9 november, 2020 av Nisse

Fars dag, och farfars, och farmorsfars och …

Egentligen tycker jag att Fars dag är onödig – det räcker bra med Mors dag. Men det kommer alla möjliga dagar som huvudsakligen beror på att butikerna vill sälja mer. Rena inflationen som ifråga om de katolska helgonens dagar.

Jag har inte varit nån speciellt bra far men barnen har ju också en mor. Huvudsaken var att få dem upp till vuxen ålder så att de klarar sej själva. Och det har de gjort – de brås säkert på sin moder. Några farsdagspresenter behövs inte. Det räcker bra med barnen och deras familjer som klarar sej bra. Då är man riktigt nöjd.

Man tänker i alla fall på sin egen far (han hade varit 105 år i år) och vad han åstadkommit. Då man bor på en bondgård så är det mycket handgripligt. Ladugården är troligen det största som farsan fick till stånd 1945. Då man jämför den med den gamla ladugården där korna stod tjudrade längs väggarna i ett litet utrymme så är skillnaden stor.

Nya ladugården 1952, sju år gammal
Gamla ladugården bakom bilen i slutet på 1930-talet

Den gamla ladugården användes ända fram till 1945. Min farfar längst till vänster och bredvid honom står farsan. Min farmor är alldeles mitt i bilden. Röret ovanför användes för att fylla på vattentunnan i köket med pump. Då tunnan var full så slog famo med spiselkroken i röret och fafa stängde då av pumpen – den tidens fjärrstyrning.

Farsan mekaniserade också arbetet. Den första traktorn var en Fordson Major med pigghjul som köptes i slutet på 1940-talet. Den ersattes ganska snart av en likadan med gummihjul och hydraulik. Sedan kom Massey-Ferguson 65 år 1960 som fick frontlastare för att lasta gödsel på JF-spridaren. Det var ett mycket tungt arbete att sprida för hand. Sedan kom MF-165 år 1970 och en bogserad Aros skördetröska som ersattes med en JF-90 skördetröska. Och mera maskiner och nya torkar byggdes.

Kossorna och mjölken var det viktigaste ända fram till 1975 då de såldes och jag byggde en ganska stor kalluftstork på ladugårdsvinden. Farsan var mera för mjökproduktion men morsans fötter gav upp och varken jag eller brorsan kunde ta över. Det hade också varit nödvändigt med stora nyinvesteringar. Nå, nu har kalluftstorken fungerat i 45 år.

Men tidigare generationer syns också. Min farfar kom som måg från granngården och fick bygga en andra våning på huset 1930 och en stor lada. Moofa (min farmorsfar) pratade stolt om ”te stoor ledun” som byggdes 1929. Fafa födde upp hästar och var en duktig snickare. Hans möbler var välgjorda och dem använder vi ännu.

Moofas stora arbete var att flytta hela bondgården vid storskiftesregleringen 1908. Han köpte också den andra halvan av Bos-Sestu som på 1800-talet var delat i Bos-Sestu-Stuvus och Bos-Sestu-Kamars. För att betala köpet så körde han havre till Strömfors bruk. Det var inte så lång väg tvärs över Tallmosan med släde på vintern.

Det går en lång linje av fäder och morfäder ända tillbaka till Gustav Vasas jordabok 1530. Därefter försvinner fäderna ur historien. Men byn var fullt uppbyggd redan då med i stort sett alla gårdar som funnits sedan dess även om de delats flera gånger.

Ingen vet hur långt tillbaka som förfäderna har odlat jorden i Hindersby men knappast tidigare än för 5000 år sedan för då var våra åkrar en vik från Östersjön. Men på den tiden bodde troligen förfäderna i Mälartrakten. Först på 500-talet började de ro över Ålands hav och vidare till Ladoga och Volga. Det vet man att de gjorde för det finns arabiska silverdirham (mynt) på Helgö och Birka i Mälaren.

Nån kanske tröttnade att ro och steg i land och började hålla kossor på strandängarna innan de sökte sej upp med Tessjö å till Hindersby. Men det vet man inte med säkerhet även om arkeologerna är otroligt duktiga på att läsa av spåren efter de första bönderna. Jag läser just nu Rautakymi som handlar om spåren efter laxfiske och järnframställning vid Kymmene älv vid Abborfors där Marknadsbacken finns. Alldeles bredvid oss går en gammal stig längs åsarna just dit ned. Den syns tydligt ännu eftersom den trampats i närmare tusen år.

Nån förfader kom kanske den vägen till vår by eller så kom de med båt upp med ån.

Glad Fars Dag !

31 maj, 2020 av Nisse

De fagra blomsterängar

I går var det åter en skolavslutning. De som nu går i skolan kan om 70 år berätta att det var en ganska ovanlig avslutning utan de stora festerna. Vårt äldsta barnbarn slutade i högstadiet (fast det kallades mellanskolan på min tid) och skall börja i gymnasiet och vi drack faktiskt kaffe (utomhus) för att fira det.

Vår fagra blomsteräng

Vädret slog om och från en ganska kall vår blev det varm sommar. Jag är riktigt nöjd med såningstiden för det brukar vara stekhett i hytten – men inte i år. Nu är det också bra med värme och torka för jag skall fortsätta med taklagandet på baksidan.

Nackdelen med sommarens ankomst är att gräset, alltså ogräset, växer fort. Jag tror nästan det blir tio centimeter längre för varje dag. Och så måste man plocka fram gräsklippare och trimmer och försöka få igång dem. Det är en sak som jag avskyr. Gräsklippning är det mest onödiga arbete som finns och gräsklippare är de värsta maskiner som finns. De har ståltrådar och små plåtar och ynkliga fjädrar som skall reglera motorn men aldrig gör det.

Om brexit skulle få till stånd att det aldrig mer kommer B&S över Engelska kanalen så understöder jag det. De eländiga motorerna har dessutom varenda skruv med tums gängor så man måste köpa dem som reservdel. Nu är det torrt och man borde bygga och laga taket förrän regnen kommer och så måste man bråka med de här skräpmaskinerna. Jag tycker inte om att skruva med maskiner som använder mindre nycklar än 19 mm (17 och 13 bara i specialfall).

Ena röjsågen har trimmer och den är ganska effektiv men i början darrade den något förfärligt. Då jag började se på trimmerhuvudet så saknades en bricka som centrerar det men till all tur fanns den i trimmerlådan så nu går den att använda.

Den andra röjsågen har klinga och den behövdes också för att få bort allt sly som växt upp bakom huset. Och så tog jag bort en gammal häck. Det tog ett par dagar att röja upp en väg så jag kan köra med traktorer till baksidan av huset och en halv granhäck strök också med. Två riktigt stora lass med kvistar kördes till kvistarnas gravgård i en skogslagg.

Gammal granhäck

Granhäcken är också på listan för förnyelse. Den är planterade före min tid – troligen på 1930-talet. Det går inte att klippa ned en granhäck så det är bara att plantera ny. Vi vill nog ha en granhäck mot norr. Den skyddar mycket bra mot nordanvinden även om den inte ser så vacker ut. Nåja, den ser bättre ut nu då den fått växa fritt än då vi försökte klippa ned den. Men vissa kvistar kom 4-5 meter ut från häcken så den tar mycket plats.

Nu gäller det att komma igång med takarbetet. Det är bråttom nu då det är fint takväder för det är för sent att ha bråttom då det börjar regna. En stor fördel med baksidan av huset är att det är skugga största delen av dagen. Men där finns ingen balkong som på framsidan där vi förvarade verktyg och material. Man kom också bekvämt upp på ställningarna från balkongen. Nu skall det klättras på stegar hela tiden. Frontlastaren tänkte jag använda som materialhiss men trots att den lyfter ganska högt så är huset ännu högre.

Hissen

Stolparna från framsidan kan jag använda på nytt för ställningen och likaså annat virke. I fjol sågade jag så mycket takvirke att det borde räcka för baksidan också. Det gäller bara att sortera allting och försöka komma ihåg vad som skall vart. Ställningarna blir annorlunda nu och jag kanske måste bygga dem i två våningar på grund av det brutna taket.

Lilla hjälpredan

Huset är högt. Den lilla lastaren räcks inte upp alls så jag måste nog ta den stora till hjälp då jag vill ha material upp på taket. Men den fungerade bra för att ställa upp stolparna. Och skogsvagnen passar bra till att köra virke med nu då jag fick styrningen att fungera.

Här är det torrt överallt och brodden skulle behöva regn. Det är inte så bra för taklagandet men jag behöver inte fundera på saken desto mera för vädret blir vad det blir i alla fall. Om det regnar så har jag mycket regnvädersarbete i verkstaden.

Och så kan vi alla på behörigt avstånd sjunga den ursprungliga texten från år 1695 (ur Svenska Akademiens arkiv):

Den blomstertid nu kommer
Med lust och fägring stor,
Nu nalkas ljuve Sommar,
Då gräs och örter gror.
Den blida Sol uppvärmer
Allt vad har varit dött ;
Då hon oss skrider närmer,
Blir det på nyo fött.

24 februari, 2020 av Nisse

Flytta nyåret !

Jag stönar och deklarerar och stönar igen. Det är den värsta veckan på året men snart börjar solen lysa. Egentligen har den redan börjat lysa men den lyser mycket klarare då man har deklarationen inskickad.

Den så kallade vintern i slutet på februari 2020

Då man sitter och svettas med kvitton och moms och invecklade regler så börjar man fundera på allt möjligt. Nu kom jag på den smarta tanken att nyåret borde flyttas. Medan man deklarerar så tänker man ju bara på det gångna året så det naturliga nya året börjar först då deklarationen är klar.

I början på mars kan man börja tänka framåt och fundera på vårsådden och planera för sommarens arbeten. Solen skiner och snart börjar snödropparna sticka upp. Fast någon snö har vi inte sett mycket av. Möjligen börjar vintern den här veckan eftersom prognosen lovar minusgrader både dag och natt.

Förra veckan var det så uselt skogsväder att jag började deklarera i stället och det var ju bra för i morgon skall det blir skogsarbete. Skogsvägarna håller inte ännu för traktorerna men det är åtminstone torrare och mindre lerigt.

Jag är bara rädd för vädret i april och maj – det kan bli mycket kallt och regnigt. En så här varm vinter slår troligen tillbaka och det är inte så roligt. Under svältåren 1867-68 så sådde man redan tidigt på våren men sedan kom det kyla som förstörde alla grödorna. Det är ganska dumt att tro att vi hädanefter bara har varma vintrar. Vädret är så oberäkneligt att det kan slå om fullständigt när som helst.

Snart börjar i alla fall det nya året (enligt min tideräkning) och vi får sjunga Den blomstertid och hoppas på en ny och bättre växtperiod …

Jag blev intresserad av Den blomstertid som ju sjungits i skolorna i långa tider. Texten tillskrevs Israel Kolmodin 1694 (verksam på Gotland) men en del hymnologer (som forskar i ursprunget till psalmer) menar att den kommer från en gammal folkvisa.

Jag har mycket svårt för ”moderniseringar” – också av sångtexter. Det är som att smeta modern plastfärg på en gammal antik byrå eller ”förbättra” en tavla av Rembrandt. Fruktansvärt. Så jag använder de ”riktiga” orden från ”Sjung !” 1950:

Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor.
Nu nalkas ljuvlig sommar
då gräs och gröda gror.
Den blida sol uppväcker
allt vad som varit dött.
Hon allt med grönska täcker,
och allt är återfött.

Det är inte stor skillnad men de sista fyra raderna är ”fel” i den nya versionen:
Den blida solen väcker
allt det som varit dött.
Den allt med grönska täcker,
och allt blir återfött.

Förstås måste jag förstås erkänna att ”min” version inte är den ursprungliga från 1694:

Den blomstertid nu kommer
Med lust och fägring stor,
Nu nalkas ljuve Sommar,
Då gräs och örter gror.
Den blida Sol uppvärmer
Allt vad har varit dött ;
Då hon oss skrider närmer,
Blir det på nyo fött.

21 juni, 2019 av Nisse

Johannistandjin 2019

Midsommarstången är åter uppställd i Hindersby på Lekstrand – den gamla Leikanlindån. Här kallas midsommar för Johanni (efter Johannes döparens dag 24 juni).

Mekaniserad johannistang
Uppställd och fastbultad
De nordiska flaggorna pryder stagen
En hel del åskådare
Kaffebordet

Med dessa bilder önskar jag alla Eitt Gått Johanni (En God Midsommar) från Hindersby. Nu är mitt johannifirande förbi och jag klättrar upp på taket och börjar skruva fast skivor.

31 december, 2018 av Nisse

Ovanlig jul

För mej var det en ovanlig jul eftersom jag inte hade någon katastrof som borde skötas. Ladans golv var färdigt och Zetorn (som ju var en katastrof) kunde jag inte göra nånting åt eftersom jag inte fått reservdelar. Inte ens flismataren var sönder …

Det saknades inte sysselsättning för jag tog itu med att uppdatera alla datamaskiner och där fanns det minsann arbete. Ju längre man lämnar dem desto mer problem blir det vid uppdateringen. Och så började en del hårdskivor säja upp kontraktet och det blev att kvicka tag ta säkerhetskopior. Jag har länge tänkt starta upp telefoni och meddelanden som INTE är beroende av Google, Facebook och andra spionfirmor vilket är helt möjligt. Man kan ringa över nätet med IP-telefoni utan att blanda in någon operatör alls. Men det krävs litet installation av fri programvara först.

Det finns en hel del program såsom Serval Mesh som inte behöver någon infrastruktur alls – ingen operatör, inga basstationer och inget nät heller för den delen. Det är utvecklat för krissituationer då man kan räkna med att all infrastruktur är förstörd. Och den passar bra för en självförsörjande bonde också. Förstås måste man få kontakt på något sätt och då måste man använda WiFi, Blåtand eller liknande. Och jag har en massa gamla basstationer liggande från den tiden vi inte hade fiber. Tanken är att åtminstone få igång larm från pannrummet till min mobiltelefon. Det är mycket trevligare att få ett meddelande att flisen är slut på kvällen än att vakna upp till en iskall panna på morgonen.

Förutom dataunderhåll så har jag läst böcker på julen. Mest är det fackböcker om historia, språk och byggnadsvård. Det här året köpte jag en massa böcker som jag ännu inte hunnit läsa. Det är inga romaner utan de tar en massa tid att läsa – eller egentligen studera. Jag kom igenom John Krafts böcker om det tidiga Sveariket (ca. år 100-1000) som var riktigt intressanta. Nu lärde jag mej en hel del nytt igen. En grundlig bok om runor börjar jag också ha kommit igenom. Visste ni att man i Dalarna använde runor långt in på 1800-talet ?

Zetorn har stått stilla hela julen men under mellandagarna delade jag den i två delar och tog bort vevaxeln. Nu är det inte mycket kvar av den traktorn.

Tudelad Zetor

Jag måste ställa framdelen på två stadiga vinkeljärn. Vi har en vagn som kan användas då man delar på en traktor men den måste jag ta bort för att kunna skruva loss vevaxeln. De pallbockar jag använder för bilarna är alldeles för låga för en traktor.

Tom motor

Av motorn är det nästan bara skalet kvar. Vevaxeln var annars en tung baddare – jag börjar förstå varför verkstäderna lyfter ur hela motorn och placerar den i en vagga som kan svängas hur som helst. Då man ligger under motorn och skruvar så får man lätt en massa olja i skägget – alltid finns det litet kvar i något rör. Det var också sina problem för gubben att krypa omkring under motorn. Man börjar bli styv och stel på alla de sätt. Det värsta är att jag redan spräckt två byxbakar så nu blir det att plocka fram symaskinen och börja lappa …

Efter jul fick jag den nya vevaxeln men inte ser den ut som den gamla ! Frågan är om den passar. Remskivan i framändan är inte något större problem för den kan jag byta men de övriga måtten får inte vara annorlunda. Den gamla remskivan var fäst med räfflor medan den nya har koniskt fäste. Jag kollade på nätet och det finns inte att få en vevaxel med samma kod som den gamla. Inte så ovanligt men frågan är vilka förändringar som gjorts i de nyare.

Ny (uppe) och gammal (nere) vevaxel

Det är alltid samma problem med reservdelar. Vanligen måste man byta tre gånger. Det blir inte bättre av att Zetorn är 43 år gammal. Det goda med Zetorn är att de ändras ganska sällan så det finns en möjlighet att de nyare delarna passar.

Få nu se om Zetorn står kvar sönderskruvad i verkstaden ännu nästa sommar … Den skulle behövas nu så att vi får ut virke ur skogen. Vädret har ju varit fint för skogsarbete så det harmar nog. I värsta fall får jag köpa en ny begagnad Zetor från 1980. Priserna är inte så höga på dem numera. Eller beställa ny vevaxel ända från Slovakien …

Nå det kommer snart ett nytt år så

Gott Nytt År till er alla !

11 september, 2018 av Nisse

En doft av dynga

Vissa tycker att kodynga luktar illa men jag känner mej bara ung på nytt och minns tiden då vi hade kossor. Jag gillar kossor (men inte då de blir sjuka). Det har varit dåligt med doften av dynga de senaste åren men i går fick vi två lass äkta kodynga som tack för klövern som Klinkas körde in från vår gröngödslingsvall.

Vi satte den ganska nära till ladan (och huset) så det var ganska stark doft i början – men den avtar snabbt. Och jag tycker ju bara det doftar ungdom. Trädgårdsmästaren i familjen var lycklig då hon får fin gödsel. Den skall ligga och ”brinna” åtminstone till nästa år men blir bara bättre med tiden.

Föriga bisin sade ju ”Det luktar pengar” då stadsbon förfasade sej över dynglukten. Kodyngan är inte mera så viktigt för gödslandet  – utom för ekobönderna – men förr var det enda möjligheten att få det att växa. Tyvärr äter kossorna från tio hektar men dyngan räcker bara till en hektar.