Hindersby – Bondbloggen

Skogsvinterns sista suck

Förra veckans värme med +15 grader gjorde slut på skogsvintern – även om det nu kom en ordentlig kyla på nytt (-8 grader förra natten). Skogsvägarna skulle nog ännu hålla även om de tinat upp för det har varit så torrt att det inte blir särskilt djupa spår ännu. Men vårbruket börjar närma sej och måste förberedas.

Det har varit en mycket snöfattig vinter hos oss och ganska varmt. Men till all tur har kylan hållit skogsvägarna i skick i alla fall. Torkan har absolut hjälpt till för de få gånger det kommit nederbörd så har vägarna blivit dåliga – men torka och kyla har fått dem i skick igen.

Det kom litet snö i mitten på mars men den blev inte kvar mer än ett par dagar. Redan den 6 mars kom de första snödropparna upp genom löven och förra veckan var det ett vitt hav. Tidig vår men vintern har inte gett upp än.

I slutet på mars var det fullt med snödroppar

Skogsarbetet fick en liten paus då skruven på flismataren brast den 11 mars. Naturligtvis hade jag nyss fyllt på två skopor flis som jag måste skyffla bort igen. Nå, skruven blev svetsad och allt fungerade – i en vecka … Sedan brast den på nytt på samma ställe. Jag blev tvungen att plocka bort tallriken som matade skruven. Tidigare hade jag plockat bort den ena tallriken men nu är båda borta. Systemet fungerade nog då det var nytt men då skruven blev sliten så bröt tallrikarna av den. Tallrikarna drivs av skruven men då den blev sliten så kom en tagg mitt mot skruvslingan.

Nu köpte jag en ny skruv så jag det går snabbt att byta. Den ena får vara reserv medan jag svetsar den andra. Det är ju inte första gången. Det var en dyr reserv – nästan 1900 euro. Jag kan lappa ihop det mesta men det är krångligt att tillverka en skruv. I alla fall så är nu hela tallrikseländet borta. Matningen är betydligt sämre och jag måste skyffla flisen varje kväll.

Flis har en dålig rasvinkel som är närmare 60 grader och bildar lätt valv. Den är också svår att röra om för flisbitarna hakar fast i varandra. Det får gå den här vintern till slut men till nästa vinter skall en ny omrörare byggas med hydraulik. Jag tror det är den femte i ordningen så det är en besvärlig sak.

Skogsbruket blev inte riktigt som planerat den här vintern. Granbarkborrarna gjorde att vi fick lägga om planerna. En del platser var så angripna att den fina teorin att hugga remsor på norra sidan blev till ganska stora öppningar här och där. Det var sorgligt att hugga ned stora granar som var helt torra. En del var friska ännu förra vintern.

Det positiva var att de stora gröna granar som vi fällde för att hinna före barkborrarna var relativt friska. Vi har haft problem med röta men det var bara på ett par ställen som den var betydande i år.

Vi har en stenbacke med överstora granar som vi inte kommit åt för att de finns bakom ett stort dike (varför har man grävt ett dike i en stenbacke ?). De kan fällas för hand enbart då vi har östlig vind så att de faller över diket. Då kan jag dra in dem med stora lastaren. Men östlig vind är ganska sällsynt hos oss. Det var inga små granar för det blev vanligen tre 5,8 meters svarvstockar och en vanlig stock från varje stam. Det var inget under att de blivit kvar så länge för vi hade inte möjlighet att få bort dem från stenbacken innan jag fick den stora lastaren som är 8,5 meter lång.

Ett träd for åt fel håll eftersom jag inte väntade på tillräcklig blåst åt rätt håll. Det var ett elände att få ut det så nu ser jag till att ha ordentlig vind från öster då jag fortsätter. Det finns nämligen ännu ett tiotal stora granar kvar i stenbacken.

Där fanns en hel del träd som stod på “kryckor”. Flera tjocka rötter gick åt olika håll men under stammen fanns det ingen jord alls …

Visst kan jag förstå dem som sysslar med kalhyggen – det är inte alltid lätt att plockhugga. Jag vill helst ha lastaren som “fälljärn”.

I år ids jag inte försöka utnämna ett “bålaträä” (stort träd) för det var så många som var över 70 cm i roten. Om man ser på stockhoparna så är svarvstockshopen större än de “vanliga” stockarna. Men så har vi också försökt få bort de största träden undan granbarkborrarna. Energivedshopen till höger bakom traktorn är 33 meter lång och över två meter hög. Vi har sågat all ved till fyra meter. Svarvstockarna finns till vänster.

Nu är det dags att börja planera vårsådden. Litet bekymrad är jag över torkan. Om det inte kommer regn så kan vi få problem med att utsädet inte gror liksom förra sommaren. Förr var det inget problem utan man fick vänta på att det skulle torka upp. Ibland in i juni. Men vi får se …

Under tiden bygger vi risgårdar runt äppelträden för att skydda mot blåsten. Snart skall också fler äppelträd planteras och jag tänkte dra upp fåror med täckdikningsplogen så det är lättare att gräva groparna i vår styva lera. På våren går det ganska bra men i fjol hann det bli för torrt och det var lögn att få ned plogen i den hårda leran så vi försöker på nytt men tidigare.

Nu njuter vi av snödropparna som överlevde minus 8 grader förra natten och blåsipporna som börjar titta fram bland de vissna löven (som nog skyddade dem från kölden).

Att hinna före bankrånarna

Skogen är bondens bank, heter det. Men nu har det dykt upp en massa bankrånare – flera miljoner … Och det är frågan om vem som hinner före – vi eller bankrånarna. Vi hade bråttom hela februari med att fälla och köra ut alla stora granar som vi hittade. Nästa sommar kan det hända att bankrånarna angriper dem och så har vi igen fullt av stora, torra granar i skogen.

Jag läste nyss i senaste Land Skogsbruk att man försökt kapa vindfällen vid roten för att minska antalet granbarkborrar. Det lyckades ganska bra och antalet barkborrar minskade med två tredjedelar (Tomas Gullberg i Land 10, 25.2 2025). Helst bör de kapas tidigt på våren. Det går bra med en motorsåg – annars får nog enskilda vindfällen ligga kvar. Vi behöver mera enkla metoder att minska angreppen.

Här hann bankrånarna före oss – svärdet är 40 cm

Även om priset på energived är ganska bra så förlorar en stor torr gran kring hälften av sitt värde. Man blir litet sur på eländet. Vi har en hel del stora granar som kan säljas som svarvstock till ganska högt pris. I fjol fick vi nästan 100 euro per kubik och då var energiveden litet på 50 euro per kubik.

I många herrans år har vi mest bara gallrat bort de sämsta träden även om vi börjat fälla de överstora granarna. Men granbarkborrarna har förstört många fina träd och nu försöker vi ta bort de stora granarna innan barkborrarna tagit kål på dem. Om små granar torkar så blir det inte så stor förlust så de får stå kvar.

Man blir förvånad över hur mycket stora träd det finns för då skogen är gammal så ser ett normalt stockträd litet ut. Vi har haft ganska liten andel gallringsskog. Vi har förnyat mest smala remsor på nordsidan (för att inte få in så mycket gräs som kväver de små plantorna). Men i år blev det flera bitar där de stora granarna hade torkat. Till all tur fanns där en hel del små plantor.

Ganska bra föryngring under de stora träden

Torra granar och bakom dem litet färska stockar (11 februari 2025)

På bilden ovan ser man hur mycket torra granar det fanns och hoparna med färska stockar i bakgrunden är ganska små.

Hopen med energived – mest torra granar – är ungefär 2 meter hög. Den lilla lastaren på Zetorn som vi kör ut med är inte så stark och lyfter inte så högt. Den går bra med torra granar men med stora svarvstockar blir det att lyfta en ända i taget. Ibland måste jag lyfta upp de största svarvstockarna med stora lastaren.

Det har varit extra fint skogsväder utom en vecka som var litet för varm. Och vi har haft mycket litet snö i år. Det gör arbetet lättare på gammal åkermark där vi har huggit i år. I stenbackarna kan det vara bra med mycket snö som packar bra då den är blid.

Det som har varit mindre bra är att där finns djupa skogsdiken och ibland måste man fälla över diket. Det är ett elände att klättra ned i diket och sedan försöka komma upp igen. Mindre träd lyfter jag över diket med lastaren men de stora måste jag kvista först för att orka lyfta dem. Det går om man först kapar en svarvstock från roten (580cm). Utan den stora lastaren på traktorn skulle det inte bli till nånting.

En svarvstock bort och sedan dras resten av trädet närmare

Det var ganska lätt att kvista och kapa de stora torra granarna men de färska är betydligt besvärligare. Det går an där det varit tät skog så att man får två svarvstockar (1160 cm) förrän det börjar komma större kvistmängder. En stor gran stod ganska fritt och var otroligt yvig. Det blev mest bara kvistar av den och man hade problem att kliva över de stora kvisthoparna. Och krokig var den. Fördelen med svarvstock är inte bara priset utan stockarna får vara litet krokiga och litet ruttet i mitten stör inte eftersom den blir kvar efter svarvningen. De långa stockarna kapas ju i kortare bitar före svarvningen.

Jag fick också problem med de färska träden för det kom kåda på glasögonen (som ju annars skyddar bra). Jag måste beställa putsdukar från Zeiss för att få dem någorlunda rena efter dagens sågande.

På tal om problem så lyckades jag köra över lådan med motorsågen eftersom fästet brast. Sågen klarade sej och jag behövde bara byta handtaget till kedjebromsen. Så jag svetsade fästet till lådan – och så brast det på nytt ett par veckor senare. Nu har jag byggt om hela fästet så få se om det håller nu. Utan låda går det inte för det är mycket litet utrymme i hytten på Belarus.

Låda för två sågar och bränsle- och oljekaggar

Sedan märkte jag att kilen till höger bakhjul började komma ut. Det är allvarligt för i fjol tappade jag hela bakhjulet i skogen då kilen kom ut helt. Nu hände inget men vi måste ta in traktorn i verkstaden och spänna till bultarna på navet. Med en stor hylsa och ett meters rör som förlängning drog vi fast bultarna på nytt. I fjol vände vi på hjulen så att navet nu är mycket längre in på axeln . Då blir det mindre krafter som bryter på navet.

Och så är det ett evinnerligt ryckande för att starta motorsågarna. Jag har putsat luftfiltret och sett över tändstiftet men de startar inte bra. Och de nya sågarna har inga inställningsskruvar mera. Förr startade 2252 efter ungefär tre ryck men nu går det upp till tio – och värst är det då den är varm. Den är mycket känslig för supen så jag låter den gå hela tiden tills tanken är tom.

Man blir ju inte yngre så jag tappade tålamodet och köpte en batteridriven såg: Husqvarna 542i XPG. Vi har ju tre ackor och två laddare från förut (till röjsågen). Det kom ett erbjudande att man fick rabatt om man bytte bort en gammal motorsåg som inte ens behövde starta – och sådana har vi gott om. Jag har varit misstänksam mot batterisågarna men 542i har normal koppling till svärdet (annars likadan som 540i). Och den fungerar.

Nu har vi testat batterisågen i ett par veckor och den är ju svagare än bensinsågarna men inte alls illa för att kvista och kapa. Jag fäller och kapar svarvstockarna med bensinsågen men sedan klarar batterisågen resten. Ganska bra håller ackumulatorerna (9 Ah). Man klarar sej ofta med två innan vi åker hem på kaffe. Men jag har planerna klara för hur jag installerar laddarna i traktorerna med hjälp av invertrar (ger 240 V från 12 V). Jag stänger ju aldrig av traktorn då jag fäller eftersom jag hela tiden behöver lastaren för att hantera trädet och stockarna.

Bråttom har det varit och man ligger platt på soffan på kvällen efter maten men tills vidare har det varit en fin skogsvinter. Vi hoppas att det ännu blir litet köldgrader så vi kan hugga hela mars och kanske litet in i april.

Äntligen skogsarbete

Visst är det trevligt med verkstadsarbete men det drog ut på tiden litet för mycket. Det var fint att komma ut i skogen och vädret var nästan perfekt förra veckan – tills det i natt kom snö och blev varmt. De gamla vägarna håller ännu bra men nya spår fryser inte då det är plusgrader.

Stormarna har inte varit så starka hos oss men visst låg det träd över vägarna. Värre var det med blötsnön som bröt av en mängd toppar. Och allra värst har granbarkborrarna varit. Vi har hundratals torra granar i skogen nu – träd som var gröna och fina i fjol.

Barken har rasat bort på många fina granar

Vi behöver inte alls fundera på var vi skall hugga. Först skall alla torra granar bort och sedan alla stora granar som ännu duger till stock. Vi har att göra så mycket vi orkar och hinner. De som blir kvar är antagligen torra nästa vinter.

Det är sorgligt att se även om vedpriset är bra just nu. Litet tröst är att det finns en mängd granplantor där vi hugger och en del är redan ganska stora. Man undrar bara hur stora de hinner bli innan granbarkborrarna dödar dem …

Vi lämnar alla tallar och björkar kvar men det finns inte så mycket i granskogen som delvis har kommit upp på gammal åkermark. Och tallarna äter älgarna upp så fort de hinner.

Skogsarbetet har blivit helt annorlunda nu. Det är ingen idé alls att fundera på olika teorier om plantering, röjning och gallring. Granbarkborrarna gör alla teorier värdelösa – förutom att stormar och blötsnö gör illa. Så vi struntar i alla råd och plockar bort det vi hinner. Sedan är det bara att hoppas …

Isvägarna är ännu fina och vi kör ut så fort vi hinner från de låglänta markerna där det lätt blir blött. Från stenbackarna får vi nog ut virke även om vintern är dålig.

Det är fint att köra hem på kvällen för det har varit prima väder. Tyvärr blir det mörkt så tidigt och det går inte att fälla i mörker för man måste kunna se vilka träd som är torra. Å andra sidan så är konditionen ännu så usel att jag mest ligger på rygg efter maten på kvällen. Jag fäller träden med hjälp av lastarbommen så jag får dem riktade dit jag vill. Ibland har blåsten varit från fel håll och då går det inte alls att fälla utan hjälp av lastaren. Jag lämnar kvar ett stadigt gångjärn och bryter av det med lastaren. Då får man trädet att falla precis dit man vill. Vi försöker spara den ungskog som finns så att omloppstiden blir litet kortare.

Det gröna som syns på bilden ovan är stödfötterna på lastaren som speglas i vindrutan. Stjärnorna har varit väldigt klara för det har inte funnits moln trots att det varit ganska varmt.

Eftersom vi hugger i hemskogen så kan man lätt åka hem på kaffe mitt på dagen och det går fort för vägen över åkrarna är jämn och lika bra som landsvägen. Ovan syns en bit av höstvetet som har klarat sej bra tillsvidare. Men det är ännu långt till april.

Som sagt så tog det torra och fina vädret slut och i dag var det snö och senare regn. Inte så trevligt att arbeta med motorsåg men det finns inte lika mycket snö i torra träd som i gröna.

Tiodygnsprognosen hotar med varmt väder och litet regn. Inget perfekt skogsväder men vi får se om vägarna håller. Där det finns is så smälter det inte så fort men allt beror på om det blir minusgrader på nätterna.

Tja, det är bara att hugga så mycket vi orkar och hinner. Man måste ut i skogen varje dag så att konditionen förbättras tillika som dagarna blir längre. Skogsarbete är en fin hobby och den kostar inte så mycket – ibland får man in litet mera än vad bränslet och maskinerna kostar (om man lappar ihop dem själv).

Vintern 2024: tredje försöket

Det kom snö i början på november och man trodde att det skulle bli en tidig vinter liksom i fjol men det blev varmt på nytt. Sedan kom hos oss massor med snö i mitten på november – en halv meter – och det trodde man inte skulle smälta mer. Men det smalt bort medan vi var i Sverige (där det inte fanns snö alls). Och nu i december blev det vinter för tredje gången. Få se om vintern verkligen kommit för att stanna …

Den 22 november 2024 kom det en hel del snö (andra försöket)

Det har varit besvärligt med arbetena. Man kunde bygga vid +8 grader men sedan blev det -10 och det gällde att byta till inomhusarbete. Brorsan började köra upp spår i skogen men så regnade allt bort igen. I slutet på oktober fick vi i alla fall den nya väggen till tröskhuset färdig med dörrar och allt. Jag var tvungen att dela på skjutdörren i två delar med dubbla skenor så att den inte skulle täcka utblåsningen från sorteraren.

Det var viktigt att få en tät vägg före vintern för annars hade det blåst in stora drivor med snö. Nackdelen med den täta väggen är att ljuset från de många och breda springorna försvann så nu måste jag sätta upp mera LED-lampor.

Snön i början på november var eländig för skogen. Det var blötsnö med blåst som fastnade på grenarna och en massa grantoppar knäcktes. Det var lika eländigt andra gången i mitten på november.

Blötsnö fastnade på kvistarna och blåsten knäckte dem

Omkasten i vädret var grymma. Den 4 november var det full vinter och den 11 november började vi dika i ganska varmt höstväder.

… och den 11 november grävde vi täckdiken vid upplagsplatsen

De lösa tak som jag använt för att täcka över maskiner visade sej vara för dåliga – de blåste helt enkelt bort om man inte band fast dem ordentligt. Dessutom var de trots allt för tunga att lyfta för hand så vi började bygga enkla maskinlider. Erfarenheten av virkeshuset visade att man också bör ha väggar för annars blåser det in massor med snö.

Det är en mycket enkel konstruktion med fyra stolpar fästa med järnpinnar i stenar och korrugerade filttakskivor eftersom de är lätta. Vi skruvade ihop lidret så det är lätt att skruva isär och flytta ifall det behövs.

Det gick att slå upp på en dag även om jag måste hämta skivor följande dag. Inget dyrt bygge – väggskivorna kostade 12 euro/styck och takskivorna litet på 20 euro/styck. Virket sågade vi av torra granbarkborrsgranar.

Senare funderade jag att det blev onödigt högt – man måste inte få in traktorn. De flesta maskiner är mycket låga så man kunde halvera höjden. Vi får se hur det fungerar över vintern.

Den 20 november kunde man ännu bygga men sedan kom det mycket snö den 20-21:a. I år spelade TV in Lucia i Lappträsk och de önskade sej snö men det kom sådana mängder att de knappt kom fram till hembygdsgården Kycklings. Jag hörde att det inte alls kommit så mycket snö i Kotka och inte heller i Sibbo så det var bara vi som fick “snökanon”. Förstås brast det träd och elströmmen bröts så jag fick vänta på att den kom tillbaka mitt i natten den 21:a. Det är nämligen mycket illa om flispannan slocknar och sedan börjar mata in flis. Skruven har så stor utväxling att den spränger sönder någonting då pannan är full av hårt packad flis. Mycket riktigt hann den slockna så jag var glad att jag väntade till klockan halv tre på natten. Visst har jag tänkt installera en eldvakt men det har nu inte blivit av …

Vi for iväg till Sverige förvissade om att den här snömängden hinner inte smälta i år. Det var eländigt snöföre i Borgå men lugnade ned sej västerut och i Sverige var det både varmt och torrt. Det hade varit grymma oväder både söder och norr om Arboga men inte där. Kallt var det däremot -12 grader så jag var rädd att allt hade frusit sönder. Till all tur klarade sej vattenrenaren under diskbordet och bara en plasttunna i ena hörnet hade spruckit. Sedan blev det över +10 grader varmt. Vi har förut inte haft så kallt där före jul.

I Sverige hade höstsådden lyckats bra så vi såg gröna och jämna åkrar överallt. Det är inget speciellt i Sverige men Hindersby har i år ovanligt mycket höstsäd. Troligen på grund av den katastrofala torkan i våras då en stor del av utsädet inte alls grodde förrän i juli hos oss. Det var helt annorlunda väder i väster.

Vårt höstvete såg också bra ut men det blev problem med anmälan. Appen som man gjort så mycket reklam för fungerade inte alls. Den blev hängande och väntade på platsens koordinater. Jag har tagit foton men en riktig kamera så jag måste väl skicka in dem ifall de frågar.

December började lerigt och varmt då vi kom tillbaka – all snö var borta … Nu har det blivit litet kallare och kommit litet snö. Vintern gör sitt tredje försök. Vägarna har frusit ute på åkern och man kan kanske få till stånd skogsvägar ifall det inte kommer mycket snö. Tiodygnsprognosen lovar litet under noll men inte alla dagar så vi får se om vintern kommer nu i tredje försöket.

Som vanligt så är det nånting man glömt då vintern kommer och då får man bråttom. Nu har vintern kommit tre gånger på en månad så det har varit bråttom hela tiden. Värmen i huset borde man se över på sommaren men visst blir det gjort först då det blir kallt …

Det blir nu verkstadsarbete för tre traktorer skall lappas ihop så vi klarar skogsarbetet. De rör sej ännu framåt men både ett och annat är sönder och borde repareras. Skogsarbetet sliter hårt på traktorerna så knappast håller de ihop hela vintern.

Se på Luciamorgon den 13 december som kommer från Lappträsk. Det var full rulle på Kycklings då det kom 48 personer för att spela in TV-programmet så den bättre hälften som hade ansvar för det är fullständigt slut.

Vi hoppas på en fridfull jul utan allt julfirande för vi tänker sova hela julen utom då vår lilla ytterst energiska hund Ruff är ute och motionerar oss.

Ruff motionerar gubben varje morgon på åkrarna

Glad Jul till alla !

Man är inte riktigt klok …

Som om det inte skulle räcka med en massa gamla maskiner att reparera så gick jag igår och köpte en traktor till – nu har jag sju … Då räknar jag med Kubotan som kanske mera är en trädgårdsmaskin.

Bakgrunden är att jag börjar bli litet orolig över tillgången till reservdelar speciellt för Belarus. Man får ännu billiga och bra delar från Estland men hur länge ? Eftersom jag har den stora skogslastaren på Belarus på ett hemmabyggt fäste så är det mycket arbetet att flytta till ett annat märke. I flera år har jag tittat på gamla Belarus traktorer för att ha en reserv. Många säljer bort dem men vanligen finns de i norra och östra delen av landet och det är besvärligt med transporten.

Då en bonde i grannbyn ringde och frågade om jag var intresserad så tänkte jag att nu eller aldrig. Det är samma modell Belarus 825 som vi har men utan turbo och även om årsmodellen är tio år nyare så är den nästan exakt likadan som vår.

Sedan är det litet problem med att kylarvätskan rinner ned i oljan ibland och det är inte bra. Möjligen är det tätningsringarna i cylinderfodret som läcker och det är verkligen inte dyra reservdelar: 2,67 euro för 8 st. Men hela motorn skall skruvas isär både uppifrån och nedifrån. Jag vet för jag har bytt cylinderfoder på vår Belarus.

Vi bytte oljan och det gick bra att köra hem traktorn (med vatten i kylaren). Man kan inte säja att kylarvattnet forsar ned i oljan – tvärtom minskade oljemängden litet. Det kan bero på att traktorn inte blev ordentligt varm för läckor ökar betydligt då det blir tryck i kylaren – som det ju ska bli vid normal körning.

Just nu har jag inte tid att skruva sönder traktorn så vi får vänta och se om det blir något värre läckage. Den nya traktorn får stå som reserv och kan kanske användas till småköror. Även om vi har många traktorer så är två fast i skogslastare som man inte plockar bort för något litet arbete. Den tredje och fjärde har frontlastare och passar inte alltid för att till exempel flytta maskiner inne i byggnader. Så vi har bara haft MF165 som man kan flytta maskiner med. Den är en aning för liten för den stora hacken. Visst fick jag upp den från marken men framhjulen var mest i luften då jag skulle köra framåt. Så Belarus som är grymt framtung torde klara det bättre. Även om MF165 är mycket käck att köra med då den svänger bra.

Nya Belarus (-91) – nästan exakt likadan som vår gamla

Generatorn laddar nog men jag tror jag byter den i alla fall till en kraftigare på 100A liksom jag gjorde på vår gamla Belarus. Priset 150 euro är inte oöverkomligt. Ifråga om elsystemet så är det förstås dålig kontakt i säkringshållaren men annars fungerar allt bara man byter att par lampor.

Fördelen med att ha traktorer av samma märke är att har reservdelar. Korken till glödgningen hade tappats men jag hade en gammal bytta som hade börjat läck och därifrån tog jag korken. Det är inte många delar som är olika på Belarus -82 och -91 så den borde nog fungera som reservdelstraktor. Man kan lappa ihop den ena medan man kör med den andra. En stor del av reparationerna går ju ut på att vänta på reservdelar.

Det är också trevligt att den nya traktorn har speglarna kvar. Eftersom vi kört med gamla Belarus i skogen så finns där bara en spegel kvar inne i hytten – de yttre speglarna har kvistarna tagit bort. En och annan ruta har också försvunnit då en stock kommit för nära. Jag bytte en sidoruta till polykarbonat men rundningen blev inte så bra. Bakrutan som också hade en rundning byggde jag om till två plana rutor.

Det kom dubbla hjul med och det är lätt att byta bakhjul på Belarus eftersom hydraularmarna är dubbelverkande. Man lyfter lätt upp bakändan på traktorn. Inbyggd domkraft så att säja. Inte illa om en ring går sönder i skogen vilket hände en gång.

Just nu har jag bråttom med annat så vi får se hur den “nya” traktorn börjar fungera.

Sommaren och torkan slut

Nog började det regna då hösten kom. Svalare blev det också även om första frosten kom så sent som i oktober. Ibland har det varit frost i augusti. Jag har haft värmen avstängd ända tills nu. Torkan tog slut med förra veckans regn som gav nästan 60 mm på ett par dagar. Jorden är ännu stenhård men yta mjukades upp så att man inte ville köra med traktor i onödan. Först i går vågade vi oss ut på åkrarna för att köra bort buskar.

För övrigt avskyr jag den eländiga veckonumreringen som stoppas in överallt. Man måste då söka fram en kalender för att ta reda på när vecka 35 var. Det blir ju bara besvärligare. Veckonumrering borde förbjudas i lag !

Här är vi annars ganska okunniga om tidens gång och man vet aldrig om det är fredag eller lördag eller söndag. Jag måste ha telefonen att pipa då jag skall göra nånting. Det enda vi håller reda på grundligt är vädret som jag ser på flera gånger per dag. Och så följer jag med elpriset så jag kan reglera bruket till de billigare timmarna. Klockan tre får man morgondagens priser och det passar bra att dricka kaffe två-tretiden och fundera på vad man ska göra nästa dag.

Tröskandet gick lätt för det fanns inte mycket att tröska. Jag är riktigt sur på vädret – inte för att det var en kruttorr försommar så ingenting grodde utan för att det började regna i juli. För då kom ogräset … Det var riktigt illa för det fanns inget vete som kunde konkurrera och sprutandet var förbi för länge sedan. Det hade varit bättre med en kruttorr sommar ända fram till september. Nu körde jag över åkrar med mera ogräs än vete. Det hade kanske varit lika så bra att hacka alltihop (vilket en del också gjorde här).

Ogräset som grodde först i juli tog överhanden

De styva lerjordarna var förstås de värsta – på mulljordarna kom det litet skörd trots allt. Intressant nog har vi mycket höstsäd nu i höst för den klarar ju försommartorkan bättre eftersom den har rötter sedan hösten. Nu får vi se om det blir en hyfsad vinter eller om isbrännan tar livet av brodden på våra platta marker. Det är bäst att glömma eländet i år och tänka på nästa år i stället.

Jag sådde litet höstvete även om våra platta åkrar med svackor inte är så lämpliga. Det var så bra väder att sådden var helt oproblematisk. Jag körde över åkern med tallriksharven och försökte skopa bort den värsta svackan men det gick inte så bra för jorden var hård också på mullåkrarna. Mitten på september är enligt gammal visdom ganska sent för höstsäd men jag såg i Land en varning för att så för tidigt. Vädret har blivit så annorlunda att september börjar vara bättre för höstsäd. Allt beror förstås på hur vädret ser ut fram till årsskiftet. Ibland har det varit varmare på julaftonsdagen än på Johanni men i fjol kom vintern redan i november. Nå, brodden har kommit upp och tiodygnsprognosen lovar ganska varmt väder.

I år är glyfosatsprutandet viktigare än någonsin eftersom junisprutandet misslyckades fullständigt. Det fanns nästan inget ogräs förrän det exploderade i juli då regnet kom. Så det fanns en matta med ogräs i september. Det ser ut som att glyfosatet fungerat bra i år men så var det också bra förhållanden då jag sprutade. I alla fall kan det bli nödvändigt med en besprutning nästa vår före sådd. I våras sprutade jag glyfosat på en åker dels före sådd, dels efter och skillnaden var märkbar. Den del som sprutades före sådd var betydligt bättre även om det inte var många dagars skillnad.

Nu är vår GPS med RTK i bra skick men så är det problem med programmen. Jag säger nog upp prenumerationen på Agribus eftersom den inte klarar av RTK alls. Firmorna försöker få en att köpa deras egna attiraljer medan jag kör med ArduSimple (från Andorra). Visst kan man köra med Agribus Professional men det kostar mera per år än själva GPS-mottagaren. Det borde vara ett öppet system utan någon “moln”lagring (som kan liknas vid en giljotin – man kan hoppas att inget händer medan man sticker huvudet under bilan).

De flesta programmen fungerar bra då man kör rakt fram på en fyrkantig åker men på våra oregelbundna figurer så blir programmet vansinnigt vid varje sväng. Förstås kunde jag skriva ett eget program men det tar massor med tid och tid har jag inte för mycket av. Jag får köra litet dubbelt med glyfosatet tills jag hittar på en bättre lösning. Och GPS hjälper så man ser att man ungefär är på rätt ställe. Sprutspår vid sådden är i alla fall nödvändiga. Och så vet man inte vad en del skurkar hittar på med GPS-satelliterna. Bäst att inte bli alltför beroende av elektroniken.

Sprutandet gick inte helt utan krångel – nånting måste alltid gå sönder. I år var det ena framhjulet på MF165 som helt plötsligt blev platt. Det blev både ny ytterring och innerring för ytterringen hade sprickor som slet hål på innerringen. Till all tur så fick jag det snabbt lagat på Däck Lindfors i Hardom. Ett framhjul är ju betydligt lättare att plocka bort än de stora traktorbakhjulen. De större bakhjulen går inte mera in i Ducaton utan dem måste vi köra med släpvagnen (som tröskans hjul).

Det speciella för i år är att det kom hundratals tranor – det har jag aldrig sett förut. De slog sej ned på grannens åker och då jag tröskade så makade de sej långsamt undan men annars brydde de sej just inte om tröskan. Gässen brukar flyga upp i stora skockar. Jag vågade inte stanna för att fotografera så bildkvaliteten är genom ett dammigt fönster.

Hundratals tranor stannade i flera dagar – aldrig sett så många förut

Tröskandet gick bra men naturligtvis gick tröskan sönder då vi hade en hektar kvar och det skulle börja regna. Det var fläktremmarna som brast och det var inte första gången. Nu byggde jag om eländet dvs. flyttade generatorn till sin gamla plats där den fanns innan någon installerade kylmaskineriet med kompressor. Det har aldrig fungerat under min tid så det var lika så bra att strunta i det. Jag har dåliga erfarenheter av kylmaskinerier som för det mesta är sönder (eller tomma).

Generatorn flyttad. Kompressorn (ur bruk) syns nedanför

Det går varje höst åt en hel del tid att olja in och ställa undan maskiner. Helst bör man också reparera dem för på våren är det svårt att hinna. Och så borde flispannan sotas och sättas i skick. Flismataren fungerar även om matningen kunde förbättras. Flisen är besvärlig eftersom den inte rasar ned utan lätt bildar valv. Den är lätt men kan ändå vara svår att få loss. Många järn som jag har svetsat på mataraxeln har krökts eller lossnat (varvid de fastnar i skruven ,,,). Nu senast har jag skaffat speciella fjäderstål som ger efter men piskar ned flisen i skruven.

Det nya golvet i tröskhuset är färdigt men vi rev bort de gamla dörrarna som var ganska ruttna. Men förrän de nya dörrarna kan sättas upp måste väggarna i tröskhuset tätas. Som vanligt sätter vi lätt takfilt under ett nytt lager bräder.

Då farsan byggde ladugården 1945 så var det inte bara brist på cement utan virket höll på att ta slut. Byggnaden var 12×30 meter i två våningar. Så de spikade upp riktigt usla bakar som väggar och det märks. Vi behövde inga fönster för de stora springorna släppte in massor med ljus. Då det fanns stora mängder halm på ladugårdsvinden så var det ju bara bra med stora springor så att halmen inte möglade. Men nu var det inte mera så bra då yrsnön lade drivor på golvet.

Den gamla väggen släppte in både ljus och luft

Vi konstaterade snabbt att huset var högt och att en enkel stege inte räckte till. Men från skopan på frontlastarn kunde man spika de nya bräderna också i övre ändan. Väggen är 520 cm hög men till all tur så blev de flesta bräder under 3 meter långa eftersom det fanns flera fönster och dörrar.

Den 80 år gamla väggen tätas med takfilt och ett nytt lager bräder

De nya bräderna sågade jag till 19mm tjocka. De skall ju bara hålla fast takfilten. Från de rötskadade 3 meters bitarna (mest rotbitar) fick jag upp till 14 bräder med bredder mellan 17 och 25 cm. Det blev nästan 3 meter vägg per stock … Ifråga om rötskadan så var det bara ett fåtal bräder som var dåliga mellan 50 och 100 cm. Då det behövdes mest 250cm längder så gick nästan alla att använda.

Så ser de sämsta bräderna ut från stocken ovan

Den nya väggen måste lagas förrän den nya dörrskenan kunde skruvas fast. De gamla skjutdörrarna var ganska tunga att flytta – speciellt om vintern då dörrskenan (ett enkelt flatjärn) var täckt av snö och is. De nya skenorna har kullagrade hängare inne i skenan så de löper lätt också vintertid.

Då regnet började komma närmare så blev det bråttom att få bort alla buskar och alar som växt upp i dikena. Jag drar upp dem med den stora lastaren och så kör vi dem till skogslaggen för att ruttna. Eller så bränner vi dem då leran kring rötterna torkat och fallit av. Just före regnet är ju åkrarna som torrast.

Helst vill jag ha upp alla rötter för sågar man bara av dem så växer de upp mellan en och två meter följande sommar ! Vi sågade av en del stora alar men sedan kom jag på ett sätt att få upp de flesta rötterna. Man vippar alen åt flera håll så att rötterna brister på flera sidor och sedan är det bara att lyfta bort den. Alen som växer ner i diket har ganska korta rötter. Däremot kan det vara värre med buskar på åkerkanten som kan ha tjocka rötter som går flera meter ned i diket. Rekordet var en stor buske som hade över 10 cm tjock huvudrot.

Vad är fel i den här bilden ? Jo, det finns inga buskar och träd i diket …

Förra natten kom det 27 mm regn men blåsten var så hård att det blåste regnet fem meter in i tröskhuset … Jag hade flyttat in verktygen två meter in men de var genomdränkta. Så det behövs dörrar och det håller jag på med som bäst.

Jag hade tänkt skriva för två veckor sedan men då ställde herr Bara till det. Ni vet Jaska Bara som är skyldig till många förseningar här i livet. Jag har byggt för många system. Man tycker det är färdigt då det börjar fungera men sedan kommer underhållet av allting. Nu var det mitt mät- och styrsystem som klappade ihop. Det borde ha uppdaterats för flera år sedan men då man hade annat som det var bråttom med så sköt jag upp hela tiden. Nu måste jag sätta in en ny datamaskin och ett helt nytt system och det tog sin tid. Det är bättre att uppdatera ofta så att inte allting blir föråldrat på en gång.