24 januari, 2021 av Nisse

Zetorn ihop och provkörd

I går startade vi lilla Zetorn efter det att vi skruvat ihop den. Den startade utan problem men vi har ännu inte belastat den. En packning vid termostatens kåpa ser ut att läcka litet men annars verkar den vara i skick.

Zetorn med ny kylare

Bytet av kylare var däremot litet besvärligt. Den nya kylaren har en kant som går längre bakåt än den gamla och slangarna till luftintaget passar inte så bra. Den gamla kylaren var smalare därför att den har ett skilt expansionskärl medan den nya har inbyggt och därför är den bredare i övre kanten. Jag har beställt nya slangar men de har ännu inte kommit.

Så är det alltid. Om man börjar ändra på nånting så passar det sällan fastän det i princip borde göra det. Vi måste också slå ihop plåten till fläkttunneln därför att skruvhålen var en halv centimeter för breda. Sedan började plåten ta emot fläktremmen så jag klämde ihop den med två skruvtvingar – hoppas det räcker till för annars måste jag skruva bort den och skära bort litet plåt. Det är inte många millimetrar men det måste finnas ett mellanrum så att inte fläktremmen förstörs.

Förra reparationen för två år sedan blev inte riktigt färdig men nu fixade jag också mätarna för kylartemperaturen och bränslemätaren (som är ny). Ett misstag gjorde jag då jag köpte givare till bränsletanken. Givaren är nämligen amerikansk och passar inte ihop med mätaren som är europeisk. Annars fungerar det nog men den visar fullt då tanken är tom och tvärtom …

Givarna till temperaturmätaren är också ett bekymmer eftersom det tydligen inte finns någon standard alls. Till sist måste jag sätta dem i en skål med vatten som jag värmde upp och jämförde vattnets temperatur med vad mätaren visade. Jag hittade till slut en kombination givare-mätare som bara visade fem grader fel och det kan man leva med. Det är i alla fall viktigt att se till att man har rätt givare. Tydligen räcker det inte med rätt reservdelsnummer för givarna ändras med tiden. Nu har jag sex givare och sex mätare som visar mer eller mindre fel.

Jag har länge misstänkt att mätaren visat fel och nu är det bevisat att den gamla kombinationen visade 60 grader fastän den borde ha visat 80. Jordningen av givaren är också viktig. Man skall INTE använda gängtejp för då jordas givaren inte ordentligt. Bäst är det att använda givare som har två uttag och så drar man två ledningar från givaren till mätaren. Då behöver gängorna inte jorda alls. Tyvärr är givare med två uttag ovanliga.

Nu väntar jag bara på paketet med slangar. Jag beställde från Schlauchland (Slangland) i Tyskland för jag behövde en del specialkrökar och så beställde jag ett T-stycke för MF165 så att vi kan sätta in hyttvärme i den. Vi skall täta hytten på MF165 men då blir det problem med kondensation på rutorna så man måste ha värmefläkt för att se nånting. År 1970 då vi köpte MF165 så fanns det inga traktorhyttar med värme och heller inga uttag i kylsystemet för hyttvärme.

Det har varit slaskväder så det var bättre att göra verkstadsarbete men nu börjar snön ha kommit ned från träden och taken. Dessutom blir det fina skogsvägar nu då det är blidsnö.

21 januari, 2021 av Nisse

Snövintern 2021

Än blir det vinter i Norden. Förra vintern var snöfattig och åkrarna bara nästan hela tiden. Det kan man inte klaga över i år. Vi fick en massa snö förra veckan och blåsten förde in yrsnön genom varenda liten springa i husen. Det är svårt att säja hur mycket snö det kom för på sina ställen finns det metershöga drivor medan det kan vara nästan tomt på andra ställen.

Snödrivan utanför verkstaden

Det var en varm jul och varmt nyår men det nya året började med en hel del snö. Då gick det ännu bra att köra till skogen men sedan blev det sämre och förra veckans snöfall på 40 cm gjorde att det blev paus i skogsarbetet. Därefter hade vi ett par dagar med -26 grader och då var det inte heller något skogsväder annat än att vi körde upp spåren på nytt. Men det var rent vatten under den tjocka pudersnön som isolerar så bra att det knappast blir någon tjäle alls mer i år.

Då jag fick nya fläktremmar till stora Zetorn så blev det snökörning. Det är besvärligt att få bort snön mellan husen så det tog fyra hela dagar innan det var klart. Den ofrusna marken under snön gjorde det ännu krångligare. Om man vände skopan nedåt för mycket så blev det en stor grop och vände man den uppåt för mycket så gled den ovanför snön.

Snökörning

Det var ju inte första gången som det kom ordentligt med snö. År 2010 hade vi också en takskulptur av snö (se Taksnöskulptur) och år 2011 kom det sådana mängder med snö att garaget höll på att stjälpa (se Garaget höll på att stjälpa).

Snöskulptur
Snöskulptur mars 2010
Februari 2011

Tillsvidare är vi inte ens nära de snömängderna – men vi är först i januari ännu … Vi har kört upp skogsvägarna flera gånger nu och de börjar se hyfsade ut trots att marken under snön inte är det minsta frusen. Då man kör över Aaltjärri så sprutar vattnet upp i hjulspåren om man kör det minsta utanför vägen. Vägen frös nog ordentligt efter två dygn med -26 grader.

I dag började vi med skogsarbetet igen men det var svårt att hitta virket under snön. Troligen blir det en hel del kvar till våren. I år blir det knappast någon gallring på grund av den djupa snön men vi behöver i alla fall få bort en massa stora granar. Det har kommit fin ungskog i kanten men längre in finns det ingen förnyelse. Därför tar vi bort en remsa stora träd så att det kommer in ljus.

På tal om gallring så har skogen gallrat sej själv alldeles utmärkt. Visserligen blev en del propsträd till flisved men det behöver vi ändå. Intressant nog så stämmer faktiskt det som jag läste i Land Skog att gallring strängt taget är onödig om man räknar på totala tillväxtmassan. De hade jämfört olika gallringsmetoder och ogallrat hade mest massa. Det gillar förstås inte skogsindustrin som vill ha stockar men med de relativt goda priserna på flisved så lönar det sej för bonden att sikta på totalmassa i stället för stock.

Förstås finns det vissa problem med ogallrat också – speciellt långa klena träd som lätt bryts av vid storm och blötsnö. Men det är också ett problem på gallrade ytor. Vi försöker lämna kvar så mycket träd att de stöder varandra tills de blivit tillräckligt kraftiga. Därför tar vi bara bort smala remsor och låter kanten stärka sej i minst tio år till innan vi fortsätter att kantförnya. Men det är en kinkig sak. Det som absolut inte lönar sej är att lämna långa smala träd kvar då man hugger bort de stora. De blåser omkull eller bryts av på nolltid.

Däremot kan man bra plocka bort stora träd inne i skogen. De små gläntor som då uppstår är ingen risk för de kvarvarande träden runt omkring som gärna får stå kvar tätt intill varandra. Vägar måste man förstås hugga upp men de är också så smala att de inte just ökar risken för stormfällning eller snöbrott. Svårt att säja hur man skall göra men det märks väl om 50-100 år.

De två kalla dagarna satt vi bara inne och eldade – utom då jag klöv ved i vedlidret. Med fårskinnspäls och filttossor blev det ganska varmt vid vedklyvandet. Det går förresten mycket bra att klyva ved då det är kallt. Veden spricker lättare då den är frusen. Och då man burit in veden och eldat i vidahelln (spisen) så har man riktigt varmt. Tur att vi har kvar den gamla muren med stor bakugn . Det är en koloss på 2×2 meter som är lika hög som rummet. Där finns det tegel som magasinerar mycket värme.

Vidahelln och bakom den bakugnen

Den lilla grunkan på plattan är en fläkt som sprider värmen i hela stugan. Fläkten drivs av värmen medelst den så kallade Peltier-effekten. Det betyder att värmen genererar elektricitet. Det finns också stora Peltier-element som jag funderar på att sätta in i pannan för att driva pumparna. De ger emellertid inte så mycket effekt så det kan vara att de ännu inte räcker till. Men det skulle vara utmärkt att använda spillvärme för att generera elektricitet. I Sibirien använde forskare Peltier-effekten till att driva radioapparater. De slängde bara ena ändan av Peltier-elementet i elden och den andra i snön och så hade de elektricitet mitt i taigan.

15 januari, 2021 av

Elförbrukningen stiger…..

….när det är kallt sägs det men här är det faktiskt tvärtom. Är det 4 grader kallare ute än vad jag önskar hålla i kylrummen går kylningen med så kallad frikyla, alltså så att uteluften via kondensorn kyler ner kylmediat istället för att kompressorerna snurrar. Ett par fläktar sköter om luftväxlingen och dom drar betydligt mindre el än scrollkompressorerna. Förnybart skogsflis går det naturligtvis mera av när kölden knäpper i knutarna men det påverkar ju inte elbehovet nämnvärt. Och skulle det bli så kallt att kylrummen behöver värmas så görs det också med hjälp av flisvärmecentralen.

Det talas allmänt om att elbehovet ökar men jag har faktiskt lyckats skära ner förbrukningen en hel del genom att investera i ny teknik och försöka trimma in utrustningen. Så här lite grovt så har jag skurit ner elförbrukningen från ca 160000kWh från toppåret 2015 till ca 90000kWh ifjol och jag räknar med att kapa ytterligare en 20000kWh bara vårsolen smälter bort snön av taket så att den planerade solpanelsinstallationen kan förverkligas. Så grovt räknat blir det en halvering av elbehovet under 5 års tid. Så mycket mer tror jag inte att jag kan minska förbrukningen men tycker att jag ändå gjort en del för att Finland ska klara de uppsatta klimatmålen. Skulle det visa sig att solpanelerna fungerar bra och det skulle komma att betalas lite för överkottselen så kanske jag sätter upp ytterligare paneler, det finns nog ytterligare tak som kunde utnyttjas.

Elförbrukningen de senaste 7 åren.

Små åtgärder som att byta konventionella lysrör till LED lysrör gör jag nu anefter som de gamla brinner ut men det utgör blott en försumbar förändring i det stora hela men med närapå ett hundratal lysrör här i byggnaden så visst gör en 40 Watts besparing per rör lite skillnad de också. Jag har faktiskt begagnat en hel del glödlampor och gör det fortfarande på de platser där värmen de alstrar gör nytta. Lågenergilampsboomen trodde jag inte alls på då jag förstod att LED skulle bli möjligt att använda inom kort och varför belasta miljön med allehanda tungmetaller från lågenergilamporna. De konventionella lysrören får också hänga med så länge dom fungerar. I morse var det ännu kallt så det passade bra att byta lite rör.

LED-lysrör på 20 Watt…..
…ersätter gamla lysrör på 58 Watt
Trots lägre effekt lyser dom nog minst lika bra om ock med lite “varmare” nyans än de gamla rören.
11 januari, 2021 av Nisse

För många traktorer

I förrgår då jag skulle starta stora Zetorn för att köra flis så satt fläkten fast och efter en stund brann fläktremmen av. Det gick i alla fall att köra in den i verkstaden. Först trodde jag att fläktens vingar hade fastnat i skyddsplåten men den var i skick. Då öppnade brorsan som är ovanligt klok för sin ålder korken till kylaren och konstaterade att det fanns is i kylaren. Vattenpumpen hade helt enkelt frusit fast.

Så småningom kom jag ihåg att jag hade satt vatten i kylaren då vi reparerade den nedre slangen i våras. Tanken var att se om det fanns läckor förrän man satte i kylarvätska. Förståndigt nog skrev jag upp att vattnet skulle bytas till vätska i Zetorn senast på hösten. Och visst bytte jag vattnet till kylarvätska i Zetorn då det blev kallt – men det var i lilla Zetorn. Där hade jag också haft vatten.

Vi har helt enkelt för många traktorer och man kommer inte ihåg i vilken traktor man har satt vad. De har inget marknadsvärde men nog bruksvärde. Den äldsta är 60 år och den nyaste 24 år. De äldsta fungerat bäst – kanske för att de inte används så mycket. Men de är bra att ha som reserv. Nu kunde jag köra flis med gamla MF65 från 1960 som har en liten James frontlastare. Den har ingen hytt – bara ett tak och en vindruta – så det är kallt att köra på vintern och jag vill gärna ha igång stora Zetorn för att köra flis och snö.

Till all tur verkar det ha funnits en del kylarvätska kvar så isen var närmast issörja som inte orkade spränga sönder nånting även om vattenpumpen satt fast. Bara jag får nya kilremmar så borde det gå att köra med den.

Lilla Zetorn (en Crystal 8011) började jag också sätta ihop igen. Topplocket är putsat och har nya injektorer. Först tänkte jag bara byta den injektor som läckte trots försök att dra till muttrarna så mycket jag vågade men eftersom priset för en injektor var under 25 euro så bytte jag alla. De var 45 år gamla så de var nog amorterade.

Sedan slipade jag ventilsätena som var i gott skick utom utblåsningen till fyrans cylinder. Den har en liten grop som jag inte fick bort med vanlig slippasta. Det blir att skaffa mera verktyg – alltså en frässats. Specialverktyg är numera så förmånliga att man kan få en sats för 30 euro på eBay. Men om man vill köpa en från Europa så är priset 500 euro eller mer. Säkert är de dyra bättre men om man bara behöver den för en ventil så är det onödigt dyrt. Eller så köper jag nya ventilsäten för 2 euro/st. Man kan byta dem om man hettar upp topplocket till +450 grader – då faller de ur. Jag har en gammal elspis med bakugn i verkstaden men den går inte riktigt upp till sådana temperaturer.

Liten grop till höger på den högra ventilen.

Jag tänker i alla fall sätta ihop motorn och köra en tid tills jag har skaffat mera verktyg. Möjligen måste jag då också byta utblåsningsventil men den kostar bara 2:33 euro. Det har varit problem med kylningen så jag bytte till ny kylare även om den gamla var hel – men den saknar expansionskärl. Det råkade jag köra över vid en reparation för länge sedan. Och så behöver vi nu lilla Zetorn för att köra ut virke eftersom det tycks bli en snörik vinter.

Vintern kom men sedan blev det varmt igen och först nu kunde vi på nytt fara till skogs. Ett par dagar var det fint skogsväder med litet minusgrader och ganska litet snö. Men nu kommer det en hel del snö som ligger som isolering utanpå vattenpölarna. En dag visade sej till och med solen men den har försvunnit igen bakom tjocka moln.

Sällsynt gäst: Solen

Det blev litet bråttom att få ihop alla träd som ligger i skogen. Vi hugger bort torra träd och gallrar för att få ved till nästa vinter. Det är på Aaltjäärs backan som har en hel del stenar så jag backar och drar ut träden med stora lastaren på Belarusen. Snö är annars inget vidare i skogsarbetet men den skulle jämna ut körvägarna ganska bra om man lyckas packa den.

Träd i stenbacken

I dag blev det snöskottning och i morgon kommer det ännu mera snö. Jag blev tvungen att reparera ladans dörr eftersom snöplogen kör in en massa snö genom dörröppningen annars. Vägen går ju alldeles genom vår gårdsplan. Jag hade tänkt bygga nya dörrar men sommaren var för kort. Nu märkte jag att dörrarna alls inte var så ruttna som jag trodde. Kring spikhålen hade de ruttnat litet men för övrigt var bräderna riktigt starka. Så vi bytte ut tvärslåarna och skruvade fast gångjärnen i det nya virket.

Uppiffade dörrar med katthål

Lägg märke till hur snöplogen har kastat upp snö nästan tre meter upp med väggen. Det kommer in litet snö med katthålet men det är viktigt för våra fyra katter så det får vara kvar. Jag är bara nöjd om de håller till i ladan och stör alla gnagare som annars härjar där.

Det ser ut att årets januari blir raka motsatsen till fjolårets då det inte fanns någon snö alls. Dessutom lär det bli kallt: -24 grader på fredag om man får tro på prognosen. Vi måste köra nya spår i snön före det. Litet blida skulle få snön att packa sej och det skulle bli fina skogsvägar. Just nu har vi -0,3 grader.

Man får hoppas på en god fortsättning på året 2021. Tills vidare kan man inte klaga men man vet ju aldrig hur det ser ut framledes.

4 januari, 2021 av

Odlingsåret 2020

Det är tacksamt att ett år som detta få syssla med saker som växer helt som vanligt oberoende av om världen skakas av coronavirus eller inte. Så detta var enda gången det ordet används i detta inlägg. Ska också försöka frånhålla mig personliga saker och skidåkningen, men vi får se hur det går med den saken. 🙂 Däremot blir det mycket bilder (vilket gör att det kommer att ta tid för jag har problem med bildöverföringen då nätet är så långsamt), väder och dylikt påverkar ju i hög grad odlingarna utomhus så det blir det nog en hel del av. En del saker har säkert ingått i nåt tidigare inlägg men tänkte försöka få till ett inlägg som behandlar året som en helhet så det bryr jag mig inte om nu. Å andra sidan så har jag en hel del material som jag tänkt skriva om, tror jag väver in dem i denna “årskrönika” i stället då dom på sätt och vis förlorat nyhetsvärdet som enskilda inlägg.

Om orken (och tiden) står mig bi kan det här bli ett väldigt långt inlägg så jag tänkte att Ni bästa bloggföljare skulle få hjälpa mig lite genom att under tiden som jag skriver inlägget ställa frågor och ge kommentarer. På så vis kan Ni själva bestämma lite vad som ingår, kanske har jag inte svar på allt men det ser vi då. Jag kommer alltså att uppdatera lite anefter och den ihärdiga bloggläsaren får liksom följa processens gång.

För att göra det lite överskådligare så tar jag det i kronologisk ordning månad för månad. Grönsaksbondens odlingsår pågår på sätt eller annat mer eller mindre året om ifall man också beaktar de arbeten och processer som anknyter så vi börjar från början med årets första månad.

Januari.

Vi hade ingen vinter under månaden och det klarnade med ett markbyte för löken som jag sökt ett fukthållande ställe med bevattningsmöjligheter åt, så när det ändå var möjligt så inledde jag odlingsåret med “vårplöjning” den 19 januari innan det bar iväg på båtseminarium och till MarciaLongan i Italien.

I övrigt va det lite skogsarbete, grönsakspackning och redovisning samt odlingsplanering som gällde under månaden.

Vi fick lite snö i slutet av månaden som på grund av en hel del regn gav oss hela 67 mm nederbörd vilket är mer än normalt. Några grader kallare väder och vi hade haft över en halv meter snö.

Februari

En köldknäpp fjärde februari ledde till att den termiska årstiden förbyttes från höst till vinter men en vecka senare regnade snön bort och åkrarna blev bara igen.

En vanlig syn att det är betydligt varmare än normalt.
11 februari och rabarbern börjar skjuta fart……
……och åkrar och vägar är bara.

Och även i skogen va det bart som ni kanske minns.

Flera stora regn gjorde även februari nederbördsrik, det föll hela 88,9 mm nederbörd under månaden.

Mars.

Första veckan i mars föll det lite snö men även den smalt bort efter en vecka, därefter fick vi faktiskt ett par kalla nätter vilket fick mig att oroas över höstvetet som brunade bort. Slutet av månaden var vacker och solig och det såg ut att bli en tidig vår och jag förbannade mig själv för att jag varit sent ute med fröbeställningarna speciellt nu då pandemin (jäklar där kom det nu i alla fall) störde leveranserna. En morotssort blev jag utan och inte fanns heller rödlöksfrö att få tag på, provade faktiskt sända ett mejl till beredskapscentralens chef för att höra om där fanns frö men fick inte ens ett svar på min förfrågan.

16 mars och fortsättningsvis bara åkrar. Blir det ett tidigt vårbruk?
18 mars och höstvetet som varit grönt hela vintern brunar bort.
27 mars och Björnen har lämnat idet rekordtidigt.
28 mars, också flyttfåglarna är tidigt ute.

Trots ett vackert avslut gav en nederbördsrik inledning av månaden oss ändå 52,2 mm väta från ovan.

April.

31 december, 2020 av Nisse

Bra med styrning på traktorn

Man tar mycket för självklart och märker hur viktigt det är först då det försvinner. Som att kunna styra traktorn med ratten. I förrgår lossnade styrcylindern från fästet på stora Zetorn. Där går man inte och vrider hjulen för hand utan vi måste köra sakta framåt medan en försökte vrida framhjulen med jäärnstavurn (järnspettet). Det gick att vrida hjulen genom att backa allt emellanåt men det tog sin tid innan den var inne i verkstaden. Fungerande ratt är absolut till fördel.

Och så satt man igen på natten och sökte reservdelsnumror eftersom styrcylindern inte fanns i min katalog. Nu vet jag att det heter “Hydraulický válec řízení” och “hydromotor” tycks också fungera. Med nummern hittade jag cylindern i Tyskland, Polen och Tjeckien men den billigaste fanns i Marting.sk (Slovakien) vilket inte var så underligt eftersom de stora ZTS (Zetor Crystal) tillverkades där. Dessutom pratade nätbutiken engelska och levererade till hela världen – och man kunde betala med kort. Utvecklingen går framåt.

Sedan märkte jag att det också behövs en “Výsledky hledání výrazu” alltså en pinne för att koppla fast cylindern till styrstången och förstås en “Matica M18x1,5” (mutter). Jag skrev genast en epost till Marting.sk och hoppas få allt nästa vecka. Det har tyvärr igen varit en lång reservdelsfri helg och mera är på kommande så få nu se när mina reservdelar kommer. Dessutom kan Postnord Finland skicka dem till Kotka, Vasa eller kanske Rovaniemi …

I dag måste jag köra flis så jag filade gängorna i tappen till styrcylindern och lyckades faktiskt få dem i sådant skick att man provisoriskt kunde skruva ihop styrcylindern. Kanske det håller tills jag får den nya cylindern.

Det är märkligt att det alltid skall beställas reservdelar just under de stora reservdelskrångeldagarna från julen till trettondagen. Jag har fått meddelande att delarna är avsända från Tartu (där min hovleverantör för Zetor- och Belarusdelar finns) men om de inte kommer i morgon så går det till januari eller i värsta fall till efter den eländiga trettondagen (den mest onödiga av alla helger).

Inte nog med traktordelarna. Båda våra röjsågar gick sönder (Husqvarna 245 och 252). Brorsan försökte skaffa reservdelar i Borgå i dag men den ena är åtminstone så gammal att det inte mera tillverkas reservdelar. Vad jag kan minnas så är de bara litet på 20 år gamla … På den ena är ljuddämparen lös och skruvhålet i cylindern förstört men man kan använda den om man har bra hörselskydd. På den andra har fästet för handtaget brustit så det är värre. Vi beställde en ny 555 för säkerhets skull. Den kan annars också behövas för med Henrik så är vi tre som använder röjsågarna både sommar och vinter.

Det var inte slut ännu med krångel. Eftersom det är värsta plaskväder så tänkte jag såga stockar men nu vägrade min gamla Stihl 044 från 1980-talet att starta. Man blir inte starkare med åren och den har alltid varit en krångelbytta med starten. Tung som attan att dra igång och så slår den tillbaka så att snöret rycks ur handen. Redan länge har jag sneglat på en elektrisk motorsåg till Logosolen och nu var måttet rågat så jag beställde en med 5 kW trefasmotor. Det finns ju trefasuttag rakt bakom sågverket. Tyvärr så verkar alla andra ha kommit på samma ljusa idé och leveranstiden har växt till 4-5 veckor … Jag måste få igång Stihlen ännu en gång eller så montera en Jonsered på sågverket tills vidare.

En sorglig samling söndriga sågar

Det behövs virke till de bärbara tak som jag tillverkar för maskinerna utomhus. Presenningar rivs sönder av blåsten så jag tänker försöka med (grundligt fastbundna) takskivor av korrugerad takfilt. Den första ramen 2×3 meter blev för stor så nu försöker jag med mindre som går att fästa ihop.

Tak med ram 1×2 meter

Det är nu det värsta tänkbara skogsväder med tung blötsnö och blåst som går genom märg och ben. Vi har inte många centimeter snö men den är mest vatten och så tung att snöskoveln inte klarar av den. Om den inte smälter bort före den 3 januari då det blir kallt så har vi tidernas isgata.

Nu finns det inget annat att göra än att börja städa. Det är för all del mycket nödvändigt för verkstaden svämmar ännu över av delar från förra vinterns traktorreparationer och allt som bars in efter takarbetet. Så det blir att plocka och sortera fram till den 3 januari då vädret lär bli kallt så att man kan fara till skogs igen.

Städning är nog absolut nödvändig …