31 juli, 2018 av Nisse

Rötsommaren 2018

Enligt traditionen börjar rötmånaden omkring den 23 juli. Då ruttnar maten lätt och allt möjligt dåligt kan inträffa. Rent vetenskapligt handlar det om hög värme kombinerad med hög luftfuktighet vilket gynnar tillväxten av bakterier. Så något speciellt datum är den inte kopplad till. Jag har personligen haft rötmånad sedan mitten av maj … Det här har blivit en riktig rötsommar.

Man hade kunnat göra mycket nu då det varit så torrt – om man hade orkat. Just nu kör jag hem ved för den andra flisningen men det går långsamt för man kan köra bara på morgonen mellan fem och sju och på kvällen efter nio. På natten börjar det redan bli så mörkt att man inte ser mycket av vad man gör.

Det skulle vara en bra idé att sova på dagen då det är som hetast men det går inte hller på grund av hettan. Förstås kunde man installera luftkonditionering men jag tänker inte slösa pengar på kylaggregat. Då svettas jag hellre. I år går det inte ens att flytta sängen till tegelladugården som vanligen är rätt så sval på sommaren. Nu har hettan varat så länge att den till och med krupit in genom tegelväggarna. Från lördagen skall det ändå bli litet svalare (om man får tro på prognoserna) så det gäller att härda ut den här veckan ännu.

Skogen börjar vara ganska städig. Alla vindfällen och torra granar har körts ut utom en del stora torra granar som sparas till bastuved.  Fastän det är torrt  har det varit besvärligt att köra i skogen. Trädrötterna sticker upp betydligt mer än då marken är frusen och hjulen börjar lätt slira mot dem. Snart är vedhopen stor igen. Den första omgången flis är torr vilket inte är underligt med tanke på vädret som minsann varit bra för flisen. En flisningsomgång till så har vi värme nästa vinter åter.

Men först måste den torra flisen skuffas ned i lagret invid. Tyvärr gick gaffelfästet på fliisbisin sönder i fjol. Fliisbisin är en ombyggd ledubisi som användes för att skuffa in höet i ladan. Namnet kommer från den som tog emot höet i ladan och kastade det vidare så ladan fylldes ordentligt. Rent tekniskt är fliisbisin två U-järn som är fästa vid pallgafflarna och har en grov planka framme tvärs över. Med den skuffar man flisen (se Fliisbisins eldprov). Det är fråga om stora krafter då man kör med stora Zetorn (140 hk) så plankan håller inte så länge. Jag måste troligen såga till kraftigare material. Det måste vara trä så att inte galvaniseringen på torkplåtarna skrapas sönder.

Pallgafflarna är billigt inköpta från Kellfri och kvaliteten var inte den bästa. Jag valde Kellfri för att jag fick hydrauliskt breddbara gafflar för ett hyfsat pris. Hydrauliken är det inget fel på men fästet var uruselt. Nu har vi skurit bort det gamla eurofästet och svetsat nytt fäste på ramen. Det var inte så enkelt för fästena var inte likadana. Till all tur prövade jag passformen då jag punktsvetsat fast de nya – och förstås passade det inte alls till frontlastaren. Det nya fästet måste svetsas i en alldeles annan vinkel.

Ovan ser man skillnaden mellan gamla och nya fästet. Brottytan ser underligt ut – precis som om det var gjutjärn … Riktiga krokar bör förstås vara smidda.

Förvånansvärt nog ser vetet inte alldeles katastrofalt ut. Troligen var det två regn på omkring 30 mm som räddade oss – ett före johanni och ett åskregn för en vecka sedan.

Ojämnt är det och nån vidare skörd blir det inte men en del år har det varit sämre. Om hösten blir någorlunda torr så kanske vi får utsäde av det åtminstone.

Men klövern växer ! Där det togs skörd i juni så har klövern stuckit upp förvånansvärt snabbt. Timotejen däremot har inte klarat sej så bra (de ljusa fläckarna).

Troligen beror det på att klövern har djupa rötter och därför klarar torkan bättre.  Jag är ganska nöjd för på den här åkern behövs det djupa rötter som går genom det tilltrampade ytlagret. Tillsvidare är jag alltså glad att jag satte åkern i gröngödslingsvall. Den upplöjda gröngödslingsvallen ser också hyfsad ut även om torkan satt sina spår där också.

Nu är det  gubben som är det sämsta rötmånadsexemplaret. Visst har jag alltid lidit av hetta men i år är den så långvarig att jag inte orkar göra just nånting mera. Inte ens läsa eller skriva. Att se på TV är också nästan övermäktigt men det kan bero på att de nutida programmen börjar vara sämre än reklamerna (som jag hjärtligt avskyr). Nån värre rötmånadshistoria har jag inte på lager och orkar inte heller tänka ut nånting. Pust, stön …

 

 

 

26 juli, 2018 av Nisse

Nu e simentn slajji

Den här sommarens stora arbete kom i går över den kritiska punkten. Då slog vi cementbalkarna. Det har varit ganska mycket arbete att komma så här långt men nu går det uppåt. Härtills har jag bara grävt mej nedåt. Nu är inte allting klart utan den andra väggen skall vi ännu gräva under men de två viktigaste balkarna är klara. Sedan måste ännu bakdörren fixas men det går inte förrän ladan är stabilt satt på de nya balkarna och det tar en månad ännu. Man har i alla fall en känsla av att det värsta är avklarat.

Fast simentn e slajji (betongen gjuten) så är det mycket arbete kvar. Nu skall den vattnas för att få styrka. Cementen måste ha vatten för att bli tillräckligt stark. Det är besvärligt på grund av hettan men man måste hälla vaten på den varje kväll. Och förstås hålla den övertäckt med plast så vattnet inte avdunstar genast. Om en månad kan de tillfälliga stöden tas bort och då kan vi börjar lyfta och ställa in höjden på väggarnas stockar. Virke får inte ligga direkt på cementen för den suger upp vatten från jorden utan man måste sätta stenar emellan. Sten är ett mycket bra material eftersom det inte tar upp vatten. De gamla timmermännen byggde fina hus av sten och trä som håller i hundratals år om man ser till att taket inte läcker. Efter 1960 ungefär så började man bygga mögelhus som är bara skräp  – och bygger fortfarande.

Underligt nog så stämde beräkningarna för betongen den här gången. Bara den allra sista ändan blev nån centimeter lägre men det gör detsamma för på den kommer ingen vikt. Vi hade förberett plattor framför torkdörrarna ifall det skulle ha blivit nånting över. Men det blir troligen en billast till ännu den här sommaren så då kan vi sätta där. Tanken är att också få en balk under den andra väggen men det är en del arbete med att gräva och ta bort stenarna där ännu. Jag ville kolla hur matningen av cementen fungerar förrän vi börjar med den väggen som är krångligare. Men det visade sej att cementbilen har en 16 meter lång transportör så den kommer åt litet var som helst.

Förra veckan fick vi första flisningen klar men det blev bara 90 kubikmeter och vi behöver nästan det dubbla. Förra vintern klarade vi oss med 150 kubik men då snålade vi en hel del. De gamla husen kräver en hel del flis men det finns massor av ved i skogen som inte går att sälja så det gäller bara att få ut den därifrån. I morse steg jag upp klockan fyra och fort till skogs halv sex. Det tog en hel del tid att fila sågarna och blanda bränsle och så måste man samla ihop skogsutrustningen igen.

Nu går det bra att köra i skogen eftersom det är så torrt. Men inte är det samma sak som att köra på frusen mark. Nu på sommaren så måste man vara försiktigare med alla subbar och stenar för hjulen sjunker in mycket djupare än på frusen mark. Det gick an att vara i skogen ungefär till klockan åtta på morgonen men sedan började det bli för hett. Mitt på dagen står jag i verkstaden och svetsar ihop allt som kördes sönder under vintern. Då hade man inte tid att lappa ihop mer än nödtorftigt.

Flisen borde i alla fall torka bra med den här hettan. Tyvärr kan jag inte följa med torkningen för mätsystemet har fått värmeslag vilket inte alls är underligt. Elektroniken bör ha en temperatur under 40 grader och då det är över 30 utomhus så är skillnaden alldeles för liten.

Det skall komma regn till söndagen och det är ju bra men jag borde få ut flisveden för det eftersom kan bli halt i skogen om det kommer regn och nu har jag inga kedjor på hjulen. Det borde bara regna på åkrarna …

 

24 juli, 2018 av Nisse

I mitt anletes svett

Det här börjar vara den värsta sommaren som jag kan minnas. Visst var det hett också 2013 (Potatiskällaren nästa) och 2010 (Aah – svalka) men nu har hettan varat ovanligt länge. Allt sedan mitten av maj har det varit stekhett nästan utan uppehåll. Jag börjar lida av långvarig överhettning och man är alldeles slut redan innan eftermiddagshettan kommer. Inte orkar man göra nånting och inte skriva heller för hjärnan känns som potatismos. Nu på morgonen är det litet svalare och med dörrar och fönster på vid gavel hela natten börjar det bli drägligt.

Temperaturerna den här sommaren kan jag tyvärr inte se fastän jag har haft mätsystemet igång hela tiden. Åskan i fredags tog nämligen livet av min mätdator och jag har inte fått systemet att fungera än. Det var mycket som strök med i byn. Nätet fungerade inte på två dagar och jag fick jobba hårt för att alls få igång det på nytt. Två växlar tog åskan och även om det är igång igen så är det ganska provisoriskt och måste repareras grundligare.

Jag stod bakom ladan och grävde då den första smällen kom. Blixten slog ner alldeles nära och katten som jag har som sällskap hoppade högt – liksom jag. Nu kan jag inte enbart beklaga åskan för det kom sedan ett häftigt åskregn som gav oss närmare 30 mm även om det var kortvarigt. I det här vädret är det enda som kan ge regn just åska.

Men det var inte bara elektroniken som gick sönder. Vi hade två elavbrott och eftersom jag höll på att reparera fibernätet så var jag inte hemma. Panna slocknade och då strömmen kom tillbaka så matades obrunnen flis in i pannan tills skruven pressades bakåt och lagret (som jag nyligen bytt) gick sönder. Jag hade fyllt på flissilon och allt skall nu skyfflas ut igen. Skruven sitter nämligen stenhårt och jag måste troligen skruva isär den för att få bort den packade flisen. Vanligen har jag reservlager men det förra gick sönder under vårsådden i maj och jag har inte ännu hunnit skaffa fler. Visst har jag en brytare som skall stänga av matningen om skruven skuffas bakåt men den är urkopplad sedan förra bytet av brännhuvud. Det är sällan tid att göra nånting ordentligt utan nästa katastrof får en att lämna allt på hälft så fort det fungerar behjälpligt. Och så får man lappa ihop allt på nytt och på nytt …

Vi har nu former för cementbalkarna under ladan och i morgon kommer cementbilen. Det tog en massa tid att få bort de gamla stenarna så jag har inte gjort nånting annat den här sommaren utom det allra nödvändigaste inom jordbruket – och så katastrofreparationer på nätet. Allt är uppskjutet tills vi får cementarbetet gjort  för det skall sedan torka i en månad.

Under arbetets gång har de ursprungliga planerna ändrats en hel del. Dels måste jag gräva flera nya broar och diken för att få bort vattnet under grunden och dels minskade balkarnas längd. Mitt under ladan blir det bara en kort cementbalk för där har de gamla stenarna hållit bra och det som hållit i 90 år bör man helst inte röra enligt den gamla goda principen om att inte fixa det som inte behöver fixas.  Rör man om nånting i onödan så ställer man bara till elände. Jag minns bra hur det byggdes om i början på 60-talet. Många hus som stått i hundra år utan problem ”förbättrades” med cement, mineralull och plast varpå man for genom golvet följande år …

Stenar på lera fungerar bra men sjunker så småningom i jorden och efter hundra år måste man göra nånting. Nu gjuter jag cementbalkar under stenarna men gör INTE cementgolv som bara dra upp fukt ur jorden (plast under hjälper inte). Stenar kommer utanpå balkarna och sedan sätts det gamla trägolvet tillbaka. Sten och trä är mina material och de vet man att fungerar. Sten suger inte upp fukt liksom cement. Trä skall inte vara i kontakt med jorden och skall vara under tak så det torkar upp emellanåt. Då håller det i hundratals år utom i solen där det måste bytas ut vart hundrade år. Tryckimpregnerat tänker jag alls inte börja använda. Dyrt och svårt att bli av med. Man skall se till att konstruktionen är rätt så håller vanligt trä precis lika bra. Öppna balkonger och altaner skall inte byggas av trä. Punkt. Vill man använda trä så skall man sätta tak över.

”Du skall äta ditt bröd i ditt anletes svett” är ren poesi och handlar inte om värme utan mera om arbete. Tyvärr börjar en del av mänskligheten tappa bort arbetets betydelse. De tror att allting kommer av sej självt till butikerna på något magiskt sätt. Uppvaknandet kan bli mycket brutalt. Därför är jag skeptisk till medborgarlön även om den kan ha vissa positiva drag. För varje år gör vi av med jordklotets resusrser allt snabbare och lever över våra tillgångar. Det måste ta slut med förskräckelse. Jag är varken för Slösa eller Spara (även om jag mera lutar åt Spara). Det är mera en fråga om förnuftig användning av de resurser vi har – inte någon ideologi. Ideologier är helt värdelösa om man inte beaktar verkligheten. Tyvärr är det numera viktigare att tycka än att veta. Att strunta i fakta är på modet och det leder raka spåret till fördärvet.

Att sitta och ”läppja på en kall drink” är definitivt inte min grej. Snarare då att hälla i sej stora mängder saft eller vatten då man genomsvettig kommer in från grävandet. Inte tänker jag heller byta det svettiga arbetet mot nån semester. Det som kallas semester är TRÅKIGT – rent ut sagt mördande SLÖTT. Men litet omväxling skall vi ha för i augusti åker vi på kanaltur till Dalsland. Om det nu finns så mycket vatten kvar i kanalen att båten hålls ovanför bottnen. Kanaler gillar jag för de var 1800-talets motorvägar och på dem fraktades grymma mängder med material och människor. Tekniken är enkel men genial. Jag såg en engelsk dokumentär om Oxford kanal och en gammal gumma kunde manövrera slussportarna även om de vägde 2 ton … Men redan de gamla romarna var ju mästare på att bygga akvedukter och leda vatten till helt otroliga platser. Som gammal bonde och ingenjör är jag helt fascinerad av den gamla tekniken som i många hänseenden är bättre än den nya kortsiktiga slösa-tekniken.

Nu gäller det att ännu binda ihop en form med ståltråd medan det är skugga utanför väggen. Då solen börjar gassa där så är det rent livsfarligt att arbeta på det stället. Den kalla och regniga nordiska sommaren har vi inte sett mycket av i år men man minns ju ännu fjolåret …

 

 

17 juli, 2018 av Nisse

Plocka stenar

Det var inte lätt att få bort stenarna från grunden till ladan men det gick med gripen på skogslastaren.

Endel stenar hade blivit ganska sneda under de 90 åren och måste tas bort.

Nedan försöker jag få grepp om stenen.

Efter ett par misslyckade fösök fick gripen tag om stenen och ena ändan kom upp. Sedan var det bara att lyfta ut den.

Det här var stenar som var lättillgängliga men vid ytterväggen fanns det en sten mellan två golvstockar och den var besvärlig. Förvånansvärt smidig var i alla fall gripen och jag lyckades få ned den mellan stockarna. Gripen trycker också med stor kraft mot stenen så den får tag om den ifall den är det minsta skrovlig. En slang gick sönder och måste bytas men det var inte oväntat. Mest orolig var jag att lyfta för mycket så att lastaren tog i bindningarna på ladan. Det gick i alla fall bra då Henrik stod och såg på från sidan och visade hur långt ifrån bindningen lastaren var.

16 juli, 2018 av Christer

Semester?

Per undrade i en kommentar här nyss om vi håller semester? Jag vet nu inte vad man ska kalla det men det känns som om inget blir gjort, värmen suger musten ur åtminstone mig. Idag närmade sig kvicksilvret närmare 30 grader  skuggan och vad det nu var i solen på åkern har jag inte kommit mig för att ta reda på. Imorgon lär det bli etter värre med temperaturer över 30 grader. Vi började skörda klockan 6 i morse men redan vid kaffet på förmiddagen började det kännas tungt. Jag föreslog att vi börjar 5 i morgon även om jag befarar att jag inte hinner i säng innan dess men förslaget röstades ner så det får bli 6 då i alla fall. Vi har inte så mycket att skörda i morgon då sallaten far illa i värmen och rinner bort på fältet men ett hörn där dom var lite bättre ska vi gå igenom samt lite broccoli borde vi också skörda.

Ett manusfritt videoklipp från dagens svettbad.

Förutom värmen och torkan så börjar också insekterna bli ett problem. Forskningsrapporterna om insektsdöden ger jag inte mycket för, det börjar ju bli svårt att andas utan att få munnen full med kräk.

Bladlöss i kinakål.

Dansande insekter i kvällssolen.

 

7 juli, 2018 av Christer

OKRA

Jag brukar försöka ta mig ut till nåt utställnings- / demonstrationsevenemang varje sommar och i år låg Borgeby fältdagar i Skåne högst på listan över intressanta besöksmål. Tyvärr gavs inte tid till en dylik utflykt som ändå skulle ha tagit 3 dagar i anspråk. Så när ombudsmannen i det lokala producentförbundet sökte sällskap till OKRA-mässan i Oripää hakade jag på. Centralförbundet bjöd på resa och inträde mot att jag som förtroendevald turade om i utställningsmontern ett par timmar och hjälpte till med ”roadandet” (forslandet) av lite material till montern. Tyvärr var ressällskapet kanske inte så muntert och pratsamt som ombudsmannen förväntat då en dags utflykt innebar en så gott som  sömnlös och en natt med lite på 2 timmar sömn vilket ledde till att jag nickade till lite nu som då. Som tur var plockade vi upp ytterligare en kollega i sydösterbotten så resan blev kanske inte så lång för chauffören.

Trots uppoffringarna så är det ändå berikande att träffa kollegor och se sig omkring litet så nån timme förlagd sömn är det nog värt. Vi körde lite sightseeing både på ner och uppvägen för att ta del av växtligheten och skördeutsikterna runtom i sydvästfinland. Så här från bilfönstret såg det ändå inte så dåligt ut som befarat (ryktats) men visst kunde man notera stora variationer också på fält liggandes rå i rå. Uppenbarligen har bearbetningssätt och -tidpunkt haft stor betydelse ett år som detta. Ska likt Nisse försöka återkomma med odlingsrapport i ett senare inlägg.

Utställningen

Maskiner liksom det att få träffa kollegor och branschfolk var det som jag primärt intresserade mig för under dagen och visst fanns det att se på. En maskin som fångade mitt intresse var en såmaskin som i stort motsvarade det som jag skissade på för ett par år sen hittade jag också, roligt när tillverkare också tänker i samma banor som en själv, det gör gott för självkänslan om int annat 🙂

Även om jag inte har råd med dylika maskiner så är det ju alltid roligt att fundera över olika koncept. Som Ni kanske minns så funderade jag för ett par år sen  lite kring såmaskiner och möjligheter att slippa effektförbrukande fläktar för transport av gödsel och utsäde och istället utnyttja tyngdlagen. Torra år som i år kan också luftströmmarna leda till att finjorden runt fröna blåses bort med sämre jordkontakt för fröet som följd. Jag är inte heller så förtjust i att vältkombin packar jordytan efter såbillarna utan önskar enskilt djupreglerade såbillar för exakt sådjup och måttlig återpackning runt fröna. Det här är saker som enligt min mening är viktiga speciellt vid sådd av småfrön som t.ex. kummin. Så mina skisser gick ut på att enligt tyngdlagen placera gödseln framför och utsädet med hjälp av enskilt djupreglerade billar bakom raden med vält-/bärhjul. Och det var precis så som maskinen jag hittade konstruerats. Denna har visserligen ytterligare en bearbetande enhet framför vilket jag inte hade på mina skisser men ändå.

Ytterligare en intressant detalj var hur enkelt man kunde lösgöra utmatningsvalsen för gödseln. Det brukar annars vara svårt att rengöra valsarna  från gödsel som kletat fast i utmatningen med ojämn gödsling som följd. Här kunde man lätt komma åt att tvätta valsen i plast och rostrfritt? ren.

Maskinen ovan får representera de ”fynd” som gjordes under dagen. Jag fick också tillfälle att ånyo påminna leverantören av en del av mina maskiner om mina behov av diverse utrustning och reservdelar, de skrevs nu ner i ett randigt häfte istället för det rutiga som brukats under tidigare år så få se om det lyckas bättre nu. Jag tillade för säkerhets skull att om inte annat hjälper får jag väl lov att söka efter ny maskin av annat märke.

Uppdraget.

Som jag inledningsvis meddelade så innebar dagens utflykt också en liten motprestation i form av representationsverksamhet. Just denna representation var ju lite främmande men tror ändå att det inte gick så tokigt även om killarna i montern bredvid menade att trafiken i montern blev mindre under min tid där än under tiden då ungdomsombudsmannen skötte representationen 🙂 Jag fick dessutom lite möjlighet att förkovra finskan även om det också fanns en hel del svenskspråkiga besökare på mässan.

Tomaterna gick i alla fall bra åt 🙂