Glada vi till skogen gå

Idag har jag äntligen sluppit ut i skogen. Visserligen bara för att köra upp spår men i alla fall. Allt har varit försenat i år. Vi borde ha haft maskinerna i skick redan i mitten på november men nu fick jag första traktorn i skick först idag. Visst har det varit vintrar som börjat först efter jul men man skall inte förlita sej på det som varit. I år har hela Norden legat i ett köldhål fastän resten av världen haft för varmt.

Brorsan har kört upp vägar och tagit ut kullfallna och torra träd men han har kört med lilla Zetorn som inte har kättingar och då måste man vara mycket försiktig – speciellt som den är bakhjulsdriven. Nu har vi Belarusen i skogsskick så med den vågar man köra litet hur som helst.

I fjol bytte vi bakhjulsnav på Belarus och vi måste ta bort bakhjulen och spänna till bultarna förrän vi satte på kättingarna. Man vill inte tappa bakhjulet i skogen. Det tog litet tid för ena hjulet måste flyttas utåt två centimeter så att kättingarna inte tar emot lastarens fäste. Belarus har ju ställbar spårvidd.

Bakhjulen med kättingar

Sedan byggde jag om främre hyttfläkten. Jag har en hel låda med gamla fläktmotorer eftersom det kommit snö in i fläkten. Den har smält och frusit på natten varvid fläktmotorn brunnit nästa dag. Dessutom är den placerad bakom värmeelementet så att man måste skruva bort allt för att komma åt den. Hytten är tillverkad i Finland och annars bra men fläkten har varit eländig.

Nu satte jag in en fläkt utanför värmebatteriet så att jag får bort den med två skruvar. Jag använder en datamaskinsfläkt 120x120mm som var tillräckligt tunn för att passa. Den ger inte så mycket luft men man kan få tag i fläktar med samma mått som ger upp till 200 kubikmeter luft i timmen. Den behöver inte värma upp hela hytten för jag har en värmefläkt i taket som håller bak- och sidorutorna isfria. Annars är det omöjligt att arbeta med lastaren. Om den här fläkten inte räcker till så köper jag en kraftigare. De är mycket billigare än den ursprungliga fläkten – bara en tiondedel av priset. Men det viktigaste är att den går bra att byta ut.

Den nya fläkten

Som vanligt då man reparerar nånting så går nånting annat sönder. Nu var det slangarna till värmebatteriet så jag måste skruva loss det på nytt. Det är förstås på tiden för de gamla slangarna var 40 år gamla. Till all tur hade jag satt in stängare till värmebatterierna då jag installerade värmefläkten i hyttaket så jag behövde inte tappa ur kylarvätskan. Man skall alltid sätta in massor med stängare överallt.

Sedan hade vi ett intressant arbete med framhjulens parallellstag. De är fint konstruerade med spännbara kulleder men så var det problem att få ur en låssprint till muttern på den koniska delen som satt mitt under kylaren. Man kom åt bara med riktigt långa tänger och skruvmejslar. Och då hade man ju ingen makt att bryta ihop sprinten. Det gick åtskilliga timmar och osade svavel men nu är lederna spända. Ena hjulet hade börjat leva sitt eget liv så det var nödvändigt.

Att spänna höger bakbroms var också krångligt. Det går säkert mycket enkelt om man inte har en bred balk till lastarfästet precis mitt i vägen. Men så är det att all tilläggsutrustning ställer till med problem för underhållet. Fast å andra sidan så plockade jag nu bort en massa delar som visat sej vara onödiga och nu hamnar i skrotlådan.

Huvudsaken var att jag nu kom ut i skogen. Föret är ganska bra ännu fastän det varit nån plusgrad. Det skall bli kallare till julen så nu skall vi köra upp en massa spår som sedan fryser och ger goda skogsvägar. Tyvärr hotar prognoserna med en hel del snö så det blir mycket körningar.

Äntligen till skogs …

Jag tvivlar inte alls på att det snart blir mera reparationer men vi får glädja oss så länge det varar. I morgon bär det av till skogs igen så fort jag burit in ved till julbaket i den stora ugnen. Om jag är snäll så kanske jag får russinkaka till jul ….

Mellan tröskning och skogsarbete II

På våren så undrar man varje år vad man egentligen gjorde på hösten efter tröskningen och före skogsarbetet. Varför fixade man inte det och det och det …

Så nu ska jag försöka skriva upp allt vi gjorde den här hösten. Bråttom har det varit och med nöd och näppe fick man det värsta avklarat före kölden och snön kom – nästan. Men vad har vi gjort ? Inga större byggarbeten har det varit på hösten i år.

Fortsättning II: Byggarbeten och maskinförvaring

I början på oktober började vi bygga maskinskjul vid ladans vägg för förvaring av breda men inte långa maskiner, typ hacken. Taket på det förra såghuset flyttades hit och förlängdes. Djupet blev under två meter men det går att förlänga om det behövs.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är DSCN8663-900x675.jpg
Maskintak vid ladans vägg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är DSCN8675-900x675.jpg
Inga stolpar
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är DSCN8736-900x675.jpg
Det färdiga maskinlidret (bara ett tak)

Tanken är att placera maskinerna under taket och om de sticker ut så kan man lätt sätta upp takskivor som går utanför det smala taket. Hacken (som syns till höger på bilden) ryms just och just om man skruvar bort stödhjulen. Det är bara att ta bort en skruv och dra ur tappen som håller fast hjulen. Det är klart att det blåser in snö men jag satte en presenning över växellådan och remmarna. Snö är inte så farligt men jag vill inte att den skall stå ute i regnet. Snö innehåller ganska litet vatten och det rostar just inte så länge som det är köldgrader.

Då det var som värst ville jag inte köra i leran och smeten bakom ladan så jag började slå sönder den grop jag satt långt in på natten och slipade (cement) som 16-åring. Vi byggde en kalluftstork på bodvinden och grävde en grop att kippa sädlasset i. Den var gjuten i cement och jag lärde mej slipa cement av min farfar. Man måste slipa cementen med stål medan den är våt och samtidigt strö litet cementpulver på ytan. Då blir den slät och hård. Och ännu 60 år senare var den riktigt fin. Det var ett svettigt arbete att slå sönder cementen med slägga.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är DSCN8691-900x675.jpg
Vår kippgrop från 1962

Under gropen finns en injektor och fläkten som blåste upp säden kopplades till röret nere till vänster. Säden for upp genom röret till höger på bilden ovan. Men vi har så platt mark att gropen varje år var full av vatten. Då vi skulle tröska så satte vi en krök på det uppkommande röret till höger och blåste bort vattnet. Men i längden så rostade nog plåten i tratten på bottnen bort. År 1975 byggde vi en ny kalluftstork på ladugårdsvinden efter det att vi sålt bort kossorna och den här torken blev flistork. Gropen behövdes inte mer för flisen blåstes direkt från flistuggen in i torken.

Utrymmet har varit lagringsplats för virke men nu behövdes det för Kubotan . Det är också den enda traktor som ryms in under mellantaket – men bara med nöd och näppe. Så länge vi hade Logosol-sågen utanför dörren så var det inte möjligt att använda utrymmet effektivt men nu är den flyttad till ett eget såghus. Ursprungligen var det dyngdal. Den gamla ladugården fanns på ena sidan och stallet på andra sidan fram till 1945 då den nya ladugården byggdes på andra sidan vägen.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är DSCN8696-900x675.jpg
Här syns luckan till injektorn men skaftet har rostat bort
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är DSCN8698-900x675.jpg
Gropen fylls med sand och cementbitar
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är DSCN8700-900x675.jpg
Tjälen har lyft yttre kanten 15 cm

En annan orsak till att man inte skall ha gropar i vår lerjord är tjälen som lyfte upp yttre kanten omkring 15 cm – men inre kanten på gropen lyftes inte alls. Det var ett lämpligt arbete att slå sönder cementen med slägga för det blev ganska varmt och jag var riktigt svettig. Man ångrade flera gånger att man inte hörde på famo: “Ni ska int bygg så starkt. He bliir så svåårt ti riiv”. Som 16-åring tänkte man inte alls på att man om 60 år skulle stå med släggan och svettas.

Halva gropen orkade jag slå sönder men andra halvan får vänta på nästa sommar då vi skall slå nytt cementgolv över gropen. Nu fick jag i alla fall in Kubotan och maskinerna. Men som bilden nedan visar så är det inte mycket luft mellan hytten och mellantaket.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är DSCN8704-900x675.jpg
Kubota i nya garaget

I slutet på oktober började det bli kallt och det blev bråttom att gräva ned kabeln till såghuset så att jag vågade köra snö i vinter. Den hade bara legat på marken under ett provisoriskt skydd av tre bräder. Nu satte jag den in i ett vattenrör av plast som är ganska starkt och grävde ned det omkring 20 cm. Det är tyvärr tillfälligt för vi måste ännu gräva ned ett täckdike eftersom planen utanför ladan blir ganska eländig på hösten då det regnar. Det kommer en hel del vatten från de stora taken kring vinkeln så helst borde ledas bort i ett täckdike.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är DSCN8711-675x900.jpg
Kabeln i ett rör nedgrävd till såghuset

Jag grävde med gripen på lastare. Man får upp en hel del jord men det sista måste man ta med spade för hand. Vis av erfarenheter från fiberkabelgrävandet så satte jag en gul varningsremsa utanpå röret. Man ser inte det svarta röret i lerjorden som kan vara ganska mörk.

Före frosten måste jag också få ned ett täckdike vid upplagsplatsen för stockarna och annat virke. Där fanns nämligen ett par gropar som stod fulla av vatten på höst och vår och alltså gav upphov till djupa hjulspår så vi körde ut virke. Det grävde jag delvis med lastaren men använde också frontlastaren på stora Zetorn. Den går ganska bra att gräva med då man sätter ned skopan i jorden och lyfter upp framhjulen. För att få täckdiket att rinna tomt så hyvlade jag bottnen på diket så att vattnet rann åt rätt håll ut i vägdiket.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är DSCN8713-900x675.jpg
Dränering av upplagsplatsen

Och mera fortsättning kommer …

Efter tröskning I

Det här är första delen av ett alltför långt inlägg.

På våren så undrar man varje år vad man egentligen gjorde på hösten efter tröskningen och före skogsarbetet. Varför fixade man inte det och det och det …

Så nu ska jag försöka skriva upp allt vi gjorde den här hösten. Bråttom har det varit och med nöd och näppe fick man det värsta avklarat före kölden och snön kom – nästan. Men vad har vi gjort ? Inga större byggarbeten har det varit på hösten i år.

I mitten av september var tröskandet klart. Det gick på fem dagar och tröskan var sönder fem gånger. Och efter att allt var tröskat så märkte jag ännu att en skakarhållare hade brustit.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är DSCN8623-900x675.jpg
Bakre järnet för skakaren hade brustit

Tur att det inte brast tidigare för i motsats till de andra reservdelarna som vi fick genast från vår lokala Rosenlewhandlare så visade det sej vara riktigt svårt att hitta ett sådant järn. Men det behövs ju inte förrän nästa år.

På hösten måste man så fort som möjligt spruta mot kvickrot och balderbrå medan det är varmt och glyfosatet har god effekt. I år var det extra viktigt för vi hade grymma mängder ogräs – mest baldersbrå. På grund av torkan i juni så hade ogräsen inte grott före besprutningen som i år var klar före johanni. Men efter johanni kom det regn och då grodde ogräsen som alltså förblev obesprutade i år.

Oftast försöker jag sätta sprutan på stora Zetorn för MF165 orkar inte lyfta 800 liter utan bara 600 liter (hydraulikpumpen borde bytas). Men i år måste jag sätta den stora Peruginihacken på Zetorn så det blev 165:an i år. Visst går det bra men tar ju litet längre tid.

Det gick åt en massa tid att få GPS:en att fungera för jag hade tappat den tidigare antennen och kört över den så systemet var nytt. Förstås fungerade det inte direkt utan det tog en och annan dag att få igång det. Tyvärr hade också vår RTK-station strukit med i sommarens åskväder som tog kål på en björk invid brorsans hus där elektroniken satt och den var inte reparerad ännu. SÅ går det då man skjuter upp nånting – sedan blir det bråttom och man har inte tid mera. Jag fick köra med dålig vanlig GPS och det gick bra på de öppna åkrarna (se bilden nedan) men nära skogen krånglade det ordentligt. Utan sprutspår hade det inte gått alls – även om ogräset gjorde det svårt att se spåren.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är DSCN8624-900x675.jpg
GPS lägger sprutbreddarna snyggt – om det är öppet fält

Sedan var det dags att köra över åkrarna med hacken – fast först måste hjulfästena fixas. De var helt söndernötta. Det värsta var att få hjulhållarna fastspända tillräckligt stadigt i fräsen. De var inte precis fyrkantiga …

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är DSCN8627-900x675.jpg
Hjulens fästen i fräsen

Det gick ännu på något sätt på bilden ovan men då de skulle svängas och andra sidan svarvas ur så blev det riktigt besvärligt. Inte en rak kant … Det gick långsamt för man vågade inte mata så mycket med ursvarvningshuvudet. Till slut lyckades jag i alla fall få ursvarvat för de nya bussningarna. De är av metall medan de gamla var av plast …

Det gick långsamt att köra i den våta klövern (se Det blev höst också 2023) men höstarbetet var klart inom september. Det var tur för i början på oktober kom ett par stora regn på 70 mm sammanlagt och då hade det inte varit läge att köra med hacken mera.

Fortsättning följer …

Tröskningen började – tröskan sönder

Det här hade jag tänkt skriva för länge sedan men så gick tröskan sönder på nytt, och på nytt och på nytt och på nytt. I fjol gick den inte sönder alls men tog igen skadan i år. Det är ju normalt att den går sönder då man börjar tröska. Det var inga stora saker men det tar tid att reparera. Och så var vädret regnigt med skurar allt emellanåt. Åtminstone hotar prognoserna hela tiden. Ett tag med hela 45 mm på ett dygn – men det kom bara 16 mm.

Det som räddade tröskningen var att Baijars Guy i Liljendal hade reservdelar hemma. Det var bara 15 minuters väg och så kunde man få igång tröskan igen. Nu räknar jag inte med svetsningen av haspelröret som är alldeles för svagt. I år satte jag in vinkeljärn som förstärkning. Men man får bara svetsa ändarna så att de ger efter litet. Om svetsen blir för stum så spricker den lättare. Som vanligt så håller en slarvig lappning längre eftersom den ger efter litet.

Haspelröret svetsat – gammal svets till höger har spruckit

De andra felen var ett lager till skakaren. Det var så undanskymt att man inte såg det innan skakaraxeln började ta emot plåten. Jag har de senaste åren köpt en mängd utdragare och nu behövdes de. Det värsta var att man måste krypa in i tröskan och ligga med huvudet nedåt för att få loss skakararmen. Det gick bra då Henrik var hemma men då det nya lagret skulle sättas in så fick jag själv krypa in. Och det gick bra att krypa in men att komma ut tillbaka var värre.

Efter att ha tröskat ett lass så gav fläktremmarna upp och motorn blev överhettad. Vi har förut haft bekymmer med fläktremmarna för spännaren finns UNDER generatorn så att det skall vara extra svårt att komma åt den. Inte går det uppifrån och inte går det nedifrån. Nu hade vi nya kilremmar hemma men de var av olika sort så den ena var ganska lös. Det var bara att hoppas att de skulle hålla tills allt var tröskat. Och de höll … Nu skall jag köpa sex nya fläktremmar att ha i lager.

Sedan lyckades vi tröska nästan en hel åker innan styrleden till bakhjulen brast. Reservdelsboken hade uppenbarligen helt fel eftersom den hade en innergänga medan verkligheten hade en yttergänga. Men Guy hittade en styrled med rätt gänga och efter en ny åktur till Liljendal så fick vi igång tröskan igen.

Sedan fastnade det fullt med halm i tröskan och det var så sent på kvällen att vi åkte hem. Följande dag då jag började tröskan så blev det inte bättre fastän säden hade torkat upp. Efter att ha tömt hela tröskan på halm och agnar så hittade vi till sist felet. Det var en 17 mm nyckel som hade blivit kvar i skakaren och till sist satt sej på tvären i skruven där den satt som sten. Man har hört om läkare som lämnat kvar alla möjliga verktyg inne i patienten och jag börjar förstå dem. Vi försökte gå igenom alla verktyg som vi hade inne i tröskan då vi bytte lagret men trots allt blev det kvar en nyckel i alla fall. Jag har medkänsla till kirurgerna – det är inte så lätt …

En ny resa till Liljendal – Guy hade rätt kilrem hemma. Den gamla var så förkolnad att den inte orkade dra runt tröskverket mera. Före nästa höst skall vi kontrollera alarmen för där finns en smatterkoppling vid skruven som nog borde ha utlöst alarmet. Möjligtvis var den så smutsig att den inte gav kontakt. Efter att ha spräckt förra tröskan genom att köra den full med våt halm så har vi varje år kontrollerat halmbrytaren men tydligen lönar det sej att kolla alla alarm.

Fem fel på fyra dagar blev det i år. Då jag hade kört sista åkern så märkte jag att bakre skakarhållaren hade brustit. Den måste i alla fall bytas nu genast så den är hel nästa år. Man glömmer lätt allt som borde göras då det är ett helt år innan man behöver tröskan igen. Vissa delar håller jag i lager såsom gummibussningarna för skakaren men tydligen måste jag skaffa fler delar att ha hemma.

Ännu ett fel – skakarhållaren har brustit

Och skörden då ? Som jag tidigare konstaterat så gick det mesta fel i år. Fjolåret ställde till med elände eftersom höstsprutningen gick dåligt. Det var fullt med ogräs på åkrarna – mest baldersbrå. Ändringarna i stödreglerna gjorde att tre åkrar blev mångfaldsogräsåkrar. Och så gick årets besprutning dåligt. Juni var så torrt att ogräset inte hade grott före besprutningen. I juli kom däremot ogräset med kraft.

Tröskning av baldersbrå

Inga böljande vetefält i år

Jag borde ha brutit vallen på 8 hektar i fjol höstas men osäkerheten ifråga om de nya stödvillkoren gjorde att jag lät bli. Så det var inte många hektar vete att tröska i år heller. Det går inte att komma med nya regler en vecka före vårbruket utan man måste veta vad som gäller minst ett år i förväg. Vi fick nog meddelanden att vi borde beakta de nya reglerna men vilka nya regler ? De kom först i maj i år …

Om två år kanske vi börjar få ordning på odlandet igen om nu inte politikerna och tjänstemännen ändrar reglerna på nytt. Jag har inget emot reglerna i och för sej men det går inte att ändra jordbruket med en veckas varsel. Det är som att vända ett stort fartyg inne i Suezkanalen – och det har man ju försökt med dåligt resultat.

Nu har jag kört glyfosat på eländet och det borde ha varit goda förhållanden vid besprutningen så kanske det ser bättre ut nästa år. I år bytte jag GPS-program till AgriBus (japanskt). Det är ganska tydligt och lätt att använda i jämförelse med det ungerska Machineryguide som dessutom bara fungerar på den gamla plattan som har sett sina bästa dagar. Även om jag inte tycker om att AgriBus kör upp all min data på nätet. Jag vill ha lokal lagring så att inte alla skurkarna kan stjäla mina uppgifter. Molnlagring är fullständig idioti. Ungefär som att frivilligt sätta huvudet under giljotinen.

GPS-besprutning

GPS är absolut nödvändig då jag skall spruta vallen. Vi har så oregelbundna åkrar att man inte vet var man har sprutat efter de två första varven. Tyvärr tog åskan kål på vårt RTK-system (som ger 2 cm noggrannhet) och plattans inbyggda GPS har upp till 3 meters fel vilket är för mycket. Men vi skall väl snart få det reparerat igen.

Nu hoppas jag på torrt väder så jag kan hacka vallen ännu i höst. Då förmultnar den bättre under vintern så den inte krånglar på våren. Vi har direktsådd och torr halm eller torrt gräs brukar fastna i såmaskinen. Hacken är under reparation just nu för stödhjulens lagring är dålig. Med hjälp av fräsen tänker jag sätta in nya glidlager men lagerhållarna är helt slutslitna så få nu se om det lyckas. Det går att köra utan stödhjul men då kan hacken gå i jorden där det är ojämnt.

Urborrning för nya glidlager på hackens stödhjulsfäste

Just nu gäller det att torka vetet men det är inget problem. Fukthalten var vid tröskningen omkring 20 % och elpriset har de senaste dagarna varit på båda sidorna om noll. På lördag hotas det med regn men annars lär vädret bli torrt (om man nu tror på prognoserna).

Det har varit en tuff sommar men nu är maskinerna ihopskruvade och tröskningen klar. Man kanske hinner med litet byggarbete ännu höst.

Augusti 2023 kom med regn

Det var en torr försommar och utan åskregnen efter midsommaren så hade det varit katastrof. Det gick illa med mångfaldsåkrarna där inget grodde – utom tistlar och baldersbrå. En sorts mångfald förstås men inte riktigt den avsedda.

Mångfald av ogräs – mest tistlar och baldersbrå

Det visade sej senare att regnen efter midsommar i alla fall fick något utsäde att gro och nu i augusti finns det faktiskt litet honungsfacelia. Men var finns den hårdsvingel som utgjorde 80 % av blandningen ? Kanske den kommer senare för nu i augusti fick vi över 25 mm regn.

Litet honungsfacelia kom det sent omsider

I år har potatisen underligt nog växt bra trots torkan. Nästa år kanske vi får äta egen potatis. Fjolåret var katastrofalt ifråga om potatis och det vi fick hade ruttnat så vi har ätit halvrutten potatis halva sommaren och nu är den också slut. Utom i Medåker där vårt potatisland i gräskomposten är hur frodigt som helst. Vi försökte köpa potatis i butiken men den smakade pyton och var grön (dåligt lagrad). Till all tur har grannen kvar gammal potatis som han haft i sitt fina kalla lager.

Potatisen har klarat sej bäst i år

Den här sommaren gick till att måla gamla folkskolan. Alltså Göran, Albert och Wixo målade och jag sprang omkring och störde dem. Duktiga pojkar – nu är det bara litet fönsterfoder och plåtlister kvar.

Nästan färdigmålad – litet fönsterfoder kvar

Det var fint väder för utomhusmålning – utom att det var för hett i solen men då gick det bra att måla på baksidan. Traktorn fick vänta och det passade fint att skruva sönder den då det började regna.

Det var litet problem eftersom den har frontlastare och jag ville helst inte ta bort fästjärnen. Det visade sej att det gick att lämna kvar dem men sedan var det problem med en axel som hade rostat fast. Det gick att komma åt den genom luckorna på sidan och efter ett par dagar med rostlösningsmedel och hackande så kom den loss.

Den rostiga axel i mitten (den grövsta delen)
Specialvagn för traktorer

För många år sedan konstruerade Ingmar och brorsan en specialvagn på skenor just för byte av koppling på traktorer. Fast då var traktorn en MF-65 på 2000 kg och den stora Zetor 14245 väger 6000 kg. Det visade sej att vagnen i alla fall fungerade bra – då vi först fick loss den rostiga axeln.

Kopplingen redo att skruvas loss

Med traktorn i två delar så var det bara att skruva loss kopplingen från svänghjulet och lyfta bort den. Det var inte så lätt för den är stor och tung. Sedan var det spännande att se om den nya lamellskivan passade. Och det gjorde den. Till all tur ändrades modellerna för de gamla Zetortraktorerna så sällan att man inte har problem med reservdelar. I motsats till exempelvis Volvo där delarna ändras flera gånger per år och det är stört omöjligt att få passande delar.

Slutsliten lamellskiva

På den gamla lamellen hade nitarna redan börjat slitas ned så det var minsann inte onödigt tidigt att byta skiva. Sedan var det bara att skyffla ut massor med oljig smörja och rengöra räfflorna på axlarna grundligt samt smörja in dem med fett och hoppas att de inte rostar till nästa gång.

Mellanhuset för kopplingen

Lägg märke till att hydraulpumparna (servo till vänster och huvudpumpen till höger) kan bytas utan att traktorn delas. Det är bara att ta bort luckorna på sidan och skruva loss pumpen. Då vi var i Sverige så berättade vår granne Lars-Erik att hans Zetor blev på åkern då han plöjde och hydrauliken slutade fungera. Han trodde det skulle bli mycket problem att få den hem och reparerad men reparatören kom ut till åkern och bytte pump så den var igång igen samma dag.

På bilden ovan syns också cylindrarna som trycker in kopplingen då man vill koppla ur. Enkelt och effektivt och man behöver inte ställa in kopplingen.

Och så var det då att sätta ihop traktorn igen. Problemet är att centrera kopplingsskivan. Jag försökte med en gammal konstruktion med två rör som fungerade bra på lilla Zetorn men det gick inte. På Zetor 14245 så behövs det tre hack på centreringsdornet: 20, 32 och 47 mm. Med två spaktaljor och två domkrafter fick jag nästan ihop delarna – men med 22 mm kvar så var det stopp. Att vrida svänghjulet, spänna hit och dit och lyfta växelvis med domkrafterna hjälpte inte. Det var troligen 47 mm hacket som inte var rätt. Så jag fick dra isär delarna igen och börja fundera.

Nästan ihop – men nästan gillas inte …

Så nu sitter jag här och skriver medan jag väntar på mera verktyg till fräsen så att jag kan fräsa ett ordentligt centreringsdorn. Om man inte kan centrera kopplingskivan så går det bara inte.

Jag köpte en fräsmaskin i fjol men jag har ännu inte så mycket verktyg till den. Speciellt saknas ett rundmatningsbord och en svarvchuck. Nu kan jag inte fästa ämnen för rundfräsning. Och det går inte med tejp och skruvtvingar för de måste sitta fast riktigt stadigt vid fräsning.

Det tog mej ett par dagar att hitta rätt verktyg. Jag brukar se på tyska nätsidor där de har grundliga videor och förklaringar hur man svarvar med en fräs. Sedan tog det tid att hitta de delar som behövs – det fanns inte allt på ett ställe. Efter fyra beställningar från fyra olika firmor så tror jag att jag fått ihop det som behövs. Men det tar tid att få dem levererade även om man vanligen får leveranser från Tyskland lika snabbt eller snabbare än från det egna landet.

Det är många firmor som efter EU-direktivet i fjol inte drar av momsen och då blir det genast betydligt dyrare. Speciellt Sverige är dåligt och det är bara ett fåtal firmor som man kan köpa ifrån. Surt var det att den holländska firma som jag köpt fräsen ifrån inte levererar till Finland alls utan bara hänvisade till importören – som har satt ett par hundra euro till på priset. Bäst är Amazon.de som ofta levererar gratis (över 99 euro) och alltid drar av momsen. Tyvärr är Amazon i Sverige (med lager i Eskilstuna) inte lika bra utan de levererar bara inom Sverige.

Det är inte så bråttom med traktorn men jag måste få ihop den för att köra ned den torra flisen från torken så vi kan flisa en sats till medan det är torkväder. Den första satsen hade mycket fint torkväder och tillika kunde jag använda elström från solpanelerna som gav maxeffekt i det starka solskenet. De bästa dagarna var det hela 9 grader skillnad mellan inkommande och utgående luft vilket betyder att flisen torkade mycket bra. Luftens relativa fuktighet var då nere i 33 %.

Torkning den 12 juli på eftermiddagen med 9 graders skillnad

I juli så installerade jag också fjärrstyrning till torkfläkten. Jag satte in en Shelly Plus1PM men måste också installera en ny rutter nära torken för den trådlösa WiFi kommunikationen har en väldigt kort räckvidd för en bondgård. Till all tur hade jag tidigare dragit en Ethernetkabel till torken så det gick ganska lätt att installera. Priset på en rutter har också gått ned kraftigt och är nu under 40 euro (enligt idealo.de) för TPlinks Archer C6 som hör till de bästa även om det finns ännu billigare (men sämre). I alla fall så går det inte att sköta all kommunikation på en bondgård trådlöst utan man måste också ha ett stomnät med Ethernet- eller fiberkablar.

Fjärrstyrningsmodul vid torkfläkten (Internet)

Nu har det kommit AddOn till Shellys PlusPM-moduler så att man enkelt också kan mäta temperatur och fukthalt med samma PlusPM modul som man använder för styrning. På bilden ovan ser man att det går att ansluta upp till tre temperaturgivare (eller fukthalt) längst uppe. Dessutom kan man ha analoga och digitala ingångar längst nere. Man kan till exempel mäta spänningen i en ackumulator eller om en dörr är öppen eller stängd.

Styrning sedd på nätläsaren (Firefox)

På bilden ovan ser man att temperaturen vid torkfläktens ingång just nu är 20,1 grad Celsius. Det går dessutom att sätta in klockprogram (veckoprogram) och egentligen vilka programfunktioner som helst via Script-funktionen. Då vi var i Sverige så kunde jag ta kontakt via Internet och sköta torkfläkten därifrån. Fast det behövde jag inte för Henrik var i Hindersby då.

Jag har i flera år haft liknande system men då har jag varit tvungen att löda ihop dem från en mängd komponenter. Det nya är att här är allt färdigt till ett hyfsat pris (Shelly Plus1PM kostar 17 euro och Addon 15 euro enligt idealo.de). Jag sparar en hel del tid med modulerna.

I vår serie krångel och klåpande så kan jag sätta in att jag lyckades få pannan att slockna varvid flismataren matade in flis tills skruvens lager bröts sönder och skuffades ut. Inte första gången – det är ett elände då det går åt så litet värme (bara varmvatten) att skruven går så sällan att elden kan slockna. Och flisen sitter stenhårt i pannan och flisskruven måste borras loss. Då sitter man inne i pannan och borrar genom brännhuvudet vilket är väldigt roligt. Så nu stängde jag av pannan helt och satte varmvattnet på elmotståndet. Vi har en 500 liters boiler så man behöver värma vattnet bara en gång per dygn. Då kan man välja billigaste strömmen eller värma med solpanelerna. Eftersom elpriset varit mycket lågt – ibland negativt – så är det inte lönt att ha igång flispannan.

Flisstoppning – med tre säckar redan borttagna

I växthuset frodas en mängd växter och ute i trädgården dignar äppelträden under massor av äpplen – få se om grenarna bryts då de växer till.

Äppelträden börjar bli stora och i år är det äppelår
Växthuset på kvällen

I morse var jag ute vid ladan och det tycks vara ett bra år för svalorna i år. Jag räknade över 30 svalor på vårt ladutak – de flesta tydligen ungar. Vi har ganska många svalbon men vissa år lyckas de eländiga sjååråna (skatorna) hacka sönder dem och äta upp ungarna. Icke så i år. Se längst upp på taket (bilden nedan).

Svalor på taket till ladan

Och så till sist en ovanlig bild. Jag avskyr “selfies” självporträtt. Det är många som tagit livet av sej själva och andra bara för att få ett “fint” självporträtt. Men det är väl rätt att folk skall få se hur tönten som skriver här ser ut. Kameran som jag bär med mej hela tiden syns också – inga mobiltelefonbilder för mej. Vinjettbilden tagen för 13 år sedan är föråldrad. Det här skall inte hända igen på många år.

Självporträtt juli 2023

Det har varit svalt och skönt en tid nu men i morgon hotas med +31 grader (bara den dagen). Ovädret verkar gå förbi oss i sydöstra Finland även om västra delen och Sverige får oväder. Hoppas ni har en bra sommar i alla fall.

Hårda bud i Hindersby skog

Det har varit dåligt med skrivandet. Det har funnits en hel del att skriva om men efter en dag i skogen så blir det inte av för jag somnar över tangentbordet. Visst har konditionen blivit bättre men dagarna har också blivit längre och då man far till skogs klockan sex på morgonen och kommer hem nio på kvällen så räcker inte orkorna till.

Nå, det har inte blivit skogsarbete varje dag även om det sist och slutligen varit ganska hyfsat väder. Det såg illa ut i januari och februari då åkrarna låg nästan bara och det började slå igenom på skogsvägarna men så kom ett par ordentliga köldknäppar och skogsvägarna har varit fina ända tills nu. Men det har varit bråttom för man visste aldrig hur länge vädret höll i sej. Vi har kört ut anefter som vi har huggit så det finns inga hopar under snön (tror jag). Brorsan har blivit riktigt duktig med den lilla lastaren och har lyckats baxa upp de stora svarvstockarna trots att den är svag och har kort räckvidd.

Förra sommaren satte vi upp solpaneler och bytte tak och alla arbeten sköts framåt så mycket att jag bytte packningar för bakaxeln på Belarus först i januari och skogsarbetet började först i februari. Sedan harmade det att man måste deklarera i slutet på februari då skogsvädret blivit hyfsat. I början på mars tänkte jag sätta fart på huggandet men då föll lastaren framåt mot hytten för de nedre fästkrokarna hade brustit. Bara litet plåt blev skrynklig men det var nervpirrande att köra hem på krypväxeln med lastaren rakt upp. Sedan gick det fem dyrbara dagar till att svetsa ihop ett nytt nedre fäste.

Här syns sprickan i fästet – på andra sidan hade biten fallit bort

Fästet var tillverkat av 25 mm stål men det räckte inte till. Om lastaren lyfter 500 kg längst ut så blir kraften på nedre fästet över 30 gånger större: 15000 kg. Dessutom kränger lastaren svårt då man kör över stubbar och stenar. Maskinerna far nog illa i skogen. I år högg vi dessutom i stenbackar.

Det nya fästet svetsade jag ihop av 20×120 mm järn – två varje sida – så det borde hålla. Det är överdrivet tjockt men intressant nog är det brist på flatjärn så jag kunde inte köpa klenare. Valsverket i Ukraina som stått för en stor del av järnen är ju sönderbombat. För att hindra lastaren att kränga så mycket så spände jag fast de nya järnen med fyra 20 mm bultar. Om man drar till dem ordentligt så borde det nedre fästet inte kunna röra sej alls.

De nya fästjärnen

Den nya fräsmaskinen som jag köpte i fjol togs nu i användning och det var roligt att kunna borra ordentliga hål i grova järn utan att remmarna slirar hela tiden. Fräsen har växellåda med kugghjul och klarar upp till 40 mm hål i järn. Synd att jag inte hade den då jag svetsade ihop fästet till den nya lastaren.

Den nya fräsen invigd då lastarfästet reparerades

I mars kom det köldknäppar och vi körde flitigt upp breda spår. Skogsvägarna blev så bra att vi också kunde köra genom ett område som för 120 år sedan varit åker och ganska sankt. Eftersom vi inte varit där på många år så fanns det gott om torra träd. Nu är priset på energived hyfsat så vi körde ut dem. De ger bra ved utom de som legat på marken – dem flisar vi åt oss själva även om det mest blir damm.

Jag har trott att granbarkborrarna tagit livet av träden men nu börjar jag tänka om. För ett antal år sedan dikades skogen där och dikena är grymt stora. Det är möjligt att träden hade så ytliga rötter då de växt upp i sankmark och inte klarade av de nya dikena som sänkte vattennivån med omkring en meter. Om man därtill lägger de senaste heta och torra somrarna så är det inget under att granarna torkade bort.

De skogsområden som varit svåra att komma åt – sanka eller steniga – hade en hel del riktigt stora träd. Jag fotograferade först ett träd med 70 cm rotdiameter för att utse det till årets “bålaträä” (båla = stor) men så hittade vi allt fler lika stora.

Ett av många bålaträädär. Motorsågen har 15″ (38 cm) svärd.

Det verkliga bålaträä var nog det som det blev tre svarvstockar (58 dm) plus två vanliga stockar från. Det växte vid stenbacken nära ett dike på södra sidan. Det fanns en mängd nästan lika stora träd runt omkring så det blev långt och utan kvistar. Alla träd har jag fällt med motorsåg, kvistat och kapat. Förstås har jag använt lastaren vid fällning och flyttning av stockarna. Som liten var jag med då man för hand rullade stockarna upp på parsläden men de var betydligt mindre.

Motorsågarna som jag använt är en Jonsered 2147 och en Jonsered 2252. 2147:an är redan gammal men en av de bästa motorsågar vi har haft. Den har en grym fart på sågkedjan och skär så in i norden. Dessutom startar den nästan på första rycket. På 2252 som i princip är litet starkare har jag 15″ svärd för de riktigt stora bamsingarna. Den är modernare men inte bättre och krånglar ibland vid starten. På tal om hårda bud så blev 2252:an under ett träd där lommen slog upp och sedan föll ned på motorsågen. Visst brukar jag ta bort sågen men den kom i knipa så jag måste lämna den och stiga åt sidan för att inte hamna under roten. Fästet till bränsletanken brast och handtaget kroknade men med litet ståltråd så kunde jag fortsätta såga ända till slutet på vintern.

Svarvstockar 58 dm och över 28 cm i toppen

I mitten på mars så började också ena bakhjulet på Zetorn att läcka så det blev att ta en tur till Lindfors Däck i Kuggom där de fixar ringen medan man väntar – inte illa. Det var inte första gången för i fjol hade vi den andra bakringen sönder. Då måste vi ta loss hjulet i skogen men nu kunde vi komma hem till verkstaden.

Åter ett hjul som man måste ta bort

Det är inte så stor sak att ta bort ett bakhjul då man kan lyfta upp traktorn med stödfoten till lastarn. Vi har ju bägge lastarna fastsatta vid bakaxeln på traktorerna. Det är nästan rutin att plocka bort ett bakhjul.

Av de stora 150 år gamla granarna var nog en del rötskadade men mindre än jag fruktat. Det värsta var en stor gran uppe på stenbacken som hade hela 15 meter röta – brunrötan kan gå långt upp i stammen. Visst borde man ta bort de gamla granarna tidigare men vi har inte hunnit. Å andra sidan verkar det litet fånigt att hugga 70 år gamla granar – det blir ju bara pinnar av dem. Och står de dessutom så glest som gallringsrekommendationerna anger så är de fulla av kvistar. Sådant virke vill åtminstone jag inte ha.

En sorglig syn – röta
En gammal björk som inte blir till kvalitetsvirke

I mars hade snön börjat smälta bort men så kom det omkring 30 cm snö i slutet på månaden och det blev vinter på nytt.

Den 24 mars 2023 …
… och den 1 april (inget skämt)

Början av april var ganska kall och vissa nätter var det kring -17 grader. Vi måste köra upp spåren på nytt men det blev bra skogsvägar och vi fick ut en hel del virke på grund av kölden. Eftersom jag mest är bakom kameran så finns det inga bilder av mej men jag måste sätta ut en för att bevisa att jag faktiskt varit i skogen den här vintern:

Artikelförfattaren har fällt ett (litet) träd

En vecka in i april gick det bra med skogsarbetet men nu börjar solen mjuka upp spåren – speciellt vid virkesupplaget. I skogen håller vägarna ännu men vid sidan av vägarna finns det ingen tjäle under snön. Så nu avslutar vi skogsarbetet för den här vintern. Några träd skall ännu fällas vid virkesupplaget.

Nu sätter jag in bilderna på virkeshoparna från vintern 2023. Det blev mycket energived men också stockar. Massaved blev det nästan inte alls. Och allt är bara gran.

Resultat från skogsarbetet 2023

Den stora hopen närmast kameran är energived liksom därpå följande hop (4 meter och 3 meter skilt). Längre inåt skogen finns våra hopar med flisved för eget bruk. Där finns också torra stockar av god kvalitet men jag är rädd att vi inte orkar såga så mycket för eget bruk.

Till sist måste jag presentera vår nyaste familjemedlem som kom i slutet på mars. Han håller i gång dygnet runt även om han sover allt emellanåt. Det var inte min idé men allt motstånd var förgäves. I värsta fall får jag och våra fyra katter flytta ut i stallet …

Fjomp (Ruff enligt de andra i familjen)