8 december, 2019 av Nisse

Att skruva ihop på nytt

Nu är äntligen cylinderfodren utbytta och nya kolvar insatta på traktorn. Motorn tvinnar lätt med startmotorn men den har inget topplock. Att sätta in de ny fodren var lätt efter det att jag såpat in dem med diskmedel. Jag kollar på nätet vad folk som sysslar med gamla traktorer skriver. Visst finns det en massa råd på Youtube men där skall man använda dyra specialmedel. De hemmafixare som skriver bland annat på Yesterdaystractors.com tyckte det gick lika bra med vanligt diskmedel.

Att sätta in de nya kolvarna var knepigare eftersom jag saknade kolvringstång. Åter en sak som jag länge tänkt köpa men det har inte blivit av. Nu skall den i alla fall inhandlas så jag har den nästa gång. Priset är inte direkt våldsamt (8:90 euro). Igen måste jag konstatera att man skall köpa verktyg så in i Norden antingen man tror att man behöver dem eller inte för det är en grym harm då man står där och försöker lirka med skruvmejslar och annat provisoriskt.

Kolvarna på plats

Det är alltid så att nån del saknas trots att man försökt skaffa allt nödvändigt. Den här gången berodde missen på att det fanns två satser med packningar som var nästan lika – men den ena hade ingen topplockspackning. Jag såg inte efter ordentligt utan tog fel sats. Så nu väntar jag på ny topplockspackning. Den är inte dyr (3:59 euro) men jag förlorar tid. Och så harmar det.

Jag vet inte om jag valde den ena för att den var billigare (12:48 euro) i stället för den dyrare (13:23 euro) men de såg likadana ut och bägge var för D-240 motorn. Jag borde ha köpt bägge för det priset. Ibland har jag faktiskt köpt flera delar då jag inte kunnat avgöra vilken som är den rätta. Och på den här prisnivån så förlorar jag inte mycket.

Nu har jag haft en hel del arbete med annat i alla fall. Då man en gång skruvat isär traktorn så passar det bra att byta delar som jag länge tänkt göra. Nu har traktorn en ny generator som ger betydligt mera ström och dessutom har inbyggd regulator. Det var bara det att den nya generatorn inte passade i det gamla fästet så det blev svetsarbete. Det var lätt fixat med två små järnbitar men visst tar det tid att bygga om.

Sedan plockade jag bort alla kablarna runt motorn. Det var nödvändigt eftersom den nya generatorn hade inbyggd regulator men också för att få nån ordning på kabeldragningen. Den koppling som fanns i Belarus handbok var nämligen felaktig och jag gjorde upp ett nytt kopplingsschema. En hel del kablar blev också överflödiga.

Kablar isär …

Efter en hel del detektivarbete så blev det klart hur kablarna skulle kopplas utom i ett par fall. Glödstiftets jord är ännu oklar och lyktornas koppling litet underlig men det kan man mäta sej till hur det bör vara. Färgerna på kablarna är däremot milt sagt underliga efter att ha råkat ut för olja och värme. I ena ändan kan de ha en helt annan färg än i den andra …

Medan jag väntar på den nya topplockspackningen så drar jag slangar till den nya värmefläkten i hyttaket. I skogsarbete är det nämligen ytterst viktigt att man får bort imma och is från fönsterrutorna. Man vill inte arbeta med lastaren i blindo. Jag hade problem med kylarvärmen senast jag körde med processorn men nu tog jag bort och kontrollerade både vattenpump och termostat – bägge var i skick. Det är knappast tilltäppta gångar i motorn heller för då jag hade bort cylinderfodren så kunde man konstatera att motorn var riktigt ren inuti. Nu skall jag ännu byta temperaturgivare och mätare så får vi se om det fungerar.

Jag hade också tänkt spika upp verandans målade ytterbräder medan jag väntar men det har regnat och blåst. Få se hur det blir i morgon. Väderprognosen lovar plusgrader och regn utom på onsdag. Det har ju varit fint verkstadsväder men då traktorn är ihopskruvad så vill jag gärna ha kallt (men inte snö, tack).

1 december, 2019 av Nisse

Paus i arbetet inte bra

Nu är det december och ganska länge sedan jag tog bort cylinderfodren från Belarus. Men i april började redan vårarbetena pressa på och så blev det bråttom med taket under sommaren och verandan på hösten. Först nu har jag kommit igång på nytt med Belarus motor.

Det är besvärligt att fortsätta efter en så lång tid. Jag har varit noga med att inte röra delarna som jag skruvat loss men redan att hitta alla verktyg och försöka komma ihåg vad man skulle göra härnäst tog en hel del tid.

Nu har jag i alla fall alla reservdelar som behövs (tror jag) och så köpte jag ett mätinstrument för att mäta cylinderns inre diameter. Det blev en Mitutoyo (begagnad) för 100 euro från Tyskland. Det finns billigare men det här är ett kvalitetsinstrument. Reservdelarna var så billiga att jag lugnt kunde sätta litet mera på verktygen. Hela satsen med fyra cylinderfoder, kolvar och tappar kostade bara 130 euro … Med normala priser hade jag väl bara fått ett enda foder utan kolv – om ens det.

På nätet fanns det mängder av råd om hur man installerar våta cylinderfoder så det var inget problem. Men jag var glad att jag inte hade en modern dieselmotor för då hade installationen varit mycket besvärligare. Nu var det inget problem att få toleranserna för fodren under gränsen. I själva verket var skillnaderna knappt mätbara.

Här är bara ett cylinderfoder kvar att installera

Till all tur verkade motorn för övrigt vara i gott skick. Vevaxellagren var som nya så litet vatten i oljan hade inte gjort någon skada. Jag byter i alla fall lagren nu då motorn är isärplockad. En serie nya lager kostade bara 6:03 euro. Då har jag en ganska grundligt förnyad motor – bara blocket är gammalt.

Sedan får man bara hoppas att jag inte klåpar vid ihopsättningen. Jag byter också generator till en 100A med inbyggt laddrelä. Sedan är det bara startmotorn kvar av det gamla men den har fungerat bra och den kan lätt bytas senare ifall det behövs. Lamporna skall också bytas till LED varvid belastningen på generatorn blir mycket lägre.

En sak blir väl ännu ogjord och det är hydrauliken som läcker olja. Det minskar mycket långsamt men är ju eländigt då det droppar på golvet. I alla fall så är det en större ändring så den får vänta. Snart måste jag få igång traktorn och lastaren med processorn installerad.

Det börjar bli vinter – förra natten hade vi -7 grader – och snart kan man köra i skogen. Då borde man gallra så mycket som möjligt innan det kommer snö. Det blir inget skogsarbete ännu nästa vecka för det skall bli +8 grader på fredag och regn men det skadar inte att maskinerna är färdiga då det senare blir kallare. Man får åtminstone hoppas på en ordentlig vinter (men inte så mycket snö).

Jag kan behöva litet skogsarbete. Nu har jag igen börjat vrida dygnet framåt så att jag jobbar ända in på småtimmarna. Det är ju ingen skillnad då man ändå måste arbeta vid lampljus så gott som hela dagen. Men en dag i skogen – om än kort – brukar få en att slockna ganska tidigt på kvällen.

P.S. Ducaton gick igenom besiktningen – efter det att ett stort rosthål i ena balken svetsats. Men det är inte slut på rostandet så jag tror att jag måste hitta en billig begagnad men nyare Ducato nästa år.

27 november, 2019 av Nisse

Det blidde ingen verkstad

Tanken var att skruva ihop Belarusen men det blev mest bara datamaskinsarbete. Brorsan fyllde 70 och jag satte ihop en fotobok från våren 1950 framåt. Dessutom lagade jag spellistor som spelar gammal 60-talspop med Beatles, Beach Boys och liknande för kaffebjudningen på gamla folkskolan.

Inte nog med det utan mina WordPress började bli så gamla att de knappt fungerade alls. WordPress är alltså det program som vi använder bland annat för Bondbloggen. Hemma i stallet har jag liknande WordPressar för Hindersby.net och LSS 1965 (studentklassen) och släkten (slekt.hindersby.net)-

Inte bara människor blir gamla och skröpliga utan det gäller lika väl för program. Numera är programmen uppbyggda av tiotals eller hundratals biblioteksprogram. Dessa uppdateras hela tiden och till sist så blir det svårt för WordPress att hänga med. Nu senast måste jag uppdatera php som tillsammans med css sköter om att sätta innehållet i en snygg form på rutan

Vanligen uppdateras biblioteksprogrammen automatiskt i samma takt som huvudprogrammet men så icke php. Jag körde ännu en version 5.2 fastän det redan kommit ut 7.3. Så jag fick sköta det för hand. Det hade jag aldrig gjort förut så det gick flera nätter till att läsa allting om uppdateringen på nätet. Ett tag trodde jag redan att det var helt kört och att jag måste köpa en ny datamaskin och börja och från början helt och hållet …

Nå, det gick i alla fall att få igång WordPress i går. Ducaton skall besiktas snart och en balk är rostig men den förde jag till Mickes verkstad (Micke är granne och ludikusin och mycket duktig). Det är bara nödvändigt att koncentrera sej på Belarus för annars blir det inget skogsarbete i år. Om jag nu minns hur den skall skruvas ihop …

23 november, 2019 av Nisse

Från bygge till verkstadsarbete

I går städade vi upp vid sågverket efter att ha sågat de sista stockarna. Det blev ett tiotal stora skopor med sågspån och då hade jag kört bort sågspån redan en gång i somras. Det blev besvärligt att såga då det fanns närmare 60 cm sågspån där man skulle gå och nu hade vevarna på sågverket börjat bli under sågspånen.

Då man sågar blir det sågspån

Vi jämnade ut upplagsplatsen för sågstockarna för det blir snart minusgrader. Nu kan vi köra hem nya sågstockar dvs. mest klena under 14 cm och så en hel del torra. De klena ger två 5 cm battingar eller två bräder plus en 5 cm batting. De torra sågar vi till väggbräder och en del har riktigt fin kvalitet. Jag hyvlade i somras sådana som var 25-30 cm breda till fönsterfoder i Medåker och de var ganska så hårda. Med torra stockar så behöver man inte vara rädd att virket slår sej då det torkar.

Nästan tom sågplats

Bäst går det att såga korta stockar på 2-3 meter. De långa vill hänga ned i ändarna men i somras då jag måste ha upp till 6,2 meter långa battingar så satte jag en grov bjälke under och sågade på det viset ganska bra virke. Om man gör grundinställningarna noggrant så kommer man ned till en måttnoggrannhet på ett par millimeter.

I dag tog vi in Ducaton i verkstaden för översyn för den måste besiktas senast den 4 december. Som vanligt kollade jag in vad en nyare Ducato skulle kosta så att jag fick bättre motivation . De nya modellen kom 2015 och en uppdatering 2017. Men de är för nya för priserna går från 18000 euro uppåt vilket är för mycket för mej. Jag borde få den gamla Ducaton från 2006 igenom ett par besiktningar ännu. Den börjar bli litet orkeslös men värre är att plåtarna börjar rosta. Så vi får se hur det går …


22 november, 2019 av Charlotta

Mera får

Höst. Dags för slakt. Hur många ska jag ha kvar över vintern? Hur många har jag foder till? Hur många rymms in i fårhuset? Hur många ska jag ha att lamma i vår? Ja, de är många frågor man måste ställa sej och så är det ett himla räknande. En hit, två dit, en bort, hur många har jag nu totalt. De är 35 på hemåkern, 26 inne, 15 kvar på standen och så en och två som man måste fundera lite extra på, några här och några där, och tackantalet som ska gå med baggen är fyllt… Ända tills….

Truddelidutteliduttandej… (en telefon säger ju inte ring ring mera, men det ringde alltså… )

En bekant som ringde… -Vill du köpa några får? Jag har inte många tackor kvar nu, och de som är kvar är de bästa jag har…

JA! eller nej… eller vänta lite nu, eller vad , alltså, what?? och hur… ??

Jag måste fundera på saken…

Tankarna flyger… Jag vet att det är fina tackor… Men, jag har ju så fullt!

Någon vecka gick, så kom det ett textmeddelande…

Slaktbilen är på kommande…

Nej herregud, inte ska dessa fina tackor åka till slakt! NEJ! Så får icke ske! Om jag så ska använda skosked ska jag klämma in dem! Åtminstone några… En… eller fem…

-Jag kommer och tittar på dem imorgon på förmiddagen!

Sagt och gjort, jag iväg och tittade, det fanns 7 tackor, 3 av dem skulle få åka till en annan fårbonde i närheten, och så fanns det 4 som ettdera skulle få flytta till mej, eller åka slaktbil.

Och så kom det sej då så att Saga, Signe, Tessa och Tilda fick flytta hem till mej.

Att fotografera får som springer är inte så lätt, och med en telefonkamera där bäst före datumet nog passerat och linsen är full med skit, så beklagar jag bildkvaliteten, men, de ser man, att de är 4 svarta skönheter som fick flytta hem till mej

Väl inne i fårhuset fick de egen kätte att tillbringa första natten i…De kikade med stora ögon på de andra, och hade öronen på helspänn. Sakta men säkert började de slappna av och finna sej till ro. Följande dag fick de flytta in bland de andra tackorna, och de hade inga som helst problem med de andra fåren, tvärtom gick det riktigt bra.

Mej känner de inte. Ännu. Men småningom. Jag har varit och pratat lite med dem nu och då, och de är väldigt snälla och kommer fram, men, de är nog som lite fundersamma, de ser man på dem. Antagligen saknar de sin egen matte, sin riktiga matte, men, vi hoppas att hon snart kommer och hälsar på 🙂

Får är verkligen inga dumma djur, utan de kan komma ihåg och känna igen rösten och utseendet hos sin matte väldigt länge…

År 2000 köpta jag mina första 5 får. Därpå följande år köpta jag några får till så jag skulle komma upp i mängden får för att ha möjlighet att söka tack-stöd. Dedär ”tilläggs- fåren” fasade jag småningom ut, så alla de får jag haft genom tiderna härstammar från de 5 första fåren jag köpte år 2000. Sedan dess har jag inte köpt en enda tacka, bara bytt baggar och på det viset byggt upp min besättning till vad den är idag. Så dessa 4 damer är de första fåren jag köpt på vääldigt länge, och nu är det spännande! Man kan ju tycka att de är en smula insnöat att tycka det skulle vara så spännande, 4 får… Hur kul kan det vara, jag har ju liksom haft några x antal 100… Men, de är nog bara så att det är spännande att se vad de är för filurer. Hurdana lamm kommer de? Hurdana är de att ha till göras med? Ja-a, många funderingar…

Och jo, eftersom de inte hör till vardagligheterna att jag köper får, jag behöver ju liksom inte det, jag har ju från förut, så skulle ni ha sett minerna på de andra som bor här på holmen när jag berättat att jag har köpt 4 får 😉 De var både suck och stön, skratt och ”vad i hela fridens tider” m.m Men, man vet aldrig, så ”wild and crazy” kan jag vara mitt i allt…

14 november, 2019 av Nisse

Mörker, regn och blåst

Det hör hösten till att det skall var mörkt och regnigt, kallt och blåsigt. Halva släkten uppbådades för att få in 600 äppelträdsplantor och det lyckades just innan det började regna riktigt ordentligt.

Äppelträden inne i växthuset.

Visst skall de tåla kyla men de som ympats i år är ännu ganska känsliga och inne i växthuset är de skyddade mot blåst och i all synnerhet mot harar. Harar och sorkar är nånting vi inte tycker om.

Det var ganska kallt ett par dagar men sedan blev det varmare och i dag hade vi nästan +10 grader så jag återupptog byggandet. Nu svetsade jag äntligen den optiska fibern till växthuset och ladan som skall sköta om övervakning och styrning. Jag byggde redan för flera år sedan en liten central i växthuslidret som nu kan kopplas till det egna datanätet. Svetsningen av fibern måste göras då det är litet varmare men sommaren gick till takarbetet på huset

Växthusets blivande datacentral

Här är fibern ännu inte svetsad men inne i den isolerade lådan kommer en minidator Raspberry Pi som kommer att sköta om mätning av temperatur och fuktighet och styrning av eventuella fläktar och värme. Jag kan redan nu mäta temperaturen i växthuset över nätet men det är bättre med en egen datamaskin bara för växthuset. Raspberry Pi kostar bara omkring 30 euro så det är ingenting jämfört med de svindyra reglersystemen för växthus som kan gå på tusentals euro.

Den optiska fibern går också till en vridbar övervakningskamera i ladans hörn som kan överblicka hela gårdsplanen. Jag har också planer på att lägga ut en kamera på nätet men det måste jag ännu fundera på för man får inte rikta in den hur som helst.

Det relativt varma vädret gjorde också att jag började måla verandans väggbräder. Visst är det mörkt och regnigt men inte inne i verkstaden där det är varmt och ljust.

Två tomma oljetunnor som målarställning

Jag målar med äkta linoljefärg som man kan måla med i nästan vilket väder som helst. Det är i alla fall över +10 grader i verkstaden vilket gör att den torkar snabbare. Väggbräderna är ännu litet klibbiga efter ett dygn men man kan nog sätta upp dem i alla fall.

Linoljefärg kan man måla med också vid minusgrader eftersom den inte innehåller vatten. Man kan också måla i direkt solsken med sådan linoljefärg som inte innehåller lösningsmedel och jag använder bara sådan som enbart har linolja och pigment. Det är lösningsmedlet som bildar bubblor i direkt solsken.

Det är annorlunda att måla med linoljefärg. Man skall dra på ordentligt med färg men sedan stryka bort så mycket som möjligt så färglagret blir tunt för annars får man en en knottrig hinna. Linoljan skall dras in i träet och det går bra eftersom dess molekyler är en miljon gånger mindre än hos plastfärgerna. Bäst är att ha en ganska styv pensel av naturborst. Linoljefärgen skall inte täcka. Blir det ojämnt så målar man en gång till.

Orsaken till att jag målar före uppsättningen är att jag vill måla falsen också. Annars blir det springor i färgen då bräderna torkar ihop – och det gör de alltid. Men tanken är att måla en gång till nästa sommer.

På tal om penslarna så hade de gamla torkat ihop riktigt grundligt men jag satte dem i linoljesåpa och efter ett par dygn kunde jag få bort den gamla färgen så att penslarna var nästan som nya. Man skall inte spilla linoljesåpa på målade ytor för såpan löser upp färgen mycket effektivt. Jag använder också linoljesåpa att tvätta händerna vid verkstadsarbete och det finns inget annat som tar bort både olja och sot lika bra.

Målade bräder färdiga att sättas upp

Nu väntar jag bara på bättre väder innan jag sätter upp väggbräderna. Men dagarna har blivit så korta och mörka att man måste ha pannlampa mitt på dagen. Det blir litet minusgrader natten mot lördagen men sedan skall det åter bli varmare. Byggsäsongen är inte över ännu.