skogsarbete – Bondbloggen

Första maj på åkern

OBS ! Det här skrev jag redan i början på maj men det har varit så bråttom att jag inte hann sätta ut det på nätet förrän nu. Fortsättning följer …

Det var igen en tidig vårsådd så första maj ”firades” ute på åkern. Vintern var snöfattig och vägarna torkade upp genast på våren så isvägen gick över till stadig torr väg direkt. Men skogsarbetet tog slut ganska snart eftersom Zetorn som användes att köra ut hamnade i verkstaden. Det tog dubbelt så lång tid att lasta på och av med två traktorer. Visst kunde vi sätta vagnen bakom Belarus men jag ville inte ha den så länge jag fällde.

Vi har nu tre batterimotorsågar och de fungerar bra, men inte då man fäller. Problemet är att den stora Husqvarna 550i nog är tillräckligt stark (3,2 kW) men har alldeles för långsam kedjehastighet. Ett exempel syns på bilden nedan. Så jag fäller fortfarande med bensinmotorsåg. Då har jag åter problemet med att starta eländet. Nu har jag ryckt så att höger arm är riktigt dålig. Det började gå upp över 20 gånger innan man fick igång eländet . Det har inte varit tid att se över sågen heller för våren började komma med stormsteg.

För låg kedhastighet på batterisågen i blåst …

Men med gamla bensinsågen var det inga problem att hinna såga i blåsten

För en gång skull hade vi stockarna ute vid bilväg redan inom mars månad. Det hade nog gått att köra ut ännu i april eftersom vägarna torkade upp så snabbt men det var besvärligt med en traktor så jag satte hellre tiden på att börja skruva sönder Zetorn. Det blev inte lika mycket stock som i fjol men en del hann vi ta ut förrän barkborrarna kom igång. Priset hade gått ned sedan i fjol och låg nu litet över 90 euro per kubik.

Svarvstockar som barkborrarna blev snuvade på

Skogsvägarna var körbara utan större problem

Skogsarbetet tog slut tidigt i år på grund av Zetorns brutna vevaxel så vi for till Sverige redan i början på april. Där brukar de börja tidigt med vårbruket men det hade regnat ordentligt så det stod vatten på åkrarna och inga maskiner rörde sej på dem.

Men i Hindersby började åkrarna torka upp och det blev bråttom med att sätta såmaskinen i skick. Den blev inte så bra rengjord i höstas efter höstvetesådden och så hade en hel del brickor vid billarna blivit gamla och fallit bort för de var av plast. Det är inte speciellt lätt att komma åt dem varken framifrån eller bakifrån. Man borde hissa upp hela maskinen så att man kunde arbete underifrån. Det var förresten det jag gjorde då jag för över tio år sedan bytte alla tallrikarna som var slutslitna. Men det var inte heller bekvämt.

Billarna på Rapiden är svåra att komma åt

Första maj blev det vårsådd och det gick ganska bra på lerjordarna. I år var de väldigt jämna. Inga våta gölar alls vilket är ovanligt. Det var bara att tuta och köra. Tills vi kom till mulljordarna. Då började den torra halmen krångla ordentligt. Den var så lätt att den föstes framför billarna till det blev en så stor hop att den började dra med sej jord. Jag körde så länge som såmaskinen matarhjul rörde sej men sedan måste man stanna och backa så att bakhjulen klämde ihop halmen. Det blev inte snyggt …

Till slut måste jag ta fräsen och köra före med den så att halmen blev inblandad i jorden. Det gick inte bra men bättre. Visst har halmen krånglat förut men i år var den ovanligt torr och lätt. Nå, det gick att så rätt så fort i år. Det tog bara ett par dagar. Under den torra ytan fanns det ännu fukt så utsädet grodde mycket jämnt och bra.

En olycka kommer sällan ensam

Det blev en lång tid sedan senaste inlägg för det hände en hel del i februari. Och då menar jag inte deklarationen som är en årligen återkommande ”olycka”. Men först måste det nämnas att det var en fin skogsvinter i januari och februari i år. Visst var det en aning svalt med -29 grader och då for vi inte till skogs för det är lätt att köra sönder maskinerna i en sådan kyla. Men det var inte så många dagar med den kylan.

Som framgick av föregående inlägg så hade granbarkborrarna festat ordentligt på den gamla åkern och all större träd hade dött och måste tas bort. Det blev en ordentlig glänta i skogen och man kunde tro att det blivit åker igen men det finns en hel del små granplantor där.

Då barkborreträden var bortplockade från den tidigare åkern så fortsatte vi uppe på stenbackarna där det också fanns en hel del torra granar. Det har varit svårt att komma upp i stenbacken men nu då nästan alla träd togs bort var det lättare att hitta en väg mellan stenarna. Det var också lätt att hitta plats för att svänga vagnen för det gick inte att köra i en slinga på grund av alla stora stenblock.

På grund av kylan så hade vi fina vägar över åkrarna som höll utan problem. Vissa år har det blivit ganska djupa spår men nu var det rena autostradan. Kylan höll i sej i nästan två månader med ganska litet snö. Tjälen blev däremot inte alls så djup som man kunde ha förväntat sej för snön var lös och isolerade bra. Det var nödvändigt att köra upp spår för där frös det till ordentligt.

Zetorns ena bakring var flat en morgon men det var inget större problem för den stod invid verkstaden så det var bara att ta bort hjulet och köra det till reparationsverkstaden där innerringen snabbt byttes ut. Kvaliteten var inte den bästa för en skarv hade brutits upp i den. Sedan var det bara att sätta tillbaka hjulet igen. Men visst var man glad att ha en verkstad så man fick in både traktor och vagn och inte behövde stå och skruva ute i årets kyla.

Hjulet bort och ringen till däckverkstaden

Sedan var det dags för nästa stenbacke där vi inte kommit åt träden på många år. Nu hittade jag i alla fall vägar så jag kom tillräckligt nära för att komma åt dem med bommen på stora Farma. Men det var nog spännande att se om jag skulle köra sönder nånting för lätt var det inte att komma över stenarna och groparna. Det gick i alla fall och så började vi ta bort de stora granarna från backen av vilka det kom upp till tre svarvstockar (5,8 meter och över 24 cm toppdiameter) per träd.

Det gick fint ända fram till slutet på februari (ringen var bara normalt slitage) men då började olyckorna hopa sej. Först blev vi tvungna att bogsera hem Zetorn från skogen för motorn började dunka på ett mycket olycksbådande sätt. Och efter att ha skruvat isär motorn så visade det sej att vevaxeln hade brustit vid fjärde cylindern.

Nå, det var slut på Zetorn för den här vintern eftersom det betyder fullständig motorremont. Jag hade nog tyckt att den dunkat för mycket. Vevaxeln blev ju utbytt för åtta år sedan då oljan hade runnit ut och motorn skar ihop. Den remonten var tydligen inte lyckad.

Så nu sitter jag och funderar om det lönar sej att köpa en ny (begagnad) Zetor 8011 eller reparera motorn. En begagnad 8011 kostar omkring 5000 euro. Att det måste vara en Zetor beror på att fästena för lastaren då kan flyttas enkelt. Att svetsa ihop nya fästen tar en hel del tid. Om jag byter vevaxel, kolvar och cylinderfoder (allt som rör sej) så kostar delarna kring 800 euro (utan moms). Men det är en hel del arbete med att plocka ut motorn och byta allting. Det har jag gjort en gång så det är inte omöjligt men man vill gärna att den sedan håller ihop mer än åtta år. Vevaxeln bytte jag i december 2018. Den ursprungliga höll i 43 år.

Men skogsarbetet måste fortsätta så vi satte 91:n (”nya” Belarus 825 från 1991 som jag köpte 2024) framför skogsvagnen. Den har inte fästen för lastaren så jag måste lasta på och av med gamla Belarus och Farma 8,5. Det tar ju mera tid så skogsarbetet går långsamt. Och så brast bommen på skogsvagnen ett par dagar senare …

Det gick värdefulla kölddagar förlorade men en bom svetsar man ju ihop. Det var tur att jag för 40 år sedan byggde en ordentlig verkstad så att alla maskiner ryms in – bland annat traktor med skogsvagn och lastare. Det hade inte varit så trevligt att skruva på vagnen i -15 grader. Nu tog vi loss bommen och drog in den i den varma delen av verkstaden och svetsade ihop den. Som förstärkning svetsade jag två stålplattor på bägge sidor om bommen så kanske den håller i 40 år till.

Så var det bara att koppla fast vagnen och fortsätta att köra. Och – som sagt – en olycka kommer sällan ensam så efter ett par dagar så lossnade fästet till en styrcylindern på vagnen. Det var inte första gången så jag hade svetsat fast cylinderfästen i en tjock stålplatta som sedan skruvas fast i balken. Då är det lättare att ta loss plattan och svetsa fästet på nytt och sedan skruvar man fast plattan igen. Det är mycket krångligare att svetsa direkt på vagnen. Dessutom har balkarna för tunna väggar och en platta håller bättre.

Styrcylindrarnas fästen på plattor som skruvas fast

Det hör till att både det ena och det andra går sönder i skogen – speciellt som vi nu kör i stenbackarna vilket går hårt åt maskinerna. Sedan blev belarusen stående i skogen då oljan rann ut. En slangbit till oljekylaren hade spruckit. Om man ser på slangklämmarna så är de betydligt nyare än de andra så troligen är slangbiten utbytt redan tidigare. Och den ser ut som en kylarslang – som inte tål olja någon längre tid. Nu bytte jag till en bit från en kylarslang för jag hade ingen oljeslang hemma men den måste bytas kvickt innan jag glömmer. Mest harmar det att ännu en fin kölddag gick förlorad.

Därefter rann oljan ut ur servostyrningen. Det var ingen överraskning för redan för flera år sedan då ett träd föll över motorhuven så fick en slang litet fel och jag hade redan beställt en ny slang som nu kunde bytas snabbt. Men all olja som rann ut drogs in i fläkten så motorn såg ruskig ut och fläktremmen började slira. Då det blir varmare väder så måste nog motorn tvättas ordentligt.

Det har varit en ovanligt kall vinter i januari och februari så för första gången måste vi flisa före sommaren. Det finns ju massor med torra träd så det var inget problem. Den nya flisen – som inte är torkad i kalluftstorken – brinner bra men den rasar inte ned i skruven så man måste skyffla den flera gånger varje dag. Annars blir det en grop i flishopen och nere i gropen går skruven tom. Det gick på 10 minuter att flisa ett lass torra stockar direkt in i flislagret.

Flisning direkt in i lagret den 4 mars 2026

För en vecka sedan svängde vädret fullständigt och från -15 grader blev det +5 grader. Isvägarna håller fortfarande så vi kan köra ut stockar ännu. Sedan får man se hur det ser ut om ett par veckor. Åkrarna börjar vara bara.

Nu är dagarna så långa att man knappt orkar såga fram tills det blir mörkt. Sedan är gubben mogen för sängen för att orka stiga upp då det blir ljust. Då är det som kallast och ännu fryser isvägarna nerifrån så man kan köra över åkrarna. Men man vet inte hur länge …

Kallt Nytt År !

Det var länge varmt (och blött) men till nyåret kom det en ordentlig kyla – som ser ut att fortsätta ännu länge. Jag hann inte riktigt få alla traktorerna i skick med det varma vädret men visst är man glad över kylan. Tyvärr så kom det en del snö så vi har kört upp spår flera gånger om. Med -24 grader på morgonen borde det nog ge ordentliga skogsvägar.

Nu har vi fått igång skogsarbetet men det är varje år lika krångligt att få alla prylar lastade på traktorn. En vippare (brytjärn) har vi tappat fastän jag vet precis var den finns. Motorsågarna är inte helt i skick – en 2252 vill inte starta men batterisågen fungerar bra för kvistning.

Det blev litet problem med oljan för vi har använt Monitra länge och nu får man inte tag på den mera så det blev att gå över till Neste Farm Universal. Den är knappast sämre men jag gillar inte att bland olika märken.

Lilla Zetorn (8011) hade problem med att starta. Man måste värma solenoiden till startmotorn först. Få se om det är övergående (kondens) eller om jag måste skruva upp den och sätta in bättre vaselin. Längre söderut fattar de inte riktigt hur det fungerar vid -30 grader (eller redan -25).

Eftersom våra skogstraktorer står utomhus så måste motorn värmas i en timme förrän man startar. Det fungerar bra numera då jag sätter på värmen från min Androidtelefon via ett Shelly fjärrstyrt relä. Så man kan sätta på värmen medan man ännu ligger i sängen och kan sedan i lugn och ro klä på sej och dricka morgonte med ciabattor innan man går ut och startar traktorn.

Det har varit ganska kallt inomhus också då det var -24 grader. Ungefär +12 grader då man kommer ned i stugan och börjar elda. Sedan blir det varmt efter 15 minuter men vi klär ju på oss ordentligt så vi klarar oss. Man tycker ju det är litet löjligt med gnäll om att det bara är +15 grader. För att inte tala om nån fjant som påstod att det är livsfarligt om det går under +24 grader …

I skogen är det bäst med omkring -10 grader och under -15 så blir det lättare problem med maskinerna även om de klarar sej ned till -20. Fast då blir oljan så stel att man måste köra på tomgång ganska länge innan hydrauliken börja fungera. Jag ids inte byta olja även om det finns sådana sorter som klarar -30. Ifråga om kläderna så fungerar skogskläder med ylleunderkläder ned till -15 men under det behövs det ett lager till. Sällan är vi i alla fall i skogen under -20 grader.

Jag har dessutom bekymmer med glasögon. I fjol fick jag kåda på glasögonen och den förstörde nog ytan. Jag skaffade två par skogsglasögon med enkelslipade linser. Då jag filar sågkedjan så måste jag ta av dem men det är inget problem. I skogen fungerar de bra. Och så köpte jag 200 Zeiss Reinigungstücher för att putsa glasögonen.

Och så har vi ju problemen med kläder. Sågbyxorna fungerar i allmänhet bra bara man ser till att benen är tillräckligt vida så de går över stövelskaften. Ett par äldre byxor måste jag klippa upp och sy i tygbitar för att få dem över skaften. Kängor köper jag inte. Vi har alldeles tillräckligt med diken och gropar med vatten. Snören är något jag har avskytt hela mitt liv. Tyvärr är stövlarna numera tillverkade av plast och efter ett par år så bryts den sönder och de börjar läcka. De gamla Nokia gummistövlarna av riktigt gummi håller ännu vatten efter 70 år. Men de har inte skydd liksom moderna skogsstövlar.

Skogsblusarna brukar oftast fungera men jag har sytt i nya dragked i flera redan. De måste också vara tillräckligt stora så man får flera lager under ifall det är kallt liksom nu. Handskarna är det värsta problemet. Tidigare fanns det ordentliga posahandskar med avtryckarfinger men det finns det inte mera. De ”skidhandskar” som finns är bara skräp. Jag har ännu kvar ett par Husqvarna handskar som jag lappar ihop allt emellanåt. Fingerhandskar kan man inte ha i + 15 grader och under. Värme i handtaget tycker jag inte fungerar så bra heller.

Intressant nog har det varit nästan fem grader varmare i skogen än ute på åkrarna. Dessutom är det varmt om fötterna då man står i den lösa nysnön som isolerar mycket bra. Men det har blivit mycket körande för att hålla spåren i skick eftersom det kommit litet snö nästan varje dag och den måste trampas till. Det tar tid eftersom man måste köra på krypväxeln i den ojämna skogen. Vi försöker köra på dikesvallarna för där håller vägen bättre men de är ju ojämna.

I början på skogsarbetet är det svårt att få med sej allting. Man har städat bort förra vinterns redskap och det kan ta lång tid innan man fått ihop allting igen. Det är handskar och mått och verktyg och så förstås reserver för allting. Häromdan brast skogsmåttet och jag fick komma hem eftersom jag inte hade reserv. Visst sågade jag en stund utan mått men det blev långsamt och besvärligt.

Till råga på allt så fick brorsan lunginflammation under julen och var ganska illa däran med dropp och sängliggande. Fast nu är han igen ute och kör traktor även om han inte fått lov att börja såga ännu. Jag har – peppar, peppar – klarat mej utan annat än litet hosta då man får barksmulor från de torra träden i halsen.

Vi har i stort sett bara sågat ned barkborrsträd hittills – och ett och annat som blåst omkull. Men då har de oftast varit angripna av röta också. Så salustock har det inte blivit. På en gammal åker (före 1908) har vi sågat omkull nästan alla träd för de har varit torra. Det passar bra i år då skogsvägarna har frusit bra för där är vanligen ganska blött.

Till all tur finns det en hel del granplantor under träden så det kommer återväxt om de bara klarar gräset.

Motorsågarna har krånglat så jag beslöt köpa en ny batteridriven Husqvarna 550i med den stor ackon B540X på 15 Ah. Sedan visade det sej att den inte går att ladda med de gamla laddarna så jag måste köpa ny laddare också. Det är bara bra för den är på 750 W och eftersom vi nu har tre batterisågar så behövs det också flera laddare.

Tre batterisågar och två bensinsågar i bruk

Den nya 550i har en effekt på 3,1 kW vilket motsvarar en bensinsåg på 50 kubik ungefär. De mindre 542i är för svaga för fällning så det var spännande att se ifall den nya sågen klara det. Nåjo, visst går det att fälla med den men inte motsvarar den riktigt våra Jonsered 2252 bensinsågar. Så för större träd är det fortfarande bensin som gäller.

Batterisågar är utmärkta för kvistning och smått sågande då man inte ids rycka igång bensinsågen. Jag har bägge med mej i traktorn för om sågen hamnar i knipa så behövs en reservsåg. Om bensinsågen startar vid första rycket så är skillnaden inte så stor men jag har vanligen bensinsågen att gå på tomgång tills tanken är slut så man inte behöver rycka så mycket. Man blir bara latare …

Batterisågarna är betydligt längre än bensinsågarna. 542i är 45 cm från svärd till bakändan på handtaget, 550i 48 cm och 445 (bensin) bara 38 cm. Det har betydelse då man fäller på trånga platser.

Det lönar sej verkligen att söka på nätet för att se priserna för det kan skilja upp till 250 euro. Numera går det bra att köpa över nätet och frakten kostar ofta inget alls eller kanske 10 euro. Den nya 550i kan man få för 800 euro. Om man inte ska ha den allra nyaste proffssågen så kan man få en hyfsad bensinsåg för 600 euro.

Jag är litet sur på lösa drivhjul för det går lätt att få sågkedjan bredvid och det märker man inte genast förrän den slitit ned räfflorna. Inne i verkstaden går det bra att se efter men ute i skogen med snö, kyla och mörker kan det lätt bli problem. Jag förstår inte varför drivhjulet skall vara så smalt att sågkedjan lätt hamnar bredvid …

Kedjedrivhjulet betydligt smalare än det kunde vara

Det kommer allt mer batteridrivna maskiner och de måste ju ha laddare. Jag byggde en laddningshylla för något år sedan men den räcker alls inte till mera. Husqvarna är med i Alliance som arbetar för att samma batteri skall fungera i många olika maskiner. Men Stihl är inte med och det förvånar inte för de har alltid haft sina egna ”standarder”.

Förutom två dagar med +0,5 grader har det varit kallt hela januari och lär fortsätta åtminstone tio dagar till. Trots det har det inte frusit under snön som är lätt och torr och isolerar bra. Så det måste köras spår hela tiden ännu. Vi har inte mycket snö men den gör det svårt att se stubbar förrän man kör på dem. Trots kylan har det varit mulet mest hela tiden men det kanske kommer litet sol i slutet på veckan.

Litet blå himmel och (morr) torra barkborrsgranar

I det stora hela är det fin skogsvinter och då är det bråttom för det kan bara bli sämre. Det mörknar tidigt men man orkar ännu inte med hela dagar fast konditionen nog blivit bättre. Om vi sågar flitigt så kanske vi hinner få några friska granar också till salustock. Tillsvidare har det inte blivit så många.

Skogsvinterns sista suck

Förra veckans värme med +15 grader gjorde slut på skogsvintern – även om det nu kom en ordentlig kyla på nytt (-8 grader förra natten). Skogsvägarna skulle nog ännu hålla även om de tinat upp för det har varit så torrt att det inte blir särskilt djupa spår ännu. Men vårbruket börjar närma sej och måste förberedas.

Det har varit en mycket snöfattig vinter hos oss och ganska varmt. Men till all tur har kylan hållit skogsvägarna i skick i alla fall. Torkan har absolut hjälpt till för de få gånger det kommit nederbörd så har vägarna blivit dåliga – men torka och kyla har fått dem i skick igen.

Det kom litet snö i mitten på mars men den blev inte kvar mer än ett par dagar. Redan den 6 mars kom de första snödropparna upp genom löven och förra veckan var det ett vitt hav. Tidig vår men vintern har inte gett upp än.

I slutet på mars var det fullt med snödroppar

Skogsarbetet fick en liten paus då skruven på flismataren brast den 11 mars. Naturligtvis hade jag nyss fyllt på två skopor flis som jag måste skyffla bort igen. Nå, skruven blev svetsad och allt fungerade – i en vecka … Sedan brast den på nytt på samma ställe. Jag blev tvungen att plocka bort tallriken som matade skruven. Tidigare hade jag plockat bort den ena tallriken men nu är båda borta. Systemet fungerade nog då det var nytt men då skruven blev sliten så bröt tallrikarna av den. Tallrikarna drivs av skruven men då den blev sliten så kom en tagg mitt mot skruvslingan.

Nu köpte jag en ny skruv så jag det går snabbt att byta. Den ena får vara reserv medan jag svetsar den andra. Det är ju inte första gången. Det var en dyr reserv – nästan 1900 euro. Jag kan lappa ihop det mesta men det är krångligt att tillverka en skruv. I alla fall så är nu hela tallrikseländet borta. Matningen är betydligt sämre och jag måste skyffla flisen varje kväll.

Flis har en dålig rasvinkel som är närmare 60 grader och bildar lätt valv. Den är också svår att röra om för flisbitarna hakar fast i varandra. Det får gå den här vintern till slut men till nästa vinter skall en ny omrörare byggas med hydraulik. Jag tror det är den femte i ordningen så det är en besvärlig sak.

Skogsbruket blev inte riktigt som planerat den här vintern. Granbarkborrarna gjorde att vi fick lägga om planerna. En del platser var så angripna att den fina teorin att hugga remsor på norra sidan blev till ganska stora öppningar här och där. Det var sorgligt att hugga ned stora granar som var helt torra. En del var friska ännu förra vintern.

Det positiva var att de stora gröna granar som vi fällde för att hinna före barkborrarna var relativt friska. Vi har haft problem med röta men det var bara på ett par ställen som den var betydande i år.

Vi har en stenbacke med överstora granar som vi inte kommit åt för att de finns bakom ett stort dike (varför har man grävt ett dike i en stenbacke ?). De kan fällas för hand enbart då vi har östlig vind så att de faller över diket. Då kan jag dra in dem med stora lastaren. Men östlig vind är ganska sällsynt hos oss. Det var inga små granar för det blev vanligen tre 5,8 meters svarvstockar och en vanlig stock från varje stam. Det var inget under att de blivit kvar så länge för vi hade inte möjlighet att få bort dem från stenbacken innan jag fick den stora lastaren som är 8,5 meter lång.

Ett träd for åt fel håll eftersom jag inte väntade på tillräcklig blåst åt rätt håll. Det var ett elände att få ut det så nu ser jag till att ha ordentlig vind från öster då jag fortsätter. Det finns nämligen ännu ett tiotal stora granar kvar i stenbacken.

Där fanns en hel del träd som stod på ”kryckor”. Flera tjocka rötter gick åt olika håll men under stammen fanns det ingen jord alls …

Visst kan jag förstå dem som sysslar med kalhyggen – det är inte alltid lätt att plockhugga. Jag vill helst ha lastaren som ”fälljärn”.

I år ids jag inte försöka utnämna ett ”bålaträä” (stort träd) för det var så många som var över 70 cm i roten. Om man ser på stockhoparna så är svarvstockshopen större än de ”vanliga” stockarna. Men så har vi också försökt få bort de största träden undan granbarkborrarna. Energivedshopen till höger bakom traktorn är 33 meter lång och över två meter hög. Vi har sågat all ved till fyra meter. Svarvstockarna finns till vänster.

Nu är det dags att börja planera vårsådden. Litet bekymrad är jag över torkan. Om det inte kommer regn så kan vi få problem med att utsädet inte gror liksom förra sommaren. Förr var det inget problem utan man fick vänta på att det skulle torka upp. Ibland in i juni. Men vi får se …

Under tiden bygger vi risgårdar runt äppelträden för att skydda mot blåsten. Snart skall också fler äppelträd planteras och jag tänkte dra upp fåror med täckdikningsplogen så det är lättare att gräva groparna i vår styva lera. På våren går det ganska bra men i fjol hann det bli för torrt och det var lögn att få ned plogen i den hårda leran så vi försöker på nytt men tidigare.

Nu njuter vi av snödropparna som överlevde minus 8 grader förra natten och blåsipporna som börjar titta fram bland de vissna löven (som nog skyddade dem från kölden).

Att hinna före bankrånarna

Skogen är bondens bank, heter det. Men nu har det dykt upp en massa bankrånare – flera miljoner … Och det är frågan om vem som hinner före – vi eller bankrånarna. Vi hade bråttom hela februari med att fälla och köra ut alla stora granar som vi hittade. Nästa sommar kan det hända att bankrånarna angriper dem och så har vi igen fullt av stora, torra granar i skogen.

Jag läste nyss i senaste Land Skogsbruk att man försökt kapa vindfällen vid roten för att minska antalet granbarkborrar. Det lyckades ganska bra och antalet barkborrar minskade med två tredjedelar (Tomas Gullberg i Land 10, 25.2 2025). Helst bör de kapas tidigt på våren. Det går bra med en motorsåg – annars får nog enskilda vindfällen ligga kvar. Vi behöver mera enkla metoder att minska angreppen.

Här hann bankrånarna före oss – svärdet är 40 cm

Även om priset på energived är ganska bra så förlorar en stor torr gran kring hälften av sitt värde. Man blir litet sur på eländet. Vi har en hel del stora granar som kan säljas som svarvstock till ganska högt pris. I fjol fick vi nästan 100 euro per kubik och då var energiveden litet på 50 euro per kubik.

I många herrans år har vi mest bara gallrat bort de sämsta träden även om vi börjat fälla de överstora granarna. Men granbarkborrarna har förstört många fina träd och nu försöker vi ta bort de stora granarna innan barkborrarna tagit kål på dem. Om små granar torkar så blir det inte så stor förlust så de får stå kvar.

Man blir förvånad över hur mycket stora träd det finns för då skogen är gammal så ser ett normalt stockträd litet ut. Vi har haft ganska liten andel gallringsskog. Vi har förnyat mest smala remsor på nordsidan (för att inte få in så mycket gräs som kväver de små plantorna). Men i år blev det flera bitar där de stora granarna hade torkat. Till all tur fanns där en hel del små plantor.

Ganska bra föryngring under de stora träden

Torra granar och bakom dem litet färska stockar (11 februari 2025)

På bilden ovan ser man hur mycket torra granar det fanns och hoparna med färska stockar i bakgrunden är ganska små.

Hopen med energived – mest torra granar – är ungefär 2 meter hög. Den lilla lastaren på Zetorn som vi kör ut med är inte så stark och lyfter inte så högt. Den går bra med torra granar men med stora svarvstockar blir det att lyfta en ända i taget. Ibland måste jag lyfta upp de största svarvstockarna med stora lastaren.

Det har varit extra fint skogsväder utom en vecka som var litet för varm. Och vi har haft mycket litet snö i år. Det gör arbetet lättare på gammal åkermark där vi har huggit i år. I stenbackarna kan det vara bra med mycket snö som packar bra då den är blid.

Det som har varit mindre bra är att där finns djupa skogsdiken och ibland måste man fälla över diket. Det är ett elände att klättra ned i diket och sedan försöka komma upp igen. Mindre träd lyfter jag över diket med lastaren men de stora måste jag kvista först för att orka lyfta dem. Det går om man först kapar en svarvstock från roten (580cm). Utan den stora lastaren på traktorn skulle det inte bli till nånting.

En svarvstock bort och sedan dras resten av trädet närmare

Det var ganska lätt att kvista och kapa de stora torra granarna men de färska är betydligt besvärligare. Det går an där det varit tät skog så att man får två svarvstockar (1160 cm) förrän det börjar komma större kvistmängder. En stor gran stod ganska fritt och var otroligt yvig. Det blev mest bara kvistar av den och man hade problem att kliva över de stora kvisthoparna. Och krokig var den. Fördelen med svarvstock är inte bara priset utan stockarna får vara litet krokiga och litet ruttet i mitten stör inte eftersom den blir kvar efter svarvningen. De långa stockarna kapas ju i kortare bitar före svarvningen.

Jag fick också problem med de färska träden för det kom kåda på glasögonen (som ju annars skyddar bra). Jag måste beställa putsdukar från Zeiss för att få dem någorlunda rena efter dagens sågande.

På tal om problem så lyckades jag köra över lådan med motorsågen eftersom fästet brast. Sågen klarade sej och jag behövde bara byta handtaget till kedjebromsen. Så jag svetsade fästet till lådan – och så brast det på nytt ett par veckor senare. Nu har jag byggt om hela fästet så få se om det håller nu. Utan låda går det inte för det är mycket litet utrymme i hytten på Belarus.

Låda för två sågar och bränsle- och oljekaggar

Sedan märkte jag att kilen till höger bakhjul började komma ut. Det är allvarligt för i fjol tappade jag hela bakhjulet i skogen då kilen kom ut helt. Nu hände inget men vi måste ta in traktorn i verkstaden och spänna till bultarna på navet. Med en stor hylsa och ett meters rör som förlängning drog vi fast bultarna på nytt. I fjol vände vi på hjulen så att navet nu är mycket längre in på axeln . Då blir det mindre krafter som bryter på navet.

Och så är det ett evinnerligt ryckande för att starta motorsågarna. Jag har putsat luftfiltret och sett över tändstiftet men de startar inte bra. Och de nya sågarna har inga inställningsskruvar mera. Förr startade 2252 efter ungefär tre ryck men nu går det upp till tio – och värst är det då den är varm. Den är mycket känslig för supen så jag låter den gå hela tiden tills tanken är tom.

Man blir ju inte yngre så jag tappade tålamodet och köpte en batteridriven såg: Husqvarna 542i XPG. Vi har ju tre ackor och två laddare från förut (till röjsågen). Det kom ett erbjudande att man fick rabatt om man bytte bort en gammal motorsåg som inte ens behövde starta – och sådana har vi gott om. Jag har varit misstänksam mot batterisågarna men 542i har normal koppling till svärdet (annars likadan som 540i). Och den fungerar.

Nu har vi testat batterisågen i ett par veckor och den är ju svagare än bensinsågarna men inte alls illa för att kvista och kapa. Jag fäller och kapar svarvstockarna med bensinsågen men sedan klarar batterisågen resten. Ganska bra håller ackumulatorerna (9 Ah). Man klarar sej ofta med två innan vi åker hem på kaffe. Men jag har planerna klara för hur jag installerar laddarna i traktorerna med hjälp av invertrar (ger 240 V från 12 V). Jag stänger ju aldrig av traktorn då jag fäller eftersom jag hela tiden behöver lastaren för att hantera trädet och stockarna.

Bråttom har det varit och man ligger platt på soffan på kvällen efter maten men tills vidare har det varit en fin skogsvinter. Vi hoppas att det ännu blir litet köldgrader så vi kan hugga hela mars och kanske litet in i april.

Äntligen skogsarbete

Visst är det trevligt med verkstadsarbete men det drog ut på tiden litet för mycket. Det var fint att komma ut i skogen och vädret var nästan perfekt förra veckan – tills det i natt kom snö och blev varmt. De gamla vägarna håller ännu bra men nya spår fryser inte då det är plusgrader.

Stormarna har inte varit så starka hos oss men visst låg det träd över vägarna. Värre var det med blötsnön som bröt av en mängd toppar. Och allra värst har granbarkborrarna varit. Vi har hundratals torra granar i skogen nu – träd som var gröna och fina i fjol.

Barken har rasat bort på många fina granar

Vi behöver inte alls fundera på var vi skall hugga. Först skall alla torra granar bort och sedan alla stora granar som ännu duger till stock. Vi har att göra så mycket vi orkar och hinner. De som blir kvar är antagligen torra nästa vinter.

Det är sorgligt att se även om vedpriset är bra just nu. Litet tröst är att det finns en mängd granplantor där vi hugger och en del är redan ganska stora. Man undrar bara hur stora de hinner bli innan granbarkborrarna dödar dem …

Vi lämnar alla tallar och björkar kvar men det finns inte så mycket i granskogen som delvis har kommit upp på gammal åkermark. Och tallarna äter älgarna upp så fort de hinner.

Skogsarbetet har blivit helt annorlunda nu. Det är ingen idé alls att fundera på olika teorier om plantering, röjning och gallring. Granbarkborrarna gör alla teorier värdelösa – förutom att stormar och blötsnö gör illa. Så vi struntar i alla råd och plockar bort det vi hinner. Sedan är det bara att hoppas …

Isvägarna är ännu fina och vi kör ut så fort vi hinner från de låglänta markerna där det lätt blir blött. Från stenbackarna får vi nog ut virke även om vintern är dålig.

Det är fint att köra hem på kvällen för det har varit prima väder. Tyvärr blir det mörkt så tidigt och det går inte att fälla i mörker för man måste kunna se vilka träd som är torra. Å andra sidan så är konditionen ännu så usel att jag mest ligger på rygg efter maten på kvällen. Jag fäller träden med hjälp av lastarbommen så jag får dem riktade dit jag vill. Ibland har blåsten varit från fel håll och då går det inte alls att fälla utan hjälp av lastaren. Jag lämnar kvar ett stadigt gångjärn och bryter av det med lastaren. Då får man trädet att falla precis dit man vill. Vi försöker spara den ungskog som finns så att omloppstiden blir litet kortare.

Det gröna som syns på bilden ovan är stödfötterna på lastaren som speglas i vindrutan. Stjärnorna har varit väldigt klara för det har inte funnits moln trots att det varit ganska varmt.

Eftersom vi hugger i hemskogen så kan man lätt åka hem på kaffe mitt på dagen och det går fort för vägen över åkrarna är jämn och lika bra som landsvägen. Ovan syns en bit av höstvetet som har klarat sej bra tillsvidare. Men det är ännu långt till april.

Som sagt så tog det torra och fina vädret slut och i dag var det snö och senare regn. Inte så trevligt att arbeta med motorsåg men det finns inte lika mycket snö i torra träd som i gröna.

Tiodygnsprognosen hotar med varmt väder och litet regn. Inget perfekt skogsväder men vi får se om vägarna håller. Där det finns is så smälter det inte så fort men allt beror på om det blir minusgrader på nätterna.

Tja, det är bara att hugga så mycket vi orkar och hinner. Man måste ut i skogen varje dag så att konditionen förbättras tillika som dagarna blir längre. Skogsarbete är en fin hobby och den kostar inte så mycket – ibland får man in litet mera än vad bränslet och maskinerna kostar (om man lappar ihop dem själv).