På taket igen

I fjol kunde jag stå på någorlunda jämn mark då vi satte ny brädfodring på ladan men nu blev det takarbeten igen i år. Solpanelerna (40 st.) skall upp på uthusets tak. Men först skall de gamla betongtakteglen ner och ny plåt upp.

Det visade sej att betongtakteglen inte alls är så dåliga som jag trott. Med få undantag är de riktigt fina även om det växer mossa på dem. Pärttaket under är också i prima skick – utom där råttorna gnagt hål. Men jag vågar inte montera panelerna på betongtakteglen för jag litar inte att de håller. I stället sätter jag upp “klickplåt” med färdiga falsar som sedan solpanelernas profiler skruvas fast i med klämmor på falsarna. På så vis behöver man inte borra hål i plåten. Jag litar inte ett smack på de tätningar som kommer under skruvarna. Efter ett antal år så åldras tätningarna och taket börjar läcka som ett såll.

Det gamla taket – lägg märker till skillnaden mellan sol- och skuggsida.

Den 19 juli 1950 köpte farsan 2200 röda taktegel som sattes upp utanpå bodvindens pärttak som var ganska nytt .

År 1950: Jag till vänster och Ingmar till höger

Betongteglen är tunga som attan men de har fungerat bra i 72 års tid och var inte alls dåliga än. Vi hade likadana på garaget men där kom det ned snö och is från verkstadstaket och det höll de inte för. Men här på bodtaket får de vara kvar på andra sidan taket.

Det går ganska bra att rada ned takteglen i frontlastaren som räcks litet över takkanten. Men tunga är de – den stora Zetorn går nästan på näsan med full skopa. Betongteglen är i så gott skick att jag inte nänns slå sönder dem utan radar upp dem i väntan på att de skall behövas. Men det skall vara tufft underlag som håller tyngden. En del går till trädgården son kanttäckning men det är inte så många.

Underlaget är färdigt för takteglen behövde ha ribbor med 32 cm mellanrum. Så jag hissade upp plåtarna med skogslastaren. De är lätta men så långa (485cm) att de är besvärliga att hantera för hand.

Upp i det blå …
och ner som en pannkaka !

Den första plåten gled ned från lyftställningen men regnet hade gjort leran blöt och mjuk så det var bara att hissa upp den igen. Men först skruvade jag fast en ribba i ändan så att plåten hölls kvar. All vår början bliver svår …

Den första plåten måste ställas in mycket noggrant för den styr alla plåtarna till ändan på det 23 meter långa taket. Så det gick hela första dagen till att ställa in den plåten. Taket är nu inte rakt precis men det värsta var att det gamla gröna plåttaket var helt snett. Det kastade hela 15 cm från ås till takfot !

Sned skarv

Jag drog in nedre ändan så mycket det gick men måste ända dra ut övre ändan så att den kom utanför den gamla plåten. Där blir det att lappa med en plåtbit. Men jag har lärt mej att inte pruta det minsta på första plåtens inställning för då har man problem i 23 meter (49 plåtar).

Den andra plåten var inte lättare att få dit. I nedre kanten finns en fals som skall ta om takfotsplåten. Enligt monteringsanvisningarna skall man sätta falsen om takfotsplåten och knacka upp plåten med en gummihammare. Det var nog kissan det ! Efter mycket svett och svavel fick jag plåten uppslagen med en slägga … Sedan började jag bryta upp den nedre falsen så att man kunde lägga plåten rakt nedåt. Då klickfalsen tar tag om föregående plåt så sitter den som berg. Anvisningarna var säkert gjorda för montering på ett plant verkstadsgolv och har inte mycket med verkligheten att göra.

Annars verkar plåtarna vara bra. Det är Rautaruukkis Classic D som har litet tjockare plåt än de andra även om den är tunnare än gammaldags plåt. Den skall vara lika hållbar men jag tvivlar på det. Den gamla plåt vi har på gamla folkskolan är mycket tjockare och har dessutom en tjock galvanisering. Allt blir bara sämre – åtminstone med byggtekniken.

Till födelsedagen fick jag en blåsare av min dotter som är en duktig ingenjör. Den använde jag för att blåsa bort en massa skräp och flis från taket innan jag satte på plåtarna.

Blåsare med ackumulator (från skruvdragare)

Under det här taket hade vi förr en tork för säden som senare blev flistork. Därför finns det fullt med skräp under taket. Att borsta och peta bort eländet under ribborna var hopplöst men med blåsaren gick det snabbt. Men sedan var det dags för bastu. Blåsten kom in i vinkeln mellan lada och boda och sedan måste den rakt uppåt …

Använd helst inte en sådan här manick inomhus. Jag hade den också för att rengöra brännhuvudet på flismataren och sota pannan. Efter det måste jag stänga dörren till pannrummet och elda bastun igen. Följande dag låg det ett tjockt lager med sot över hela pannrummet.

Som sagt så fanns det tidigare en sädtork under taket. En massa råttor trivdes fint mellan pärtorna och betongteglen för dit kom inte katterna.

Råtthål

Gnagare är ett gissel på ett jordbruk men nu har vi fyra katter och en kattunge så de har minskat betydligt. Egentligen har vi numera bara möss som kommer in i slutet på hösten – för en kort tid innan katterna tar dem.

Det tar inte lång tid att sätta upp en plåt nu när jag lärt mej hur det skall göras men förarbetet tar desto mer tid. Jag är tvungen att på sina ställen lyfta upp takkanten för den är ganska krokig. Övre väderbrädan och första ribban byter jag också för säkerhets skull. Resten av underlaget är i fint skick. Nu är ungefär en fjärdedel av taket klart med ny plåt.

Nästan en fjärdedel ny plåt

Sedan då plåten är klar så skall profilerna för solpanelerna skruvas upp. De fästs med klämmor i falsarna och på profilerna skruvas solpanelerna fast.

Falsklämmorna längst ned

Falsklämmorna är ganska stora och kraftiga men de skall också hålla i 40 år. Under taket i nedre våningen kommer invertern som skall omvandla 2×900 Volt till 220 Volt växelspänning som sedan matas ut i elnätet om vi inte behöver allting. Men då flera torkfläktar är igång så måste vi nog ta in litet dyr elenergi. Med en fläkt på 11 kW klarar vi oss med egen elström. Det är i teorin och det blir spännande att se hur det går i verkligheten. Närmare 1000 Volt likspänning är inget att leka med så amatörer bör hålla bägge händerna i byxfickorna.

För övrigt så väntar vi på brodden som gulnat betänkligt på sina ställen. Det kom för mycket regn den här våren också. Förr hade vi torra försomrar och regn till hötiden i juli men ingenting är längre som förut. Vi får se om broddarna blir bättre men fläckvis är de redan förstörda.

….. å ihop.

Hej igen, det har varit lite ett och annat här emellan med bokföring och lite skidsemester så jag har inte hunnit meddela att traktorn nog är ihopskruvad sen några veckor tillbaka ifall nån nu funderar vad det blev av reparation.

Det gick bra att få ihop traktorn efter att jag fick hem nya kopplingen som jag dock fick vänta på några dagar längre än beräknat då paketet yrade på i Belgien. Tack vare styrtappen fick jag lamellen bra riktad så jag behövde inte bråka mycket innan splinesen gled ihop. Lite kråtigt få dit de bultar som finns under hytten då handen är för tjock och fingrarna för korta. Eller så borde armen varit en halvmeter längre då man ska peta in bultarna med förlängaren på växelskaftet från det lilla hålet i hyttgolvet och inte kan se vart det far på samma gång, men med lite tålamod så går allt. Nu är kopplingen lättmanövrerad och greppar mjukt och fint jämfört med den gamla. Råkade få en organisk lamell denna gång i stället för den keramiska som satt där tidigare så få se hur länge den håller då det blir mycket trampande på en frontlastartraktor.

De extra dagarnas väntan på kopplingen fick mig att se över kylsystemet också, har nämligen tyckt att lite värme saknats. Och inte att undra över då termostaten inte slutit helt i o m att fästet gett efter.
Verkade också som om tätningen inte tätar så bra heller……
…så jag tillverkade en liten sliprondell av lite skruv, brickor och sandpapper…..
…kanske blir det lite bättre nu?
Så kom den till sist den nya kopplingen som råkade vara med organisk lamell i stället för keramisk som den tidigare, därav lite skillnad i utseendet.
Kopplingen på plats med hjälp av styrnings tappen…..
….och traktorn ihop nästan på första försöket. Hann inte ens söka hjälp med skuffandet, det gick så lätt med hjälp av pallgaffeln.
Traktorn klar för nya duster, hoppas det håller ihop en tid nu också.

Sen råkade jag valla lite skidor emellan varven i verkstan och noterade av en händelse att “vallaväck” är ett ypperligt handrengöringsmedel 🙂 Ni kan ju jämföra handen med den i förra inlägget så ser ni bildbevis. Hade man bara fått med lite strumpbyxor kunde man sänt in tipset till “niksipirkka” eller vad det nu heter också.

“Vallaväck” tar smutsen väck 🙂

Sommaren som gått (2021)

Det var en gammal professor på Uni som varje höst inledde sina föreläsningar med “Detta ovanliga år …”. Och visst hade han rätt – alla år är olika varandra. Den här sommaren så hade vi en regnig vår som gjorde att vårsådden gick långt in i juni. Sedan blev det mycket hett och torrt. Det kom något litet regn i juni men ingenting alls i juli utom de två sista dagarna då vi fick hela 7 millimeter …

Den brodd som inte drunknade på våren eller försommaren torkade bort i juli. Det som däremot växer så det knakar på våra åkrar är baldersbrå. Det är frön som grott efter det att regnen började i augusti så det hinner knappast fröa innan vi tröskar. Och sedan kommer jag garanterat att spruta glyfosat på all åkrarna. Alternativet är att sluta odla – så allvarligt är det ! Dårfinkarna som vill förbjuda glyfosat utan att det finns något alternativ borde bli utan mat – eller helst bli tvungna att odla sin egen mat.

Veteodling (!) sommaren 2021

Jag har inget emot att lämna bort glyfosat OM det finns något att sätta i stället men just nu verkar det inte finnas nånting. Det går förstås bra att förbjuda glyfosat här och sedan importera mat från länder som sprutar mycket värre substanser. Jag tänker i alla fall hålla kvar en liten åker med vete som jag rensar ogräs för hand ifrån. Det blir förstås inget över åt andra än den egna familjen från den. Då är vi tillbaka till gamla tider då alla odlade sin egen mat och inte mycket mera.

Det har inte ens varit en bra sommar för byggandet. Man kunde slå upp litet bräder på morgonen men senast halv tolv på dagen så kom solen runt hörnet på ladan och då var det slut. Jag klarade inte av att stå i solskenet i den hettan. Det gick att gå in i tegelladugården i början på sommaren men snart blev där också för hett. Vi har ingen värmepump som kunde kyla men jag börjar allvarligt fundera på saken.

Tidigare år har det också varit hett men aldrig så länge i ett sträck. Det är fånigt att slösa med elström för att kyla ned huset men nu har jag kommit på den ljusa idén att installera solceller så får jag gratis elström. Och kylning behövs just då solen skiner som värst och solcellerna producera massor med elektricitet.

Egentligen passar solenergi oss mycket bra. Vi har stor 11 kW fläktar för att torka säden och flisen och de fläktarna kör vi just precis då vi har mest sol. I kalluftstorken förvarar vi fjolåret vete tills det blir torrluft och starkt solsken på våren. På hösten behöver man inte torka ned vetet så mycket för bakterietillväxten går ned till noll då temperaturen går ned närmare nollpunkten. Och flisen torkar vi alltid i juli-augusti. På vintern behöver vi inte mycket elektricitet för värmen i huset och verkstaden sköts av flispannan.

För något tiotal år sedan funderade jag också på solenergi men då var det närmast leksaker och dyra sådana. Men priserna ha faktiskt gått ned till en femtedel och systemen blivit mycket bättre. De kan producera energi också mulna dagar och på vintern. Då jag dessutom hittade en riktigt förståndig ingenjör i Lappenstrand som skötte om gemensamma anskaffningar så slog jag till.

Nu har jag beställt ett solcellssystem för omkring 14 kW (40 paneler). I år hinner jag inte sätta upp dem för taket måste bytas nästa sommar men det lönar sej att beställa panelerna i november-december för priserna brukar stiga på våren. Det gamla betongpannetaket skall bytas ut mot ett klick-plåttak som är lättare och dessutom passar solmodulernas stativ. Det går att skruva fast dem på fogarna som står upp 35 mm och då behöver man inte borra hål i taket. Det vill jag absolut inte för alla tätningar börjar läcka förr eller senare och solpanelerna skall fungera i 30 år minst.

Byggandet upphörde för en tid nu då vi började förbereda tröskandet. Torken skulle tömmas och städas liksom verkstaden. Det är mycket mera arbete att förbereda tröskandet än att köra över åkrarna. Beroende på året så tar det ungefär tio gånger längre tid att ställa i ordning än att tröska.

I år trodde jag att tröskan var i skick och att den bara behövde smörjas. Men då jag körde ut den för att börja tröska så visade det sej att haspelns centrumrör var av … Nu när jag tänker på saken så betedde sej haspeln faktiskt litet underligt i slutet på tröskandet i fjol. Nå, det var bara att plocka fram gassvetsen och börja svetsa ihop röret. Jag hoppas att det håller.

Avbrutet axelrör på haspeln (svetsat)

Att beställa nytt rör hade tagit flera dagar och vi hade knappast kommit igång före tisdagen. Nu blev röret reparerat på en timme och billigt var det … Gång på gång visar det sej att alla anskaffningar till verkstaden är mycket lönsamma.

Humöret har inte riktigt varit på topp den här sommaren. Helst vill man inte alls se på åkrarna och hettan har gjort att man är ootålugär, argär å iilakär (otålig, arg och elak). Det blev inte bättre av att diverse skurkar försöker förstöra våra skogar med en massa vindkraftverk med upp till 300 meters höjd. Det är miljöförstöring – rent av landskapsförstöring – i stora mått, fossilfritt eller inte. Det verkar som om alla miljövårdare skulle stänga ögon och öron så fort någon använder ordet “fossilfritt”. Och det har vindkraftskapitalisterna lärt sej fort.

I dag har det varit riktigt kallt med nordanvind så sommaren är slut och hösten har kommit. Jag kan inte påstå att jag sörjer för det har varit en j-la sommar. Nu orkar man i alla fall börja göra nånting. Då vi har kört över åkrarna så skall byggandet fortsätta och uthuset rustas upp.

Alla silos är fulla med vete som jag undvikit att sälja till det usla pris som vi har haft. Vetepriset lär ska gå upp så jag kanske säljer nån gång i vinter. Men knappast går priset upp till det som vi hade på 80-talet. I dagens mynt skulle det då bli omkring 600 euro per ton. De som skall importera all mat kunde tänka efter litet. Jag såg nyss att priset på en containerfrakt gått upp nästan tio gånger och att det kan bli brist på varor i butikerna.

Man ska inte tro att allt fortsätter som förut och speciellt inte att allt blir bara billigare och bättre. Pandemin kanske bara var en första förvarning av vad som kommer …

Österbottningarna har fått en ganska god skörd så jag gratulerar dem här från våra nyländska åkrar med katastrofskörd (fast höstsäden blev hyfsad).

Krångelvårsådden 2021

Här går man omkring som en osalig ande. Det har just börjat torka upp litet men nästa stora regn har redan börjat (prognos 25 mm). Och nu är vi i slutet på maj redan. Det är svårt att börja med andra arbeten så länge vårsådden är på hälft. Inte är man riktigt inspirerad att skriva i Bondbloggen heller men visst har jag tid nu.

Den kalla början på maj hindrade oss här att börja med vårsådden fastän det var varmt i slutet på april. En gång hade jag då tid att byta olja i vårsåddstraktorn (Zetor 14245) i lugn och ro. Samtidigt skruvade jag bort luftkonditioneringens kompressor och kondensor eftersom den aldrig hade fungerat. Litet undrade jag hur man skulle tömma systemet men det var helt onödigt – där fanns inte en droppe vätska kvar. Och då jag skruvade loss slangarna blev det helt klart varför för kopplingarna läckte överallt. Det var dessutom fel sorts kopplingar så det var ingen skada att ta bort eländet.

Före detta luftkonditionering på Zetor 14245

Visst vore det bra med luftkonditionering i vårsådden. I glashytten blir man först stekt om det är sol och sedan förkyld då man genomsvettig stiger ut ur hytten för att se på såmaskinen. Men det blir nog en annan sort i så fall med bättre kopplingar och slangar. Kompressorn var också fastskruvad i ett heimlaga fäste som var amatörmässigt och snett. I år var det inte nödvändigt med något kylmaskineri precis för det var ganska mulet och kallt.

Att byta olja i den sexcylindriga motorn har sina sidor. Oljemängden är nämligen lite över 20 liter så den ryms inte i en 20 liters bytta. Och att byta bytta mitt i urtappningen är som farsan brukade säja så där “andligt roligt”. Det skvätter över en massa olja över hela golvet och det går åt stora mängder Hufvudstadsblad för att suga upp oljan. Landsbygdens Folk har alldeles för litet format. Egentligen är det bara Maaseudun tulevaisuus som numera duger till oljebyte – men jag får bara skogsnumren (4 per år).

Oljebyte för Zetor 14245

Jag borde skaffa en större bytta för urtappning av motoroljan men 200 liters tunna är för stor och alla oljebyttor jag har är bara på 20 liter. Man kunde annars suga upp en del olja först men oljestickans hål är så litet att man inte kommer åt. Motorn är alldeles tydligt konstruerad att oljan skall tappas ur genom bottenkorken som har en mycket stor öppning.

Och så har man problemet med att byta oljefilter. Zetorns motor är konstruerad för en cyklon som renar oljan och det fungerar fint på lilla Zetorn (8011) men så tänkte de “modernisera” 14245 och satte in två utbytbara filter. Förstås blev det mycket krångligare. Inte bara för att filtren sitter bakom fästjärnet till frontlastaren så man har svårt att komma åt utan också för att filtren är felvända. Då man skruvat loss ett filter och lyfter upp det så rinner massor med olja ut så det gäller att vända det kvickt. I alla fall behövs det mängder av tidningar under traktorn. Förstås har jag en bytta under också men olja flyger ganska långt då man bara kommer åt med en hand bakom fästjärnet.

Oljefilterhållarna (täckta med papper) bakom fästjärnet till frontlastaren

Då jag hade oljan urtappad så passade det att byta slangarna till oljekylaren. Det var strängt taget inte nödvändigt för läckaget var ganska litet men då jag fick nya slangar för någon euro i samband med att jag köpte reservdelar så bytte jag i alla fall. Det var inte så lätt för kopplingarna satt fast som berg. Jag måste sätta dem i skruvstädet förrän jag fick loss dem.

Det syns vilka slangar som är nya …

I fjol gick nedre kylarslangen sönder men den nya verkar hålla tätt. Värre är det med bromsvätskan för den nya kopplingscylindern läcker så man måste fylla på allt emellanåt. Zetorn har ju urusla bromsar (både gamla och nya) men jag vet inte om det lönar sej att byta bromsband. Problemet är konstruktionen för ställer man dem tätare så tar de nog – man kommer inte ur fläcken …

I år testade jag också vår nya GPS RTK antenn som skall ge centimeternoggrannhet. Traktorns antenn satte jag på en träbit med magneter under för jag måste ta bort den då jag kör in i tröskhuset för att fylla på såmaskinen. Och visst blev noggrannheten betydligt bättre än förut även om jag mera tror på 10 cm noggrannhet än 1 cm. Det kan också bero på programmet som visar körningen. I alla fall så märker man att skog hindrar signalerna från satelliterna som ju är väldigt lågt här uppe i norr. Då jag körde norr om en skogsdunge så började spåret vingla ordentligt vilket man kan se på nedanstående bild.

GPS på skärmen i traktorn
GPS RTK antenn på taket till traktorn

Antennen skall nog flyttas bakåt-nedåt så att den kommer under takhöjden för man bör inte lita på att man kommer ihåg att ta ned den då man kommer för att fylla på såmaskinen. Det bästa kanske skulle vara att sätta den på själva såmaskinen men då måste jag bygga något torn på den så att antennen kommer högt och fritt upp. Försöken fortsätter …

Då jag en gång var i farten att plocka bort utrustning så tog jag bort skummarkören från sprutan. Den har aldrig fungerat så bra och är nu onödig då jag har GPS. Men jag slutar inte med att lämna sprutspår för elektronik är inte att lita på. Det är också problem med Blåtandsanslutningen mellan GPS-antennen och plattan i traktorn. Kanske jag måste byta till kabelanslutning. Trådlöst är ingen fördel för jag måste i alla fall ha strömkabel till antennen. Trådlöst är mest ett krånglande elände.

Före detta skummarkör för sprutan

Just nu är största problemet att få den tidigare gröngödslingsvallen sådd. Det jag hann köra med hacken blev ganska bra så jag tror nog att jag kan så direkt men problemet är blötan. Jag körde i går sju varv runt åkern och det gick ganska bra tills jag kom till den blöta delen. Zetorn orkade nog men remmarna som drar hackorna klarade inte av belastningen. Jag körde alltså så lågt som möjligt så hackorna tog i den sega leran. Det stod också vatten på åkern ännu.

Perugini hack med fyra kilremmar som driver hackornas cylinder

Det var förstås för tidigt att ge sej ut på åkern som inte torkat upp men jag ville ha bort gräset från gröngödslingsvallen och hacka höet som jag slog i höstas. Det blev ganska bra där det var litet torrare så jag tror nog jag kan så direkt efter det att jag hackat.

Problemet är vädret. Prognoserna ser inte bra ut. Frågan är om det hinner torka upp till onsdagen ? Man borde hinna så innan nästa regn kommer. Det är en riktig krångelvår i år.

Väderprognos den 26 maj 2021

Till sist en bild för att illustrera diskussionen om dubbelhjul. Zetorn är ganska bred med dubbelhjulen på. Man kommer med nöd och näppe in i tröskhuset. Men dubbelhjulen behövs för det är en tung traktor – över 6000 kg.

Zetor 14245 med dubbelhjul

Trebent tröska

Vad brukar hända på fredag kväll eller lördag ? Jo, tröskan går sönder för den vet att man inte får nånting reparerat på veckoändan. Eller visst får man om man betalar en massa. Nu lovade väderprognosen i alla fall torrväder nästan hela veckan.

Ena bakringen på tröskan lossnade nästan från fälgen på lördagen. Men den fick stå och vänta till måndagen på åkern. Vi tog den gamla frontlastaren och skruvade loss hjulet och körde hem det.

Tröska på tre hjul
Bakhjulet far till himlen

Det tog inte många minuter på däckverkstaden att byta däck på måndag morgon och man kunde i alla fall inte börja tröska så tidigt. Nu har vi all Reno tröskad och då tröskan är rengjord så tröskar vi in Zebra (bara fyra hektar).

Vår värsta leråker Brennendjin var ovanligt dålig i år. Den är mycket känslig för torka och om där inte hade funnits baldersbrå så hade den sett ut som en öken. Det var baldersbrå som hade grott ganska sent för den stod i full blom ännu. Och så fanns där fin klöver.

Baldersbrå med litet vete

Jag hade varit rädd för att vallinsådden inte alls skulle lyckas eftersom det var ganska uselt väder vid sådden (då kylarslangen sprack på stora Zetorn). Men det blev riktigt fin klöver – möjligen på grund av det glesa vetet. Det är bra för den här åkern är nu i grönträda i tre år vilket verkligen behövs. Våra leråkrar är lämpliga för klöver som vanligen växer till en mindre djungel.

Det var verkligen rätt inriktning som farsan och morsan hade med 25 mjölkande kossor. Men de stora investeringar som hade varit nödvändiga gjorde att vi på 70-talet gick över till veteodling. Och nu är det ännu värre att gå över till kossor.

Tre reparationer har det blivit på tröskan i år men det har varit ganska små saker: en kedja, en kylargivare och så bakhjulet. Alla har vi kunnat fixa ganska snabbt. Fast det är inte slut än …

Reservdelsnumror …

Det är en evig förbannelse med reservdelarna. Fastän man har en reservdelsbok för traktorn och vet precis vilket nummer man skall ha så blir det ändå fel. Det finns förstås inte någon reservdel med just det numret utan man måste försöka fundera ut vilken ny nummer som passar i stället. Och ofta blir det fel.

Jag tänkte skruva ihop stora Zetorn till flisandet för jag brukar breda ut flisen med den. Och jag hade ny kylarslang och vattenpump hemma så det var bara att skruva dit dem – trodde jag. Och allt gick bra tills jag skruvade fast fläkten. Då visade det sej att den tog emot remskivan på motorn och en jämförelse visade att den nya vattenpumpen var två cm kortare än den gamla.

Det fanns två vattenpumpar med litet olika numror och förstås valde jag fel. Den gamla Zetorn har reservdelar som börjar på 80 och den nya på 89. Men det visade sej att den riktiga vattenpumpen skulle börja på 87 … Så det var bara att beställa ny vattenpump.

Det är alltid besvärligt att börja skruva på en ny maskin. Den stora Zetorn är nästan likadan som den gamla men den har sex cylindrar i stället för fyra. Och tydligen litet andra ändringar också. Kylaren är inbyggd ganska ordentligt och jag förstod att man måste lyfta bort den uppåt. Nu har jag ingen kran i verkstaden och motorlyften gick inte tillräckligt högt så jag måste skruva bort sidostödet på ena sidan. Och en hel del annat.

Ett problem med den stora Zetorn har varit att man inte kommer åt att blåsa ren kylaren eftersom den har luftkonditionering och kondensorn är placerad mellan oljekylaren och motorns kylare så att man inte får ett papper mellan dem ens. Luftkonditioneringen har aldrig fungerat så nu tog jag bort kondensorn och svängde den åt sidan. Med kylaren bortmonterad kom jag åt att blåsa rent och det var minsann behövligt.

Kylare i behov av rengöring

Det var sist och slutligen inte så besvärligt att montera bort kylaren och då kom man åt vattenpumpen riktigt bra. Men det fanns en underlig gummitätning mellan vattenpumpen och termostathållaren som inte var fastskruvad på något sätt utan den skulle bara klämmas mellan delarna. Men den tätade inte ordentligt då jag skruvade ihop allt så jag måste köpa ny tätning och hoppas att den tätar bättre.

Ganska kvickt insåg jag att det inte blir någon traktorutbredning av flisen. Vi körde in 75 kubik och jag började skyffla ut hopen för hand. Det är ganska svettigt och det gick åt fem skjortor innan jag var klar. Det har varit regnigt väder och regnade också på tisdagen då Jonas kom med stora flisbilen. Men regnet gjorde bara ytan våt så det betydde inte så mycket. Vi har haft ganska bra torkväder och 90-millimetrsregnet rann bara av.

Med den här blir det mycket flis på en timme

Sedan var det “bara” att breda ut hopen. Än klarar gubben av det även om det gick åt fem skjortor. Men det måste bredas ut för flisen blir ganska ihoppackad då maskinen blåser den i en hop.

Halva hopen kvar

Vanligen har jag kört ut hopen med frontlastaren och “fliisbisin” – en lång skuffare av blankor framme på frontlastaren . men nu stod Zetorn sönderskruvad i verkstaden. Men det går för hand också. Så gjorde vi alltid förr från 1983 framåt till det jag byggde fliisbisin för ett antal år sedan. Gym behövs inte om man tar skyffeln och breder ut flis och vete för hand. Man får bra kondition av det.

Det blev i alla fall riktigt hyfsat väder efter tisdagen och ännu i dag fram till klockan fem så torkade flisen bra. Det ser man på att skillnaden i inkommande temperatur och utgående har varit över sju grader. Då vatten avdunstar så sjunker temperaturen.

Medan jag väntat på reservdelarna så har jag lappat ihop fyra par arbetsbyxor och fem arbetsskjortor. De ser inte vackra ut men det gör inget här i vår egen lilla karantän. Ingen ser mej. Dessutom har jag hunnit lappa ihop en del datamaskiner och så köpte jag en ny. Det är snart slut på de gamla stora lådorna – den nya maskinen är ungefär 10×10 cm.

Den nya maskinen är lådan mellan skärmen och tangentbordet

Jag köpte den minsta och billigaste modellen av Intels NUC (Next Unit of Computing) för 100 euro. Få se om NUC blir en likadan standard som i tiderna IBM:s PC. PC:n börjar vara ganska föråldrad och klumpig. Den här lilla lådan innehåller allt som behövs för en “riktig” datamaskin och man kan välja en av Intels snabbaste processorer – men då stiger priset från 100 till 700 euro, Man kan förresten skruva fast lådan bakom skärmen för den har standardfäste.

Jag sätter själv in operativsystemet (Linux Debian) och alla programmen. Eftersom jag bara använder fri programvara så kostar de inget alls. Numera finns det allt man behöver som gratisprogram. Jag har LibreOffice och LibreCAD för ritningar. Och så ser jag på TV och video via fibernätet. Det är ju helt gratis att se på Sveriges TV via nätet nuförtiden. Om man installerar en VPN-tjänst (kostar under 10 euro per månad) så kan man se på precis alla programmen.

Vi har fått litet över 30 mm regn den senaste veckan och det skall komma litet till. Sedan lär det bli torkväder igen. För mej betyder det mest verkstadsarbete och det är en bra sak för det står en massa maskiner och väntar på reparation. Städningen skall också fortsätta och bara jag får vedärbräädren målade så skall ställningarna rivas och takrännorna skruvas upp.

Men just nu njuter jag av det fina (svala) vädret …

Den nya vattenpumpen fastskruvad (passar)