Nu kan jag berätta hur det gick att torka höstens veteskörd. Principen är att låta den ligga i torken (kalluft) över vintern då vetets fukthalt är under 20 % och dess temperatur under noll. Det betyder att bakterietillväxten har avstannat (det möglar inte).
I fjol så var vetet ganska torrt redan vid tröskningen så ingen torkning behövdes alls på hösten. Däremot blåste jag kall luft genom säden för att få ned temperaturen.
På våren måste man vänta tills det blir sol och torr luft flera dagar i sträck. Det är bättre att vänta innan man börjar torka för då säden blir varm så borde den torkas ned ganska fort. I år gick det utmärkt. I diagrammet nedan ser man att jag började torka den 9 maj (den första toppen på det blå diagrammet) och slutade den 12 maj.
Elförbrukning 8-12 maj 2023
Toppen går över 12 kW därför att jag använde två fläktar och all elförbrukning finns med. Den högsta toppen är omkring klockan sex på eftermiddagen då vi vanligen äter så matlagningen är med i elförbrukningen. Det gula diagrammet visar elpriset som var riktigt lågt mitt på dagen då fläktarna var på. Den gröna linjen visar temperaturen som var hög mitt på dagen. Det är viktigt för varm luft binder mera vatten än kall luft. Man ser att vi torkade ungefär mellan klockan 12 och klockan 7 på eftermiddagen. Det var lägst luftfuktighet på eftermiddagen – ibland under 30 %. Helt perfekt väder för torkning.
Den 13 maj blåste jag ännu litet på vetet men på bilden nedan ser man att torkningen börjar vara avslutad. Den svarta linjen (inkommande luft) börjar vara nära de andra linjerna som visar utkommande luft för de åtta torklårarna. Då skillnaden är stor mellan in- och utgående luft så torkar säden men då skillnaden är liten så torkar den inte mer.
Torktemperatur för inkommande (svart) luft och utgående per lår
Då Henrik mätte vetets fukthalt så var det 12 maj redan under 14 % i alla lårar och under 12 % i två av dem. Det är bäst att ha litet marginal ifall torkningen blivit ojämn. Allt skall vara under 13 %.
Jag uppskattar att elpriset för torkningen i år totalt var omkring 80 cent …
Även om det tillkommer elöverföringsavgift och elskatt så är det nog den billigaste torkning jag varit med om. Så det lönade sej att installera solpaneler och övergå till börselpriser.
Solen skiner och solpanelerna ger full ström. Det tycks nog stämma att solpanelerna fungerar bättre på vintern då det är kallt. Förutsatt att solen skiner förstås. I december och januari var det så tjocka moln att det inte kom någon ström alls från panelerna.
Nu är solen inte uppe så länge men elproduktionen börjar före klockan nio på morgonen och slutar först närmare sex på kvällen. I går som var en riktigt solig dag så blev dagsproduktionen 55,45 kWh. Också i dag med mera mulet väder så kom vi upp till 1000 Watt mitt på dagen.
Snö på panelerna hindrar förstås elproduktionen men solen får ganska snabbt snön att rasa ned från panelerna. Vi har den gamla vanliga taklutningen på “tridideils rööst” som motsvarar omkring 33 grader. Benämningen kommer från att man delade husets bredd i tre delar och ställde upp en stolpe med den längden under “kroppååsn”. Förr gick det enkelt att ta ett snöre och vika det tre gånger.
2 december ingen elproduktion2 februari: Solen börjar smälta snön
Om man ser på det ekonomiska resultatet så är det besvärligt att bedöma hur mycket vi har sparat för mätaren mäter bara hur mycket effekt vi tar emot – inte hur mycket vi själva producerat. Men elkostnaderna har åtminstone inte ökat jämfört med ett år tidigare.
Det intressanta är hur kostnaderna fördelas. Grundavgiften för 3x63A ändras ju inte utan står för en tredjedel av totala kostnaden. Tyvärr kan jag inte sänka den för vid torkning och tömning i kalluftstorkan så behövs en hel del effekt. Det är bara en liten del av året – kanske några veckor som så stor effekt behövs men jag måste betala i 12 månader ändå. Här behövs det ändring. Samtidigt vill jag inte ha svagare ledningar utifall jag ställer upp mera solpaneler. En tredubbling av solpanelerna behöver 3x63A. Vi får se hur priserna utvecklas.
Den inköpta elenergin stod i januari 2023 för litet över en tredjedel av totalkostnaden och resten gick till grundavgift, överföringsavgift och elskatt. Nu har vi sparat energi genom att sätta på tvättmaskin och diskmaskin då elpriset (enligt Nordpools elbörs) har varit lågt (vanligen efter klockan tolv på natten). Motorvärmarna till traktorerna sätter vi på en halv timme förrän vi startar dem (via fjärrstyrningen). Då det har varit varmt väder så räcker till och med 15-20 minuter.
Eftersom vi har flisvärme så är det bara motorerna till skruven och fläktarna som behöver elström på natten och det är inte många hundra Watt. Dessutom går de inte hela tiden utan bara då panntermostaten slår på. Kaffekokaren är på 1000 Watt men den använder vi bara korta stunder och numera då det är ljust.
Kort sagt så har vi inte inkomster från solpanelerna men vi sparar en hel del så de höga energipriserna märks egentligen inte alls. Att solpanelerna fungera så bra på vintern var en positiv överraskning. Full effekt i början på mars då solen lyser är inte illa. Snön hindrade elproduktionen men inte i så många dagar eftersom solen kvickt smälte bort den. Bra att ha branta tak.
Börspriserna är låga på natten då solpanelerna inte ger elström men ofta högt på dagen då panelerna producerar mest. Därför blir den ekonomiska nyttan större än vad kWh-siffran verkar ange. Man bör alltså inte räkna med månadens medelpris utan måste dela upp det timme för timme.
Hela augusti gick till att försöka få solpanelerna uppsatta så det blev aldrig tid att skriva nånting.
Man planerar och planerar men då planerna skall förverkligas så kan det visa sej att det inte fungerar som man tänkt sej. Så gick det med mina solkraftsplaner. Visst fungerade solpanelerna och de ger en hel del energi men så gott som genast märkte jag att den mesta energin kom vid fel tidpunkt på dagen.
De nuvarande solpanelerna börjar ge energi redan klocka 6 på morgonen och producerar som mest klockan tolv mitt på dagen. Men luftfuktigheten sjunker ganska långsamt och är som lägst på eftermiddagen då de nuvarande panelerna redan ger mindre effekt. Torkfläktarna sätter jag igång då elproduktionen från solpanelerna redan börjar minska.
Så det blev att ändra planerna grundligt. De 20 paneler som jag satt upp får bli kvar men resten – 20 paneler – måste jag sätta upp på ett annat tak som ger mera effekt senare på eftermiddagen. Det blev ladans tak som är i vinkel mot uthusets tak – mot sydväst. Då blir det mera effekt senare på dagen.
Det gick inte att använda de fästen som jag hade hemma för de är avsedda för falsat plåttak och ladans tak är gammaldags vågplåt. Så jag måste beställa nya fästen från Tyskland och planera om allting . Det var besvärligt för på ladan finns det ovanpå det gamla pärttaket ett filttak med triangelribbor och utanpå det finns det plåttaket med sinusvågplåtar.
Det finns skruvar för trätak och panelernas fästprofiler men de var ganska korta för ett tak med tre lager. Efter mycket om och men och en del misslyckade försök så fick vi upp 100 skruvar så panelerna borde nog hållas fast. Sedan är förstås det gamla taket krokigt på alla sätt så det blev ett grymt mätande och ställande innan profilerna var så raka att man kunde sätta upp panelerna.
Till all tur satte vi upp ställningar (som vi hade använt för husets tak) för det blev mycket klättrande upp och ned. Men tid gick det så att vi blev två-tre veckor försenade.
Hälften av solpanelerna måste sättas på ladutaket
Medan vi väntade på nya fästen för ladans tak så satte vi upp de sista plåtarna på bodvindens tak. Det var också lindrigt rakt och vad värre var så är hela uthuset krokigt. Det gjorde inget då man spikade upp pärtor men det är svårare med nästan fem meter långa plåtar.
Underlaget för den sista delen av taket var också ruttet och ojämnt (solsidan) så det måste förnyas. Takstolarna var i gott skick och ganska raka så slutresultatet blev inte så tokigt.
Sista delen av bodvindens takEn av våra katter inspekterar det nya taket
Åter måste jag förundra mej över våra katter som inte bara klättrar upp för aluminiumstegarna utan också kliver ned riktigt elegant. Och stegarna var branta … Jag förstår att katterna var intresserade för råttuslingarna hade byggt bon ovanför pärttaket men under betongteglen. Så det fanns en hel del råtthål och spår efter dem. Det var troligen på den tiden då vi hade sädtorken på bodvinden för omkring 60 år sedan.
Plåtarna är lätta att sätta upp med den långa skogslastaren (8,5 meter) men det var värre med åsplåtarna och ändplåten. Till all tur fick vi hjälp av bergsbestigaren (Henrik) som skuttade omkring på taket så man blev riktigt grön av avund. Jag satte upp en åsplåt och kom nog upp men det var svårare att komma ned helskinnad.
Henrik sätter upp ändplåten… och sista åsplåten den 17 augusti 2022Taket är inte precis rakt …
Sedan började tiden ta slut. Jag borde ha satt tröskan i skick men ville ha upp alla solpanelerna med tanke på de grymma elpriserna som ibland gick upp till 80 cent/kWh. Det kan jämföras med 6 cent/kWh som vi hade i december 2021. Vi arbetade med brorsan så mycket vi orkade och hann och fick också alla solpaneler i funktion dagen innan vi åkte till Sverige.
40 solpaneler i funktion
Så kan man förundra sej över att vi åkte till Sverige i stället för att börja förbereda tröskningen av vetet. Men nu var gubben så slut att det behövdes omväxling till takarbetet. Någon ledighet blev det inte för jag höll på i fyra dagar med att slå meterhögt tjockt gräs runt äppelträden i Medåker. Men man fick åtminstone stå rakt upp och ned på marken.
Djungeln i Medåker… och efter fyra dagars hårt arbete
Då vi kom tillbaka så stod stora Zetorn med en spik i framhjulet och flismataren var sönderskruvad i små bitar.
Testkörningen av halva solkraftverket (20 paneler) visar att det producerar omkring 5 kW mitt på dagen. Det är lägre än den nominella effekten på 6 kW men ganska hyfsat. Det räcker bra till för vårt elbehov utom fläktarna.
Det blir en hel del förändringar efter det här. Det som vi kopplat på mitt i natten då elströmmen är billig skall nu flyttas till mitt på dagen då vi har egen ström från solpanelerna. Nu har vi inte ens erfarenheter från en dag med solelektricitet men det blir bättre med tiden. Den andra halvan av solkraftverket skall ännu byggas ut men vi har åtminstone kommit igång.
Med ett pris på 50 cent/kWh så förtjänat vi nu 2:50 euro i timmen.
Det har varit tuffa tider. Först var det hett och sedan regnade det fastän det inte skulle regna alls enligt prognosen. Priset på börsel gick upp till 50 cent/kWh så det blev bråttom att få igång solpanelerna.
Väderprognoserna har varit helt felaktiga men har ändå fungerat som slavdrivare. Om de lovat regn så är det bråttom att få upp panelerna och om de lovat sol så är det bråttom för det kommer i alla fall regn. Förra veckan var rena rama höängsvädret. Det regnade var tionde minut fastän det nästan inte fanns regnmoln på himlen och just då det torkat upp på taket så kom det igen en liten skur. Det blev inte millimetrar men det störde takarbetet ordentligt.
Till sist så satte vi upp panelerna mellan skurarna men en måste vara uppe på taket hela tiden för om han kom ned så fick han en massa blöt lera under skorna – och det var inte så bra på plåttaket. Väderprognoserna såg vi på var tionde minut men det var inte till någon hjälp för de stämde nästan aldrig.
Nu har vi i alla fall hälften av mina solpaneler uppe och alla brorsans paneler. Jag mätte nyss spänningen i ledningarna som kommer in till invertern och det var 745 Volt (ingen direkt sol). Det är alltså likström från panelerna som invertern skall omvandla till vanlig växelström.
Ena halvan kopplad: 745 Volt (ingen direkt sol)
Det gick ganska bra att få upp takplåtarna med den stora lastaren. Jag arbetade ensam för det var alldeles för farligt att ha någon uppe på taket. Ett litet misstag då man drar i spakarna och den 8 och en halv meter långa bommen svänger ganska våldsamt. Det gäller att koncentrera sej och ta det mycket lugnt för att få upp plåtarna utan ryck. Jag hade plåtarna på vagnen och en ställning med två bräder under plåten och två lyftband till gripen på lastaren så jag kunde hissa upp dem på taket (se På taket igen).
Takplåtarna hissas upp med en ställning
Då jag fått upp plåten på taket så klättrade jag upp själv och tog loss ena sidans slingor och skuffade plåten från lyftställningen ned på taket. Sedan slingorna tillbaka i gripen och jag kunde klättra ned och lyfta ned ställningen på vagnen igen.
Takplåten uppe på taket
Lägg märke till ribban som hindrar den lösa plåten från att rasa ned. Jag lyckades nog få ned två plåtar men de blev till all tur inte alls skrynkliga. Bäst att arbeta ensam i alla fall.
Sedan klättrade jag upp igen och bröt ned plåtfliken i nedre kanten så att jag kunde sätta ned plåten rakt på rätt ställe. Att få den att röra sej längs falsen var lögn – den satt som sten då den var nedslagen. Troligen för att taket inte var rakt. Och det är det aldrig på ett gammalt hus. Då falsen var nedslagen (med en gummiklubba) så skruvade jag fast andra kanten på plåten i underlaget.
Det gick bra på halva taket men sedan märkte jag att andra takhalvan var annorlunda. Pärtorna var nyare – inte gråa alls – och betongtakteglen var mycket sämre. Tydligen var taket byggt i två olika skeden. Den andra takhalvan hade dessutom längre avstånd mellan underlagets ribbor så jag var tvungen att sätta in tunna brädlappar under mitten som hade sjunkit ned (se bilden ovan).
Nu började det också bli problem med själva takkonstruktionen. En del av taket hade sjunkit ned och väggbandet hade tryckts ut nästan 10 cm. Orsaken var att mellantaket över bodan hade satt sej ordentligt och måste lyftas upp. Så jag beslöt att först bygga ena halvan av solpanelerna. Eftersom jag har 40 paneler så måste de delas upp i två skilda slingor för invertern klarar inte mer än 1000 Volt. Den andra halvan sätter jag upp först då bodtaket är upplyft och väggbandet rakt.
Förra veckan skruvade jag upp hållarna för panelerna som består av klämmor på falsarna och profilrör längs taket. Klämmorna är tillverkade i Orimattila och har två stadiga bultar som pressar två tjocka plåtprofiler kring falsen. De är specialtillverkade för klickplåten. Själva ställningen är tysk och anpassad till Heckerts paneler.
Skenor för solpanelerna
Solpanelerna lyfte jag upp med lastaren och lyftslingor. De är inte tunga men ganska stora att hantera för hand på ett sluttande tak. Nu kunde jag försiktigt lyfta upp dem liggande på rygg och placera dem på taket där brorsan skruvade fast dem.
Solpanelerna lyfts upp …… och skruvas fast
En flyttbar ställning hindrar panelerna att rasa ned tills de är fastskruvade. Fästena är specialkonstruerade att passa i profilskenorna och panelerna.
Regnskurarna var besvärliga. Ibland fick vi bara upp en panel innan nästa skur tvingade oss att dricka kaffe igen. Det blev mycket kaffedrickande innan de 20 panelerna var uppsatta.
Ena slingans paneler (20 st.) uppsatta
Men så gäller det att koppla ihop panelerna och det kan göras dumt eller mindre dumt. Varje panel har två sladdar för plus och minus. De skall kopplas ihop till en slinga i serie så att ena panelens plus går till följande minus och så går slingans ändsladdar ned till invertern. Men man skall inte koppla panelerna så att det blir en stor slinga för då blir den känslig för åska.
Om man kopplar ihop alla panelerna och sedan drar returen samma väg tillbaka så bli det ingen stor slinga. Men det blir en mycket lång returkabel. Bättre är att använda sej av den hoppande grodans system. Då kopplas första panelen inte till grannpanelen utan till varannan panel och sedan kommer man tillbaka på samma sätt (med de överhoppade panelerna). Det blir ingen stor slinga som åskan kan inducera störspänningar i och det blir korta ledningar. Och “Hast Du mir gesehen” – panelernas sladdar räcker just precis till varannan panel … Alldeles som om de var avsedda att användas enligt den hoppande grodans system.
Den hoppande grodans solpanelkoppling
Det behövs skarvar i ändan till höger därför att jag ville ha panelernas kopplingsdosor nära till kanten så man lättare kan koppla sladdarna. Nedre radens dosor är därför vända nedåt.
Nu skall ännu invertern kopplas till elnätet och så måste jag sätta en Wifi-rutter i ladan eftersom signalstyrkan från dem jag har i huset är för dålig. Men snart borde jag få solenergi – även om det ännu bara är halva systemet (6,5 kW nominell effekt).
I fjol kunde jag stå på någorlunda jämn mark då vi satte ny brädfodring på ladan men nu blev det takarbeten igen i år. Solpanelerna (40 st.) skall upp på uthusets tak. Men först skall de gamla betongtakteglen ner och ny plåt upp.
Det visade sej att betongtakteglen inte alls är så dåliga som jag trott. Med få undantag är de riktigt fina även om det växer mossa på dem. Pärttaket under är också i prima skick – utom där råttorna gnagt hål. Men jag vågar inte montera panelerna på betongtakteglen för jag litar inte att de håller. I stället sätter jag upp “klickplåt” med färdiga falsar som sedan solpanelernas profiler skruvas fast i med klämmor på falsarna. På så vis behöver man inte borra hål i plåten. Jag litar inte ett smack på de tätningar som kommer under skruvarna. Efter ett antal år så åldras tätningarna och taket börjar läcka som ett såll.
Det gamla taket – lägg märker till skillnaden mellan sol- och skuggsida.
Den 19 juli 1950 köpte farsan 2200 röda taktegel som sattes upp utanpå bodvindens pärttak som var ganska nytt .
År 1950: Jag till vänster och Ingmar till höger
Betongteglen är tunga som attan men de har fungerat bra i 72 års tid och var inte alls dåliga än. Vi hade likadana på garaget men där kom det ned snö och is från verkstadstaket och det höll de inte för. Men här på bodtaket får de vara kvar på andra sidan taket.
Det går ganska bra att rada ned takteglen i frontlastaren som räcks litet över takkanten. Men tunga är de – den stora Zetorn går nästan på näsan med full skopa. Betongteglen är i så gott skick att jag inte nänns slå sönder dem utan radar upp dem i väntan på att de skall behövas. Men det skall vara tufft underlag som håller tyngden. En del går till trädgården son kanttäckning men det är inte så många.
Underlaget är färdigt för takteglen behövde ha ribbor med 32 cm mellanrum. Så jag hissade upp plåtarna med skogslastaren. De är lätta men så långa (485cm) att de är besvärliga att hantera för hand.
Upp i det blå …och ner som en pannkaka !
Den första plåten gled ned från lyftställningen men regnet hade gjort leran blöt och mjuk så det var bara att hissa upp den igen. Men först skruvade jag fast en ribba i ändan så att plåten hölls kvar. All vår början bliver svår …
Den första plåten måste ställas in mycket noggrant för den styr alla plåtarna till ändan på det 23 meter långa taket. Så det gick hela första dagen till att ställa in den plåten. Taket är nu inte rakt precis men det värsta var att det gamla gröna plåttaket var helt snett. Det kastade hela 15 cm från ås till takfot !
Sned skarv
Jag drog in nedre ändan så mycket det gick men måste ända dra ut övre ändan så att den kom utanför den gamla plåten. Där blir det att lappa med en plåtbit. Men jag har lärt mej att inte pruta det minsta på första plåtens inställning för då har man problem i 23 meter (49 plåtar).
Den andra plåten var inte lättare att få dit. I nedre kanten finns en fals som skall ta om takfotsplåten. Enligt monteringsanvisningarna skall man sätta falsen om takfotsplåten och knacka upp plåten med en gummihammare. Det var nog kissan det ! Efter mycket svett och svavel fick jag plåten uppslagen med en slägga … Sedan började jag bryta upp den nedre falsen så att man kunde lägga plåten rakt nedåt. Då klickfalsen tar tag om föregående plåt så sitter den som berg. Anvisningarna var säkert gjorda för montering på ett plant verkstadsgolv och har inte mycket med verkligheten att göra.
Annars verkar plåtarna vara bra. Det är Rautaruukkis Classic D som har litet tjockare plåt än de andra även om den är tunnare än gammaldags plåt. Den skall vara lika hållbar men jag tvivlar på det. Den gamla plåt vi har på gamla folkskolan är mycket tjockare och har dessutom en tjock galvanisering. Allt blir bara sämre – åtminstone med byggtekniken.
Till födelsedagen fick jag en blåsare av min dotter som är en duktig ingenjör. Den använde jag för att blåsa bort en massa skräp och flis från taket innan jag satte på plåtarna.
Blåsare med ackumulator (från skruvdragare)
Under det här taket hade vi förr en tork för säden som senare blev flistork. Därför finns det fullt med skräp under taket. Att borsta och peta bort eländet under ribborna var hopplöst men med blåsaren gick det snabbt. Men sedan var det dags för bastu. Blåsten kom in i vinkeln mellan lada och boda och sedan måste den rakt uppåt …
Använd helst inte en sådan här manick inomhus. Jag hade den också för att rengöra brännhuvudet på flismataren och sota pannan. Efter det måste jag stänga dörren till pannrummet och elda bastun igen. Följande dag låg det ett tjockt lager med sot över hela pannrummet.
Som sagt så fanns det tidigare en sädtork under taket. En massa råttor trivdes fint mellan pärtorna och betongteglen för dit kom inte katterna.
Råtthål
Gnagare är ett gissel på ett jordbruk men nu har vi fyra katter och en kattunge så de har minskat betydligt. Egentligen har vi numera bara möss som kommer in i slutet på hösten – för en kort tid innan katterna tar dem.
Det tar inte lång tid att sätta upp en plåt nu när jag lärt mej hur det skall göras men förarbetet tar desto mer tid. Jag är tvungen att på sina ställen lyfta upp takkanten för den är ganska krokig. Övre väderbrädan och första ribban byter jag också för säkerhets skull. Resten av underlaget är i fint skick. Nu är ungefär en fjärdedel av taket klart med ny plåt.
Nästan en fjärdedel ny plåt
Sedan då plåten är klar så skall profilerna för solpanelerna skruvas upp. De fästs med klämmor i falsarna och på profilerna skruvas solpanelerna fast.
Falsklämmorna längst ned
Falsklämmorna är ganska stora och kraftiga men de skall också hålla i 40 år. Under taket i nedre våningen kommer invertern som skall omvandla 2×900 Volt till 220 Volt växelspänning som sedan matas ut i elnätet om vi inte behöver allting. Men då flera torkfläktar är igång så måste vi nog ta in litet dyr elenergi. Med en fläkt på 11 kW klarar vi oss med egen elström. Det är i teorin och det blir spännande att se hur det går i verkligheten. Närmare 1000 Volt likspänning är inget att leka med så amatörer bör hålla bägge händerna i byxfickorna.
För övrigt så väntar vi på brodden som gulnat betänkligt på sina ställen. Det kom för mycket regn den här våren också. Förr hade vi torra försomrar och regn till hötiden i juli men ingenting är längre som förut. Vi får se om broddarna blir bättre men fläckvis är de redan förstörda.
