7 mars, 2019 av Nisse

Ingen gallringsvinter

Det var meningen att gallra i vinter men det blev det inget av på grund av den stora snömängden. Dessutom är det en riktigt besvärlig snö. Skaren håller framhjulen på traktorn men inte bakhjulen och backar man så far framhjulen också genom skaren och sedan har man problem. Snön under skaren är som socker – den fäster inte alls och hjulen gräver sej bara djupare. Marken är inte heller frusen under snön så man skall inte slira för mycket så sitter man där.

Till all tur körde brorsan upp spår redan i december och de vägarna är bra – men man skall inte hamna på sidan av spåren för då blir det svårt att komma upp igen. Fast snötäcket är mycket ojämnt. På en del ställen finns det mycket litet snö även om öppningarna i skogen kan ha ett snölager på närmare en meter.

Så det blev stockår i år. Det är inte illa för vi har en mängd stora granar som skall bort så fort som möjligt så ungskogen kan börja växa. De har inte varit ruttna så det blir salustock vilket passar fint för priserna är ganska bra just nu. Sedan finns där en massa klena och långa granar. De är riktigt raka och nästan kvistfria så dem sågar vi till eget virke. Även om de är under 16 cm toppdiameter (och inte kan säljas) så blir det fina battingar av dem för eget behov. Vi behöver också virke till det nya taket på huset som skall byggas utanpå det gamla nu i sommar.

Fin ungskog på kommande

Det är inte så många år sedan vi var här sist och då var granarna ganska små. Om tio år är de 6-7 meter längre … Träden ser inte så stora ut men det beror på att de är så långa. Vi får en mängd svarvstockar från den här biten.

Fina stockträd

Det kanske ser tomt ut under träden men om man ser närmare på marken så är den full av smågranar som snart är så stora att gräset inte mera lyckas kväva dem.

Under snön finns det ännu mera småplantor

Det här är riktigt bördig mark och passar bra för gran. Uppe på stenbacken hoppas vi få tallar och vi lämnar frötallar kvar även om vi tar bort alla större granar. På sina ställen kommer berget fram och där kan det vara svårt med föryngring men det är inga stora ytor.

Vi hugger i Tallmosan som är litet längre hemifrån så man måste ta med en termos med te och smörgåsar för att orka hela dagen. Nedan håller jag tepaus inne i den förnyade Zetorn. Hytten är ovanligt stor för en jordbrukstraktor så jag får ventilbordet att rymmas inne i hytten. Lägg märke till sitsen som termosen står på. Lite smal är hytten så det är svårt att få skogsstövlarna att följa med då man svänger stolen.

Tepaus

Då solen lyser så blir det redan för varmt inne i hytten – upp till +23 grader. Då är det bra att hoppa ut och kvista och kapa emellanåt. Nåja, ”hoppa” är överdrivet. Gubben kravlar sej långsamt ned från traktorn. Väl nere på marken går det bra utom då man far med ena benet ned i en grop. Då kan det vara svårt att komma upp igen. Snön gör att man inte ser stengroparna. Men visst får man bra kondition …

Det är skönt att äntligen få komma ut i skogen även om det nu är bråttom att få ut så mycket stock som möjligt före påsken. För att visa att man inte har nånting på Kanarieöarna att göra så sätter jag in ett par bilder från min egen semesterort Tallmosan.

Gnistrande marssol
Kvällshimmel i mars

5 mars, 2019 av Charlotta

I väntan på lamm

Att vänta på att lamningen ska dra igång är ungefär som att vänta på tomten… Som ett litet barn, som går som katten kring het gröt, kring en hög med julklappar, ungefär likadan börjar jag bli… Jag kan inte riktigt hålla mej borta från fårhuset. Men, ännu ska de ta några dagar. Förhoppningsvis, men, som med människor är det också med får och lamm, de kan ju kasta lite i beräkningarna, men, så länge ska jag nog inte behöva vänta.

En bild från oktober på Pertus och några av hans damer

Lamningen i år blir spännande. Jag köpte ny bagge på hösten och jag hoppas han gjort ett bra jobb. Jag har fortfarandes helt renrasiga finska lantras får och jag hade lyckan att hitta en svart fin bagge ganska nära. Att hitta helt renrasiga finsk bagge i närheten, som inte är släkt med de tackor jag har, är inte helt jätte enkelt. De finns nog, men, ibland får man söka lite innan man hittar. Enklaste sättet är att hålla kontakt fårägare emellan och höra sej för om vilka bagglinjer de har, och sedan få en eu-nummer på eventuella lämpliga baggar. Med nummer i handen är det sen enkelt att skriva in den eu-nummern i web-lammas programmet och så räknar programmet ut hur stor inavelsprocent det blir med just den baggen till ens egna tackor. Väldigt enkelt, behändigt och smidigt med detta web-lammas. Nog har jag åtskilliga gånger svurit och bannats över det också, men, småningom vänjer man sej, och de ena behöver ju inte utesluta det andra. Jag kör en kombination med penna och papper i ena handen och datorn i andra.

I väntan på lamm, har jag nu skrivit in alla tackor som väntas lamma i vår, i en ny anteckningsbok, så nu är det bara att vänta så ska väl nog de första lilla lammet se dagens ljus småningom 🙂

I år ska lammens namn börja på bokstaven O. Ofelia, Oskar, Omar, Olle heter hunden, så de går inte, men, Orakel, Orkan, Olsson, Owe, Ossian, Olga, Olympia, Olw, Obama… Vad finns det mer? Hjälp mej gärna med namn, eller nåt som kan fungera att använda till namn, som börjar på bokstaven O 🙂

28 februari, 2019 av

Månadsskifte igen.

Jag tycker att vi just bytte från januari till februari och nu är det dags att vända blad i almanackan igen, tiden går verkligen fort när man har roligt och även annars också verkar det som.

Det blåste rejält idag så jag lämnade skogsarbetet därhen för att liksom Nisse ta itu med sammanfattningen av skattebokföringen. Själva deklaration ska jag ha inlämnad till den andra april så varför göra den nu när man sin vana trogen kan göra den den sista dagen 🙂

Sonens dödsbo som enbart idkar skogsbruk skulle ändå lämna in deklaration idag men det var inte många verifikat eller händelser så det gick ganska fort då jag lämnade in på gammalt hederligt vis, pappersvägen. Moms och accisåterbäring skulle också vara inne idag så därför var det av nöd tvunget att få bokföringen och rättelseposterna fixade. Även det gick bra i bokföringsprogrammet och jag lät också dottern ta pappersblanketterna till skattekontoret samtidigt som hon förde dödsboets deklaration. Jag sände nog också elektroniskt men bäst att helgardera 🙂

Så långt allt väl, när jag sen skulle betala skatterna så ville det sig inte riktigt, ”Min skatt” har jag inte använt sen jag till nyår redovisade en förenings arvoden och nu gick det inte längre att byta till min egna ”Min skatt” och jag ville ju inte betala min moms i föreningens namn. Chatthjälpen stängde dom redan 16:15 så den var inte till nån hjälp heller. Nå skam den som ger sig jag kopierade fjolårets girering och sände betalningen den vägen, kan ju va att dom får söka lite där på kontoret men dom har ju betalt för arbetet. Banken var inte heller samarbetsvillig för tydligen har dom gjort lite förändringar där också så nu kunde jag inte betala från dödsboets konto som jag också administrerar utan jag blev tvungen att betala allt från mitt egna. Som tur var så fanns det tillräckligt med medel för att betala momsen. Men man blir så förgrymmad då ingenting får vara som förut och fungera som det ska.

Snö- och tjälmätning.

Riktigt hela dagen har jag inte suttit inne för i och med att det är den sista så skulle också snölinjen gås igenom. Riktigt muntert var det inte i stormen och snöyran och det var riktigt besvärligt att gå nu då skaren varken bar eller brast, man var liksom tvungen att stampa sig fram för varje steg längs den 2 kilometer långa rutten. Så här snabbt får man ändå konstatera att våren gjort stora framsteg. Det var rejält med flödvatten i diken och utfall och tack vare den lösa pudersnön vi hade i början av månaden så har tjälen snarare minskat än ökat sen föregående mätning. På åkern var läget ändå oförändrat men i skogen hade tjälen helt försvunnit på många punkter. Nu utlovas åter lite kallare väder och den vattenmättade snön isolerar inte så bra så kanske växer tjälen på nytt. Det är ändå allt för tidigt med vår ännu och de skridskobanor som nu bildats på höstsådda fält hotar förstöra grödorna.

Det är sällan som vädret är riktigt passligt.

24.2.2019. Isbränna hotar övervintrande och höstsådda grödor när snön smälter så här tidigt.
28 februari, 2019 av Nisse

Oundvikligt: Döden och skatten

Allt går att fixa med massor av arbete, tid och pengar. Men döden och skatterna kan man inte undvika om man inte hör till de 85 personer som äger hälften av jorden.

Jag sitter alltså och deklarerar – årets värsta vecka. Det är som att borsta tänderna: Inte roligt men nyttigt. Jag avskyr tandkräm och kan bara använda sådan som absolut inte innehåller allt möjligt skräp som tillsatser. Och kör med en traktor som får hela huvudet att skallra – men visst är den effektiv. Lika mycket tycker jag om bokföring och deklaration.

Jag gör allting själv ändå för man har stor nytta av att gå igenom årets räkenskaper. Slutresultatet är inte upplyftande men det blev litet mindre förlust än i fjol. Då tyngde inköpet av tröskan ganska ruskigt. Speciellt likviditeten var på botten förra våren men nu är den mycket bättre. Bokslutet visar ju inte hur mycket pengar det finns på kontot vilket enligt min mening är det viktigaste.

Året 2018 var ett reparationernas år både ifråga om byggnader och maskiner. Fastän vi gjort allt arbete själva så har alla inkomster gått till reparationer. Förlusten täcks med pensionen. Men tänk hur dyrt det hade varit om vi inte gjort arbetet själva …

Så jag är ganska nöjd ändå. En ny (begagnad) tröska står i den reparerade ladan och Zetorn är ombyggd ganska grundligt och fungerar till och med. Vi har inte köpt nya maskiner men ändå satsat ordentligt på att sätta stället i skick. Mest med eget arbete.

Förlusten är delvis bokföringsteknisk för avskrivningarna för den nya skogslastaren och tröskan utgör en stor del av hela förlusten. Man har ju avskrivningar i många år efter det man investerat.

De utländska köpen bara ökar och jag har nu ett hundratal poster men i pengar är det inte så mycket för jag köper mest billiga prylar som kostar nån euro. De finländska företagen är hopplöst efterblivna då det gäller näthandel. Man har svårt att hitta deras produkter och hittar nåstan ingen information om varorna och inte ens priserna. De fattar inte att man inte har tid att ringa runt och fråga priser och egenskaper. Så jag köper hellre från nätbutiker som har allting tillgängligt.

Fjolåret var också verktygsköpens år. Jag har satsat en hel del på nya verktyg och satser – speciellt utdragare. Nu kan jag testa spridare till dieseln och har en elektrisk hydraulpump i verkstaden så jag inte måste starta motorn inomhus för att använda hydrauliken. Jag har länge satsat på verktyg. Bara en enda reparation betalar verktygen.

Men deklarerandet är inte roligt. Jag söker kvitton och stoppar in siffror och rättar siffror för alltid blir nånting fel. Man har saligen glömt hur man borde deklarera sedan förra året och gör om alla misstagen. Det värsta är systematiska fel för då får man göra om allting. Jag sätter in allt mer kontrollfunktioner som skall hitta felinmatningar genast.

Det behövs inte någon invecklad bokföring för deklarationen numera bara man skiljer åt poster som har olika momsprocent men jag har egna konton för varje maskin så jag kan följa med vart pengarna går. Det förvånar inte att Zetorn kostat en hel del fast den haft mycket litet utgifter tidigare. Likaså gick det pengar till ladan (mest betong). Men nu märks att Ducaton börjar bli gammal och kostar att reparera. Snart lönar det sej att byta till en nyare eftersom plåtarna börjar rosta och då är det snart slut på allvar.

Försäkringar är en stor utgiftspost men nästan lika oundvikliga som döden och skatterna. Jag minns bra branden 2014. Elström går det åt på grund av att vi har kalluftstork men brännolja går det ganska litet sedan vi gick över till direktsådd. Mest går det motorbrännolja till skogsarbetet. Det är inte mycket som behövs för sådd och skörd.

Nu har jag det mesta insatt och skall ännu kontrollera siffrorna kors och tvärs innan jag lämnar in deklarationerna. Sedan är det ett helt år kvar till nästa elände och vi skall fira inlämnandet med kaffe och temlor (som Ture Sventon säjer).

27 februari, 2019 av Charlotta

Drabbad av kurser?

Ja, de kan man kanske säga… Jag har nog inte syltat in mej i så många kurser tidigare som nu… Men, då allting är så intressant, så man vill veta mer, så, vad är de annat än springa på så många kurser man hinner, orkar och kan. Om man är drabbad av kurser, så är man…

Senaste i raden var en kurs med inriktning på viltkött. Jag är inte jägare. Ännu iallafall… Men, jag tänkte så här, att som bonde berörs man av viltet vare sej man vill eller inte. Hur många har inte fått sina grödor förstörda av viltets framfart, och nu när viltet ökat och ökar nästan exposionsartat, åtminstone här i söder, och dessutom med vildsvin i spetsen som snart står och knackar på dörren, då tänkte jag, att de kan ju aldrig skada att ta reda på lite mer. Viltet är ju egentligen ett problem med positiv touch, fast det nog minsan inte känns någå positivt när dom härjat runt i nysått eller skördemoget, men… lösningen på problem, är ofta att lära sej mer om dem. Att försöka svänga problemet till nåt positivt. Kan man inte det, då är ju, som tex. viltet i en grönsaksodling, rena rama djävulskapen, men, har man möjlighet, vrid till problemet och sök upp den nytta, som problemet för med sej.

Den här kursens mål var att få oss deltagare att förstå hur man ska bära sej åt för att ta tillvara viltet på bästa sätt efter skottet gått, och egentligen också innan skottet gått. Köttets kvalitet bestäms också innan de smäller. Vad man ska tänka på, vad man inte ska göra, vad många gjort i alla världens tiden, men som i sista ändan egentligen är rena rama köttmisshandeln… Fanns en hel del intressant…

Första dagen gick i teorins tecken. Torsten kan föreläsa på ett sätt som gör det intressanta ännu intressantare och timmarna swishade iväg…

Dag två var det stycking på agendan. Det fanns en hjort som pälsades av, grovstyckades, finstyckades, maldes och lagades i ordning inför den tredje dagen då matlagning stod på schemat. Nixu Knichter va dirigenten vid spisplattorna och såg till att de bitar vi skurit ut, förvandlades till racks, stek, kåldolmar, korv, och lite det ena som det andra. Som avslutning på kursdagarna åt vi en middag av de vi tillrätt… Gott som tusan va de, och inte undra på de, de va ju kött av ett djur som växt upp utan stress, ätit det som finns i naturen, allt från lite späd brodd och tulpaner om våren, till löv, gräs och ängsörter resten av sommaren ända till hösten, och så en dag har de i allskönsro smällt och så slaktats utan stress, utan långa transporter och sen tillrätts utan de minsta hopkok av konstigheter och konstgjorda tillsatsämnen. Ren och redi mat helt enkelt 😊

25 februari, 2019 av

Åter till skogen.

Det blev lite ändrade planer vad gäller vinterns skogsarbete. Ursprungligen var det tänkt att jag i vinter i huvudsak skulle ta mig an högaktuella gallringar i skog som planterats på 70-talet och där tillväxten nu är mycket stark. Men sen kom stormen och ställde till med en del stormfällningar, frugan hamnade på hospitalet och operation som dessbättre gick så pass bra att jag som planerat kunde resa bort på mitt mer eller mindre årliga långloppsäventyr.

Jag hann börja reda upp en del stormfällningar innan det av ovannämnda orsaker blev paus med skogsarbetet men under dom veckorna kom det rejält med lös pudersnö och i månadsskiftet när jag återupptog skogsarbetet var det inget vidare skogsföre. Det var svårt att hitta träden och släppte man taget om sågen som inte heller gillade läget så försvann den i den lösa snön. De senaste veckorna har dock regn och töväder fått snön att smälta och det är lättare att hitta både det som finns kvar att reda upp samt också det som reddes upp just efter årsskiftet men som jag inte hann köra ut innan snöfallet. Tyvärr så fick också snön och nu det milda vädret tjälen att ge sig så får vi inte å de snaraste kallare väder så hotar skogssäsongen att bli kort.

Någon tycker säkert att det är vackert?
Vart satte jag sågen nu igen?

Alternativt skogsbruk.

Nisse brukar ju nu och då tangera lite alternativa skogsbruksåtgärder och ikväll när det spöregnar ute råkade jag på Youtube snubbla över ett par videon som ger lite att fundera på. Dom här tvillingbröderna hade en hel del intressanta funderingar och visst finns det kubiker i deras granskog däremot verkade det vara lite si och så med blåbär och annan markvegetation.

Lite olika alternativ till hyggesfritt som det nu pratas mycket om med tanke på diskussionerna kring klimat och kolfällor kan man ta del av i följande video.

På tal om stormfällningar…..

….så kom åtminstone mina egna på skam då jag som jämförelse under skidresan till Italien fick ta del av de stormskador som uppstod i Dolomiterna i slutet av oktober. Det var åtskilliga kilometrar längs bergsvägarna som sluttningarna såg ut som om en gigantisk vält hade rullat över skogen. Det såg ut som i ett spannmålsfält där regn och blåst fått säden att lägga sig. Visst mötte vi en hel del timmertransporter längs vägarna men merparten av virket låg kvar i skogen och det finns nog ingen chans att dom ska få det tillvarataget innan sommaren. Under vår bilfärd såg vi endast ett par avverkningsmaskiner i arbete

Hade lite svårigheter med uppladdningen av Italienvideon så dagen rinner ut med regnet utanför. Hoppas att Ni får den att rulla ändå. Mycket på agendan imorgon så jag får lov att dra sträck här, återkommer nog till mera skogsrelaterat innehåll så småningom. Gonatt!