Glada vi till skogen gå

Idag har jag äntligen sluppit ut i skogen. Visserligen bara för att köra upp spår men i alla fall. Allt har varit försenat i år. Vi borde ha haft maskinerna i skick redan i mitten på november men nu fick jag första traktorn i skick först idag. Visst har det varit vintrar som börjat först efter jul men man skall inte förlita sej på det som varit. I år har hela Norden legat i ett köldhål fastän resten av världen haft för varmt.

Brorsan har kört upp vägar och tagit ut kullfallna och torra träd men han har kört med lilla Zetorn som inte har kättingar och då måste man vara mycket försiktig – speciellt som den är bakhjulsdriven. Nu har vi Belarusen i skogsskick så med den vågar man köra litet hur som helst.

I fjol bytte vi bakhjulsnav på Belarus och vi måste ta bort bakhjulen och spänna till bultarna förrän vi satte på kättingarna. Man vill inte tappa bakhjulet i skogen. Det tog litet tid för ena hjulet måste flyttas utåt två centimeter så att kättingarna inte tar emot lastarens fäste. Belarus har ju ställbar spårvidd.

Bakhjulen med kättingar

Sedan byggde jag om främre hyttfläkten. Jag har en hel låda med gamla fläktmotorer eftersom det kommit snö in i fläkten. Den har smält och frusit på natten varvid fläktmotorn brunnit nästa dag. Dessutom är den placerad bakom värmeelementet så att man måste skruva bort allt för att komma åt den. Hytten är tillverkad i Finland och annars bra men fläkten har varit eländig.

Nu satte jag in en fläkt utanför värmebatteriet så att jag får bort den med två skruvar. Jag använder en datamaskinsfläkt 120x120mm som var tillräckligt tunn för att passa. Den ger inte så mycket luft men man kan få tag i fläktar med samma mått som ger upp till 200 kubikmeter luft i timmen. Den behöver inte värma upp hela hytten för jag har en värmefläkt i taket som håller bak- och sidorutorna isfria. Annars är det omöjligt att arbeta med lastaren. Om den här fläkten inte räcker till så köper jag en kraftigare. De är mycket billigare än den ursprungliga fläkten – bara en tiondedel av priset. Men det viktigaste är att den går bra att byta ut.

Den nya fläkten

Som vanligt då man reparerar nånting så går nånting annat sönder. Nu var det slangarna till värmebatteriet så jag måste skruva loss det på nytt. Det är förstås på tiden för de gamla slangarna var 40 år gamla. Till all tur hade jag satt in stängare till värmebatterierna då jag installerade värmefläkten i hyttaket så jag behövde inte tappa ur kylarvätskan. Man skall alltid sätta in massor med stängare överallt.

Sedan hade vi ett intressant arbete med framhjulens parallellstag. De är fint konstruerade med spännbara kulleder men så var det problem att få ur en låssprint till muttern på den koniska delen som satt mitt under kylaren. Man kom åt bara med riktigt långa tänger och skruvmejslar. Och då hade man ju ingen makt att bryta ihop sprinten. Det gick åtskilliga timmar och osade svavel men nu är lederna spända. Ena hjulet hade börjat leva sitt eget liv så det var nödvändigt.

Att spänna höger bakbroms var också krångligt. Det går säkert mycket enkelt om man inte har en bred balk till lastarfästet precis mitt i vägen. Men så är det att all tilläggsutrustning ställer till med problem för underhållet. Fast å andra sidan så plockade jag nu bort en massa delar som visat sej vara onödiga och nu hamnar i skrotlådan.

Huvudsaken var att jag nu kom ut i skogen. Föret är ganska bra ännu fastän det varit nån plusgrad. Det skall bli kallare till julen så nu skall vi köra upp en massa spår som sedan fryser och ger goda skogsvägar. Tyvärr hotar prognoserna med en hel del snö så det blir mycket körningar.

Äntligen till skogs …

Jag tvivlar inte alls på att det snart blir mera reparationer men vi får glädja oss så länge det varar. I morgon bär det av till skogs igen så fort jag burit in ved till julbaket i den stora ugnen. Om jag är snäll så kanske jag får russinkaka till jul ….

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

7 reaktioner till “Glada vi till skogen gå”

  1. Belarus har många lösningar som andra fabrikat inte har. Spännbara kulleder är ju ett exempel, framhjulsdriften via spindlarna ett annat. (Kubota har också det systemet påvissa modeller). Dessutom en motor med ett bra vridmoment även på låga varv. Har för mig att det ska vara världens största traktortillverkare?! Fabriker runt om i världen bl.a Indien. Dock kan ju ihopsättningsprecisionen “variera”. Nackdelen med extra utrustningar är att de är som Nisse påpekar, klart i vägen när det ska skruvas eller servas. Sedan när man väl har plockat på all möjlig utrustning och har traktorn som man vill ha den, så näns man ju inte byta bort den! Gamla 390:an skulle småningom börja vara på tur att förnyas, men att byta till sig nyare med samma utrustning och lösningar kostar skjortan. Visserligen kan man ju då få en ngt bättre komfort t.ex, men å andra sidan säkert sämre driftssäkerhet med alla jädrans givare och elektronik som krånglar. En steglös växellåda visar sig kosta mellan 25-30.000 € t.ex att renovera efter vad som visat sig bland traktorägarna häromkring. Ingen skillnad på märke på hållbarheten, alla krånglar med den typen av låda. Dessutom stjäl det ganska mycket effekt.
    Att köra vidare tills endera gubben eller traktorn är slut betyder att man givetvis får räkna med någon reparation nu och då, men det är förhållandevis enkel, beprövad teknik som är rätt förmånlig att underhålla. Dessutom kan man göra en hel del, åtminstone enklare grejer själv.
    Prestandan på gamlingen räcker för mig ca 130 hk framför vindrutan, 540/1000 rpm kraftuttag, ca 70 l/min och 190 bars hydraulkapacitet (uppmätt nyligen), 4 tons lyftkapacitet bak, 2,8 ton i frontlyften, nya däck och nyrenoverad koppling. Dessutom jättevarm hytt (gäller tyvärr även sommartid). Tror den
    får göra tjänst några år till! Prestanda på gubben ska vi inte gå in på…. Julaftonen lär begynna med snöplogning från arla morgonstund, men torde vara klart till Kalle Anka och lutfisk&skinka!
    En God Jul och Ett Gott Nytt År tillönskas alla bondbloggare!!

  2. Jo, den är speciell – på gott och ont. Den ställbara spårvidden på bakaxeln var utmärkt då snökedjorna tog emot lastarfästet men illa för bakhjulen ramlar ibland av. Man måste spänna navbultarna ganska ofta. Nu står den i skogen med bara ett bakhjul och den förpepprade julen gör att man får vänta på reservdelar. Det där med elektronik är också tveeggat. Jag vet att givarna kostar ungefär 5 cent men innan de gått genom alla mellanhänder så kan de vara uppe i 100 euro eller mer. Jag sätter gärna in elektronik men bara sådan som jag konstruerat själv och kan köpa billiga reservdelar till. Numera köper jag en bunt reservdelar genast då jag skaffar något nytt för man vet inte hur länge det finns att få reservdelar …

    Jag skickade nyss God Jul hälsningar till min huvudleverantör i Estland som skaffar fram billiga reservdelar till våra gamla traktorer. Som du skrev så är det svårt att sluta lappa de gamla för några tiotals euro och köpa en ny för tiotals tusen euro. Dessutom är de nya reservdelarna otroligt mycket dyrare. Det går förstås mycket tid till att skruva med gamla maskiner. Det är bara det att nya maskiner också går sönder. Ibland måste man bara köpa nytt då de gamla blivit för små och svaga.

  3. På tal om framhjuls leder så har jag i flera år strävat efter en toe-in på 0 mm. Då slits inte framdäcken så hopplöst som de gärna gör på 4-hjulsdrivna med “väganöitt” dragribbor.

  4. Hos oss i våra trakter gick belarus under tiden det begav sig för namnet “bevarås” minns nog 3-4st men ingnen finns kvar hos dessa ägare. Själv måste jag numera tvinga mig för att komma in i en traktor och tycka det är roligt att köra, sedan när man kommer igång brukar det nog gå an. Grävarn däremot är rolig än så länge för det jobbet är mera synligt och långsiktigt. Finns nog ingen som älskar sin traktor så som micke och sin 390.
    Gick nyligen en kurs i genrationsbortväxling av skog för att få en inblick i alla möjliheter och utmaningar det kommer att ge. Är ännu långt kvar men enkelt blir det inte.

  5. Ni är långt på väg, jag ens planerat vad skogs bruket göra iår. Belarusen har nog att bära kranen som tom ni lägger prosessor dit öännu, stackar belarus. Bakakselvikten blir tillräkligt. Jag själv har ju ett projek, kran samt hakki 400 på en hjullastare och till skogs men vägen är stenig…..

  6. Glada vi till skogen går på morgonen – nåja skall vi säga sen förmiddag för att inte komma med “alternativa” sanningar…
    Ännu gladare släpar vi oss tillbaka när (eller kanske före) mörkret tar oss (tur att vi har korta dagar ännu!) och soffan är mer välkommnande än bondbloggen.
    Men vi går mot ljusare tider och när konditionen ökar i takt med dagens längd, så kanske vi orkar skriva något omkring Valborg…..

    PS Såvida vi inte håller på och lappar ihop traktorer

  7. Det är sant att Belarus inte är planerad för en stor lastare på bakaxeln och jag har länge varit orolig för hur den skall hålla. en den är ganska smidig i skogen så jag tänkte fortsätta ännu. En ny axelstump kostar bara 280 euro och navet går på 100 euro så det är långt kvar till en ny traktor. Man måste bara ha ned stödfötterna hela tiden då man använder lastaren. Vi har också problem med stenbackar. Just nu är vi på en av de värsta pch det är svårt att hitta vägar mellan stenrösena.I värsta fall måste vi vindcha ut virket men det tar mycket mera tid. Och är också besvärligt med en massa stenar.

Kommentarer är stängda.