Årets värsta tid

Det har varit fint skogsväder men det tog plötsligt slut. Det är på sätt och vis bra för jag måste ändå deklarera. Man skjuter upp eländet och speciellt om det är fint väder så kan det bli alldeles för sent. Det harmar en aning mindre om det är regn och slask utanför. Och vi har haft så fina vägar att jag vill inte köra sönder dem – så jag sitter inne och surar.

I januari fällde vi mest torra granar och det var inte så roligt. Det var i alla fall nödvändigt för vi har inte på flera år kommit åt dem eftersom de fanns på sankmark och vintrarna var så usla. Men i år blev det ordentlig köld – litet för ordentlig med -25 i nästan en vecka. Vägarna blev fina och man kunde köra nästan var som helst. Över åkrarna hade vi nästan bilväg. Ett par dagar var det varmt och slog igenom på vissa ställen men sedan har vi haft perfekt skogsväder ända fram till nu.

Fint skogsväder – januari 2024

Bråttom har det varit för vädret kunde bara bli sämre. Det har inte blivit något inlägg för efter skogsarbetet så äter jag och sedan somnar jag över tangentbordet och inser att det är bäst att kravla sej upp i sängen. Det går inte att äta mitt på dagen för då blir man så däst att man inte orkar såga mera. Jag kommer hem en gång mitt på dagen och dricker kaffe. Vi är i hemskogen och vägen över åkrarna är som sagt jämn och fin så det går fort.

Det kom en hel del snö så flera dagar har gått till att köra bort den framför garage och verkstad. Speciellt då det är blid snö så måste den bort innan den fryser till. Bakom ladan i vinkeln hade det kommit mycket snö så det gick nästan en hel dag att få bort den. En tillfällig blida gjorde att snö kom ned från taken och solpanelerna började ge ström. Som mest blev det över 40 kWh per dag.

Snövintern 2024

Snön for ihop i värmen men blev så kompakt och tung att den stora traktorn hade problem att komma igenom även om jag nu har kättingar på bakhjulen. Värmen fick inte den myckna snön att smälta bort utan det blev grymma isgator då det blev kallt på nytt. Det var problem att komma 30 meter från ladan till verkstaden utan att falla på isen. Sedan man kommit upp i traktorn så var det inga problem för den har bra iskättingar.

Isgator februari 2024

Dagen börjar med två muggar kaffe eller te och limpa med fläsk – riktigt fläsk som är rökt ordentligt. Sedan fyller jag på en flaska med svag blandsaft för man kan bli riktigt törstig i skogen. Stövlarna står beredda vid klädkontoret men skogskläderna måste jag förvara ute i stallet sedan en slang brast vid bränsletanken. Då vi försökte få fast den så blev alla kläder och handskar indränkta i brännolja och jag är strängt förbjuden att ta in dem i huset.

Svag saft behövs i skogen
Skogsstövlar nummer 46

Skogsstövlarna vill jag ha på då jag går ut för de är så stabila och har kraftig sula. Om man skall hållas på fötterna på isen så är de de bästa (utom om man har nabbar). Kvaliteten är numera dålig på skaften men så länge de har hål som täcks av byxbuntarna så klarar man sej (jag har ett par nya stövlar i reserv).

Före morgonkaffet så sätter jag på motorvärmen på traktorerna. Förr måste man gå ut men nu har jag fjärrstyrning via mobiltelefonen (eller datamaskinen) så det är bara att klicka. Brorsan kan också sätta på värmen på sin traktor hemifrån (han bor ca. 500 meter härifrån).

Slöfocksverktyget för att sätta på motorvärmen

Sedan försöker man komma fram till verkstaden utan att bryta något ben på ishalkan och byter om till skogskläder. Varje morgon fyller jag på bränsle och olja i motorsågen (Jonsered 2252 med 15″ svärd) och filar sågkedjan lätt – tre tag per tand med en bra fil. Så länge man inte sågar i sten så brukar det räcka för att hålla den vass. Men kör man i sten så blir det att vässa med brorsans elektriska smärgel.

Påfyllning av bränsle och kedolja
Filning för hand

Vi har nog speciella byttor för bränsle och olja men en gammal oljebytta på 5 liter är bättre tycker jag. Filhandtag orkar jag inte byta så jag filar med tjocka handskar på. Kedoljan är gammal motorolja som fått stå i över ett år så att all smörja hunnit lägga sej på bottnen. Ju längre den står desto renare blir den.

Det blev problem med flismatningen då vi gick över till fuktigare flis. Den brinner nog men problemet är att den inte rasar ned i matningsskruven. Det bildas ett litet hål rakt ovanför skruven som går tom fastän det finns hur mycket flis som helst runt omkring – och ibland ovanför den.

Fuktig flis rasar inte ned i matningsskruven

Eftr att ha skyfflat ned flis för hand var femte timme – också på natten – så byggde jag en omrörare av en gammal vinkelväxel (från vår första flismatare 1983). Delarna har stått länge i verkstadshörnet men först då jag köpte fräsen så fick jag möjlighet att fräsa ett kilspår på axeln.

Fräsning av kilspår på axeln
Axeln monterad i vinkelväxeln
Omröraren med gamla sågblad
Krökta sågblad – behövs bättre fjäderstål

Det blev betydligt bättre och jag behöver bara se på matningen med tolv timmars mellanrum. De gamla sågblad jag monterade på axeln fjädrade inte tillräckligt bra utan kröktes så nu har jag beställt nya fjädrar från Tyskland. Motståndet i flishopen är mycket starkt så det måste vara god kvalitet på fjädrarna. Jag minns att en del flissilor som använde grova fjäderstål hade problem med att de brast ganska ofta.

Viktigt är att inte köra omrörningen alls då det är fullt av flis för då håller inget. Man bör köra omrörningen bara då det börjar bli tomt i flisbottnen för då är motståndet inte så stort. Så jag fixade en smart fjärrstyrd brytare till omrörningsmotorn. Den använder en Shelly 1PM Plus och jag kan starta den varifrån som helst. Dessutom kan den programmeras att starta när som helst. Just nu har jag 20 sekunder klockan fem på morgonen då flisen vanligen börjar vara slut runt matningsskruven.

Flisproblemen var inte slut med det utan jag måste bygga en “nedskuffare” av trä kring frontlastarens skopa så att den inte skulle förstöra plåten i torken. Jag kunde ju inte köra med den stora frontlastaren inte i torken eftersom jag har snökättingar på bakhjulen. Den gamla MF65 kom till heders igen och den orkade just och just få ned flisen från torken till lagret. Flis är tung att köra för flisbitarna tar tag i varandra och det blir nästan som en kompakt vägg.

Flisskuffare

Men det var inte slut på problemen. Startmotorn på lilla Zetorn krånglade och jag köpte först ny solenoid och sedan ny startmotor. Den var inte dyr (100 euro) men det visade sej att flänsen var fel. Till all tur passade den gamla flänsen och genom att byta ut delarna tills allt passade så fick vi igång Zetorn. Något problem är det ännu och jag misstänker startkransen på svänghjulet men det börjar vi inte byta nu i vinter. Vi kör så länge den rör sej.

Startmotorn med nya flänsen ovanpå gamla flänsen: olika vinkel !

Under sportlovet har vi fått låna Henriks hund till sällskap för vår lilla buse. De har haft väldigt roligt och springer så snön yr omkring. Sedan känner de doften av åkersork och gräver som besatta. Det är roligt att se dem – egentligen ser man bara svansarna som sticker upp ur snön.

Oj, så roligt i snön …
Här finns sorkar, här finns sorkar …

Skogsarbete 2024 i köld, snö och regn

Efter att ha tappat hjulet i skogen så fick vi förra veckan igång skogsarbetet igen. En vecka gick förlorad på grund av köld (-20…-29 grader) men nu har vi kört ut mest torra träd. På grund av kölden vågade vi oss i år på en bit sankmark där det fanns en hel del torra träd som vi inte fått bort tidigare. Nu gäller det att få ut dem så länge priserna på energived är hyfsade.

Torra granar
Stockträd som torkat

Visst gnisslar man tänder då man ser stora stockträd som torkat. Delvis är det granbarkborr men det verkar också som att de senaste heta och torra somrarna har varit dåliga för granarna. De bästa torra stockarna sågar vi själva för det blir ganska bra virke av dem men vi har så mycket att största delen går till energived. Det blir ingen props i år alls – bara stock eller energived. Det riktigt dåliga virket (halvruttet) flisar vi åt oss själva. Det blir en hel del damm men visst ger det värme.

Numera använder jag stora Farma som fälljärn. Och jag lärde mej att man skall backa mot stammen – efter det att jag fick ett murket träd över kylaren. Det hände ingenting värre men slangar och hydraulik läcker nog litet (Belarus har servostyrningen framför kylaren). Kylarplåten blev skrynklig men det kan man leva med. Att använda lastaren då man fäller ger en betydande säkerhet och det är lättare att få trädet att falla precis dit man vill. Det är viktigt då vi sysslar med “gammaldags” skogsbruk och sparar ungskogen så vi inte behöver plantera.

Vårt starka fälljärn

Egentligen är vårt skogsbruk åter på modet. Nu skall det vara “kalhyggesfritt” (märk väl INTE “hyggesfritt” som man i Sverige kallar det) och det har vi sysslat med i alla tider trots att “experterna” pratat för kalhyggen och plantering. Vi sparar massor med tid och pengar genom att inte plantera utan använda naturlig föryngring. Det krävs litet mera tankearbete men hjärnan har ännu inte gått varm av det.

Dagarna är ännu så korta att man orkar vara i skogen tills det blir mörkt. Då man inte kan läsa siffrorna på måttbandet så är det dags att köra hem. Visst kan man ha pannlampa men den hjälper inte då man skall välja ut träd som skall fällas. Det behövs också litet träning innan man kan ta längre dagar. Men friskt och bra känns det att vara i skogen. Och så somnar man bra efter en skogsdag.

Det var inte så bra med tre dagar plusgrader för det började slå igenom på vägarna som varit så fina att vi kört på vägväxeln. Hård blåst och snö gjorde också sitt till att våra vägar inte mera är så bra.

Plusgrader i tre dagar förstörde vägarna

Snö och blåst är ett elände också inomhus. Jag tyckte att jag tätade den nya väggen men tydligen var det alltför dåligt för det blåste in snö i uthuset. Nästa sommar gäller det att täta på allvar. Men ladan vägg höll tätt (med takfilt mellan två lager bräder).

För glest – bara att göra om

Det har varit ganska fina vinterdagar (före snöstormen) – faktiskt riktig vykortsvinter. I morgon skall det bli solsken och prima skogsväder (-12 grader) men tyvärr blir det åter slaskväder nästa vecka.

Vykortsvinter

Hjulfirande

Idag har vi haft hjulfirande med anledning att alla traktorer åter har fyra hjul (som fungerar). Dagen före julafton 2023 så tappade jag ju ena bakhjulet på Belarus. Och det på årets allra sämsta reservdelsdagar. Så småningom kom i alla fall det nya hjulnavet.

Som vanligt då det blir större reparationer så börjar man se sej omkring efter (litet) nyare maskiner. Det är någon sorts terapi att titta på priserna och konstatera att det i alla fall blir billigare att köpa reservdelar för några hundra euro än att köpa en ny (begagnad) traktor för 10000 euro. Splitternya traktorer kommer inte ens på fråga.

Efter funderande hit och dit så kom jag på att man ju kunde vända på bakhjulen (det har jag redan gjort på Zetorn). Då kommer navet längre in på axeln och borde bli stadigare. Problemet är bara att Belarus har mycket stor skillnad mellan inre och yttre sidan på fälgen – hela 33 cm. Men efter mycket mätande och funderande så kunde jag få ned skillnaden till 9 cm. Då vände jag på navets fästskiva och flyttade navet så långt in på axeln som det var möjligt.

Kilspåret på axeln går långt in

Det är viktigt att hjulet inte kan röra sej på axeln. Längre in är kilspåret helt i skick och det nya navet passar också bra på kilen. På den axel där hjulet föll av före jul ser man hur kilspåret är förstört.

Det förstörda kilspåret på ena axeln

Genom att vända på fälgen och flytta navet så långt inåt det går så kunde den del av kilspåret som är i bra skick användas. Kilen sitter riktigt bra i spåret där.

Navet flyttat 17 cm inåt

På det här sättet behöver jag inte byta axel. Att reparera kilspåret hade varit besvärligt och resultatet osäkert. Nu fick jag dessutom hjulen nio centimeter utåt vilket är bra så att kättingarna inte tar emot någonstans. Förstås blir traktorn omkring 18 cm bredare men det gör detsamma eftersom stödfötterna ända sticker ut längre. Ibland får man åka slalom mellan träden för att komma fram. Före ändringen så var traktorn omkring 200 cm bred utan kättingar. Nu är den 220 cm bred och 230 cm med kättingar.

Båda hjulen vända

Vi har ännu inte varit i skogen och provkört men stabiliteten borde bli bättre. Då navet är längre in på axeln så borde påfrestningen också bli mindre. Nästan bara fördelar. En ganska liten nackdel är att ventilen på hjulet nu kommer inåt.

Jag bytte bara ena navet men jag tror att jag skall byta också det andra där kilen ännu är lös. Ett fullständigt nav med skruvar och muttrar kostar bara 125 euro (med moms) och det kan litet extra säkerhet vara värd. Naturligtvis köper jag extra kilar och andra delar i lager utifall det händer nånting på nytt.

Efter litet inkörning skall hjulen bort på nytt och alla bultar spännas till. Vi börjar vara ganska snabba med hjulet-bort-hjulet-på. Vi har domkrafterna redo och ett långt rör på hylsnyckeln för att få tillräckligt kraft då vi spänner till.

Domkrafterna vid hjulbyte

Den stabila 10 tons domkraften under mitten lyfter upp bakaxel och den höglyftande verkstadsdomkraften vippar traktorn åt någondera hållet. Det går snabbt att byta från vänster till höger hjul eller tvärtom. Bakom mittdomkraften finns en stabil kubbe som hindrar traktorn att falla ned mer än nån centimeter om domkrafterna ger upp.

Vända hjul 16 cm in på axeln

Nu kan vi fira hjulfest och sedan dra till skogs. Tre veckor gick tyvärr förlorade men av dem var föregående vecka så kall (-25…-29 grader) att vi ändå inte hade vågat oss ut. Köld är bra i skogsarbetet men någon måtta får det väl vara.

Nu skall vi köra ut alla torra träd vi hittar och i år är det inga problem på de sanka platserna. Det finns en hel del torra där och nu är vedpriset hyfsat. Vi behöver också egen flisved men det är oftast det allra sämsta och ruttnaste som vi använder själva. Det har inte så väldigt bra värmevärde men vi har stora mängder så varmt får vi nog.

Jag får önska Goda Hjul och God Fortsättning på det nya året !

Sura vi från skogen gå

Sura vi från skogen gå
traktorn saknar bakhjul.
Inga delar än vi få
alla firar snart jul.

(melodi: Glada vi till skolan gå)

Säg den glädje som varar. Traktorn var i fint skick men ett par dagar före jul tappade den ena bakhjulet. Det är flat mark där vi kör men det finns stora stubbar och vid en sådan så krängde traktorn så illa att ena bakhjulet drogs loss. Problemet är inte nytt för jag har tappat bakhjulet förut. Den ställbara spårvidden är annars bra men hjulnaven måste spännas åt ganska ofta för att hålla. Det gick bra så länge vi inte rörde bultarna men så började kättingarna ta fast i lastarfästet och en hjulet måste flyttas ut ett par centimeter. Jag borde förstås ha spänt bultarna tidigare. En annan orsak är att kilarna mellan axeln och navet slitits och blivit lösa. Nu bröts ena navet sönder och det tar lång tid att få nytt på grund av julen.

Bakhjulsnav med sönderbruten låsning (nedre delen)

Det var inte så roligt med tre söndriga traktorer men så fick jag kättingar till stora Zetorn veckan före jul och nu är det inga problem med att köra snö och flis. Jag försökte med dubbar på bakhjulen men de är leksaker jämfört med ordentliga kättingar. Det gick att köra snö utan kättingar så länge fyrhjulsdriften fungerade men inte med bakhjulsdrift utan kättingar.

Snökättingar – inte för skogsarbete

Jag trodde inte jag skulle få kättingarna före jul för Schenkers “spårning” visade ingenting alls. Plötsligt kom de bara. Och det är inte första gången som spårningen inte ens kommer igång innan leveransen är ett faktum. Ganska onödigt system.

Bakhjulsnavet bröts sönder då hjulet kom loss. Det är ett elände med helgdagar då man måste få reservdelar snabbt och allra värst är julhelgen – som ju fortsätter ända till trettondagen. Det blir inte någon julefrid då traktorn står i skogen och ingenting rör sej – speciellt inte leveranserna.

Nu hann jag i alla fall få in en beställning till hovleverantören i Estland. Smärtfritt gick det inte för min bank i Finland har problem med att verifiera kortbetalningar i utlandet. Mest blir det bara “Något gick fel”. Hela banksystemet börjar klappa ihop.

Till all tur skaffade jag mej ett kort i en tysk nätbank för något år sedan. De har inga kontor alls men allt är gratis och fungerar. Så jag flyttade pengar till nätbanken och betalningen gick utan problem. Man börjar fundera vad man behöver den finländska banken till över huvud taget ….

Dan före julaftonen monterade jag upp min hydrauliska verkstadspress på 20 ton och pressade ur de gamla bultarna med förstörda gängor i ett gammalt nav.

Urpressning av bult ur nav

Just den här bulten försökte jag tidigare slå ur men det gick inte ens med värme från gassvetsen. Det var inget problem att pressa ur den – men en ordentlig smäll blev det. Jag lärde mej att det behövs en mängd stödjärn av den grövre sorten för att stöda arbetsstycket. Med 20 tons tryck behövs det kraftiga don. Det var också lätt att pressa i de nya bultarna.

Julaftonsdagens förmiddag gick till att montera det gamla navet på axeln och med lilla Zetorns lastare lyfta upp bakhjulet. Det var besvärligt för en stor stubbe med stora rötter fanns precis under bakhjulet. Det gick en hel del arbete med motorsåg, spade och järnstavur att få tillbaka bakhjulet. Det var alldeles tillräckligt varmt för det arbetet. Till slut fick vi fast hjulmuttrarna och kunde ytterst försiktigt börja köra hem traktorn.

Julaftonspyssel 2023

Det blev litet tid för julfirande också i år men sedan måste vi ut i skogen igen för det kom mera snö och det gällde att köra upp spåren på nytt. Jag vet inte hur många gånger vi kört upp spåren i år … Vägarna är ganska bra över åkrarna och delvis i skogen men det finns ännu stora gropar med vatten i bottnen. Vi hoppas att de fryser då det blir kallare. Då måste nysnön vara tillpackad så den inte isolerar.

Det har varit problem att starta lilla Zetorn men ny solenoid kom i fredags. Till all tur startar den om man lyckas få den ett varv runt – men då skall motorvärmen ha varit på i en timme. I motsats till Belarus och stora Zetorn som har 24V startmotor så har den bara 12V. Vanligen räcker det bra till men i den här kylan har det blivit problem.

Vi måste sätta kättingar på gamla MF165 nu då vi har en traktor i verkstaden. Den är förresten bäst att köra upp spår för den är lätt och har breda ringar. Den far som “ein vatunock” över alla blöta ställen. Nu har vi kört upp breda spår och nästa vecka skall det bli ned till -30 grader så då borde vi nog få fina skogsvägar.

Skogsvägen över åkrarna – nu behövs bara köld

Vi har 40-50 cm snö i skogen så det är inte så trevligt att pulsa i snön och såga för det är fullt på alla kvistar också. Just nu har vi kommit till en stor stenbacke där vi inte varit på 20 år eftersom det saknades broar över ett dike. Det fixade vi i fjol så nu skall vi plocka bort en massa kullfallna och torra träd. Problemet är att hitta körvägar mellan stenarna. Få se om vi får mera verkstadsarbete innan våren.

Solen skiner över gnistrande snö just nu men med -30 grader blir det närmast inomhusarbete nästa vecka. Maskinerna går lätt sönder i sådan kyla – om man ens får dem att starta.

Gott Nytt År till alla !

Glada vi till skogen gå

Idag har jag äntligen sluppit ut i skogen. Visserligen bara för att köra upp spår men i alla fall. Allt har varit försenat i år. Vi borde ha haft maskinerna i skick redan i mitten på november men nu fick jag första traktorn i skick först idag. Visst har det varit vintrar som börjat först efter jul men man skall inte förlita sej på det som varit. I år har hela Norden legat i ett köldhål fastän resten av världen haft för varmt.

Brorsan har kört upp vägar och tagit ut kullfallna och torra träd men han har kört med lilla Zetorn som inte har kättingar och då måste man vara mycket försiktig – speciellt som den är bakhjulsdriven. Nu har vi Belarusen i skogsskick så med den vågar man köra litet hur som helst.

I fjol bytte vi bakhjulsnav på Belarus och vi måste ta bort bakhjulen och spänna till bultarna förrän vi satte på kättingarna. Man vill inte tappa bakhjulet i skogen. Det tog litet tid för ena hjulet måste flyttas utåt två centimeter så att kättingarna inte tar emot lastarens fäste. Belarus har ju ställbar spårvidd.

Bakhjulen med kättingar

Sedan byggde jag om främre hyttfläkten. Jag har en hel låda med gamla fläktmotorer eftersom det kommit snö in i fläkten. Den har smält och frusit på natten varvid fläktmotorn brunnit nästa dag. Dessutom är den placerad bakom värmeelementet så att man måste skruva bort allt för att komma åt den. Hytten är tillverkad i Finland och annars bra men fläkten har varit eländig.

Nu satte jag in en fläkt utanför värmebatteriet så att jag får bort den med två skruvar. Jag använder en datamaskinsfläkt 120x120mm som var tillräckligt tunn för att passa. Den ger inte så mycket luft men man kan få tag i fläktar med samma mått som ger upp till 200 kubikmeter luft i timmen. Den behöver inte värma upp hela hytten för jag har en värmefläkt i taket som håller bak- och sidorutorna isfria. Annars är det omöjligt att arbeta med lastaren. Om den här fläkten inte räcker till så köper jag en kraftigare. De är mycket billigare än den ursprungliga fläkten – bara en tiondedel av priset. Men det viktigaste är att den går bra att byta ut.

Den nya fläkten

Som vanligt då man reparerar nånting så går nånting annat sönder. Nu var det slangarna till värmebatteriet så jag måste skruva loss det på nytt. Det är förstås på tiden för de gamla slangarna var 40 år gamla. Till all tur hade jag satt in stängare till värmebatterierna då jag installerade värmefläkten i hyttaket så jag behövde inte tappa ur kylarvätskan. Man skall alltid sätta in massor med stängare överallt.

Sedan hade vi ett intressant arbete med framhjulens parallellstag. De är fint konstruerade med spännbara kulleder men så var det problem att få ur en låssprint till muttern på den koniska delen som satt mitt under kylaren. Man kom åt bara med riktigt långa tänger och skruvmejslar. Och då hade man ju ingen makt att bryta ihop sprinten. Det gick åtskilliga timmar och osade svavel men nu är lederna spända. Ena hjulet hade börjat leva sitt eget liv så det var nödvändigt.

Att spänna höger bakbroms var också krångligt. Det går säkert mycket enkelt om man inte har en bred balk till lastarfästet precis mitt i vägen. Men så är det att all tilläggsutrustning ställer till med problem för underhållet. Fast å andra sidan så plockade jag nu bort en massa delar som visat sej vara onödiga och nu hamnar i skrotlådan.

Huvudsaken var att jag nu kom ut i skogen. Föret är ganska bra ännu fastän det varit nån plusgrad. Det skall bli kallare till julen så nu skall vi köra upp en massa spår som sedan fryser och ger goda skogsvägar. Tyvärr hotar prognoserna med en hel del snö så det blir mycket körningar.

Äntligen till skogs …

Jag tvivlar inte alls på att det snart blir mera reparationer men vi får glädja oss så länge det varar. I morgon bär det av till skogs igen så fort jag burit in ved till julbaket i den stora ugnen. Om jag är snäll så kanske jag får russinkaka till jul ….

Mellan tröskning och skogsarbete III

På våren så undrar man varje år vad man egentligen gjorde på hösten efter tröskningen och före skogsarbetet. Varför fixade man inte det och det och det …

Så nu ska jag försöka skriva upp allt vi gjorde den här hösten. Bråttom har det varit och med nöd och näppe fick man det värsta avklarat före kölden och snön kom – nästan. Men vad har vi gjort ? Inga större byggarbeten har det varit på hösten i år.

Fortsättning III: Inomhusarbeten

I november är det också dags att sätta undan växtskyddssprutan liksom andra sommarmaskiner. Det betyder en grundlig omställning och att flytta maskiner hit och dit. Och så måste allt städas … Den stora ladan använder vi för att bygga och tillverka allt möjligt så en städning var verkligen nödvändig. Samtidigt byggde vi på den nya hyllan i ladan där vi skall förvara virke. Inga tunga stockar utan klenare virke. Bräder behöver vi inte sätta upp där för vi har lager under den nya torken för långa bräder och blankor (över 5 meter). Men det finns en massa klenare och kortare virke som står i vägen överallt som skall upp på hyllan. Mest är det överblivet virke i små mängder. Nu fick jag undan väggpanelen från huset.

Virkeshyllan i Moofas te stoor ledun

Därefter var det dags att åka till Sverige och tappa ur allt vatten och sätta huset i Medåker i vinterskick. Det hade varit nån minusgrad men vattnet i tunnan utanför huset hade inte frusit. Jag kollar temperaturen över nätet hemifrån. Vädret var där nästan likadant som här och det betydde att det blev inomhusarbete. Det passade fint för vi hade fått det lilla rummet på övre våningen isolerat med dubbla insulitskivor så det gällde att måla taket förrän vi började med väggarnas ytskikt.

Taket i lilla rummet hos Nornbergs

Det har tagit 23 år att komma så här långt. Yttertaket hade läckt (före vår tid) och ena ändan på innertaket var helt sönderruttnad. Jag sågade nya breda takbräder enligt de gamla måtten – upp till 38 cm bredd – och hyvlade dem för hand så de passade precis ihop med de gamla. Visst ser man skarvarna men det stör inte. Ett enda takbräde är ursprungligt över hela rummet. Man ser de nya bäst till höger.

Det blev som vanligt bråttom men vi hann måla hela taket en gång så att det hinner torka och vi kan måla en gång till nästa vår. Och vi hann till färjan …

Efter den “ledigheten” blev det bråttom att få undan höstarbetena hemma för nu började det bli ordentligt kallt. Jag grävde ned de sista tre stenarna under maskinlidret utanför ladan. Sedan tog jag in hacken med 165:an för att ta bort det värsta skräpet. Då märkte jag att MF-165 hade blivit för liten för den gick med framhjulen i vädret hela vägen. Då jag tog bort stödhjulen från hacken så lyckades jag lyfta den så mycket att jag fick in den på de nya blankorna vid ladan men den blev sned så jag måste sätta fast den på stora Zetorn för att få den lyft till rätta. Nu hamnar täckdroppet utanför hacken. Det var i sista stund för sedan började det komma snö.

Det blev lämpligt väder för verkstadsarbete och nu tog jag mej tid att sätta Kubotans elektriska system i skick. I somras skruvade jag bara ihop den så att den gick att köra med även om inte en enda lampa fungerade. Det blev lite besvärligt att flytta redskapen på kvällarna på hösten genom att lysa med en ficklampa genom rutorna – man såg inte särskilt bra vart man körde.

Det blev som vanligt ett större arbete. Förstås var det elektriska schema som jag hade för Kubotan alldeles fel så jag måste riva ut alla ledningarna för att rita ett nytt. Och de var under bränsletanken så den måste jag också skruva loss. Det gick trots allt på en vecka – då jag gick igenom det elektriska systemet på tröskan (SR2055) så tog det en månad.

Egentligen var det inte Kubotas elsystem utan det som man byggt utanpå. Vi har ju en svensk Belos-traktor där hytten och en massa utrustning är byggd i Sverige. Och det är inte litet. Hydrauliken är ganska invecklad med uttag fram och bak och elventiler och möjlighet att sätta en hydraulmotor framför traktorn (till exempel snöborste). Likaså finns där hyttvärme och uttag för elsits. Den är ju byggd som fastighetstraktor också för vinterbruk.

Nu är i alla fall det nya schemat klart och jag vet allt om ledningarna (nästan). Det tog tid men jag vill inte gå igenom alla ledningar varje gång jag skall reparera eller sätta in nånting. Nya säkringshållare blev det här också. De gamla var dåliga speciellt som de stack ut så mycket att knäna tog emot dem hela tiden. och nu finns det belysning åt alla håll med fyra nya LED-strålkastare runt taket.

Kubotan har äntligen fått belysning

Det började bli vinter på allvar och ladans dörrar som borde ha fixats för många år sedan var nu i så dåligt skick att de inte gick att stänga. Och det är illa för då snöplogen kommer så kör den in massor med snö i ladan. Det hade kommit litet snö men prognoserna började hota med tiotals centimeter …

Jag hade två filmfanérskivor 150×300 cm hemma och tillsammans med brorsan så lyfte vi ned de gamla dörrarna (bastuved) från 1929 och satte de gamla gångjärnen på de nya dörrarna. Utanpå skivorna skruvar jag 19 mm bräder så att de blir litet stadigare och ser ut som förr. Det är samma sorts dörrar som jag för två år sedan byggde för vidaliidre (vedlidret – se inlägget Vidaliidär) men de här dörrarna är större.

Förstås var inte dörrstolparna raka utan dörrhålet var flera centimeter bredare i nedre kanten. Inte hänger de nya dörrarna rakt heller men på sätt och vis är det bra att de tar i cementplattan utanför dörren för då hålls de fast utan lås – så länge de bara skrapar i måttligt. Den här dörren är just nu vår enda väg in till huset för vi har nät mot alla de andra portarna så att vår lilla bråkstake till hundvalp inte skall kunna rusa rakt ut på vägen där det kör stora stockbilar. Och han har en sådan fart att jag inte sett en hund springa så fort. Snön yr då han gör långa skutt.

Te nyy ledudörrn

På morgonen efter det vi fått upp de nya dörrarna hörde jag att snöplogen kom – men jag bara vände mej på andra sidan och var nöjd att vi fått dem gjorda trots ganska kalla fingrar.

Så har vi också styrelsemöten varje höst. Det är Hindersby-Bäckby Service AB som sköter det optiska fibernätet som i år fyllde 20 år den 9 september. Då var alla upptagna av tröskandet men vi firar med att sänka månadsavgiften med 3 euro. Vi har så god ekonomi att vi vågar sänka. Mest är det utgifterna som inte alls blivit så stora som många skrämde oss med då vi började. Det som kostade var att bygga upp nätet – nu rullar det på nästan av sej självt.

Gamla folkskolan målades i somras utanför och vi tänkte sätta upp plåtar på hösten men det gick inte alls för det blev vinter förrän hösten ens kom igång. Vi satte upp ny nätkamera på skolan efter målandet och där finns ännu installationer av fjärrstyrningen kvar. Men efter julbasaren den 9-10 december så stängs den ned för vintern. Ingen idé att betala grymma elräkningar då det är kallt. Det är ett gammalt stockhus som klarar sej fint fastän det är kallt. För 20 år sedan var jag inte alls orolig för tekniken men hade ingen erfarenhet av ekonomin med eget fibernät. Vi var ju bland de allra första byanäten i landet.

Men “int ein daa uutan förlustär” (inte en dag utan förluster) som det heter här i Hindersby. Jag körde snö med stora Zetorn och de två gånger lappade hydraulikslangarna höll men så gick en packning till fyrhjulsdriften i framaxeln sönder och oljan rann ut. Och det är illa för utan fyrhjulsdrift blir det ingen snökörning. Nu skrapar jag mej i huvudet för att reda ut hur det skall fixas. Att motorvärmaren på lilla Zetorn bränner proppar ibland är ett mindre problem. Men som sagt:

INT EIN DAA UUTAN FÖRLUSTÄR …

Vintern är här 2 december 2023 (-20 grader)