På taket igen

I fjol kunde jag stå på någorlunda jämn mark då vi satte ny brädfodring på ladan men nu blev det takarbeten igen i år. Solpanelerna (40 st.) skall upp på uthusets tak. Men först skall de gamla betongtakteglen ner och ny plåt upp.

Det visade sej att betongtakteglen inte alls är så dåliga som jag trott. Med få undantag är de riktigt fina även om det växer mossa på dem. Pärttaket under är också i prima skick – utom där råttorna gnagt hål. Men jag vågar inte montera panelerna på betongtakteglen för jag litar inte att de håller. I stället sätter jag upp “klickplåt” med färdiga falsar som sedan solpanelernas profiler skruvas fast i med klämmor på falsarna. På så vis behöver man inte borra hål i plåten. Jag litar inte ett smack på de tätningar som kommer under skruvarna. Efter ett antal år så åldras tätningarna och taket börjar läcka som ett såll.

Det gamla taket – lägg märker till skillnaden mellan sol- och skuggsida.

Den 19 juli 1950 köpte farsan 2200 röda taktegel som sattes upp utanpå bodvindens pärttak som var ganska nytt .

År 1950: Jag till vänster och Ingmar till höger

Betongteglen är tunga som attan men de har fungerat bra i 72 års tid och var inte alls dåliga än. Vi hade likadana på garaget men där kom det ned snö och is från verkstadstaket och det höll de inte för. Men här på bodtaket får de vara kvar på andra sidan taket.

Det går ganska bra att rada ned takteglen i frontlastaren som räcks litet över takkanten. Men tunga är de – den stora Zetorn går nästan på näsan med full skopa. Betongteglen är i så gott skick att jag inte nänns slå sönder dem utan radar upp dem i väntan på att de skall behövas. Men det skall vara tufft underlag som håller tyngden. En del går till trädgården son kanttäckning men det är inte så många.

Underlaget är färdigt för takteglen behövde ha ribbor med 32 cm mellanrum. Så jag hissade upp plåtarna med skogslastaren. De är lätta men så långa (485cm) att de är besvärliga att hantera för hand.

Upp i det blå …
och ner som en pannkaka !

Den första plåten gled ned från lyftställningen men regnet hade gjort leran blöt och mjuk så det var bara att hissa upp den igen. Men först skruvade jag fast en ribba i ändan så att plåten hölls kvar. All vår början bliver svår …

Den första plåten måste ställas in mycket noggrant för den styr alla plåtarna till ändan på det 23 meter långa taket. Så det gick hela första dagen till att ställa in den plåten. Taket är nu inte rakt precis men det värsta var att det gamla gröna plåttaket var helt snett. Det kastade hela 15 cm från ås till takfot !

Sned skarv

Jag drog in nedre ändan så mycket det gick men måste ända dra ut övre ändan så att den kom utanför den gamla plåten. Där blir det att lappa med en plåtbit. Men jag har lärt mej att inte pruta det minsta på första plåtens inställning för då har man problem i 23 meter (49 plåtar).

Den andra plåten var inte lättare att få dit. I nedre kanten finns en fals som skall ta om takfotsplåten. Enligt monteringsanvisningarna skall man sätta falsen om takfotsplåten och knacka upp plåten med en gummihammare. Det var nog kissan det ! Efter mycket svett och svavel fick jag plåten uppslagen med en slägga … Sedan började jag bryta upp den nedre falsen så att man kunde lägga plåten rakt nedåt. Då klickfalsen tar tag om föregående plåt så sitter den som berg. Anvisningarna var säkert gjorda för montering på ett plant verkstadsgolv och har inte mycket med verkligheten att göra.

Annars verkar plåtarna vara bra. Det är Rautaruukkis Classic D som har litet tjockare plåt än de andra även om den är tunnare än gammaldags plåt. Den skall vara lika hållbar men jag tvivlar på det. Den gamla plåt vi har på gamla folkskolan är mycket tjockare och har dessutom en tjock galvanisering. Allt blir bara sämre – åtminstone med byggtekniken.

Till födelsedagen fick jag en blåsare av min dotter som är en duktig ingenjör. Den använde jag för att blåsa bort en massa skräp och flis från taket innan jag satte på plåtarna.

Blåsare med ackumulator (från skruvdragare)

Under det här taket hade vi förr en tork för säden som senare blev flistork. Därför finns det fullt med skräp under taket. Att borsta och peta bort eländet under ribborna var hopplöst men med blåsaren gick det snabbt. Men sedan var det dags för bastu. Blåsten kom in i vinkeln mellan lada och boda och sedan måste den rakt uppåt …

Använd helst inte en sådan här manick inomhus. Jag hade den också för att rengöra brännhuvudet på flismataren och sota pannan. Efter det måste jag stänga dörren till pannrummet och elda bastun igen. Följande dag låg det ett tjockt lager med sot över hela pannrummet.

Som sagt så fanns det tidigare en sädtork under taket. En massa råttor trivdes fint mellan pärtorna och betongteglen för dit kom inte katterna.

Råtthål

Gnagare är ett gissel på ett jordbruk men nu har vi fyra katter och en kattunge så de har minskat betydligt. Egentligen har vi numera bara möss som kommer in i slutet på hösten – för en kort tid innan katterna tar dem.

Det tar inte lång tid att sätta upp en plåt nu när jag lärt mej hur det skall göras men förarbetet tar desto mer tid. Jag är tvungen att på sina ställen lyfta upp takkanten för den är ganska krokig. Övre väderbrädan och första ribban byter jag också för säkerhets skull. Resten av underlaget är i fint skick. Nu är ungefär en fjärdedel av taket klart med ny plåt.

Nästan en fjärdedel ny plåt

Sedan då plåten är klar så skall profilerna för solpanelerna skruvas upp. De fästs med klämmor i falsarna och på profilerna skruvas solpanelerna fast.

Falsklämmorna längst ned

Falsklämmorna är ganska stora och kraftiga men de skall också hålla i 40 år. Under taket i nedre våningen kommer invertern som skall omvandla 2×900 Volt till 220 Volt växelspänning som sedan matas ut i elnätet om vi inte behöver allting. Men då flera torkfläktar är igång så måste vi nog ta in litet dyr elenergi. Med en fläkt på 11 kW klarar vi oss med egen elström. Det är i teorin och det blir spännande att se hur det går i verkligheten. Närmare 1000 Volt likspänning är inget att leka med så amatörer bör hålla bägge händerna i byxfickorna.

För övrigt så väntar vi på brodden som gulnat betänkligt på sina ställen. Det kom för mycket regn den här våren också. Förr hade vi torra försomrar och regn till hötiden i juli men ingenting är längre som förut. Vi får se om broddarna blir bättre men fläckvis är de redan förstörda.

Sista plattan på taket

Klockan 19:37:20 i dag satte vi (alltså Henrik) sista plattan på det nya hustaket. Då är ett två års arbete klart (förutom en hel del småarbeten förstås). I morgon bitti börjar det regna men det är bara bra. Då skall jag ligga och sova hela dagen.

Sista plattan

Nu ser huset precis lika ut som förut med de gamla plattorna återuppsatta. Inget som glänser och glimmar och ser nytt ut. Men det här taket har hållit i 70 år (plattorna sattes upp 1949) och lär hålla i 70 år till. Om nu inte någon framtida generation vansläktas helt och föredrar glitter och modernt bjäfs framför beprövat och hållbart.

Man har ju ansett sej vara ungdomlig och stark men då jag sett Henrik hoppa omkring som en bergsget på taket så börjar jag misstänka att jag börjar blir äldre. Fast han är ju bergsbestigare med erfarenhet och träning och inte minst god utrustning vilket kom väl till pass i takarbetet. Nog kan jag göra arbetet själv men betydligt långsammare.

Dottern undrade nyligen om “tatji ellär farsan e fäärdi först“. Nu kan jag lugnt dö för jag hade tänkt att jag måste laga taket färdigt förrän jag dör. Möjligen måste jag skjuta upp hädanfärden ännu litet för Henrik behöver nog hjälp med jordbruket. Det är också långt kvar till 105 då gamlingarna här i byn brukar gå hädan. Kanske det går litet bara jag fått vila upp mej efter takarbetet. Det var de eländiga hötidsskurarna som jagade på oss. De kommer ju alltid den här tiden på året då man hade torrhö på åkern. I natt kom det 10 mm i en åskskur – men det torkade snabbt upp på taket i solen och blåsten.

Ösregn och takarbete

Jag hann knappt skriva att det var torrt och hett så slog vädret om med besked och vi fick 85-90 mm regn inom ett dygn. Jag vet inte exakt för regnmätaren blev överfull andra gången (jag tömde den emellan regnen).

Regnområdena kom från Borgå och de värsta regnen kom rakt över Hindersby. Både söder och norr om oss så kom det betydligt mindre regn. Det var åskartade regn men inte så hård åska. Men blåsten var hård.

Vi hade ett par timmar före regnen började fått upp alla skivorna på taket – alltså de 15 mm fanérskivor som vi använder som underlag för plattorna. Det är ordentliga pärtor: 120 x 270 cm så det gick ganska snabbt eftersom vi inte hade någon vinkel på baksidan av taket – bara två tuutar (skorstenar). De flesta skivorna satte vi upp hela och behövde såga bara fem.

Takfanérskivor

Det gick bra att lyfta upp skivorna med den långa Farma 8,5 lastaren. Brorsan och Henrik lyfte dem på plats och fäste fast dem. I längdriktningen är de spuntade och i år gick det lätt att få spunten att passa. Det var litet besvärligare i fjol men skivorna hade tydligen torkat under året för nu var det inga problem.

Henrik sätter sista skivan på plats
Bara fönsteruskottens skivor kvar

På måndagen hann jag ännu sätta upp de tre mindre skivorna ovanför fönsterutskotten förrän det började regna. Prognoserna hade velat mellan 16 mm och 30 mm men sist och slutligen blev det närmare 90 mm ! Det klarade varken skivorna eller det gamla pärttaket av utan vi fick vatten in i huset i alla rummen på norra sidan. I mitt arbetsrum på första våningen droppade det vatten i ett ämbar och i sovrummen på andra våningen blev tapeter och kläder våta.

Takläcka i gröna rummet

På tisdagen hämtade Henrik fyra presenningar från Borgå och satte upp dem utanpå skivorna. Men den hårda blåsten lyfte upp presenningarna och det kom in mera vatten i gröna rummet. Sedan skruvade vi fast kanterna på presenningarna – men då hade de värsta regnområdena dragit förbi.

Takarbetet fortsätter

På bilden ovan har vi tagit bort ett par presenningar för att fortsätta med takarbetet. Vi måste få takplattorna på innan taket börja hålla regn. Troligen rann vatten längs de spuntade skarvarna på fanérskivorna till ändskarvarna som inte är spuntade och där rann det ned. Pärttaket var i ganska gott skick men det klarade inte heller av de stora mängderna vatten som kom ned.

Nu försöker vi skruva upp så många takplattor som vi hinner mellan regnen. Det skall regna så gott som varje dag i en veckas tid. Inte speciellt bra väder för takarbete men det var nödvändigt med regn för brodden även om 90 mm var litet för mycket.

Nu har jag problem med flyghavresprutandet för det går inte att spruta förrän om en vecka och det börjar vara för sent även om vi sådde ganska sent. Å andra sidan så har säkert en hel del flyghavre grott först efter det myckna regnet. Det kan bli en hel del plockande i år.

Aldrig är det bra. Regnar det inte för litet så regnar det för mycket.

Johannifirande år 2020

Det är ett litet annorlunda år på många sätt. Men som vanligt så bygger vi den här tiden eftersom det är torrväder. Vi sitter på taket liksom i fjol och lagar nu baksidan. Den är lättare eftersom där inte finns någon vinkel men där finns två tuutar (skorstenar).

Fint pärttak (från 1930) under plattorna (1949)

Det är bättre att arbeta på baksidan för där är det mera skugga men upp på taket har det varit obarmhärtigt hett. Bara på kvällen går det an att arbeta där.

På torsdagen hade vi hård åska i södra Hindersby. Blixten slog ned alldeles intill. Vi stod i ladan med Henrik och såg blixten och det small direkt så det var nära. Det var ett mycket smalt området som drog förbi längre söderut. Henrik måste åka till Borgå för det hade kommit så mycket regn att det hade kommit in vatten i deras veranda och källare. Han måste riva upp golvet i källaren.

Till all tur klarade sej nätet förutom på ett par ställen där elektroniken gick sönder. Vi hade satt upp presenningar på taket även om pärtorna var i gott skick. För broddarna var det mycket välkommet med 20 mm regn för torkan har varit ganska tuff hela maj och juni. Jag funderade på om man skulle våga spruta eftersom brodden var så stressad av torkan men nu blev det bättre.

Ett tag såg det ut som om vi inte skulle få någon lövad midsommarstång i år men Fornminnesföreningen beslöt i alla fall att ordna en uppsättning på distans. Jag tog ned johannistandjin med den långa skogslastaren som har en 8,5 meters arm så den höll långt över 2 meters distans. Sedan fick folk med sej rep hem och de band löv runt dem på distans.

Trots allt måste vi samlas för att binda lövslingorna kring stången och det kom 50 personer som höll picknick på distans runt stången. Vi hade ingen kaffeservering i år. Och så lyfte jag upp stången med lastaren vilket gick bra utan att jag fick sönder den.

Stången uppe utan olyckor

Det blev i alla fall ett traditionellt Johanni också i år. Glatt Johanni till alla bondbloggsläsare !

Johannistang i Hindersby år 2020

På takets andra sida

Så är det då dags att förnya hustakets andra sida. I fjol somras lämnade jag andra sidan olagad eftersom tiden började ta slut. I princip hade jag hunnit men hösten kan vara ganska regnig så jag tog inga risker.

Men som med alla arbeten som avbrutits så är det svårt att åter komma igång, att hitta allt material och försöka komma ihåg vad man hade planerat. Det blev inte bättre av att bägge Zetortraktorerna gick sönder. Den stora hade ju fått läcka i kylarslangen (mycket oåtkomlig) och den mindre började bli överhettad. Kylarslangen och vattenpumpen på den stora Zetorn skall jag byta men det fanns ingen pump i lager så jag väntar fortfarande på den.

Typiskt nog blev det att ta i bruk den gamla MF165:an som bara fungerar år efter år sedan 1975. Men den hade ingen dubbelverkande hydraulik som behövs för att styra skogsvagnen som jag använder för att köra virket till husets baksida. Så jag måste bygga om hydrauliken.

Det var inte särskilt svårt för jag hade en ventil hemma men det saknades förstås vissa hydraulikdelar – speciellt en adapter för MF165 som har koniska NPT-gängor i motsats till hydraulikens BSP-gängor. Sedan var det bara att skruva fast slangarna och ventilen.

MF165 tryckslang till vänster och retur till höger.
MF165 dubbelverkande ventil för uttag.
De nya uttagen ordentligt fastskruvade

Så det blev MF165 framförs skogsvagnen och Belarus med stora Farma 8,5 som jag använder för takbygget. Och den långa lastararmen behövs verkligen för att få upp virket – först sex och sju meters stolpar och sedan blankor för ställningarna.

Ställningarnas stolpar sätts upp
Och så ställningarnas blankor på fem meters höjd

Det gäller att vara försiktig då man lyfter upp virket så man inte slår sönder takplattor och fönster. Det visade sej att det var omöjligt före eftermiddagen för man fick solen rakt i ögonen så man inte såg nånting alls tidigare på dagen. Det var förstås alltid klar himmel utan moln då man borde lyfta upp virket. Men till sist fick jag ställningarna uppskruvade (allting är skruvat).

Ställningarna färdiga (nästan)

Eftersom det inte fanns någon balkong på den här sidan så byggde jag en liten plattform lägre ned utanför mittfönstret. Det räcker med en fyra meters stege för att komma upp och så är den på lämplig höjd för frontlastarens skopa (bara jag får stora Zetorns kylsystem ihoplappat). Nu har jag inte heller verandan och övervåningen för verktygen så jag byggde ett litet tak över hyllor för att inte behöva bära allting runt huset.

Sedan var det dags att börja sopa taket för på baksidan fanns det massor med mossa. Till det använder jag en borste på ett långt skaft. Nu när mossan är torr så kommer den lätt loss men ibland måste jag vända på borsten och skrapa med stången där mossan satt fast ordentligt.

Så här såg taket ut
Borstning

Det tog tid att bygga ställningarna men jag hoppas arbetet går fortare sedan. Snart skall takplattorna tas bort – försiktigt för de skall återanvändas. Men nu börjar väderprognoserna hota med regn till onsdag och torsdag så jag vet inte om jag nu vågar plocka bort takplattorna. Å andra sidan så ändras prognoserna med tre timmars mellanrum.

Då jag radade virke så återupptäckte jag ett par riktigt bra gamla handskar. De är tillverkade av starkt men mjukt läder och går mycket bättre att ta på och av än de fingerhandskar man nu får köpa och som går sönder nästan genast.

Äkta läderhandskar

Också handskarna var bättre förr – he-he.

De fagra blomsterängar

I går var det åter en skolavslutning. De som nu går i skolan kan om 70 år berätta att det var en ganska ovanlig avslutning utan de stora festerna. Vårt äldsta barnbarn slutade i högstadiet (fast det kallades mellanskolan på min tid) och skall börja i gymnasiet och vi drack faktiskt kaffe (utomhus) för att fira det.

Vår fagra blomsteräng

Vädret slog om och från en ganska kall vår blev det varm sommar. Jag är riktigt nöjd med såningstiden för det brukar vara stekhett i hytten – men inte i år. Nu är det också bra med värme och torka för jag skall fortsätta med taklagandet på baksidan.

Nackdelen med sommarens ankomst är att gräset, alltså ogräset, växer fort. Jag tror nästan det blir tio centimeter längre för varje dag. Och så måste man plocka fram gräsklippare och trimmer och försöka få igång dem. Det är en sak som jag avskyr. Gräsklippning är det mest onödiga arbete som finns och gräsklippare är de värsta maskiner som finns. De har ståltrådar och små plåtar och ynkliga fjädrar som skall reglera motorn men aldrig gör det.

Om brexit skulle få till stånd att det aldrig mer kommer B&S över Engelska kanalen så understöder jag det. De eländiga motorerna har dessutom varenda skruv med tums gängor så man måste köpa dem som reservdel. Nu är det torrt och man borde bygga och laga taket förrän regnen kommer och så måste man bråka med de här skräpmaskinerna. Jag tycker inte om att skruva med maskiner som använder mindre nycklar än 19 mm (17 och 13 bara i specialfall).

Ena röjsågen har trimmer och den är ganska effektiv men i början darrade den något förfärligt. Då jag började se på trimmerhuvudet så saknades en bricka som centrerar det men till all tur fanns den i trimmerlådan så nu går den att använda.

Den andra röjsågen har klinga och den behövdes också för att få bort allt sly som växt upp bakom huset. Och så tog jag bort en gammal häck. Det tog ett par dagar att röja upp en väg så jag kan köra med traktorer till baksidan av huset och en halv granhäck strök också med. Två riktigt stora lass med kvistar kördes till kvistarnas gravgård i en skogslagg.

Gammal granhäck

Granhäcken är också på listan för förnyelse. Den är planterade före min tid – troligen på 1930-talet. Det går inte att klippa ned en granhäck så det är bara att plantera ny. Vi vill nog ha en granhäck mot norr. Den skyddar mycket bra mot nordanvinden även om den inte ser så vacker ut. Nåja, den ser bättre ut nu då den fått växa fritt än då vi försökte klippa ned den. Men vissa kvistar kom 4-5 meter ut från häcken så den tar mycket plats.

Nu gäller det att komma igång med takarbetet. Det är bråttom nu då det är fint takväder för det är för sent att ha bråttom då det börjar regna. En stor fördel med baksidan av huset är att det är skugga största delen av dagen. Men där finns ingen balkong som på framsidan där vi förvarade verktyg och material. Man kom också bekvämt upp på ställningarna från balkongen. Nu skall det klättras på stegar hela tiden. Frontlastaren tänkte jag använda som materialhiss men trots att den lyfter ganska högt så är huset ännu högre.

Hissen

Stolparna från framsidan kan jag använda på nytt för ställningen och likaså annat virke. I fjol sågade jag så mycket takvirke att det borde räcka för baksidan också. Det gäller bara att sortera allting och försöka komma ihåg vad som skall vart. Ställningarna blir annorlunda nu och jag kanske måste bygga dem i två våningar på grund av det brutna taket.

Lilla hjälpredan

Huset är högt. Den lilla lastaren räcks inte upp alls så jag måste nog ta den stora till hjälp då jag vill ha material upp på taket. Men den fungerade bra för att ställa upp stolparna. Och skogsvagnen passar bra till att köra virke med nu då jag fick styrningen att fungera.

Här är det torrt överallt och brodden skulle behöva regn. Det är inte så bra för taklagandet men jag behöver inte fundera på saken desto mera för vädret blir vad det blir i alla fall. Om det regnar så har jag mycket regnvädersarbete i verkstaden.

Och så kan vi alla på behörigt avstånd sjunga den ursprungliga texten från år 1695 (ur Svenska Akademiens arkiv):

Den blomstertid nu kommer
Med lust och fägring stor,
Nu nalkas ljuve Sommar,
Då gräs och örter gror.
Den blida Sol uppvärmer
Allt vad har varit dött ;
Då hon oss skrider närmer,
Blir det på nyo fött.