6 januari, 2019 av Nisse

Att få ihop igen

Före nyåret fick jag bort vevaxeln på Zetorn och fick också den nya. Så det gällde att få ihop traktorn igen. Det var ingen lätt sak så jag beslöt att skruva bort hela motorn och vända den upp och ned så det var lättare att arbeta. Det är ganska känsligt att få den nya vevaxelns nya lager rätt placerade.

En motorlyft har länge stått i verkstaden och samlat damm men nu kom den väl till pass. Den är avsedd för bilmotorer men Zetorns motor är förvånansvärt liten då man skruvat bort allt runtomkring. Så det gick ganska bra att lyfta bort motorn.


Motorlyft

Sedan gällde det att svänga motorn upp och ned. Det finns ju motorstativ så man kan rotera motorn bekvämt men det har jag inte. Det är sällan jag behöver arbeta med löstagen motor – egentligen är det första gången. Det mesta klarar man med motorn fast i traktorn. Men att lägga in ny vevaxel nerifrån tyckte jag var alltför riskabelt.

Nå det gick att vända motorn och stoppa en mängd virke under den så den stod stadigt. Man behöver annars en massa träbitar av olika tjocklek och längd i verkstaden. Trä är bra för det är så mjukt att man inte förstör gängor och känsliga ytor.

Allt bortskruvat

Nu går det inte att skruva bort mycket mera så det gäller att sätta ihop motorn igen. Den nya vevaxeln passade bra men förutom remskivan så måste jag byta bakplåten för stefan som är annorlunda för den nya axeln.

Ny vevaxel på plats

Egentligen har jag inte satt så många timmar på att skruva. Mest har jag suttit och väntat på reservdelar. Jul och nyår är den absolut sämsta tidpunkten att skaffa delar. Nu sitter jag igen och väntar på den femte leveransen förrän jag kan fortsätta att skruva ihop.

Orsaken till de många leveranserna är att den nya vevaxeln är annorlunda. Både remskivan och bakstefan måste bytas och samtidigt plåten som håller bakstefan. Det är inte dyrt – bara 15 euro – men det tar tid då man inte kan beställa allt på en gång.

4 januari, 2019 av

Lektris

Med frugan på hospitalet så blir det lite ensamt om kvällarna så därför var det extra trevligt att bloggkollegan Charlotta med vän svängde in på en kaffekopp igår kväll. Tack för pratstunden! Tiden gick så snabbt att jag inte kom att tänka på att ta en bild som bevis men läsarna får tro på det ändå 🙂

Vi hann diskutera både det ena och det andra och bland annat så tangerade vi problemen med elektriciteten eller snarare frånvaron av elektricitet efter stormens härjningar. Här på gården klarade vi oss undan med ett par tiotal minuter långt avbrott men många har fått vänta i dagar på ström i tråden. Jag kom att undra hur det blir i framtiden då alltmer ska gå på el. Elbilens egenskaper diskuteras flitigt och det har också förts fram att även traktorerna i framtiden kommer att bli eldrivna. Men hur blir det då vid dygnslånga elavbrott utan möjlighet till att ladda batterierna? Ska man driva generatorn med eltraktorn för att få ström till produktionsbyggnaderna? El lär ju ska kunna produceras klimat-/miljövänligt i hur stora mängder som helst i kärnkraftverken men har man dem inte på egen bakgård så kommer det ingen ström till att ladda fordonsparken då distributionen fallerar.

Tjaa, frågorna är många och jag lär inte få svar den här tiden på dygnet så kanske bäst att jag avslutar dagen……..

…….men innan dess måste jag lätta upp stämningen med ett inslag av ett par av mina favoritkomiker…….

https://www.youtube.com/watch?v=csRqxVXR-N0

GoNatt!

3 januari, 2019 av Nisse

Framåt ! (2019)

För mej var år 2018 reducerat till två saker: Ladans golv och Zetorns vevaxel. Vårvinterns skogsarbete gick bra men sommarens hetta vill jag helst glömma. Golvet fick jag trots allt klart till julen men motorn är sönderplockad i små bitar och traktorn ännu utspridd över verkstadsgolvet. Som vanligt så hade nyårsstormen bedarrat innan den kom till östra Nyland och var bara vanlig hård blåst. Nu sitter jag bara och väntar på mera reservdelar (femte beställningen) så jag kan börja plocka ihop motorn.

De andra bondbloggarna har skrivit så bra om år 2018 att jag får nöja mej med att citera litet poesi (en av farsans favoritämnen). Han var minsann ingen läsare av poesi men i skolan hade Fänrik Ståls sägner bultats in så ordentligt att han kom ihåg dem hela livet och alltid kunde plocka fram ett lämpligt citat för alla situationer. Här måste jag kanske nämna att citaten var ganska ironiska i de flesta fall – han var inte precis av den pompösa sorten …

I dag kom jag att tänka på Viktor Rydbergs ord vid 400-årsjubileet för Uppsala universitet 1877. I tidens anda var de väldigt högtravande men Rydberg kunde lägga sina ord: Jag tillägnar den alla bönder som efter torka, knäoperationer och usel ekonomi i alla fall fortsätter:

Och dock, om du i tvivel sjunkit ner
och dröjer dystert grubblande vid vägen,
du griper åter ditt baner
och bär det genom öknen oförvägen.
Vad mer, om spejarblicken ser,
hur bort från fästet tusen solar fejas?
Vad mer, om stjärneskördar mejas
som gyllne säd av tidens lie ner?
Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill,
vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas,
det är en skörd, som undan honom bärgas,
ty den hör evighetens rike till.

Ni minns väl Rydbergs odödliga dikt: ”Tomten” ? Han skrev Tomten den 19 februari 1881 under en promenad i Göteborgs Slottsskog. Han bad under promenaden redaktör Hedlund att stanna och med papper på Hedlunds rygg så skrev han all de 11 stroferna i Tomten ! Endel kan …

Jag ids inte citera den modifierade version av 400-årskantatet som Grönköpings Veckoblad publicerade även om det är bra – men mycket lindrigt högtravande. Man kan läsa det på gronkoping.nu som är ”Elektriskt organ för Grönköping med omnejd”. Rekommenderas !

I stället skall jag citera det som Gustav II Adolf och hans här lär ha sjungit inför slaget vid Lützen. Det torde vara lämpligt här i Bondbloggen inför år 2019:

Förfäras ej du lilla hop,
Fast fiendernas larm och rop
Från alla sidor skalla!
De fröjdas åt din undergång,
Men deras fröjd ej bliver lång,
Ty låt ej modet falla

Och till sist citerar jag Christer:

En bättre fortsättning på året !

2 januari, 2019 av

Inget vidare Gott Nytt År.

Läser i en kommentar till Charlottas inlägg att man hoppas på vädermässigt normalare år men tyvärr så ser inledningen väldigt tråkig ut.

Gjorde en snabb inventering efter nattens storm när det ljusnade i morse och det var ingen munter syn som man möttes av i skogen. Omkullblåsta och knäckta trän fanns det lite överallt och vid större öppningar så fanns en del bröten där mer eller mindre allt mejats ner av stormvindarna. Det här är nog de största stormskadorna jag haft under min 30 år långa tid som enskild skogsägare. Och ändå kunde det varit mycket värre, den torra marken gav trots allt lite bättre fäste åt rötterna än vad som skulle ha varit fallet om marken hade varit vattenmättad efter rikliga höstregn. Nu var det mest gran som stod på stenbunden mark och tallplanteringar som stjälpte. Det som gjorde saken värre var att denna gång kom stormvindarna från nordost vilket det väldigt sällan gör här i våra trakter. Skogen är mera tålig för stormar från sydväst eftersom det är den förhärskande vindriktningen.

En av mina största granar strök också med…..

…..rotvältan över tre meter hög.


Granar på stenbunden mark mest utsatt.
Här nära åkerkanten har nästan allt mejats ner…..
…men också gammalskog bredvid 20-25 år gamla föryngringsytor har fått ge vika.
Lider med ägaren till denna figur i kanten av en par år gammal föryngringsyta 🙁

I övrigt verkar byggnader och konstruktioner att ha klarat sig här på gården. Och hur skogen i övrigt ser ut har jag ännu inte kollat men på mina skogsskiften här i närområdet så är det nog frågan om nåt hundratal träd. Ska till veckoslutet inventera de mer avlägsna områdena. Man kan kanske skatta sig lycklig för att man ännu inte hunnit ta itu med den gallring av en tallplantering som planerats, såg nämligen ett par nyss gallrade planteringar som farit väldigt illa i stormen.

God fortsättning kan man inte önska någon efter detta men kanske en bättre fortsättning av året passar?

2 januari, 2019 av Sonja

Nytt år, nya utmaningar

Så här då året bytt hör det ju till att lite fundera över året som gått och året som startar. 2018 var på många sätt utmanande, inte minst på grund av vädret. För vår del blev det ingen total katastrof vad gäller fodret eftersom vi varje år lagar en del extra så där ”just in case” att det behövs följande år. Hur mycket vi kan laga extra beror ju givetvis på växtförhållandena, men 2017 var ett bra år på det sättet att vi har just så mycket foder i lager att vi klarar oss utan några större bekymmer också denna vinter. Dessutom fick vi skörda sk.höpöheinä av hjälpsamma odlare här i trakten, så vi har kunnat sova lugnt våra nätter och veta att djuren får tillräckligt med mat och ingen behöver slaktas p.g.a. foderbrist heller vilket är fallet hos en del gårdar.

2018 var också ett ganska olycksdrabbat år. Antte genomgick en knäoperation med påföljande 3 månaders sjukledighet och jag fick min andel av ledighet då kon sparkade mig så att jag fick en hjärnskakning. Sparkarna träffade inte i huvudet utan i benet men jag tog en lite flygtur och i samband med det knyckte det till i nacken och det orsakade hjärnskakningen. Som husdjursproducenter är vi ju berättigade till daglig vikariehjälp mot ersättning, men i praktiken blev det inte riktigt så. Att jobba med skador är inte det slugaste men ibland nödvändigt och det drar ju ut på tillfriskningen. Visst hade vi avbytare här nu och då, men inte ens närapå varje dag. Förhoppningsvis fungerar det lite bättre nu då Anttes följande knäoperation blir av de närmaste veckorna…

Men det nya året då? Det största som händer för vår del är utan tvivel det att vi ska utvidga. Vi kommer att bygga en ny lösdrift i samband med den gamla och totalt ska det bli plats för 120 kor plus ungdjur. Den gamla lagården kommer att utnyttjas för kvigor och sinkor medan kalvarna och de mjölkande korna får nya utrymmen. Två robotar kommer att sköta mjölkningen. Byggandet av lösdriften kommer igång nu på våren då tjälen släpper. Lite utmanande kommer det självklart att bli med alla transporter av byggnadsmaterialet ut till holmen, men med god planering ska det nog ordna sig.

Så nu är det väl bara att önska er alla ett gott nytt år och ta emot allt vad det hämtar med sig! 🙂


1 januari, 2019 av Kalle

Menlösa varma 2018

Lotta skrev just en relativt omfattande odyssee om sitt 2018. Inspirerad av detta tänkte jag göra på samma sätt, men det blir liksom inte till nånting. Till skillnad från Lotta kan jag bara konstatera; Det hände absolut ingenting 2018. Nu finns det ju förvisso ett talesätt som säger att inga nyheter är goda nyheter så jag får väl stödja på att nära och kära inklusive jag själv finns i behåll och med hälsan någotsånär under kontroll. Ingenting har brunnit upp och så när som på en katt har ingen närstående dött under året så allt är väl egentligen i skick till den delen.

Men ändå – 2018 – vad du var tråkig.

Det jag kommer att minnas från året var den djävulskt varma sommaren då ingenting orkade växa och jag själv inte orkade göra nånting. När jag tittar i backspegeln kan jag inte se någon verksamhet alls under sommaren, ingenting gick framåt och inget hände, det handlade liksom bara om att överleva värmen. Nu hör det ju till saken att jag ju är ”kranttu” eller som vi säger ”grannlagot” vad gäller vädret, det mesta duger inte åt mig förutom några dagar i april och september, men det har vi avhandlat förr så det är gamla nyheter.

På sätt och vis hade jag tur under året eftersom jag grönträdade en hel del och grönträdan betalar ju sig även en dålig sommar, men på något sätt gick ju inte det heller riktigt i mål eftersom ju spannmålspriset trots allt blev ganska bra under hösten så visst hade det varit kul med lite mer att sälja. Tur hade jag också på det viset att oföretagsamheten än en gång spelade mig i händerna och jag hade kvar rätt mycket fjolårshavre som jag inte kom mig för att sälja under våren och som nu kunde avyttras till betydligt bättre pris, egentligen kan man säga att den ”vinst” som kunde räknas 2018 kom precis just därifrån.

Nu har vi då bytt år och skriver 2019. Det är nyårsdagskväll och ett djävulskt väder på ett helt annat sätt ute. Jag har just varit ute och företagit en privat räddningsaktion i och med att hobbyväxthuset var på väg till sällare jaktmarker, men nu är det stormsäkrat. Det stormar alltså riktigt ordentligt därute, och bara för att pröva var jag ute sväng på slätten nu ikväll och blev rätt snabbt syreförgiftad, det var faktiskt riktigt mycket väder därute. Skönt på ett sätt och en himla tur att det var åkermark och inte hav under fötterna.

Men hur som helst, ett nytt år betyder alltid framtidstro och just vad gäller tron på framtiden har jag slitits mellan hopp och förtvivlan hela hösten. Man behöver inte så mycket fantasi för att inse att tron på framtiden vacklar när det gäller jordbruket. Vädret gjorde sitt bästa för att vara mot oss-två år i rad nu-, prisen på produkterna är inte ett uns av vad dom borde vara (jag tillåter mig tro att nuvarande uppgång är synnerligen tillfällig). Och kanske det värsta, när man öppnar TV eller Internet så blir man överöst med information och att världen skulle vara en bättre plats utan alla djurplågande miljöförstörande klimatbovar till bönder. Åtminstone jag tycker det är ganska jobbigt att lyssna till jeremiaderna eftersom det till 99% uttalas av folk som inte har en aning om vad som försiggår på en gård, än mindre har nån ide om hur maten skall produceras utan dessa förhatliga bönder..

Allt detta har sammantaget gjort att jag vacklat betänkligt gällande inriktningen på produktionen framöver. En avyttring är förstås inte aktuell, ingen utarrendering heller men däremot har det det nog funderats på de en och annan gång på trädor och – Gud förbjude – till och med skenodling. Jag har räknat av och till och några dagar innan nyåret tvingade jag mig till ett beslut, och det lyder helt kort och gott att jag kommer att fortsätta med intensivodlingen. Ekonomiskt är det kanske inte självklart men jag är inte intresserad av att lyfta EU stöd för något som jag inte gör. Vissa grönträdor blir kvar i jordförbättringssyfte men i övrig blir det (som planen är nu) havre och raps på hemmanet 2019. I och med detta hoppas jag också att det blir tillräckligt med motgångar för att få ihop en och annan blogg också, för det är på något vis lättare att skriva om motgångar än om de medgångar som trots allt finns i vår verksamhet.

Någon slags lönsamhet finns ju nog trots allt i spannmålsodlingen, inte på långt när tillräckligt, men runt går det ju i alla fall bara men inte smäller på några motgångar i form av stora maskinhaverier eller dylikt. Såna finns det inte rum för.

Får se då vad vi skriver 1.1.2020? Nu får vi nöja oss med en förhoppning om ett Gott Nytt År till alla läsare.