14 oktober, 2018 av Christer

Skörda i särken.

Ett ordspråk bland gamla tidens bönder är att man ska så i pälsen så får man skörda i särken. I år har man ändå fått gå sommarklädd både under sådden och skörden då våren uteblev och vintern på några dagar tidigt i maj övergick från vinter till sommar.

Det ser också ut som om hösten uteblir, åtminstone håller sommaren ut ovanligt länge även om förra veckan var lite kallare än normalt med frost under flertalet nätter. Nu kom värmen åter med besked med 14 grader som lägst senaste natt och kring 18 grader idag på dagen, det kändes riktigt varmt trots ganska hård vind. Nästan så att man ångrar att man bytt till långärmat och långkalsonger, de är dock skäl att hålla kläderna på om man vill undslippa förkylning. Flickorna i huset kunde dock inte hålla sig idag så vi får se om dom är nästa i tur att drabbas av flunsan, två av mina anställda var i oskick senaste vecka så det är nåt på gång.

14.10.2018. Kaffepaus under skördearbetet i det rekordvarma oktobervädret.

Om rådande skördeväder är en följd av den omtalade klimatförändringen så kanske inte det är så tokigt med lite förhöjning av CO² -halten trots allt men om det samtidigt innebär så heta perioder som i somras så kanske inte ändå. Speciellt då om det kombineras med svår torka, de lärda har ju spått varmare och fuktigare väder som följd av klimatförändringen men det där med fuktigare stämde i alla fall inte in denna säsong. I och för sig så är det förstås tacksamt med uppehåll nu under skörden. Vi kom ju lite sent igång med lagerskörden men de stunder vi har skördat till lager har det löpt bra så fortsätter det så här så har vi nog den något mindre skörd som kommer i år under tak inom ett par veckor.

14.10.2018. Fina skördeförhållanden så här långt. Nästan så att vi fick in de sista palsternackorna idag.

Ett tag såg det ut som om det inte skulle bli några palsternackor att skörda i år men en fin avslutning av växtsäsongen fick dom att växa till sig till sist.

Palsternacksskörden är svag i år men ändå bättre än vad vi vågat hoppas på. Fröna grodde ojämnt då torkan och värmen överraskade i våras så storleken varierar mycket eftersom en del grodde först i samband med regnet under midsommarhelgen.

12 oktober, 2018 av Nisse

I väntan på vintern (2018)

I går avslutades odlingsåret här på Bos-Sestu. Jag körde sista glyfosatet i värme och solsken. Nu är (hoppeligen) varje kvadratmeter sprutad mot kvickrot och baldersbrå. För att genast påpeka att det är absolut nödvändigt så är det bara att titta på bilden i Att spruta eller inte spruta (2017) hur det ser ut ifall man inte sprutar glyfosat. Det är alltså ren katastrof – en djungel av kvickrot och baldersbrå som kväver odlingsväxten fullständigt. Att förbjuda glyfosat utan att det finns ersättning är lika med slut på odlandet !

Jovisst går det att plöja och harva för att hålla ogräset nere men jag har nu kört ett antal år med direktsådd och det är slut med plöjandet för min del. Priserna på vete skall stiga till det dubbla för att det skall löna sej att sätta tid och pengar på plöjandet. Direktsådden kan i vissa fall ge sämre skörd men inte var det i år någon betydande skillnad mellan den plöjda vallen (gröngödslingsvall som plöjdes upp i fjol) och de direktsådda åkrarna. Men förutsättningen är att man sprutar allt med glyfosat varje år. Eller något annat som hindrar kvickrot och baldersbrå att ta över helt.

I förra Land (5 oktober 2018) fanns det en intressant artikel om ”kemikaliebantning” som en ung familj i Sverige sysslar med. Frun i huset är kemist och började fundera på alla kemikalier som de utsätts för då hon blev gravid. Och vad man kunde göra åt det. Det visade sej vara relativt enkelt att välja bort produkter (mest plast) som innehåller skadliga ämne som mjukgörare (ftalater) och hårdgörare (bisfenoler) samt byta ut teflonstekpannan till gjutjärn. Halterna skadliga ämnen sjönk mycket snabbt – över en natt faktiskt.

Det intressanta med kemisten Thereses inställning är att allt inte blir förbjudet utan hon koncentrerar sej på de viktigaste sakerna som snabbt ger utslag. De kör bil (då de bor på landet) men är noggranna med maten och barnens saker. ”Livet måste vara enkelt” säjer Therese. Där ser man skillnaden mellan en utbildad kemist som vet vad det är frågan om och okunniga flummare som silar mygg och sväljer kameler.

Då vi läste artikeln så kom vi fram till att vi ”kemikaliebantat” redan i många tiotals år. Vi är inte kemister men den bättre halvan är biolog och har länge varit noga med att speciellt barnen skall få riktig mat utan tillsatser. Vissa ämnen är väl undersökta men hur blandningar av dagens tillsatsämnen inverkar vet man nästan ingenting om. Så vi har undvikit alla tillsatsämnen så mycket som möjligt. Och med egen potatis och egna grönsaker är det ganska lätt.

Det är inte riktigt klokt att jamsa om glyfosat (som huvudsakligen bönderna råkar ut för) och samtidigt vräka i sej massor med billiga kemikalier från den inköpta maten i plastförpackningar.  Jag har länge varit misstänksam mot plast och industriell mat men det var intressant att läsa vad en utbildad kemist anser. Man kan söka på nätet med ”kemikalieklok” eller ”kemikaliebanta”  för att få veta mera.

Nu är det rena sommarvädret men troligen blir det vinter i år också

8 oktober, 2018 av Christer

Efter regn följer solsken

…. eller efter en dålig sommar följer en fin höst kunde man kanske också säga. För så verkar det bli i höst.

Sen plantering.

På grund av det torra och varma vädret samt uttorkade vattendrag för bevattning i juli blev en hel del av isbergssallatsplanteringen framskjuten till början av augusti då vi fått några efterlängtade (åsk-) regn (som i och för sig gjorde illa åt en del el och elektronik här i nejden). Plantorna var gamla och förväxta men jag satte ut dem ändå närmast för att fylla ut den anmälda arealen och inte behöva göra några ändringsanmälningar.

10.8.2018 Sen isbergssallatsplantering.

Ett par bevattningar gjordes för att få dem att rota sig men sen har dom blivit ytterst styvmoderligt behandlade. Efter skolstarten har vädret för grönsakerna varit hyfsat så en del av grönsakerna har repat sig riktigt bra dessutom har september varit varm och vi besparades från frost ända tills natten mellan 27:e och 28:e september. Ovanligt sent med första nattfrosten först då även om det var nära noll redan den 22:a augusti.

Otroligt nog trots minimal skötsel så tog sig plantorna riktigt bra och i slutet av september kunde vi påbörja skörden av de sista planteringarna som sen visade sig bli den bästa sallaten för året. Märkligt då det som blivit omskött enligt alla konster och knep inte blivit till något i år medan detta mot alla odds lyckats. Kanske nån ”högre makt” ansåg att lite uppmuntran var på sin plats?

14.9.2018. Sallatsåkern ser ut att ta sig och förhoppning om skörd trots sen plantering börjar anas.

Kallare väder.

Vi har nu haft en vecka med kallare väder än normalt och för att skydda den fina sallatsomgången under de kalla nätterna har det krävts lite uppoffringar i form av täckning med väv i flera lager. Men en fin gröda är det alltid värt att skydda då efterfrågan finns.

Provar länka till en livevideo på facebook från täckningen inför första nattfrosten den 27.9.

Publiée par Christer Finne sur Jeudi 27 septembre 2018

4.10.2018. Soliga dagar men något kalla nätter, men skörden fortsätter

Just ikväll ser det ut att bli den kallaste natten hittills. -3,2°C på väggen nu kl. 01:20. Har satt på 5 lager väv och hoppas att de klarar sig ännu en natt eftersom det ser ut att bli varmare väder neråt veckan.

Rödbetorna fick vi under tak idag så vi har börjat beta av fälten inför vintern men ligger lite på en vecka efter i tidtabellen närmast på grund av att vi hållits sysselsatta med skörden av säsonggrönsakerna.

7.10.2018 Rödbetorna, Gulbetorna och Polkabetorna avklarade.

4 oktober, 2018 av Nisse

Vädret bestämmer

Det var skönt att få tröskan rengjord och torklårarna utjämnade. Men trots att jag inte jordbearbetar alls så är besprutning med glyfosat absolut nödvändig då man har direktsådd. Helst på hösten fastän det gick bra i våras också. Någon djungel av baldersbrå och kvickrot vill jag inte ha mer – som det blev då en bit blev osprutad ett år. Varenda fläck skall sprutas med glyfosat och förbjudes det så slutar jag odla.

Men det är inte lätt att spruta på hösten och orsaken är förstås vädret. Om det inte är regn så blåser det och sedan blir det för kallt. Ett år som jag sprutade för sent på hösten så blev effekten nära noll. Numera följer jag SMHI:s Lantbruksväder (via NSL) som har ett bra sprutväder. Där ser man snabbt när det går att spruta även om man förstås borde sticka ut huvudet och kolla in vädret i verkligheten också.

Jag fick tre sprutor ut på åkern men sedan började det regna och nu får jag vänta till nästa vecka innan det möjligen blir bättre väder. Om man får tro på prognosen så skall det bli sol, varmt och ganska lindrig blåst. Det tar inte många timmar att köra resten av åkrarna men man får vänta och vänta på bra sprutväder. Det går inte att lova bort sej under tiden för plötsligt är det just de timmarna som det går att spruta – och sedan inte alls.

I år körde jag allt efter GPS:en. En vanlig GPS är inte noggrann och man får räkna med upp till tre meters fel så det blir att köra litet om vartannat. Grannen som har en riktig traktor-GPS har en tiondedels marginal. För glyfosatet har noggrannheten inte så stor betydelse bara man ser till att man inte lämnar emellan – möjligen går det åt litet mera medel. På sommaren följer jag sprutspåren som jag lämnar vid sådden och då använder jag bara GPS:en för att kolla att jag inte lämnar något helt varv obesprutat. Möjligen skaffar jag en bättre GPS-antenn då de blivit billigare men tillsvidare räcker den här till. Jag har mobiltelefonen rakt framför på vindrutan och det går bra även om man kunde skaffa en större skärm. Värre är att skärmen syns dåligt i starkt solsken.

Ett problem är det med programmet. Jag har inte fått det att fungera att man fortsätter på samma skifte efter en paus. Det laddar nog in de tidigare spåren men sedan då man skall börja köra på nytt så ser man inte var man kört förut och det är ganska illa. Nu gör jag så att jag inte stänger mobiltelefonen medan jag dricker kaffe utan fortsätter sedan köra direkt. Men då måste alla åkrar sprutas utan längre avbrott.

I år är det åtminstone inte blött på åkrarna så det blir inte spår efter traktorn och det är viktigt för direktsådden. Både då man tröskar och sprutar så gäller det att vara ytterst försiktig med hjulspåren. De kan vara riktigt besvärliga nästa vår då man kommer med såmaskinen. Det går ju att jämna ut spåren med en harv före sådden men det blir en extra köromgång som också kan vara besvärlig ifall det finns mycket torr halm utanpå. Förr behövde man inte fundera på körspåren eftersom man plöjde eller åtminstone tallriksharvade efter tröskandet.

Maskiner och teknik i all ära men det är vädret som fortfarande har kommandot – kanske mer än förr då man alltid kom fram på åkern med häst eller till fots. Om man kör ned en 6 tons maskin i leran så är det lindrigt roligt …

 

28 september, 2018 av Nisse

Skördeåret 2018

Så är då sista vetestrået tröskat. Det var  blåsigt och soligt idag så det var inga problem med tröskandet men vi hade litet bråttom för det utlovas regn för i morgon och nästa vecka blir det regn var och varannan dag.

Nu kan man säja att det blev inte så katastrofalt år ändå fastän den heta och torra sommaren hotade skörden. De två regn som kom före midsommaren och i mitten på juli var inte stora men de hjälpte till så att vetet grodde (den 20 juni) och klarade sej över juli månad. Jag väntade länge på det gröna vetet – det som grodde i maj hade man kunnat tröska redan i början på september – och nu var det moget. Eftersom jag fick in skörden utan större problem så lönade det sej.

Det först tröskade vetet var omkring 23 % och blev allt torrare så att det i förrgår var omkring 17 % vilket är ovanligt bra för våra förhållanden. De soliga dagarna har också varit bra för kalluftstorken och i dag på eftermiddagen var temperaturskillnaden hela tre grader mellan inkommande och utgående luft. Det betyder att vetet har torkat för då luften binder vatten så blir den kallare.

I förrgår körde vi hela dagen långt in på natten tills returskruven blev full med mull. Det var inte svårt att rengöra den men gubben var slut så vi slutade klockan tio på kvällen och körde åkern färdig följande morgon. Det blev tio hektar tröskat den dagen fastän vi först gjorde ren tröskan och började först på eftermiddagen. Sedan kom det regn men i dag körde vi de sista hektarerna. Utan brorsans hjälp hade det inte gått men nu kunde vi ha tröskan igång hela tiden.

Tröskan har gått bra efter de första problemen och nu är det bara att rengöra den och ställa undan den till nästa år. Litet problem har det varit hela tiden med den nya axlyftaren som var för lågt ned så det fastnade gammal halm på spetsen. Vi försökte bryta upp den men fjäderstålet bara for tilbaka. Nästa år skall jag värma den med acetylen och sedan bryta upp den.

Det var ovanligt mycket problem med den gamla halmen från i fjol. Jag misstänker att den inte ruttnat som vanliga år utan bara torkat den här sommaren och därför krånglade mer än vanligt. Jag kör alltså med bordet så lågt som möjligt för att direktsådden nästa år gå lättare. Det har varit besvärligt att hålla bordet på rätt höjd så jag har ”pumpat” det upp och ned hela tiden. Man känner i tröskan när bordet faller ned på marken och så tar man det litet uppåt så att det inte skuffar mull framför. I alla fall fick vi nog tröskan full av mull ett par gånger. Det finns en tryckmätare kopplad till bordets hydraulik som skall mäta hur tungt bordet ligger på marken (med en oljeackumulator som hjälper till att hålla det uppe) men tyvärr är nålen på mätaren lös och den visar litet vad som helst. Nästa år skall jag försöka komma ihåg att byta tryckmätare.

Lampan inne i tanken är också för svag. Den fungerar bra då det är mörkt men på dagen ser man inte hur mycket säd det finns i tanken. Den måste bytas till en starkare lysdiodlampa. Redan i fjol bytte jag de flesta arbetslamporna till lysdiodlampor men det finns ännu kvar ett par gamla glödlampor och de borde  bytas. Man sparar mycket ström och får mycket bättre ljus.

Tröskan är ännu ny för mej och i år lärde jag mej åter ett par varningslampor – bland annat returskruvens lampa. Den gula varningsblinken är bra för den märker man fastän man inte kollar in alla varningslampor hela tiden.

Skörden blev som sagt inte katastrofalt dålig även om den inte var speciellt bra. Men vissa ställen var det nästan liggsäd och där var det riktigt god veteskörd. Synd bara att det fanns många dåliga fläckar som drog ned medeltalet. Åkervis blev det litet förvånansvärd fördelning. En del åkrar som normalt ger god skörd var inget vidare i år medan andra gav riktigt god skörd. Torkan var säkert orsaken men man hade inte väntat att den skulle slå mot skogsåkern till exempel som vanligtvis torkar upp sämre än de andra.

Nu är den gamla torken full medan vi inte behövde sätta nånting i den nya torken. Så visst är det ett dåligt skördeår. Men vi har haft sämre. Nu är det i alla fall slut och man måste börja fundera på nästa vår. Då gäller det att spruta glyfosat över allting och inte lämna nån fläck osprutad för det leder till ren katastrof på grund av baldersbrå och kvickrot. Även om det inte syntes nån kvickrot alls på sommaren så har den växt till sej nu på hösten och det finns en hel del gröna fläckar igen. Om man inte sprutar glyfosat så är det inte gröna fläckar nästa sommar utan en grön matta – eller baldersbrådjungel. Glyfosatförbudarna borde tvingas odla sin egen mat utan glyfosat så skulle de få se vad det innebär i verkligheten.

Om man försöker dra ihop skördeåret 2018 och använder sej av efterklokhetens dåraktiga visdom så skulle jag ha sått en vecka tidigare för att få jämnare grodd. Torkan kunde man inte göra något åt och inte mycket annat heller så det gick nu sisådär i alla fall. Det är trevligt att vetepriset stigit till 200 euro/ton men det här vetet säljer jag först nästa sommar och vad priset är då vete fåglarna. Jag borde ha väntat ett par veckor till med att sälja fjolårets vete men det gick inte riktigt eftersom jag var tvungen att börja tröska och torken var full.

Vetet skall lännu torkas – åtminstone i fyra lårar. Men det är ingen panik eftersom det är ganska torrt. Och om man kyler ned det allt emellanåt så klarar det vintern utan problem. Nu sätter jag punkt för det här skördeåret och börjar fundera på skogsmaskinerna i väntan på vintern 2018-19.

 

25 september, 2018 av Kalle

Skruvat

Denna lilla märkliga historia passar så bra ihop med Nisses förra inlägg att det får bli en egen liten historia. Tänkte först kommentera Nisse, men vi tar det såhär istället.

Nu i pausen mellan grödorna har jag passat på att byta ut lite delar på tröskan. Inte för att mycket på Claas behöver bytas, men något liebett nu och då går åt sig och som denna gång då – ett liefingerpar.

Att byta ett liefinger är inget man behöver vara ingenjör till så jag gav mig ganska oförberett på jobbet. En av skruvarna var krökt på undersidan så det blev att skära bort den med vinkelkapen. Fortfarande ingen dramatik i det hela. Det som dock började jaga på lite var att det pratades flitigt om stora inkommande regn i radion så jag började fundera på att inleda rapströskningen efter att fingret var bytt. Det blev alltså lite mera allvar i situationen.

Nu hör det till saken att jag i en bänk i garaget haft några lådor med gamla tumsskruvar och lite annat smått och gott som stått orört sen tiden pappa huserade på gården. Jag har för min del aldrig under 30 års tid använt nånting ur någon av dessa lådor. Därför bestämde jag mig i söndags för att dom får gå till metallåtervinningen, och det redan samma dag. Det som jag inte behövt på 35 år kan jag nog inte behöva framöver heller – så gick resonemanget. Nåja, det gick som det gick, dagen gick för snabbt och nån sväng till metallåtervinningscontainern blev det inte i söndags.

Nåja, nu kan den framsynte redan räkna ut vart detta bär. När den avskurna bulten skulle ersättas hittade jag ingen passlig i mitt skruvlager – och det är ändå rätt omfattande.

Däremot fanns det flera stycken i lådan som redan låg på flaket som var på väg till metallåtervinningen.

Så efter 35 års av väntan skiljer det 20 timmar mellan avyttrandebeslut och behov. Det går liksom bra ihop med min livsåskådning att någon eller nånting håller ett öga på oss och griper in når dom riktigt dåliga besluten håller på att tas. Nu var inte detta något livsavgörande, rätt bult hade nog funnits i närmast skruvhandel, men det sparades ju in en resa på 40 kilometer. Däremot gick så mycket tid åt till letandet att det inte blev nån rapströskning i går. Få se hur det blir idag.

Man kan ju inte med bästa vilja i världen säga att rapsen ser bra ut. Undrar hur många generationer som finns med på bilden. Som synes finns både åldringar, ungdomar och barn med. Suck. Rapsblommor i slutet på september.