efter något lämpligt fynd, men svårt har det varit. Ingenting har egentligen lyckats uppfylla mina önskemål.

Men kanske vi tar hela storyn i sin trista helhet. Jag har ju många gånger skrivit om min princip att varje maskin jag köper skall kunna betalas på åtta år och sedan bytas bort efter tio år. Det har kännts lämpligt och hittills (läs fram till ca 2014) har det gått bra. Efter det började kräftgången. Min Valtra köpte jag ju ny 2002 och den skulle således bytas bort 2012, eller åtminstone ersättas med en ny traktor då. Så var planen. Så gick det inte.

Lönsamheten har ju inte precis givit upphov till några dur-toner på många år, och redan 2012 syntes det vart det var på väg. Så något traktorbyte blev inte av då. Nu har jag hankat mig fram med gam-zetorn på 60 hästar och Valtran med 105 i snart 20 år. Zetorn är ohjälpligen för liten och med två chaufförer i huset blir logistiken lidande med bara en traktor. Älsta dottern får sitt traktorkort om någon månad och blir ju då fullvärdig förare. (Herregud, vart har tiden gått – hon var ju fem år när första Bondblogginlägget skrevs)

Detta gör att nån form av ”ny” traktor behövdes. Att fundera på en fabriksny är inte att tänka på, 80-90.000 euro amorterar man inte på 8 år, dessutom är jag inte helt tänd på dessa nya CanBus baserade digitala underverken utan håller mig gärna mer i varmansklassen.

Begagnad traktor är svår att hitta. Kriterierna var ändå inte speciellt hopplösa:

Det skulle vara en Valtra, JD, MF eller möjligen en Zetor, cirka 120 hk, under 5000 timmar och priset under 30.000 euro. Sånt finns inte. Dom som kostar passligt är körda närmare eller över 10000 timmar och om timmarna är låga och priset bra kommer dom aldrig ut på nätet, utan man borde tälta utanför traktoraffären för att hitta dom.

Sen gick det som det gick, nämligen som det absolut inte skulle gå. Varsågod, säg hej till gårdens nya häst:

Det blev precis just det det inte skulle bli – Case

Det blev en Case 845XL av årgång 1990. Lite patetiskt att denna traktor var 12 år när den nyare köptes men ibland blir man offer för omständigheterna. Känd historia och känt säljare (förra ägaren) lite timmar (4100) samt hyfsat pris gjorde sammantaget sitt och nu har vi då oss en Case – trots alla löften om att inget sånt vidunder skulle komma in mellan grindstolparna efter två synnerligen plågsamma traktorförsök på nittiotalet. Dock charmar jag mig själv med att säga att denna är tysk, dom två jag hade var engelska. Få se sedan om det spelar nån roll. Dessutom är det möjligt att närma sig denna med ett verktyg i handen utan att datorn väser hotfullt, något som är nog så värdefullt i dessa tider. Det är ju faktiskt helt möjligt att öppna huven på denna och förstå vad man ser. Bara en sån sak.

Tyvärr har den ju ohjälpligt en sak mot sig – här finns inga 120 hk utan dryga 80 och det betyder ju nog att även denna ohjälpligen är för liten, men såmaskinen borde den kunna dra och det torde vara tillräcklig hjälp i vårbruket. Så nu då med två dragare och två chaufförer hoppas jag att logistiken skall löpa så vi får så i ro.

Sådär i övrigt sliter gården med tekniska problem på andra fronter, men det lär väl bli en egen blogg vad det lider. Nu skall vi vänta på värme i jorden och förhoppningsvis lite vatten (eller snö – bättre än ingenting)

.

2 maj, 2019 av Charlotta

Efterlängtat regn

Maj börjar otroligt bra, med vatten! Vatten från skyn! Ett nätt vackert regn har fallit här nu, igår och idag. Helt otroligt! Vi här på holmarna i sydväst är verkligen inte bortskämda med regn den här årstiden. Minns att min Moffa sade ”-He kan inga kom för myki regn före missomar” och ju äldre jag blir, ju mer inser jag hur rätt han hade. Det regnar helt enkelt int här den här årstiden, men nu har det kommit ett vackert välbehövligt regn. Bra så långt. Nu skulle det vara fint med 12-15 grader värme och så lite vatten igen om en vecka om man skulle få lägga in beställning…

Bilden tagen från mitt köksfönster. Vitsipporna och påskliljorna blommar allt vad dom orkar

28 april, 2019 av Nisse

Ny (begagnad) traktor

Vi är ute och slarvar fastän det börjar bli såningstid. Men vi har köpt ny traktor (begagnad förstås). Den första traktorn var en hög Fordson Major med pigghjul som köptes nån gång på 1940-talet – jag har inte hittat exakt årtal. Den gick på petroleum men startades på bensin – och man vevade igång den. Sedan slog man kvickt om till petroleum medan den gick.
Större och större traktorer har det sedan blivit men nu gick vi åt andra hållet och köpte en minitraktor för de gamla traktorerna passar inte i trädgård och växthus.

Det började med att jag tänkte köpa en motoriserad skottkärra (eldriven) åt trädgårdsmästaren i familjen. Men det är i alla fall att traska bakom kärran och hon har dåliga fötter så jag började fundera på ett åkfordon. Åkgräsklippare ratades direkt som odugliga för riktigt arbete (de är bara för släta gräsmattor i städerna) liksom fyrhjulingar som är stabilare men saknar kraftuttag, hydraulik och trepunktslyft.

Till slut blev det en Kubota diesel som är en riktig traktor om än i miniformat. Sökning på nätet visade att det finns massor med modeller. I torsdags åkte vi till Dalarna för att titta på en tvåcylindrig modell. Den var 40 år gammal men i gott skick. Och med tanke på hur bra våra MF-traktorer fungerar med 60 och 50 år på nacken så var det ingen ålder att tala om …

Dalaresan blev i alla fall mera minnesvärd än vi förväntat oss. Efter att ha kört i fyra timmar norrut (där det fortfarande fanns snö i norrläge) så fick den sjufalt förbenade navigatorn oss in på en skogsväg. Den har en förkärlek för riktigt dåliga småvägar. Sedan tappade vi bort oss helt i en stor skog med enbart skogsbilvägar. Där körde vi omkring i två timmar – navigatorn var till ingen hjälp – innan vi kom ut långt bortom målet. Därefter kom vi med hjälp av gammaldags vägskyltar fram efter en timme till.

Då var vi ganska utmattade men det var en av dessa dagar. Banken krånglade och det gick inte att betala på grund av att mitt bank-ID var för nytt (!) – man måste vänta i sju dagar. Säkerhet i all ära men ibland blir systemen så säkra att de inte går att använda alls. Inte bara med det utan så påstod databasen att mitt momsnummer inte var giltigt. Så det blev ingenting av affären (fast följande morgon meddelade databasen att mitt momsnummer nog var giltigt). Klockan tio på kvällen var vi tillbaka efter en rätt så bortkastad dag. Men vi hade ju sett en hel del av skogarna i Dalarna som minsann är stora. Jag rekommenderar verkligen en tripp till Dalarna som är ett fantastiskt ställe bara man inte kör in på skogsbilvägarna.

Dagen därpå åkte vi till Köping alldeles i grannskapet och hittade en bra Kubota B7100HST som var mycket bättre än den i Dalarna. Den här har hydrostatisk fyrhjulsdrift, servostyrning, massor av hydraulik och till och med hytt. Inget är så illa att det inte för något gott med sej. Nu står minitraktorn i vedlidret. Hytten måste jag skära bort så jag får in traktorn i Ducaton. Vi hade inte alls tänkt skaffa traktor med hytt för den tar mycket utrymme. Jag skär av alla sex balkarna men så att hytten kan sättas tillbaka rätt enkelt. Även om hytten mest är i vägen i trädgård och växthus så kan den vara bra om man kör snö på vintern (man kan inte komma in på gårdsplanen med den stora ZTS på 6 ton).

Med Kubotan kom en skopa med hydraulisk lyft och tipp som är precis det som behövs i trädgård och växthus. Det skall köras mull och annat hela tiden och en skopa som kan läggas ned på marken är mycket bättre än en vagn då man lastar. Nu behövs ännu klippare eller slaghack som klarar av långt gräs och torvor. Det börjar finnas en hel del äppelträd och man kan inte köra där med de stora traktorerna.

Träsgårdsmästaren med sin traktor

Det hade varit bättre med jordbrukshjul men ringarna är av god kvalitet så de får sitta kvar. Men jag märkte redan att de passar bättre för gator för de slirar lätt och man måste ta till fyrhjulsdriften. Breda är de åtminstone så det borde inte bli tillpackade spår i trädgården.

Kubotan är körd 8700 timmar (från 1989) så den är inte ny men verkar fungera bra. Kvaliteten är ju fin på Kubota och deras motorer används i en massa olika fordon. I alla fall så kollade jag reservdelar för Kubota och en sats för fullständig motorrenovering kostar omkring 600 euro så det går an. Och så vanlig som den här motorn är så torde det finnas reservdelar.

Det verkar inte finnas något behov av reparationer just nu annat än litet elektriska ledningar och lampor. De senaste åren har jag bytt ut gamla lampor till LED överallt så de finns i lager. Den här Kubotan är ombyggd i Sverige av Belos som satt in en massa elektriska funktioner vilket gör det lättare att byta ut det elektriska eftersom man inte behöver bygga nya centraler. Den här modellen hade redan som ny värme, många lampor och radio även om de nu är bortplockade. Det är i alla fall lättare att reparera än att bygga nytt.

En dag senare har jag lyckats plocka bort en hel del från Kubotan

Det blir bråttom både på åkern och i trädgården då vi kommer hem men jag brukar vara nån vecka efter alla andra med direktsådden så det är ännu inte panik. Det blir litet svalare (vi har haft +24 grader här) men hoppeligen inget regn. Regnet får gärna vänta till efter sådd. Och så behöver jag inte bearbeta alls utan det är bara att köra ut Rapiden direkt på åkern.

24 april, 2019 av Charlotta

Som de brukar vara…

Våren är här. Stängsel ska repareras, vatugårdar stiklas upp, gödel spridas, de ska harvas, sättas potatis, fåren ska klippas, lamm ska matas och mycket mer därtill… Stegräknaren far hastigt över 10t och knäet är som en boll endel kvällar. Varmt är de också och jag som fortfarande klär på mej som för en utflykt till sibirien svettas och fryser omvartannat vilket sedvanligen leder till flunssa, och varför skulle detta år vara ett undantag? Lite småkallt om halsen när vinden drar, och lite kallt om baken på båtbitan, har kompletterat de hela så, halsen är som ett rivjärn och näsan tror den är kran.

Nå, de får gå ändå. Påsken, som brukar vara lite av ett startskott kom och gick, men ändå känns de som att jag sku stå lite småsömnig kvar i startblocken och fundera vad som small…

Nå, man väljer sej väl, men som vanligt springer dagarna iväg på ett annat sätt denhär årstiden än i januari. Precis som vanligt, inget nytt under solen, så allt är väl som de brukar vara 😊

23 april, 2019 av

Åkerbruksstart 2019.

Det soliga torra vädret har torkat upp åkrarna riktigt bra så idag kunde jag inte hålla mig längre utan lämnade skogen därhen för att förbereda och köra igång med lite åkerarbete.

Som vanligt på våren så är inte allt vad man planerat utföra under den långa vintern gjort. Så det blev att börja med att montera navreduktion på Samen för att få den på fyra hjul igen. Den monterade jag egentligen redan igår kväll men den var så blank och fin att jag ansåg mig nödgad att måla den svart innan rosten färgar den röd.

Navreduktion på plats…..

….och traktorn på fyra hjul igen. 🙂

En traktor som stått oanvänd sen november behöver också i övrigt lite omvårdnad så dit for ytterligare några timmar innan det blev dags att söka fram den gamla rotorfräsen som också fick sig en översyn.

Sparris.

Sen på eftermiddagen blev det lite mjukstart på åkern med att fräsa ned resterna av fjolårets sparrisbestånd. Jag brukar oftast bränna av de torra växtresterna men nu har räddningsväsendet uppmanat till att låta uppgörandet av eld vara ogjort då faran för gräsbrand är stor. Här är det ändå ingen risk att elden skulle ha rymt men jag tänkte att det är bäst att vara laglydig för att undvika onödiga utryckningar. Bränner man får man högst antagligen bort en del sjukdomar men huvudorsaken är nog att få marken svart så att den bättre tar åt sig av värmen och försnabbar sparrisens tillväxt.

23.04.2019. Åkerbruket kördes igång med nedfräsning av fjolårsrester av sparrisen.
De är nåt speciellt med den mustiga doften från bearbetad jord.

Vi hade kupat upp lite jord som stöd åt stånden i höstas så det passade bra att fräsa ned och jämna ut den uppkupade jordsträngen. Man kunde ju inte gå så djupt med fräsen för man vill ju inte störa eventuella spirande skott även om sparrisen är djupt planterad.

Nu borde man snabbt komma igång med skörden för handeln och media har ju kört kampanj för sparris i en månad redan så det vore ju bra att ha nåt att sälja. Vet inte varför dom prompt ska tjuvstarta varje år, till och med vår egen tidning Landsbygdens folk delade sparrisrecept före påsk en tid då det enbart finns importvara att tillgå. Den finländska sparrissäsongen sträcker sig ungefär från morsdag till midsommar om nu någon undrar. Och i dessa klimat och miljötider borde man ju gynna inhemskt.

De är ju lagom muntert då folk efter att ha läst tidningarna tror att vi börjat skörda och undrar var dom hittar vår sparris och man som odlare får meddela att det är till att ge sig till tåls några veckor till.

19 april, 2019 av

Tjälen har gått….

….på de flesta mätpunkter jag har längs snö-/tjälmätningslinjen.

Så här års intresserar tjäldjupet speciellt på åkermark och jag har fått några förfrågningar om tjälsituation så jag gör en hastig redovisning här från båda mätpunkterna på åker.

Tjäldjupet på åker i medlet av april

Som synes kan det variera mycket, de år som tjälen redan gått är det markerat med ett streck. Nu får var och en dra sina slutsatser men det ser ut att bli ett tidigt vårbruk härstädes. Skulle inte förvåna mig om någon brukar harven innan valborg.

En Glad Påsk tillönskas läsarna och bloggkollegorna.