Gallringen i pelarsalen fortskrider.

Mycket av min tid går nu åt till redovisning av fjolåret och planering av kommande säsong men jag försöker nog nästan dagligen köra nån tank med motorsågen också. Figuren som jag håller på med ligger lättillgänglig och blott någon kilometer från hemmet så har man någon timme till övers så är det bara att åka dit, slipper till och med med bil till beståndsgränsen. Jag skrev ju kort om pelarsalen tidigare och kom ihåg att jag lovade posta en “efter” bild också, så här kommer den. Bilden nedan borde vara tagen på ungefär samma plats.

Bild från samma ställe som i inlägget om batterisågen. Glesare än så här gör jag inte i detta skede.

Det har på sistone varit en hel del skriverier i pressen om att gallringarna är för glesa och körstråken för breda men det tycker jag inte att man kan påstå i detta fall åtminstone. Snarare tvärtom men det är ett medvetet val för jag tänker låta stammarna stabilisera sig och svälla till lite några år innan jag glesar ur bland huvudstammarna. Så kan man göra då man gör arbetet själv och inte sätter det ekonomiska utfallet som första prioritet.

Som Ni kanske minns så nämnde jag att jag själv var med och planterade här i medlet av 70-talet och plantskogsröjde gjorde jag i början av 80-talet. Det här är nu den första gallringen som görs och visst borde den ha gjorts för ungefär 15 år sen för att tillväxtpotentialen skulle ha utnyttjats mera men å andra sidan så skulle kanske kvistrensningen blivit sämre istället. Minns nog att jag lekte med tanken att göra en stamkvistning av huvudstammarna ett tidevarv men tiden vill inte räcka till och än så länge får man ju betalt per kubik så kanske det inte är lönt?

Nu hugger jag upp körstråken och plockar bort de undertryckta träden, greniga träd med flera toppar och kvistvargar samt de som står onödigt nära varandra. Jag har inte gjort någon relaskopmätning av grundytan (som enligt skogsbruksplan ligger på 35 m² per hektar, borde kanske göra en egen mätning då det nog ibland inte riktigt stämmer) utan ögat får stå som bedömare, det är ju mest “skräp” som jag plockar bort i detta skede. Övre höjden ligger på en 18-20 meter så boniteten borde vara nåt mellan T24-T27, vilket borgar för god tillväxt.

3-3,5m körstråk är lagom. Kör bort det som blir till bränsleflis på bilden.

Studiebesök.

Oftast är jag ensam i skogen men häromdagen fick jag talrikt besök. Jag brukar bistå producentförbundet med besöksmål för studeranden och andra som vill bekanta sig med primärnäringarna och oftast brukar det bli växtodling samt grönsaker på programmet. Men det är ju inte riktigt säsong för det nu och då det är så mycket prat om biodiversitet, taxonomi, kolsänkor, kontinuerligt skogsbruk med mera nu just så tyckte ombudsmannen att det passade bra med ett besök i skogen. Och då jag nu råkar vara nära skogsbilvägen som var farbar för buss så var det lätt att arrangera transporten.

Blivande småbarnspedagoger på besök i skogen.

Jag beskrev mitt skogsbrukande i allmänhet och arbetet just på denna figur i synnerhet och jag hoppas att det ledde till lite mera kunskaper om skogsbruket. Jag förklarade att enligt skogsbruksplan har jag en årstillväxt om 7,5-8 m³ per hektar och år medan jag avverkar ungefär hälften av den mängden så det totala skogsinnehavet växer lite hela tiden och att risken nog är liten att vi skulle bli utan skog i framtiden vilket man lätt fås att tro om man bara läser rubrikerna i tidningarna. Den energived och tallmassaved som nu tas ut här är också till huvuddelen sådant som aldrig skulle komma att bli till, eller duga som, timmer och på så vis en beständigare kolsänka utan de undertryckta träden skulle så småningom självdö och sakta men säkert ruttna bort. Så varför inte låta dem göra lite nytta som råvara i pappersfabriken eller ersätta fossila bränslen vid uppvärmningen av mina byggnader i stället? Dessutom riktas nu, då “skräpet” avlägsnas, växtkraften till de bättre stammarna som i framtiden kan ge timmer till byggnader och konstruktioner. Vi gick också igenom lite yrkestermer så nu finns det flera nya ord att ta till i alfapetspelet. 🙂

Jag tycker det är viktigt att just pedagogerna får rätt bild av det vi sysslar med för dom står ju i en nyckelroll vad gäller fostrandet av kommande generationer. Det är också brist på kunnigt skogsfolk och många trotjänare närmar sig pensionsåldern så min sista hälsning till gruppen var att dom ska ta ut barnen i skogen och lära dem att skogen inte är bara träd eller något hotfullt. Skogen är full av både stort och smått liv och det finns mycket att upptäcka för alla sinnen, dessutom får man frisk luft och positiva tankar och vandrandet i ojämn terräng bland ris, stubbar och stenar tränar både balans och motorik. Man hoppas ju att om barnen får en positiv minnesbild av skogen i unga år så kanske en karriär inom skogsbruket inte känns främmande den dagen yrkesvalet är aktuellt.

Man ska ju lämna död ved för biodiversiteten så dom får stå kvar……..
…..eller så kapar jag och gör en håla, kanske intresserar den någon rödstjärt eller annan pippi?
Man behöver inte städa bort allt skräp heller, kanske kan skogshöns ha rede här under granen?

Äntligen ute i skogen

Förra årets arbeten sköt över alldeles förskräckligt. Belarus borde ha varit klar redan i november men nu gick det ända fram till februari innan jag kom ut i skogen. Visserligen var en stor del av januari riktigt äckligt varmt vilket litet satte plåster på såren då jag måste stå i verkstaden i stället för i skogen men nu är det alldeles för litet tid kvar att få ut massor med granar som hotas av barkborrarna.

Belarus med Farma 8 ute i skogen – utan att läcka olja

Det var inte dyra reservdelar precis. Bakaxelns packningar mot bakaxelhuset kostade omkring 10 euro per styck och en sats O-ringar för hydraulregulatorn gick på 2:87 euro. Men det tog en och en halv månad att skruva traktorn isär och ihop …

Jag skulle inte alls ha börjat skruva om inte bakaxelns packningar (som läckt i många år) börjat tömma omkring 20 liter olja per dygn. Det gick helt enkelt inte mer att bara köra och fylla på. Visst blev jag försenad med vinterns skogsarbete och konditionen hann gå ner nära till noll men det var nog tvunget.

Det som är riktigt illa är att de heta somrarna har fått till stånd en explosion av barkborrar. Nu är det tävlan: Ska vi eller barkborrarna hinna före ? Visserligen har priset på energived stigit över 40 euro per kubik men det är ändå bara hälften av stockpriset för gran. Och värre lär det bara bli. Måste vi börja plantera ekar och bokar i skogarna. Åtminstone måste alla björkar sparas så det finns nånting som växer då barkborrarna drar fram.

Ännu finns en och annan frisk gran kvar – men hur länge ?

Man måste plocka bort de friska träden kvickt – de torra blir inte sämre på ett år utan duger lika bra till ved nästa år. Egentligen blir det ganska hyfsat sågvirke av barkborrsträden om de inte hunnit ruttna men ingen betalar för dem och vi hinner inte själva såga allting. Kanske det skulle löna sej att skaffa ett riktigt effektivt storsågverk ?

Det är många frågor som man borde fundera på grundligt både inom skogsbruk och jordbruk. Inget är som förut. Med Anders Fugelstads ord i sången:

Ingenting är längre som förut

Alla gamla sanningar är slut

Och så kan man litet modernisera Tomas Ledins visa (Sommaren är kort):

Vintern den är kort
Det mesta regnar bort

(Jag hör på P4plus från Sveriges Radio i hörlurarna – det fungerar förvånansvärt bra via mobiltelefonen och Blåtand. För den som inte vet så spelar P4plus gamla bitar från 50-talet framåt)

El i skogen.

Nyårsfirandet är över och det är dags att avsluta dekadensen så idag bar det åter av till skogs efter några dagars paus på grund av firande och regn under årets 2 sista dagar. Regnet hade inte bara “tvättat” skogen utan även solpanelerna som gav 2kWh i solen på nyårsdagen men också blottat höstvetet vilket kan äventyra övervintringen även om några större vattensamlingar inte hade uppstått.

Åter till skogen.

Med några minusgrader och rensad skog var det fint att jobba idag så jag passade på att testa presenten jag köpte åt mellandottern till hennes 40-årsdag för några dagar sedan. En Stihl MSA 220C med AP 300S batteri och AL500 laddare. Valet stod egentligen mellan denna och Makitas LXT DUC353 som har den fördelen att jag skulle kunnat använda samma batterier som jag har i mina övriga batteridrivna redskap. Att jag valde Stihl trots ett 150€ högre pris är att jag räknar denna som mer lämpad i skogen och för att märket har en tjänstvillig representant i den närbelägna staden. Trots att det nog är tänkt att hon mest ska använda sågen på vedbacken hemma så jag tyckte det skulle vara intressant att se vad den duger till i skogen.

Batterisågen MSA 220C och motorsågen MS 261C

Och joo, visst gick den att såga med och tyst var den mellan “gaspådragen”. Kedjan har ändå så pass mycket ljud att man nog inte kan lämna öronskydden hemma. Kanske skulle man klara sig med öronproppar vilka är att föredra då det är varmt och brukar bli svettigt innanför skyddskåporna. En kilo lättare än motorsågen är den vilket nog också märktes. Effekten är dock lägre än för motorsågen och när man sågade lite grövre träd så fick man nog lätta lite på sågen för att den inte skulle tappa varv. Kedjan som är lite smalare och har 6 sågtänder mindre än på motorsågen bet dock bra trots att den bara var fabriksvässt.

Batteriets kapacitet var jag dock lite besviken på, laddningen räckte till 5-6 mindre tallar och ett par granslanor innan sågen lade av. Det blir nog till att skaffa några batterier till om man ska börja använda den i skogen. Laddaren laddar batteriet fullt på knappa 50 minuter så i princip skulle man klara sig med 2-3 batterier om man hade möjlighet till att ladda i skogen. Kanske kunde man via inverter ladda i traktorn om traktorns batteri räcker till. Det borde jag räkna lite på. Eller borde man ställa upp ett par solpaneler i någon ljus glänta eller kanske ha begärt ett eluttag i skogen i samband med att man tecknade på vindkraftsarrendet? Batterierna är ändå ganska dyra så det blir väl nog att fortsätta med bensindrivet, det kändes nog mera kraftfullt (och ljudfullt) när man tog motorsågen efter att batteriet stängde av.

Knapp som gaspådragsspärr.

En annan sak som jag redan i affären ställde mig lite frågande till var gaspådragsspärren som var en knapp placerad på sidan istället för den normala spärren ovanpå handtaget. Visst, det kan vara en vanesak men med handskar på vintertid så kan det bli problematiskt att träffa rätt när man ska dra på gasen.

Nu ska jag väl inte dra så stora slutsatser efter en batteriladdnings användning men kan väl ändå påstå att till att röja och hugga lite flisvedslanor med inte alltför mycket kapande så passar nog sågen bra. Som byggsåg, i vedlidret och i trädgården passar den säkert också bra, den är ju luktfri och för mindre oväsen vilket säkert även passar i urbana miljöer. För att nu inte prata om ifall man har för vana att ta julgranen från grannens skogsskifte. Men i stockskogen föredrar jag nog motorsågen.

I pelarsalen.

Beståndet jag nu gallrar är en plantering jag själv var med och planterade i mitten av 70-talet. Plantskogsröjde gjorde jag 1980, om jag minns rätt, men i övrigt så har det inte gjorts så mycket sen dess. Det kunde nog ha gallrats för 10 år sen men lite dikningsprojekt och stormfällningar har lett till att jag ligger lite efter. Det ser man också av att där det är lite glesare så kommer det nu någon stock medan där stammarna står tätare mest blir massa- och flisved. På de tätare figurerna kommer jag nog att i första hand endast hugga upp körstråken samt plocka bort de mest undertryckta träden och kvistvargar för att efter något år återvända för att gallra ur bland huvudstammarna. Detta för att minska på risken för stormfällning och snöbrott. Sätter med en bild från en lite glesare figur just då arbetet inletts, ska om jag kommer ihåg försöka få till en “efter” bild senare.

I pelarsalen.

Äntligen kom kylan så elförbrukningen sjunker.

Termometern visade -22°C när jag kom hem från skogen i skymningen och det började kännas lite kyligt under plasthjälmen.

Jag började för några dagar sedan gallra lite i en plantering som jag var med och planterade i mitten av 70-talet . Figuren ligger blott några kilometer från gården så jag har mest kört några tankar under lediga stunder tillsvidare. Bra att ta det lite lugnt så här i början tills konditionen repat sig . Det blev lite kroppslig dekadens med plöjning, maskinunderhåll och diverse möten samt kontorsjobb efter att skörden avslutades så formen gick ur gubben. Kroppen är gjord för att brukas och kondition är färskvara så håller man sig stilla ett par veckor så märks det genast. Lite skogsjobb och skidåkning fixar nog saken hoppas jag.

Friskt och myggfritt i skogen då temperaturen rör sig kring -20 grader.

Kallt väder sparar el.

Att jag gläds över kylan beror på att då det är under -10 grader så står kylkompressorerna stilla och jag sparar ordentligt med pengar på lägre elförbrukning. Elkostnaden har ju stigit med över 500% sen i fjol somras så nu har man nog börjat se över förbrukningen på allvar speciellt som solpanelerna inte levererar något för tillfället. Prishöjningarna under året har lett till att elen numera är näststörsta kostnadsposten efter lönerna. Allt annat har också stigit men elen är nog i en klass för sig.

Nu när det är kallt går det endast lite el till belysning, pumpar och elektronik. Den högre förbrukningen mellan 8 och 16 förorsakas främst av tvätt- och sorteringsmaskinerna i packhallen.
För en månad sen innan det blev kallt såg förbrukningen ut så här. Då kyldes grönsakerna i lagret fortfarande ned efter skörden och löken ventilerades mera så förbrukningen låg 4 gånger högre än idag. Visserligen gav solpanelerna då ännu lite på 2kWh.

Kylan gör gott i skogen.

Kylan gör också att marken i skogen fryser till då vi tillsvidare har blott en decimeter snö. Så det ser lovande ut med tanke på skogsarbetet vilket är bra då jag ligger efter med gallringarna.

Visserligen leder kylan till att det går åt någon m³ mera av flisveden men det är ändå en försumbar kostnad då det kommer en hel del “gratis” skräpvirke att ta tillvara i samband med gallringen.

Konstaterade ändå idag att om det fortsätter så här så får jag nog söka fram kommandoluvan och varmare handskar. På tal om handskar så sökte jag ifjol efter skogshandskar av påsmodell med finger för gasreglaget på höger hand men hittade inga i butikerna, tydligen har tillverkningen lagts ner nu då klimatuppvärmningen förväntas leda till varmare vintrar. Det verkar som om händerna blir kallare med åren så jag ångrar att jag inte satsade de 100€ som handtagsvärmen hade betingat då jag köpte ny såg för några år sen.

Det här med höga uppvärmningskostnader som det nu pratas mycket om är väl egentligen ett systemfel då man i så hög grad satsat på eluppvärmning. Bostäder borde väl egentligen värmas med fasta bränslen som ved och flis om de inte är anslutna till fjärrvärmenät. Elen hör hemma i stationära motorer och flytande bränslen passar bäst i olika fordon. Men det är nu bara vad jag tycker.

Vintern rasat – inte än (2022)

Det måste sättas motorvärme på traktorn ännu för det är -4 grader kallt. Inte helt ovanligt men jämfört med 2019 (se Vintern rasat) och 2010 (se Vintern rasat – jag vill ha den tillbaka) då skogsarbetena gick mot sitt slut i mars-april så är det sent.

Nu kan jag inte alls klaga för i år har vi haft en fin skogsvinter. Vi har bara litet rötskadat och ved kvar i skogen. Och det tänker jag ta ut idag på morgonen då kölden åtminstone litet gjort vägarna bättre. Det är speciellt vid virkesupplaget som det börjar bli hjulspår.

Som vanligt har vi varit en vecka på lyxsemester på “Rivieran”. Det betyder Nornbergs gamla hus i Medåker, Arboga. Närmaste strand är Mälaren på omkring 20 km avstånd om man inte räknar med det lilla dike som går på andra sidan åkern. Egentligen är vi mera som i Alperna för bakom huset finns ett högt berg som når upp över takåsen. Inga problem med översvämningar – senast som vattnet steg upp till husets höjd var för 6000 år sedan då berget bakom huset var en ö och Uppsala och Stockholm låg under vatten.

Vi är så illa tvungna att ta vårsemester i slutet på april för annars får jag inget slut på skogsarbetet. Det är alltid något vindfälle eller torrt träd eller lutande träd som borde tas bort. Och jag vågar inte alls gå i skogen efter vintern för då grips man av en rasande lust att gallra …

Det var ren sommar då vi kom fram till huset +20 grader i skuggan och mycket varmare i solen. Men bara en vecka tidigare hade allt varit täckt av snö. Det var en ordentlig snöstorm som knäckte träd och gallrade våra gamla äppelträd med hård hand. Det tog en dag att dra bort alla stora kvistar som brustit i blötsnön. Grannen hade en stor gran som började luta mycket illavarslande över huset men till all tur smälte snön rätt snabbt.

Lars-Erik som köpt Nornbergs åkrar på 60-talet (Kalle Nornberg blev elektriker) hade en skogsbit på 10 hektar som ovädret farit illa fram med. Han brukar jobba själv i skogen men nu blev det så mycket att han måste ta en maskin. Men alla maskiner i Västmanland är upptagna efter stormen.

Höstsäden ser väldigt jämn ut i Sverige även om brodden är kort för det blev en tidig vinter. Svackorna har i alla fall fått isbränna och där har brodden dött. Tyvärr har vi det ännu sämre ställt på grund av turvis värme och köld som lade ett tjockt lager med is över åkrarna.

Höstsäden ser bra ut

Den lilla åkern var i början på 60-talet uppdelad i sex bitar då Lars-Erik började odla den. Kalle var inte riktigt intresserad av bondelivet. Han byggde ett nytt hus 1958 som kan ses på andra sidan vägen men jordbruket fick gå som förut tills han arrenderade ut åkrarna åt Lars-Erik (egentligen åt hans pappa). I december 1950 sålde Kalle Västmanlands sista dragoxe som ännu året förut gått paroxe och dragit plogen.

Kalle var mycket intresserad av hembygdsarbetet och var med och grundade Medåkers hembygdsförening som vi också är medlemmar i. På söndagen var vi på Abramsgården som hembygdsföreningen äger och vårstädade. Vårt hus är likadant som Abramsgårdens hus men spegelvänt. Och det är i ungefär samma skick – bara köket är ombyggt på 40-talet. Trädgården är försiktigt uppiffad men det enda verkligt nya är ett 30-tal äppelträd (syns på bilden ovan) och de kan behövas för nu börjar de gamla brytas sönder.

Vi satt och drack kaffe med grannarna Sivert och Jane som bor i Kalles nya hus samt Lars-Erik ute på gården för det var riktig sommarvärme. Som vanligt så kom jag mej inte för att ta fram kameran då vi satt och pratade (ganska livligt) så jag får nöja mej med en bild av disken efter kaffekalaset :-).

Nornbergs gamla hus (ca. 1856)

Byggarbetena har börjat för i år och det gäller också Nornbergs hus. Taket hade börjat läcka och ena ändan på innertaket i övervåningen hade ruttnat helt innan det nya taket sattes på. I 20 år har jag tänkt lappa innertaket men först nu blev det av.

Före …
och efter lappandet

Det tog tid för taket består av kilsågade spontade 25 mm bräder som är upp till 35 cm breda. Jag måste hitta en lämplig bit och såga lämpliga bräder som sedan fick torka ett par år. De är handhyvlade och falsade med gamla falshyvlar. Jag sprang många gånger mellan taket och snickarboden för att få dem att passa. Allt var förstås snett och olika brett i bägge ändar.

Nu är det värsta undan. Bärarna var också så genomruttna att man kunde plocka bort delar med fingrarna. Skruvändan mitt i taket är från en gängstång som håller upp den enda friska takbrädan och bäraren i takstolen som till all tur var stark. Golvet i rummet är däremot i prima skick och det är bara att rengöra de breda plankorna med linoljesåpa. Snart är nog det här skräprummet också i skick. Väggarna har varit lerklinade men jag tänkte sätta in dubbla insulitskivor (porösa träfiberskivor) som förstås skall vara sammanpressade utan lim. Norska Hunton tillverkar sådana.

De flesta stora kvistar bröts av men äppelträdet är ännu vid liv

Nornbergs gamla hus köpte vi år 2000 för omkring 10 000 euro och det kostar oss just inget för där finns inte vatten indraget och det får stå kallt hela vintern. Allt är gjort med eget arbete och eget virke. Det är också tillräckligt långt borta hemifrån så man kan glömma de vardagliga problemen för en tid. Ändå är det hemvant eftersom det är ett gammalt jordbruk i en jordbrukstrakt. Då den yngre generationens bonde sår gödsel på höstsäden utanför huset så vinkar han glatt åt oss från traktorn.

Även om våren kom av sej och frostnätterna fortsätter ganska långt in i maj så finns det hopp om att vårsådden kan börja om ett par veckor. Längs vägen såg vi en del sådda skiften men det är ganska sent för ofta är Medåker en månad före oss.

Glad Walborg till alla ! Vi skall dricka kaffe och äta äppelmunkar från ICA i Arboga som jag bunkrade då vi for. Jag har inte fått så goda munkar nån annanstans …

Våren 2022 försenad

Det var ganska varmt förra veckan och man vågade inte köra på skogsvägarna på eftermiddagen. Men det gick bra på morgonen. Nu blir det åter kallare och vi har troligen fint skogsväder ännu i två veckor. I öppningarna i skogen finns det ännu mycket snö. Ofta går den över knäet då skaren brister.

Man ser tydligare att det finns en massa björkar då man fäller dem

Först nu kommer man fram med traktor i öppningarna där det lagt sig massor med snö. Då jag försökte köra här i början på mars så kom jag bara bort med nöd och näppe. Snön var så lös att hjulen (med kättingar) inte fick fäste och marken under är inte frusen.

Björkarna är mycket långa och 15 meters måttband räcker inte till. Men de har litet kvistar så man behöver mest bara kapa dem och det går fort. Jag radar dem med lastaren och det är bra att den går att fälla ihop så att man kan arbeta i den täta skogen.

Gripen ryms ovanför hyttens tak

Den nya lastaren kan svängas i tät skog. Om traktorn ryms så kan man använda lastaren. Ramen är annars bra men stödfötterna gör traktorn en halv meter bredare och det märks minsann i tät gallringsskog. Fötter som går snett ned hade varit smalare men jag vill ha de breda vikfötterna eftersom lastarbommen är 8,5 meter lång.

Det skall komma tio centimeter snö i natt men brorsan har kört ut virke så flitigt att det bara finns ett lass kvar i skogen. Säkert finns det litet virke ännu under snön som kommer fram senare då den smälter men knappast någon stor mängd. Det har varit sanka marker där vi huggit så man vågar inte lämna något virke ifall vägarna smälter. Nu är vi ute vid stabil väg som är fylld ordentligt med grus.

Björk från årets hyggen

Det har varit så fint skogsväder att jag är alldeles slut för det har inte varit lediga dagar just alls i mars. Och man måste ju hugga och köra varje dag med så fint väder. Konditionen börjar vara på topp och så sover man så bra efter en dag i skogen. Då man stiger upp klockan fem så börjar dagarna redan vara litet för långa för den här gubben …