Och ja, vad gör jag då?
Ja, man kan ju säga att de är som de flesta andra år, tiden springer och jag försöker hinna ikapp. De verkar inte bli någon succe med den saken i år heller… Så, kanske ta det lite piano istället för att stressa sej.
I våras tog jag bilder och började skriva på ett blogginlägg som aldrig kom nån vart. De bara stannade, främst för att när jag skulle ladda upp bilder var det som att nätet tog stop och ingenting hände. Jag väntade och väntade. Gav upp, sparade och fortsatte en annan dag, men, de bara inte gick. Till slut gav jag upp! Nätet här är en fullständig katastrof sommartid. Ut på nätet kommer man ibland, men inte ibland och ringa nånstans ska göras välplanerat. Svara kan man bara göra när det är vackert ute, för man ska ränna ut på backen för att få någon form av hörbarhet över huvudtaget. Om man är inne alltså. Är man ute ska man inte vara nedanför riberget, halvvägs till vedlidret eller runda krakauddan, då bryter det, eller så kan man helt enkelt inte nås alls.
Jag bara inte fattar hur de kan få vara såhär vansinnigt värdelöst dålig kontakt! Händer det någonting ska man vara på rätt ställe, annars kan man vinka bye bye till olyckan och svänga ryggen till med en gång.
Jag tänkte jag skulle testa bredbandskollen för att kolla hur väl de fungerar hemma vid köksbordet ikväll. Först fick jag inte något liv alls i telefonen, men sen fick jag det att röras lite nät, till och från telefon. Med betoning på lite….
De skulle ju vara en sak om man inte betalde så mycket för det, men när man varje månad lägger ut betydande summor för att ha kontakt med världen, blir man onekligen lite fundersam om de alls är värt att ha nät och telefon… Man skulle antagligen få lika bra hörbarhet om man sku koppla ihop telefonen med ett abborrnät.
De som jag då i våras skulle skriva om var mitt bollhav. Kalle skrev om sitt och jag tänkte skriva några rader om mitt. För bollhav har även jag. Lite här och där, men mest lite överallt. Lera. Det är någonting man får på spaden i 9 fall av 12 när man gräver på mina åkrar… Jag har en åkerknut bredvid grönsakslandet som är lerigt och kokigt. Jag plöjde det i höstars och sen fräste jag det i våras och tänkte försöka så in det, men, man får ju gå med fröämbaret i handen, lyfta på kokorna och sätta lite frön dit under och så kokan på, och hoppas det sker ett mirakel… Däremot, endast 47 steg åt sidan ser det annorlunda ut… Så nära, men så olika…
Sådär i övrigt går det väl ingen större nöd på mej. Balmaskinen som varit kaputt funkkar nu äntligen igen, lagom nu när det börjat regna, så, det blir sent ensilage i år, men, de må bli det då… Svårt att backa bandet… Helt kort sammanfattat kan jag säga att jag fått minst 67 nya gråa hårstrån och nerverna blivit ca 7cl kortare i år tack vare detta skrutteplutt till balmaskin. Och dennes reservdelskarusell. Men, som sagt, nu går den. Eller åtminstone gick den dagen före det började regna…
Fåren hittar ännu mat på de flesta betena, tacka vet jag fuktiga strandängar och stora betesområden med sly och diverse. Det var obehagligt torrt i ett skede, och egentligen är de ju det ännu, vi har fått alldeles för lite vatten, är väl uppe i nåt kring 15mm nu, sen det började regna för några dagar sedan, inte mycket, men det är ju bättre än ingenting…
Avslutar med några vackert väder – bilder, man har haft goda chanser att fånga sådana på bild de senaste veckorna…
Riktigt fina bilder !