Redan tidigare så hade vi älgar på besök men efter det att vi fällt ett par stora aspar så har vi dagliga besök. I förrgår var det fem älgar som stod och åt på de klenare kvistarna på de fällda asparna. Då jag kom körande med traktorn så for två kalvar iväg och tre större älgar såg litet oroliga ut. Men då jag stannade (med motorn igång) så lugnade de tre sej och fortsatte äta. Sedan kom brorsan körande med den andra traktorn men det brydde de sej inte om. Först då vi började fälla stora granar så drog de sej långsamt bort.
Det var ganska bra skogsväder men i dag är det kallt igen. Temperaturen vill inte orka över -16 grader och då är oljan ännu styv och lastaren långsam. Så jag tror att jag deklarerar igen. På söndagen skall det bli +5 grader men sedan blir det måttliga minusgrader (-10). Därför lönar det sej att deklarera nu och fara till skogs nästa vecka. Nu sitter jag inomhus och eldar. Jag sågade knåbbar (kubbar) av de torra granarna förra veckan och nu klyver jag och eldar med dem. De brinner bra om man klyver i tillräckligt små vedträn.
Jag fällde en bålagren (stor gran) som var 60 cm i diameter och fick två svarvstockar (58 dm) plus två 52 dm stockar från den. Det är en bra kandidat till årets bålaträä (stort träd) men där finns en ännu större gran så om vi får omkull den så blir den troligen årets bålaträä. Men jag tror jag måste montera ett längre svärd på sågen för att det skall lyckas.
För övrigt så blev jag tvingad till läkarundersökning i går. Det är närmare 60 år sedan jag var på Tilkka (arméns sjukhus i Helsingfors) efter en kollision då vi återvände till Dragsvik efter en permis. Jag har undvikit alla läkare och sjukhus sedan dess (jag har sjukhus- och läkarskräck). Flickan som tog blodtrycket tyckte att det inte kunde ha varit bättre så det var bra att jag hållit mej borta. Det beror säkert på skogsarbete varje vinter. Man hålls i prima skick bara man är i skogen på vintern. Men visst går det långsammare och så faller man oftare nuförtiden.
Det var fastlagstisdag i går så jag fick fastlagsbullar till kaffet (temlor som Ture Sventon säjer). Tyvärr åker vi inte mera langliini (långlinet) men jag minns att min moster Karin från Kungsböle i Strömfors kunde ramsan:
Ååka, ååka langliini;
Liin langt såm töumåna ;
Knoppana såm böunåna ;
Sjeltjin å sjevan ;
i grannas mooris nevan.
Tack Nisse för dina skriverier.De de trevligt och följ med händelserna där i lappträsk dessitom tycks vi sysslamed likadan maskinpark så tiden går för det mesta i smidjån ti lappa alla gamla skrot..
Idag sku Dukaton mod 05 besiktas men he blei bumerang he va liti glaput i nedre kulleden så arbeiti ismidjån slutar int.Sen liti om diallektn he tjäns så bikant ti hör om knåbbar o bålaträä ,bålabisin kommer sa föräldranan när dom skräämd båånen . Förr när dom tjärna smöri hadd vi kräcklån i åtjärnån men tiriln e bekant. Ja tror att lappträsk dialektn e nära besläkta me pyttis dialekten , he kommer säkert från tiden när
lappträskaren tvingades ga ti fots till körkan i pyttis he to ju mytji tid så tär lärddom kvaraadras diaalekt.
Hälsningar från Ola i Västerby
Tack själv – trevligt att nån ids läsa det jag skriver.
Brorsan kör nu med den äldre Ducaton (2006) som hade eitt glapahål (gapande hål) i en balken som vi svetsade. Den gick igenom besiktningen i december så nu kör vi åter till skogen med den. Tyvärr har den dålig motorvärmare som i den här kylan måste vara på hela natten. Det är oftast kö till verkstaden för alla maskinerna men det blir inte dyrt att lappa själv.
Morsan va heim ifråån te svensk deiln åå Pyttis (Strömfors) så ja ha höörd te språåtji å såm liiknar Pyttissprååtji ganska mytji. Men he e ennu eldäri en våårt språåk. Åm du siir Koivus Lasse så hels nu ti hånå. Vi boodd opa Eleevheime i Lovisa tå näär ja djick i skoolan. Vi ha tenkt mars opp te gamal Tjörkveein ti Pyttis såm ennu syyns riktitt braa jäär i skooin alldeilis vidär vånn råå. Men he ska noo blii somar först.
Jag fällde också årets bålaträä för ett tag sen. Det var en gran som mätte 70 cm en väg och 80 cm andra vägen på stubben. Den hade tyvärr en stor skåra längs ena sidan närmast stubben, blixtnedslag i dess ungdom kanske? Dessutom var den rutten på de två första klabbarna. Det kom ändå tre friska stockar till, det var ett ovanligt långt träd för att vara i min skog. Grövre stockar än 60 cm vill man heller inte ha till sågen här i stan. Det vill vara lite svårt att rikta så stora träd när man fäller, så det blev förstås en fin promenadväg tvärs genom en dunge med smågranar sen…
Årets bålaträä är ännu inte fällt hos oss men vi har tre-fyra kandidater. Först måste jag montera ett längre svärd på en såg för jag tror inte 13 tums svärd räcker till. Och så måste man vänta på lämplig vindriktning för inte ens stora lastaren räcker till då blåsten tar tag i toppen på stora ludna granar. De far helt enkelt åt det håll dit det blåser antingen man vill det eller inte. Man borde fälla dem tidigare förrän de blir så stora men vi hinner inte. Felet är att vi lämnade en hel del avverkningar ogjorda under de år jag jobbade i Otnäs. Visst var vi i skogen varje vinter men vi gallrade mest. Så nu har vi en hel del jobb att föryngra och förnya. Det är ju trevligt att få en massa kubik men rötan är ett gissel hos oss. Men den slår helt oväntat både mot gamla och yngre träd. I dag var alla stora granar helt friska (till all tur).