10 juli, 2020 av Nisse

Sista plattan på taket

Klockan 19:37:20 i dag satte vi (alltså Henrik) sista plattan på det nya hustaket. Då är ett två års arbete klart (förutom en hel del småarbeten förstås). I morgon bitti börjar det regna men det är bara bra. Då skall jag ligga och sova hela dagen.

Sista plattan

Nu ser huset precis lika ut som förut med de gamla plattorna återuppsatta. Inget som glänser och glimmar och ser nytt ut. Men det här taket har hållit i 70 år (plattorna sattes upp 1949) och lär hålla i 70 år till. Om nu inte någon framtida generation vansläktas helt och föredrar glitter och modernt bjäfs framför beprövat och hållbart.

Man har ju ansett sej vara ungdomlig och stark men då jag sett Henrik hoppa omkring som en bergsget på taket så börjar jag misstänka att jag börjar blir äldre. Fast han är ju bergsbestigare med erfarenhet och träning och inte minst god utrustning vilket kom väl till pass i takarbetet. Nog kan jag göra arbetet själv men betydligt långsammare.

Dottern undrade nyligen om ”tatji ellär farsan e fäärdi först”. Nu kan jag lugnt dö för jag hade tänkt att jag måste laga taket färdigt förrän jag dör. Möjligen måste jag skjuta upp hädanfärden ännu litet för Henrik behöver nog hjälp med jordbruket. Det är också långt kvar till 105 då gamlingarna här i byn brukar gå hädan. Kanske det går litet bara jag fått vila upp mej efter takarbetet. Det var de eländiga hötidsskurarna som jagade på oss. De kommer ju alltid den här tiden på året då man hade torrhö på åkern. I natt kom det 10 mm i en åskskur – men det torkade snabbt upp på taket i solen och blåsten.

Etiketter:

14 svar till “Sista plattan på taket“

  1. Sten skriver:

    Duktiga !

  2. per skriver:

    Det tycktes gått bra ti arbeit ilag opp åp taatche där borta i östnyland.

    Mina tankar går till 1985 i pälsdjursskolan när mindre trevligt jobb påtvingades eleverna, när en holländsk elev sagt rakt ur hjärtat: sånt brukar vi ha turkar att göra. Det var nästan som klockorna stannat på väggen.
    Läraren och arbetsledaren blev bleka och pulsen sjönk. Sådant hade ingen sagt rent ut sedan slavhandeln upphört. Inte ens pigor och drängar gjorde ”sämre” arbete normalt än husbonden.

    Åt min klass på trädgårdsskolan året efter berättade en kvinnlig lärare utbildad jurist om händelsen. Måste nog säga att det var de första steget för bärplockning,grönsaks och djurhållningens framtid i finland. När man nu dagligen läser om brist på utländsk arbetskraft.

    Till stor del är utbildningen nedlagt och inhemskt arbetskraft varken kan, vill eller behöver inte mera(ännu) jobba med tunga otrevliga och lågavlönade saker saker. Man kan bara undra om allt är som det skall.

  3. Nisse skriver:

    Nä, det är nog alldeles fel att man måste ha utländsk arbetskraft. Men den enskilde bonden kan inte göra så mycket åt problemet. Jag har aldrig anställda utan gör precis allt själv så det är inget problem här. Det man inte hinner med får bli ogjort (mycket gammaldags uppfattning). Då man växt upp med att mocka dynga morgon och kväll så kommer man inte på tanken att låta ”turkarna” göra det. Men det kan hända att det är en kort tid i historien som folk här har råd att vara snorkiga och låta ”andra” sköta obehagliga arbeten.

    Jag har i alla fall svårt att se vissa arbeten som otrevliga. Det skulle möjligen vara att jobba som advokat, politiker eller byråkrat :-).

  4. Per-Erik skriver:

    Kan du svara på var hur och av vad dessa plattor är gjorda? Har aldrig sett sådana på något tak här i Österbotten. En tid fanns det något liknande som sattes som väggbeklädnad på hus men inte på tak.

  5. Nisse skriver:

    Tyvärr var jag bara tre år gammal då plattorna sattes upp i slutet på 1940-talet. Men det fanns flera tak med samma plattor (litet olika storlek bara) i vår by. Det berättas att de sattes upp av en karl som bodde på gården tills taket var klart. Jag har farsans bokföring där han skrivit in då han betalat för plattorna men inte varifrån han köpt dem. Jag misstänker i alla fall att de kommer från Sverige (där de kallades eternit). Kolla in

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Asbestcement

    Det fanns en fabrik i Lomma som grundades 1906 men produktionen tog fart omkring 1930. De första plattorna var 4 mm tjocka och släta liksom våra (40x40cm). Senare blev de korrugerade och det fanns en fabrik i Köping också. Efter asbestproblemen stängdes Lomma-fabriken på 1970-talet och 1983 förbjöds asbest i Sverige. Men det är inte farligt att ha asbestskivor på huset – det är bara farligt då de går sönder så för rivning måste man ha asbestcertifikat utom om man är privatperson som arbetar på sitt eget hus. Nytillverkade eternitplattor finns inte men man kan ersätta dem med fibercement som inte innehåller asbest. Vi har i alla fall i lager hundratals gamla plattor som är som nya. Eternit kommer från latinets aeternitas som betyder evighet och de är mycket hållbara (men tål inte slag).

  6. Per-Erik skriver:

    Tack för det utförliga svaret. Samt på samma gång TACK för dina intressanta inlägg som jag alltid måste läsa. T.o.m. frun i huset läser ☺️

  7. per skriver:

    Nu kom regnet från väster ifrån normalt kommer det från sydväst.Lite åska också.
    Det har kommit 5mm nu som då men grannen sade det ännu är kruttort i marken när han grävde efter metmask åt barnbarnen.

    Vore roligt att få lite mellanrapporter av christers och kalles grödor.

    Temperaturen har varit under 20 grader nu i evigheter så man får inte huset genomvädrat utan bergvärmen slår på och det känns som onödigt slitage. Klimatuppvärmningen till trotts skall man frysa i juli.
    På tal om att äta ute (utomhus) blir inget av förutom i juni då.

    Brukar tvätta grillgallren med högtryckstvätten så sparar man kemikalier och tid.
    Hade också ut skohyllorna och blåste av skorna med tryckluft, snabbt och effektivt.
    Åren går betydligt snabbare än vad någon kan tro, och dammet kommer.

  8. per skriver:

    Storstadsdam som kommit till paradiset!

    https://www.youtube.com/watch?v=dyBr6qB0NNc

    Dagliga regnskurar fortsätter i makligt ta(c)k`t.
    För lite och för mycket skämmer allt.
    Det är sällan naturen är så här grön 13.7

  9. per skriver:

    Vår dagliga skur vi också fått oss idag.

    Det är mera än en bonde som tagit sig en titt på täckdiken och ännu kommer det inte igenom.
    Torkan har skrämt upp så många att nu är man livrädd att något skall gå till spillo av de dyra dropparna.

    Angående döda djur.
    Året var 1941 och fortsättningskriget började och myndighetspersoner gick gård ut och gård in och tog åt sig vad som behövdes i kriget. På gubbens barndomshem hade de tre hästar, en gammal märr en ung märr och ett föl. De tog ungmärren som hade framtiden för sig. Efter en tid kom ett brev på posten från fronten
    av en kasköyngling som skötte och körde den att märren hade stupat i strid.

    Något som är bra för dagens bönder att minnas när man går förbi sin traktorpark, plötsligt en dag kan din bla traktor finnas någon annanstans.

  10. Leif Paulin skriver:

    Jag är född i ett hus som också har evighetsplattor på taket. Som barn lekte jag med ”spikarna” till takplattorna. Det var två olika sorters spik som blivit över vid takbygget. En med en 4 cm lång kopparkropp medan huvudet var av en rund mässingsskiva 1,5 cm i diameter. Den andra sorten var galvaniserad tråd med huvudet gjort av en cirkeböjd trådända. Undrar hur man fäste plattorna med dessa?

  11. Nisse skriver:

    Hej på dej Leif ! Länge sen sist …

    Det är intressant med dessa ”snuribussar” som vi kallar dem. De sattes utanpå den nedre plattan mellan två sidoplaator (som kom ovanpå) och sedan med spiken upp genom den övre plattan (där fanns färdiga hål) och så böjdes den ned och höll på så sätt fast den övre plattan nedersta spets utan att det kunde rinna vatten ned genom plattorna. Ganska finurlig konstruktion egentligen. Våra 70 år gamla fästen var delvis genomrostade så vi gjorde nya av vanlig galvaniserad ståltråd.

  12. Nisse skriver:

    Beklagar att jag godkände det här så sent. Det hade hamnat i skräpposten. Det är något fel på inställningarna för det är flera kommentarer som hamnat fel. Jag skall försöka fixa saken (men det är invecklat med säkerhetsinställningarna).

  13. per skriver:

    Efter den traditionella morgonregnskuren är det nu sol och 22 grader varm, nästan för bra att vara sant.

    Efter den dagliga cykelturen får man möte med två rollatorer, gubbarna är gråa och långsamma. Blir till att stanna. Vad gör det här nu på bloggen hinner säkert tänka. Kan nämnas att båda två är fd bönder den ena är till och med råd. Den ena har varit en av dom större och den andre mera åt småbrukarhållet. Den ena har hört och synts mera och den andra mera tyst och stillsam. Här kan nämnas deras söner som dock inte blev bonde.
    Den enas son är kyrkoherde i en stad(landsort) och den andras son är stadsdirektör i en annan landsortstad i österbotten. Slutet gott allting gott fast de här inte följde i föräldrarnas fortspår.

  14. Nisse skriver:

    Jag tycker i alla fall synd om dem. De hamnade ut i den brutala verkligheten i stället för att få bli kvar i bondeparadiset :-). Jag for också bort från paradiset men återvände efter 35 år … Ja, ja – livet är hårt ibland.